Herr talman! Johan Forssell har frågat mig om jag avser att tillsätta en utredning om avhysning av läger och bosättningar och, om så är fallet, när den kan förväntas vara klar. Om jag inte avser att tillsätta en utredning vill Johan Forssell veta skälet till det.

Regeringen presenterade den 24 juni i år ett åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare som vistas tillfälligt i Sverige. Insatserna syftar till att bekämpa utsatthet och tiggeri, med det långsiktiga målet att ingen ska behöva tigga i Sverige. En viktig del av paketet är en bättre hantering av otillåtna bosättningar på allmän och privat mark. Jag aviserade att en utredare ska få i uppdrag att analysera hur markägares möjligheter att få hjälp med åtgärder vid otillåtna bosättningar kan förbättras. Jag avser att tillsätta utredningen inom kort. Utredningen kan förväntas vara klar före nästa sommar.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka migrationsministern för svaret.

Problemet med olagliga bosättningar på såväl allmän och offentlig som privat mark växer i omfattning. Det finns många förklaringar till detta. I grund och botten rör det sig om människor som är fattiga, arbetslösa och saknar tillräcklig utbildning. De kommer ofta från länder som är korrupta och där man på ett mycket allvarligt sätt utsätter människor för diskriminering.

Samtidigt går det inte att blunda för att det här får allvarliga konsekvenser för många människor i vårt land. Man möts nästan dagligen av rapporter om människor som inte kommer in i sina egna portuppgångar på grund av boplatser, och vi ser parker här i Stockholm som nu stängs därför att städarna hotas av boende på boplatser. Det finns dagis som riskerar stängning på grund av sådana här boplatser, och det hittas skräp - och andra, betydligt värre, saker - i sandlådorna runt förskolor. Restauranger får stänga sina uteserveringar, och privata markägare känner en hopplöshet inför möjligheten att få tillstånd att genomföra avhysningar från sina egna marker.

En av de mest omdiskuterade och uppmärksammade avhysningarna här i Stockholm är den som gjordes i Högdalen. Där hade det gått så långt att det faktiskt var en regelrätt kåkstad, och man forslade under avhysningen bort 100 ton skräp. Så långt hade det gått - 100 ton.

Dessa exempel är hämtade från Stockholm, men Stockholm är inte unikt i det här fallet. Det finns problematik på många olika ställen i landet. Vi kan i medierna läsa om en privat markägare i Malmö som fick ett vitesföreläggande med krav på att städa tomten. När personen sedan vände sig till kronofogden för att få hjälp att avlägsna de personer som orsakat nedskräpningen nekades markägaren detta, med hänvisning till en otydlig lagstiftning och en påstådd besittningsrätt. Här uppstod alltså ett moment 22.

Alla i den här debatten säger att det inte finns några enkla lösningar, och visst är det kanske så. Men det finns i alla fall ett par enkla principer vi måste värna. Den första är att varje nation har ansvar för sina egna medborgare, och den rumänska hållningen här är naturligtvis helt orimlig. Det tror jag att vi är överens om.

Man kan däremot ifrågasätta vad problemet egentligen är. Är det att den rumänska regeringen inte vet hur den ska bemöta sina egna medborgare, eller är det att de vet men struntar i det? Jag tror att det är det sistnämnda, och därför är jag ganska skeptisk till de olika sociala program regeringen har aviserat. Jag är inte skeptisk för att jag tror att de saknar goda ambitioner, men jag tror helt enkelt inte att de kommer att lösa problematiken.

Den andra principen är att svensk lag ska gälla lika för alla människor i Sverige. Det finns ingen allemansrätt i det här landet, vare sig för den som är född i Sverige eller för den som är på tillfälligt besök, som möjliggör att långvarigt uppta någon annans mark.

På mindre än ett år har antalet personer som har sökt sig till Sverige dubblerats, enligt regeringens nationella samordnare. Vi ser nu allt större problem. Moderaterna har länge påtalat att vi står inför en orimlig situation och att vi måste vara konsekventa med avhysningarna. För detta har vi blivit kritiserade, inte minst av många rödgröna - och ibland rosa - kommunledningar.

Nu förefaller dock Socialdemokraterna och Miljöpartiet ha svängt, och regeringen har aviserat en utredning. Det tycker jag är bra. Det här är väl kanske lite av ett mönster; det var samma sak när vi lyfte upp frågan om organiserat tiggeri. Regeringen rasade först, och några veckor senare aviserade man en lagstiftning om just detta.

Min fråga till Morgan Johansson är när han förväntar sig att kommunerna ska få de nya verktyg de behöver för att upprätthålla ordningsföreskrifterna.

