Arbetsmiljön för ambulanspersonal

Herr talman! Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra arbetsmiljön för landets ambulanspersonal. Han har även frågat mig om jag och regeringen avser att vidta särskilda åtgärder för att trygga arbetsmiljön i oroliga förorter.

Det är helt oacceptabelt att viktiga samhällsbärare som ambulanspersonal utsätts för hot och våld. Regeringen tar problemet på största allvar. En särskild utredare har fått i uppdrag att överväga och föreslå de ändringar som behövs för att åstadkomma ett modernt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner.

En ambitiös arbetsmiljöpolitik prioriteras högt av regeringen. Resurserna inom arbetsmiljöområdet har därför förstärkts med över 100 miljoner kronor per år under mandatperioden. En ny nationell arbetsmiljöstrategi finns på plats. Inom kort lämnar en särskild utredare förslag på inrättande av ett nytt nationellt centrum för kunskap och utvärdering av arbetsmiljö. Samtidigt överlämnar en annan särskild utredare en bedömning av huruvida gällande bestämmelser om arbetsmiljöansvar är ändamålsenliga, med tanke på det moderna arbetslivets utmaningar.

Ingen arbetstagare ska behöva utstå hot eller våld på sin arbetsplats. Arbetsmiljöverkets föreskrifter ställer därför krav på riskförebyggande åtgärder och hur arbetet för en förbättrad arbetsmiljö ska följas upp i allt arbete där det kan finnas risk för att en arbetstagare utsätts för våld och hot. Alla tillbud ska utredas och dokumenteras, och den individ som drabbats ska snabbt få hjälp och stöd. Arbetsmiljöreglerna gäller lika i hela landet och oavsett vilken verksamhet som bedrivs.

Herr talman! Frågan gällde vad regeringen avser att göra för att tryga arbetsmiljön i oroliga förorter och vad man avser att göra för att trygga arbetsmiljön för ambulanspersonal.

Att döma av svaret hänvisar man till samordnare och till ett kunskapscentrum. Men frågan är ju akut här och nu. Det behövs hjälp nu - inte efter att en samordnare har funderat ett antal varv och sedan återkommit med förslag.

Herr talman! En av statens mest grundläggande uppgifter är att garantera medborgarnas trygghet och säkerhet, oavsett om man vill ha en stor stat eller en liten stat.

Vi har hamnat i situationen att många i vårt land känner att Sveriges rikes lag inte gäller i vissa förorter. Det är våld, hot och förtryck som kan drabba alla medborgare som bor på platsen. Ibland blir det upplopp så fort en polis, brandman eller ambulans visar sig i området. Det är en arbetsmiljö som ingen ska behöva utstå. Och vad gör regeringen i denna fråga? Ytterst lite, vill jag påstå. Man lovar runt men håller tunt. Som jag sa tidigare är en särskild utredare inte svaret på den akuta problematiken i dag.

Om du arbetar inom vården har du valt ett yrke för att hjälpa till och göra världen bättre, inte för att utstå hot eller våld från dem som ska vårdas eller av åskådare på olycksplatsen.

Jag läste en studie från 2011 som visar att ambulanspersonal upplever hot eller våld under sina arbetspass ganska ofta. Då var det 16 procent som hade utsatts för fysiskt våld, och det var för sex år sedan. Nu är det mycket värre, och mörkertalet är givetvis stort.

Senare rapporter visar att uppemot 25 procent av ambulanspersonalen har utsatts för våld, och det är ännu värre i Göteborg. Där är det mer än hälften som har utsatts för våld, kunde jag läsa i en medarbetarenkät.

När ambulanspersonal kommit för att hjälpa händer det att de återkommer till sönderslagna fordon och inte kan åka vidare med en patient som behöver hjälp. Det är en helt ofattbar situation och en arbetsmiljö som ingen ska behöva utstå. Det händer också att någon stjäl ens redskap när man hjälper en människa i nöd på platsen. Det är helt makalöst att vi har hamnat i en sådan här situation.

Att inte veta om man kan åka in till sjukhuset med en människa som behöver vård är en stressig situation och måste vara en fruktansvärt obehaglig känsla. Ambulanspersonal som ska hjälpa blir sjuka av arbetet, och det är en dålig arbetsmiljö.

Merparten av dessa människor som bor i våra oroliga förorter är givetvis skötsamma. De vill inget hellre än att lag och ordning ska gälla. Nu måste regeringen visa att den styr landet och agera kraftfullt, inte lämna över till kriminella gäng eller förtryckare.

Nu har även företagarna i Husby fått nog. Det är så allvarligt att de inte längre kan bedriva sina affärsrörelser utan att utstå hot, rån och trakasserier. Om företagen lämnar blir det en ännu sämre plats att bo på. Det är ju helt nödvändigt att vi har våra företagare i våra förorter, annars har vi ingen service att erbjuda dem som bor där. Det är en utveckling som vi inte vill se. Företagarna i Husby stängde till och med centrumet en dag som en protest mot att platsen är så otrygg. Och de ber om hjälp; de vill ha fler poliser.

