Försvarsmaktens psyopsförband

Interpellationsdebatt 9 maj 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 8 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att i lag reglera vad psyopsförbandet får och inte får göra samt om jag avser att uppdra åt Försvarsmakten att i sitt arbete tydligare skilja på psyops och informationsverksamhet.

Det är riksdag och regering som beslutar om Försvarsmaktsorganisationens övergripande utformning. Med detta som grund bestämmer Försvarsmakten den närmare utformning av krigsförbanden som är nödvändig för att uppfylla kraven på militär operativ förmåga. Försvarsmaktens verksamhet regleras av nationell och internationell rätt. Försvarsmakten ansvarar för att förbandens verksamhet bedrivs i enlighet med gällande regelverk.

Jag ser inga skäl för att nu ta initiativ till en lagöversyn på området psykologiska operationer. Jag har inte heller anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens närmare utformning av myndighetens informationsverksamhet eller krigsförband inkluderat förbandens mandat och uppgifter.


Anf. 9 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! När jag läste det kom jag att tänka på en anställningsintervju jag var på, där jag skulle beskriva min bästa egenskap med högst 200 ord. Jag skrev: Kortfattad. Jag tänkte att det skulle imponera på anställningsmyndigheten, men det gjorde det inte. Det var ett väldigt kort och distinkt svar.

Jag har ställt två frågor till ministern. Jag ska erinra om dem. Den första är om ministern avser att ta något initiativ för att i lag reglera vad psyopsförbandet får och inte får göra. Varför nu detta? Bakgrunden är att det i Sverige, till skillnad från i till exempel USA, inte finns några explicita förbud mot att genomföra psykologiska operationer i Sverige. Det finns ingenstans i lagrummet uttryckt att man inte får genomföra psyops i Sverige, allt enligt ansvarig på högkvarteret för psykologiska operationer.

Det som i USA är olagligt - att psyopssoldater försöker påverka medier, politiker eller tjänstemän - är i Sverige tillåtet. Men Peter Hultqvist svarar att han inte ser några "skäl för att nu ta initiativ till en lagöversyn på området". Varför inte? Är det rimligt att vi i det här sammanhanget till och med ligger efter USA? Den uppenbart oklara juridiska situationen har utretts av Fredrik Konnander vid Försvarshögskolan. Han konstaterar precis detta. Det inte finns inga legala restriktioner för vad psyops får göra enligt svensk lag. Men försvarsministern är inte intresserad, och jag hittar inga argument för detta ointresse.

Den andra frågan var om ministern anser det som väsentligt att tydligt skilja mellan psyops och informationsverksamhet. Det för mig lite häpnadsväckande svaret är väl i klartext att ministern inte bryr sig. Varför vill jag då ställa den frågan? Förbandets uppgift beskrivs som att arbeta och kommunicera i informationsmiljön. Det är gott så.

Psyopsförbandets huvuduppgift är att påverka målgrupper som man tycker behöver påverkas. Det berättar överstelöjtnant Björn Andersson i tidskriften Fokus, ansvarig på högkvarteret för de psykologiska operationerna. Man kan tillägga att påverkan i Försvarsmakten definieras som en "medveten projicering eller förvrängning av sanningen".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under Afghanistankriget, där för övrigt delar av det svenska psyopsförbandet deltog, hände det något intressant. Chefen för ISAF-styrkan, generalen David McKiernan, tog ett drastiskt beslut att slå samman högkvarteret för psyops med informationsverksamheten. Men det var kanske inte så förvånande ändå. "Skillnaderna mellan informationstjänsten och psyops kan ibland uppfattas bara genom skillnader i val av kanal och avsändare", står det i Försvarsmaktens handbok för informationsoperationer. Vidare kan man i samma handbok läsa att både medier och regering finns med i listan över legitima mål för psyops.

Det som dock är olagligt i USA - att psyopssoldater försöker påverka politiker, tjänstemän och medier - är tillåtet i Sverige. Det tycker jag att vi borde se över. Ser ministern verkligen inget behov av att skilja på informationsverksamhet och "medveten projicering eller förvrängning av sanningen".

Vi ska väl inte ha Ryssland som föredöme?


Anf. 10 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! I fredstid är det så att samma lagar och regleringar som gäller för övriga myndigheter, med alla möjligheter och begränsningar, också gäller för Försvarsmakten. Det är ingen annan lagstiftning som gäller, utan det är samma som för övriga myndigheter.