Herr talman och justitieministern! Det är en viktig fråga Johan Forssell tar upp, och jag vill ansluta mig till debatten. Jag har som enskild riksdagsledamot engagerat mig i detta i flera år; jag har diskuterat det i motioner till riksdagen och så vidare.

Sveriges regler för att kunna fördriva vildcampingar av till exempel asfaltsläggare, bärplockare och andra från ängar, tomter och längs skogsvägar måste enligt min uppfattning skärpas och bli mycket effektivare. Ska allemansrätten fortsatt kunna värnas som en i Europa unik rättighet för dem som befinner sig i Sverige måste också dess skyldigheter upprätthållas. Det gäller till exempel att camping på annans mark utan tillstånd inte får ske under mer än någon natt eller så, och utan nedskräpning.

Som Johan Forssell var inne på gäller allemansrättens regler och lagar alla lika. Rättigheterna gäller alla lika, och då måste också skyldigheterna gälla alla lika. Det är uppenbart orimligt som det är i dag, det vill säga att den markägare som upptäcker att tiotals eller fler människor har slagit sig ned på hans mark, bor där och skräpar ned inte omedelbart kan vända sig till polisen och begära avhysning.

Nej, det är markägaren själv som måste göra polisarbete genom att identifiera dem som gör det. Han måste ta reda på deras personnummer, om han kan, och sedan gå till kronofogden. Det kostar 600 kronor per person. Först efter att kronofogden har gjort en behandling kan polisen börja arbeta - om campingen nu är kvar efter de kanske två veckor, eller mer, som har gått.

Just principen att en markägare åläggs att göra polisarbete undrar jag hur justitieministern ser på. Det kan väl inte vara rimligt. Så gör vi inte när det gäller andra brott, att det är den enskilde som ska uppsöka den som begår en överträdelse.

Det finns säkert någon bakgrund till att lagstiftningen är så här, men den är uppenbart, enligt min uppfattning, överspelad och behöver rättas till. Därför är det mycket angeläget att regelverken ändras så att polisen helt enkelt ges rätt att avhysa dem som bryter mot allemansrätten och äganderättens grundfundament.

Ansvaret för de människor som inte har någonstans att bo och inte har några resurser åvilar, tycker jag, samhället, kommunen, inte de enskilda markägarna.

Jag motionerade om det här flera gånger under förra mandatperioden utan något vidare gehör från vare sig regering eller opposition på den tiden. Det hände ju inte så mycket i den här frågan. Därför tycker jag att det är glädjande att justitieminister Morgan Johansson nu instämmer i att regelverken är otillräckliga och att en utredare ska få i uppdrag att analysera hur markägares möjligheter att få hjälp med åtgärder vid otillåtna bosättningar kan förbättras. Jag ger justitieministern beröm för detta och tycker att det är ett uttalande i rätt riktning.

Jag hoppas att få återkomma även när regeringen förhoppningsvis återkommer till riksdagen med förslag i den här frågan och ge justitieministern fortsatt beröm.

Herr talman! Efter vad jag hört i inläggen här tror jag inte att det finns några större meningsskiljaktigheter om hur vi ska gå vidare med det här.

Jag säger i mitt interpellationssvar att beredningen är i sitt slutskede, och då talar jag om dagar eller kanske någon vecka innan vi är framme vid ett utredningsdirektiv. Vi har faktiskt också på plats en utredare som är tillfrågad men som inte är offentliggjord än, så jag vill inte säga vem det är. Men en utredning är i väldigt hög grad på gång.

Jag samarbetar gärna både med Moderaterna och med Centern om den här frågan framöver.

Det är nödvändigt att vi förändrar de här reglerna. De är inte anpassade för den situation som vi nu befinner oss i. De är anpassade för andra situationer. Om någon utnyttjar allemansrätten för mycket och tältar på en plats alldeles för länge kanske reglerna fungerar, men inte i den situation som vi ser i dag.

Vi kan inte ha en situation där det växer upp hundratals bosättningar spontant över hela landet. Man får inte bosätta sig på någon annans mark - så enkelt är det.

Reglerna har Staffan Danielsson i viss mening redogjort för. De är oerhört krångliga för den som bosätter sig på någons privata mark och som sedan ska bli avhyst från platsen. Då måste markägaren komma till platsen. Han eller hon måste själv samla in alla namn eller andra identitetsuppgifter. Sedan får man gå med dessa till Kronofogdemyndigheten och först betala en engångsavgift på 300 kronor för att över huvud taget få frågan prövad. Därefter ska Kronofogdemyndigheten besluta om detta, och innan beslut fattas måste den som berörs av avhysningen ges tillfälle att yttra sig. När det väl är gjort och man har fattat ett beslut om särskild handräckning ska det verkställas. Inför verkställandet ska också den som berörs få yttra sig. När själva avhysningen sedan verkställs tas en avgift ut på 600 kronor per person. Avgiften ska egentligen åläggas den som blir avhyst, men vi vet att det i praktiken inte fungerar därför att den som blir avhyst väldigt ofta saknar medel. I praktiken blir det då markägaren som får betala.

