Biomomsen

Herr talman! Helena Bouveng har frågat finansministern om någon fara föreligger för att höjningen av momsen på biografer kan skada systemets legitimitet genom att beskattningen slår hårdare mot folk på landsbygden än mot stadsbor. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på interpellationen.

Den allra viktigaste faktorn som gör att människor väljer att gå på bio är vilka filmer som visas. Genom att följa biografstatistiken över åren är det tydligt att de år som det visats filmer - svenska eller utländska - som har hög publik attraktionskraft och som får mycket uppmärksamhet ökar antalet besökare på biograferna.

Korrelationen mellan antalet biobesök och biljettpris är betydligt svagare. Historiskt sett har biljettpriset på bio ökat väsentligt mer än konsumentprisindex, KPI, utan att det fått något genomslag på antalet besökare. Mellan 1994 och 2014 ökade biljettpriset med 57 procent i löpande priser, medan KPI ökade med 26 procent. Under samma period har antalet biobesök varierat både uppåt och nedåt, och snittet har under hela perioden legat stabilt på drygt 15 miljoner biobesök om året. De senaste åren har det till och med skett en viss ökning av antalet besök, trots relativt kraftiga ökningar av biljettpriserna.

Omställningen av filmpolitiken syftar till att skapa bästa tänkbara förutsättningar för utveckling och produktion av svensk film. Bra svensk film är det som får oss att gå på bio, och den nya filmpolitiken kommer därmed på sikt att bidra till att främja biografnäringen.

Därmed inte sagt att priset saknar betydelse. Naturligtvis kan en kraftig ökning av biljettpriserna påverka antalet biobesökare. Det är dock inte min uppfattning att priset på biobiljetterna behöver öka kraftigt till följd av momshöjningen. Helena Bouveng påstår att regeringen genomför en fyrdubbling av momsen. Det är en felaktig beskrivning av den verkliga förändringen.

Höjningen av momsen på tillträde till biografföreställningar är en del av en större omställning av filmpolitiken. Omställningen innebär att det filmavtal som tidigare styrt filmpolitiken avskaffas. Det innebär att den avgift om 10 procent av bruttobiljettintäkterna som biografägarna betalat till avtalet och som använts för att finansiera filmpolitiken avskaffas. För den absoluta huvuddelen av biografer kompenseras alltså momshöjningen till stor del av den borttagna biografavgiften. Den reella ökningen beräknas i normalfallet motsvara en höjning av biljettpriserna om 5-6 kronor per biljett.

Följden blir att biografägarna kommer att betala samma momssats som andra aktörer som sprider och visar film till exempel via uthyrning av dvd eller digitala streamingtjänster.

Helena Bouveng hävdar att den höjda momsen slår hårdare mot landsbygden än städerna och därför riskerar att skada skattesystemets legitimitet. Jag ser inte en sådan risk. Dels kan, som påpekats, effekten av momshöjningen väntas bli begränsad, dels bör det påpekas att en stor andel av de mindre biograferna i Sverige, framför allt på landsbygden och i mindre orter, är föreningsdrivna. Föreningsdrivna biografer är i normalfallet befriade från moms och påverkas därför inte av höjningen.

Det finns dock en liten grupp av små biografer som är privat drivna och som har färre än fem föreställningar i veckan. Dessa biografer är befriade från biografavgift. För denna grupp av biografer krävs särskilda insatser. Regeringen har därför avsatt 25 miljoner kronor årligen i fyra år för att stärka biografer på landsbygden och i mindre orter.

Biografer är en viktig del av den kulturella infrastrukturen i Sverige. Särskilt i mindre orter är biografer ofta en viktig mötesplats. Omställningen av filmpolitiken syftar till att skapa bättre förutsättningar att producera svensk film. Därmed stärks förutsättningarna för att det skapas fler filmer av hög kvalitet som efterfrågas av en stor publik. Regeringen kommer i nära dialog med filmbranschen att följa omställningen av filmpolitiken. Det gäller naturligtvis även effekterna för biografer i hela landet.

Herr talman! Jag får återigen tacka kulturminister Alice Bah Kuhnke för att hon rycker in i stället för finansminister Magdalena Andersson. Frågan jag ställde handlar de facto om skattesystemets legitimitet, som definitivt är finansministerns ansvarsområde. Med skatter och bidrag styr vi beteenden. Men det gäller också hur skatternas tas ut och om dessa upplevs som rättvisa och legitima.