Så här ser det inte ut bara i Stockholm utan i ett femtiotal utanförskapsområden runt om i Sverige.

Herr talman! Frågan faller i två delar.

När det gäller arbetsmiljöarbetet har regeringen redan levererat. Vi har ökat resurserna till Arbetsmiljöverket kraftigt. Det anställs fler inspektörer som kan göra fler inspektioner. Vi har en ny arbetsmiljöstrategi och nya föreskrifter när det gäller bland annat psykosocial arbetsmiljö, som också rymmer sådant som hot eller rädsla för att utsättas för hot även om hotet inte verkställs. Mycket är alltså redan levererat på detta område.

De frågor som Erik Andersson här tar upp handlar i stor utsträckning om risken för att utsättas för kriminella handlingar och kriminella gäng under sitt yrkesutövande. Det är naturligtvis oerhört allvarligt att riskera att utsättas, eller utsättas, för kriminella handlingar och kriminella gäng när man utövar sitt yrke, som i många fall handlar om att hjälpa och skydda människor.

Allt detta kommer inte att gå att lösa inom ramen för arbetsmiljöpolitiken, utan här handlar det också om skarpare åtgärder. Det handlar om fler poliser. Det är därför som regeringen har satsat på fler poliser och vi också har fler poliser i Sverige i dag. Vi kommer att behöva fortsätta på den vägen. Vi kommer att behöva ännu fler poliser, synliga poliser som finns i de områden där man riskerar att utsättas för hot och våld. Vi behöver även en skärpt lagstiftning och skärpta påföljder.

Det är viktigt att göra saker inom ramen för arbetsmiljöarbetet. Det är självklart viktigt att arbetsgivaren har ett arbetsmiljöansvar. Men man måste se sanningen i vitögat, att detta inte kommer att lösas enbart inom ramen för arbetsmiljöpolitiken. Här krävs också fler poliser och åtgärder inom Justitiedepartementets område.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare just för att föreslå de lagändringar och straffskärpningar som kan vara påkallade med anledning av att människor utsätts för hot och våld i sin yrkesutövning. Det handlar då om att förändra den straffrättsliga påföljden för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner som kan riskera att utsättas för detta. Jag tror att det är mycket viktigt.

Dessa två saker tar självklart inte ut varandra. Vi behöver satsa på arbetsmiljöarbetet i lite mer traditionell mening, men där är förstås även hot och våld en viktig fråga. Vi har också en nollvision för dödsolyckor, vilket detta också passar väl in i. Men det räcker inte. Det krävs också fler poliser och att man är beredd att göra skärpningar i den straffrättsliga regleringen.

Herr talman! Det var det som var frågan, men det som i svaret sägs ha levererats hjälper ju inte den akuta situationen här och nu för ambulanspersonalen eller företagarna i oroliga förorter.

Statsrådet säger att det har blivit fler poliser, men det slutar också en hel del poliser. Jag tror inte att det är den allmänna bilden att svenska folket känner att det har blivit fler poliser över huvud taget. Det finns en otrygghet som vi måste ta på största allvar och försöka förhindra så fort som möjligt.

Nu har regeringen suttit i två och ett halvt år. Den här problematiken är i och för sig inte ny, men den har eskalerat på senare år.

Jag har ställt frågor i interpellationen som gäller just oroliga förorter. Dessa bostadsområden skulle faktiskt kunna blomstra, för de har närhet till city, närhet till bra kollektivtrafik och hög befolkningstäthet. Det finns alltså underlag för att göra något bra. Men tyvärr är verkligheten daglig knarkförsäljning på öppen gata och oro för att gå ut på kvällarna och nätterna.

Man måste ta tag i både den lilla och den organiserade brottsligheten. Det behövs inte fler bidrag, utan det behövs fler poliser, närvarande polis, så att människor kan känna sig trygga. Det är inte provocerande att ha polis på plats, utan det är en självklarhet om man vill att livet ska fungera normalt.

I ett inslag i norsk tv för ett tag sedan visade en polisman var torget låg, men han vågade själv inte gå in på torget eftersom det kunde vara provocerande. Då har man ju abdikerat totalt och låter andra få bestämma agendan, det vill säga de kriminella.

I Husby och Akalla får Socialdemokraterna 40-50 procent av rösterna. Det är ju era väljare vi pratar om. För mig är det viktigt att alla i Sverige ska kunna leva i trygghet och inte i otrygghet. Därför är det helt obegripligt att det inte händer något, att ni inte gör något.

Det är inte en bra arbetsmiljö och inte en bra livsmiljö. Vi måste se till att framtidstron och hoppet kommer tillbaka. Moderaterna satsar mer än regeringen på polisen, och vi vill se fungerande poliser i hela landet, överallt. Nu är det viktigare än någonsin, när tryggheten utmanas i vartenda hörn.

