Frågestund

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Peter Norman. Enligt Dagens Industri har riskkapitalbolaget Triton som äger Carema åstadkommit ett ränteavdrag på hela 495 miljoner kronor genom interna lån till höga räntor. På så sätt undviker enbart detta företag skatt på 140 miljoner kronor varje år. Carema är inte ensamt om detta upplägg. Det är vanligt, inte minst bland de stora koncerner som verkar inom välfärdssektorn. Vi socialdemokrater har flera gånger här i riksdagen uppmärksammat regeringen på problemet. Ändå är det först nu som regeringen har meddelat att man avser att förhindra de aggressiva ränteavdragen. En ny lagstiftning kan dock vara på plats tidigast 2013, vilket innebär att skatteflykten kan fortsätta ostört även nästa år. Vi socialdemokrater menar att regeringen i stället borde lägga fram en stoppskrivelse i riksdagen. Det är en åtgärd som tidigare använts för att stoppa oönskad skatteplanering. Min fråga är: Varför lägger inte regeringen fram en stoppskrivelse så att skatteflykten kan stoppas reda nästa år?

Herr talman! Tack för frågan. Frågan tar upp ett relevant problem. Vi har ett antal riskkapitalföretag och andra som genom avancerade skatteupplägg undgår att betala skatt i Sverige. Detta är ett problem. Men det är väldigt komplicerade frågor, och därför tar det tid att reda ut. Jag är övertygad om att regeringen inte har någon annan uppfattning än frågeställaren och oppositionen i den här frågan. Det går naturligtvis inte att berätta att man avser att komma med en stopplag eftersom det skulle sätta i gång ett beteende som inte är önskvärt. Om det blir en stopplag kommer den att läggas fram i riksdagen, men det går inte att avisera det i förväg.

Herr talman! Man kan hoppas att det beteende som kommer i gång av att regeringen tydligt aviserar att man tänker stoppa ett upplägg blir att man slutar med upplägget. Den här frågan är inte ny. Den har uppmärksammats många gånger tidigare. Skatteverket har redan tagit fram ett antal förslag på hur man skulle hantera frågan. Min fråga kvarstår: Om ambitionen är att förhindra den här typen av skatteflykt, varför agerar man inte snabbare, och varför är man inte tydligare?

Herr talman! Jag kan försäkra frågeställaren och övriga i kammaren att regeringen arbetar med den här frågan så fort man över huvud taget kan. Dels arbetar vi lagstiftningsvägen, dels för vi diskussioner med såväl Skatteverket som de berörda riskkapitalbolagen. Det finns ingen som helst ambition att fördröja detta förslag. Det handlar om rättssäkerhet. Skattelagstiftningen har någon typ av särprägel. Om man slarvar med rättssäkerheten enligt skattelagstiftningen kan det få ödesdigra konsekvenser för privatpersoner. Jag försäkrar frågeställaren att vi jobbar så fort vi kan. Vi ser problemet, precis som frågeställaren. Däremot kan vi inte i förväg avisera att det kommer en stopplag eftersom det skulle få ödesdigra konsekvenser.

Herr talman! Snart åker miljöministern till Durban för att delta i globala klimatförhandlingar. Jag vet att det har varit en hel del diskussioner här i kammaren i dag, så jag tänker lämna det och i stället ta upp en fråga som vi inte behöver vänta på globala klimatavtal för. Det är något som vi kan påverka här och nu om vi vill. Nyligen kom Naturvårdsverket med en rapport om köttkonsumtionens klimatpåverkan. Där framhåller man att köttkonsumtion är något av det mest klimatförstörande vi ägnar oss åt. Därför föreslår man en minskad köttkonsumtion. Man tänker sig i ett första steg en halverad köttkonsumtion inom tio år för klimatet, men också för hälsan och för möjligheten att föda en växande världsbefolkning. Jag vill därför fråga miljöministern om hon är beredd att verka för en minskad köttkonsumtion för klimatets skull och i så fall med vilka verktyg.

Herr talman! Det är en intressant fråga. Jag brukar säga att det är viktigt att ha ett vetenskapligt underlag när man diskuterar miljöfrågor, och att det är intressant när man börjar tränga in i problematik som den här. Det är lite ironiskt att det i vissa delar av miljörörelsen i USA är inne att skaffa sig en egen ko och använda kött och mjölk och allt man kan få - en total användning av djuret. Jag håller helt med om att köttkonsumtion i de fall köttet kommer från storskaliga djurfabriker inte är bra ur någon aspekt. Men det kött som produceras genom bete i svenska hagmarker har alldeles utmärkta livscykelvärden och är något jag verkligen vill rekommendera.

Herr talman! Det är helt rätt att djur som betar i artrika hagar gör en viktig insats för biologisk mångfald. Det måste vi vara medvetna om när vi eventuellt utformar en politik för minskad köttkonsumtion så att vi inte får resultatet att vi uppmanar folk att sluta äta naturbeteskött och i stället äta kött från kycklingar och grisar, som definitivt inte gör någon nytta för vare sig klimat eller biologisk mångfald. Det är trots allt en ganska liten del av det kött som äts som kommer från naturbetesdjuren. Jag tycker inte att det är ett svar att säga att bara för att vissa djur gör en insats för biologisk mångfald ska vi inte kunna ge oss på köttkonsumtion över huvud taget. När vi ser att det har en stor klimatpåverkan och när Naturvårdsverket pratar om att halvera köttkonsumtionen på tio år tycker jag att det krävs åtgärder. Naturvårdsverket har en rad förslag som man diskuterar. Det handlar om olika former av skatter på kött i konsumtionsledet framför allt för att man inte ska slå enbart mot svensk produktion. Det ska vara något som går direkt på konsumtionen oavsett var det produceras. Är det något som miljöministern kan tänka sig?

