Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m.

Herr ålderspresident! Det är trevligt med ett nytt ansikte här, även om det inte är något fel på de vanliga! Vi ska nu debattera propositionen Vissa frågor om vuxnas lärande, m.m. och den motion som vi i alliansen har skrivit. Mest anmärkningsvärd är naturligtvis reservation nr 4, eftersom det är Socialdemokraterna som har reserverat sig. Återigen får regeringen bakläxa av en ny majoritet i utbildningsutskottet, och nu är det sex partier, med andra ord även Vänsterpartiet, som går emot regeringen. Vi i de sex partierna vill också att folkhögskolor ska få möjlighet att anordna sfi-undervisning, dels för att folkhögskolorna med sin speciella pedagogik är särskilt lämpade, dels för att sfi-undervisningens kvalitet måste förbättras. Språket är invandrarnas nyckel till framgång i Sverige, och vi måste tänka om och tänka nytt så att många, många fler av våra nya svenskar blir integrerade här i Sverige. Det finns en rad stora problem med dagens sfi-undervisning. I många kommuner sker utbildningen i blandade grupper. Det är långsam genomströmning och många avhopp. Sfi kan nog utan konkurrens kallas för det största utbildningspolitiska misslyckandet i Sverige. Det är ett svek mot ett stort antal människor i vårt land. Konsekvensen är en orättfärdig och meningslös utslagning av människor. För många deltagare är undervisningen i dagsläget svår att kombinera med andra studier eller arbete, vilket leder till att människor blir kvar i bidragsberoende helt i onödan. Skillnaderna i kvalitet och genomförande av sfi är mycket stor mellan kommunerna, och även detta är naturligtvis ett problem. Enligt vår mening måste den sfi-undervisning som erbjuds hålla hög kvalitet oavsett var eller hur den erbjuds. Precis som vi riksdagsledamöter åker på språkresa och lär oss ett språk bättre genom internatboende kan sfi på folkhögskola fungera på ett liknande sätt. Sfi-undervisningen är en viktig utmaning för det svenska utbildningsväsendet. Det måste ske en reformering som leder till en modern individanpassad utbildning som i sin tur möjliggör utveckling och ett snabbt inträde på den svenska arbetsmarknaden för dem som kommer till vårt land, oavsett om de kommer hit som flyktingar eller som arbetskraftsinvandrare. En del av förslagen i propositionen går i rätt riktning. Jag tänker till exempel på att sfi ska kunna kombineras med andra aktiviteter. För mig är det obegripligt att vuxna människor som kanske har jobbat sju dagar i veckan i ett annat land år efter år här bara förväntas studera på halvtid. Ja, halvtid - det kanske inte ens en gång är det, med tanke på förslaget om att vi nu ska ha en minimitid för undervisningen. Jag tycker att det sänder helt fel signaler till de nya svenskarna, och det försenar deras möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation nr 1, den viktiga reservation som allianspartierna står bakom. Vi accepterar inte sådan diskriminering av vuxna personer med utvecklingsstörning som regeringen fortsätter att bedriva. Det är för oss självklart att de ska ha en lagstadgad rätt till gymnasial utbildning. Den socialdemokratiska regeringens allt överskuggande mål har varit att få fler och fler till högskolor och universitet. Etiketten har varit viktigare än innehållet, och de som strävat efter något annat har lämnats därhän. Därför har vi nu en situation med många svenskar som inte behärskar det svenska språket, där utvecklingsstörda inte får någon gymnasieutbildning, och där alltfler lämnar grundskola och gymnasium utan att få godkänt i ett eller flera ämnen. Utbildningssektorn är viktig, och vi moderater skjuter till 10 miljarder kronor mer än regeringen under perioden. Men vi gör också en viss omfördelning. När jag studerade resultaten på komvux blev jag väldigt förvånad. En femtedel är ungdomar under 25 år som kompletterar eller läser om tidigare gymnasiekurser trots godkända betyg. Det handlar främst om elever från de studieförberedande programmen. Slutsatsen borde bli en höjning av utbildningsnivån, men resultaten är oerhört nedslående. Hälften fullföljer inte ens kurserna. 41 % får inte betyg eller får IG på kurserna. 45 % får inte betyg eller får IG i matematik A, som alla har läst på gymnasiet. Jag skulle kunna fortsätta rabbla fler nedslående siffror. Kostnaden för komvux är hög, dels för direkta utbildningskostnader, dels för försenat inträde på arbetsmarknaden. Frågan är: Varför går alla dessa människor på komvux, när de alldeles nyligen har läst kurserna på gymnasiet, och hur kommer det sig att resultaten är så dåliga? Ett svar är den höga ungdomsarbetslösheten. Ungdomarna får inget jobb, och därför går de på komvux och får sin försörjning. Dessutom kvalar de in till a-kassan. Återigen sänder politiken fel signaler. Den lurar människor att inte satsa fullt ut redan på gymnasiet och till att hålla sig kvar på samma nivå i utbildningssystemet längre tid än nödvändigt. Men är det det som vi ska ha komvux till? Här finns ett stort utrymme för en omfördelning till gymnasial särvux och möjlighet att ge vuxna med utvecklingsstörning en ny chans.

