Regeringens konsumentpolitiska inriktning

Interpellationsdebatt 21 april 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 33 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jessika Roswall har frågat mig om det är min uppfattning att Konsumentverket ska ha i uppdrag att påverka människors val av vad man ska konsumera för sina egna pengar.

Sverige har höga ambitioner på många områden med betydelse för en hållbar utveckling. Vi har åtagit oss att vara ett föregångsland i arbetet med att uppnå klimatmålen och genomföra FN:s globala hållbarhetsmål. Vi har också de nationella miljökvalitetsmålen och det generationsmål för miljöarbetet som beslutats av riksdagen. Utvärderingar visar att en av utmaningarna för att nå miljömålen är att våra konsumtionsmönster måste förändras.

Regeringen presenterade i höstas en strategi för hållbar konsumtion, med en rad insatser för att underlätta för konsumenter att agera hållbart. En mer hållbar konsumtion kräver att många aktörer bidrar. Regering och myndigheter ansvarar för att regelverk, tillsyn och ekonomiska styrmedel stöder en önskvärd utveckling. Forskning och näringsliv bidrar med tekniska landvinningar och utvecklar affärsmodeller som effektiviserar resursanvändningen. Men också konsumenter har en viktig roll. Många konsumenter vill konsumera mer hållbart, men kan behöva hjälp med att gå från vilja till handling. För dem behöver det hållbara valet också bli det enkla valet.

Nudging är en etablerad metod för att underlätta agerande. Vi påverkas dagligen i vårt agerande av hur vår omgivning utformas. Det kan handla om den fysiska miljön, affärsmetoder och information. Ett exempel på förenklad information är energimärkningen på vitvaror, som underlättar valet av energisnåla apparater. Exempel på förändringar i den fysiska miljön kan vara målade fotsteg till soptunnor eller att det klimatsmarta alternativet placeras överst på menyn.

Metoden bygger på kunskap om människors beteende och används i policysammanhang i många länder, bland annat Storbritannien och USA, där den ses som ett mjukt komplement till andra styrmedel och som ett sätt att få förvaltningen att fungera mer effektivt. Sverige hör inte till de länder som kommit längst i användandet av metoden, och det är därför naturligt att dess möjligheter analyseras.

Det regeringen uppdrar till Konsumentverket är att med hjälp av samverkansaktörerna öka kunskapen om, och främja utveckling av, åtgärder som leder till innovation och förbättrade förutsättningar för en miljömässigt hållbar konsumtion. Vad gäller nudging är uppdraget att identifiera, värdera och sprida goda exempel om hur miljömässigt hållbara alternativ kan underlättas och stimuleras och i den mån det är lämpligt också tillämpa metoden.


Anf. 34 Jessika Roswall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Först vill jag säga att jag för Konsumentverkets del är glad över att regeringen nu har lämnat de här uppdragen. Som statsrådet säger i sitt svar presenterades den här strategin i höstas, för åtta månader sedan, men först nu har innehållet kommit. Det har nu gått fyra månader av det här året. Konsumentverket har inte vetat vad det ska göra med pengarna och har inte heller kunnat planera. Detta är alltså verkligen på tiden.

Det här talar kanske emot min interpellation, så jag ska förklara lite varför jag har ställt interpellationen. Jag vill som sagt tacka för svaret, men det är egentligen bara de tre och en halv sista raderna som svarar på min fråga.

Jag vill framhålla att jag inte är emot nudging. Jag tror tvärtom att det är ett väldigt bra sätt att påverka. Min interpellation handlar inte om det, utan om myndigheternas roll och uppgifter. Vad är det myndigheten ska göra? I vilka fall ska en myndighet använda nudging? I vilka fall är det lämpligare att andra subjekt - privaträttsliga subjekt - använder den här metoden?