Herr talman! När det gäller skattesystemet vill jag ha ett enkelt, tydligt, klart och rakt skattesystem som jobbar med mer generella åtgärder än det som frågeställaren ser framför sig. Jag tror att vi måste lära oss att, precis som i en gammal reklam, skilja på finöl och fulöl. Det finns kött som har väldigt bra klimatvärden. Det ska vi naturligtvis uppmuntra. Det handlar om utegående djur. Det finns också utegående grisar, och det finns ekologisk produktion av höns och kycklingar som har väldigt bra klimatvärden. Produktion från storskaliga djurfabriker som förstör klimatet och skapar övergödning och etiskt är ganska otäcka har jag inga större känslor för. Vi måste lära oss att sortera och välja rätt. För min del handlar det om vissa styrmedel som ursprungsmärkning och ekologisk märkning, men också om konsumentkunskap och information.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Sten Tolgfors som ju svarar på allmänpolitiska frågor. Den senaste tiden har flera skandaler inom äldreomsorgen uppmärksammats. Man ställer sig naturligtvis frågan: Hur tar vi hand om våra äldre? Sammantaget skapar det bilden av en verksamhet som har stora brister på vissa håll. De missförhållanden som den senaste tiden uppmärksammats inom svensk äldreomsorg visar att tillsynen uppenbart inte fungerar. Inom HVB, alltså familjehem för barn och ungdomar, finns det krav på minst två inspektioner per år. Något liknande krav finns inte inom äldreomsorgen. Min fråga är: Kan regeringen tänka sig att införa liknande krav på tillsyn inom äldreomsorgen som de man har inom HVB?

Herr talman! Jag är glad för frågan. Jag tycker att det är ett angeläget ämne. Det handlar ju ytterst om respekten för varje enskild människa i vårt land och om goda levnadsvillkor. Jag är också glad för inriktningen på frågan, nämligen att den inte utgår från vem som driver verksamheten utan från kvaliteten i verksamheten. Jag tror att det behöver göras en del. Det handlar om att stärka kompetensen och kunskapen vad gäller upphandling av äldreomsorg. Det handlar om kunskap och kompetens gällande avtalstexter. Och det handlar inte minst om tillsynen i efterhand. Den äldre som bor på ett äldreboende funderar inte på vem som driver äldreboendet utan på kvaliteten. Den anhörig som undrar hur mamma har det tittar på kvalitetsfrågorna. Det är med den utgångspunkten vi måste stärka kvaliteten. Därutöver är solida finanser i den offentliga verksamheten oerhört viktiga för att vi inte ska få ett nedåttryck i kvaliteten i offentliga verksamheter vilka de än är.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag delar Sten Tolgfors syn att det när det gäller kvaliteten inte har någon betydelse vem som är utförare. Anledningen till att jag tar upp frågan om tillsyn är bland annat det som man kunde se på tv i går om en 80-årig dam som svalt ihjäl på ett äldreboende. Först efter två anmälningar och detta dödsfall genomförde Socialstyrelsen en tillsyn på det aktuella boendet. Det kan inte vara så att någon måste dö innan man gör en tillsyn. Vi menar att det behöver göras en översyn av hur detta fungerar, eller rättare sagt inte fungerar. Det är något som vi inom Sverigedemokraterna naturligtvis kommer att driva vidare eftersom detta är en oerhört viktig fråga.

Herr talman! Hittills har man vid tillsynen inte kunnat finna kvalitetsskillnader som är huvudmannaberoende, det vill säga beror på om boendet drivs enskilt eller kommunalt. Men regeringen avser ändå att lämna ett uppdrag till Socialstyrelsen för att samla resultaten från all tillsyn för att få en bättre grund för att se om det finns skillnader i kvalitet men också om det finns skillnader vad gäller risk för allvarliga misstag. Jag tror själv att utgångsläget i diskussionen om äldreomsorg, skola och sjukvård alltid måste vara individen och individens rätt till verksamheter som håller hög kvalitet. Då är vi tillbaka i att man när det finns en mångfald av aktörer måste se till att man har kompetens att göra bra upphandlingar och skriva bra avtal och att man också har kompetens att utvärdera. Blev det som vi avsåg? Man måste se till att i tid finna eventuella missförhållanden oavsett vem som driver verksamheten så att inte enskilda människor hamnar i kläm.

Herr talman! Jag har en fråga till Lena Ek. Miljö- och klimattoppmötet i Durban är i full gång. Samtidigt har du meddelat mig i ett skriftligt svar, som jag tackar mycket för, att de internationella subventionerna till fossila bränslen har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt har Sverige gett stöd inom ramen för Världsbanken till bygget av ett av världens största kolkraftverk i Sydafrika, Medupi Power Station. Flera andra länder i Världsbanken röstade nej. Jag har en fråga. Kan du lova, Lena Ek, att aldrig någonsin mer ge stöd till fossila energikällor?

Herr talman! Det frågeställaren refererar till är ett generellt bidrag som har lämnats till Världsbanken inom ramen för biståndsbudgeten för att bistå länder inom G77-gruppen eller länder som behöver bygga ut sin energiförsörjning. Samtidigt pågår det inom Världsbanken ett arbete för att långsiktigt styra över till alternativa energikällor. Det som jag kan säga här är att jag kommer att försöka följa detta arbete inom ramen för min ministerportfölj därför att jag tror att framtiden ligger inom alternativ energi.

Herr talman! Nej, Lena Ek, detta var ett separat beslut inom Världsbanken. Flera andra länder röstade nej, till exempel USA. Byggandet av detta kolkraftverk kommer att leda till utsläpp av 25 miljoner ton koldioxid varje år. Det är ungefär hälften så mycket som Sverige släpper ut varje år - otroligt stora utsläpp. Sverige hade kunnat välja att säga att vi i stället satsar på utbyggnad av förnybar energi i Sydafrika och i andra utvecklingsländer. Jag upprepar frågan. Kan ministern lova att aldrig någonsin mer ge stöd till bygge av fossila energikällor eftersom Sverige i internationella överenskommelser har slagit fast att subventioner till miljöfarlig verksamhet ska fasas ut?

Herr talman! Vi försöker från regeringens sida komma åt denna problematik genom de diskussioner som vi har inför Riokonferensen som äger rum om lite drygt sex månader. Sverige har där arbetat mycket hårt för att få in en text i det förslag till konklusion, summering, av konferensen som handlar om att subventioner till fossil energi successivt ska avvecklas. Det tycker jag är mycket bra. Jag hade gärna sett starkare skrivningar än så. Men jag tror att det förhandlingsarbete som vi gör inom ramen för FN-konferensen om hållbar utveckling i Rio kommer att ha stor betydelse. Det innebär också att det där sätts riktlinjer för hur Världsbanken ska investera. Detta i kombination med strategin för förnybar energi inom Världsbanken tror jag kommer att innebära en förändring i Världsbankens arbetssätt. Det är någonting som jag står bakom även om det inte tillhör min ministerportfölj.

