Frågestund

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Hallengren. I höst ska vi ha val i Sverige. Vi som är födda i Sverige ska rösta. De nya svenskarna ska också gå och rösta. Många av dem kommer från diktaturer och länder där det bara har funnits ett parti att rösta på. De är i stort behov av utbildning i vad demokrati är, hur Sveriges partisystem är uppbyggt och hur det fungerar. Därför vill jag fråga Lena Hallengren: Hur säkerställer regeringen att Sveriges invandrare får den utbildningen?

Herr talman! När det gäller kunskap om de olika partierna, vad de står för, känner jag mig rätt övertygad om att åtminstone de sju partier som är representerade i den här kammaren på ett väldigt tydligt sätt, säkert både i skriftlig form, med material, information, reklam, och i personliga möten kommer att tala om för väljarna vilka val de står inför.

Herr talman! Jag tänkte på den samhällsinformation som ska riktas till de invandrare som kommer hit. Den statliga myndigheten Integrationsverket har en uppgift att se till att de får den informationen. Jag satte mig och läste den information som Integrationsverket ger ut. Då blev jag så intresserad att jag började titta i sfi-undervisningsböckerna också. Då blev jag mycket upprörd. Inget parti utöver Socialdemokraterna nämns, och inga politiker utöver socialdemokratiska politiker nämns i dessa alster. Då undrar jag om Lena Hallengren tycker att det är att betrakta som en saklig och korrekt demokratiundervisning.

Herr talman! Nu framgår det lite tydligare vad frågan handlar om. Jag förstod inte riktigt från början. Jag tror att Margareta Pålsson är väldigt medveten om att staten inte på något sätt köper in läroböcker. Det finns inte heller någonting i kursplan och läroplan som på något sätt skulle ge en bild av att man inte skulle bedriva en allsidig undervisning inom ramen för sfi. Sfi är huvudsakligen en språkundervisning, vilket också är viktigt att betona. I samband med språkundervisningen diskuterar man naturligtvis de grundläggande värden och de samhällskunskapliga fakta som kan vara bra att känna till som nyanländ till Sverige. Vi har ett system när det gäller vuxenutbildning och grundläggande vuxenutbildning där man som nyanländ till Sverige och invandrare har möjlighet att delta för att ta till sig kunskaper som omfattas av Samhällskunskap A, B och så vidare för den som vill ha mycket bredare kunskaper. Men sfi är i mångt och mycket en språkundervisning. Det vill jag verkligen betona.

Herr talman! På senare tid har jag träffat rätt många studenter som beklagar sig över att de träffar sina lärare så sällan. Lunds studentkår har skrivit en rapport om det här. I förra veckan kom Högskoleverket med en rapport när det gäller statsvetenskapliga studier. Där visar det sig att snittiden med lärartimmar är ungefär fem timmar. Det innebär att det är ungefär 35 timmars självstudier. Det är ett stort problem, inte minst för de nybörjare som kommer som kanske inte är så studievana. Det är flera som säger: Vi tänkte oss inte att universitetsstudier i första hand skulle vara självstudier. De är däremot mycket nöjda med de lärartimmar de får. Jag tänkte höra hur utbildnings- och kulturministern ser på att lärartimmarna så drastiskt verkar minska på många fakulteter.

Herr talman! Jag får också den typen av intryck när jag är runt på lärosätena och träffar studenter då och då, men det skiljer sig väldigt kraftigt åt mellan ämnena. I en del ämnen undervisar man i väldigt små grupper, i en del i väldigt stora grupper, även i sådana ämnen där anslagsstrukturen är likadan. Jag var för en tid sedan på Stockholms universitet och besökte två grupper, en med 16 personer och en med 300. Lunds universitet har 5 miljarder kronor att disponera, och de väljer att ha hög lärartäthet på vissa områden och lägre på andra. Det finns inga tecken på att det minskar, tvärtom. De diagram som Högskoleverket tar fram visar att lärartätheten har ökat de senaste åren, samtidigt som lärosätena också har valt att anställa inte bara fler utan också mer kvalificerade lärare, fler lektorer och professorer än vad det var tidigare. Vi satsar en halv miljard kronor över två år på att förstärka anslagen per student för att öka möjligheten till fler lärare per student.

Herr talman! Jag läste Högskoleverkets årsrapport så sent som för några månader sedan. De sammanfattar med orden att det är uppenbart att antalet studenter per lärare har ökat och resurserna per student har minskat. När Lunds studentkår undersökte det kom de till sammanfattningen att om man ska ha utbildningar får man välja mellan att antingen ge erforderliga resurser eller också inte ge utbildningarna alls. Min naturliga följdfråga är: Anser inte utbildningsministern att den sjunkande lärartätheten ändå har med minskade resurser per student att göra? Den uppfattningen framför ju både Högskoleverket i sin rapport och flera av våra studenter.

Herr talman! Jag sade just att lärartätheten inte utvecklas på det sätt som Ulf Nilsson påstår. Lärartätheten försämrades under några krisår under första hälften av 90-talet och har under senare år gått den andra vägen. Nu förbättras lärartätheten. Dessutom har hela den här diskussionen ton av förtal av utbildningskvaliteten vid Lunds universitet. Jag hör Ulf Nilsson ofta använda Lund som exempel på att saker och ting är under all kritik och att man borde stänga utbildningen i stället för att bedriva den. Verkligheten är att utvärderingarna överlag ger hög kvalitet som resultat åt de utbildningar som bedrivs, inte minst i Lund. Jag har mycket större respekt för lärosätenas förmåga att använda de mycket stora resurser som vi lägger på högskoleutbildning - 18 miljarder kronor - än vad Ulf Nilsson har. Att resurserna har urholkats är inte sant. Resurserna har ökat mycket snabbare än inflationen i tio års tid. Hur lärosätena väljer att disponera de ökade anslagen är deras sak. Vi har tagit ansvar för att öka resurserna.

Herr talman! I ett samhälle där alla får vara med gäller det att ta vara på alla. Så är det inte i dag. Unga människor lämnas allt oftare efter, den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland tjejer där alltfler skär sig. Alltfler 20-29-åringar sjukskrivs, och unga människor saknas ofta i politiska sammanhang. Det var en ganska dyster bild med utanförskap och utslagning som målades upp av Ungdomsstyrelsen i går. Under tolv år av socialdemokratiskt styre har ungas utanförskap fyrdubblats. Jag vill därför fråga ungdomsministern hur hon ser på att så många fler unga lämnas efter i dagens Sverige.

