Frågestund

Fru talman! Det finns i dag två uppenbara problem med statens ägande av Telia.

För det första: Vid ett eventuellt förvärv av Bonnier Broadcasting riskerar staten att få ett osunt stort inflytande på mediemarknaden.

För det andra: Genom att staten i dag är en passiv minoritetsägare har man inte full rådighet och kontroll över de säkerhetskänsliga system som finns i bolaget.

I dag har en majoritet i riksdagen bett regeringen att utreda förutsättningarna för att avyttra de kommersiella delarna i Telia. I gengäld kan staten få full rådighet över dessa system.

Frågestund

Ibrahim Baylan har varit kritisk till detta men inte preciserat vad han vill göra i stället. Vad är regeringens alternativa lösning på dessa två problem, som vi skulle kunna lösa på ett och samma bräde genom riksdagens tillkännagivande i dag?

Fru talman! Tack, Carl-Oskar Bohlin, för frågan!

Det är mig främmande att rätta riksdagsledamöter, men det är ändå på sin plats att säga att det - mig veterligt - inte har röstats om något tillkännagivande från riksdagen här i dag. Att näringsutskottet uppenbarligen har hanterat frågan är en sak, men riksdagen i sin helhet kommer väl att hantera detta i framtiden.

Svaret på frågan är följande, fru talman: Försvarsmakten avråder från denna ideologiska försäljning. Ett enigt försvarsutskott avråder från denna försäljning. Varför gör de det? Jo, därför att detta utsätter Sverige för onödiga säkerhetsrisker.

Den ordning vi har nu har vi haft under väldigt lång tid - också under borgerliga regeringar - och den har hållit. Men nu är det blind ideologi som gäller. Nu ska det säljas, oavsett priset för den nationella säkerheten.

Fru talman! Det stämmer förvisso att det var en utskottsjustering i dag och att det är debatt nästa vecka. Men faktum kvarstår: Staten har i dag inte full rådighet över dessa system. Det Försvarsmakten har sagt är att en försäljning utan någon typ av kompensation i form av ökad rådighet över systemen vore dumt, och det instämmer nog alla i denna kammare i.

Vi vill att vi ska få större rådighet över systemen genom att växla den kommersiella delen av Telia mot detta. Frågan är vad regeringen vill göra. Man har ju inga förslag på bordet.

Fru talman! Om det skulle bli så att riksdagen nästa vecka tar beslut om detta ska vi naturligtvis hantera det på det seriösa sätt som vi alltid gör med riksdagens tillkännagivanden.

Staten har i dag 37,3 procent av aktierna i Telia. Staten är en dominerande ägare och har ofta majoritet på stämmorna. Därmed har man också ett ganska starkt inflytande över hur styrelsen ser ut, och det är därför Försvarsmakten avråder från att sälja i det läge vi har nu.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Hösten 2017 inledde Arbetsmiljöverket en nationell tillsyn av äldreomsorgen. Uppdraget är inte slutfört ännu, men det har visat sig att nio av tio arbetsplatser har brister i arbetsmiljön. Många av dessa brister handlar om att arbetsgivaren inte har undersökt risker, riskbedömt eller åtgärdat risker i arbetet.

Många upplever att arbetsbelastningen är alldeles för hög i förhållande till resurserna. Tempot är för högt, och tiden räcker inte till.

Jag vet att det är arbetsgivaren som ska ha koll på vilka krav som ställs och på om resurserna är tillräckliga och om så behövs åtgärda detta. Men som det ser ut nu riskerar personalen sin hälsa därför att arbetsbelastningen inte anpassas efter resurserna.

Det finns ett stort behov av att förbättra arbetsmiljön och det förebyggande arbetsmiljöarbetet inom äldreomsorgen. Min fråga är: Hur tänker ministern säkerställa att dessa brister faktiskt åtgärdas?

Fru talman! Detta är en oerhört viktig fråga. Det Carina Ståhl Herrstedt här tar upp visar hur klokt det var av den tidigare regeringen att storsatsa på arbetsmiljöarbetet, investera i många fler inspektörer på Arbetsmiljöverket och ta fram en ny arbetsmiljöstrategi.

I arbetsmiljöstrategin fanns bland annat uppdraget att göra den särskilda granskning av äldreomsorgen som man nu genomför och som visar förfärande resultat: I 90 procent av fallen blir det anmärkningar. Detta visar varför vi måste fortsätta att prioritera arbetsmiljöarbetet och fortsätta att prioritera resurser till välfärden i stället för skattesänkningar, så att det kan bli fler anställda och en rimligare arbetsbörda för alla dem som arbetar i den oerhört viktiga äldreomsorgen.

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret.

Det är jättebra att antalet arbetsmiljöinspektörer har ökat, även om detta inte avhjälper personalbristen inom äldreomsorgen i sig. Men trots ökningen är det bara runt 4 procent av arbetsplatserna som faktiskt får ett besök från inspektionen, och först då åtgärdar de sina brister. Hur tänker ministern säkerställa att arbetstagarna på de övriga 96 procenten av arbetsplatserna verkligen får en förbättrad arbetsmiljö?

Fru talman! Låt mig vara helt uppriktig: I skattefinansierad, demokratiskt styrd verksamhet är det inte rimligt att det ska krävas inspektörer från Arbetsmiljöverket för att man ska ha en rimlig arbetsmiljö. Här måste kommuner och landsting som arbetsgivare ta ett helt annat ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete.

Jag för en dialog med SKL, och kommer att förnya denna dialog när man snart har en ny ledning på plats.

Fru talman! Jag fortsätter med arbetsmiljöaspekten, men nu handlar det om arbetsskadeersättningen. Jag vänder mig till socialförsäkringsministern.

För mig är den arbetsskadeersättning vi har i dag den mest ojämställda ersättningen inom våra ekonomiska trygghetssystem. Detta är en skandal, tycker jag, för det drabbar kvinnor i allra högsta grad. Kvinnor uppfyller inte kraven för att ens bli utredda när det gäller huruvida de har en arbetsskada.

Jag förstår att ryggar som blir skadade inom vården eller patienter som skadar den personal som jobbar inte är att jämföra med någon som till exempel ramlar ned från en stege. Det har gjorts en utredning om detta, och regeringen har inte gjort någonting trots att det är två år sedan utredningen kom.

Fru talman! Tack, Solveig Zander, för en viktig fråga på arbetsmiljöområdet!

Ohälsan i Sverige i dag ser helt annorlunda ut än vad den gjorde för 20 år sedan. Då var det mer dominans av fysisk ohälsa. I dag ser vi att inte minst kvinnor drabbas av psykisk ohälsa.

