Åtgärder mot bilmålvakter

Fru talman! Thomas Finnborg har frågat mig om jag delar bedömningen att det är allvarligt att antalet bilmålvakter inte minskar och att det behövs en översyn av dagens lagstiftning samt vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att komma till rätta med det ökande problemet med bilmålvakter och de ökande fordonsskulderna.

Jag delar Thomas Finnborgs uppfattning att det är ett allvarligt problem att antalet fordonsmålvakter inte har minskat och att de fordonsrelaterade skulderna ökar. Jag har vidare noterat att riksdagen den 2 mars i år genom ett tillkännagivande uppmanade regeringen att se över möjligheten att skärpa lagstiftningen mot fordonsmålvakter.

Det är angeläget att rätta till eventuella brister i lagstiftningen för att den ska få avsedd effekt. Regeringen följer utvecklingen av de fordonsrelaterade skulderna noga och för dialog med berörda myndigheter i frågan. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete för att se över behovet av ytterligare åtgärder på området. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Vid årsskiftet uppgick de fordonsrelaterade skulderna enligt kronofogden till drygt 2,2 miljarder, vilket var mer än någonsin. Ökningen beror främst på en grupp på omkring 100 personer, som i dag bedöms användas som bilmålvakter. Dessa står för lite drygt 400 miljoner kronor i skulder, vilket utgör en femtedel av de totala skulderna. En enskild person har hela 62 miljoner i skuld. I januari 2017 fanns det 152 personer i vägtrafikregistret som stod registrerade som ägare till fler än 100 personbilar eller lastbilar. Som mest var en person registrerad på 3 595 fordon.

Alliansregeringen införde en ny bestämmelse och en ny lag som började gälla den 1 juli 2014. Enligt denna lag kan kronofogden numera ta fordon i anspråk för fordringar gällande vissa skatter och avgifter. Lagen har dock närmast visat sig vara verkningslös. Alldeles för få bilar har beslagtagits eller flyttats sedan lagen tillkom. Enligt kronofogdens uppgifter hade endast 26 fordon tagits i anspråk i slutet av förra året, vilket talar sitt tydliga språk. Kronofogden anger att det beror på personalbrist.

I svaret på en skriftlig fråga skrev statsrådet i januari att regeringen kommer att följa utvecklingen. Det tycker jag inte duger. Det krävs åtgärder här och nu. Min fråga är: Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta så att myndigheterna utför sina uppdrag?

Fru talman! Det här är en viktig fråga utifrån flera olika aspekter. En viktig aspekt är naturligtvis någon sorts allmänt upprätthållande av ordning och reda. Människor ska ta ansvar för sina skulder, och vi ska ha ett högt moraliskt ansvar för att betala rätt skatter och avgifter. Regeringen har gjort många insatser för att se till att vi får in de skatter som medborgarna ska betala och så vidare. Det här är ytterligare en sådan fråga. Ytterst handlar det om att upprätthålla respekten för de regler som vi gemensamt har fattat beslut om.

Men det finns också andra aspekter. Det handlar om trafiksäkerhet och om att uppta värdefull mark; de här fordonen står ofta parkerade under en väldigt stor del av tiden. Det handlar också om någon sorts allmän upplevelse av att det är oreda i systemet.

Det här är alltså en viktig fråga. Vad som har hänt sedan sist är att vi har gått vidare och börjat titta på vad som egentligen är problemet. Det hade varit jättebra om alliansregeringen hade tagit det här initiativet lite tidigare under sin period; det skedde inte förrän i mars under det sista regeringsåret. Problemet har funnits längre än så, kan vi väl konstatera. Men oavsett det är det en bra lagstiftning.

Jag tror att ett viktigt första steg för att identifiera nya åtgärder är att beskriva hur den befintliga lagstiftningen används. Det kan tyckas vara ett enkelt sätt att gå direkt på att justera lagstiftningen, men då måste vi också veta att det inte är tillämpningen av lagstiftningen som brister. Det finns exempel runt om i landet på att man har hittat goda samverkansformer mellan kommuner, Kronofogdemyndigheten, skattemyndigheten och även självklart polisen och nått betydligt bättre resultat än på många andra håll. Jag tror att man ska titta på vad det är som har gjorts på de orter och i de delar av landet där det har fungerat. Finns det arbetsmetoder som kan spridas till fler?

Jag ska nämna ett problem som har uppmärksammats i anslutning till det här. En av tankarna bakom den här lagstiftningen var att man skulle kunna bekosta verksamheten genom att sälja de fordon som blivit beslagtagna, eftersom man får tillgång till fordonen. Det har dock visat sig att flertalet av fordonen har ett väldigt lågt marknadsvärde. Därför har man inte riktigt kunnat använda lagstiftningen på det sättet.