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern som jag ställer med anledning av den senaste tidens mycket uppmärksammade händelser kopplade till SOS Alarm. Så sent som i går kom en dom från Stockholms tingsrätt som aktualiserar dessa frågor. Jag tror att få saker är så viktiga för människor som att kunna känna sig helt trygga med att om någonting skulle hända - om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka - finns det bra hjälp att tillgå. Denna hjälp måste finnas oavsett var någonstans i landet man bor och oavsett vilken åkomma det gäller. Samtidigt har nu Socialstyrelsen granskat ett antal enskilda ambulansärenden och haft en del synpunkter och konstaterat en del brister. Min fråga till försvarsministern är: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att den som ringer 112 ska få ambulans lika snabbt oavsett var i landet man bor?

Herr talman! Få saker har väl engagerat så många svenskar den senaste tiden som detta. Regeringen har i dag beslutat tillsätta en utredning som ska göra en översyn av hela alarmeringstjänsten. Utredningen ska titta dels på alarmeringsavtalet mellan staten och SOS Alarm, dels på de anknytande tjänster som finns inom allmän ordning, säkerhet och hälsa, det vill säga kopplingen till polis, räddningstjänst och ambulans. Det är oerhört viktigt att säkerställa att det finns en välfungerande kedja, en obruten larmkedja, från det att någon ringer tills ambulansen kommer på plats. Utredningen ska också titta på de konsekvenser som det kan få att flera operatörer numera tillhandahåller tjänster för utlarmning. Utredningen ska bedöma och föreslå vilka delar inom allmän ordning, säkerhet och hälsa som ska ingå i alarmeringstjänsten och föreslå hur alarmeringstjänsten i framtiden ska vara organiserad och beskriva hur det offentliga åtagandet framöver ska utformas. Allt detta beslutades tidigare i dag.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag delar, som sagt, uppfattningen att det är få saker som berör så många människor så mycket som just detta. Min följdfråga till försvarsministern blir vilka förändringar som han ser framför sig skulle kunna bli följden av detta.

Herr talman! Syftet är att skapa förtroende för hela alarmkedjan från det att man ringer tills ambulansen står på gatan redo att hjälpa till. Socialstyrelsen har, precis som sades här tidigare, granskat ett antal ärenden. De omfattas dock inte av alarmeringsavtalet i sig utan av särskilda avtal som i nästa led sluts mellan SOS Alarm och landstingen. Socialstyrelsen ser att det har funnits brister vid bedömningar och prioriteringar. Man har också pekat på att SOS Alarm måste säkerställa att personalen har rätt kompetens för att göra oerhört allvarliga och viktiga bedömningar. Vi har på senare tid också sett hur fyra landsting har slutit avtal med enskilda företag för utlarmning av ambulans, alltså nästa steg efter att en enskild person har ringt till 112. Kartan i alarmeringstjänsterna har alltså börjat förändras, och då måste vi tillse att hela kedjan fungerar väl också med dessa nya förhållanden.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till miljöminister Lena Ek. Det värsta som kan hända är att vi inte kan bygga vidare på Kyotoprotokollet. Så skriver Sveriges ledande klimatforskare Johan Rockström. Det är förstås ett stort bekymmer att Kyotoprotokollet omfattar endast 16 procent av de totala utsläppen, att tiden för Kyotoprotokollet går ut 2012 och att det sker samtidigt som miljökonsekvenserna är så alarmerande och så allvarliga. Därför är det viktigt att en brygga nu byggs för att rädda Kyotoprotokollet till att så småningom omfatta alla stora utsläppsländer. Min fråga till miljöministern är: Hur ser förhandlingsläget ut, och hur kan Sverige och EU tillsammans medverka till att driva de här förhandlingarna till framgång?

Herr talman, ärade åhörare! Jag vill tacka frågeställaren för frågan. Vi har en klimatkonvention som väldigt mycket handlar om arbetssätt och olika mekanismer, och vi har ett Kyotoprotokoll. I siffror har länderna i fråga lovat hur mycket de ska sänka sina utsläpp. Det är sorgligt att det är bara en liten grupp länder, att det bara är Europa - förutsatt att det hela blir något så när vettigt - och de fattiga länderna som under samma förutsättning vill ha Kyotoprotokollet. Totalt handlar det bara om 16 procent av världens utsläpp. Det gäller att försöka samla fler kring de här texterna - det finns också regler för hur de fattiga länderna ska få de klimatprojekt som de behöver hemma. Vi behöver också jobba med en framtida överenskommelse. Då blir protokollet som en brygga över till den stora överenskommelse som vi ser framför oss.

Herr talman! Jag fortsätter med en följdfråga: Vilken bedömning gör miljöministern när det gäller att Sverige nu ska kunna agera och att Sverige tillsammans med EU ska kunna förmå allt fler länder att ansluta sig till Kyotoprotokollet så att vi inte spolar ut barnet med badvattnet? Det är mycket viktigt att vi behåller det här embryot för att kunna bygga vidare. Man kan säga att det är som en surdeg som behöver bevaras för att vi sedan ska få en riktigt stor deg.

Herr talman! Det var en väldigt bra bild, måste jag säga. Jag tror att Sverige har tre väldigt viktiga roller i det här svåra förhandlingsarbetet: Dels kan vi inta en medlande roll mellan industriländer och fattiga länder, helt enkelt därför att vi har goda kontakter. Dels kan vi bidra oerhört mycket när det gäller tekniköverföring eftersom vi har kommit väldigt långt när det gäller avfallshantering, alternativ energiproduktion, fjärrvärmefrågor etcetera och eftersom vår energimix är så pass bra som den är. Dels är Sverige en väldigt stor bidragsgivare. Vi har väldigt många projekt i de fattiga länderna som ju behöver ställa om för att klara både klimatfrågan och tillväxtfrågan. Samtidigt måste vi adressera det som är miljö och klimat och det som är fattigdomsproblematik som ofta är mycket beroende av varandra. Med full kraft går vi nu in för det här arbetet. Jag hoppas att det går bra. Tack också för den senare frågan!