Herr talman! Jag har också tagit del av Ungdomsstyrelsens rapport naturligtvis. Jag tycker att det är väldigt viktigt att Ungdomsstyrelsen förmår lyfta fram en grupp ungdomar som kanske annars inte blir så synlig, som det annars kanske inte talas så mycket om, som vi annars behandlar just som de unga utanför, som hamnar mellan systemen, som inte fixar skolan, som har svårt att få jobb, svårt att flytta hemifrån. Men att generalisera den bilden på det sätt som Torsten Lindström nu gjorde tycker jag är lite anmärkningsvärt. Det är klart att en väldigt stor del av gruppen unga i dag har fantastiska möjligheter, att plugga, att plugga vidare, att resa, att ägna sig åt föreningsliv. På många olika sätt har unga det bättre, vill jag hävda, i dag än tidigare. Men du har helt rätt i att det finns en grupp som är marginaliserad. Vi har unga som inte mår tillräckligt bra. Där fortsätter vi att göra stora och viktiga insatser. Vi fortsätter att göra det, vilket jag tror att många också känner till, i en särskild ungdomssatsning i samband med vårpropositionen.

Herr talman! Det där var ju inte riktigt hela bilden, Lena Hallengren. Självklart är det så att många har det bra. Men det finns också väldigt många som inte har det bra, och de har fyrdubblats. De har blivit fyra gånger fler de senaste tolv åren. Det är ett faktum som inte är en nyhet från i går, Lena Hallengren, utan också presenterades före jul av Statistiska centralbyrån. Detta är ett bekymmer. Detta är ett problem - åtminstone för oss kristdemokrater som är oroade över att klyftorna ökar, att alltfler lämnas efter och att unga människor inte får chansen att komma in på arbetsmarknaden, visa vad de går för och skapa sig en egen plattform i livet. Det är därför vi kristdemokrater vill se fler riktiga jobb. Vi vill ha riktiga nystartsjobb, höja kvaliteten i högskolan och få ungdomsarbetslösheten att minska så att fler får chansen att vara med, så att den dåliga trend som nu har pågått i tolv år faktiskt blir stoppad och förändrad. Tycker ministern över huvud taget inte att det är ett bekymmer att denna trend har fått pågå så länge, i tolv år, med socialdemokratisk ungdomspolitik?

Herr talman! Om Torsten Lindström gick 15 år tillbaka i tiden tror jag att han skulle finna att det inte såg så dramatiskt annorlunda ut då. När det handlar om unga utanför, vilket är ett begrepp som har funnits under en längre tid, gav jag själv i uppdrag till dåvarande generaldirektören vid Ungdomsstyrelsen Leif Linde att se över denna grupp och titta på hur det faktiskt ser ut. Det kan vara farligt att generalisera, både ungdomsgruppen som helhet och den här gruppen unga utanför. Alla mår kanske inte dåligt, men en del gör det. En del är långtidsarbetslösa, och så vidare. För lite drygt två år sedan kom denna utredning tillbaka. Den har resulterat i ett antal olika åtgärder som handlar om alltifrån navigatorcentrum till anställningsstöd och att fortsätta att bygga ut universitet och högskolor. Detta är någonting som Kristdemokraterna inte har ställt sig bakom. Snarare representerar ni en politik där vi ska ha färre platser, med allt vad det innebär för kommande generationer som blir allt större. Många åtgärder vidtas alltså, och många fler kommer att vidtas, för att se till att unga får fortsatt goda möjligheter att utvecklas.

Herr talman! 146 000 unga människor står utanför arbetsmarknaden i dag. Då säger Socialdemokraterna: Nu ska krafttag tas! Det krafttagandet innebär tusen nya plusjobb, jobb som egentligen inte får vara riktiga jobb. Du kommer till exempel inte in i trygghetssystemen. Du har inte rätt till a-kassa eller sjukpenning, du har inte möjlighet till förtur och efter två år sparkas du ut igen till åtgärden, utanförskapet eller arbetslösheten du var i innan. I det läget säger Socialdemokraterna: trygghet, möjlighet, plusjobb. Jag skulle vilja fråga Hans Karlsson varför Socialdemokraterna inte vill ge unga människor en ärlig chans till riktiga jobb och möjlighet att komma in i våra trygghetssystem.

Herr talman! Det är just chansen till riktiga jobb vi vill ge ungdomarna. Jag tror att få arbetsmarknadspolitiska insatser bättre gynnar den som har varit arbetslös väldigt länge än just plusjobben. Där får man möjlighet att under två år vara i en anställning med avtalsenlig lön, visa vad man går för och framför allt öva upp sina färdigheter efter en lång tids arbetslöshet. Det är en stark arbetsmarknadspolitisk åtgärd som riktar sig enbart till dem som har varit arbetslösa väldigt länge. Den idé som Centerpartiet lanserar är det rakt motsatta. I stället för att som vi satsa resurser på dem som bäst behöver det vill ni med ett systemskifte på arbetsmarknaden avskaffa rätten till anställningstrygghet för alla ungdomar.

Herr talman! Med all respekt undrar jag om Hans Karlsson hör vad han själv säger. Han pratar om plusjobben som trygghet och en möjlighet för unga. Faktum är ju att de som har plusjobb saknar en möjlighet att komma in i våra trygghetssystem, och efter två år hamnar de utanför. Kommunerna och landstingen själva säger att de inte har någon möjlighet att anställa dessa människor efteråt. Lönen visar sig också i två tredjedelar av dagsfallen vara under 15 500 kr i månaden. Detta kallar socialdemokratin för en stor satsning för unga människor! Centerpartiet satsar stort - på företagande, så att vi kan få fler jobb, men också specifikt på unga. Vi har ett ungdomsavtal som gör att du får möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och in i trygghetssystemen, vilket är oerhört viktigt. Efter två år får du också en möjlighet till fortsatt anställning. På Socialdemokraternas plusjobb är det två veckors uppsägningstid. Varför vägrar socialdemokratin unga en riktig chans på arbetsmarknaden?