Herr ålderspresident! Det här kommer inte att bli en dramatisk, revolutionerande debatt. Vi vet alla var vi står. Det sker heller inga stora förändringar i och med att det här betänkandet går igenom. Jag ska nöja mig med att nämna några saker som kanske börjar förändras nu i och med alliansens reservationer och som vi inom borgerligheten hoppas kunna gå vidare med. Vi vill ha vuxenutbildning i samma form som vi har också andra varianter av utbildning, alltså som friskola för vuxna. Detta skulle betyda att flexibiliteten inom vuxenutbildningen, möjligheten att anpassa utbildningen till de vuxnas behov, skulle vara mycket större än vad den är i dag. Det vuxenutbildningen behöver är både en decentralisering på anordnarnivån och en centralisering när det gäller styrningen. Vi har väldigt många myndigheter som sysslar med vuxenutbildning, och det pågår en utredning om detta just nu. Men det betyder att problemet med olika styrgrupper och olika inriktningar kommer att fortsätta. Vi skulle behöva en mycket snabbare möjlighet att svara upp mot arbetsmarknadens behov i olika situationer som är viktiga i utvecklingen av kunnande hos vuxna människor. Hade vi samma system för vuxenutbildningen som vi har genom införandet av friskolereformen så skulle det också finnas möjlighet till att konkurrensen mellan olika studieanordnare skulle växa. Vi vet att ett av resultaten, som absolut ingen i dag kan förneka, av införandet av friskolereformen har varit stimulans för alla skolor, nya impulser, inspiration. Allt detta behövs inom vuxenutbildningen också. Jag kan helt enkelt hänvisa till min egen erfarenhet. När jag lärde mig svenska fanns det konkurrens mellan olika studieanordnare. Det var studieförbunden och folkhögskolorna som höll i sfi. Det var jättebra. Var man inte nöjd med en kunde man gå till en annan. Det fanns intensivkurser. Jag gick sex timmar om dagen på ABF. Jag älskade ABF i fortsättningen på grund av den mycket goda utbildning jag fick då. De lärare som var mina lärare på ABF är i dag lärare på universitetet i svenska som främmande språk. Det bevisar vilken fantastisk potential som fanns i det här systemet, med många anordnare och väldigt många olika typer och strukturer av utbildning. Det skulle vara bra för hela samhället om vi hade detta inom vuxenutbildningen. Därför är jag väldigt glad över att vi har kommit överens nu och att folkhögskolorna kommer att kunna ordna sfi. Men det borde finnas på många andra områden, inte bara när det gäller svenska för invandrare, och det borde finnas en möjlighet för många olika studieanordnare. Tänk bara på en sak, att kunskapen växer lavinartat i vår tid. Alla yrken påverkas av det. Men på väldigt få områden kan en vuxen yrkesarbetande människa hämta ny kunskap medan han eller hon arbetar. Detta borde också vuxenutbildningen kunna svara mot. Men då borde alla dessa konstiga gränsdragningar mellan olika nivåer i utbildningar försvinna. Då borde en mycket större flexibilitet finnas i systemet. Framför allt borde inte systemet hela tiden försöka kopiera utbildningar som redan finns inom det vanliga utbildningssystemet. Just vuxenutbildningen behöver mycket större skapande kraft. Vi har inom borgerligheten pratat mycket om kompetenskontot som försvann, det kompetenskonto som skulle användas för att alla människor som arbetar själva skulle kunna finansiera sina vidare utbildningar under sitt yrkesliv. Vi hoppas att kompetenskontot kommer tillbaka. Jag ska också tala om svenska för invandrare. Detta är en lång historia. Jag har redan blivit trött på mig själv medan jag har pratat och skrivit om det här under många år, och så lite har hänt. Vi har två reservationer som jag yrkar bifall till. Den första är reservation 3 under punkt 4 som talar om svenska för akademiker. Den andra reservationen är reservation 5 under punkt 6 som talar just om behovet av en förnyelse inom själva systemet. Där talar vi om möjligheten att införa vuxenutbildning som fri utbildning, så som vi har gjort på andra områden. När det gäller sfi, en gång till, har monopoliseringen inom kommunal sfi varit en katastrof. Jag har personligen haft möjlighet att jämföra mina studier med de studier som folk har fått bedriva efter det att det kommunala monopolsystemet infördes. Alla har förlorat på det. Alla är missnöjda, de som studerar, de som undervisar och de som sitter utanför och tittar på och inte förstår varför det går så trögt, varför det tar så lång tid och varför resultaten blir så klena. Att diskvalificera ett helt utbildningssystem, svenska för invandrare, betyder att man vållar en oerhört stor social skada. Om människorna inte tror på den utbildning de har möjlighet att följa kan de inte känna sig motiverade. Då kommer de aldrig någonsin att lära sig språket ordentligt. Sedan vill jag bara, innan jag avslutar, påminna om att i alliansens reservation om svenska för akademiker talar vi också om Internetkurser. Det naturliga skulle vara att dessa Internetkurser i skriftspråk för olika yrken skulle finnas på datortek, på centrum för flexibelt lärande och att akademikern själv skulle öva och öva och öva. Högskolorna skulle komma in i sista ögonblicket och utfärda ett intyg när kursen var avslutad.

