Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin

den 29 maj

Interpellation

2011/12:384 Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin

av Hillevi Larsson (S)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

I juni förra året fattade riksdagen beslut om att stoppa alla nya anvisningar till fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Bakgrunden var bland annat kritik mot oseriösa anordnare som tjänar pengar på arbetslösa. Trots riksdagens beslut finns det i dag ca 35 000 personer i fas 3, vilket ska jämföras med 26 000 vid samma tid förra året. Regeringen har således inte verkställt beslutet.

Det angivna syftet med fas 3 är att långtidsarbetslösa ska erbjudas sysselsättning hos en anordnare med meningsfulla arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras. Det finns dock stora brister när det gäller anordnare av platser i fas 3. Dels finns det anordnare som tar emot deltagare men inte erbjuder meningsfull sysselsättning. Deltagarna får utföra konstgjorda arbetsuppgifter i stället för att skaffa sig kompetens och erfarenhet som kan underlätta övergången till ett vanligt arbete. Dels finns anordnare som låter deltagarna utföra reguljära arbetsuppgifter som den ordinarie avlönade personalen vanligtvis utför. Det har gjort det möjligt för oseriösa företag att skaffa sig gratis arbetskraft och samtidigt erhålla ett bidrag för varje person de tar emot.

En mycket liten del av de arbetslösa i fas 3 går vidare till arbete eller studier. Det har gjort att denna åtgärd av många har kommit att betraktas som en återvändsgränd för långtidsarbetslösa. Deltagarna får ingen lön och omfattas inte av kollektivavtal eller kollektivavtalade försäkringar. I stället får deltagarna ett aktivitetsstöd som motsvarar 65 procent av arbetslöshetsersättningen eller socialbidrag. Att tvinga arbetslösa att leva på successivt sänkt ersättning för att till sist hänvisas till gratisarbete har inte lett till arbete utan till fattigdom. Däremot är fas 3 en god affär för arbetsgivarna, som erhåller 5 000 kronor per månad i stöd för varje person de tar emot.

Riksdagen beslutade redan för ett år sedan att inga nya anvisningar till fas 3 ska göras och att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med förslag på en bättre hantering av de långtidsarbetslösa. Fas 3 har inte förändrats i grunden, nya anvisningar sker hela tiden till fas 3 och de långtidsarbetslösa befinner sig fortfarande långt ifrån arbetsmarknaden – i utanförskap och fattigdom.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsministern:

Avser ministern att vidta några åtgärder för att tillmötesgå riksdagens beslut?