Jag kan ändå konstatera att den nuvarande rödgröna regeringen verkligen lyckas med konststycket att göra människor mer än upprörda om de råkar bo utanför tullarna. Det handlar om höjda bensinskatter, höjda dieselskatter och höjda fordonsskatter för att bara nämna några och nu också en rejält höjd skatt på biobiljetten. Den går de facto fram med en momsskattehöjning från 6 procent till 25 procent. Det är nästan en fyrdubbling av momsen. Det måste väl till och med kulturministern anse vara någon slags chockhöjning. Det är en chockhöjning som skulle drabba biografnäringen i stort men framför allt de små och medelstora biograferna runt om i landet.

Herr talman! Alliansen försökte i de så kallade filmsamtalen med regeringen att vara konstruktiv och beredd att brett diskutera svensk films framtida finansiering. På en punkt var vi dock väldigt tydliga: ingen chockhöjning av skatt på biobiljetter, just för att det riktar udden mot de små och medelstora biograferna runt om i Sverige. De biograferna finns på orter som enbart har just biobesök som sitt enda kulturutbud, i varje fall året om. Här finns inte statliga museer som bjuder på fria entréer. Här finns inte opera, musikal eller Dramatenscener som fortsatt behåller momsen på 6 procent.

Bionöjet är brett, bildande och roligt för såväl unga som äldre. Det har inga negativa hälsoeffekter, tvärtom, och det påverkar i övrigt inte den offentliga ekonomin i någon större utsträckning. Film på bio är i grund och botten något som jag tror att kulturministern och jag kan vara överens om är en positiv del av många människors liv. Det gäller inte minst i de delar av landet där kulturutbudet i övrigt är mer än snålt.

Om kulturministern och jag kan vara överens så långt blir det för mig oerhört förbryllande när den rödgröna regeringen väljer att chockhöja skatten på biobesöket. Som jag inledde med att säga styr skatten våra beteenden. Det man vill se mer av beskattar man lägre, det man vill se mindre av beskattar man högre.

Det jobbskatteavdrag som Alliansen genomförde under sin regeringstid är ett lysande exempel på att när det lönar sig att ta ett jobb kommer fler människor i arbete, när det lönar sig att arbeta några extra timmar väljer man att arbeta lite fler timmar och när det lönar sig att arbeta högre upp i åldrarna väljer fler att arbeta efter 65 års ålder.

I och med att regeringen nu lägger fram förslag om denna chockhöjning av biobiljetten, innebär det då att ministern vill se mindre av biobesök? Är kulturministern inte det minsta orolig för att de människor som bor utanför Stockholm anser sig orättvist behandlade när deras många gånger enda kulturutbud beskattas fyra gånger så mycket som storstadsbornas många kulturutbud?

Herr talman! Min kollega Helena Bouveng tar upp den här frågan ur skattepolitiskt hänseende. Jag vill komplettera med den kulturpolitiska inblicken i frågan. Min kollega Helena Bouveng visar på farorna utifrån skattepolitiskt hänseende. Jag skulle vara jätteintresserad av kulturministerns svar på: Vilka är fördelarna med ett sådant fruktansvärt slag mot landsbygden och mot filmindustrin?

Kulturministern säger i sitt svar att den viktigaste faktorn för att människor går på bio är vilka filmer som visas och inte vilket pris biografvisningen har. Om inte priset har någon betydelse, varför i hela fridens namn straffbeskattar man då landsbygden med 25 procents moms på bio men gör det gratis för Stockholmsborna att gå på museer? Jag förstår inte det konsekventa i det handlandet.

I övrigt reser kulturministerns svar flera frågor än vad det ger svar på. Min största fråga är: Vilka är de bästa förbättringarna med att höja momsen med en så stor andel? Jag har också andra frågor. Kulturministern säger i sitt svar att biografägarna kommer att betala samma momssats som andra aktörer som sprider och visar film, till exempel genom uthyrning av dvd eller digitala streamingtjänster.