Herr talman! Om vi ska jämföra - vilket vi nu gör, också Sofia Larsen - våra olika politiska handlingsvägar kan vi se att vi med vår politik i dag har 29 000 ungdomar mellan 16 och 24 år som deltar i en arbetsmarknadspolitisk insats för att stärka sin möjlighet att ha ett reguljärt jobb. När Sofia Larsens parti och partikolleger avser att regera tänker man avskaffa i stort sett hela den arbetsmarknadspolitiska volym som vi har i dag. 90 000 färre kommer att ha möjlighet att få arbetsmarknadspolitiskt stöd. Detta är alternativen. Ert alternativ handlar om att omöjliggöra för ungdomar att få en anständig anställningstrygghet när man har fått ett jobb. Detta kommer så småningom att gälla alla ungdomar. Alla ungdomar kommer förr eller senare att få en anställning, och då förvägrar ni dem en rätt till saklig grund för uppsägning.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa min fråga till statsrådet Hans Karlsson. En person som är arbetslös och anmäld hos arbetsförmedlingen ska med vissa givna intervall höra av sig till arbetsförmedlingen och tala om hur det går med jobbsökandet. Det är viktigt att man sköter det, men ibland kan det hända att man har något giltigt skäl för att inte hinna anmäla sig just den dag som är utsatt. Det kan handla om dödsfall i familjen, att man sitter vid en dödsbädd eller någonting sådant. Jag har fått flera signaler om detta. Då blir man placerad sist i kön, så att säga, och får börja med jobbsökarkurser och annat. Även om man har visat upp en dödsattest har man inte fått ha kvar till exempel de två år då man gått och sökt. Jag skulle vilja höra vad statsrådet säger om att man även om man har ett giltigt intyg hamnar på ruta 1 igen.

Herr talman! Jag är inte säker på att jag riktigt förstår vad som egentligen är det problematiska i det Mona Jönsson tar upp. Om jag skulle försöka förstå det är jag heller inte riktigt säker på att Mona Jönsson har rätt i sin beskrivning. Jag tror att detta är en detaljeringsnivå när det gäller regelverket som är svår att ha i den här typen av debatt. Men vi kan göra ett försök till. Mona Jönsson har ju en fråga kvar.

Herr talman! Frågan handlar alltså om vad som händer om man missar sitt datum på arbetsförmedlingen. Om man har stått i kö lång tid har man till exempel möjlighet att få ett plusjobb. Missar man ett sådant datum då man ska höra av sig missar man alltså - även om man har vad jag anser vara giltigt förfall, att man sitter vid en dödsbädd eller annat - plusjobb och annat och får börja om på ruta 1 med jobbsökarkurser och annat. Vad jag alltså undrar är: Ska ett giltigt förfall sätta en person i knipa?

Herr talman! Det där var ju en enkel fråga. Ska ett giltigt förfall sätta en människa i knipa? Nej, det tycker jag inte. Det verkar minst sagt dumt. Däremot tror jag att vi behöver titta på om det finns exempel på fall där någonting inte funkar såsom man med sunt förnuft tycker att det borde göra. Då tror jag dock att vi ska återkomma i ett annat sammanhang. Jag ska ta till mig Mona Jönssons frågeställning, så får vi se om vi kan reda ut vad som i själva verket gäller generellt.

Herr talman! Vi har under den senaste tiden sett ganska stora kravaller, ganska många demonstrationer i Paris och andra delar av Frankrike. De bygger i mångt och mycket på det förslag som den franska regeringen har lagt fram om att man ska försämra anställningstryggheten. Framför allt kommer det att slå mot de yngre. Jag ser det här som bekymmersamt, framför allt ur ett europeiskt perspektiv. Ett av de största länderna har ett antal interna problem, och man ser faktiskt ganska många förtvivlade människor. Jag vill med det ställa min fråga till Leif Pagrotsky. Vad anser Leif Pagrotsky om den utveckling som sker i Frankrike och även det förslag som den franska regeringen har lagt fram?

Herr talman! Det vi ser i Frankrike är ett land som håller på att slitas sönder av klyftor mellan olika grupper, där ungdomar känner sig förfördelade av att bli utpekade som en särskild grupp som ska bli en sorts paria på arbetsmarknaden, som inte har samma rättsliga status och samma lagliga skydd som andra grupper, och hur unga människor, inte minst på universiteten, revolterar mot detta som de tycker orimliga utpekande av just dem. Det tycks också som om övriga delar av det franska samhället stöder dem. Det intressanta är också vad de ekonomer som tittar på det här anser. Jag läste i förra veckan en analys i Financial Times om problematiken i Frankrike av en journalist som vill ha mycket reformer i Frankrike. Det finns inga belägg någonstans i den ekonomiska litteraturen för att den här åtgärden har någon som helst effekt. Han beklagar att den franska regeringen ägnar så ohyggligt stor politisk prestige åt en fråga som, vad gäller bekämpandet av arbetslösheten, är meningslös.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för hans svar. Jag håller med honom i mångt och mycket. Framför allt tror jag att det är väldigt viktigt att man får trygghet. Om man har en trygg situation och en anställning som man kan se långsiktighet i kommer det också att innebära att man kanske kommer att investera i ett hus, man kommer att bilda familj och man kommer att gå vidare i livet. Det är någonting som jag tror är väldigt viktigt för ett välfärdssamhälle, att man kan slå sig till ro och känna trygghet med den anställning man har. Med det vill jag gärna ställa min andra fråga till ministern. Om ett sådant här förslag skulle bli verklighet i Sverige, vilka konsekvenser tror ministern att det skulle kunna få?

Herr talman! En sak som skiljer Sverige och Frankrike är ju att vi redan i dag har möjligheter till flexibilitet vid nyanställning. Vad gäller provanställning är sex månader ganska normalt. I en del fall på arbetsmarknaden finns det avtal om upp till tolv månaders provanställning. Det är ganska vanligt med tillfälliga anställningar. Den typen av flexibilitet finns redan. Min bedömning är att det inte kan bli några nya jobb av just det här. Det kan jag inte tänka mig. Däremot skulle det kunna bli så att de ungdomar som har fått ett jobb och av olika anledningar fått sluta, till exempel därför att jobbet var tillfälligt, därefter kommer att få en stämpel på sig på grund av att de har fått gå från tidigare arbetsplatser och att de när de söker jobb kanske får ännu svårare att få ett andra eller ett tredje jobb. Att det skulle leda till fler jobb, ökad efterfrågan på arbetskraft, att diskriminera just ungdomar kan jag inte förstå hur det skulle gå till. Jag tror att det skulle leda till ökade klyftor mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Det är min huvudgissning.

Herr talman! Min fråga riktar jag till migrationsminister Barbro Holmberg. I förra veckan antog riksdagen EU:s direktiv om familjeåterförening. I direktivet, som nu blir svensk lag, ges rätt för släktingar till människor som kommit till Sverige som flyktingar att resa hit och vistas här utan att det samtidigt ställs ett försörjningskrav på dem eller på dem som är deras referenspersoner. Det intressanta är att Sverige har fullständiga rättigheter att ställa ett sådant krav. Ändå har regeringen avstått från det. Min fråga till migrationsministern blir: Varför har vi inget försörjningskrav på dem som kommer hit som anhöriginvandrare?

