Efterlysning av Sudans president

Fru talman! Vi må ha olika uppfattningar i sakfrågor men det intressanta med Maud Olofsson, till skillnad från de flesta andra statsråden, är att om jag ställer en enkel fråga till Maud Olofsson, till exempel vad det är för färg på min kostym, säger Maud Olofsson: En kostym kan vara brun, den kan vara blå och den kan vara svart - jag föredrar nog en blå kostym. Därmed är det ungefär som om hon har lämnat ett svar. Så är det i nästan alla debatter man har med Maud Olofsson. Hon pratar om allting annat än det man har frågat om. Det tycker jag är intressant. Sedan är det naturligt att ett statsråd redovisar sin politik. Låt mig säga om regelförenklingen att vi inte har gjort någon analys från Socialdemokraternas sida, jag har bara frågat vad företagen anser. De säger att det har blivit lite enklare med just livsmedelshanteringen, men vi har fått mycket mer administration för till exempel socialförsäkringarna. Det är sanningen. Jag kan inte bedöma det. Man kanske kan göra en mätning på just den branschen. Det är möjligt att det ska göras. Det är i alla fall de svar jag får. Jag ska också ta upp arbetsgivaravgiften. När jag började i restaurangbranschen i slutet av 70-talet var det ett riktigt lågstatusjobb. Man kom egentligen in på livsmedelsteknisk linje på vilka betyg man än hade. Sedan har det successivt drivits olika projekt. Det har varit branschmedverkan, politiken har medverkat och inte minst eleverna har medverkat för att höja kvaliteten. Då tycker jag att det blir väldigt konstigt att ungdomar som vill satsa på det här, som går ut med höga betyg, riskerar att få sluta när de är 26 år. Så kortsiktiga är tyvärr de här företagen. Jag tycker att det var tråkigt att man inte kunde diskutera branschfrågorna, utan att man i stället återigen skulle dra in ungdomar under 26 år. Vi kan väl inte ha en turistsektor med nästan bara sådana som är under 26 år. Det är redan ett problem i branschen i dag att man har alltför många unga och alltför få som är äldre, till skillnad från många andra branscher.

Fru talman! Syftet med den här debatten är nog inte att jag ska göra Socialdemokraterna nöjda, för det tror jag inte att de någonsin kommer att erkänna att de är oavsett hur mycket regeringen gör. Jag tror att det är viktigt att säga att det både krävs generella åtgärder och specifika turiståtgärder. Det kan vi kanske vara överens om. Det jag tycker är lite anmärkningsvärt, som jag noterar i den här debatten, är nedgraderingen av infrastrukturens betydelse. Det fattades 100 miljarder kronor när vi tillträdde i regeringen och det försöker vi ta igen. Om människor ska komma hit till Sverige och kunna resa i Sverige är det klart att det måste finnas en bra infrastruktur. Det gäller både skötsel och underhåll. Det är nya investeringar, men det handlar också om att koppla ihop infrastrukturnätet så att det är lätt att ta sig fram. Det behövs också andra generella åtgärder. Sänkta arbetsgivaravgifter, både generella och för unga, har haft en stor betydelse för den här sektorn. Det är klart att när vi gör våra sänkningar tänker vi på hur vi kan gynna sektorer som kan skapa en ökad sysselsättning. Det här är en tjänsteintensiv sektor och då är det också viktigt att man minskar kostnaden för att anställa. Anledningen till att vi har en gräns på 26 år är att vi har riktat den här insatsen till unga. Återigen ska man komma ihåg att finge Socialdemokraterna bestämma skulle man ta bort detta, och det är en viktig signal till turistföretagen som i dag anställer många unga. Jag håller med om att det behövs andra än de som är under 26 år och därför gör vi också generella arbetsgivaravgiftssänkningar. Jobbskatteavdraget har naturligtvis spelat roll för de här småföretagen, för det här är många gånger mikroföretag. Jobbskatteavdraget har stor betydelse för en ökad lönsamhet. De riktade åtgärderna som handlar om mat och turism, som handlar om kultursatsningar och som handlar om hållbar turism är specifika åtgärder som riktas till turistnäringen. Jag upplever att vi har ett bra samarbete. Det är alltid så att man kan göra mer. Turistnäringen har ju fått ett ökat intresse och vi har också ökat insatserna. I det stycket kanske vi kan vara överens om att det är nödvändigt och viktigt.

Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag är beredd att verka för att den så kallade tremånadersregeln i förordningen om jobbgaranti för ungdomar avskaffas i syfte att unga arbetslösa erbjuds arbetsmarknadsåtgärder på ett så tidigt stadium som möjligt. Forskning har visat att tidiga programplaceringar bör undvikas för ungdomar eftersom detta kan leda till inlåsning och lägre sökaktivitet. Tidigare erfarenheter visar också att arbetsmarknadspolitiska program för ungdomar inledningsvis bör inriktas på att upprätthålla sökaktivitet och att ge coachning och vägledning. Jobbgarantin för ungdomar är utformad mot bakgrund av just detta. Ungdomar ska få ett omfattande stöd, utan de inlåsningseffekter som de tidigare ungdomsprogrammen varit förenade med, och fokus ligger därför inledningsvis på matchning och coachning. Matchningsinsatserna kan efter en inledande period, i normalfallet tre månader, förstärkas med insatser som praktik eller kortare utbildning. För att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda deltagare inom jobbgarantin aktiviteter med utgångspunkt i individens behov måste regelverket ha en viss flexibilitet. Så som förordningstexten för jobbgarantin är utformad finns just den flexibiliteten. Det är alltså i dag möjligt att erbjuda praktik och utbildning tidigare. Jag är därför inte beredd att förändra förordningen med avseende på vad Luciano Astudillo kallar tremånadersregeln.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag hade förvisso hoppats på att statsrådet för en gångs skull tänkte passa på att förtydliga hur regelverket i praktiken fungerar och komma med konstruktiva idéer för att åtgärda den problematik som vi ser där ute. Nu är det ju så att vi i snart ett och ett halvt år har haft flera debatter där vi från oppositionen har påtalat hur tremånadersregeln faktiskt slår ute i verkligheten, hur ungdomar tvingas vänta alldeles för länge, där arbetslösheten dras ut alldeles för länge, där man inte får en chans till utbildning och praktik. Vi har lyft fram konkreta vardagsproblem för unga människor. Vi har lyft fram arbetsgivare som säger: Vad konstigt att vi möter en arbetsförmedling som faktiskt inte vill hjälpa oss att liksom hjälpa ungdomar in på arbetsmarknaden. Det här har vi påtalat flera gånger under snart ett och ett halvt år. Littorin har då avfärdat kritiken. Det blev därför lite förvånande i somras när Littorin sade att Arbetsförmedlingen helt missförstått regelverket och att det fanns en öppning för att ge ungdomar praktik och utbildningsinsatser mycket tidigare. Det ledde till en dispyt mellan Arbetsförmedlingen å ena sidan och Littorin å den andra. Jag hoppas att ni har rett ut den dispyten, för det värsta av allt är ju att ni inte är överens om hur regelverket ska tolkas. Nu är vi ju inte ensamma i oppositionen om att påtala att tidiga insatser för ungdomar är viktiga. En del av era allianskompisar, bland annat Folkpartiet och Centern, vill också ändra på regelverket i den riktning som vi pekar på, tidiga insatser. Uppenbarligen har alla där ute missuppfattat regelverket förutom Littorin. Annars skulle varken Folkpartiet, vi i oppositionen eller Centerpartiet ha denna uppfattning. Arbetsförmedlingen gick i taket när Littorin inte kunde stå upp för de direktiv han skickat. Jag hade hoppats på att Littorin här skulle rätta till den här missuppfattningen och säga att det finns all anledning att rätta till de här reglerna och att det nog vore förnuftigt att göra något åt dem så att vi faktiskt ser till att ungdomar som behöver en tidig insats kan få det och att de som kanske inte behöver det kan få den korttidsinsats som är viktig för dem. Är det inte förnuftigt att ändå ändra på regelverket så att alla andra utöver Arbetsmarknadsdepartementet och Littorin också förstår det?