Vad är då nudging? Jag måste erkänna för statsrådet att jag var tvungen att slå upp ordet när det kom i höstas i budgetpropositionen, och jag kan skvallra om att det även gällde flera andra i civilutskottet. Men jag har nu lärt mig. Det har också gått ett radioprogram på P1 gällande forskning om detta. Ordet "beteendeinsatser" kanske beskriver det bättre. Det handlar om hur både stat och företag vill valla oss mot sina mål. Jag tycker att staten ska kunna använda nudging. Men jag vill lyfta fram att jag inte tycker att det är helt oproblematiskt när myndigheter gör det.

Låt mig kort säga någonting om myndigheternas roll och vad de ska göra och inte får göra. Det stadgas i grundlag, regeringsformen, att våra myndigheter ska följa lag. Sedan ska myndigheterna också iaktta saklighet och opartiskhet när de fattar beslut. Det är viktigt för den här diskussionen. Sedan finns det en mängd andra lagar och regleringsbrev, som statsrådet känner till, om hur myndigheter får jobba.

En av myndigheternas viktigaste uppgifter är tillsyn. Det är särskilt viktigt på konsumentområdet. Som statsrådet och jag är överens om ganska ofta finns det många problemområden på det området där tillsyn verkligen behövs.

En annan uppgift är att ge ledning och fakta. Då är det viktigt att myndigheten är opartisk och saklig. Det är en tradition som vi har i Sverige som jag verkligen vill värna. När man gör på det vis som regeringen nu gör när den skriver att myndigheten ska tillämpa metoder och annat måste man ändå vara lite varsam och iaktta det.

Statsrådet och jag har haft olika diskussioner om vad målet med konsumentpolitiken ska vara. Det må vara. Jag delar dock uppfattningen att vi ska verka för en hållbar konsumtion. Jag har inga synpunkter på inrättande av ett forum. Det tycker jag är bra. Men det andra uppdraget att stimulera till miljösmarta konsumtionsmönster har jag ett litet problem med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska snabbt säga någonting om skolan. Jag tycker inte att det är Konsumentverkets uppgift utan Skolverkets uppgift. Jag är inte säker på att Konsumentverket är bäst på det.

Vad gäller de andra uppdragen som det står om med beteendeinsatser finns det många andra organisationen. Naturskyddsföreningen och Sveriges Konsumenter är väldigt starka och jobbar väldigt bra på det här området. De är dessutom inte en myndighet utan har friare tyglar.

Jag tycker inte att det är Konsumentverkets uppgift. Jag har antytt flera gånger att regeringen måste vara försiktig när den gör detta. Man kan riskera att skada den opartiskhet och saklighet som våra myndigheter har.

Jag skulle vilja fråga statsrådet lite mer om de tre och en halv meningarna om vad som ingår i uppdraget. Det handlar om identifiera, värdera och sprida goda exempel. Vad betyder "lämpliga metoder"?


Anf. 35 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Till att börja med är det en missuppfattning om man tror att strategin för hållbar konsumtion bara innehåller uppdrag till Konsumentverket. Det är betydligt bredare ramverk där vi redan från början till exempel sänkte momsen på reparationstjänster för cyklar, kläder och skor för att uppmuntra mer av återvinning och återanvändning och att man ser till att saker håller längre. Vi införde också ett REP-avdrag i hemmen när man reparerar sina vitvaror för att just uppmuntra att man använder saker längre och därmed sparar resurser. Det är många andra komponenter som ingår i strategin för hållbar konsumtion. Nu tar vi ytterligare ett steg fram när det gäller det.

Det är viktigt att hålla tungan rätt i mun när man diskuterar nudging. Nudging är en metod som kan ställas vid sidan av andra metoder som vi har för att påverka samhällsaktiviteter. Vi har lagstiftning som förbjuder vissa aktiviteter för att vi inte tycker att de är lämpliga och för att de är skadliga för vårt samhälle. Vi har ekonomiska styrmedel som vi använder för att till exempel uppmuntra en övergång till mer förnybara energikällor och komma bort från fossila energikällor. Men beteendevetenskapliga metoder kan också vara väldigt effektiva, funktionella och också resurseffektiva metoder för att hjälpa oss människor att agera på ett hållbart sätt.