Herr talman! Också jag har en fråga till miljöministern. De traditionella glödlamporna fasas nu ut efter en tidsplan som sträcker sig över tre fyra år. Tekniken är åtminstone 15 år gammal - jag vet att det finns så gamla lampor. En gammaldags glödlampa med tråd är gasfylld och ska återvinnas som miljöfarligt avfall hos kommunernas återvinningscentraler. Så har det varit väldigt länge. De gamla glödlamporna ersätts, som bekant, huvudsakligen med det som kallas för lågenergilampor som i liten mängd innehåller det i Sverige förbjudna ämnet kvicksilver. Därför måste också dessa glödlampor lämnas in på samma ställe, men som elektronik. Trots att både gamla och nyare glödlampor ska sorteras bort från hushållsavfall och att övergången varat en lång tid finns det betydande problem med insamlingssystemen och också en bristande tilltro till glödlamporna som sådana. Därför är min fråga till miljöministern: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att åstadkomma en bättre insamling av lågenergilampor?

Herr talman! Jag vill först tacka för frågan. Det finns en bakomliggande anledning till att Europa vill fasa ut den gamla sortens oerhört energitörstiga glödlampor. Vi måste gå mot ett mer energisnålt samhälle. Därför har vi nu lågenergilampor. I många år har det, precis som frågeställaren säger, varit känt att nämnda teknik ska införas och att ett förbud träder i kraft i Sverige. I Sverige har branschen ett ansvar för att detta avfall samlas in och tas om hand. I det här fallet räknas det som farligare än annat just eftersom det innehåller kvicksilver. Jag är oerhört besviken över att branschen inte har klarat detta, och jag har kallat till ett möte med branschen där man får förklara hur man åstadkommer att avfallet tas om hand. Regering och riksdag har gett branschen ett förtroende när avtal slutits om uppsamling av det här avfallet. Det förtroendet måste branschen visa att den förtjänar.

Herr talman! Det är riktigt att energiåtgången är mycket större för gamla glödlampor än för nya. Energi kan ju också produceras med hjälp av kolkraft. Kolförbränningen i Europa ger upphov till betydligt större utsläpp av kvicksilver än lågenergilamporna gör. Man kan således säga att det som görs i Europa för att minska energiförbrukningen också bidrar till en minskning av utsläppen av kvicksilver. Redan 2009 beslutade regeringen att förbjuda kvicksilver. Ändå finns det kvar och riskerar att spridas i kretsloppet bland annat med hjälp av nämnda glödlampor. Vad gör regeringen för att åstadkomma en snabbare utfasning även av lågenergilampor med kvicksilver - detta till förmån för en ny och bättre teknik?

Herr talman! Det är mycket som sker när det gäller utvecklingen av belysningstekniken och av energiproduktionen. Det är väldigt sällan någon nämner att också kolel ger upphov till kvicksilverutsläpp. Men där tror jag att vi har ett åtgärdsbatteri. Internationella förhandlingar pågår om kvicksilvret. Vi har just nu ett läge där man är aktiv, och Sverige är mycket pådrivande. Från början var det ett svenskt initiativ att förbjuda kvicksilver. Det är inte många länder som har ett sådant här nationellt förbud. Detta är oerhört viktigt eftersom kvicksilver är ett potent miljögift och är giftigt för människor. För oss gäller det att se till att spåra alla kvicksilverkällor, alla gamla utsläpp och alla fickor av kvicksilver som finns runt om i samhället samt att sanera så att vi får ett kvicksilverfritt samhälle. Både i det globala och i det nationella perspektivet är frågan om insamling av lågenergilampor naturligtvis oerhört viktig. Jag kommer att informera om utfallet i samtal med branschen.

Herr talman! Min fråga riktas till kulturministern. Beredningen av scenkonstpensionerna är färdig i Regeringskansliet, och snart finns det ett andra tillkännagivande från kulturutskottet om att frågan bör få en slutgiltig lösning. Därför kan vi räkna med att en sådan snart är här. I samband med det vill jag till kulturministern ställa frågan: Vilka kulturpolitiska mål anser du att ett kommande system för scenkonstpensionerna ska uppfylla?

Herr talman! Anledningen till att vi ministrar här lite grann konfererat är att frågan om scenkonstpensionerna egentligen ligger på Stefan Attefalls departement, så den frågan får han svara på. Jag uppfattade att Tina Ehn ville veta vad som gäller som kulturpolitiska mål. Delvis handlar det om olika frågor. För två år sedan fattade riksdagen beslut om en ny kulturpolitik med nya nationella mål. I dessa ligger bland annat frågor om kvalitet, kultur för alla i hela landet och, inte minst, ett för första gången nationellt mål om att kultur för barn och unga ska prioriteras och stärkas. Det gäller naturligtvis samtliga institutioner, såväl museer som scenkonstinstitutioner. När det gäller frågan om scenkonstpensionerna kan jag säga att diskussionerna kommer att fortsätta. Vi har också noterat det gemensamma tillkännagivandet bland annat från kulturutskottet. Frågan lär beredas igen.

Herr talman! För någon vecka sedan var civilminister Attefall på besök i kulturutskottet. Han var tydlig om att beredningen av förslaget var klar på Regeringskansliet. Men han antydde också att det var oklart hur systemet skulle konstrueras, vilka kulturpolitiska mål det skulle möta. Systemet kommer att se annorlunda ut beroende på vilka mål vi bestämmer att det ska möta. Därför ville jag höra vad kulturministern anser vara de viktigaste kulturpolitiska målen med ett nytt system för scenkonstpensionerna.

Herr talman! Det är som sagt utredningens förslag som har funnits på regeringens bord. Det är det som har beretts. Det vi har konstaterat är att vi inte har kommit fram med en lösning på denna fråga. Jag som statsråd har ansvar för den tekniska delen av pensionsfrågorna. Jag har ansvar för alla statliga pensioner via Statens pensionsverk, och scenkonstnärernas pension har varit kopplad till detta. Dessa frågor fortsätter vi att diskutera, men nu krävs så att säga några nya inspel i diskussionen. Det är dessa diskussioner som måste föras på nytt, eftersom det förslag vi hittills har berett inte har gått att få någon samstämmighet kring eller hitta en bra lösning på.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Stefan Attefall och handlar om översynen av den statliga förvaltningen och regionfrågan. Det pågår en översyn av den statliga förvaltningen för att den ska bli mer samordnad och ändamålsenlig. Vi kommer sannolikt att få färre län och färre länsstyrelser i framtiden. Parallellt med detta arbete pågår ett arbete i kommuner och landsting med att skapa nya regionkommuner. Utredningen om den statliga förvaltningen ska vara klar 2012. Min fråga till statsrådet är: Hur arbetar departementet i dag med dessa frågor som kan komma att innebära en väldigt stor förändring av svensk statsförvaltning och en stor förändring av kommun- och landstingsgränser?

