Vissa integritetsfrågor

Herr talman! Det är torsdag kväll. Timmen är sen. Det är inte många som är här och känner sig sugna på eller manade att diskutera integritetsfrågor. Men vi som är kvar får väl göra vårt bästa för att hålla fanan högt. När det gäller detta betänkande, KU5, Vissa integritetsfrågor vill jag först av allt yrka bifall till reservation 1. Stockholmsprogrammet, som nu är på gång att ersätta Haagprogrammet, är inte precis någon rolig läsning. I vissa delar är programmet inte bara sorgligt utan också skrämmande. I ställningstagandet angående brottsbekämpning och integritet skriver en majoritet av utskottets ledamöter att det är viktigt att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls också när det gäller den brottsbekämpande verksamheten. Utskottet skriver vidare i sitt ställningstagande att det förutsätter att staten är restriktiv med att utnyttja möjligheter till övervakning av elektronisk kommunikation. Det är ord, ord, ord: viktigt, upprätthålls, förutsätter. Det är ord på ett papper. Men var finns garantierna? Majoriteten i utskottet skriver att det är viktigt att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls. Men det rimmar verkligen illa när vi nu ser vad Stockholmsprogrammet innebär, nämligen att befintliga EU-databaser byggs ut och görs gemensamma. Att bygga ut gemensamma enorma databaser som bland annat ska innehålla information om vem som reser vart och vid vilka tidpunkter samt uppgifter ur belastningsregister avseende alla som befinner sig inom EU är ett enormt risktagande i fråga om den personliga integriteten. Att det finns brister i dataskyddsdirektivet är ingen nyhet. Detta har också den europeiska datatillsynsmannen påpekat, men alliansen har inte lyssnat. I ett rättssamhälle måste vi mer noggrant göra avvägningar med hänsyn till ändamålet och ingripandet och den personliga integriteten. Det finns enligt mig inget register som aldrig läckt ut uppgifter till obehöriga personer. Uppgifterna har också många gånger använts i missbrukande syfte. Vänsterpartiets självklara inställning är att man till varje pris ska försöka förhindra att uppgifter läcker ut till obehöriga personer, vilket kan innebära att uppgifterna missbrukas. Men med Stockholmsprogrammet, som beräknas antas inom sju till åtta dagar, kommer dessa risker inte att minimeras. Det kommer nämligen, som jag sade tidigare, att arbetas fram gigantiska register till vilka fler personer naturligtvis har tillgång. Detta kan medföra att risken att uppgifter läcker ut ökar, inte minskar. Herr talman! Att ni inte ens försöker förhindra detta - det stora flertalet i denna kammare har inte gjort det - tolkar jag som att ni anser att den personliga integriteten inte fullt ut, till varje pris och i alla lägen behöver respekteras. Herr talman! Innan ett nytt program antas är det väl på sin plats med en omfattande utvärdering av det gamla, det vill säga Haagprogrammet. Ingen kan väl förneka att Haagprogrammet innehöll vissa brister. Poängen med en utvärdering är ändå att vi ska lära oss någonting, bli bättre och naturligtvis inte göra om samma misstag. Att göra en utvärdering värd namnet borde vara ett minimikrav innan ett nytt program ska antas. Men det anser inte högermajoriteten. Det är i och för sig inte direkt förvånande, för det är inte första gången högeralliansen inte uppmärksammar vare sig stoppskyltar, varningssignaler eller varningsskyltar. Som vi har sett tidigare kör högeralliansen fort, fort, fort med gasen i botten. När högeralliansen inom politiken står på gasen så att den når bottenplattan är det risk för bland annat ett tunnelseende, vilket innebär att man varken ser eller uppmärksammar vad som sker vid sidan av eller runt omkring. Högeralliansens agerande inom olika politikområden överensstämmer i stor utsträckning just med ett tunnelseende. Stockholmsprogrammet innebär stora risker för och tydliga steg mot ett repressivt övervakningssamhälle. Personuppgifter ska kunna överlämnas mellan nationella myndigheter och EU-institutioner. Det handlar om en gigantisk registrering av EU:s medborgare. Herr talman! Vår rädsla bara ökar med det kontrollsamhälle som nu håller på att byggas upp. En massiv registrering av människor är svårförenlig med ett samhälle som är byggt på öppenhet och demokrati. Herr talman! Bland annat på grund av det jag har tagit upp i mitt anförande i kväll har Vänsterpartiet tidigare sagt nej till Stockholmsprogrammet. Vänsterpartiet har hela tiden ansett, och anser fortfarande, att ett nytt program bör arbetas fram där integritet och rättssäkerhet sätts i fokus och där murarna kring fästning Europa rivs. Det ska vara ett program där inriktningen ska vara att man hindrar kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det måste ske en förändring. Det måste bli ett slut på massregistrering, avlyssning och övervakning.