Där vet vi att svenska konsumenter är engagerade. De säger också tydligt i enkäter och i andra studier att de tycker att det är svårt. De upplever att de inte har de verktyg de behöver. De får helt enkelt inte det stöd de behöver från samhället för att enkelt kunna agera på ett hållbart sätt. Där tycker jag att nudging är en metod vi bör utveckla mera. Vi bör lära oss av hur andra länder har arbetat och se hur vi kan använda den metoden. Ofta är alternativen betydligt mycket mer inträngande i människors vardag och påverkar oss som individer mycket mer. De medger i vissa fall inte ens att vi har den valfrihet som jag tycker vi ska ha som konsumenter att agera som aktörer i samhället.

Man kan till exempel ta en nudgingmetod som att sätta ut fotspår i asfalten fram till papperskorgar, som man har prövat i Köpenhamn. Det gjorde att man ökade mängden avfall i papperskorgarna med 50 procent genom en sådan enkel åtgärd. Det är just för att vi som konsumenter fick vägledning: Hur vi lätt kan hitta till en plats att slänga våra glasspapper eller vad det kan vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett alternativ skulle vara att kraftigt höja böterna för nedskräpning - det skulle kunna göra att människor minskar sin nedskräpning - eller att man kraftigt ökar övervakningen och har mer polisiära insatser. Båda dessa metoder skulle emellertid vara mycket mer inträngande i vår integritet. De skulle dessutom kosta mycket mer pengar för samhället. I de fallen ser jag nudging som ett sätt att verkligen skapa bästa möjliga förutsättningar för individerna och också för samhället att samverka för att nå mål som vi gemensamt sätter upp.

Nudging är inte tvingande. Det är snarare underlättande och uppmuntrande. Det handlar om att hitta metoder för att effektivt nå våra mål snarare än att använda metoder som kan vara väldigt kostsamma och mycket svårare för både samhället och individerna.

Konsumentverket har nu fått i uppdrag att ta fram mer kunskap om området och lära sig av hur andra länder har agerat. Det handlar om att också i nätverk lära sig vilka aktörer i Sverige som har utvecklat metoder som man noterat fungerar bra och är effektiva och att sedan sprida dem i sina nätverk och möjliggöra att andra aktörer kan använda sig av samma metoder till gagn för att nå våra samhällsmål på effektivaste och lättast möjliga sätt.

Där ser vi att hållbar konsumtion är ett område där det kan vara väldigt effektivt. Vi vet att många marknadsaktörer i dag redan använder sig av nudgingmetoder. Det gäller till exempel hur man placerar ut varor i hyllorna i livsmedelsbutiken eller varför man alltid har mjölkdisken längst in. Det är exempel på nudging för att uppmuntra vissa konsumentbeteenden.

Vi tycker att det är naturligt att man kan använda den typen av nudgingaktiviteter för att styra i en mer hållbar riktning. Vi vet också att vi har ett starkt stöd från Sveriges konsumenter att helt enkelt göra det lätt att göra rätt.


Anf. 36 Jessika Roswall (M)

Herr talman! Jag ska säga något kort om hållbar strategi. Det är klart att det säkert också finns andra delar som ingår. Men faktum är att Konsumentverket fick pengar från årsskiftet och att de inte har vetat vad de ska göra. Jag är glad att de nu vet det även om jag har invändningar i sak.

Det finns höga miljökrav i både Sverige och EU. Det är vad jag tycker att myndigheten ska förhålla sig till. Det blir problematiskt när en myndighet ger sig in på områden för att ge vägledning till konsumenter om på vilket sätt de ska handla och bete sig i butiken.