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Tobias Billström säger att Sverige är det land som inte ställer försörjningskrav på människor som kommer som flyktingar. Vi frågar inte personen i fråga: Kan du försörja din familj? Har du en bostad? Är man flykting och har flytt för sitt liv ser vi till att man också ska kunna återförenas i Sverige. När det sedan gäller familjeåterförening av andra skäl kan man naturligtvis diskutera försörjningsansvaret. Det är också en diskussion som förs. Vi har en utredning som har tittat på just detta. Är det förenligt med våra principer om icke-diskriminering? Är det förenligt med principerna i vårt samhälle att införa försörjningsansvar? Utredningen är ute på remiss, och den kommer att beredas i Regeringskansliet. Vi kommer att få många tillfällen att diskutera detta här i kammaren.

Herr talman! Jag kan inleda med att säga att mitt parti tycker att beslutet att tillåta anhöriginvandring utan försörjningskrav var helt fel. Vi har röstat emot det förslaget i kammaren. Vi vill ha en generös flyktingpolitik, men de som nu ges rätt att komma till Sverige är inte flyktingar. De är människor som kommer som anhöriga. Vi ser det som självklart att man ska arbeta och göra rätt för sig när man kommer till vårt land. Följdfrågan till migrationsministern blir: Hur ser ministern på exempelvis frågan om pensionsrättigheter för den grupp som nu kommer att komma som anhöriginvandrare? Eller ska jag tolka ministern som att regeringen inte avser att göra några begränsningar för denna grupp? Den möjligheten fanns ju redan i förra veckan när vi fattade beslutet att anta EU-direktivet.

Herr talman! För regeringen är det en väldigt viktig grundprincip när det gäller människor som kommer till Sverige från andra länder att de ska ha samma rättigheter och samma skyldigheter som människor som bor här. Det är grundprincipen. Den är viktig också när det gäller till exempel arbetsmarknaden. Människor som kommer hit ska kunna ha precis samma rättigheter och samma skyldigheter som alla andra. Människor som kommer hit ska inte användas och utnyttjas på arbetsmarknaden. Och skyddet för detta är just denna icke-diskrimineringsprincip.

Herr talman! Sjöfarten har en viktig roll i omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem. Den är mycket energieffektiv jämfört med lastbilstrafik. Friktionen på vattnet är mindre än på vägen. Men det finns luftföroreningar från sjöfarten som gör att sjöfarten snart kommer att stå för hälften av alla försurande utsläpp i Europa. Dessutom finns det luftföroreningar som drabbar de människor som bor i hamnstäderna. Därför har miljönämnden i Helsingborgs stad, med stöd av miljöbalken, förelagt färjorna att installera katalytisk avgasrening. Jag undrar om ministern tycker att det är riktigt att man med stöd av miljöbalken försöker minska sjöfartens luftföroreningar.

Herr talman! Jag tycker att det är riktigt att man försöker minska sjöfartens luftföroreningar med hjälp av miljöbalken. Men det är också en fråga, som Karin Svensson Smith känner till, som blivit föremål för rättsprövning. Vi har väldigt stora problem när det gäller sjöfarten i och med att sjöfarten i huvudsak regleras internationellt. Vi har en havsrättskonvention som ger alla fartyg rätt att färdas på våra hav. Det innebär att vi måste ha internationella överenskommelser för att komma åt sjöfartens utsläpp. Vi arbetar oerhört intensivt med de här frågorna, inte minst med att försöka se till att få bättre luftförhållanden i våra städer. Det är utomordentligt bra, tycker jag, att den här frågan drivs av till exempel Helsingborgs stad.

Herr talman! Tack för svaret! Nu är det så att kommunstyrelsen har slutit ett avtal med Sundsbussarna och HH-ferries om fortsatt färjetrafik i Helsingborgs stad. Efter att avtalet slöts skickade kommunstyrelsens ordförande ett mejl till miljöchefen och uppmanade honom att miljönämnden skulle återkalla sitt ärende som hade stöd av miljöbalken. Därför undrar jag om miljöministern tycker att avtal som kommunstyrelsen sluter ska sätta miljöbalken ur spel.

Herr talman! Låt mig säga så här, när det gäller vad som internt pågår i Helsingborgs kommun kan jag inte gå in på de frågorna, för dem känner jag inte till. Vad jag vet är att Helsingborgs kommun har drivit detta till miljödomstolen. Sedan har man slutit ett avtal. Har man valt att dra tillbaka det eller på något annat sätt hanterat det så att miljödomstolen inte längre har det på sitt bord är det ju på det sättet. Men detaljerna kring detta, hur det har gått till, känner jag inte till. Jag tycker att det är utmärkt att Helsingborg har drivit frågan och lagt den på sitt bord. I vad mån man skulle ha slutit ett avtal eller inte är jag övertygad om att det finns olika uppfattningar om. Men hur det har hanterats i kommunen kan inte jag gå in på här i kammaren.

Herr talman! "Ingen bok till den som inte döljer kalsongkanten." Ibland sätter TT trevliga rubriker. Här handlar det om ett skolbibliotek som har valt att införa något slags klädkod. Man kan väl säga att man antingen får välja "coola kläder eller coola böcker" inte både-och. Nu tror jag inte att det är ett bra sätt att locka ungdomar till biblioteken. Det här leder mig osökt in på en fråga som rör skolbiblioteken. Min inledande fråga till utbildnings- och kulturministern blir: På vilket sätt kan vi öka tillgängligheten till skolbibliotek?

Herr talman! Även jag studsade när jag läste detta. Jag vet inte bakgrunden, om det var ett sätt att komma åt svåra ordningsproblem eller om det var något bekymmer för biblioteken. Jag reserverar mig för det. Annars är min grundinställning att biblioteken ska anstränga sig att vara platser där alla sorters ungdomar känner sig välkomna och hemma. Om man har keps på sig stör väl ingen så länge kepsen inte väsnas. Biblioteken ska vara en rofylld plats. Det är min inställning. Det viktigaste för att bibliotek ska vara attraktiva är att det finns bra personal som kan entusiasmera och hjälpa unga människor till rätta när de kommer dit och söker sig fram till exempel i litteraturen. Det ska vara en spännande och trivsam mötesplats där man kan ägna tid åt olika viktiga angelägenheter. Det är för mig huvudprioriteten. Våra partier har tillsammans enats om åtgärder för att kraftigt öka personalen på inte minst våra skolbibliotek.