Herr talman! Ledamöter! Klockan är mycket, och vi är inte speciellt många i salen. Vi är ovanligt få. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. Det betänkande vi nu debatterar tar upp och behandlar motioner från den allmänna motionsperioden som rör den personliga integriteten. Det är ett ämne som debatteras mycket i samhället, inte minst i dag. Den personliga integriteten är en fråga som berör och engagerar, herr talman. Vi lever i en globaliserad och komplicerad värld. Å ena sidan finns förhållandet att stater samverkar sinsemellan i syfte att motverka terrorism och organiserad brottslighet. Detta kan i sin tur innebära att den personliga integriteten kan vara hotad vid insamlande av information. Det kan i sin tur medverka till att stoppa terroristangrepp, och det är faktiskt ett väldigt viktigt värde. Å andra sidan finns perspektivet att staten i sig utgör ett hot mot den personliga integriteten och att vi därför inte bör utöka dess befogenheter, speciellt inte på bekostnad av den personliga integriteten. Jag har därför väldigt stor respekt för båda resonemangen, herr talman. Att värna den personliga integriteten är en viktig balansgång. Detta har vi politiker att uppfylla. Vi måste balansera detta i allt vårt beslutsfattande. Att den personliga integriteten skyddas och upprätthålls är centralt i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt är det ett faktum att det aldrig tidigare har funnits så många människor som frivilligt avslöjar information om sig själva. Jag kan nämna några exempel: Facebook, Twitter, bloggar, hemsidor, Icas kundkort och Hennes & Mauritz kundkort. Dessa utgör enorma källor till kunskap och information om individers mest intima vanor och ovanor. Å andra sidan finns det stora skillnader. Statens informationsinhämtande är tvingande. Det är obligatoriskt. De andra exemplen jag nämnde är frivilliga. Det är någonting som människor på eget bevåg och av eget intresse ägnar sig åt. Utifrån detta är det så oerhört angeläget att faktiskt värna den personliga integriteten. Detta är en viktig fråga för oss moderater och för hela alliansen. Enligt Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund skulle det gå alldeles utmärkt att plocka bort en hel del uppgifter ur de offentliga register som finns. Samtidigt är det svårt att få överblick i dag över dessa offentliga register. Vilka register finns? Hur används de? Det är angeläget att vi får ett grepp om detta. Det betänkande vi debatterar här och nu innehåller motioner, närmare bestämt 20 motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden. Motionsyrkandena rör frågor om skyddet för den personliga integriteten, elektronisk kartläggning av resor och kortköp, brottsbekämpning, integritet, hälso- och sjukvården, migrationsärenden, för att nämna några exempel. Som jag nämnde inledningsvis yrkar vi från majoriteten avslag på samtliga motionsyrkanden. Jag ska nämna ett par motioner. Jag börjar med den som är av Finn Bengtsson och Marianne Watz och som handlar om sekretess inom hälso- och sjukvården. Det skulle jag kunna diskutera länge och väl här, men jag ska försöka sammanfatta. Motionärerna tar upp en viktig fråga och en åsikt som vi i KU delar. Det är att det måste finnas ett integritetsskydd för patienter i vården. Det är enligt utskottet av stor vikt att sekretessbelagda uppgifter även inom den ram som handlar om den administrativa verksamheten av hälso- och sjukvården hanteras med stor försiktighet. Enligt utskottets mening får det