Konsumentombudsmannen har tolkat uppdraget lite grann på sin blogg. Hon skriver: "Regeringen vill att vi ska sprida kunskap om och bidra till olika former av så kallad nudging. Det handlar exempelvis om att utforma valsituationer och köpmiljöer på ett sätt som gör det lätt för konsumenter att välja miljöklokt."

Det är lite det som statsrådet själv är inne på. Jag tycker inte att det är Konsumentverkets uppgift att medvetet rigga, manipulera och se till hur vi konsumenter handlar eller köper saker på ett visst sätt. Men det är tydligen det som statsrådet och Konsumentombudsmannen tycker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har flera gånger i talarstolen påtalat vikten av att ha en god konsumentupplysning. Det tycker jag att Konsumentverket är väldigt bra på. Men jag är inte övertygad om att det är Konsumentverkets uppgift att hålla oss i handen i affären. Som jag sa i förra inlägget finns det andra organ som bättre kan göra den upplysningen och nudgingen.

Nu har vi hört statsrådet ge några exempel från Köpenhamn med fotsteg. Jag skulle gärna be om lite mer exempel på vad det betyder att man ska tillämpa olika metoder. Jag skulle också vilja att statsrådet på något vis problematiserar det jag lyfter fram om den mer principiella invändningen att inte riskera den fina och goda förvaltningsorganisation vi har där vi har en stor tilltro till våra myndigheter. Det gäller att se till att våra myndigheter inte tappar i förtroende utan att vi ser till att våra myndigheter är sakliga och opartiska. Det skulle jag gärna höra någonting mer om.

Jag har också en del tankar och frågor om att myndigheterna använder skattepengar till att påverka oss konsumenter. Man kan tänka sig att Konsumentverket medverkar till nudging eller använder sig av metoden. Jag förstår att statsrådet tycker att jag kommer att överdriva när jag säger att det är att manipulera konsumenten till att välja en viss sak. Man kan dra det till det om man vill. Vem är det då som kontrollerar att Konsumentverket använder sig av rätt metod? Myndigheten är den som ska tillse att vi använder oss av rätt metoder och följer lagar. Vem kontrollerar Konsumentverket?

Det andra blir i förlängningen: Om jag som konsument känner att jag har blivit manipulerad av att Konsumentverket använder en felaktig metod, vem ska jag vända mig till? Jag kan inte vända mig till Konsumentombudsmannen. Vem är det då jag vänder mig till? Jag tycker att det finns vissa problem med detta. Det är vad jag vill belysa med diskussionen och interpellationen.


Anf. 37 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Jag kan ha förståelse för att man alltid ska ha ett vakande öga på samhällsutvecklingen och våra myndigheters aktiviteter generellt. Det är jag den första att understryka. Det tycker jag att vi har fungerande system för i Sverige. Det finns granskning både via medier och via andra kanaler. Vi har till exempel riksdagen som har möjlighet att gå igenom myndigheternas aktiviteter och opponera om man tycker att det är saker som inte fungerar.

Vi kan också konstatera att många andra länder har använt dessa verktyg betydligt längre och mer intensivt än vad Sverige har gjort. I Storbritannien, till exempel, var det den konservativa regeringen som redan år 2010 startade det som kallades för the Behavioural Insights Team. Det handlar just om att använda detta som ett sätt att effektivisera statsförvaltningen - att helt enkelt använda våra gemensamma medel och skatteintäkter på effektivast möjliga sätt. Man såg det som ett slöseri att inte använda sig av denna kunskap eftersom det leder till mycket högre kostnader och mycket större problem för både samhället och individen.