Herr talman! Det frågeställaren nämner är stora och viktiga frågor som diskuteras. Det är två spår som det arbetas med parallellt. Först har vi detta att staten behöver se över den regionala strukturen för sin myndighetsutövning. Där ingår länsstyrelsestrukturen, men också hur övriga statliga myndigheter som finns på regional nivå ska vara strukturerade i framtiden. Detta behöver göras för att vi ska få en effektiv verksamhet som ger god service till medborgarna men som också gör det på ett kostnadseffektivt sätt, så att vi hushållar väl med skattebetalarnas pengar. Det ska även ske på ett rättssäkert sätt. Parallellt med detta finns en diskussion ute i landet. Där har regeringens beslut varit att man från att ha haft inställningen att man på undantag har låtit vissa regioner jobba som regioner - Västra Götaland och Skåne - nu har öppnat upp för regioner som så önskar att komma med en ansökan till regeringen. Arbetet fortskrider, och Mats Sjöstrand, som är utredare i detta, har i uppdrag att vara lyhörd och hjälpa till där det finns behov. Han kommer också att lägga fram ett förslag till den statliga strukturen, men sedan väntar vi helt enkelt in ansökningar från de berörda regionerna och behandlar detta utifrån de ansökningar som inkommer.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Ska nya regionbildningar och gränsdragningar få acceptans bland medborgarna är det väldigt viktigt att tankarna växer fram underifrån bland medborgarna ute i kommuner och landsting. Samtidigt som kommuner och landsting arbetar med regionfrågan pågår, som nämndes, ett statligt utredningsarbete om nya länsgränser. Min följdfråga är hur statsrådet ser på det pågående förändringsarbetet och den samordning som kan ske och kan vara möjlig, så att det i stor utsträckning blir gemensamma läns- och regiongränser och vi därmed undviker att skapa nya, onödiga gränser och kanske gränshinder i framtiden.

Herr talman! Det är som Gustav Nilsson säger. Budskapet till regionen är att det ska ske med ett underifrånperspektiv, det vill säga att det ska komma ansökningar. Utifrån den lokala diskussionen ska man komma fram till förslag man vill att regeringen prövar. Jag tror att detta är viktigt också för att få en god förankring för de förslag som kommer - att det sker just med ett underifrånperspektiv där de lokala aktörerna är inblandade och också med en intensiv dialog med medborgare och företag. Mats Sjöstrand har sagt att man, för att han ska kunna beakta de förslag och diskussioner som finns ute i landet, bör höra av sig och ge dessa signaler till honom innan han börjar dra ihop sina förslag. Det är det budskap som har funnits, vilket också gör att en del har varit aktiva just under den här tiden för att försöka skynda på processerna. Diskussionen har dock pågått med lite olika karaktär och lite olika omfattning i olika delar av Sverige. Det ser inte jag som någonting konstigt, utan jag tror att detta kommer att vara en process som tar sin tid. Det går lite fortare på vissa ställen och lite långsammare på andra ställen. På vissa ställen kanske man inte diskuterar frågan över huvud taget. När Mats Sjöstrand kommer med sitt förslag har vi dock den samlade bilden att ta ställning till, efter sedvanlig remissomgång och efter, tycker jag, en bred partipolitisk uppslutning.

Herr talman! Min fråga är till statsrådet Attefall. Som ministern skrev på DN Debatt häromdagen byggs det för lite i Sverige. Regeringen har därför häromdagen fattat en rad viktiga beslut. I Uppsala län, där jag kommer ifrån, har befolkningen ökat dramatiskt de senaste åren - men inte bostadsbyggandet. Det är inte unikt för Uppsala, utan det gäller flera storstadsregioner. Det finns många unga personer som vill studera i stora städer, och vi vet att de har svårt att hitta boende. Debatten kring detta gick het vid terminsstarten. En del av debatten har sedan visat sig lite väl upphaussad, kanske, men problem att hitta bostäder kvarstår. Det har också visat sig att en tämligen stor andel av den äldre generationen kan tänka sig att flytta från sina stora villor och bostadsrätter till mindre boendealternativ. Min fråga till ministern är vad regeringen gör i närtid för att stimulera sådana flyttkedjor.

Herr talman! Det handlar om att göra det enklare och billigare att bygga. Då handlar det mycket om att fokusera på planprocesserna, alltså tiden från idé till spade i marken. Där har vi tillsatt ett par utredningar och gett ett flertal olika uppdrag till myndigheter och olika aktörer för att få ett bättre underlag för hur vi - under förutsättning att det fortfarande är rättssäkra processer - kan skapa bättre och tydligare spelregler som gör att processerna går snabbare. Här ser vi också, när vi tittar på andra länder, att det där finns klara fördelar. Man jobbar på ett snabbare och mer effektivt sätt också i många länder som är likartade Sverige. Det finns alltså saker att lära av dem. Sedan handlar det också om att exempelvis jobba direkt riktat mot studenter, som är en grupp som kanske behöver bostad med kort varsel. Vi vet att det har varit ett lågt byggande av bostäder för denna grupp. Här har vi en speciell person som reser runt till universitetsorterna för att just kartlägga vad de verkliga problemen är och varför det byggs för lite studentbostäder. Vi måste självklart även fundera över hur vi kan utnyttja det befintliga beståndet mycket effektivare. Även här pågår diskussioner i Regeringskansliet om olika initiativ.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är glädjande att regeringen har fattat dessa beslut. Jag förstår att det inte är lätt att få i gång en flyttkedja om det inte finns någonstans att flytta till. Jag delar också helt uppfattningen att vi måste få i gång planprocessen. Men finns det någon quick fix som kan gå lite snabbare än något annat?