Vår arbetsskadeförsäkring täcker inte riktigt in den ohälsa som vi ser på arbetsmarknaden i dag - därav den utredning som vi tillsatte under förra mandatperioden. Där togs en del förslag fram som kan förbättra arbetsskadeförsäkringen på marginalen, men det behöver också göras ett omtag och göras förnyade insatser för att säkerställa att också kvinnor ska kunna känna sig trygga med att få sin arbetsskada prövad på ett rättssäkert sätt.

Fru talman! Det fanns flera förslag, och flera remissinstanser tyckte att man kunde gå vidare med vissa av förslagen, vilket skulle medverka till att vi skulle få en mer jämställd arbetsskadeförsäkring och att kvinnor skulle få sin rättmätiga ekonomiska ersättning för att de fått en arbetsskada. Men regeringen har ju inte gjort något. Varför gör ni ingenting åt den här viktiga jämställdhetsfrågan?

Fru talman! Man kan inte säga att regeringen inte har gjort något. Vi tillsatte, efter många år med en borgerlig regering som inte agerade i arbetsskadeförsäkringsfrågan, en utredning under förra mandatperioden. Det gjorde vi just för att se, med den arbetsskadeförsäkring vi har i dag, vad som är möjligt att göra. Jag har naturligtvis också tagit del av remissvaren och kan konstatera att det inte är till fyllest, utan vi behöver göra ännu mer och är också beredda att ta ett sådant initiativ.

Fru talman! Hemma i Gävleborg står över 10 000 av de inskrivna på Arbetsförmedlingen långt ifrån arbetsmarknaden. De är beroende av hjälp från professionella arbetsförmedlare med lokal kännedom. Men nu kommer de inte att få det längre då enbart hälften av kontoren beräknas vara kvar - och det i det län som har högst arbetslöshet år efter år.

Redan nu efter de gigantiska besparingarna nekas människor hemma utbildning. Utförsäkrade kan inte tas emot och personal flyr. Gigantiska besparingar och ovanpå det ett nyliberalt experiment med stora privatiseringar betalas av de mest utsatta på arbetsmarknaden och av de mest utsatta regionerna, som Gävleborg.

Har ni gjort några konsekvensbeskrivningar för de utsatta och för kommuner och regioner? Och varför stoppar ni inte detta gigantiska experiment? Vad har statsrådet Ylva Johansson att säga till dem som är i behov av mest stöd och är de som drabbas?

Fru talman! Det är en viktig fråga som Ulla Andersson ställer. Jag vill ta tillfället i akt och säga att regeringen anser att det beslut som Arbetsförmedlingens generaldirektör i dag har tagit om att 132 kontor ska stängas är ett förhastat beslut. Det kommer inom kort ett uppdrag till Arbetsförmedlingen som påverkar hur man behöver ta beslut när det gäller kontorsfrågan. Man måste ta ett helhetsgrepp för att ha en ordnad process och säkerställa att vi har statlig närvaro i hela landet och säkerställa att man inte släcker ned verksamhet innan det finns fungerande alternativ.

Vi ska säkerställa att människor både i Gävleborg och i andra delar av landet ska ha rätt till det stöd och den hjälp som man behöver när man står långt ifrån arbetsmarknaden och behöver samhällets insatser för att kunna få det viktiga arbetet.

Fru talman! Då kommer min följdfråga: Arbetsförmedlingen kommer alltså att tillföras stora resurser för att kunna behålla de anställda? Det är ju ändå de som är grunden för att man ska kunna möta de arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden. Deras kompetens och utbildning behövs, och det har man inte pengar till i dag. Det är också därför man fattar de här besluten om nedläggning.

Min fråga blir till statsrådet: Ni kommer alltså att skjuta till enorma resurser i den vårändringsbudget som kommer? Jag skulle tro att svaret blir nej.

Fru talman! Arbetsförmedlingen står inför en större reformering. I den budget som nu ligger kommer man att gå ned till 9 000 anställda. Det är samma nivå på personalen som man hade för tio år sedan, och då hade man över 300 kontor. Personalen är den viktigaste resursen för Arbetsförmedlingen. De har en otroligt viktig kompetens. Just därför är det viktigt att man inte tar förhastade beslut utan har en ordnad process och inte släcker ned verksamheter innan man har fungerande alternativ på plats.

Fru talman! Min fråga är av allmänpolitisk karaktär.

Antalet beviljanden av förstagångsansökningar om personlig assistans har kraftigt minskat efter 2015. Färska siffror från Försäkringskassan som Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU, har bearbetat visar dessutom att det är mycket stora regionala skillnader när det gäller vilka som fick statlig assistans förra året. I Västernorrland, Västerbotten, Jämtland och på Gotland beviljades inte en enda nyansökan medan det i Värmland var så pass många som 41 procent av dem som ansökte för första gången som fick ja.

Jag tror inte att andelen av befolkningen som har behov av assistans skiljer sig så mycket åt mellan de olika regionerna. Min fråga till statsrådet blir därför om regeringen tycker att det är rimligt att det är så stora regionala skillnader och om regeringen är villig att vidta några åtgärder för att säkerställa att myndigheten har en rättssäker bedömning så att den som behöver assistans ska få det oavsett var i landet man bor.

Fru talman! Tack, Pia Steensland, för frågan!

Svaret är nej, det är inte acceptabelt med så stora regionala skillnader. Det är ett tecken på att man behöver stärka rättssäkerheten i bedömningarna och besluten.

Låt mig också understryka att det inte är meningen att alla ska få en lika snål bedömning, utan det är viktigt att alla individer som har rätt till assistans verkligen också får den rätten beviljad och verkställd. Förstärkningar av LSS finns med i det januariavtal som har slutits mellan de fyra samarbetspartierna.

Fru talman! Tack, statsrådet för svaret! Det gläder mig.

Vi kristdemokrater ser med stor oro på Socialstyrelsens lägesrapport för 2019, Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Rapporten visar att barn som förlorat kommunal och statlig personlig assistans i allt större utsträckning hamnar på barnboenden.

Min fråga till statsrådet blir därför om regeringen är beredd att vidta åtgärder för att även barn med funktionsnedsättning som har stora behov av hjälp och tillsyn ska kunna bo hemma med sin familj.

Fru talman! Det var ett av de bärande inslagen i LSS-reformen när den genomfördes att vi inte ska sätta barn på institution utan att man ska ha möjlighet att leva med sin familj. Alla vi som känner föräldrar som har svårt funktionsnedsatta barn som behöver omfattande stöd vet vilket oerhört tungt och omfattande arbete som föräldrarna redan gör. Det är viktigt att vi har en fungerande assistans som gör att barn och föräldrar kan leva tillsammans.

Fru talman! Jag söker svar från statsrådet Strandhäll om vab.