Detta är inte fungerande regler. Därför behövs en översyn. Regeringens uppfattning är att lag måste gälla i Sverige och att lag också måste kunna hävdas i Sverige.

Herr talman! Det är bra att justitie- och migrationsministern bekräftar här att grundproblemet ligger i hemländerna och att Sverige inte kan avhjälpa de här problemen genom att rucka på lagstiftningen, behandla människor olika och tillåta tältläger.

En ny lagstiftning är ett viktigt besked, och jag vill upprepa min fråga när Morgan Johansson förväntar sig att kommunerna ska få de nya verktygen som behövs. Men jag tror att man också måste kunna visa ledarskap i den här frågan. Ett annat problem är nämligen att kommuner runt om i Sverige väljer att hantera de här frågorna på olika sätt.

Vi befinner oss ändå i Stockholm i dag, så jag tillåter mig att ta ett exempel just härifrån. Här i Stockholm har ju den rödgrönrosa majoriteten dragit i bromsen. I budgeten skriver de till och med att man ska vara restriktiv med avhysningar. Om jag är korrekt informerad genomfördes det under det första halvåret i år helt enkelt inga avhysningar i Stockholm. Det är ju ändå Morgan Johanssons partikamrater som står bakom den här politiken och därmed inte bara underlåter att upprätthålla ordningsföreskrifterna utan också passivt legitimerar framväxten av tältläger, illegala bosättningar och de väldigt allvarliga sociala problem som detta medför.

Jag är nyfiken på hur Morgan Johansson ser på de återkommande exemplen - och det finns fler, inte bara i Stockholm - där framför allt S- och MP-kommuner underlåter att genomföra avhysningar och därmed faktiskt tar på sig ett väldigt stort ansvar för de problem som följer i tältlägrens spår.

En ny och bättre lagstiftning vore väldigt välkommet. Det skulle ge kommunerna helt andra möjligheter. Men det måste också finnas ett politiskt ledarskap här, att man är beredd att använda de nya verktygen och ser att det faktum att man underlåter att ta kommandot här leder till sociala problem för de enskilda människorna men också för alla andra, inte minst barn som drabbas, boende, människor som besöker parker, näringsidkare och många fler.

Vad vill migrationsministern säga till sina lokala partikamrater? undrar jag.

Herr talman! Det är väldigt bra att Johan Forssell har ställt den här interpellationen och driver på. Det är bra att Moderaterna har lagt fram förslag i rätt riktning. Och det var ett väldigt bra inlägg av justitieministern som mycket illustrativt belyste hur absurda reglerna är i dag och att de behöver rättas till. Det finns säkert någon historisk bakgrund till dessa, att man skulle bo någonstans under en längre tid och så vidare. Men det gäller ju inte här.

Jag ser fram emot en effektiv och kompetent utredare - det tror jag säkert att migrationsministern strax kommer att presentera - och skarpa förslag som utan onödigt dröjsmål kan föreläggas riksdagen för beslut.

Jag kommer att noga följa denna fråga och är nöjd med dagens interpellationsdebatt.

Herr talman! Jag har sagt att en översyn är på gång. Vi är väldigt nära att ha färdigställt ett direktiv och att ha en utredare utsedd. Vi talar om dagar eller någon vecka innan vi kan presentera ett utredningsdirektiv.

Det är klart att man gärna hade velat att det skulle ha gått snabbare, och så är det ofta i polititiken. Man tycker att saker och ting borde ha rättats till innan problemen kommer, att man borde ha börjat långt tidigare.

Jag vet att också den förra regeringen nosade på den här frågan, men den förra regeringen valde att inte gå vidare med någon utredning. Varför vet inte jag. Den frågan får man ställa till partierna i den förra regeringen. Men man kan inte kritisera mig för att jag nu inte fort nog genomför det som den förra regeringen inte gjorde.

Vi ser nu till att försöka lösa det här problemet, och det blir den regering som jag företräder som får göra det. Det finns en enkel naturlag, nämligen att ju fortare man börjar med saker och ting, desto fortare blir man klar.

Nu tillsätter vi en utredare. Vederbörande kommer att vara färdig under våren. Därefter kommer vi att gå till riksdagen med ett lagförslag. Man ska veta att det inte är alldeles enkelt juridiskt att knäcka den här frågan. Det är, som många har påpekat, en komplicerad lagstiftning. Man måste också väga in starka rättssäkerhetsaspekter i den. Det är inte hur lätt som helst. Men vi har större möjligheter när det gäller offentlig plats. Redan i dag kan polisen i enlighet med ordningslagen flytta på folk som har bosatt sig på offentlig plats där de inte har rätt att vara. Men på privat plats är det mycket mer komplicerat.

