EU:s biståndspolitik och människor på flykt

Svar på interpellationer

Fru talman! Yasmine Posio Nilsson har frågat mig hur jag ser på faktumet att EU:s biståndspolitik har kommit att fokusera på att stoppa människor på flykt och om jag har tagit något initiativ för att EU inte ska använda bistånd till att stoppa människor på flykt. Hon har också frågat mig om jag har tagit något initiativ för att EU inte ska villkora bistånd med insatser för att stoppa migration.

Målet för svenskt internationellt bistånd, som det är fastlagt av riksdagen, är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och under förtryck. Sveriges bistånd följs upp av bland andra riksdagen, Riksrevisionen och OECD-Dac.

Även EU:s bistånd har fattigdomsbekämpning som målsättning. EU:s bistånd ska inte gå till att stoppa människor som flyr eller migrerar. Detta har varit en viktig prioritet för Sverige, och där har vi också fått genomslag. På så vis kan EU fokusera på viktiga verksamheter och målsättningar såsom att minska fattigdomen, flyktingars och migranters rättigheter, miljömässig hållbarhet och klimatfrågor samt hälsa, utbildning och social trygghet.

Det vägledande dokumentet för EU:s arbete med migration i utvecklingssamarbetet är EU:s policy för utvecklingssamarbete, EU Consensus for Development, som antogs den 7 juni 2017. Denna policy fastslår att det övergripande målet för EU:s utvecklingssamarbete även fortsättningsvis är fattigdomsbekämpning och anger inriktningen för hur EU:s utvecklingssamarbete ska bidra till implementeringen - genomförandet - av Agenda 2030.

Vi vet att migration har positiva effekter på utvecklingen i såväl ursprungs- och mottagarländerna som - oftast - för migranterna själva och deras familjer. Det är belagt att migration gynnar ekonomisk utveckling under förutsättning att det sker samordnat mellan aktörer, reglerat och säkert.

Det är viktigt att göra åtskillnad mellan frivillig respektive ofrivillig, irreguljär migration. I det svenska policyramverket för internationellt utvecklingssamarbete, som anger inriktningen för det svenska biståndet, slår regeringen fast att Sverige ska bidra till att förbättra levnadssituationen för människor som lever i fattigdom genom att stärka mänskliga rättigheter och försörjningsmöjligheter samt bidra till att hantera miljö- och klimatrelaterade hot och minska risken för humanitära kriser som annars kan bidra till ofrivillig migration.

I policyramverket slås också fast att Sverige ska bidra till att skapa förutsättningar för att de människor som väljer att migrera ska kunna göra så på ett säkert, ordnat och reglerat sätt. Svenskt utvecklingssamarbete ska bland annat bidra till att öka migrationens positiva utvecklingseffekter och minska de negativa effekterna i ursprungsländerna.

Sverige har varit en fanbärare för biståndseffektivitet och integritet - biståndet ska ha lokalt ägarskap och utgå från fattiga människors behov. Regeringen står tydligt upp för rättighetsfrågor och värnar konsekvent de biståndspolitiska principerna. Stöd ska gå till de minst utvecklade länderna och dit där fattigdomen är som mest utbredd. Detta gäller även inom EU, som är världens största givare av utvecklingsbistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom EU och i andra processer som rör migration med koppling till utveckling driver regeringen att migration också måste lyftas fram som en positiv och bidragande faktor till länders utveckling. Som jag redan framhållit gjordes detta med framgång i förhandlingarna gällande EU:s policy, Consensus for Development. Sverige fick där gehör för att inkludera migrationens positiva utvecklingseffekter och inte endast peka på dess utmaningar.

Detta perspektiv är väl reflekterat i policyn, som bland annat lyfter fram betydelsen av reguljär migration som en viktig aspekt och en bidragande faktor till hållbar ekonomisk utveckling och tillväxt. EU:s medlemsländer åtar sig därmed att göra en mer samordnad, holistisk och strukturerad ansats vad gäller migration för att på så sätt maximera synergier mellan olika politikområden.

Regeringens politiska prioriteringar, såsom mänskliga rättigheter och skyddsbehov för utsatta migranter, lyfts fram. Remitteringar och diasporans roll samt dess potential och koppling till hållbar utveckling nämns också.