Jag har lite svårt att förstå varför den konservativa regeringen i Storbritannien såg detta som ett effektivt användningssätt medan Moderaterna i Sveriges riksdag snarare ser det som ett problem. Jag tolkar detta som att det här egentligen inte är en höger-vänster-fråga utan snarare något som handlar om huruvida vi ska använda effektiva verktyg eller inte. Jag hoppas att också Moderaterna står bakom att det är klokt att använda de verktyg som snabbast och enklast leder till de effekter som vi vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan konstatera att myndigheter sedan tidigare och under en ganska lång tid har jobbat med att upplysa människor och uppmuntra beteenden. Det gäller till exempel Livsmedelsverket, som informerar oss om vilka hälsoeffekter olika livsmedelsval får. Vi har också nyckelhålsmärkning, som är till för att just upplysa oss om vilka produkter som kan leda till positiva hälsoeffekter i relation till andra.

Vill Jessika Roswall att man ska sluta också med denna typ av aktiviteter för att de skulle kunna vara vilseledande eller leda till att vi skulle valla konsumenterna eller manipulera dem, som var det begrepp som Jessika Roswall använde sig av? Jag hoppas att det inte är på det sättet.

Vi har också ett annat exempel: Systembolaget, som använder ganska mycket resurser till att upplysa och informera om alkoholkonsumtion och vilka effekter det får. Man kan säga att de använder sig av olika typer av nudging för att försöka få oss att minska vår alkoholkonsumtion, vilket ju är till gagn för många individer men också för samhället eftersom det sänker kostnaderna för alkoholskador och liknande.

Som jag ser det är problemet snarare att när vi kommer med förslag på inte minst hållbarhetsområdet och miljöområdet är den moderata reaktionen i stort sett alltid att säga nej. Om vi använder oss av skattemetoder, alltså att göra det dyrare att släppa ut saker, säger Moderaterna nej. Om vi i stället lägger pengar på att stödja hållbara metoder säger Moderaterna också nej. Det kan vi se till exempel i budgetmotionen. När vi försöker hitta metoder att använda exempelvis beteendevetenskapliga kunskaper för att uppmuntra hållbara beteenden och hjälpa konsumenterna att göra rätt blir responsen likadan. Ni menar alltså att man egentligen inte ska använda några metoder över huvud taget.

Det är klart att man då inte heller får de effekter som vi behöver. Då kommer man inte att kunna minska utsläppen och minska vår klimatpåverkan och miljöpåverkan och nå det hållbara samhälle som Sveriges riksdag ändå ställer sig bakom. Någonstans är det väl så att om man ställer sig bakom målen måste man också ha några förslag på hur man ska uppnå målen.

Jag tycker att det är lite förvånande att Moderaterna intar en sådan här skeptisk ställning även till de mjukare styrmedel som nudging ändå handlar om.

Däremot tycker jag självklart att man ska ha en kritisk inställning i vissa mått. Man ska inte bara säga: Nu är slussportarna öppna, och nu ska vi använda detta på alla områden och för alla olika samhällsmål! Det gäller att göra det med eftertanke. Men just när det gäller hållbar konsumtion, där vi ser en sådan vilja hos konsumenterna att göra rätt men där de samtidigt ger uttryck för att det finns svårigheter, tycker jag att det är ett alldeles utmärkt område att använda de här metoderna på.


Anf. 38 Jessika Roswall (M)

Herr talman! Jag tycker inte att det är förvånande. Jag vill börja med läget i Storbritannien. Jag är i och för sig inte insatt på samma sätt som statsrådet, men det är skillnad på det som lyfts fram där. Som jag minns förslaget handlade det om att man ville få människor att till exempel deklarera tidigare. Det tycker jag är ett bra sätt, och det sa jag också inledningsvis. Jag tyckte att jag var tydlig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är alltså inte emot nudging eller beteendeinsatser från staten eller företag; det kan jag inte vara nog tydlig med. När det däremot gäller de exempel som har tagits upp nu, i denna hållbarhetsstrategi, handlar det om att man som stat och myndighet följer med konsumenten in i butiken. Det tycker jag är en annan sak än att man följer någonting som är lagbundet.