Som sagt, vi går vidare med detta. Johan Forssell vill ta upp en diskussion om vad jag säger till olika kommunalråd och kommunföreträdare. Jag är från Skåne själv, och jag ser situationen i Malmö där vi har precis en sådan problematik som växer på Sorgenfriområdet med en begynnande kåkstadskaraktär. Malmö kommun, som är en socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styrd kommun, tog initiativet i våras att med stöd av miljöbalken försöka avhysa dem som hade bosatt sig där. Det överklagades till länsstyrelsen och har inte kunnat genomföras. Det är också en problematik som jag tycker att man ska se i detta.

Låt oss försöka att gemensamt ta fram en ny lagstiftning. Jag samverkar gärna med de borgerliga partierna för att se till att den lagstiftningen blir så bra som möjligt.

Herr talman! Antalet migranter som kommer hit och tigger har enligt den nationella samordnaren fördubblats på ett år, så jag skulle nog säga att vi faktiskt står inför ett nytt läge. Det är betydligt mer bekymmersamt nu än vad det var för bara ett år sedan. Det kan ju förklara varför man har gjort och inte har gjort saker tidigare.

Vi moderater tog tag i den här debatten tidigt i våras. Då fick vi hård kritik för detta. Jag uppfattade aldrig att regeringen gav oss något stöd i detta då, men jag tycker som sagt att det är bra att ni nu tar tag i detta och har aviserat en utredning. Jag hoppas att den kommer på plats så snart som möjligt, men framför allt hoppas jag att lagstiftningen kommer på plats också.

Jag tror som sagt att det är viktigt att inte bara stirra sig blind på lagen utan också på hur den används. Där är de lokala företrädarna oerhört viktiga. Det krävs ett politiskt ledarskap på lokal nivå.

Här i Stockholm har man, om mina uppgifter är korrekta, inte genomfört några avhysningar från offentlig mark alls under det första halvåret. Det tycker jag är helt orimligt. Jag undrar vem som ska ta ansvar för detta. Stadshusmajoriteten duckar också i de här frågorna. Det är bekymmersamt. Jag tycker att regeringen har ett ansvar att tala med sina partikamrater på lokal nivå om man nu bryr sig så mycket om de här frågorna, som jag får intrycket av att Morgan Johansson gör, så att man inte bara passivt tittar på när problemen växer i omfattning utan faktiskt använder de medel som finns.

Jag tycker också att det är positivt med löftet om fortsatt samverkan med de borgerliga partierna. Det tycker jag är bra, och jag hoppas att det löftet är förankrat i hela regeringen.

Herr talman! När det gäller det sista är det självklart att det är hela regeringen vi talar om när det gäller att lösa den här frågan. Vi träffade samordnaren Martin Valfridsson i förra veckan. Han gick igenom hur läget just nu ser ut, och jag skulle nog vilja säga att vi är ganska väl pålästa när det gäller det som just nu inträffar. Vi ska försöka minska det här problemet så mycket vi bara kan.

Precis som Johan Forssell var inne på ligger en del av problematiken i hemländerna Rumänien och Bulgarien. Om jag ska avge något omdöme är Bulgarien faktiskt svårare att jobba med än vad Rumänien har varit. Med Rumänien har vi ett avtal mellan länderna för att i viss mån försöka hjälpa dem att ta del av de medel som finns på EU-nivå för detta. Med Bulgarien däremot har det varit väldigt mycket svårare. Jag träffade vice premiärministern från Bulgarien i våras, och när jag tog upp den här frågan ville man inte riktigt kännas vid problematiken. Vi jobbar alltså aktivt både på EU-nivå och på nationsnivå.

Utöver den lagstiftning som vi nu tar fram förbereder vi också andra utredningsdirektiv till människohandelsutredningen, där vi ser över möjligheten att kriminalisera dem som utnyttjar någon annans tiggande, det vill säga tjänar pengar på någon annans tiggande. Det är alltså ungefär som den nuvarande kopplerilagstiftningen men applicerat på tiggeriverksamheten. Där är vi också på väg fram med utredningsdirektiv.

Diskussionen om hur det är i Stockholm tycker jag att man får ta i Stockholms stadshus, i Stockholms kommunfullmäktige, och inte i riksdagen. Jag kan bara från regeringens sida säga att det är viktigt att se till att svensk lag upprätthålls överallt och att man faktiskt lägger sig vinn om det också på kommunal nivå.

Överläggningen var härmed avslutad.