Det är viktigt att EU:s policy genomförs, och regeringen kommer att följa detta noga. Regeringen kommer också att fortsätta att med kraft värna principerna om biståndet, såväl inom EU som i andra globala processer och forum.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Lövin för svaret.

Anledningen till min interpellation är att i år befinner sig över 65 miljoner människor på flykt runt om i världen. FN uppskattar att över 128 miljoner människor är i behov av humanitärt stöd, vilket är den högsta siffran någonsin.

Behovet av bistånd överstiger givarländernas utbetalningar med råge. Vår värld är präglad av djupa orättvisor. Klyftorna är stora mellan fattiga och rika länder, mellan fattiga och rika människor och mellan kvinnor och män. Världens åtta rikaste människor äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning, och klyftorna bara fortsätter att öka. För varje biståndskrona som går från den rika världen till den fattiga går över nio kronor i motsatt riktning i form av skatte- och kapitalflykt.

80 procent av dem som befinner sig på flykt finns i fattiga länder. Samtidigt gör den rika världen allt för att hålla flyktingar borta. USA har infört inreseförbud för vissa nationaliteter och hotar att massutvisa latinamerikaner som levt papperslösa i landet. Australien förlägger sitt flyktingmottagande till öar utanför landets gränser under miserabla förhållanden. EU sluter avtal med fattiga länder för att hålla människor utanför unionens gränser. Och för bara en timme sedan hörde jag statsminister Löfven förklara att EU stärker samarbetet med de stater som vi i Vänsterpartiet menar agerar gränsvakter åt EU. När nöden är som störst väljer alltså världens rikaste kontinenter att ducka för sitt ansvar för människor på flykt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi lever i en värld där behovet av ett effektivt bistånd är enormt och behovet av stöd till människor på flykt är större än någonsin. Ändå valde EU att lägga om sin biståndspolitik i syfte att stoppa migrationen i stället för att bekämpa fattigdomen och utjämna klyftorna.

Sedan hösten 2015 har EU arbetat intensivt med att sluta pakter med en rad länder i Afrika och Mellanöstern för att hindra flyktingar från att komma till Europa. Pakterna innehåller löften om bistånd och handelsavtal i utbyte mot att migrationen kontrolleras. EU har också etablerat en förvaltningsfond på omkring 3,1 miljoner euro som ska finansiera insatser för att stoppa migrationen från afrikanska länder.

Några av de mer uppmärksammade exemplen på hur EU har använt bistånd för att stoppa migration finns i Turkiet, Afghanistan och Libyen. När EU våren 2016 slöt avtal med Turkiet om att stoppa människor från att ta sig till kontinenten var det med ekonomiska löften. När Afghanistan hösten 2016 ingick ett återtagandeavtal med EU skedde det först efter hot om att EU skulle dra in biståndet till landet - detta enligt läckta dokument som The Guardian tagit del av och rapporter från Amnesty.

EU-kommissionens generaldirektorat för utvecklingsfrågor har kommit fram till att migration är primärt fokus i minst 17 procent av de biståndsinsatser som EU planerat sedan början av 2016. Att Sverige har bidragit till att EU nu skrivit in de positiva effekterna av migration är ju fint, men kommer det att leda till verklig handling?

I oktober 2016 medverkade statsrådet Lövin i SVT:s Agenda angående EU:s användning av bistånd för att stoppa människor på flykt. Hon sa då: Det viktiga är att vi ser till att bistånd inte används till fel saker. Det ska inte gå till att stoppa migration. Då undrar jag: Vad har regeringen gjort för att förhindra att 17 procent av biståndsinsatserna hade migration som fokus, utöver att få in skrivningar i policyer? Hur har regeringen agerat när beslut om bistånd till att stoppa migration har fattats?

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att statsrådet inte nämnde Libyen och slavhandeln där i sitt svar på interpellationen, trots att den lyftes fram i interpellationen. Men jag tänker använda min talartid till att tala om just Libyen.

Som statsrådet nämnde i sitt svar är målet för svenskt internationellt bistånd, fastlagt av riksdagen, att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck - med betoning på förtryck. Sveriges humanitära bistånd ska bidra till att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Det är en mycket viktig fråga.

