Haverikommission

Interpellationsdebatt 7 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 46 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Maryam Yazdanfar har frågat mig när en haverikommission kommer att finnas på plats för att utreda kvinnomord i nära relationer. Det är en tragedi varje gång en kvinna dödas av en närstående. Regeringen har därför avsatt totalt ca 1 miljard kronor under perioden 2007-2010 för att få till stånd en långsiktig ambitionshöjning i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Två olika handlingsplaner har resulterat i en rad åtgärder för att bekämpa såväl mäns våld mot kvinnor som prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Inom rättsväsendet pågår ett omfattande arbete för att höja kvalitet och effektivitet i utredningar av våld mot kvinnor. Det är också viktigt att exempelvis bestämmelser om besöksförbud tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. För att förebygga att kvinnor dödas av närstående krävs dock insatser från flera berörda offentliga eller ideella funktioner i samhället, som rättsväsen, socialtjänst, hälso- och sjukvård samt kvinnojourer eller brottsofferjourer. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheten att införa ett system för utredningar avseende kvinnor som har avlidit med anledning av brott begångna av närstående. Regeringen införde 2008 ett liknande system när det gäller barn som har avlidit med anledning av ett brott. Socialstyrelsen föreslår att ett system för dödsfallsutredningar ska införas. Utredningarna ska enligt förslaget klarlägga samtliga förhållanden som har inneburit att den avlidna kvinnan har varit i behov av stöd och hjälp. Vidare ska de tydliggöra vilka åtgärder som har vidtagits eller hade kunnat vidtas för att beakta hennes behov. Med sådan kunskap som underlag kan arbetet för att förebygga att kvinnor utsätts för brott av närstående förbättras och utvecklas. Socialstyrelsens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Anf. 47 Maryam Yazdanfar (S)

Fru talman! Jag tackar justitieministern. Detta är en fråga som vi har diskuterat många gånger i kammaren under den gångna mandatperioden. Tyvärr sker det ingen riktig förändring i antalet kvinnor som varje år mördas av en man som de en gång har älskat eller som de älskar och bor ihop med. Det är, precis som justitieministern säger, en tragedi. Det är ett resultat av en könsmaktsordning som gör att män generellt sett har mer makt i samhället än vad kvinnor har. Det här är den grövsta formen. Jag kan bara konstatera att om jag vore justitieminister och om jag hade den makt, det inflytande och de verktyg som justitieministern har skulle en sådan här haverikommission vara en av de första saker jag skulle sjösätta. Jag menar att problemet med denna brottslighet är att man alltför länge har sett detta som ett helt vanligt brott, precis som när någon blir mördad på gatan av en person som de inte känner. Det är en milsvid skillnad mellan dessa olika typer av brottslighet. Vi har skrivit reservationer och motioner. Under många år har vi diskuterat vikten av att lära sig av varje sådan här tragedi för att kunna förhindra att den upprepas. Jag kan skriva under på allting som justitieministern skriver i sitt interpellationssvar utom den allra sista meningen där det står att Socialstyrelsens förslag för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Varför bereds det fortfarande? Varför händer ingenting? Kan justitieministern i dag ge ett datum när en sådan här haverikommission kan sjösättas? Det finns en enighet. Alla partier här i riksdagens kammare står bakom det. Det i den här riktningen som den generella debatten på det här området har gått under de senaste åren. Vad väntar vi på? Vilka bitar är inte fastställda än? Hur lång tid tycker justitieministern att det ska ta? När det här året är slut kommer 17 kvinnor till att ha mördats av någon de älskar eller har älskat. För att kunna förhindra det måste vi lära oss av de tragiska fall som har inträffat tidigare.