Herr talman! Det låter bra. Men i dag har bara varannan svensk grundskola ett bibliotek som är bemannat minst sex timmar per vecka. För de fristående grundskolorna är siffran 10 %. Det finns kommuner som helt och hållet saknar bemannade skolbibliotek. Bra och tillgängliga skolbibliotek är tydligen en fråga om både kön, klass och etnicitet. Jag ska vara lite konkret. Jag har ett tips, som kan vara en del i att sätta fingret på och tydliggöra problemet. Vore det kanske en klok idé att som en åtgärd inkludera skolbiblioteken i Skolverkets inspektioner och kvalitetsredovisningar?

Herr talman! Det var ett intressant uppslag till hur man kan gå vidare. Jag skulle rekommendera Lennart Gustavsson att ta upp det med skolministern. Jag kanske till och med ska göra det själv. Jag är intresserad av åtgärder som stärker kulturens och läsandets plats i skolan. Jag vill påminna om att Lennart Gustavsson och jag röstade för det förslag som innebär att vi ska finansiera 15 000 fler vuxna i skolan. Vi lät avsiktligt bli att precisera vilka personalkategorier pengarna skulle användas till - just för att skolorna själva skulle kunna bestämma om det skulle vara bibliotekarier eller lärare som gjorde mest nytta i det enskilda fallet. Det väckte strid. Många tyckte att vi skulle utesluta biblioteken och bara tillåta att pengarna skulle användas till lärare. Jag tycker att det var ett bra beslut. Jag har invigt bibliotek, till exempel i min egen gamla skola, Kålltorpsskolan i Göteborg, där man klart och tydligt har sagt att de aldrig hade kommit till stånd om det inte vore för de extra pengarna.

Herr talman! Jag vill gärna ställa en fråga till kulturministern. Det blir många frågor till dig i dag. I norra Dalsland finns ett gästgiveri som driver en fantastisk verksamhet. Man har bestämt sig för att utvidga och bygga till en hotelldel med 18 bäddplatser. Man har fått ja från både församlingen och kommunen, men just nu ligger fallet hos länsstyrelsen. Problemet är att där man bor och verkar finns det ett gammalt kapell som har varit öde sedan 1557. Det leder till att det nu måste ske en utgrävning innan något annat får göras. Det principiellt viktiga att få svar på är om det är rimligt att när det är fråga om den här typen av beslut som fattas av en länsstyrelse att det ska vara enskilda företag som får bära kostnaden för en utgrävning. I det här fallet pratas det om runt 1 miljon kronor.

Herr talman! Min principiella uppfattning är att vi ska vårda vårt kulturarv och att vi ska ta vara på de fornfynd och arkeologiska lämningar som finns till exempel när en väg byggs eller en tunnel grävs ned för trafiken eller järnvägen. Det är ibland stora kostnader involverade för den som bygger. Jag inser att det kan vara svårt för den småföretagare som vill bygga ut en för bygden lönsam, expansiv och viktig verksamhet. Men jag vill inte gärna stå här i talarstolen och säga att man ska få slippa, det vill säga bara gräva bort dessa gamla fornlämningar. Hur kostnaden ska fördelas är möjligen en principiellt svårare fråga som det kan finnas anledning att fundera över. Men min grundinställning är att den som vill gräva får se till att ta till vara de lämningar som finns och bevara för eftervärlden de kunskaper som kan utvinnas av dessa.

Herr talman! Jag håller med ministern när det handlar om att ta vara på den historia som finns. Självklart. Det är också viktigt. Bekymret är att om vi bygger vägar eller gräver tunnlar är det staten som är involverad och det blir ett ansvar för den som sätter spaden i marken eller grävskopan i backen. Bekymret här är att den investering som han har planer på att göra för sin verksamhet handlar om kanske totalt 8-9 miljoner. Den skulle vara, precis som du sade, otroligt värdefull för både kommunen och hela Dalsland. När det blir en så stor kostnad som faller tillbaka i knäet på honom stoppar det utvecklingen i stället för att gynna utvecklingen. Återigen är vi tillbaka till frågan om vem som har ansvaret för att bekosta det hela. Finns det någon öppning till att den som fattar beslutet också är ansvarig för kostnaden? I det här fallet skulle det handla om ett statligt ansvar i form av länsstyrelse eller någon annan som tar på sig kostnaden. Det kan då bli en möjlig väg att både utveckla och ta vara på den kunskap som finns.

Herr talman! Det förefaller som att vi båda två är överens om flera saker. Det är bland annat det angelägna i att en sådan investering kan komma till stånd och värdet av, inte minst, att det uppenbarligen handlar om en framgångsrik näringsidkare i den för oss båda viktiga restaurang- och hotellnäringen och för Dalsland viktiga turistnäringen. Men vi är också överens om att vårt kulturarv inte ska skingras. Våra länsstyrelser har anslag för det regionala kulturarvet som de har att fördela till angelägna områden, renoveringar, underhållsarbeten av minnesmärken och kulturminnesmärken av olika slag inom länen. Men om anslaget kan användas för att betala bidrag till ett enskilt företag som vill gräva i marken för att göra en lönsam investering vågar jag inte på rak arm gå ed på. Jag måste erkänna att jag inte tidigare har stött på den aspekten. Jag ska gå tillbaka och studera detta lite djupare. Jag har fått anledning till det. Jag tackar för att Annika Qarlsson har fäst min uppmärksamhet på denna svåra målkonflikt.

Herr talman! Min fråga går till miljöminister Lena Sommestad, och den gäller som så många gånger förr Östersjön. Första spadtaget till bygget av den gasledning som ska gå från Ryssland till Tyskland under Östersjön togs den 9 december förra året. Enligt planerna ska gasledningen tas i bruk 2010. Projektet har varit omdiskuterat och livligt debatterat ända från planeringsstadiet; bland annat har de baltiska staterna pekat på den potentiella miljöfaran för Östersjön som gasledningen kan tänkas utgöra. Hur kommer den att påverka de tusentals ton kemikalier och kemiska vapen som ligger på Östersjöns botten? Ledningen kommer även att ha en viss påverkan på Sverige. Som närmast kommer den att gå två mil utanför Gotlands södra kust. Från svenskt håll har ingen oro uttryckts för eventuella miljökonsekvenser. Är det så, miljöminister Lena Sommestad? Varför har inget gjorts?