Ett kroniskt sjukt barn bär sin sjukdom dygnet runt hela sitt lilla liv, även i skola och förskola. Jag skulle själv inte våga lämna mitt barn om jag inte visste att personalen har den kunskap som behövs för att mitt barn ska slippa fara. Jag skulle heller inte känna mig trygg som lärare om jag inte visste tillräckligt för att känna igen symtom eller ta blodprover, tolka svar och ge medicin. Ändå måste Försäkringskassan i dag neka föräldrarna vab för att lära ut detta, trots läkarintyg.

Det här måste ändras, som jag och Liberalerna ser det, för föräldrarnas skull, för personalens skull och i allra högsta grad för barnens skull. Kan statsrådet Strandhäll och regeringen tänka sig att ta initiativ till en sådan förändring?

Fru talman! Självklart ska man kunna känna sig trygg även om man har ett barn med kronisk sjukdom som till exempel diabetes när man lämnar barnet i skolan. Som lagstiftningen ser ut i dag är det just skolan som har ansvaret att se till att man har medarbetare på plats som har den kunskap som krävs för att tillse att barnet får den trygghet som behövs under skoldagen och under skolgången.

Men jag vet också att det skedde en tillämpningsförändring under slutet av förra mandatperioden och att man tidigare hade en mer generös tolkning när det gällde vård av barn.

Vi har börjat titta på frågan, och den är aktualiserad på mitt bord.

Fru talman! Varmt tack, statsrådet Strandhäll, för svaret! Det gör mig väldigt lättad och hoppfull, för en del barns sjukdomar går ju aldrig över, och deras föräldrar måste naturligtvis veta att barnen får rätt stöd.

Det är helt galet att reglerna i dag klassar barnet som friskt på väg till förskola eller skola och sedan som sjukt igen på vägen hem, så denna lagskärpning är viktig.

När, statsrådet Strandhäll, kan familjerna förvänta sig att få ett värdigare och tryggare liv?

Fru talman! Som sagt var är frågan aktualiserad. Sedan måste man naturligtvis ställa sig frågan framåt om det är förändringar i vab som vi ska fokusera på eller om den alldeles utmärkta familjevecka som vi är överens om i januariavtalet också skulle kunna vara en lösning, nämligen att föräldrarna ska kunna vara mer närvarande i barnens vardag.

Fru talman! Jag har en fråga till näringsminister Ibrahim Baylan kopplad till säkerhetsaspekter av det statliga ägandet i Telia.

I dag har näringsutskottet justerat ett betänkande som kommer att behandlas i kammaren nästa vecka, där Moderaterna och högern vill att regeringen ser över möjligheten att sälja Telia Company AB. Under behandlingen av ärendet har man dessutom stärkt skrivningarna kring en försäljning av hela bolaget, trots att bland annat Försvarsmakten säger att detta kan få allvarliga konsekvenser för Sverige.

Personligen blir jag förbannad när ideologi sätts före rikets säkerhet. Min fråga till näringsministern blir därför: Hur ser statsrådet på säkerhetsaspekten av det statliga ägandet i Telia?

Fru talman! Tack, Mathias Tegnér, för en viktig fråga!

Det ska inte råda något som helst tvivel, vare sig i denna kammare eller i Sverige i övrigt, om att regeringen under alla omständigheter kommer att värna Sveriges nationella säkerhet. Det ska inte heller råda något tvivel om att vi tar Försvarsmaktens yttrande där man bestämt avråder från den här politiken på fullaste allvar.

Om riksdagen, trots avrådanden från Försvarsmakten och ett enigt försvarsutskott, ändå väljer att göra detta ska vi naturligtvis titta igenom det och göra det på det mest seriösa sätt som går att göra. Men det ska inte råda något som helst tvivel om att den svenska regeringen alltid sätter Sveriges nationella säkerhet främst.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det gör mig trygg.

Ytterligare en diskussion som har kommit upp i frågan är en möjlig delning av Telia. Bolagsledningens affärsstrategi går ju i en helt annan riktning, så jag tror att det initialt är många som har varit väldigt skeptiska till idén om en delning eller ett utköp. Jag vill ändå höra vilka effekter statsrådet ser av den typen av förslag.

Fru talman! Vi måste vara medvetna om att om staten ska dela detta bolag måste man äga bolaget. Det gör inte staten i dag. Med nuvarande börskurs skulle det krävas ytterligare 150-160 miljarder ur statskassan för att göra detta.

Sedan tror jag att det ibland är ett feltänk när det handlar om delning. Tänk på hur Telia var förr med kopparnät och tjänster. Med dagens digitalisering har det blivit mycket mer komplicerat. Det bör man vara medveten om.

Fru talman! I januari 2018 aviserade regeringen att ett antal myndigheter skulle utlokaliseras från Stockholm. Beslutet motiverades med att hela Sverige ska leva. Bland annat skulle Sidas huvudkontor flytta från Valhallavägen till Botkyrka.

Flytten kommer att bli både långdragen och dyr. Det finns inga passande lokaler i Botkyrka, utan nyproduktion måste till. En konsekvensanalys visar att kostnaden bara för konsultarvoden beräknas uppgå till 60 miljoner, och den totala prislappen beräknas landa på 100-tals miljoner. Utöver detta väntas också många anställda lämna myndigheten.

Flytten av Sidas huvudkontor från en station på röda linjen till en annan blir, om den genomförs, troligtvis Sveriges dyraste adressändring. Det framgår nu med all tydlighet att det här beslutet var ogenomtänkt.

Min fråga är därför till statsrådet Ardalan Shekarabi: Kommer regeringen att släppa prestigen vad gäller Sidas flytt?

Fru talman! Tack, Magdalena Schröder, för frågan!

Vi får aldrig frågan varför vi inte agerar mer för att kostnaderna för att statens myndigheter bedriver sin verksamhet från Stockholms innerstad ska sjunka, utan frågorna kommer alltid när vi omlokaliserar verksamheter till förorter och till andra orter än Stockholm.

Nej, vi kommer inte att backa från omlokaliseringspolitiken.

Jag besökte Fastighetsmäklarinspektionen i Karlstad i går. Det påstods i den här kammaren att det skulle vara en katastrof om den verksamheten flyttades från Stockholm till Karlstad. Men, fru talman, verksamheten bedrivs med högsta kvalitet i Karlstad. Det är inga problem att hitta rätt personal.

Jag är övertygad om att också omlokaliseringen till Botkyrka kommer att funka på ett bra sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag anar kanske en spricka i regeringen, men jag noterar också att statsrådet inte kommer att släppa prestigen.

Två konsekvensanalyser visar att det här kommer att bli dyrare, inte bara tillfälligt utan också på lång sikt. Det kommer också att bli svårare för Sida att bedriva sin verksamhet.

Om man vill ha mer statlig närvaro tror jag att man i Botkyrka själva hellre hade valt fler poliser än en biståndsmyndighet, som dessutom får det svårare att bedriva sin verksamhet.

Det här är inget annat än en dyr adressändring, och skattebetalarna kommer att få ta notan.