Herr ålderspresident! Det har blivit dags för mandatperiodens sista kammardebatt för utbildningsutskottet. Det är bra att den handlar om ett så pass framåtsyftande område som vuxenutbildning. Vuxna människors möjlighet att lära - att förverkliga sina drömmar och skapa sina egna liv, att komma igen och att gå mot nya mål i livet - är verkligen något framåtsyftande. Vi kristdemokrater vill ta vara på människors kreativitet och förmågor, kända som okända. Vi ser på vuxenutbildningen som något långt mer strategiskt och framåtsyftande än den röda sidan, som mest verkar ta till vuxenutbildning när det handlar om att skyla över arbetslösheten, som en Amsåtgärd bland andra. Vi kristdemokrater vill något mer. Vi ser möjligheterna och kraften i en väl fungerande vuxenutbildning, i möjligheten att hela livet få lära nytt, i det livslånga lärandet, så att ingen hålls tillbaka och hindras att förverkliga sitt inre hopp, så att ingen lämnas efter i en tillvaro där hopplösheten står för dörren. Synen på utbildning och kompetensutveckling har förändrats. Förr förknippades utbildning ofta med en begränsad studieperiod i barndomen och i unga år. Dagens och morgondagens arbetsliv är mer föränderligt och ställer krav på ständig kunskapsinhämtning, kompetensutveckling och rörlighet. Nytt lärande sker - och behöver ske - ständigt och livet igenom både i formella studiesituationer och genom vardagens lärande. Behovet av kunskap ställer nya krav. Då är flexibilitet och personlig anpassning i vuxenutbildningen viktigare än någonsin. I dag har vuxna som saknar utbildning på grundskolenivå laglig rätt att komplettera sin utbildning i vuxen ålder. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Rätten till utbildning för vuxna bör utsträckas och gälla inte bara grundläggande utbildning utan även utbildning motsvarande gymnasienivå. Rätten till utbildning borde också gälla dem som lämnat gymnasiet och som behöver komplettera för att få rätt behörighet för vidare studier. Kristdemokraterna har länge drivit frågan om att utveckla ett väl fungerande system för validering. Det behövs både för personer med låg formell utbildning och en hög grad av erfarenhetsbaserad kunskap och för personer som har genomgått utbildning i otraditionella former, här i Sverige eller i andra länder. För att utarbeta en ny strategi för vuxenutbildningen bör en parlamentarisk utredning för vuxenutbildning tillsättas. En del av vuxenutbildningen bör enligt oss kristdemokrater bli en ny form av utbildning, en yrkeshögskola, som tar vara på kvalificerade yrkeskunskaper och främjar dessa, precis som det görs i vårt grannland Finland med stor framgång. Den skepsis som framför allt Socialdemokraterna har mot yrkesutbildning måste få ett slut. Herr ålderspresident! Vuxna med en utvecklingsstörning som gått i särskola har i dag inte samma rätt till grundläggande utbildning som andra vuxna. Detta har Kristdemokraterna under lång tid velat ändra på. Även utvecklingsstörda som vill och kan ska ha rätt till vuxenutbildning. Det är bra att regeringen nu hörsammat detta. Men det är inte nog att som i propositionen tala om särskola på grundskolenivå. Också gymnasial särvux bör vara en rättighet. Varför finns det ett så hårdnackat motstånd från den socialdemokratiska sidan i den frågan? Det kan också vara svårt för studerande med olika typer av funktionshinder att få en utbildningssituation som är anpassad efter deras behov. Människor med funktionshinder av olika slag ska ha likvärdiga möjligheter och samma rätt till en högkvalitativ utbildning som övriga medborgare. I dag har de alternativa utbildningsanordnare som driver utbildning på grundskole- eller gymnasienivå inte rätt att sätta betyg på sina elever, utan betygen måste sättas av en komvuxrektor. Eftersom regeringen misslycktas med att presentera en ny skollag för riksdagen föreslås i propositionen en försöksverksamhet med statlig tillståndsgivning avseende så kallad betygsrätt. Det är ett steg åt rätt håll, men det är inte tillräckligt. Det är orimligt att inte de utbildningsanordnare som planerar och genomför undervisningen också ges rätten att utdela betyg. För att öppna möjligheten för alternativa utbildningsanordnare att få betygsätta sina elever vill vi och övriga i Allians för Sverige se ett utökat antal fristående skolor även inom vuxenutbildningen. Herr ålderspresident! I slutet av mandatperioden är det naturligt att sammanfatta den sittande regeringens arbete på det här området. Det är fort gjort. Det har pratats mycket men inte blivit så mycket. Det lär, har jag hört, finnas en särskild minister för vuxnas lärande - men inte har det märkts. Snarare är det nog så att i sökandet efter en röd tråd i vuxenutbildningspolitiken hamnar sökarljuset mest på en stelbenthet, inte minst när det gäller nya svenskar. Låt mig ge två exempel - det finns många, men låt mig ge två. Vid ett besök jag gjorde för något år sedan på svenska för invandrare mötte jag en man som kom fram till mig. Han kom väldigt nära mig. Han var mycket stor. När han kommit riktigt nära mig spände han ögonen i mig, slog ut sina händer - de var ganska stora de också - och sade: Varför får inte jag arbeta? Jag kan arbeta! Den här mannen kunde inte läsa och skriva. Det behövde han naturligtvis lära sig. Men han längtade också efter att få användning för de kunskaper han hade, sina yrkeskunskaper, i arbetslivet. Hans behov och inre möjligheter blev inte tillgodosedda i den verksamhet där han befann sig. Jag ska ge ett annat exempel. En ny svensk med åtta års akademisk utbildning kommer till vårt land. Hon går till arbetsförmedlingen för invandrare - för det har hon hört att man ska göra - och säger: Hej, jag vill ha ett jobb. Arbetsförmedlaren tittar på henne och säger: Gå till svenska för invandrare. Kom tillbaka om tre fyra år. Den här personen såg ändå till, tack vare ett nätverk hon hade, att skaffa sig ett jobb. Hon lärde sig svenska på ett par tre månader och blev snabbt en integrerad del i vårt samhälle. Sedan läste hon naturligtvis in svenskkunskaperna vid sidan av och skaffade sig betyg på dem. De här två exemplen är bara två människor - men inte bara, för det är två exempel som visar hur stelbent och enhetligt politiken i dag slår mot individer som har olika förutsättningar och olika möjligheter men som har samma dröm, nämligen om att få lära sig svenska, få de kunskaper man behöver och komma in i det svenska samhället. I utskottets betänkande i dag har samtliga partier utom Socialdemokraterna ställt sig bakom ett förslag som lite grann gör systemet mer flexibelt. Det handlar om att ge folkhögskolor rätt att undervisa i svenska för invandrare. Nejet till detta förslag kan knappast förklaras med sakliga skäl. Orsaken må stå att hitta i något annat. Är det bara politisk envishet som hindrar det sjunde partiet att vara med på den vagnen? Kristdemokraterna har som framgår av betänkandet tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centern inom ramen för Allians för Sverige avgett en gemensam motion på propositionen och därmed gemensamma reservationer. Vi vill erbjuda en vuxenutbildning som ska vara högkvalitativ och flexibel. Våra gemensamma synpunkter finns sammanfattade i reservationerna och berör rätten att delta i gymnasial vuxenutbildning och särvux, personligt anpassad svenskundervisning för nya svenskar, svenskundervisning och samhällsinformation för invandrade akademiker och vuxenutbildning på entreprenad. För oss kristdemokrater är det centralt att vuxenutbildningen är flexibel och modern och ger människor möjlighet att förverkliga sina inre drömmar så att ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Avslutningsvis, herr ålderspresident, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på Socialdemokraternas reservation 4 under punkt 5. I övrigt står jag bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet men yrkar, för att kammaren ska vinna tid, bifall enkom till reservation 1.