Det verkar som att kulturministern är helt omedveten om dvd-uthyrning helt har försvunnit. Den finns inte längre, eftersom det inte finns någon marknad för den delen. Illegal streaming är det som har tagit över. Menar kulturministern att det inte ska finnas någon dvd-uthyrning, bara illegala streamingtjänster och att biograferna på landsbygden ska utraderas, eller vad menar hon med det? Det är väldigt många frågor som reses.

I en annan del i kulturministerns svar säger hon att det är en liten grupp av små biografer som är privat drivna som kanske är i farozonen. Men man har räknat ut att åtminstone hundra biografer på landsbygden är i direkt farozon att läggas ned. Biografer såsom Helena Bouvengs hembiograf i Vetlanda kanske inte finns inom ett års tid.

Man kommer då se till att människorna där inte får möjlighet att se vare sig biofilm, operaföreställningar eller konstutställningar för den delen. Det är många frågor som är väldigt oroande.

I sista stycket av svaret säger kulturministern att regeringen kommer att följa omställningen av filmpolitiken. Jag trodde att den ledde omställningen av filmpolitiken. Regeringen har lagt en proposition på riksdagens bord som man kan befara leder käpprätt åt skogen.

Herr talman! Helena Bouveng för fram felaktigheter som jag gärna vill ta tillfället i akt att rätta till så att det inte finns fler än Bouveng som vandrar vidare med fel fakta under fötterna.

Det föreligger inte en chockhöjning för biograferna. Bouveng glömmer medvetet att tala om att vi tar bort biografavgiften. Då handlar den reella effekten inte om en höjning från 6 till 25 procent, utan det är en höjning från 16 till 25 procent, no more and no less. Jag tycker att det är viktigt att inte föra människor bakom ljuset utan tala om vad den faktiskt innebär i verkligheten.

Helena Bouveng menar också att ett eventuellt höjt pris på biobiljetter kommer att leda till att människor inte längre kommer att gå på bio. Det är en intressant teori, men jag undrar vilka studier och analyser som gjorts av detta för att leva upp till det påståendet. Jag vill gärna ha de studierna sända till mig och ta del av dem, för de siffror och analyser som Kulturdepartementet utgår från visar att det inte finns någon tydlig korrelation mellan biobiljettpriset och antalet biobesökare. Alltså föreligger inte risken att vi skulle förstöra näringen.

Tvärtom vill jag återupprepa att den starkaste faktorn bakom biobesök är vilka filmer som visas. Just därför, herr talman, är det viktigt att man som ansvarig politiker och inte minst som kulturminister gör det bästa för den svenska filmen - att man skapar goda produktionsvillkor och utvecklar filmens möjligheter att nå många fler. Det är viktigt inte minst på landsbygden och på mindre orter.

Just därför har vi i de noggranna analyser som vi gjort på Kulturdepartementet, där vi har stått inför utmaningen att ge svensk film bättre villkor, även sett till att den svenska filmen ska nå fler i hela vårt land. Därför har vi ett tydligt program. De 25 miljoner kronor extra vi satsar i fyra år just på biografer på landsbygden är vi relativt säkra på kommer att räcka till mycket mer än just stöd till biograferna. Vi kommer sannolikt också att kunna utveckla biografer, med andra ord få fram fler visningsplatser, vilket ju är bra för oss alla.

Det största som vi nu gör är att vi, den nuvarande regeringen, tar ansvar för den kritik som lyfts fram av den svenska filmbranschen under väldigt lång tid. Vi tar det ansvar som den borgerliga regeringen och den moderata kulturministern valde att inte ta.

Trots att den svenska filmbranschens olika aktörer skrek efter bättre förutsättningar överlät man filmens framtid till att förhandlas runt ett bord med allt färre aktörer - klåfingriga aktörer som detaljstyrde den svenska filmen.

Nu ger vi den svenska filmen frihet. Vi ger den frihet att utvecklas och frihet att bli en stark aktör för den svenska filmens framtid.

Herr talman! I promemorian fastslår Kulturdepartementet att det här innebär 260 miljoner kronor in i statskassan. Detta samtidigt som de statliga museimyndigheterna, precis som min kollega Cecilia Magnusson nämnde, fått ökade anslag på 80 miljoner kronor för att finansiera fri entré för kulturnjutare här i Stockholm. Kostnaderna för våra biobesök ökar alltså med 260 miljoner.