När det gäller användande av psykologiska operationer i krig regleras myndighetsutövningen ytterst av krigets lagar. Enligt krigets lagar får en stridande part skicka ut det budskap som bedöms gynna de egna styrkorna och försvaga angriparens vilja till strid. Det är det grundläggande i vad som gäller.

För att förtydliga detta är det så att psyopsförbandet inte driver någon fri eller egeninitierad verksamhet. Psyopsförbandet agerar på uppdrag, direktiv eller order från Försvarsmakten. Verksamheten i fredstid präglas av övningsverksamhet och är scenariobaserad.

Några ytterligare kommentarer kan vara att psyopsförbandet verkar inom ramen för Försvarsmaktens mandat. Psyopsförbandet har i en skarp situation i uppgift att påverka beteenden och attityder hos godkända målgrupper, till exempel motståndarens militära chefer eller förband.

Det här är ett förband som behövs inom ramen för Försvarsmakten, och det är en operativ resurs som lyder direkt under insatschefen i Försvarsmakten. Verksamheten följer helt de lagar, de regleringar och den ordergång som gäller för övrig verksamhet inom ramen för Försvarsmakten. Därför finns det ingen anledning att ha någon särlagstiftning när det gäller denna verksamhet.

Jag anser att det här i dag sköts på ett sätt som är tillfyllest, och det finns ingen anledning att vidta den typ av åtgärder som interpellanten föreslår.


Anf. 11 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Nu är det ju inte bara undertecknad som tycker så här. I den statliga medieutredning som kom 2016, En gränsöverskridande mediepolitik, konstateras att det inte finns någon tydlig rättsreglering som förbjuder Försvarsmakten att använda hela makten i psyopsförbandets påverkansmöjligheter mot hela befolkningen. Den otydliga gränsen mellan information och påverkan behandlas också i Försvarsmaktens handbok, som jag tidigare citerade här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är väl ändå inte helt optimalt. Det bästa skulle naturligtvis vara om alla gjorde rätt hela tiden och vi därför inte behövde några lagar alls på något område. I en sådan värld lever dock ingen av oss, utan man försöker via lagreglering och påföljder begränsa de saker som annars kan inträffa.

Medieutredningen menar vidare att det kan finnas en risk för att medborgarna utsätts för negativ påverkan och att det därför är av vikt att definiera var gränsen går för vad myndigheter och andra skattefinansierade verksamheter har rätt att göra när det gäller påverkan av svensk befolkning, till exempel via psykologiska operationer eller annan strategisk kommunikation.

Detta borde man ha gått vidare med.

Även om jag hoppas att försvarsministern har rätt i att man sköter sina uppgifter på det mest föredömliga sätt - jag har heller inga exempel på motsatsen - är det ju inte på den grunden vi normalt styr landet, och därför kvarstår min fråga: Varför inte lagreglera det här precis som man faktiskt har gjort i USA, och varför inte tydliggöra skillnaden mellan information och psyops?


Anf. 12 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det var ju bra att interpellanten sa att han inte hade några exempel, för jag hade just tänkt fråga om det. Det var bra att vi fick det utrett med omedelbar verkan.

Det är lätt att föra diskussioner om risker och om vad som eventuellt skulle ha hänt. Det går alltid att driva diskussionen i den riktningen så att det blir provokativt på olika sätt. Men jag vill upprepa att här sysslar man inte med någon fri, egen verksamhet. Man arbetar inom ramen för Försvarsmakten och de regleringar och lagar som Försvarsmakten har, och man agerar på uppdrag, direktiv och order från Försvarsmakten. Verksamheten i fredstid präglas av övningsverksamhet och är scenariobaserad.

Det här är själva basen. Skulle det sedan utanför dessa ramar bedrivas någon egen form av påverkansoperationer riktade mot svensk befolkning är jag säker på att inte bara jag skulle reagera på det. Det skulle nog också Försvarsmaktens ledning reagera på, eftersom det är någonting som inte stämmer överens med inriktningen på hur Försvarsmakten ska agera och det som styr hela Försvarsmaktens verksamhet. I så fall skulle vi börja ha särskilda regleringar i alla delar av Försvarsmaktens verksamhet.