Herr ålderspresident! De flesta arbetsgivarna kräver i dag att den anställda ska ha en gymnasieutbildning. Därför behöver det göras insatser för att stärka vuxenutbildningen, och i det livslånga lärandet bör det vara självklart att det införs en rätt för vuxna att läsa gymnasiekurser i den kommunala vuxenutbildningen. Det gäller kurser som ger behörighet till universitet och högskolor, sådana som man tidigare inte läst och därför saknar betyg i. Det kan vara kurser med mindre omfattning än 100 poäng, eftersom man genom validering kan ha fått utbildning och erfarenhet bedömda så att man inte behöver läsa en 100-poängskurs. Det gäller att möta den enskilda individens olika behov och anpassa studierna efter vars och ens behov. Den flexibiliteten ökar motivationen för den studerande. Det känns lite tjatigt att stå här och debattera frågan igen, för det gjorde vi också den 16 mars, alltså för drygt två månader sedan. Men eftersom majoritetspartierna ännu inte insett det viktiga i detta tjatar vi i alliansen oförtrutet vidare. Det är ju droppen som till sist urholkar stenen, så vi kommer nog att klara av att "droppa vidare". Det förvånar mig ändå lite att Socialdemokraterna inte vill ge alla vuxna denna möjlighet, för de brukar ju alltid säga: Alla ska med. Gäller inte det de vuxnas lärande, eftersom regeringen avser att meddela föreskrifter om att vissa kurser inte ska betygsättas? Alternativt avser man att låta en myndighet meddela sådana föreskrifter, ifall regeringen inte själv kommer att göra det. Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 1 och går vidare genom att lite grann tala om individualiseringen av svenskundervisningen för invandrare. Det är en annan favorit i repris från debatten i mars. När jag besökt skolor som undervisar invandrare i svenska har jag mötts av kritik för att de inte får kombinera svenskundervisning med praktik. Jag förstår dem mycket väl. Det är lättare att lära sig nya ord om man måste lära sig dem för att klara av ett arbete. Jag är säker på att alla som lyssnar till denna debatt håller med om det. Vi i Allians för Sverige anser därför att det är vår skyldighet att erbjuda invandrare en varvning av praktik och undervisning. Alla mår bra av det. I februari i fjol besökte jag ett komvux där man undervisade i sfi. Det fanns en stor blandning av personer i kursen. En av deltagarna sade: Jag är utbildad elingenjör och har bett att få åka till Småland och jobba med alla de ledningar som blåst ned, men jag får nej bara för att jag just nu läser min sfi-kurs. Tänk er hans håglöshet! Han ville göra rätt för sig i sitt nya land. Han visste att han samtidigt skulle kunna lära sig de svenska orden för det som ingick i hans ordinarie arbete. Men vi i Sverige säger nej. Vi vet att invandrarna på det sättet lär sig svenska snabbare. Dessutom får de in en fot på arbetsmarknaden, vilket gör det lättare för dem att få ett fast jobb. Därigenom slår vi två flugor i en smäll. Varför kan vi inte genomföra det? När det gäller undervisningen av svenska för invandrare, sfi, menar vi att folkhögskolornas pedagogik är utmärkt för detta ändamål. Den passar för många invandare, och därför anser vi att sfi ska få bedrivas i folkhögskoleregi. Det känns skönt att vi nu har en majoritet för detta i utskottet. I sammanfattningen till betänkandet sägs att "utskottet föreslår också att riksdagen bifaller ett motionsyrkande angående möjligheten för folkhögskolor att bedriva svenskundervisningen för invandrare". Det känns så rätt och så bra! Det är en seger för oss som kämpat för denna rättighet. Socialdemokraterna har i dagens betänkande en reservation vad gäller denna fråga. De skriver där att alliansens motionsyrkanden kan anses tillgodosedda eftersom regeringen i folkbildningspropositionen sagt att man avser att belysa frågan om olika förändringar i gällande regelverk när det gäller sfi. Socialdemokraterna hade en reservation i betänkandet också när vi debatterade frågan den 16 mars, men då ansåg de att yrkandena skulle avslås. Varför denna skillnad i reservationerna? Jo, den 16 mars hade propositionen om folkbildning ännu inte lagts fram - den som jag här visar upp för kammaren - och regeringen hade alltså inte aviserat att de skulle se över regelverket. Det skrevs nämligen in i folkbildningspropositionen efter majoritetsbeslutet den 16 mars om att sfi ska få bedrivas i folkhögskoleregi. Propositionen kom fem sex dagar senare, och då hade man hunnit skriva in det. Med andra ord är det inte ett frivilligt beslut från regeringens sida att sfi ska få bedrivas i folkhögskolornas regi. Det sker tack vare allianspartierna och Miljöpartiet. Vi har drivit frågan länge, och detta är ett exempel på att droppen kan urholka stenen. Jag står bakom alla våra reservationer, herr ålderspresident, men yrkar bifall bara till nr 1 och 2.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka dels bifall till förslaget i betänkande UbU22, dels bifall till reservation 4. Jag yrkar avslag på övriga reservationer. Vi socialdemokrater har en stark vilja att ge alla människor möjligheter till ett livslångt lärande. Vi omsätter det i praktisk handling genom att ha en vuxenutbildning där man kan få en andra chans i livet. Vuxenutbildningen har genom åren fått en fokusering på att tillhandahålla utbildning för dem som tidigare fått en kort utbildning. Detta syns tydligt i den samlade politiken för vuxnas lärande. Kunskapslyftet var en kraftig satsning för att se till att många fick möjlighet att studera i vuxen ålder. Men fortfarande saknar många människor i vårt land en rejäl utbildningspolitisk grund att stå på i sitt yrkesliv. Därför är det viktigt med fortsatta satsningar på vuxenutbildningen. Utvecklingen inom vuxenutbildningsområdet ställer krav på en lagstiftning som kan möta de krav som medborgarna ställer och som tar sin utgångspunkt i individens behov av stöd för sitt lärande. Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömningar att kommuner och landsting ska vara skyldiga att till en påbyggnadsutbildning ta emot en behörig sökande från en annan kommun. Vi ställer oss också bakom förslaget att en sökandes hemkommun ska lämna stöd till inackordering till ungdomar som behöver detta till följd av deltagande i en sådan påbyggnadsutbildning. Vi vill alltså fortsätta att satsa på ett riktat ekonomiskt stöd till kommunerna för att ge fler vuxna möjlighet till studier i ett livslångt lärande i en vuxenutbildning som är likvärdig gymnasieskolan. Herr talman! När det gäller yrkandet i motion Ub11 om behovet av att kunna ha kurser med mindre omfattning än 100 poäng menar utskottet att det bör vara möjligt för en elev att läsa en del av en kurs som omfattar 100 poäng om eleven till exempel genom validering av kunskaper kan visa att han eller hon redan har kunskaper som motsvarar en annan del av kursen. Sedan lång tid tillbaka kännetecknas vuxenutbildningen av att man i den enskilda kursen tar till vara deltagarnas redan förvärvade kunskaper inom ämnet i fråga. Denna möjlighet kommer att finnas kvar, och utskottet anser därför att yrkandet är tillgodosett. För oss socialdemokrater är det viktigt att alla behandlas lika och därmed att vuxna med utvecklingsstörning ska ha rätt att delta i en utbildning inom särvux som så långt det är möjligt liknar den som övriga har rätt till när det gäller grundläggande vuxenutbildning. Vuxenutbildning för utvecklingsstörda syftar till att erbjuda vuxna med utvecklingsstörning kunskaper och färdigheter motsvarande den obligatoriska särskolan och gymnasiesärskolan. Vuxenutbildningen för utvecklingsstörda ska bestå av grundläggande och gymnasial särvux, rätt att delta i grundläggande särvux, skyldighet för kommunerna att anordna särvux samt undervisning på annat språk än svenska inom särvux. Herr talman! Jag ska därefter övergå till att tala om sfi, svenska för invandrare, som är en del i detta betänkande. Individens språkinlärning är det centrala i sfi. Kunskaperna ska möjliggöra och underlätta en snabb etablering i Sverige. Även om tyngdpunkten ligger på språkutbildningen bör individen, parallellt med språkstudierna inom sfi, få tillgång till annan utbildning. Kommunen ska i samarbete med länsarbetsnämnden verka för att eleven ges möjlighet att öva det svenska språket i arbetslivet och att sfi ska kunna kombineras med andra aktiviteter. Det kan gälla till exempel arbetslivsorientering, validering, praktik eller annan utbildning. Sfi ska kunna bedrivas samtidigt som personen får ersättning från sjukförsäkringen, liksom sfi också ska kunna kombineras med förvärvsarbete. Kommunen bör ansvara för att sfi organiseras så att undervisningen kan ske parallellt med att man ger grundläggande samhällsinformation. Vuxna invandrare som inte kan läsa eller skriva ska få möjlighet att lära sig det på sitt modersmål eller annat språk. I betänkandet föreslår vi att kommunens ansvar för att erbjuda likvärdig utbildning synliggörs på så sätt att 15 timmar ska vara en minimigräns för genomsnittligt antal undervisningstimmar per vecka under en fyraveckorsperiod. Betydelsen av att man i utbildningen tar hänsyn till enskilda deltagares intressen, förutsättningar och planerade kommande verksamheter i Sverige behöver lyftas fram, så att målen för utbildningen kan nås inom rimlig tid. Vi vill understryka att det är viktigt med samverkan mellan kommun och högskola och att ett ökat samarbete givetvis ökar möjligheterna för invandrade akademiker med högskoleutbildning att få en anpassad undervisning i svenska. Kommuner kan även välja att upphandla kurser i svenska från högskolan. Svenska för invandrare regleras i skollagen. Sfi styrs vidare av en nationellt fastställd kursplan, och eleverna kan erhålla betyg efter avslutad kurs. Herr talman! När det gäller svenskundervisning för invandrare i folkhögskola anser vi socialdemokrater att det finns en rad förhållanden som gör det mindre lämpligt att ge folkhögskolorna rätt att anordna sfi. Dels ökar det otydligheten i och med det dubbla huvudmannaskap som uppstår till följd av ett sådant beslut, dels riskerar ett sådant beslut att begränsa folkhögskolornas roll som obundna aktörer. Folkhögskolans verksamhet bygger ju på det fria och frivilliga, och en dylik begränsning kan på sikt hota syftet med folkbildningen. Vi anser därför, liksom i vår reservation i betänkandet UbU8, att den möjlighet som redan finns för en kommun att uppdra åt andra, till exempel folkhögskolor, att anordna sfi är tillräcklig. På denna punkt yrkar jag därför avslag på utskottsmajoritetens förslag i betänkandet och bifall till reservation 4. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till förtydligande av reglerna för lärares myndighetsutövning vad gäller vuxenutbildning på entreprenad och tillståndsgivning avseende betygsrätt. I syfte att vinna erfarenheter anser regeringen att ett försök med statlig tillståndsgivning avseende så kallad betygsrätt bör genomföras. Utskottet avstyrkte yrkanden om fristående skolor inom vuxenutbildningen senast i betänkande UbU13. Utskottet anförde att en ordning som innebär att fristående utbildningsanordnare skulle ges rätt att av Skolverket få bidrag från elevernas hemkommuner skulle innebära att kommunerna fråntogs inflytande över verksamhetens omfattning och inriktning. Utskottet har samma uppfattning nu. De nya bestämmelserna i skollagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2006, med undantag för vissa bestämmelser avseende vuxenutbildning för utvecklingsstörda som ska träda i kraft den 1 januari 2007.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ameer Sachet. Han säger i sitt anförande: Vi socialdemokrater är för ett livslångt lärande där alla ska behandlas lika. Varför förvägrar ni då vuxna med utvecklingsstörning en lagstadgad rätt att gå på gymnasiet?