Utvecklingen går åt fel håll i många förorter. I synnerhet kvinnor känner sig otrygga. En tredjedel av alla kvinnor känner sig otrygga i dagens Sverige, där vi har en feministisk regering. Det är mycket prat och få förslag från en regering som stöds av Vänsterpartiet. Det är ytterst allvarligt för Sverige och för alla som bor här.

Jag kan berätta för statsrådet att jag var i Tensta centrum i veckan. Det jag kunde konstatera är att det behövs ekonomisk tillväxt och inte fler kriminella. Man behöver även underlätta för företagare, men regeringen agerar tvärtom när det gäller just företagare. Man höjer skatten på företagare och jobb. Vi behöver ekonomisk tillväxt i dessa områden.

Herr talman! Jag vet inte vad det är för debatt som Erik Andersson egentligen för. Skulle jag ha ansett det provocerande att man skickar poliser dit där det finns kriminella? Det är ju polisens uppgift, och det är därför regeringen satsar på fler poliser. Poliser ska helst inte vara provocerande, men de ska ingripa. Det är det vi har poliser till, och det är därför vi satsar på fler poliser. Jag tycker att det var ett märkligt påstående.

Frågan om människor upplever att det finns fler poliser är viktig. Det är också en viktig fråga om det finns fler poliser. Det finns fler poliser, men vi kommer att behöva ännu fler.

De utmaningar som Erik Andersson berör är långt större än arbetsmiljöfrågor, vilket jag sa i mitt tidigare inlägg. För att komma till rätta med dem är det viktigt att vi har bytt riktning i politiken. Skattesänkningar är inte lösningen på otryggheten i utsatta stadsdelar. Lösningen är investeringar i jobb, skola och välfärd. Det är också investeringar i fler poliser och att säkerställa att vi har tillräckligt bra straffrättsliga påföljder så att vi också på det viset kan skydda människor.

Det är också detta regeringen gör. Samhället har att ta ansvar och inte att abdikera.

Glädjande nog ser vi att vi i flera av de stadsdelar i Stockholms kommun som Erik Andersson lyfter upp i sin interpellation har en utveckling vad gäller jobb, hälsa och socialbidragsberoende som går i rätt riktning. Det är bra, och denna utveckling måste fortsätta.

Dessa frågor utesluter dock inte varandra. Basen är investeringar i jobb, skola och välfärd, men vi behöver också fler poliser och skarpare och mer effektiv lagstiftning och lagföring av dem som begår brott och insatser mot dem som riskerar att begå brott. En del av dessa brott är hot och våld mot blåljuspersonal, vilket självklart är oacceptabelt ur alla synvinklar.

Herr talman! Jag sa inte att statsrådet tyckte att det var provocerande. Jag sa att enligt tv-inslaget i norsk tv ansåg en polisman att det kunde provocera att gå in på torget och att det skulle kunna uppvigla människorna som var där. Det är helt galet att vi har en situation där en polisman inte vågar gå in på ett torg i Sverige.

Denna interpellationsdebatt handlar om arbetsmiljö - visserligen en arbetsmiljö som arbetsgivaren kanske inte alla gånger kan påverka, men det var så frågan var ställd i interpellationen.

När jag var i Tensta nu i veckan och talade med invånarna fick jag känslan av att polisen inte är närvarande hela tiden. Det är ett stort problem eftersom när polisen väl är närvarande i stadsbilden tror alla att det har hänt något, och då viker kundunderlaget i Tensta centrum. Tror folk att det har hänt något brottsligt blir de rädda och vill inte vara kvar, vilket är fullt förståeligt. Därför krävs det en ständigt närvarande polis, så att det blir ett vanligt inslag i stadsbilden.

Därför är det ytterst märkligt när den feministiska regeringen talar om trygghet och att det nya polishuset i Rinkeby också blir försenat. Det blir möjligen klart 2019. Jag förstår inte hur det kan ta så lång tid.

Herr talman! Min uppfattning är att vi har professionella poliser med både kompetens och omdöme som gör ett fantastiskt och mycket viktigt arbete. Jag har svårt att se att det skulle vara ett problem att vi har polisnärvaro i stadsdelar och köpcentrum. Vi behöver det.

På frågan som interpellationen gäller, arbetsmiljön för blåljuspersonal, har jag svarat att det görs insatser avseende arbetsmiljöarbetet genom Arbetsmiljöverket och fler inspektörer och att det görs en särskild översyn av straffpåföljder vad gäller att skydda blåljuspersonal och andra samhällsviktiga insatser.

Frågan om tidsplanen för polishuset i Rinkeby är jag tyvärr inte påläst nog att svara på i denna interpellationsdebatt.

Överläggningen var härmed avslutad.