Fru talman! Jag förstår fortfarande inte varför Magdalena Schröder anser att det är prestige att vilja flytta statliga verksamheter från Stockholms innerstad. Är det billigare att vara i Stockholms innerstad? Finns de lokaler som den nämnda myndigheten använder sig av i dag på en adress som är känd för billiga hyror?

Fru talman! Jag låter frågorna vara obesvarade. Men den här diskussionen kommer säkerligen att fortsätta.

Fru talman! Ökade problem med psykisk ohälsa är i dag ett stort problem i Sverige som måste tas på stort allvar.

Vi kan även se att sjukskrivningar på grund av psykiatriska diagnoser är ett problem som ökar, och en särskilt utsatt yrkesgrupp är kvinnor inom offentlig sektor. Och som om inte utsattheten att drabbas av psykisk ohälsa är nog ska dessa personer också mötas av ett system som inte är anpassat för psykiatriska diagnoser. Man får svårtolkade besked från Försäkringskassan och blir i värsta fall utförsäkrad innan man är redo att arbeta. Otaliga vittnesbörd finns från personer som upplever hela processen och kontakten med Försäkringskassan som en ytterligare pålagd stress som försämrar möjligheten till tillfrisknande.

Regeringen har nyligen fått ett tillkännagivande om att utreda hanteringen av människor som har drabbats av psykisk ohälsa.

Min fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är vad regeringen avser att göra för att ta frågan om ökat antal sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa på allvar och vilka konkreta förslag det finns vad gäller möjligheter till rehabilitering och en rättssäker process.

Fru talman! I grund och botten härrör problemet med kvinnors ökade risk för ohälsa från arbetsplatser där det arbetar väldigt många kvinnor i en sämre arbetsmiljö. Inte minst beror det också på att vi alltjämt har ett ojämställt ansvar för barn, hem och familj. Kvinnor tar än i dag en mycket större del av ansvaret. Kombinationen av detta leder till stress och till sjukskrivning.

När man hamnar i ohälsa och sjukskrivning ska man naturligtvis ha det stöd som man behöver för att för det första, förhoppningsvis, komma tillbaka till hälsa igen och för det andra, förhoppningsvis, komma tillbaka till arbete igen.

Vi vet att den psykiska ohälsan kryper ned i åldrarna och att alldeles för många kvinnor tyvärr blir sjukskrivna under långa perioder. Vi arbetade hårt med detta under den förra mandatperioden tillsammans med bland andra arbetsmarknadens parter, och vi har för avsikt att arbeta vidare under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag instämmer i att arbetsmiljön är ett stort problem där åtgärder måste vidtas och att vi måste underlätta för barnfamiljer.

När det gäller sjukförsäkringsprocessen har Sverigedemokraterna föreslagit bibehållen ersättning för att till exempel prova studier under sex månader, flexibel sjukskrivning och förenklade möjligheter att prova ett annat yrke, för ibland är det kanske arbetsplatsen som är problemet, så som statsrådet lyfte fram, samt en mjukare bedömning vid dag 180 inom kompetensområdet.

Socialdemokraterna har röstat nej till alla dessa förslag. Varför?

Fru talman! Socialdemokraterna genomförde tillsammans med Miljöpartiet många reformer på detta område under den förra mandatperioden: koordinatorer inom hälso- och sjukvården, en ny arbetsmiljöstrategi och en föreskrift för social och organisatorisk arbetsmiljö. Vi har skjutit till särskilda medel till rehabilitering.

Vi fick en ny lagstiftning vid halvårsskiftet förra året som ålägger arbetsgivarna att göra insatser tidigt i ett sjukfall, och vi kommer att arbeta vidare med detta under mandatperioden.

Fru talman! Min fråga till näringsministern handlar om regeringens prövning av ansökningar om bearbetningskoncessioner enligt minerallagen. En bearbetningskoncession är bara ett av alla tillstånd som krävs för att i slutändan eventuellt kunna starta en gruvverksamhet.

De senaste åren har denna ärendetyp hopats på regeringens bord. Näringsministern har en diger hög att beta av, och ärendena har långa handläggningstider. Branschen, berörda rättighetsinnehavare och bygder avvaktar besked efter år av väntan, och de är i stort behov av beslut. Regeringens senfärdiga handläggning skapar osäkerhet om spelregler och hämmar investeringar. Detta tillsammans med andra faktorer riskerar att försämra Sveriges attraktionskraft som prospekterings- och gruvland.

Jag vill därför fråga näringsministern: När har regeringen för avsikt att börja besluta i dessa ärenden?

Fru talman! Tack, Linda Ylivainio, för en viktig fråga!

Vi kan sätta in den i ett sammanhang. Vi befinner oss just nu i början av en nödvändig omställning av vårt sätt att göra saker och ting i våra samhällen. Den klimatkris vi är inne i kräver elektrifiering av samhället, och vi vet att mineraler och metaller är centrala för att kunna göra detta. Elbilar, till exempel, görs ju inte på internet utan i vanliga fabriker. Batterier med mera kommer att behövas, och där har Sverige goda förutsättningar.

Jag delar i viss mån Linda Ylivainios frustration över att vi har en ganska tungrodd process. Hur ska vi se till att vi kan tillvarata människors rättmätiga intresse av att ingenting händer i deras närhet och att de har något att säga till om men också miljöaspekter samtidigt som vi drar nytta av det faktum att Sverige har många av de mineraler och metaller som krävs för en total elektrifiering i längden av våra samhällen?

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret.

Jag vill ändå understryka vikten av att regeringen nu skyndsamt tar sig an ärendena och kommer till skott med beslut.

Förutom svåra intresseavvägningar finns det också viktiga rättsliga, principiellt viktiga frågor som måste avgöras. Eventuella prövningar av regeringens beslut kan landa i Högsta förvaltningsdomstolen, vilket i sin tur ytterligare kan förlänga handläggningstiderna. Jag utgår från att regeringen snarast undanröjer den rättsosäkerhet som nu råder genom att börja avgöra ärendena.

Fru talman! Jag är inne på min nionde vecka som näringsminister, och jag kan lova att vi redan från första veckan började titta på dessa frågor.

Min bedömning är att vi både kan och ska se till att få fram de beslut som är nödvändiga, men jag tror tyvärr inte att detta räcker. Kanske finns det anledning att titta över hur systemet fungerar, för att värna miljöintresset, klimatintresset, människors intresse och vårt intresse av att kunna göra ett gott jobb. Detta gör jag gärna tillsammans med Centerpartiet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! I den allmänna debatten får man höra regeringspartierna hävda att konfessionella friskolor är en del av ett stort samhällsproblem som bidrar till elevers utanförskap, ökad segregation, intolerans, extremism och vanvård. Civilminister Ardalan Shekarabi var en av dem som i valrörelsen spädde på denna bild och jämförde våra konfessionella skolor med den imamskola han själv tvingades gå i som barn.