Herr talman! Vi socialdemokrater har alltid försökt att se helheten. Vi satsar på hela bredden. Det är därför som vi sedan många år tillbaka har satsat på Kunskapslyftet och på vuxnas lärande. Vi försöker reformera och förnya lagstiftningen när det gäller vuxenutbildningen så att den ska vara anpassad till alla grupper som finns i samhället och behöver den möjligheten och hjälpen. Det är därför som det ska vara lagstadgat att vuxna med utvecklingsstörning ska ha rätt att gå grundläggande vuxenutbildning - särvux. Vi särskiljer grundvux och gymnasial utbildning. Det är två olika skolformer. På den punkten ger vi den hjälp som många grupper behöver.

Herr talman! Jag tyckte inte att det var ett speciellt bra svar. Jag ber om ursäkt för risken att vara oförskämd, men jag undrar varför ni säger nej till förslaget att dessa människor ska få en lagstadgad rätt. Då talar du om helheten och Kunskapslyftet. En människa som vill gå på gymnasial särvux i dag har ju inte speciellt stor nytta av att det fanns andra människor som gick på komvux för fem år sedan i Kunskapslyftets regi. Jag talar om den människa som i dag riskerar att bli förtidspensionerad och för tid och evighet bli avförd därför att han eller hon inte har en lagstadgad rätt att få en gymnasieutbildning.