förutsättas att landstingen ser till att använda den sekretess som man kan förvänta sig när det gäller att begära in patientjournaler och att man handskas varsamt med den information man får in. Man ska inte ta in mer information än vad som behövs. När det gäller brottsbekämpning och integritet vill jag betona att det är viktigt att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls också i den brottsbekämpande verksamheten samt att staten ska vara restriktiv med att utnyttja möjligheten till övervakning av elektronisk kommunikation. Det knyter väl an till det jag har sagt tidigare i mitt anförande. Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar i sin reservation att Stockholmsprogrammet medför ett ökat utbyte av information och en ökad övervakning i en sådan omfattning att den personliga integriteten kränks och medborgerliga rättigheter åsidosätts. Majoriteten i utskottet delar inte denna farhåga. Vi ställer oss bakom regeringens ambition. Den är att Stockholmsprogrammet snarare ska leda till ett tryggare och öppnare Europa, där enskildas rättigheter värnas. Självfallet är det oerhört viktigt att KU fortsätter att bevaka denna fråga. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Den personliga integriteten tog du, Margareta Cederfelt, upp vid flera tillfällen. Jag tog i mitt anförande upp att det finns brister i dataskyddsdirektivet och att den europeiska datatillsynsmannen har tagit upp detta i ett utlåtande. Han har tagit upp anmärkningar som bland annat gällde EU-kommissionens brist på samråd med såväl datatillsynsmannen som nationella dataskyddsmyndigheter. Då är min fråga: Hur kan det komma sig att alliansen inte har tagit till sig dessa anmärkningar? För mig verkar det som att ni totalt har struntat i dem. Ändå framhäver ni gång på gång att ni verkligen står upp för den personliga integriteten. Det rimmar illa för mig.

Herr talman! Jag kan säga med anledning av Marianne Bergs replik att min partikollega Henrik von Sydow har påbörjat ett arbete med att minska den volym av personuppgifter som förekommer i statliga register med 25 procent till 2014. Vi ska inte acceptera att register i onödan används, och de register som finns ska vara rättssäkra. Det är ett exempel på det arbete som vi inom alliansen bedriver för att värna den personliga integriteten.

Herr talman! Henrik von Sydow har påbörjat ett arbete som ska se över och kanske gallra i de statliga registren. Men nu pratar vi om gigantiska register som ska vara över hela EU och som alla medlemsländer ska ha tillgång till. Där inne kan väl inte Henrik von Sydow börja arbeta i alla fall och peta i det. Min fråga kvarstår. Att ni verkligen har struntat i att det finns så många farhågor och så många anmärkningar från personer som är kunniga inom området fick jag inget svar på. Då rimmar det illa att ni står upp för den personliga integriteten. Jag tog också upp något annat i mitt anförande som tangerar detta. När man ska anta ett nytt program som Stockholmsprogrammet, varför har inte regeringen gjort en ordentlig utvärdering av det gamla programmet, det vill säga Haagprogrammet? Det finns många saker med en utvärdering. Man lär sig nytt, tar till sig och kan förhindra att misstag upprepas. Det är de frågorna Margareta Cederfelt. Det är ett gigantiskt register i hela EU. Jag pratar inte om Sverige. Jag pratar om EU. Varför har ni inte tagit tillfället i akt att utvärdera Haagprogrammet som har varit tidigare? Det rimmar verkligen illa med den personliga integriteten.