Jag menar att det inte finns något som pekar på att religiösa friskolor, varav de flesta är kristna, skulle bidra mer till problematiken än kommunala skolor eller andra friskolor. Det är snarare tvärtom. De allra flesta religiösa friskolor drivs av en kristen huvudman vars skolor oftast har en bred blandning av nationaliteter, religionstillhörigheter och så vidare.

Varför driver regeringen en begränsning av valfriheten med hjälp av en felaktig bild av verkligheten?

Fru talman! Tack, Jimmy Loord, för en viktig fråga!

Regeringens utgångspunkt, som också framgår av januariavtalet, är att de svenska skolorna ska bedrivas utan konfessionella eller religiösa inslag, att vi ska vara en sekulär stat, att den svenska skolan ska vara sekulär och erbjuda alla elever möjlighet att fritt välja religion och fritt få möjlighet att bilda sig en uppfattning om religiösa och filosofiska frågor och att skolan ska vara en mötesplats för människor med olika bakgrund.

Jag är övertygad om att det är rätt väg som regeringen och samarbetspartierna har valt, och ett bra första steg är att sätta stopp för nyetableringen av religiösa friskolor.

Fru talman! Tack för svaret!

Jag instämmer i allt du säger, Ardalan Shekarabi, och jag menar att den ordning och de verktyg vi har i dag för att kontrollera skolor och se till att de följer både skollag och läroplan är en tillräcklig verktygslåda. Jag blir snarare orolig när vi klistrar etiketter på varandra och onyanserat spär på fördomar.

När kartan inte stämmer med verkligheten går politiken vilse, och detta tycker jag är tydligt i denna fråga.

Fru talman! Jag är övertygad om att vi måste ställa oss frågan om fler religiösa friskolor leder till att vi får mindre segregation i vårt samhälle och om fler religiösa friskolor leder till att barn och ungdomar får möjlighet att fritt välja religion, livsstil och filosofisk inriktning. Det är ändå en skyldighet som vi har gentemot våra barn och ungdomar att ge dem denna frihet och se till att skolan är en mötesplats.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Sveriges Television i Blekinge har gjort en granskning som visar hur företagare i Blekinge har lurat sina anställda, förfalskat fakturor och fått ersättning från Arbetsförmedlingen, trots att företaget hade stora skatteskulder. Omsättningen av personal har varit stor, och flera anställda har vittnat om oklara anställningsförhållanden, långa arbetsveckor, uteblivet handledarstöd och förvägrad semester. Samma företagare plockade RUT-pengar från både sin egen personal och personalens anhöriga. I den affärsmodell som SVT Nyheter i Blekinge granskat har pengarna i huvudsak använts för att täcka lönekostnader och köpa in antikviteter i utbyte mot exempelvis flytt- och städtjänster.

Min fråga är: Vad gör regeringen för att stävja missbruket av RUT- och ROT-avdrag?

Fru talman! Heléne Björklunds fråga är oerhört viktig och allvarlig. Det är stötande och allvarligt för tilltron till samhället när oseriösa och rent kriminella företag kan sko sig på detta sätt på skattebetalarnas bekostnad.

När det gäller fusk med anställningsstöd vill regeringen skärpa kontrollen av dem som utnyttjar sådant stöd. Detta kommer att underlättas när vi får månadsuppgifter, och det kan underlättas av de förslag som regeringen har fått och som gäller att kunna göra en annan kontroll för att säkerställa tillträde till andra myndigheters register så att Arbetsförmedlingen kan utöva en mer effektiv kontroll.

Det argumenteras ofta för att RUT-avdrag ska underlätta för att människor som står långt från arbetsmarknaden ska kunna få arbete och för att fler sådana jobb ska växa fram. När man i stället skattefuskar så att människor skor sig är det en viktig fråga för finansministern, som redan har prioriterat många frågor för att komma åt skattefusk.

Fru talman! Personligen tycker jag att det är bra att företag kan få stöd för att anställa människor som annars har svårt att få jobb. Men det är väldigt dåligt när det fuskas med stöden.

Min följdfråga är: Vad gör regeringen för att förbättra granskningen och kontrollen av de företag som uppbär ersättning från staten i form av lönebidrag?

Fru talman! Vi planerar att förbättra möjligheterna för Arbetsförmedlingen att skärpa kontrollen av företag som får lönestöd och därmed får del av stora skattemedel som är viktiga för att människor ska kunna få ett arbete som de annars inte hade fått.

De företag som fuskar på ett kriminellt sätt, missutnyttjar regelverket och skor sig på skattebetalarnas bekostnad försvårar situationen för alla de arbetsgivare - majoriteten av dem - som följer regelverket och som använder anställningsstöd på det sätt som är avsett.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan.

Säkerhetspolisens årsrapport för 2018 pekar tydligt ut att det kinesiska industrispionaget utgör ett allt större hot mot det svenska näringslivet. Tidigare i veckan presenterades även en rapport från FOI, där man menar att dessa kinesiska stölder av teknologi kommer att påverka Sverige ekonomiskt och även kommer att påverka de svenska företagens konkurrenskraft. Det finns redan exempel på företag som har valt att flytta ut sin forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige till andra länder, eftersom skyddet mot industrispionage i Sverige uppfattas som för dåligt.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsministern om han delar Säpos uppfattning att det kinesiska industrispionaget ökar i styrka och omfattning och om han i så fall kommer att vidta några åtgärder mot detta för att skydda det svenska näringslivet.

Fru talman! Vi lever i en tid där vi ser en mycket stark teknisk utveckling som innebär att vi kommer att få en total digitalisering av vår industri, förstås, men också av vårt samhälle. Det är i grunden någonting mycket positivt. Det ökar effektiviteten och styrbarheten på ett sätt som vi inte ens kunde drömma om för ett antal år sedan. Det kommer naturligtvis också att öka produktiviteten, vilket är bra för vårt land. För Sverige finns det egentligen inte några om och men; det är den väg som vi måste gå för att hävda vår konkurrenskraft.

Baksidan av det är precis det som Pål Jonson tar upp och som Säkerhetspolisen och FOI naturligtvis pekar på. Det ökar naturligtvis också sårbarheten, eftersom dessa effektiva verktyg kan användas för flera olika saker. Detta måste vi inte bara se upp med utan aktivt jobba med, både i det offentliga och tillsammans med det svenska näringslivet, för att minimera möjligheterna för andra att komma åt det som vi inte vill att de ska kunna komma åt, oavsett om det är Kina eller något annat land.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret, även om det kanske inte var så konkret just när det gäller åtgärder. Jag vet att en hel del av detta ligger på Justitiedepartementet. Men jag tror att det är oerhört angeläget att också Näringsdepartementet engagerar sig i detta. Det finns en rad åtgärder som man skulle kunna vidta, till exempel att säkra åtgärder mot utländska investeringar i kritisk infrastruktur men också att ge svensk säkerhetstjänst möjligheter att till exempel dela information om svenska företag blir utsatta för storskaliga cyberangrepp. Detta är alltså en fråga både för vårt näringsliv och för vår säkerhet.