Herr talman! Jag tror att man kan säga att den främsta quick fix som kan finnas är att vi får ett bättre utnyttjande av befintligt bestånd av lägenheter. Vi har nämligen helt enkelt många lägenheter där det i dag inte finns människor som bor, eller det finns stora ytor som inte används på ett effektivt sätt. Vi har höjt den skattefria gränsen för att försöka stimulera människor att hyra ut en del av sin privatbostad, och vi måste överväga ytterligare åtgärder för att underlätta detta. Det andra är att påskynda planprocesserna - att kommunerna fokuserar på att snabbt få fram detaljplaner, att länsstyrelserna jobbar med sina ärendehanteringstider och att vi också på central nivå hjälper till att snabbt få fram planprocesser. Jag har exempelvis sett till att det fördelas om pengar för handläggningstider just för att kunna korta planprocesserna i de överklaganden som har legat på regeringens bord. Så måste varje myndighet göra, och så måste också kommunerna göra. Det är det effektiva sättet att få fram byggandet snabbt.

Herr talman! Jag har också en fråga till bostadsministern. Den är lite på samma tema som vi har varit inne på. Jag läste någonstans att det år 2030 saknas 73 000 personer med högre utbildning i Stockholm. Detta är naturligtvis väldigt tillväxthämmande, och det behövs bostäder. Det behövs naturligtvis inte bara studentbostäder utan även vanliga bostäder. Bostadsbristen är allvarlig på väldigt många sätt, och är det tillväxthämmande är det ytterligare besvärande. Nu vet jag att regeringen gör en hel del när det gäller planprocesserna för att försöka korta ned tiderna, men mycket av detta arbete kommer att ta lång tid. Frågan är alltså om bostadsministern ytterligare kan utveckla vad ministern tänker göra i det kortsiktiga perspektivet.

Herr talman! Som Désirée Pethrus säger är det oerhört viktigt att vi löser bostadsbristen. Vi har ju ett problem som har byggts upp under nästan tjugo års tid av för lågt bostadsbyggande. Dessutom har vi en kraftig befolkningsökning inte minst i Stockholmsregionen. Jag tror att någon räknade ut att det kommer två SL-bussar fulla med människor till Stockholm varje dag - så kraftig är befolkningsökningen. Vi har gjort speciella insatser för Stockholmsregionen. Vi har exempelvis tagit till en unik åtgärd och begärt in genomförandeplaner från kommunerna i Stockholms län för att få bättre underlag för varför det inte byggs mer, och framför allt varför det inte byggs så mycket som man har planerat att göra i Stockholmsregionen. Det finns ett lysande undantag från detta, Stockholms stad. Vi ställer nu frågan hur man gör framöver för att leva upp till de planer man själv har. Vi har också utsett en speciell person som har funderat över hur vi kan få en bättre samverkan kring den regionala planeringen. Eftersom Stockholm har en gemensam arbetsmarknad och en gemensam bostadsmarknad bör vi fundera över hur man kan samverka mycket bättre i Stockholmsregionen i de här frågorna. Detta är exempel på åtgärder som vi vidtar för att påskynda utvecklingen.

Herr talman! En annan fråga som är lite kopplad till bostäder är miljonprogrammen och hur vi ska utveckla och göra någonting på det området. Jag vet att regeringen pratar om hållbar stadsutveckling. Jag tror att bostaden och bostadsområdena i framtiden väldigt mycket kommer att handla om att ha en bra miljö, trivsel, gemenskap, miljötänkande, sortering av hushållsavfall men också en bra prisbild, förstås, på bostäderna. Är det något som ministern kan tänka sig att göra när det gäller just miljonprogramsområdena och hållbar stadsutveckling? Där finns det stora utmaningar, som jag ser det, om framför allt Stockholmsregionen ska växa ännu mer än vad den redan gör i dag.

Herr talman! Ja, det är helt riktigt att miljonprogramsområdena också är en stor utmaning, inte minst därför att det är många bostäder byggda under samma tid. Det kräver en kraftansträngning för att lösa utmaningarna och rusta upp de bostäderna. Men det handlar också om att lösa ett antal sociala problem som ofta är förknippade med en del av de här områdena. Jag säger en del, för det handlar inte om alla miljonprogramsområden. Politikens roll måste vara att hjälpa till att se till att fastighetsägaren tar sitt ansvar för att rusta upp husen, men i samband med detta också försöka lösa andra problem. Det kan handla om skolor som inte fungerar bra. Det handlar om arbetsmarknaden. Det handlar också om integrationen i allmänhet. Här pågår det på olika departement en rad olika åtgärder. Även jag bidrar på mitt område med att titta på hur vi kan förstärka en positiv bostadssocial utveckling i samband med upprustningarna. Jag har själv rest runt i många miljonprogramområden för att samtala om just de här sakerna: blandade upplåtelseformer, en god dialog med hyresgästerna men också ett helhetstänkande kring upprustningar där man väger in de sociala aspekterna. Det är ofta nyckeln för att man ska lyckas lyfta områdena. Och det finns många positiva exempel på detta också runt om i Sverige.

Herr talman! Min fråga gäller kultur och demokrati. Jag vill fråga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vad Kulturdepartementet och regeringen avser att göra för att prioritera riksdagens tillkännagivanden. Det är som bekant snart tre år sedan riksdagen gjorde ett tillkännagivande om förutsättningarna för scenkonstpensionerna, för karriärväxling, för scenkonstanställdas vidareutbildning och för premiekostnaderna för scenkonstinstitutionerna. Snart kommer ett enigt kulturutskott att göra ett nytt tillkännagivande med stöd från finansutskottet. Hur kommer Sveriges regering att hantera detta tillkännagivande?

Herr talman! Jag tror att Isak From kanske kom in i kammaren alldeles nyligen, för Tina Ehn ställde motsvarande fråga för ungefär tjugo minuter sedan. Men jag kan fortsätta, och sedan kommer vi att göra som vid förra frågan, att Stefan Attefall tar den andra delen. Det är riktigt att vi har ett tillkännagivande. Vad det handlar om på det här området är att våra scenkonstinstitutioner ska ha goda förutsättningar att spela både nyskrivet och dramatik eller musik som tillhör delar av kulturarvet. Det är också väldigt tydligt uttryckt i den nya kulturpolitiken och i samverkansmodellen, det vill säga den demokratisering och regionalisering som nu pågår av kulturpolitiken som är väldigt betydelsefull för att kulturen ska kunna nå hela landet. När det gäller den följdfråga som jag tror att Isak From har när det gäller scenkonstpensionerna kommer jag att hänvisa till min kollega Stefan Attefall, som svarar just för pensionsfrågorna.