Läget är att man i fredstid har att förhålla sig till samma lagar och regleringar som gäller för övriga myndigheter i det här landet. I samband med en krigssituation är förhållningssättet att det är krigets lagar som gäller, och då kan vi konstatera att det finns en enkelhet i hur det här ska fungera.

Jag tänker därför inte ge mig in på olika typer av spekulationer och eventuella riskscenarier här. Jag konstaterar att det är så här verksamheten fungerar, och det är så här jag uppfattar att man också försöker följa regelverket. Jag har aldrig över huvud taget hört talas om någonting annat, och det har tydligen inte interpellanten heller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är alltså ytterst en operativ resurs som lyder under insatschefen, och det innebär också att de inte kan vara någon sorts egen, fri verksamhet som initierar egna kampanjer riktade mot riksdagsledamöter eller andra beslutsfattare. Jag anser därför att det är ett scenario som inte på något vis är aktuellt eller överensstämmer med verkligheten.


Anf. 13 Stig Henriksson (V)

Herr talman! Tack än en gång för svaret, ministern! Det är väl otroligt bra om det ännu inte finns några exempel, men tanken är ju att det vore ännu bättre att jobba förebyggande.

Eftersom vi till skillnad från USA inte har reglerat detta i lag, vad skulle hindra att man faktiskt gör det? Det är ju en allvarlig fråga. Inte minst i dessa dagar försöker vi vara alltmer på alerten när det gäller olika påverkansoperationer, i alla fall om de kommer från ett visst håll, och det är klokt och bra. Men då behöver vi också se till att städa ordentligt framför egen dörr, både med lagstiftning och instruktioner om att särskilja information från propaganda.

Det här psyopsförbandet har varit aktivt i både Afghanistan och Libyen, och det vore intressant att kanske ta del av vilka erfarenheter och kunskaper man har skaffat sig där.

Det som gäller är alltså återigen att psyopsförbandets uppdrag är arbeta och kommunicera i informationsmiljöer och att upptäcka vilseledande information och påverkansförsök från andra aktörer - jättebra saker. Enligt överstelöjtnant Björn Andersson handlar det vidare om att påverka målgrupper som behöver påverkas, enligt vad man tycker. Påverkan definieras som en "medveten projicering eller förvrängning av sanningen", och då kan man börja bli lite orolig.

När man i samma handbok kan läsa att såväl medier som regering och riksdag är legitima operativa mål tycker jag att det finns goda skäl att fundera lite grann på att styra upp det här lite mer och inte bara lita på att det ordnar sig och att de nog sköter sitt uppdrag som de ska. Det är också ett skydd för dem själva att veta var gränserna går.

Varför inte lagreglera det här precis som man har gjort i USA? Varför inte skilja mellan information och propaganda?


Anf. 14 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag är tvungen att upprepa vad jag har sagt tidigare: Enligt krigets lagar får en stridande part skicka ut det budskap som bedöms gynna de egna styrkorna och försvaga angriparens vilja till strid. I de här sammanhangen kan det också handla om att skicka ut budskap till militära ledare och till förband på motståndarsidan. Detta är helt legitimt enligt krigets lagar och det som jag förmodar att den här förbandschefen syftar på i de citat som Stig Henriksson ger. Det är så verksamheten regleras, och det är det som styr det hela.

I fredstid gäller de lagar och regler som gäller för övriga myndigheter, och här har man ingen möjlighet att bedriva någon egen, fri verksamhet. Man lyder alltså under insatschefen, och det som man gör i fredstid är övningsverksamhet som är scenariobaserad.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig över huvud taget att den typ av aktiviteter som interpellanten överväger här är aktuella eller har varit aktuella. Det här handlar om övningsverksamhet i fred, och det handlar om hur man hanterar en situation i krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag anser att vi behöver ett sådant här förband. Jag anser att det är en viktig kompetens för Försvarsmakten, och jag anser inte att jag har anledning att vidta några som helst åtgärder med anledning av denna interpellation.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:465 Försvarsmaktens psyopsförband

av Stig Henriksson (V)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Redan den kinesiske generalen Sun Zi förklarade på 500-talet före Kristus att den högsta militära förmågan alltid har varit att besegra en motståndare utan strid. Krigskonsten handlar i hög grad om att vilseleda, manipulera och bedra.