Däremot tycker jag att det är förvånande att statsrådet inte reflekterar över den risk som jag ser när vi börjar använda våra myndigheter som lobbyorganisationer. Jag är inte alls emot att vi använder effektiva sätt. Jag tycker snarare att man hade kunnat använda mer pengar till att ge till Sveriges Konsumenter med flera organisationer som skulle kunna påverka och som inte är myndigheter. Då riskerar man inte att påverka myndigheters opartiskhet och saklighet.

Jag vill med detta tacka så mycket för debatten. Jag ser att man gör detta hos regeringen på flera andra områden, som inte ligger under statsrådets ansvarsområde. Jag vill framför allt hissa en varningens flagg när det gäller att man inte ska använda nudging på det sätt som kan missbruka det stora ansvar och förtroende som myndigheterna har och åtnjuter i dag.


Anf. 39 Statsrådet Per Bolund (MP)

Herr talman! Till att börja med gäller det att hålla tungan rätt i mun när man har denna typ av debatter. Att kalla myndigheters aktiviteter för lobbying tycker jag är missledande. Det är inte alls vad det handlar om, utan det handlar snarare om att man genom olika beteendevetenskapliga kunskaper hittar vägar för att göra det hållbara valet, som vi vet att de allra flesta svenskar vill använda sig av, till det lätta valet. Det handlar alltså om att det automatiska beteendet också kommer att leda till positiva effekter för samhällsutvecklingen. För mig är det något av en självklarhet. Jag förstår inte hur man som Jessika Roswall kan tycka att det är okej att använda detta när det gäller att få människor att deklarera snabbare men inte när det gäller att försöka få oss att agera hållbart som konsumenter. Det är för mig något av en logisk kullerbytta.

Vi ser detta som ett sätt att verkligen samverka med Sveriges konsumenter, som ju dagligdags visar att de vill få till en förändring. Vi ser hur konsumentbeteendena nu utvecklas snabbt. Man går över till att försöka konsumera mer hållbart. Men när vi får så tydliga signaler om att man också ser utmaningar och tycker att det hela är för krångligt och för svårt och helt enkelt blir till hinder i vägen när det gäller att kunna ge uttryck för viljan att agera hållbart - vad är det då som är fel med att våra myndigheter får i uppdrag att ta ned dessa hinder? Det handlar helt enkelt om att minska kostnaderna i tid och pengar för konsumenter för att agera mer hållbart. Som jag ser det är detta just ett sätt att visa att staten och myndigheterna också är aktiva. Vi vill samverka med konsumenterna för att skapa möjligheter.

Jag har svårt att se risken med att göra det lätt att göra rätt och att se till att de styrmedel vi har används för att minska trösklar och göra det enkelt för konsumenterna att ta det hållbarhetsansvar som de tydligt visar att de vill ta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:421 Regeringens konsumentpolitiska inriktning

av Jessika Roswall (M)

till Statsrådet Per Bolund (MP)

 

Konsumenten ska ha makt och möjlighet att göra aktiva val. Det är våra myndigheters roll att se till att det finns tillsyn, regelverk och rekommendationer för konsumenten att kunna göra detta.

Regeringen har nu gett Konsumentverket i uppdrag att inrätta ett forum för miljösmart konsumtion och att stimulera miljösmarta konsumtionsmönster, så att myndigheten kan jobba med att se till att enskilda konsumenter konsumerar mer hållbart. Detta kallas ”nudging”. Nudging handlar om att påverka människors beteenden, genom att locka och ge dem en liten puff för att öka chanserna till ett önskvärt resultat.

Jag är, liksom statsrådet, för hållbar konsumtion i stort, men det kan inte vara en myndighets uppgift att lägga sig i och påverka hur vanliga människor fattar sina beslut och lever sina liv. Det finns andra instanser som är mer lämpade för det.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund:

 

Är det statsrådets uppfattning att Konsumentverket ska ha i uppdrag att, likt en lobbyorganisation, påverka människors val av vad man ska konsumera för sina egna pengar?