Som jag sa i slutet av interpellationssvaret pågår ett arbete för att se över behovet av ytterligare åtgärder. Jag tror att det första steget är att se hur befintlig lagstiftning tillämpas och om det finns mer att göra inom ramen för befintlig lagstiftning. Men regeringen är inte främmande för att också titta på om själva lagstiftningen som sådan behöver justeras.

Fru talman! Det råder i dag en stor oklarhet mellan myndigheter om vem som egentligen gör vad. Polisen eftersöker oftast fordon relaterade till brottslighet, och kronofogden eftersöker inte aktivt fordon då värdet på bilarna ofta är lågt. I dag måste bilar ha ett värde över 5 000 kronor för att kronofogden ska kunna agera. Det positiva i det hela, som ministern nämnde här, är att parkeringskontoren i Malmö och Göteborg har förbättrat sin verksamhet och forslat bort ett antal fordon.

Att värdet på bilen överstiga 5 000 kronor för att myndigheten ska kunna agera måste omprövas. I dag kan vi se att många hemlösa använder bilar som bostäder. Oftast är dessa bilar som har ett värde under 5 000 kronor registrerade på bilmålvakter. Även många missbrukare, precis som ministern sa, kör runt i bilar som är undermåliga och saknar försäkring och som också tillhör bilmålvakter.

I svaret på min tidigare skriftliga fråga antydde statsrådet att mer långtgående åtgärder mot fordonsmålvakter skulle kunna innebära inskränkningar i äganderätten. Då blev jag lite förvånad. Min fråga är: Anser statsrådet att äganderätten är viktigare än att lagföra bilmålvakter som har en skuld till samhället på ca 2,2 miljarder?

Fru talman! Nej, statsrådet anser att det är oerhört viktigt att komma till rätta med problemet. Men vi ska se till att göra det på ett sätt som är proportionerligt i förhållande till hur omfattande problemet är och framför allt på ett sätt som inte gör att vi skapar andra problem för människor som är helt oskyldiga i de här sammanhangen.

Vi ska försöka ha regelverk, lagstiftning och tillämpning som så långt som möjligt angriper det problem vi upplever och i så liten utsträckning som möjligt begränsar livet för andra medborgare. Där är till exempel förslaget om att begränsa det antal bilar som man har rätt att ha registrerade på sig ett förslag där vi behöver beakta de negativa konsekvenser som ett sådant förslag skulle få. Det finns ändå människor som har väldigt legitima skäl att äga flera fordon. Det kan också uppstå problem vid ett bilköp. Om man helt enkelt säljer sin bil till någon som inte har rätt att ha fler, vad händer då? Det finns en del juridiska aspekter av det som bör beaktas.

Vi kommer i det fortsatta arbetet att lyfta på alla möjliga stenar för att se om det finns fler åtgärder som är proportionerliga och relevanta i förhållande till problemet och utreda dem så långt det är möjligt. Men vi ska inte göra saker som kanske inte har avsedd effekt på det problem som vi identifierat men får allvarliga negativa konsekvenser för oskyldiga andra medborgare.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Om vi har ett system som tillåter att privatpersoner kan äga hur många fordon som helst och där vissa personer sedan låter bli att betala skatter, avgifter och annat underminerar vi moralen för övriga fordonsägare som pliktskyldigt betalar sin del. Det borde vara möjligt att förutom att kunna beslagta dessa fordon också lagföra dem som nyttjar fordonen, för det är oftast de som utnyttjar bilmålvakten för att skicka alla räkningar till.

Till slut vill jag säga att det var positivt att det kom till ett tillkännagivande. Det finns en majoritet i riksdagen som anser att det behövs skärpta åtgärder mot bilmålvakter. Det är också positivt att statsrådet och regeringen tycker att det är angeläget att se över lagstiftningen och förbättra myndigheternas samverkan. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.

Fru talman! Jag kan glädja Thomas Finnborg ytterligare genom att säga att detta var ett problem som vi hade börjat att arbeta med och titta på redan före tillkännagivandet. Det är en fråga där det råder en väldigt bred politisk enighet både om att problemet är allvarligt och om att vi behöver vidta åtgärder för att stävja det. Cloun är bara att hitta rätt åtgärder som löser problemet utan att ge upphov till negativa oönskade konsekvenser för andra medborgare.

Vi kommer att fortsätta att titta på den frågan. Jag tror att det här kan ta lite tid. Det är ganska komplexa juridiska frågeställningar som man behöver lösa ut. Men vi kommer definitivt att lägga mer krut på att komma till rätta med problemet. Första steget bör rimligen vara att se till att befintlig lagstiftning utnyttjas fullt ut.

Där tror jag att det finns mycket att lära av dem som har hittat bra samverkansformer där det säkert också finns erfarenhetsspridning som i varje fall skulle kunna vara ett första steg. Om vi sedan dessutom behöver andra åtgärder återkommer vi till det. Men i första hand ska vi se till att tillämpningen av befintlig lagstiftning fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.