Herr talman! Mycket görs när det gäller detta. Självklart följer vi detta noga. Det är ett projekt som inte bara har miljöaspekter utan medför även en hel del andra problem. Gasledningen planeras att dras genom Östersjön. Det planeras också någon typ av station som kommer att ligga på fastlandet på Gotland. Det här följer vi självfallet mycket noga. Det som är viktigt i ett sådant här sammanhang är att alla länder som är berörda av detta får goda möjligheter till insyn och att göra miljökonsekvensbedömningar, att allting är öppet och transparent och läggs på bordet. Vi följer denna fråga mycket noga. Jag känner också oro för detta. Samtidigt ska vi ha klart för oss att detta har uppmärksammats betydligt mer i till exempel länderna i Baltikum. Det har också att göra med en stor irritation för att man över huvud taget går den väg som man gör. Det bidrar också till uppmärksamheten där, utöver miljöfrågorna.

Herr talman! Med tanke på att gasledningen är tänkt att gå strax utanför Gotland tycker jag att det är viktigt och intressant att få en diskussion även i Sverige kring de eventuella miljökonsekvenserna innan det är för sent. Har regeringen satt ned foten och sagt ja till det här projektet som helhet? Hur kommer regeringen i fortsättningen att hantera den här frågan för att få en bred diskussion?

Herr talman! Jag är helt enig med Sverker Thorén om att det är viktigt att vi får en diskussion om den här frågan. Vi har inte på något sätt satt ned foten här. Vad vi har gjort är att vi har gett, enligt den rutin vi har, tillåtelse att undersöka botten på de områden som berör Sverige. Något miljötillstånd eller tillstånd i övrigt har inte getts. Så långt har projektet inte alls kommit. Jag välkomnar en debatt och tycker att det är väldigt viktigt att vi följer den här frågan.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till arbetslivsministern. Sjukskrivningarna och de förtida utpensioneringarna från arbetslivet är i mycket hög grad en kvinnofråga. Ungefär två tredjedelar av de sjukskrivna och förtidspensionerade är kvinnor, och en mycket stor del av dem arbetar inom den offentliga sektorn. Under den senaste veckan har mycket uppmärksamhet riktats mot hälso- och sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen. Jag vill emellertid vända på frågan och rikta uppmärksamheten på offentliga arbetsgivare, såsom hälso- och sjukvården, som är nyckeln till att få ned sjukskrivningar och förtidspensioneringar för kvinnor. Min fråga är då: Vilka åtgärder har ministern vidtagit för att nedbringa sjukskrivningarna på arbetsplatserna inom den offentliga sektorn? Ur ett kvinnoperspektiv måste det vara det allra viktigaste för att minska sjuktalen.

Herr talman! Jag delar Anna Lilliehööks beskrivning av verkligheten. Det är ungefär så det ser ut. Under den tid som jag har haft ansvar för de här frågorna i regeringen har vi nog presenterat, här i kammaren och på annat sätt, närmare 50 olika förslag till åtgärder, som syftar till att dels förebygga risk för sjukskrivning och ohälsa, dels möjliggöra återkomst tidigare än vad som har skett hittills. Många av åtgärderna riktar sig mot arbetsplatser och arbetsgivare. Speciellt den åtgärd som handlar om medfinansiering, där arbetsgivarna har fått ta ett ökat ekonomiskt ansvar, träffar i väldigt hög grad de arbetsgivare som har hög sjukfrånvaro, vilka i långa stycken också är arbetsgivare inom det offentliga. Därför finns det skäl för dem att intensifiera sitt arbete med både förebyggande hälsoarbete och att möjliggöra återkomst tidigare. Det sker också i allt högre grad för varje dag som går.

Herr talman! Tyvärr går inte det här arbetet riktigt så fort som man skulle önska. Ministern har haft ganska många år på sig. När vi jämför med förra året kan vi konstatera att det i dag är 480 000 kvinnor som är sjukskrivna eller förtidspensionerade. För ett år sedan var det 485 000, så det har inte rasat i väg så uppseendeväckande mycket. Ministern har satt ett mål om en halvering av sjukskrivningarna till 2008. Man kanske har gått ned lite totalt, men fortfarande är 30-40 % onödiga. De offentliga arbetsgivarna har ofta klagat nu, även vid den sista genomgången vi hade, att de har svårt att nå Försäkringskassan. Det är ju det första man måste se till, för att de ska få hjälp med rehabilitering och få tillbaka fler i arbete. Min fråga är då naturligtvis: Vad har ministern vidtagit för åtgärder för att Försäkringskassan på ett mer konkret sätt ska stödja offentliga arbetsgivare?

Herr talman! Denna gång delar jag inte Anna Lilliehööks verklighetsbeskrivning. Minskningen av sjukfrånvaron har, vågar jag säga, gått snabbare än vad någon trodde för tre år sedan. Sjukfrånvaron har minskat med 30 % under tre år. Vi har också väldigt starka prognoser som visar att förtidspensioneringarna kommer att minska när det gäller nybeviljandet. Vi kommer om bara något år att få ett läge där det är färre som går in i förtidspensionering än som lämnar förtidspensioneringen. Det är riktigt att det finns ytterligare saker att göra för att öka samverkan mellan arbetsgivare och Försäkringskassan. Där är mitt klara direktiv till Försäkringskassan att de avstämningsmöten som man ska genomföra måste ske i mycket större utsträckning än vad som hittills har skett. Det är också på gång just nu.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till kulturminister Leif Pagrotsky, och det gäller kulturens hälsoeffekter. Alla vi som gillar kultur vet att det är väldigt trevligt, men något som är ganska nytt är att det är väldigt hälsosamt. Det har visat sig att det till och med är lika hälsosamt som motion - det är ju allmänt känt att det är hälsosamt. En beräkning visar att man lever i genomsnitt tio år längre om man ägnar sig åt kulturkonsumtion än om man inte gör det. Det är ungefär samma tid som man lever längre om man motionerar regelbundet. Därför skulle jag vilja fråga om det inte finns någon möjlighet att använda det här mer för att göra människor friskare. Man har ju startat ett projekt som går ut på att läkare kan välja att i stället för medicin skriva ut motion, till exempel tre promenader i veckan. Då skulle de kunna skriva ett recept på tre kulturupplevelser i veckan - gå på teater, en musikkonsert, bibliotek eller vad man nu tycker är roligast. Min fråga är om regeringen kan tänka sig en sådan utveckling för att befrämja hälsoeffekterna hos kultur.