Fru talman! Nej, det var inte så konkret. Och det kanske inte heller är höjden av klokskap att just i denna kammare offentligt uttala alla de åtgärder som Säkerhetspolisen, regeringen eller det privata näringslivet vidtar. Det riskerar att underminera själva syftet. Men jag kan försäkra Pål Jonson och dem som lyssnar att vi både i dag och i framtiden måste göra vårt yttersta för att använda denna teknologi men också för att minimera riskerna såväl för näringslivet som för det offentliga.

Fru talman ! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

För en tid sedan kunde vi ta del av Arbetsförmedlingens rapport Sveriges framtida sysselsättning, som presenterades av generaldirektör Mikael Sjöberg. Där framhåller man att det behövs en nettoinvandring på minst 60 000 personer årligen för att klara den svenska välfärden. Rapporten ifrågasätts kraftigt av både forskare och ekonomer, då man varken tagit hänsyn till framtida sysselsättningsgrad bland invandrare eller hur framtidens arbetsmarknad ser ut gällande strukturomvandling och digitalisering. Man bortser också från de ökade utgifter både för stat och för kommuner som en ökad asylinvandring innebär.

Min fråga är därför: Ställer arbetsmarknadsministern sig bakom sin generaldirektörs rapport, eller har hon en annan åsikt i frågan?

Fru talman! Sverige har en demografisk utmaning, och den är vi redan mitt uppe i. Runt om i vårt land råder brist på rätt arbetskraft, alltså arbetskraft med den kompetens som behövs för de lediga jobben. Det gäller i nästan alla branscher och på flera olika nivåer. Det gäller både människor med högre utbildning och människor med kortare yrkesutbildning.

För att kunna åtgärda detta är det många olika saker som behövs. Framför allt behöver vi säkerställa att de som i dag står utanför arbetsmarknaden rustas med utbildning, så att de kan ta de lediga jobben. Där har vi mycket goda resultat av de lokala jobbspår som initierades under den förra mandatperioden. Vi behöver jobba med en bättre hälsa, så att fler kan, vill och orkar jobba ända fram till pensionen. Vi behöver också säkerställa att vi utbildar till rätt yrken.

Fru talman! Anser inte ministern att en reglerad och behovsprövad arbetskraftsinvandring är ett betydligt bättre alternativ än en fortsatt massinvandring med dess konsekvenser för samhället?

Fru talman! Vi behöver en reglerad arbetskraftsinvandring. Det är viktigt särskilt för nyckelkompetenser på arbetsmarknaden.

Till skillnad från Magnus Persson anser jag att det är viktigt att Sverige står upp för asylrätten. Att vi ger människor på flykt undan krig och helveten en fristad i Sverige gör vi inte av arbetsmarknadsskäl utan av humanitära skäl, och det bör vi fortsätta med.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill vända mig till statsrådet Ardalan Shekarabi.

Min fråga är: Vad planerar regeringen att göra för att stärka myndigheters lokala och regionala närvaro runt om i landet? Jag ställer frågan utifrån att vi har sett att myndigheter under senare år har centraliserat verksamhet och koncentrerat jobben till större orter. Landsbygden är förloraren.

Jag ställer också frågan utifrån att vi nu ser att myndigheter planerar att göra förändringar. Arbetsförmedlingen nämndes här tidigare av Ulla Andersson. Men Kronofogden är en annan myndighet som nu har på sin agenda att flytta jobb från mindre orter till större orter. Detta är mycket olyckligt. Landet klyvs, urbaniseringen späs på, servicen försämras och arbetsmarknaden försämras också. Det försvårar för näringslivet att rekrytera om det bara är privata jobb som erbjuds.

Fru talman! Jag tackar Per Åsling för frågan och för engagemanget i dessa frågor. Detta engagemang behövs verkligen. Vi har nämligen under lång tid i Sverige - i flera decennier - haft en mycket stark centralisering också i den statliga sektorn. Det var också orsaken till att regeringen under den förra mandatperioden tog initiativ till flera åtgärder, bland annat 21 beslut om omlokalisering av myndigheter till andra delar av landet. Detta blev visserligen ifrågasatt av konservativa högerpartier här inne, men vi är mycket stolta över att denna process kom igång. När det gäller satsningen på servicekontor öppnades bara under 2018 tio nya servicekontor på de platser som har sämst statlig närvaro. Detta ska fortsätta.

I dag har vi på regeringssammanträdet fattat beslut om att ge uppdrag till länsstyrelserna att kartlägga statens servicenärvaro i samtliga 290 kommuner. Hur ser det ut med statens närvaro? Vilka myndigheter finns där? Vilka myndigheter möter medborgarna? Utifrån detta underlag ska vi fatta vidare beslut om åtgärder.

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag tycker att det är bra att regeringen tydligen nu satsar på att titta närmare på hur myndighetsnärvaron är runt om i landet och på kommunal nivå.

Men det gör att jag också dristar mig till att fråga: Borde då inte regeringen också fatta ett beslut om ett moratorium för att stoppa nedläggning och koncentration av kontor till dess att nya beslut finns på plats?

Fru talman! Per Åslings fråga är mycket relevant. En av de saker som vi jobbar med just nu är att säkerställa att vi får en ordentlig styrning av myndigheterna vad gäller beslut om lokalisering. Regeringen har arbetat med lokaliseringsförordningen, som har remitterats. Där finns ett upplägg om hur sådana beslut ska fattas, hur konsekvensanalyser ska göras och hur respektive myndighet ska hantera de här stora besluten. Det handlar ju i slutändan om statens totala närvaro på olika orter.

Regeringen avser att återkomma med frågan om lokaliseringsförordningen och styrningen av myndigheterna i denna fråga.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Annika Strandhäll som gäller sjukförsäkringen, ökade sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa och bristerna i kommunikationen mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården.

I början av månaden debatterades här i kammaren Riksrevisionens rapporter rörande bedömningen av arbetsförmåga vid psykisk ohälsa och det försäkringsmedicinska beslutsstödet.

Det är för mig uppenbart att det inte fungerar tillräckligt bra i dag. Jag ser tydliga konflikter mellan hälso- och sjukvården och Försäkringskassans handläggare runt om i landet. Jag ser spår av brister i kommunikationen om sjukskrivningar och sjukintyg i många av de fall runt om i landet där människor upplever sig orättvist behandlade.

Fru talman! Min fråga till statsrådet Annika Strandhäll är: Hur arbetar regeringen med dessa frågor i dag?