Det är faktiskt inte bara jag eller Cecilia Magnusson som oroas utan också Sveriges Biografägareförbund. Man säger att det finns många olika uppfattningar om filmavtalet och filmpolitiken bland Sveriges biografägare, men att denna chockhöjning av skatten på biobiljetten påverkar mer än negativt är de helt eniga om.

Kulturministern efterfrågade studier. Ja, man kan väl i alla fall läsa vad den internationella biografägarorganisationen International Union of Cinemas har skrivit. Man har riktat kritik mot den föreslagna höjningen av momsen på biobiljetter i Sverige.

Man hänvisar till Spanien, där momsen på biobiljetter år 2012 höjdes från 8 procent till 21 procent - alltså en höjning med 13 procentenheter. Man menar att det tvingade spanska biografer att stänga, och det totala antalet biobesök minskade med 15 procent.

Det finns fler exempel från europeiska länder som visar att höjd moms slagit hårt mot biograferna. Lettland höjde momsen mindre än Portugal; ändå minskade biobesöken i Lettland med hela 20 procent. I Portugal minskade de med 17 procent.

Det finns alltså starka skäl att tro att många biografer runt om i Sverige kommer att få svårt att fylla salongerna efter den rödgröna regeringens 19procentiga höjning av biomomsen nästa år.

I min hemstad Vetlanda, som min kollega Cecilia Magnusson tog upp, skulle en nedläggning av Sagabiografen innebära att det enda kulturutbud som finns året om försvinner.

Jag vill ställa ett par enkla frågor: Anser kulturministern att det är rimligt? Tror kulturministern att Vetlandaborna anser att det är rättvist och legitimt att med skatter lägga en våt filt över det enda åretruntutbud av kultur som Vetlanda har att erbjuda?

Herr talman! Jag har inte fått svar på någon av mina frågor. Men jag har ju fler, så kulturministern ska få chansen att svara på mina nya frågor - och gärna också på dem jag ställde tidigare.

Jag tänkte börja med de 25 miljonerna som kulturministern tog upp, åtminstone i sitt svar till Helena Bouveng, och som hon säger ska stärka biografer på landsbygden. Det är 25 miljoner kronor i ett fåtal år. Men sedan, då?

Och hur mycket av de pengarna går till att stärka de biografer som finns i dag? I regeringens direktiv till Filminstitutet säger man ju att man ska satsa på komplementärbiografer. Förutom att försämra för de existerande biograferna vill alltså kulturministern att det ska bli ökad konkurrens på de orter som redan kommer att ha väldigt svårt att överleva. Vad är det för synsätt? Hur tänker kulturministern? Ge oss också gärna svar på hur stor andel som kommer att gå till de här biograferna och vad som kommer att hända när bidraget är slut.

Och "klåfingriga" - jag tycker att det är kulturministern som är klåfingrig, för efter den här propositionen finns det ingen handlingsfrihet för branschen.

Snälla kulturministern! Jag skulle uppskatta att få veta om du kan bekräfta att ni ska leda omställningen av filmpolitiken eller om ni har abdikerat och bara ska följa den.

Herr talman! Det är oerhört intressant att lyssna på moderata kulturpolitiker som med stora ord slår ned på initiativ som ska främja kulturen och främja den svenska filmen, inte minst med tanke på att man hade åtta år på sig att göra något, att satsa, att lyssna på dem som kan och vill.

Det vi nu gör är att investera i kultur och film. Vi möter alla de röster från branschen som har efterfrågat mer utrymme, fler möjligheter och bättre förutsättningar. Det gör vi nu i den proposition som vi har lagt fram.

Biograferna är och utgör en väsentlig del av den kulturella infrastrukturen i Sverige. Särskilt på mindre orter är biografen en viktig mötesplats. Just därför har vi i det underlag vi arbetat fram betonat och sett över de små orternas förutsättningar - inklusive Vetlandas. Jag är övertygad om att Vetlandaborna under de kommande åren kommer att ha många frågor att ställa om de larmrapporter som målades ut när de ser hur mycket kulturen tar plats och hur mycket mer svensk film som kommer att göras och visas också i Vetlanda.