Herr talman! Om Hillevi Larsson frågar kulturministern är svaret naturligtvis ja. Jag vet inte om sjukvårdsministern har samma åsikt, om läkarnas förskrivningsmöjligheter ska utvidgas från att gälla läkemedel till att också gälla teaterbesök eller museibesök. Museibesök behöver de inte skriva recept på, eftersom de numera är gratis. Det är en annan fråga. Men såvitt det kommer an på mig tycker jag att det verkar vara en bra idé. Det kommer fram alltmer belägg för att de här sambanden finns. Vi har också initierat en del ny forskning på det här området för att få mer precision i kunskapen som underlag just för den typen av överväganden som Hillevi Larsson frågar efter. Jag tror att liknelsen med motion inte är så långsökt som en del kanske tycker. Jag tror att det ligger väldigt mycket i detta, inte minst med den nya typ av sjukdomsbild som vi börjar få i Sverige, med diffusare symtom, psykosociala faktorer och annat. I de sammanhangen är jag rätt övertygad om att kulturen kan spela en viktig roll.

Herr talman! Min idé är att man skulle kunna titta på hur de praktiskt har löst den här frågan när det gäller motion på recept. Vissa motionsformer är gratis, medan andra kan vara riktigt dyra. Detsamma gäller kulturen. Det är som regel gratis att gå på museer och bibliotek, och en del konsthallar är gratis och så vidare. Sedan finns det annat som kostar desto mer. Mitt förslag är att titta på hur man har löst det med motion på recept och se om det är möjligt att finna en liknande lösning. Jag tror också att detta skulle vara viktigt ur klass- och könsperspektiv. Man kan se att välutbildade medelålders och äldre kvinnor är de största kulturkonsumenterna, medan män i största allmänhet men speciellt män med LO-bakgrund är de som konsumerar minst kultur. Det här skulle kanske också kunna leda till att man jämnade ut hälsoskillnader när det gäller klass och kön och även spred kulturen till fler grupper, vilket är viktigt både för hälsan och för kulturen. Frågan är om ministern kan tänka sig att jämföra med hur man gör med motion på recept och om han kan se kopplingen även till klass och kön när det gäller hälsa och kultur.

Herr talman! Jag kan klart se effekten. Jag tackar för uppslaget om parallellen. Jag tar med mig det och tittar vidare på det. Jag tycker att detta ytterligare stärker skälen för mig att engagera mig hårt i att bredda kulturlivet i Sverige, både när det gäller aktivt utövande av kultur och att ta del av kultur som publik på teatrar, museer och bibliotek. Där är priset viktigt. Vi har infört gratis entré på museerna. Det gäller att också slå vakt om att biblioteken ska vara gratis även fortsättningsvis. Den bibliotekslag som säkerställer att utlåningen från alla bibliotek är gratis är ju ifrågasatt. Om olyckan är framme kanske den avskaffas. Därmed öppnas dörrarna för avgift också på biblioteken. Då är det en klen tröst att doktorn får skriva ut ett frikort på biblioteket. Jag tycker att det är bättre att ha det vid källan.

Herr talman! Min fråga är närmast riktad till Leif Pagrotsky som ansvarig för det övergripande perspektivet. Under veckan har det kommit information, framför allt i en utländsk tidning, om att USA och Natos generalsekreterare skulle vilja att Sverige och Finland ingår ett avancerat partnerskap med Nato, till skillnad från det partnerskap som vi har i dag. Försvarsminister Leni Björklund har välkomnat detta, liksom naturligtvis Folkpartiet. Min första fråga till Leif Pagrotsky är: Vad ska skilja ett avancerat partnerskap från ett fullt medlemskap om regeringen får bestämma? Min andra fråga är: I vilken utsträckning, om någon, har samarbetspartierna ett inflytande över regeringens position och svar på denna invit?

Herr talman! Jag är ledsen att behöva göra Carl B Hamilton besviken vad gäller den exakta innebörden i begreppen. Som allmänpolitiskt ansvarig är jag i dag inte tillräckligt påläst för att gå i polemik med Carl B Hamilton. I vilken mån det har ägt rum överläggningar med andra partier om detta känner jag inte till.

Herr talman! Det är svårt att driva polemik med någon som säger att han inte känner till något. Det är ändå intressant och man kan göra en reflexion, herr talman. Det här är en fråga som har dominerat svensk politik under hela efterkrigstiden, nämligen vår säkerhetspolitiska relation bland annat till Nato och den inbitna hållningen till alliansfrihet. När en invitation kommer om att ingå ett närmare partnerskap med Nato vet inte regeringens företrädare i kammaren hur det egentligen ligger till. Så obetydlig har tydligen frågan om svensk alliansfrihet i praktiken blivit att det kan bli så här i kammaren en torsdagseftermiddag.

Herr talman! Den nedlåtande tonen får frågan att vidgas till att frågan om neutralitet, alliansfrihet eller medlemskap i Nato har reducerats till en nullitet. Det tycker jag faktiskt var en långtgående glidning från Carl B Hamiltons sida. För mig och för regeringen är det självklart att medlemskap i Nato inte är ett attraktivt alternativ. Det var inte det frågan gällde. Den rörde den exakta innebörden av den typ av närmare partnerskap som Nato har fört på tal i samtal med Sverige och hur vi analyserar den precisa relationen. Det är känt för alla att vi har relationer med Nato. Vi samövar i olika sammanhang. Vi har dialoger. Vi har diskussioner. Vi deltar i möten i Nato. Men vi är inte medlemmar. Vi vill inte bli medlemmar. Det är inte någon nyhet. Det är en stor och viktig fråga. Den skiljer ut Folkpartiet från alla andra partier i svensk politik. Det är bara Folkpartiet som vill gå med i Nato. Såvitt jag vet driver inget annat parti den frågan. Det är faktiskt ingen bagatell så här en torsdagseftermiddag.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet Sommestad. Det är viktigt att bevara och upprätthålla den biologiska mångfalden. Därför är det oroande att regeringen stoppar ett beslut som gäller att tamdjursägare ska få möjlighet att skydda sina tamdjur mot rovdjursangrepp även utanför hägn. Jag tar upp den här frågan eftersom mycket talar för att det nuvarande läget att tamdjur inte har tillräckligt skydd i själva verket är det stora hotet mot att få en accept för en välavvägd svensk rovdjurspolitik. Regeringen gav besked i januari att inom en mycket snar framtid redovisa hur man skulle gå vidare med beslutet om att bättre förankra rovdjurspolitiken och ge tamdjursägare och hundägare ett större eget ansvar. Min fråga till miljöministern är: Hur stämmer detta besked överens med beslutet i samband med vårbudgeten att man inte har för avsikt att gå vidare i den här frågan?