Påverkansoperationer har varit ett livligt samtalsämne i försvarskretsar de senaste åren. Då är det i huvudsak de mer eller mindre subtila aktiviteter Ryssland ägnar sig åt som avses. Däremot behandlas sällan vare sig påverkansarbetet från höga Natobefäl, rapporter från näringslivet i syfte att gynna de egna affärerna, eller rapporter från till exempel det halvstatliga Rand Corporation, som finansieras genom bidrag från företag, stiftelser, delstater och stater och har sitt ursprung i flygplanstillverkaren Douglas.

Psykologisk krigföring sker på det mentala planet. Genom olika former av slug propaganda försöker man försvaga motpartens moral och motståndsvilja. Flygblad, radiosändningar, tv, internet och rykten är viktiga vapen. Syftet är att försvaga fiendens moral, skifta känslan av lojalitet och potentiellt vinna över motpartens sympatisörer till sin sida. På motsvarande sätt handlar psykologiskt försvar om att stärka de egna truppernas stridsförmåga och det egna folkets försvars- och motståndsvilja.

Vid Ledningsregementet i Enköping påbörjades utvecklingen av ett psyopsförband under 2006. Förbandet var fullt operativt från den 1 januari 2011, och delar av förbandet fanns med i Afghanistan- och Libyenkrigen. På Försvarsmaktens hemsida går att läsa att ”psyopsförbandets uppgift är att arbeta och kommunicera i informationsmiljön. Förbandet ska påverka beteenden och attityder hos människor för att nå politiska och militära mål, men även upptäcka vilseledande information och påverkansförsök från andra aktörer och motverka dessa.” 

Man kan tillägga att påverkan i Försvarsmakten definieras som en ”medveten projicering eller förvrängning av sanningen”. Eller så som överstelöjtnant Björn Andersson, ansvarig på Högkvarteret för de psykologiska operationerna, uttryckte sig till tidskriften Fokus (2012:05): ”Psyopsförbandets huvuduppgift är att påverka målgrupper som man tycker behöver påverkas.” 

Under Afghanistankriget hände något intressant. Chefen för ISAF-styrkan, den amerikanske generalen David McKiernan, tog ett drastiskt beslut att slå samman högkvarteret för psyops med högkvarteret för press- och informationstjänst. Men vid närmare anblick kanske beslutet ändå inte var så förvånande. ”Skillnad mellan informationstjänst och psyops kan ibland uppfattas bara genom skillnader i val av kanal och avsändare”, står det i Försvarsmaktens handbok för informationsoperationer (där man också kan läsa att till exempel medierna finns med i listan över legitima operativa mål för det svenska psyopsförbandet).

I USA finns sedan andra världskriget strikta regler som förbjuder armén att påverka amerikaner. Endast i extrema krissituationer kan psyopspersonal sättas in på hemmaplan – men de får aldrig använda psyops som metod. Ändå kunde tidningen Rolling Stone avslöja hur en psyopsgrupp försökte manipulera amerikanska senatorer – bland annat John McCain och Joe Lieberman – i förhoppning att öka anslagen och trupperna till kriget i Afghanistan.

I den svenska lagstiftningen råder dock ett vakuum. Att Försvarsmakten menar att psyops inte får riktas mot egna styrkor eller hemmaopinion innebär inte att det finns tillräcklig reglering på området. Den uppenbart oklara juridiska situationen har utretts av Fredrik Konnander, då vid Försvarshögskolan, och han konstaterar att det inte finns några legala restriktioner för vad psyops får göra enligt svensk lag.

I ovan nämnda nummer av Fokus citeras ånyo överstelöjtnant Björn Andersson. ”När psyopsförbandet i Sverige ska genomföra saker så finns det väldigt mycket känslor. Men faktum är att det inte finns några explicita förbud egentligen för att genomföra psykologiska operationer i Sverige. Det finns ingenstans i lagrummet som uttryckt att man inte får genomföra psyops i Sverige.” Det som i USA är olagligt – att psyopssoldater försöker påverka politiker och tjänstemän – är med andra ord tillåtet i Sverige.

Jag vill därför fråga försvarsminister Peter Hultqvist:

 

  1.  Avser ministern att ta något initiativ för att i lag reglera vad psyopsförbandet får och inte får göra? 
  2.  Avser ministern att uppdra åt Försvarsmakten att i sitt arbete tydligare skilja på psyops och informationsverksamhet?