Herr talman! Man blir lite bekymrad. Det är snart 90 år sedan Sveriges kvinnor fick rösta för första gången, ett oerhört viktigt steg för demokratin. Kulturen är också oerhört viktig för demokratin. Jag blir bekymrad för demokratin med tanke på hur Sveriges regering hanterar tillkännagivanden från Sveriges riksdag.

Herr talman! Jag har inte tillkännagivandet hos mig, utan det ligger hos kulturministern. Men jag kan säga principiellt att scenkonstfrågan, om det var den som åsyftades, är en fråga som har tragglats i Regeringskansliet i 15-18 år. Det är alltså många regeringar som har varit inblandade i denna problematik. Det har alltså inte gått att hitta bra lösningar på en mycket komplicerad fråga. Det fanns ett utredningsbetänkande på mitt bord när jag tillträdde för ett år sedan. Det har vi berett och tröskat igenom i alla de sedvanliga instanser som vi har i Regeringskansliet för beredningsfrågor, men det har inte gått att få en bra lösning på frågan. Det har vi också redovisat i budgetpropositionen. Utifrån detta måste vi ta nya funderingar på hur vi ska tackla frågan. Det är alltså en gammal problematik som många regeringar har brottats med. Det är detta i kombination med hur vi har förändrat det allmänna pensionssystemet och också statliga pensionsavtal som skapar denna komplicerade bild för scenkonstnärer. Jag har sagt i alla sammanhang att jag medverkar så gott jag kan för att hitta lösningar på detta. Men det kräver som sagt att vi hittar ingångar i frågan som gör att vi kan hitta en lösning som är hållbar ur alla olika aspekter.

Herr talman! Min fråga är till miljöministern. De internationella klimatförhandlingarna i Durban pågår för fullt, och snart ska miljöministern ansluta. Jag vill önska miljöministern lycka till i sitt viktiga arbete där. Jag känner dock en viss oro efter den medierapportering som har varit om ministerns koppling till den samlade energilobbyismen inom EU, EEF, alltså kol-, olje-, gas- och kärnkraftslobbyism, och hur den kan påverka Sveriges trovärdighet inom EU i de internationella förhandlingarna. Finns det inte en uppenbar risk att Sverige marginaliseras i stället för att bidra till att föra förhandlingarna framåt? Avslutningsvis: Har ministern rett ut vilka regler för utträde som gäller och skriftligt avsagt sig sitt uppdrag som vice ordförande?

Herr talman! Jag skulle vilja tacka för frågan. Det var väldigt skönt att den ställdes. Jag har under sju år som EU-parlamentariker förhandlat om svåra lagförslag som har varit utsatta för väldigt mycket påtryckningar, kemikaliedirektivet, EU:s klimatmål, handeln med utsläppsrätter, tredje energimarknadspaketet och det som handlar om att bryta upp monopolen mellan produktion och distribution för energi. Sättet att försöka klara detta är att försöka möta dem man måste möta i öppna och transparenta sammanhang. Jag har därför valt att engagera mig i föreningar, något som det finns oerhört många i EU-parlamentet. Jag har också känt mig trygg i detta eftersom vi har gjort det tillsammans, Finlands förre miljöminister Satu Hassi från De gröna, Paul Rübig som är känd kärnkraftsmotståndare och jag som efterträdde Anders Wijkman. Därför bedömer jag inte detta i det här sammanhanget och med tanke på dem som är engagerade där som något problem. Självklart har jag avsagt mig uppdraget.

Herr talman! Jag får tacka miljöministern för svaret. Men är det ändå inte lite bekymmersamt att förtroendet för miljöministern kan påverkas negativt av detta samband? Jag tycker inte att jag fick ett svar på frågan om ministern har rett ut hur reglerna för detta är och om hon avsagt sig sitt uppdrag skriftligt.

Herr talman! Normalgången för den här typen av föreningar och sammanslutningar, som det finns oerhört många av i Europaparlamentet för att just klara gränsöverskridande frågor mellan utskott, är att när man avgår försvinner man ur alla rullor i de olika föreningarna. Nu var jag inte borttagen från hemsidan. När jag såg det begärde jag naturligtvis skriftligt att jag skulle tas bort ur rullorna från det datum då jag slutade som EU-parlamentariker. Jag vill också säga att det inte är så att man smyger i väg från EU-parlamentet utan det klubbas av talmannen, så det är ett välkänt faktum för alla att jag har lämnat EU-parlamentet. Jag vill också säga att i Sverige har vi motsvarigheter. Vi har SNS, Sällskapet Näringsliv och Samhälle, och SPN, Sällskapet Politik & Näringsliv. Jag tycker att det är bra. Det är öppet och transparent. Man träffas i grupp och man diskuterar svåra frågor. Jag tycker att det är ett bra arbetssätt.

Herr talman! Jag tänkte uppvakta kulturministern med en fråga om det nya och tyvärr oskrivna filmavtalet. Det lackar mot jul, många går på bio och fina svenska nyproducerade filmer har premiär. Det gamla året krymper dag för dag liksom det nya filmavtalet som ännu inte är undertecknat. Hur ser kulturministern på den svenska filmens framtid? Varifrån ska Svenska Filminstitutet få de miljoner som möjliggör produktion av nya, bra och spännande filmer för barn och vuxna. Finansieringen har hittills kommit från biljettintäkter, tv-sändningar och som sagt Svenska Filminstitutet. Men med den nya teknikens intåg och nya medier försvåras framtagandet av ett nytt filmavtal. Hur råder man bot på det låsta läget?

Herr talman! Som Bengt Berg mycket väl vet pågår förhandlingarna ända fram till årsskiftet, så jag kommer inte att kommentera dessa. Däremot resonerar jag gärna lite grann kring svensk film som Bengt Berg också var inne på. Film är en viktig och allt starkare kulturyttring, inte minst för att det ofta ingår fler än ett land i arbetet. Vi ser ungefär ett femtiotal filmer varje år, men bara cirka två på biograf. Vi ser film i flera så kallade visningsfönster. Det kan vara i mobil, tv eller dator. Det påverkar givetvis hur ett kommande filmavtal ska konstrueras och finansieras. Utöver filmavtalet är det som produceras av bland andra Sveriges Television och TV4 viktigt. De producerar också drama, vilket är betydelsefullt för svenska tittare.