Fru talman! Vad är det som inskränker den mänskliga värdigheten värre än att bli förslavad? Att afrikaner berövas all värdighet, att deras mänsklighet avhumaniseras och att de berövas sin frihet och säljs som boskap på auktion är ingen nyhet. Denna fruktansvärda verklighet är en del av det svenska historiska arvet, som aldrig erkänns. Men i dag handlar denna interpellation och mitt inlägg om slavhandel i nutid i Libyen och inte på 1700-talet.

Det handlar om hur svenskt bistånd används genom EU för att finansiera verksamheter och avtal som möjliggör tillfångatagande, förslavande, tortyr, grova brott mot mänskligheten och asylrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt den ansvariga för Amnestys arbete med flyktingar och migranter i Sverige, Madelaine Seidlitz: "Europeiska regeringar är inte bara medvetna om övergreppen utan gör sig också medansvariga till brotten genom att medverka till att de libyska myndigheterna stoppar flyktingar och migranter från att korsa Medelhavet. EU har bland annat finansierat den libyska kustbevakningen, som enligt Amnesty arbetar tillsammans med kriminella gäng och människosmugglare."

Under 2017 har hittills över 19 000 människor tillfångatagits av den libyska kustbevakningen, förts tillbaka till Libyen och sedan omedelbart placerats i förvar där tortyr hör till vardagen. Den libyska kustbevakningens övergrepp har länge varit kända.

Fru talman! När frågan om förlängning av EU:s stöd till den libyska kustbevakningen diskuterades i juni 2016 sa utrikesminister Margot Wallström så här: "Rötäggen måste bort, resten ska vi se till att träna och utbilda på rätt sätt." Men när vi nu fortsätter att höra samma sorts berättelser från Libyen kan man ju undra om Margot Wallström och andra i regeringen tycker att man valt rätt linje i samarbetet med Libyen.

I onsdags sa statsministern så här efter ett möte med riksdagens EU-nämnd: "Ingen kan garantera att alla aktiviteter görs precis så som vi skulle vilja, men grundförutsättningen är att internationell rätt och mänskliga rättigheter ska gälla."

Vi vet att detta inte är fallet i Libyen, och vi har vetat det under många år. Men den svenska regeringen valde för bara några månader sedan att ändå fortsätta stödja utökade EU-stöd till Libyens kustbevakning med 46 miljoner euro med biståndspengar - detta trots vetskapen om de övergrepp som begås av just kustbevakningen i Libyen.

Amnesty International, Human Rights Watch och FN har sedan en tid tillbaka rapporterat om kränkningar och grova övergrepp, men vi fortsätter ändå att stödja just Libyen. Därför vill jag fråga statsrådet vad hon och regeringen konkret gör för att säkerställa att svenskt bistånd inte genom EU används för att finansiera verksamheter som den libyska kustbevakningen, som enligt internationella organisationer är inblandad i övergrepp, slavhandel och brott mot asylrätten.

Det är uppenbart att mänskliga rättigheter väger lätt mot ambitionerna att stoppa flyktingar från att komma till Europa. Att den svenska regeringen har ställt sig bakom samtliga dessa beslut är obegripligt för mig.

Fru talman! Tack, båda frågeställarna, för ert engagemang och era viktiga frågor!

Regeringen ser oerhört allvarligt på uppgifterna om att migranter i Libyen säljs som slavar. Jag tror inte att någon är oberörd av de bilder som vi har sett från CNN och andra uppgifter.

Vi kan lätt konstatera att Libyen är vad man i dag närmast får beskriva som en fallerad stat. Det är en stat i fullständigt sönderfall. Människosmugglare och andra utnyttjar situationen genom att utsätta de migranter som försöker ta sig till Europa på ett fullständigt hänsynslöst sätt. Vi har fått många uppgifter om hur det sker utpressning och systematiska våldtäkter, och migranter utsätts för livsfara när de färdas på olika sätt genom Sahara för att ta sig vidare. De har betalat väldigt mycket för att få komma till Europa. Detta är en illegal verksamhet som är oerhört upprörande och kränker alla mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syftet med EU:s migrationsrelaterade insatser i Libyen är, och ska vara, att skydda migranter, förstöra och motverka nätverk för människosmuggling och framför allt att rädda liv.