Herr talman! Det som vi har gjort och kommer att göra framöver handlar om att satsa på hela bredden. Det finns inte några stängda dörrar vare sig för mig, eller för dig eller för några andra i det här landet. Det finns en stor potential för alla grupper att ta sig in och utbilda sig och gå vidare, även för människor som har någon form av utvecklingsstörning. Det är det som vi har försökt göra tidigare och har satsat väldigt mycket och stort på. Vi har satsat på Kunskapslyftet för att ge människor som behöver vidareutbildning, möjlighet att komplettera sina utbildningar, att gå vidare och så småningom få någon form av gymnasial utbildning, att kunna gå vidare och gå någon form av yrkesutbildning, kvalificerad yrkesutbildning eller varför inte gå vidare och läsa på högskolan. Vi ger en chans och en andra chans till alla människor. Det finns inte några stängda dörrar för någon i det här landet om vi ska fortsätta att ha den politik som vi för nu i dag.

Herr talman! I en av Integrationsverkets rapporter står det mycket klart och tydligt att akademiker från andra länder mycket ofta fastnar under fem till elva terminer i kurser på låg nivå. Detta händer inom vuxenutbildningen. Jag vill veta varför. Hur förklarar Socialdemokraterna denna uppenbara skada som vållas de här människorna som skulle behöva kurser på mycket högre nivå mycket snabbare, inte fem till elva terminer på en låg nivå?

Herr talman! Det ser olika ut i olika delar av landet. Jag har hört talas om den fråga som du har ställt nu, och du har ställt den frågan två eller tre gånger tidigare. Det ser olika ut i olika delar av landet. Det har skett en väldigt stor reformering när det gäller att se på de erfarenheter och kunskaper som människor har med sig, bland annat folk som har examina från sina hemländer från högskola eller universitet. Det finns olika sätt. En del läser sfi. Man kan ha ett bra samarbete med olika folkhögskolor i landet. På det sättet har väldigt många fått en gedigen och bra utbildning på kort tid, och de har gått vidare och fått sin utbildning jämförbar med den som vi har i Sverige. Väldigt många av dem har jobb i dag.

Herr talman! Om man ska hålla sig till Integrationsverkets rapporter ska man komma ihåg att antalet akademiker från andra länder som antingen är arbetslösa eller felsysselsatta - de berömda taxichaufförerna och biljettförsäljarna i tunnelbanan - är mycket stort. Jag vill då fråga min arbetskamrat från Socialdemokraterna om han inte tror att kommunens monopol på vuxenutbildningen i väldigt många fall är ett hinder, näst intill oöverstigligt. Alla kommuner kan inte erbjuda utbildning till de här människorna. I Stockholms stad till exempel finns på länsstyrelsen en mycket bra modell för att hjälpa de här människorna. Modellen gör att man kan sträcka sig över hela Storstockholm och hjälpa människor från alla kommuner i omgivningen. Men om små kommuner har total makt över denna utbildning händer ingenting. De har inte kraft till det här.

Herr talman! Även små kommuner har möjlighet att samarbeta med andra kommuner och att ta kontakt med den närmaste högskola som finns i länet. Så det finns inget hinder i den meningen att den gällande lagstiftningen kan hindra någon kommun att samarbeta med andra aktörer så att de personer som behöver den hjälpen får det. Väldigt många akademiker som kommer från andra länder får den hjälpen. Jag skulle tro att du har någon form av gammal bild som du upprepar hela tiden. Saker och ting ändras. Det går framåt. Fler och fler får jobb också.

Herr talman! Jag måste tillstå att jag blev lite ledsen när jag hörde Ameer Sachets svar på varför Socialdemokraterna så envetet motsätter sig utvecklingsstördas möjlighet att få tillgång till gymnasial särvux. Jag var tvungen att notera det han sade. Han sade: Vi ser helheten. Vi ser bredden. Tänk, herr talman, om Socialdemokraterna såg människan i stället, den enskilda människan, den enskilda personen! Tänk om hjärtat fick vara med så att alla utvecklingsstörda fick rätt till utbildning! Alla ska med. Så enkelt borde det vara, även om det inte är det i Socialdemokraternas Sverige. Jag blir lite ledsen när Ameer Sachet gömmer sig bakom att tala om två olika skolformer som något slags argument för att vara emot allas rätt till utbildning. Herr talman! Vuxenutbildning är ingenting som regeringen har brytt sig särskilt mycket om. Den proposition som i dag hanteras här är en i raden av ganska lösaktiga regeringsutspel utan det helhetsgrepp om vuxnas lärande som hade behövts. I propositionen saknas till exempel det aviserade förslaget om en vuxenutbildningslag, ett slags helhetsgrepp. Min fråga till Ameer Sachet är: Varför är det så att ni socialdemokrater inte bara motsätter er människors rätt till utbildning utan också underlåter att komma med det helhetsgrepp som skulle behövas för att ge Sverige de bästa möjliga förutsättningarna i det globala kunskapssamhälle som vi är en del av?

Herr talman! Jag blir förvånad och bekymrad samtidigt när jag lyssnar på Torsten om att vi inte låter människor få någon form av utbildning i det här landet. Om det finns någon regering som har satsat stort på alla möjliga utbildningar är det den socialdemokratiska regeringen. Det finns en bredd. De senaste tio åren när man har genomfört Kunskapslyftet har skulle jag tro mer än en miljon människor fått en bra utbildning på olika nivåer. Om vi inte skulle ha genomfört Kunskapslyftet skulle vi ha haft en betydligt besvärligare situation i landet. Hur skulle vi ha kunnat bemöta arbetsmarknaden och företagen för att ge dem en kvalificerad arbetskraft? Genom att folk har en bra yrkesutbildning, en kvalificerad yrkesutbildning och att fler läser på högskole- och universitetsnivå kan man se behoven i landet och matcha den arbetskraft som finns mot de lediga jobben. Det är det som vi gör. Alla indikationer och prognoser visar att vi har en bra och hög utbildningsnivå generellt i hela landet. Det gäller alla grupper. Det är det som vi har gjort och försöker göra. Så jag förstår inte Torstens påstående att vi inte satsar på utbildning i landet.