Herr talman! Jag delar kulturministerns kärlek till den kanske snart fridlysta svenska filmen. Vilket ansvar kan ta staten ta när de kommersiella krafterna inte nöjer sig med att håva in vinsterna från till exempel digitala nät och bredband? I Polen lägger man kanske 1 ½ procent som en sorts punktskatt som går direkt till film. Det som är vackert med film är att det är en demokratisk kulturform som kan ses i hela landet, inte minst tack vare den digitalisering som också mindre biografer i inlandet och förorter som Kärrtorp och Rosengård har fått bidrag till. Ett nytt filmavtal måste dock till eller så måste staten ta ett större ansvar för den nya svenska filmen.

Herr talman! Staten tar redan ett stort ansvar genom merparten av de pengar som ligger i filmavtalet. Vi tycker dock att det är ett självändamål att få in fler parter i avtalet så att ansvaret och engagemanget delas av många. Jag är glad att Bengt Berg nämnde digitaliseringen och det stöd som regeringen ger för att det ska bli möjligt att digitalisera biografer, framför allt på mindre orter så att man kan se film även där. Det är en viktig del i filmpolitiken. Staten har också en låg moms på biobiljetter, bara 6 procent i jämförelse med till exempel Danmark som har 25 procent genomgående. Svensk film är viktig för svensk publik, men som jag brukar framhålla skulle jag också vilja se mer film från övriga Europa, Asien, Afrika och Sydamerika på våra biografer och inte minst i våra tv-fönster.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Peter Norman om det kommunala utjämningssystemet. Jag fick förtroendet att sitta i den parlamentariska utredningen, och vi kom med ett enhälligt förslag till regeringen. Det system vi föreslog har en högre förklaringsgrad på kostnadsvariationerna i kommunerna än dagens system. När kommer regeringens förslag? Ser statsrådet några förändringar i det som utredningen föreslog?

Herr talman! Jag tackar Jörgen Hellman för frågan. Utjämningssystemet för kommunerna är en tämligen unik svensk företeelse. Det är som en skör planta och mycket komplicerat. Syftet är förstås att kommuner med lite olika förutsättningar ska kunna ge likvärdig service till sina kommuninvånare. Problemet med systemet är att om man inte gör det här korrekt kan det få tillväxthämmande effekter, det vill säga man hindrar kommuner i stark frammarsch, och det är inte bra för någon. Ett exempel på detta är fastighetsavgiften som utredningen mycket riktigt påpekar kan gynna vissa kommuner på bekostnad av andra. Frågan bereds i Regeringskansliet. Jag kan tyvärr inte ge någon tidtabell för när vi kommer vidare.

Herr talman! Vad gäller fastighetsavgiften hade vi bara enstaka år att titta på för att kunna konstruera ett förslag till utjämning. Vi skrev att regeringen skulle få något mer år att titta på statistiken för att kunna komma med ett förslag, för utjämningen urgröps om vi inte får ett utjämningssystem för den kommunala fastighetsavgiften.

Herr talman! Utredningen är skickad på remiss, och vi har fått in remissvaren. De är i princip positiva till utredningen. Dessutom gläder det mig att utredningen var enig i sitt betänkande. Det är en god grund för fortsatt arbete. Gör man förändringar ska man komma ihåg att första ordningens effekter är att i princip hälften vinner och hälften förlorar i och med att det är ett nollsummespel. Man kan hoppas att man i andra ordningens effekter lyckas främja tillväxtstimulerande insatser så att kommuner som är på framfart inte hämmas i sin utveckling. Jag är inte helt säker på att utredningen beaktar detta fullt ut, så frågan bereds fortfarande i kansliet. Jag kan som sagt tyvärr inte ge någon tidsaxel för när vi kommer vidare.

Herr talman! Regeringen har meddelat att en svensk medborgare har förts bort i Timbuktu i Mali, och eftersom konsulära ärenden är en prioriterad fråga förväntas en hög aktivitet. Vi vet att Malis regering är aktiv och att andra länder som har medborgare som är berörda och bortförda har en hög aktivitet. Vi vet också att EU:s Catherine Ashton har uttalat sig och att det finns en EU-policy på detta område och för hanteringen av konsulära ärenden. Men utöver att bekräfta att detta har hänt hänvisar Sveriges regering till att det är en polisfråga. Det gör mig bekymrad. Jag brukar försöka stödja regeringen i konsulära ärenden eftersom det är viktigt att Sverige har en samsyn och backar upp det arbete som sker. Men regeringens attityd, att hänvisa till att det är en polisfråga och skjuta ifrån sig ansvaret, känns inte trygg. Jag vill ge statsrådet möjlighet att ge en annan bild och förtydliga att regeringen tar fullt ansvar för denna situation.

Herr talman! Det korta svaret är att jag inte har för avsikt att kommentera enskilda fall här i riksdagen. Mer generellt agerar Sverige för att stödja medborgare i olika situationer där svårigheter uppstår. I exemplet Etiopien har vi bevakat rättegången. Vi värnar de principer Sverige står för, till exempel rättssäkerhet. I vissa andra fall handlar det också om pressfrihet. Jag kommenterar dock inte ett pågående enskilt fall som det frågeställaren här tar upp.

Herr talman! Jag var mycket noga med att inte begära en beskrivning av hur exakt arbetet med ett enskilt fall fortskrider eller att få en beskrivning av individen. Det jag ville försäkra mig om var att regeringen fullt ut tar det ansvar som regeringen har att ta och icke begränsar frågan till att vara en fråga för polisen, även om jag har stort förtroende för polisens möjligheter att på ett bra sätt agera och bidra till den uppgiften. Men det är inte så övriga länder agerar, och därför måste vi även ha den dimensionen. Regeringens ansvar är vidare än att bara göra detta till en polisiär fråga. Det finns intresse av att veta om regeringen utifrån den utveckling vi ser i Sahelregionen utvecklar eller omprövar den strategi som EU har för regionen.

Herr talman! Jag tror att alla hörde att frågeställaren först sade att hon inte hade för avsikt att ställa frågor om ett enskilt fall och sedan ställde frågor om just ett enskilt fall. Jag vill vara mycket försiktig med att i Sveriges riksdag diskutera enskilda fall. Generellt gör Sverige mycket för att stödja medborgare som får problem utomlands. Ibland är det föremål för en livlig offentlig debatt, ibland är det den tysta diplomatin som gäller. I ytterligare andra fall är det möjligen polisärenden. Jag avser inte att här gå in på enskilda fall.