Det handlar också om att skapa förutsättningar för att de libyska myndigheter som finns och fungerar ska förstärkas och utbildas i mänskliga rättigheter, i asylrätt och i att värna särskilt sårbara migranter. De ska också stärka rättssäkerheten.

Sverige har drivit att EU också ska bidra till internationell samverkan för att undersöka frågan om slavhandel. Vi stöder FN:s generalsekreterare Guterres uppmaning till ökad internationell samverkan för att förebygga och bekämpa människohandel och lagföra förbrytarna.

Sverige har i FN:s säkerhetsråd uppmärksammat flyktingars och migranters utsatta situation i Libyen och vikten av humanitärt tillträde i de förvar där flyktingar och migranter hålls.

Det finns starka krafter från många håll, även inom EU, att vilja använda biståndsmedel till att motverka att migranter ska komma till Europa. Det är viktigt att vi skiljer på vad som är flyktingar, vad som är ekonomiska migranter och vad som är ofrivillig migration.

Målet för biståndet är att motverka fattigdom och förtryck, men det finns ingen motsättning i att också motverka orsaker till ofrivillig migration. Vi ser inte något principiellt problem med att insatser särskilt riktas till de områden där människosmugglare rekryterar människor till den ofrivilliga migration som sker till följd av förtryck och fattigdom.

Regeringen har utsett ett nytt sändebud för konflikten i Libyen. Sändebudet har nyligen besökt landet, besökt förvaren och genomfört möten med representanter för libyska myndigheter.

Fru talman! Vi har ännu inte sett att till exempel den libyska kustbevakningen har ändrat sitt arbetssätt. Det är alltså inte bara hemska smugglare utan även myndigheter som gör sig skyldiga till dessa övergrepp.

I svaret lyfter statsrådet fram Sveriges och EU:s policyer och menar att fokus ligger på viktiga verksamheter och målsättningar såsom minskad fattigdom, flyktingars och migranters rättigheter, miljömässig hållbarhet och klimatfrågor, hälsa, utbildning och social trygghet.

Visst har det gjorts stora framsteg när det gäller fattigdomsbekämpningen i världen. Den extrema fattigdomen i världen har minskat med 75 procent sedan 1990, åtta av tio barn får i dag vaccin mot mässling, medellivslängden i världen har stigit till 70 år och barnadödligheten har sjunkit till under 5 procent. Millenniemålen har haft stor betydelse för utvecklingen i världen. Nu hoppas vi att alla länder verkligen implementerar Agenda 2030, och det är positivt att vi jobbar hårt för det.

Men den verkliga situationen visar att vi är långt från att nå dessa mål. Som jag nämnde i mitt första anförande har EU-kommissionens generaldirektorat för utvecklingsfrågor kommit fram till att migration är primärt fokus i minst 17 procent av de biståndsinsatser som EU planerat. Sommaren 2017, alltså när EU antog den policy som även beskriver migrationen i positiva ordalag, utökade EU stödet till Libyens kustbevakning med 46 miljoner euro - pengar som förmedlas från en av EU:s biståndsfonder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från Sudan, som är en viktig partner i EU:s migrationsagenda och mottagare av hundratals miljoner euro i bistånd, har det kommit ett flertal rapporter om våldsam behandling av migranter som försökt passera landets gränser. Enligt en delegation från EU-parlamentet som besökte Sudan i december 2016 var landets norra gräns kontrollerad av Janjawid, en regeringstrogen milis som anklagas för att vara inblandad i folkmordet i Darfur.

Det har också kommit uppgifter om att projekt har implementerats hastigt för att visa på snabba resultat. Dessutom har projekten i vissa fall indikatorer på framgång som beskriver hur många migranter som har stoppats genom satsningen.

Statsrådet nämner i sitt interpellationssvar irreguljära flyktingar. EU och även företrädare för den svenska regeringen kallar ofta dem som flyr över Medelhavet för irreguljära eller ekonomiska migranter för att antyda att de inte är riktiga flyktingar. Deras resvägar är irreguljära för att EU har stängt alla möjligheter att ta sig till Europa.