Fru talman! Det är naturligtvis alldeles oacceptabelt att en medborgare ska behöva fundera på vilken dörr man går in igenom när man behöver hjälp. Man ska få rätt stöd och hjälp från de aktörer som man har behov av. Det kan handla om Försäkringskassan, som har ett ansvar. Det kan handla om hälso- och sjukvården. Det kan handla om Arbetsförmedlingen, och det kan handla om andra rehabiliteringsaktörer.

Det är vårt ansvar att se till att våra myndigheter och aktörer samverkar på ett sätt och organiserar sig på ett sätt som gör att medborgarna kan få det stöd som man kan förvänta sig. Det gäller särskilt, skulle jag vilja säga, när livet vänder och man drabbas av sjukdom.

Vi har därför sedan över ett år tillbaka uppdrag, inte minst till Försäkringskassan men också till Arbetsförmedlingen, om en syn på nolltolerans mot att människor ska behöva hamna mellan stolarna. Vi har också ett dialoguppdrag till Försäkringskassan när det gäller dialogen med hälso- och sjukvården.

Det här måste fungera. Det väntar sig medborgarna, och det är krav som vi ställer.

Fru talman! Tack, Annika Strandhäll, för svaret! Jag har en snabb fråga: Vad behöver vi göra närmast här i kammaren för att få ordning på det här?

Fru talman! Absolut närmast nu ligger den utredning som pågår, där Claes Jansson har ett särskilt uppdrag att se över de delar i sjukförsäkringen som upplevs som kantiga. Vi har också en nationell samordnare i Mandus Frykman som ser över hela sjukskrivningsprocessen från ax till limpa, som man säger, just för att titta på hur de olika aktörerna samverkar. Han lämnar sitt första delbetänkande nu i april. Vi följer detta mycket intresserat.

Fru talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson som rör arbetsmiljön.

Jag vill dock börja med att konstatera att lärarbristen är enorm i Sverige i dag. Det är den samtidigt som antalet arbetslösa lärare ökar. Anledningen till att det ökar är en bristfällig arbetsmiljö. Allt fler säger nämligen upp sig på egen begäran. De gör det av hälsoskäl som är kopplade till arbetsmiljön. Nio av tio lärare hinner i dag inte med sitt uppdrag under ordinarie arbetstid. Lärare lämnar yrket av hälsoskäl - i en tid av lärarbrist.

Fru talman! Sverige har inte råd att tappa fler bra lärare. Med anledning av detta vill jag fråga Ylva Johansson vilka åtgärder ministern avser att vidta för att förbättra arbetsmiljön för Sveriges lärare.

Fru talman! Det är en oerhört angelägen fråga som Johanna Rantsi tar upp. Jag känner själv igen den eftersom mitt eget yrke är lärare.

Det behövs naturligtvis insatser i skolan för fler anställda och för att förändra läraryrket så att lärare kan koncentrera sig på att vara lärare och avlastas många av de andra arbetsuppgifter som i dag tar en orimligt stor andel av lärarnas arbetstid. Det är någonting som mina kollegor på Utbildningsdepartementet arbetar med.

När det gäller arbetsmiljöfrågorna tog Arbetsmiljöverket under förra mandatperioden fram nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö. De har varit mycket användbara, och de används i dag ute på arbetsplatserna. När jag talar med både arbetsgivare och skyddsombud hör jag att deras bedömning är att man hittills har utnyttjat kanske bara hälften av den potential som finns i det nya regelverket. Jag har därför stora förhoppningar om att detta nya regelverk ska kunna bidra till substantiella förbättringar.

Fru talman! Precis som Ylva Johansson vet jag hur det ser ut i skolan, för när jag inte vikarierar som riksdagsledamot här är det där jag befinner mig.

Jag möter många lärare. Senast i dag hade jag besök från en skola där lärarna vittnar om de här problemen. Man berättar också om hur lärare står handfallna inför hotet och våldet som eskalerar i skolan. Anmälningarna har dubblerats på bara fem år. Vad avser Ylva Johansson att göra åt hotet och våldet som lärare får utstå på sin arbetsplats?

Fru talman! Det är skolhuvudmännen som är ytterst ansvariga för att säkerställa att man har trygghet ute på skolorna. Regeringen är självklart en partner i detta arbete, inte minst när det gäller resurser till skolsektorn.

Det är viktigt att vi kan ha en bra arbetsmiljö i skolorna, både för elever och för lärare. Lärare är ett av de bästa jobb och yrken man kan ha. Men det är också viktigt att vi använder våra lärare så att de får brinna för sitt yrke och inte tyngs av alltför många andra arbetsuppgifter.

Fru talman! Jag har en fråga som riktar sig till statsrådet Ardalan Shekarabi.

Vid årsskiftet trädde ny lagstiftning i kraft för spelpolitiken i Sverige. Enligt den lag som nu gäller på området ska marknadsföring av spel till konsumenter vara måttfull. Vad som betraktas som måttfullt ska fastslås genom praxis, men än finns ingen praxis att förhålla sig till.

Däri ligger också det problem som vi har sett de senaste månaderna i Sverige med spelreklam som är massiv till sin omfattning och som på sina håll också har aggressiva inslag. Det handlar om spelreklam som knappast kan betraktas som särskilt måttfull av många svenskar - detta trots färsk lagstiftning som har trätt i kraft på området. Säkerligen är det många svenskar som undrar om det var så här det skulle bli med regeringens nya spelreform.

Mot bakgrund av detta undrar jag om statsrådet ser att man hade kunnat gör något mer på förhand för att förhindra den omfattning av och aggressivitet i spelreklamen som vi har sett sedan årsskiftet.

Fru talman! Tack, Jonas Andersson, för denna viktiga fråga! Jag är oerhört glad att vi har återtagit kontrollen över spelmarknaden och att vi återigen, efter flera decennier, har jurisdiktion över de bolag som bedriver spelverksamhet på den svenska spelmarknaden. Det är en skyldighet vi har gentemot våra medborgare som stat.

Nu är regleringen på plats, och processen är igång. Vi har rättsprocesser som handlar om just måttfull marknadsföring. Men regeringen är inte nöjd med läget i spelreklamen. Vi ser en alltför aggressiv marknadsföring av spelverksamhet, och mängden reklam hamnar i direkt konflikt med de syften som lagstiftningen hade.

Mot den bakgrunden har vi träffat spelbranschen och framfört att de behöver självreglera. De har fått en tidsfrist. I dag, precis före denna frågestund, hade jag ett möte med spelbranschen då de återkom med sitt svar. Min initiala bedömning är att vi i dag står ett steg närmare en skärpt lagstiftning. Men mer behöver göras. Vi ska skydda våra konsumenter.