Herr talman! Det viktiga beslutet när det gäller § 28 om hur man ska skydda tamdjur har redan tagits. Det innebär betydligt ökade möjligheter att skydda tamdjur inom hägn. Det var ett viktigt beslut som alltså togs för bara ett par månader sedan. Diskussioner har förts när det gäller att skydda tamdjur utanför hägn, till exempel en jakthund - det är framför allt det det gäller. Det har från jordbruksministern framförts önskemål om att kunna gå vidare i den frågan och se om man på något sätt kunde genomföra försök av det slaget. Det finns dock stora problem kring detta. De handlar framför allt om den illegala jakten. Det är mycket svårt att rättsligt hantera detta. Det har pågått diskussioner i flera år kring hur man skulle kunna göra detta rättssäkert. Min bedömning är att Moderaterna, som alltid tycker att det är viktigt med en rättssäker hantering, också borde kunna se de problem som finns med att skydda tamdjur utanför hägn.

Herr talman! Det handlar inte bara om jakthundar. Det handlar om fäboddjur och samtliga övriga djur som är utanför hägn. Det kan vara djur som har sprungit ut på grund av att de har blivit skrämda av rovdjur. En person från Dalarna sade så här efter beskedet att det numera är Miljöpartiets politik som är regeringens politik: Jag blev fruktansvärt besviken över att man stoppar detta. Personen i fråga är det socialdemokratiska kommunalrådet i Orsa, Ann Beskow, som jag för övrigt känner. Jag håller faktiskt med henne. Det är bara att konstatera att man i Regeringskansliet här i Stockholm anser sig veta bättre hur rovdjurssituationen ska hanteras än på plats ute i landet. Vad kommer regeringen att göra för att människor som bor i rovdjurstäta områden ska få ett större inflytande över besluten för att den vägen få accept för rovdjurspolitiken och för den biologiska mångfalden?

Herr talman! Det här är en mycket viktig fråga för regeringen. Vi arbetar på flera fronter för att gå vidare mot att se till att vi får ett större regionalt inflytande. Vi har alldeles nyligen tillsatt en ny utredare för att se på effekterna av rovdjursstammarnas utveckling. Vi vet att det är ett stort problem i många bygder där vi har fått en snabb tillväxt av rovdjursstammarna. Vi vet också att vissa vargar är mer besvärliga än andra. Dem behöver vi identifiera. Vi behöver mer resurser för att klara det. Därför har vi i dagarna kommit överens om ett större paket där vi bland annat kommer att se till att länsstyrelserna i alla berörda län får ökade resurser för att hantera detta. Vi har rovdjursakutgrupper så att man snabbt kan identifiera vargar som är särskilt besvärliga. Vi kommer också att jobba med hur man kan utveckla arbetet med hundar i skogarna. Vi kommer att jobba med fäbodbruket och se till att vi kan ge ytterligare resurser till fäbodbrukarna för att de ska kunna skydda sina tamdjur. Det är viktiga insatser. Sedan får vi gå vidare med den rättsliga regleringen som är ett betydligt större problem.

Herr talman! Vi har tidigare i debatten hört Lena Hallengren uttrycka att ungdomen i Sverige kan resa och studera. Ingen minister har uttryckt någon verklig oro över ungdomsarbetslösheten och ungdomens möjlighet att få arbete i Sverige; däremot har oro uttryckts över Paris. Var är oron och vilka är de konkreta åtgärderna för att vi ska få ungdomar i arbete? 109 000 ungdomar under 30 år är i dag arbetslösa. Hans Karlsson, vår arbetslivsminister, har tidigare berättat att 1 000 av 100 000 arbetslösa unga ska få plusjobb. Men resten då? Hur ska man som ung i dag få jobb i vanliga svenska företag enligt arbetsmarknadsminister Hans Karlsson?

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att tala om hur verkligheten ser ut just nu. Arbetslösheten bland ungdomarna går ned. I det läget då vi har haft en hög arbetslöshet för alla har vi därmed också haft en hög arbetslöshet bland ungdomar. Och ungdomsarbetslösheten är dubbelt så hög som den övriga arbetslösheten i dåliga tider och i goda tider. I den här situationen när vi har haft hög arbetslöshet har vi gått in med arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i dag omfattar ca 29 000 insatser för ungdomarna. I det som i går presenterades som en del av vårbudgeten kommer ytterligare insatser för att möjliggöra för ungdomarna att förkovra sig under den tid som de är arbetslösa och också öka möjligheterna att hitta arbete nu när efterfrågan börjar öka.

Herr talman! Inte heller i den här debatten hör man vår arbetsmarknadsminister uttrycka någon oro över ungdomarnas situation. Ungdomarna är oroliga. Kristdemokraterna är oroliga över att vi faktiskt har massarbetslöshet bland våra ungdomar. Jag tänkte i mitt stilla sinne att vi åtminstone skulle få höra något förslag som skulle underlätta anställning i exempelvis småföretagarverksamhet, men icke så. Skulle man kunna tänka sig någon omprövning från regeringens sida av förslaget om heltid, som det hittills har manglats fram? Skulle man kunna tänka sig någon omprövning i fråga om de sämre möjligheterna till visstidsanställningar som är på väg? Skulle man kunna tänka sig någon omprövning i fråga om medansvaret för sjukskrivning för att stävja massarbetslösheten bland ungdomar? Skulle man kunna tänka sig att öppna för att bemanningsföretag skulle kunna få sköta förmedling av jobb till ungdomar eller att inte slopa studie- och yrkesvägledare på gymnasiet och införa en lärlingsutbildning på riktigt i gymnasiet och så vidare? Frågan är alltså: Finns det någon åtgärd som skulle underlätta anställning av ungdomar?

Herr talman! Jag ska ge ett kort svar. Det som skiljer Ulrik Lindgren och mig åt är att regeringens politik går ut just på att underlätta anställning. Och det är det vi gör. Det som Ulrik Lindgren företräder är precis det omvända. Det är inte att underlätta anställning, utan det är att underlätta avsked, att underlätta uppsägning, att underlätta för arbetsgivarna att kasta ut ungdomar och människor som kommer in på arbetsmarknaden. Det är den stora skillnaden. Det är det som är systemskiftet i det som nu diskuteras i fråga om den svenska arbetsrätten. Och även om inte Ulrik Lindgren företräder det parti som just nu står på barrikaderna och slåss för precis det förslag som ungdomarna i Frankrike protesterar mot är Ulrik Lindgren en del av den allians som står för den politiken.