Herr talman! Stolt och nöjd hörde vi Ameer Sachet. Han talade om stora satsningar. Vi kan väl möjligen ha en diskussion när det handlar om stort och vad det är för någonting. Likväl, herr talman, är det faktiskt så att i dagens samhälle, det samhälle som Ameer Sachet är så nöjd med efter tolv år med en socialdemokratisk regering, stängs människor ute. Människor lämnas utanför, de lämnas efter, människor som har en utvecklingsstörning och som borde ha den rätt till vuxenutbildning som de faktiskt inte har i dag. Vi kristdemokrater har pläderat länge för den rätten. Vi har med oss våra vänner i Allians för Sverige. Ni socialdemokrater motsätter er detta. Det är ett tydligt besked inför kommande år, inför kommande mandatperiod. Ni socialdemokrater är tydligen stolta och nöjda. Vi kristdemokrater har tillsammans med våra vänner i alliansen högre ambitioner än så. Vi vill någonting mer än att vara stolta och nöjda över det förflutna. Sedan fick jag inget svar, herr talman, när det gällde helhetsgreppet om vuxenutbildningen. Det har talats mycket om att det ska komma en lag, att det ska tas något slags helhetsgrepp, och det har utretts väldigt mycket. Jag fick inget svar på frågan varför i all världen den här frågan har kommit bort i den socialdemokratiska långbänken, varför inte bara enskilda människor utan också hela vårt land, Vuxenutbildnings-Sverige, lämnas efter i den socialdemokratiska politiken utan struktur, utan lagstiftning, utan förutsättningar för framtiden, som skulle ge vårt land och vårt folk de bästa förutsättningarna att klara sig i det globala kunskapssamhället. Det svaret har Ameer Sachet undvikit att lämna. Det svaret är han fortfarande skyldig kammaren.

Herr talman! Ser man på gällande lagstiftning finns det inga stängda dörrar. De som vill läsa på gymnasienivå kan göra det, efter de förutsättningar som varje individ har. Vi har hitintills inte sett att några som har sökt gymnasieutbildning har blivit utestängda. Jag ser inte att det finns några stora frågetecken här. Du sade att vi inte satsar på vuxenutbildning. Det är väldigt konstigt. Om det är någonting som vi har gjort de senaste åren är det att försöka ge dem som har kort utbildning bakom sig förutsättningar och möjligheter att gå vidare, att skaffa sig någon form av gymnasiekompetens och även ha chans till en yrkesutbildning eller kvalificerad yrkesutbildning. De personerna blir fler och fler, och väldigt många av dem är redan verksamma och har jobb i dag. Det är inte så att hela Sveriges befolkning står utanför, eller den del som du nu beskriver. Det kan inte vara sant. Mot våra satsningar står en högerallians, som är tomhänt och saknar ett gemensamt förslag om vuxenutbildningen. Ni kunde inte ens prestera någonting gemensamt.

Herr talman! Om Ameer Sachet har missat att alliansen har en gemensam fyrpartimotion när det gäller vuxenutbildning kan jag informera om det just nu. Min fråga gäller sfi i folkhögskolorna. Ameer sade att det ökar otydligheten och kan hota syftet med folkbildningen, som är fri och frivillig. Det går inte riktigt in hos mig vad Ameer menar där. I regeringens förslag i folkbildningspropositionen, som jag har framför mig, står det så här: "Statens stöd till folkbildningen skall bidra till att dess organisationer medverkar till att människor med olika bakgrund möts, får ökad förståelse för varandra och utbyter erfarenheter sinsemellan så att utanförskap, segregering, konflikter och diskriminering motverkas." Det står under rubriken "Det mångkulturella samhällets utmaningar". Vad är det då som kan leda till att det blir otydlighet och som kan hota syftet med folkbildningen om man har sfi i folkhögskolornas regi?

Herr talman! När det gäller folkhögskolor ser vi att det blir en otydlighet med två olika huvudmän som har ansvaret. Sedan måste man ta i beaktande att folkhögskolorna har en fri form, som gör att deras sätt att arbeta med elever ser helt annorlunda ut än när sfi-undervisningen drivs i annan regi. Det är en annan skolform. Om ett antal folkhögskolor framöver ansöker om att få bedriva sfi-utbildning måste de rätta sig efter den skolformen. Det blir alltså en krock mellan en skolform med frivillighet och en skolform som är bunden av vissa paragrafer.

Herr talman! Jag förstår ändå inte riktigt. Just det att det är en friare form gör att det passar väldigt många människor, till exempel skoltrötta elever. Vi vet att det passar väldigt bra för invandrare, med den pedagogik som finns i folkhögskolornas regi. Vi i alliansen är övertygade om att det är en oerhört bra lösning att man låter sfi:n fungera och drivas i folkhögskolornas regi. Vi är glada och tacksamma för att vi har fått majoritet för det. Jag ställde en annan fråga inledningsvis, och det gällde de olika kurserna. Socialdemokraterna och regeringen säger att man avser att meddela föreskrifter om att vissa kurser inte ska betygsättas. Förklara varför!

Herr talman! När det gäller folkhögskolorna finns det i dag inga hinder, och en del folkhögskolor har uppdrag från olika kommuner att bedriva sfi-undervisning. Den möjligheten finns alltså. Det som eventuellt kommer att ske framöver om man får olika huvudmän är att otydligheten blir uppenbar. Det kommer att bli svårt att hantera den situationen. Det finns inte något hinder mot att kommuner ger uppdrag till olika folkhögskolor att bedriva svenskundervisning för vissa grupper, bland annat invandrare. Jag tror att den metoden är tillräcklig, att man ser till att den möjligheten finns även för folkhögskolorna.