Den svenska filmpolitikens öde är inte längre hänvisad till ett avtalsbord. Det är ju häpnadsväckande, herr talman, att Sveriges riksdag inte har fått diskutera filmpolitik och att den har varit avgränsad och bortflyttad från den här kammarens bord. Nu äntligen kommer den att bli en stor sak i många år framöver. Här ska filmpolitiken beslutas. Här ska målen för den sättas, och här ska vi följa upp den. Här ska vi debattera och diskutera den. Filmen är ett oerhört starkt kulturellt verktyg, och det är det vi nu skapar förutsättningar för.

Den stora majoriteten av alla remissinstanser välkomnade en omläggning av den svenska filmpolitiken, och det känns fantastiskt tryggt att ha det stödet bakom oss när vi nu lägger fram den. Jag ser också mycket fram emot det inflytande som branschen kommer att ha över sin verklighet, över filmen, med de tre branschråd som vi inrättar. Det kommer att vara en stor sak att då för första gången faktiskt få vara med och påverka och inte ha detaljstyrda ettåriga avtal, som det har varit nu på sistone. Ettåriga avtal - när vi alla vet att det tar flera år att göra en film! Då har man abdikerat och gett filmbranschen dåliga förutsättningar.

Momshöjningar för biograferna måste ses i sitt sammanhang. Det är en del i en stor omställning, en stor reform för hela filmpolitiken. Den kommer på många sätt att bidra positivt till de svenska biografernas möjligheter att utvecklas.

Vi skapar bättre förutsättningar. Staten tar det stora ansvaret. Vi har avsatt finansiering för att skydda, stärka och till och med investera ytterligare i biovisning på landsbygden.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att kulturministern nog inte har mött vare sig biografägaren eller biobesökaren i Vetlanda. Man känner sig inte lugn på samma sätt som kulturministern.

Sverige blir med detta förslag det enda land i Europa som räknar bort biograferna från kultursektorn i och med att man har annan momssats för kultur. En del länder, exempelvis Danmark, har samma moms på allt, medan länder som Österrike, Finland, Tyskland och Holland har betydligt lägre moms på kultur, där biobesöket faktiskt inbegrips. Ett biobesök likställs med ett besök på Dramaten, Oscars eller Operan. Det vill säga att man inte anser att det ena eller andra kulturbesöket är mer eller mindre kulturellt, och oavsett var i landet man bor beskattas kulturen på ett likvärdigt sätt.

Jag måste ställa frågan: Anser kulturministern verkligen att detta är rättvist mot dem som bor utanför tullarna? Kan det anses rättvist att barnfamiljerna i storstäderna får tillgång till kultur till en betydligt lägre penning än barnfamiljerna utanför storstäderna? Är det rättvist att 80 miljoner av våra skattepengar går till fri entré för kulturnjutare i Stockholm samtidigt som barnfamiljers största och ofta enda kulturnöje ute i landet straffbeskattas med 260 miljoner kronor?

Herr talman! Är det rättvist, frågar Helena Bouveng. Vilken tur att vi är en rödgrön regering som gör så mycket mer än bara fri entré och en stor filmreform! Det är en himla tur. Tänk om vi hade varit en moderatledd regering som inte hade så många kulturpolitiska verktyg att investera i och som inte hade den viljan och modet?

Vi satsar också på kulturskolan, så barnen och familjerna i Vetlanda kommer att ha en kulturskola som utvecklas under de närmaste åren. Vi satsar mycket på Äga rum, en jättesatsning för att människor utifrån civilsamhällesorganisationernas identifierade behov ska kunna göra mer kultur. Vi har en hel palett. Vi gör 8, 10, 15 stora satsningar. Vi har inte bara ett eller två verktyg.

När man tittar på reformen med fri entré eller på filmpolitiken ska man titta på en jättesatsning. Vad Sverige nu är, är ett land som tack vare den rödgröna regeringen investerar i kulturen, till skillnad från väldigt många länder i Europa som just nu drar ned på det kulturpolitiska området.

När det gäller kulturen i stort investerar den nuvarande regeringen. Vi har höjt kulturbudgeten. Vi investerar i kultur generellt, och vi investerar i den svenska filmen. Vi ger den svenska filmen bättre förutsättningar, så att vi som älskar svensk film kommer att ha mer svensk film att se på. Det är bra för alla. Det är bra för biograferna i städerna men än mer för biograferna på landsbygden. Det är helt enkelt en vinn-vinnsituation.

Överläggningen var härmed avslutad.