Herr talman! Marianne Berg har inte med ett ord berört att situationen när det gäller personlig integritet har förändrats. Arenan ser annorlunda ut i dag. Jag nämnde att den elektroniska informationen har vuxit. Den har vuxit otroligt. Därför är det angeläget också att det finns program som motsvarar de behov som finns för att skydda den personliga integriteten. Här kommer Stockholmsprogrammet att fylla en oerhört viktig funktion. Speciellt som Marianne Berg lyfter upp frågan om den personliga integriteten kan jag inte förstå vad hon har emot att det tas krafttag nu under det svenska ordförandeskapet för att skydda den personliga integriteten.

Herr talman! I motion K325 har jag och Finn Bengtsson begärt ett tillkännagivande om en översyn av sekretesslagstiftningen och dess tillämpning i syfte att stärka integriteten för patienter. Utskottet avstyrker vår motion. Med anledning av utskottets resonemang och ställningstagande vill jag anföra följande. Elektroniska register ger storartade möjligheter för planering, statistik, revision och forskning av olika slag som kan komma människor till godo. Det är möjligheter som lockar och bländar. Men ett mynt har två sidor. Den andra sidan av myntet är att sekretesskyddet för patienten inom vården hotas. Det förtroende som patienten givit till läkaren i vetskap om dennes tystnadsplikt hotas. Landstingens behov av att revidera och granska vårdgivarna, försäkringsbolagens krav på insyn i försäkringstagarnas patientjournaler, inrapportering med namn och personnummer av diagnos och behandling till stora patientregister för forskning och statistik innebär att ett stort antal personer utöver den behandlande läkaren får tillgång till uppgifter om patienten. Herr talman! Landstingen måste kunna följa upp och kontrollera hälso- och sjukvården. Om ett landsting bedömer att behov föreligger för granskning av i sekretesslag skyddad information, exempelvis patientjournaler, är enligt vår mening den ordning som är mest rimlig att den aktuella frågeställningen preciseras till tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, som i sin tur infordrar de sekretesskyddade handlingarna och besvarar landstingets frågor. Att i sådana fall utvidga hanteringen av tillsynsfrågor till en stor krets av tjänstemän på landstingen som visserligen omfattas av sekretess är inte i praktiken förenligt med sträng sekretess. Vi har i Sverige en sträng sekretesslagstiftning. OSL, lagen om sekretess, skyddar den enskilde. Patientdatalagen reglerar möjligheten för olika vårdgivare att få tillgång till varandras elektroniska patientjournaler, elektronisk åtkomst och utlämnande av handlingar. Olika förändringar i samhället har kommit att hota detta stränga sekretesskydd. Vidare har kretsen av personer som har tillgång till patientuppgifter, det vill säga vårdpersonal och personal som arbetar med verksamhetsuppföljning, ökat. Känslig patientrelaterad information kan överföras med en knapptryckning. Det krävs därför enligt vår mening en genomgripande översyn av hur sjukvårdssekretessen fungerar i praktiken. Det behövs en skärpning av sekretessen för konfidentiell kommunikation mellan vårdtagare och vårdgivare inom hälso- och sjukvården. För oss moderater är det viktigt att man som patient alltid kan känna sig trygg med att ens personuppgifter behandlas på ett sätt som respekterar den personliga integriteten. Herr talman! Det är glädjande att utskottet delar vår åsikt att integritetsskyddet för patienter i vården måste värnas och att det enligt utskottets mening får förutsättas att landstingen inte utan att det verkligen behövs använder sig av möjligheten att begära in patientjournaler och att dessa då hanteras av en så liten krets personer som möjligt. Mot bakgrund av detta ställningstagande och mot bakgrund av att vår senaste partistämma i slutet av augusti 2009 biföll en likalydande motion som denna tror jag att vi framöver tillsammans inom alliansen kan komma överens så att vi får en lagstiftning på området under nästa mandatperiod.