Herr talman! Som sista talare i den sista av utbildningsutskottets debatter under det här riksdagsåret, och de sista skälvande veckorna av den här mandatperioden, ska jag fatta mig kort. Det är också sista gången som jag står i den här talarstolen, och därför vill jag passa på att tacka mina kamrater i utbildningsutskottet för åren tillsammans. Det har varit roliga och spännande debatter, och det har varit oerhört värdefullt att få lyssna till er. Jag vill också passa på att tacka vår fantastiska personal på utbildningsutskottets kansli för allt stöd och all uppmuntran som vi ledamöter har fått under de här åren. Det är väldigt roligt för mig att den här debatten handlar just om vuxenutbildning. För mig som tidigare utbildare av vuxenlärare är det skönt att få avsluta med det. Jag kan också säga att jag som tidigare folkhögskollärare är väldigt glad att konstatera att vi har nått ett steg på vägen genom att folkhögskolorna nu kommer att få möjligheter att anordna sfi-utbildning för vuxna invandrade. Folkhögskolorna har en väldigt god erfarenhet av detta. Det har sagts flera gånger att folkbildningsarbetets metodik passar väldigt bra för många vuxna människor. Man har erfarenhet av att möta invandrade på olika sätt. Man har många invandrade i sina längre kurser. Eftersom det här tydligen har ställt till det för regeringen - man vet inte riktigt hur man ska lösa det - skulle jag vilja ge ett litet tips till regeringen. Om man tittar på Skolverkets statistik för 2003-2004 var det 9 340 324 elevtimmar på sfi. Om man räknar om det motsvarar det ungefär en halv miljon deltagarveckor på folkhögskola. Eftersom folkhögskolorna i andra sammanhang svarar för ungefär 10 % av behörighetsgivande vuxenutbildning kan man tala om fritt och frivilligt. Med ungefär motsvarande mått skulle det för folkhögskolornas del kunna röra sig om 1 000-2 000 årsstudieplatser för sfi-undervisningen. Det är precis lika enkelt som när det gällde Kunskapslyftet. Man avsätter medel för de här 1 000-2 000 platserna och ger Folkbildningsrådet i uppdrag att utföra detta. Alla de 148 folkhögskolorna kommer naturligtvis inte att vara intresserade av det, utan det är givetvis i de kommuner där det finns ett stort behov av den här typen av undervisning som man kommer att ansöka om detta - precis som görs i andra sammanhang. Socialdemokraterna säger att det här går att göra genom att kommunerna kan lägga ut detta på entreprenad. Ja, visst kan de göra det. Men de gör inte det - det är ju det som är problemet. Trots att vi vet att många folkhögskolor når så goda resultat är det bara ett tiotal av de 148 skolorna som har fått ett sådant här uppdrag. Däremot samarbetar man i andra avseenden - också där gäller det gruppen invandrade. Man har samarbetsprojekt när det gäller traumaskadade flyktingar och när det gäller nyanlända, alltså dem som inte har påbörjat sin sfi-undervisning. Det gäller då kurser som förebereder för sfi och kurser som tar vid efter sfi. Sfi har man hitintills inte fått förtroendet att bedriva fullt ut, men det får man nu. Det är jag jätteglad över. Någon här sade att språk och kommunikation är avgörande, inte bara för hur man kan finna sig till rätta i ett nytt samhälle utan också för den personliga växten och för den egna känslan av trygghet och, skulle jag vilja säga, tillhörighet i ett samhälle. Språk och kommunikation är alltså av avgörande betydelse. Nu finns det en del förslag till åtgärder som jag hoppas kommer att förbättra sfi-undervisningen. Personligen tror jag att det kanske viktigaste vi måste göra är att satsa mycket på kompetensutveckling av lärarna. Det är alltid lärarna som har största betydelsen i alla undervisningssituationer. Jag tänker inte gå igenom mer här, för jag tycker att vi är väldigt överens om vuxenutbildningens betydelse. I alliansens reservationer vill man ha mer av individualisering. Det vill också vi som står bakom den här propositionen. På flera ställen säger vi att det är oerhört viktigt att se varje individ. Svenska för akademiker är ett problem. Det fungerar inte tillfredsställande - mycket, tror jag, därför att kommunerna inte väljer högskolor och universitet som entreprenörer för svenskundervisning. Jag tror att det många gånger är en ekonomisk fråga. Overheadkostnaderna brukar motsvara ca 50 %. Det betyder att det kostar ganska mycket att lägga ut den här typen av utbildning på universitet och högskolor. Det samtalet tror jag måste fortsatt föras under nästa mandatperiod därför att det här är ett mycket viktigt område. Sedan har vi lite olika uppfattning om den utvidgade rättighetslagstiftningen när det gäller vuxna och vuxna utvecklingsstörda. Jag kan sympatisera med vad som här sägs, men samtidigt finns det egentligen ingen genomlysning av vilka konsekvenser ett sådant förslag skulle få och inte heller av kostnaden. Visserligen säger alliansen i sin reservation att de kommer att finansiera det här genom att begränsa möjligheterna för de ungdomar som av någon anledning kanske har misslyckats i skolan och behöver höja sina betyg. Jag tänker då på det som Torsten Lindström sade om att se på individerna. Ja, det skulle jag vilja att Kristdemokraterna och övriga partier i alliansen gör. Jag har under min tid som lärare på en folkhögskola mött så många elever för vilka detta har varit oerhört betydelsefullt. Under viktiga år i skolan kan man hamna i svårigheter som man kanske inte själv är orsaken till. Det kan vara tråkiga hemförhållanden och mycket annat som händer unga människor och som kräver väldigt mycket energi och därmed gör att de misslyckas i skolan. De får en väldigt låg självkänsla och tror sig inte vara kapabla att tillägna sig kunskap. Under vuxenutbildningen vänder det. Man får det här förtroendet och ser nya möjligheter, bland annat möjligheter att läsa vidare på universitet och högskola och förverkliga en dröm som man har. Till väldigt många av mina elever på Valla folkhögskola i Linköping vill jag säga: Tack allihop för allt ni lärde mig! Hur många har jag inte sett bli utomordentliga lärare, fantastiskt duktiga socialarbetare, duktiga läkare, reklammakare, fotografer - you name it . För alla har det på något sätt vänt. De har så att säga fått nämnda dröm och också genom det svenska utbildningssystemet givits möjlighet att ta sig fram dit man önskade. Också jag är en av dem som faktiskt - det är jag väldigt glad över - fått uppleva att växa upp i ett sådant samhälle. Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt anförande. Jag önskar talmannen och bisittare och även mina utskottskamrater en riktigt glad och skön sommar.