Låt oss inte glömma att asylrätten är en individuell mänsklig rättighet. Alla har rätt att söka asyl. Om de som EU stoppar på väg över Medelhavet har skyddsskäl eller inte vet varken EU eller den svenska regeringen eftersom deras skäl inte har prövats.

Tidigare citerade jag statsrådets svar i SVT:s Agenda från oktober 2016. Då sa statsrådet också att Sverige driver på för att bistånd ska användas på rätt sätt: "Ja, vi tar upp de här frågorna. Vi sitter med i olika kommittéer som har insyn i hur de här pengarna ska betalas ut. Vi har tjänstemän som ställer frågor och hela tiden påpekar att vi får inte ta biståndspengar till det som inte är biståndsfähigt."

Är detta Sveriges svar när grova övergrepp begås till följd av EU:s politik? Människor säljs som slavar, våldtas och behandlas fullkomligt omänskligt, men var lugn: Sverige är på hugget, och tjänstemän ställer frågor. Mot bakgrund av vad som har skett sedan oktober 2016, tycker biståndsministern att detta resoluta agerande har fungerat bra?

Fru talman! Statsrådet svarade att målet för biståndet är att motverka förtryck. Men vi ser gång på gång motsatsen: att biståndet används för att förtrycka människor. Vi har sett det i Libyen. Det finns flera exempel på det.

Maxime Ndong är en av 250 migranter som lyckades återvända till Kamerun från Libyen och som vittnade om förslavandet. Han säger så här: "Det sker slavhandel med svarta människor där. Människor som vill ha förslavade afrikaner kommer för att köpa dem. Om du gör motstånd, skjuter de dig."

Flyktingar som har stoppats på havet och satts i förvar vittnar också om beskjutning och tortyr. Det finns flera rapporter om att kustbevakningen skjutit mot flyktingar som försöker ta sig över till Europa.

Precis som min kamrat Yasmine Posio Nilsson nämnde i sitt anförande är Sverige i egenskap av stor givare styrelsemedlem i EU Emergency Trust Fund for Africa. Sverige är också medlem i FN:s säkerhetsråd, men det var Frankrike som kallade till krismöte för att försöka göra någonting åt förslavandet av afrikaner i Libyen.

Fru talman! Vart tog den så kallade humanitära stormakten vägen när grova övergrepp begås till följd av EU-politik? Var är den så kallade feministiska regeringen när svarta kvinnor våldtas, avhumaniseras och säljs på auktioner? Det kanske inte gäller svarta kvinnokroppar, för regeringen lyser med sin frånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör Sverige som medlem i säkerhetsrådet och styrelsemedlem i EU Trust Fund for Africa för att förebygga, bekämpa och stoppa de övergrepp som begås mot flyktingar och förslavandet av afrikaner i Libyen och för att lagföra de ansvariga? Det vill jag veta.

Fru talman! Det är viktiga frågor som diskuteras. Interpellanten lyfter korrekt fram att det är 65 miljoner människor på flykt i världen. De allra flesta, 95 procent eller så, finns i närområdena. Ett fåtal har resurser, kraft och mod att ta sig till Europa. Vi diskuterar väldigt mycket just dem och väldigt lite de andra, så jag välkomnar att vi diskuterar det stora flertalet av de verkligt utsatta på plats. Det kan tilläggas att det finns någon miljard människor i världen som är mycket fattiga och inte har mat för dagen.

Yasmine Posio Nilsson kritiserar att EU:s bistånd nu i större utsträckning går till länder i Mellanöstern och Afrika. Det borde gå till andra länder i stället, förstår jag det som.

Jag kan upplysa om att betydande delar av det svenska biståndet - tiotals miljarder - sedan några år har gått till Sverige, inte till det som utvecklingsbiståndet vanligen går till på plats i biståndsländerna.

Interpellanten har rätt i att EU har enats om åtgärder för att hejda strömmen av flyktingar och ekonomiska migranter som vill ta sig över Medelhavet in i EU. Det är därför som antalet flyktingar och ekonomiska migranter till Sverige har återgått till de nivåer - inte låga - som rådde före den stora strömmen år 2015.