Fru talman! En hållbar konsumtion är en viktig del i att nå Agenda 2030-målen. Slit-och-släng-samhället är i detta sammanhang ett stort problem. Fenomenet har givetvis många förklaringar. Status och mode är en faktor. Konsumtionshetsen drivs av att ständigt ha det nyaste och det coolaste.

För mig är detta som ni ser kanske inte det viktigaste. Ändå drivs även jag in i slit-och-släng-trenden, detta eftersom många varor inte håller måttet. Kvaliteten är helt enkelt dålig.

Rätten till reklamation är i detta sammanhang en viktig pusselbit, men som statsrådet Shekarabi känner till är lagstiftningen förvirrande med olika tider och olika regler. Lagstiftningen skapar därmed en väldigt hög tröskel för att den enskilde konsumenten ska få sin rätt och motverkar därmed också Agenda 2030-målen.

Därför vill jag fråga statsrådet: Hur kommer statsrådet att agera för att stärka konsumentens rättigheter på detta område?

Fru talman! Tack, Ola Möller, för den här viktiga frågan!

För oss kommer de konsumentpolitiska och konsumenträttsliga frågorna att vara prioriterade under mandatperioden. Det finns ett starkt behov av att förstärka konsumenters skydd, inte bara på spelmarknaden utan generellt. Därför tittar vi också på den fråga som Ola Möller lyfter.

Här pågår också EU-lagstiftning, och regeringen deltar självklart aktivt i det arbetet. Vår ambition är att konsumenters skydd även på detta område ska förstärkas. Även om det är EU-harmoniserade områden har vi naturligtvis möjlighet att påverka EU-processen, och det tar vi med oss.

Fru talman! Fru talman! I valrörelsen gjorde Socialdemokraterna försök att vinna väljare med bland annat familjeveckan. Trots det gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta val på hundra år. Det är dock inte det dåliga valresultatet jag vill diskutera här utan vad vi tillsammans kan göra för att nå högre jämställdhet och ökad trygghet.

Familjevecka låter sympatiskt men är mycket kostsamt. Fullt utnyttjad är kostnaden över 7 miljarder kronor, och Sveriges bnp minskar med 23 miljarder kronor.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja få svar på hur statsrådet Strandhäll vill prioritera för att finansiera detta och varför regeringen när det behövs stora trygghetsinvesteringar, fler poliser och kortare vårdköer väljer att prioritera att vuxna, friska människor ska vara hemma från jobbet.

Fru talman! Att investera i Sveriges barnfamiljer är en mycket god investering. I Sverige har vi under socialdemokratisk ledning i decennier arbetat för att se till att kvinnor ska ha en möjlighet att förena karriär och familj. Vi har gjort det genom världens mest generösa föräldraförsäkring. Vi har gjort det genom att arbeta hårt för att se till att män och kvinnor delar mer lika på ansvaret för barn, hem och familj, bland annat genom vikta månader i föräldraförsäkringen.

Detta har resulterat i att Sverige nu har en av världens absolut högsta sysselsättningsgrader bland kvinnor. Vad det har bidragit till när det gäller tillväxt i vårt land finns det numera också siffror på.

Men vi vet också att många familjer har svårt att få vardagen att gå ihop med heltidsarbete. Föräldrar behöver mer tid tillsammans med sina barn. Därför är en investering i en familjevecka en investering i ett svenskt familjeliv men också i ett ännu starkare Sverige. Så är det!

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Efter det att kammaren med hjälp av Sverigedemokraterna röstade igenom Moderaternas och Kristdemokraternas servettskiss till budget ser vi i dag effekterna. Nyligen lades ett varsel på 4 500 anställda inom Arbetsförmedlingen. I dag presenterades nyheten att 132 arbetsförmedlingskontor runt om i landet kommer att läggas ned eller förändras.

Min fråga till statsrådet är vilket besked vi kan ta med oss när vi i kväll åker hem till våra valkretsar och träffar medborgare, arbetssökande, arbetsförmedlingspersonal och andra. Hur ska vi kunna lösa den problematik som nu uppstår?

Fru talman! Den budget som riksdagen röstade igenom har skapat betydande problem för Arbetsförmedlingen och i förlängningen ännu större problem för de arbetslösa som behöver stöd för att kunna komma in i arbete. Från det att regeringen tillträdde är dock jag ansvarig för verksamheten, och vi kommer att säkerställa att vi ska ha en så bra och väl fungerande arbetsmarknadspolitik som möjligt.

Arbetsförmedlingens besked i dag att man tänker stänga 132 kontor menar regeringen är ett förhastat beslut. Regeringen förbereder ett uppdrag till Arbetsförmedlingen om att ta en annan typ av hänsyn i kontorsstrukturen så att vi kan säkerställa en statlig närvaro i hela landet och att Arbetsförmedlingen inte släcker ned kontor i förtid innan det finns fungerande alternativ.

Med det uppdraget är min bedömning att Arbetsförmedlingen behöver göra ett omtag när det gäller kontorsfrågan.

(Applåder)

Frågestund

Fru talman! Jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda fortsätter att öka. När arbetslösheten bland inrikes födda nu minskar i spåren av högkonjunkturen ökar den i stället bland utrikes födda och är nu uppe i 15,4 procent, detta trots att regeringen har gjort sitt bästa för att dölja arbetslösheten i olika former av dyra och ineffektiva subventioner, exempelvis extratjänsterna, som inte leder till osubventionerade arbeten.

Jobbklyftan riskerar att slita isär vårt samhälle. Utanförskap och arbetslöshet är en viktig orsak till växande otrygghet.

Min fråga går därför till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson: När kommer regeringen att agera för att bryta utvecklingen med denna växande jobbklyfta mellan inrikes och utrikes födda?

Fru talman! Josefin Malmqvist tar upp en viktig fråga. Jag kan dock glädja Josefin Malmqvist med att klyftan mellan inrikes och utrikes födda faktiskt minskar. Sysselsättningsgraden ökar i samtliga grupper, men den ökar snabbare för utrikes födda och den ökar snabbast för utrikes födda kvinnor.

Med detta vill jag på inget sätt negligera det stora problemet med den skillnad som finns, men utvecklingen när det gäller sysselsättningsgraden går faktiskt åt rätt håll. Vi har också nästan kunnat halvera tiden för nyanlända flyktingar att komma i arbete jämfört med hur det såg ut för några år sedan.

Utvecklingen går alltså tvivelsutan åt rätt håll. Man kan dock på inget sätt vara nöjd med situationen. Alldeles uppenbart behöver fler åtgärder vidtas för att nyanlända och de som står långt från arbetsmarknaden snabbare ska komma in i arbete.

En viktig sådan pusselbit är de etableringsjobb som vi tillsammans med arbetsmarknadens parter arbetar för att införa. Dessa riktar sig precis till dem som står långt från arbetsmarknaden, och de ska leda till varaktig anställning.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.