Sju partier i Sveriges riksdag, inklusive vice statsministerns parti, står bakom EU:s stängda gränser mot Asien och Afrika. Gränsen mellan Sverige och Danmark diskuteras betydligt oftare här i Sveriges riksdag än gränsen mellan EU och andra kontinenter, trots att det är där det tyngsta beslutet och stoppet finns, men detta accepterar vi oftast.

Vänsterpartiet var det enda parti som motsatte sig EU:s beslut i Sveriges riksdag. Vänsterpartiet vill att Sverige snarast ska återgå till den betydligt mer öppna migrationspolitik som Sverige hade före år 2015 och som föranledde att så stor andel flyktingar och ekonomiska migranter till EU valde att ta sig till Sverige.

Vänsterpartiet har en ekonomisk politik som mest går ut på att höja skatter och dela ut växande bidrag, vilket enligt min uppfattning - om de skulle få makten - snabbt skulle leda Sverige in i en utveckling som har den inriktning som finns i till exempel Kuba och Venezuela, där Vänsterpartiets partivänner regerar.

När Yasmine Posio Nilsson och Momodou Jallow nu kritiserar att EU ökar sitt bistånd till länder i Mellanöstern och Afrika vill jag bara ge en bakgrund till hur populistiskt jag tycker att Vänsterpartiet bedriver sin politik. Om Vänsterpartiet, Gud förbjude, skulle regera Sverige skulle vi fortfarande ha mycket stora strömmar av flyktingar och ekonomiska migranter till Sverige, vilket skulle ta stora resurser i anspråk och undergräva det svenska biståndet på plats i biståndsländerna och i flyktinglägren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänsterpartiet kommer ofta undan med sin ohållbara politik och öser vanligen på med att begära mer av allting. Jag ville bara ta tillfället i akt att påvisa det jag har påvisat. Vi vet att Vänsterpartiet är en del av den rödgröna regeringens regeringsunderlag.

Isabella Lövin balanserar, som Miljöpartiet så ofta numera gör i dessa frågor, på en mycket smal spång. Jag kan fråga henne om hon tror att EU kommer att öppna sina gränser mer och styra om sitt bistånd inom de närmaste åren.

Fru talman! Tack för de frågor som har ställts!

Jag vill börja med att konstatera att asylrätten är fullständigt central i detta. När det gäller det påpekande som gjordes kan även de som i förstone kan ses som ekonomiska migranter ha asylskäl. Det är just därför det är så viktigt att vi stärker och utbildar myndigheterna i detta område i Nordafrika i rättssäkra asylprocesser och hur man intervjuar och tar om hand och har en utbildning i det fundamentala i asylrättens principer och i mänskliga rättigheter.

Detta är en del av de insatser som EU gör i Libyen, som precis som jag sa är en mer eller mindre fallerad stat i dag. Vi stärker fredsprocessen där för att se till att det så småningom ska kunna byggas upp en stat som fungerar, för situationen i dag vad gäller mänskliga rättigheter är helt fruktansvärd i Libyen.

Jag vill understryka att bistånd inte ska gå till icke biståndsfähiga åtgärder. Det finns noggrant överenskommet inom OECD:s biståndskommitté Dac vad som ska kunna finansieras och vad som inte ska kunna finansieras. Här följer Sverige oerhört noga, genom sitt styrelsearbete men också genom tjänstemän som vi har i de operationella kommittéerna, hur EU:s Trust Fund for Africa och andra liknande mekanismer används.

Vi har många exempel på när Sverige har varit med om att förändra eller till och med stoppa en del insatser som vi inte har sett varit biståndsfähiga. Sedan det finns andra insatser som finansieras genom andra finansiella medel inom EU och som kan kopplas till detta, men när det handlar om biståndsmedel är det detta vi tittar på. Vi får stort genomslag. Vi har sänt ut en särskild Sidamedarbetare till Bryssel för att höja kompetensen när vi jobbar med dessa frågor.

Jag tycker att det är ganska osmakligt att binda ihop biståndsinsatser med den slavhandel och de fruktansvärda kränkningar av inte minst kvinnor men även män, barn och ungdomar som sker. Det är inte EU:s biståndsinsatser som finansierar detta, utan det är fråga om samvetslösa människohandlare och människosmugglare och om en fallerad stat med olika miliser och andra som agerar på ett totalt samvetslöst sätt. Vi driver förstås på för att de som utför dessa handlingar ska ställas till svars och inför rätta, straffas och inte komma undan.

Vi använder de medel vi har för att jobba med grundorsakerna till att människor ofrivilligt tvingas fly eller anser att de är tvungna att fly. Här är det helt befogat att jobba med både jobbskapande insatser och rättsstatens principer och att stärka mänskliga rättigheter och rättsstatens funktion, för detta är grunden för att man ska ha sina mänskliga rättigheter tillgodosedda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nu har jag bara två minuter på mig, och Staffan Danielsson dök upp som gubben i lådan och menade att vi ifrågasätter bistånd till Afrika och Mellanöstern. Jag kan nog påstå att det vore på sin plats att Staffan Danielsson läser våra motioner i stället för att stå och killgissa vad vi i Vänsterpartiet menar i vår biståndspolitik. Men tillbaka till själva interpellationen - jag kunde bara inte låta bli.

Momodou Jallow har på ett tydligt sätt lyft upp mycket av det som sker i Libyen i denna debatt. Det beror på att Libyen helt enkelt är det tydligaste och värsta exemplet på konsekvenserna av EU:s användning av bistånd för att stoppa människor på flykt.

Detta är dock inte den enda konsekvensen. Av de som söker asyl i EU kommer färre och färre, som ministern nämnde tidigare, från Afrikas horn, exempelvis från den benhårda diktaturen i Eritrea, från krigets och svältens Somalia och från förtryckets och de etniska konflikternas Etiopien. Det beror på att vägen genom Etiopien, Egypten och Sudan är stängd efter påtryckningar från EU.

Döden på Medelhavet diskuteras ofta, men döden i Sahara är en annan konsekvens av EU:s politik, som det tyvärr talas mindre om. En anledning är förmodligen att vi inte vet hur många som mister livet under de långa och svåra resorna i öknen.

Men låt oss för allt i världen hoppas att de policyer som nu lyfter upp de positiva effekterna av migration och som Sverige har fått inskrivna leder till att EU ändrar färdriktning, även om vi tyvärr inte sett något av detta efter att de nya tilläggen skrevs in i somras.

Fru talman! Jag fick en fråga från Yasmine Posio Nilsson.

Jag försökte bara läsa din interpellation, och som jag förstod det kritiserar du i den att EU riktar om sitt bistånd till länder i Mellanöstern och Afrika. Det står ju så, tyckte jag. Därav drog jag slutsatsen att ni vill att biståndet från EU ska riktas någon annanstans i större utsträckning, men om jag har tolkat interpellationen fel ber jag självfallet om ursäkt.

Fru talman! Jag vill avsluta med att konstatera att det finns många länder i EU-kretsen som gärna vill att vi ska använda biståndet på ett sådant sätt att vi sätter press på mottagarländerna att agera på olika sätt i förhållande till migranter.

Sveriges position är den att om vi drar tillbaka bistånd är det oerhört kontraproduktivt. Om EU är oroliga för att det ska komma en ström av ekonomiska migranter till Europa är det ännu viktigare att vi har ett effektivt bistånd - att vi stöder den ekonomiska utvecklingen, att vi stöder rättsstatens principer, att vi arbetar mot förtryck, för kvinnors rättigheter, för civilsamhällets organisationers möjligheter att verka fritt etcetera. Det är precis dessa områden som biståndet går till. Därmed är det ännu mer centralt i en tid då vi ser en stor oro i många delar av världen.

Precis som en av interpellanterna började med har vi 60 miljoner människor på flykt i dag, och vi har över 120 miljoner som är i behov av humanitär hjälp. Det är den största humanitära katastrofen sedan FN skapades. Därför behövs biståndet mer än någonsin. För att det också ska finnas ett förtroende från mottagarländerna gentemot givarna, i detta fall EU men också Sverige, måste man veta att biståndet har den fattiga människans perspektiv som utgångspunkt. Därför måste det finnas ett lokalt ägarskap om det ska vara effektivt, och människors eget perspektiv måste vara centralt. Därför är det detta som Sverige driver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.