Anf. 48 Johan Linander (C)

Fru talman! Först och främst måste det sägas att det är en skam att vi över huvud taget ska behöva ha en debatt här i kammaren om dödligt våld mot kvinnor och mäns våld mot kvinnor. Tyvärr finns det fega och svaga män som tror att de har rätt att misshandla, kränka, våldta och kanske döda sin fru, sambo, före detta fru eller sambo. Det är så det ut. Precis om Maryam Yazdanfar säger är det i genomsnitt 17 kvinnor per år som mördas på det här sättet. Vilket mål ska vi då ha? Vad är lagom? Ska vi vara nöjda om det är tio kvinnor per år som mördas, eller fem kvinnor per år? Det enda rimliga mål vi kan ha är att noll kvinnor ska mördas varje år av sina män. Det ska vara en nolltolerans. Något annat mål kan vi inte ha. Hur ska vi då nå dit? Det är bra med en haverikommission eller om vi ska kalla det dödsfallsutredning. Det behövs. Man måste lära av de misstag som kan ha skett i de kontakter som har varit mellan kvinnan och socialtjänsten eller polisen. Och det gäller även mannen för den delen. Men det måste vara ännu viktigare vad vi gör i förväg innan det har gått så här långt. Vad skulle ha gjorts innan kvinnan blev dödad? Det förslag som Stalkningsutredningen har kommit med är bra och angeläget att få på plats. Det handlar om elektronisk övervakning av besökförbud. När en man har hotat, kränkt och kanske misshandlat sin fru eller sambo och hon har haft mod att anmäla honom blir det ofta ett besöksförbud. Mannen får inte komma i närheten av kvinnan, deras gemensamma hem eller en annan plats där kvinnan befinner sig. Tyvärr vet vi att oerhört många av de här besöksförbuden överträds och att ingenting mer händer. I just de fallen skulle det behövas elektronisk övervakning av besöksförbudet, det vill säga att mannen får en fotboja som registrerar var han rör sig. Kommer han in på det område där han inte får vara slår fotbojan larm direkt till polisen. Kvinnan får också veta att någonting är på gång. Jag tror att det skulle kunna hjälpa. Det är tragiskt att det ska behövas, men jag tror att det skulle kunna rädda livet på en del av de här kvinnorna. Man pratar om dödsfallsutredningar, mäns våld mot kvinnor och män som mördar sina kvinnor, och det är bra. Men samtidigt måste jag säga att jag gärna vill se samma rutiner även vid andra mord av den här typen, relationsmord eller vad vi ska kalla dem. Det kan handla om en bror som dödar sina syskon eller sin styvfar, en kvinna som dödar sina barn eller en man som dödar sina föräldrar. Även i de fallen behöver vi ta reda på varför det gick som det gick, vilka kontakter som tidigare varit och vad vi kan lära oss av det så att inte samma eventuella misstag begås igen. Det behövs dödsfallsutredningar. Jag tycker att de ska gälla alla former av relationsmord.

Anf. 49 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Låt mig börja med frågan om när det kan komma ett förslag. Eftersom den här regeringen faktiskt har levererat dödsfallsutredningar när det gäller barn, vilket vi inte har haft tidigare, har jag ganska gott hopp om detta. Förslag från Socialstyrelsen har remissbehandlats vad jag vet. Det pågår en beredning. Det ligger inte inom Justitiedepartementet, och det är därför jag inte vet exakt när det kan komma ett förslag. Jag utgår ifrån att vi får ett förslag så att man genom ett metodiskt arbete kan få samlad kunskap om eventuella systembrister. Maryam Yazdanfar säger att det vore det första hon skulle ha gjort om hon skulle ha arbetat mot den här typen av grova brott, men jag måste säga att det är kanske inte det första jag skulle göra. Vi har sett att vi måste ingripa mer aktivt för att förebygga och hantera det som redan pågår. Att börja med att ta reda på vad det var som gick fel när vi har ett antal kvinnor som har mördats är liksom att börja i fel ände i någon mening, även om jag förstår hur viktigt det är. Vi har inriktat oss på en mängd olika åtgärder där väldigt mycket kunskaper som redan finns har använts. Det är inte så att vi inte känner till någonting om vad som leder till mäns våld mot kvinnor, hur den här typen av brottslighet ser ut eller vilken metodik som kan fungera. Därför har vi med totalt nära 1 miljard kronor inriktat oss på förebyggande insatser och inte minst utbildning av personal inom olika myndigheter. Utredningarna av hur de ska bli mer verkningsfulla ska bli bättre. Det gäller också behandling av dömda, stöd till brottsoffer och en rad sådana saker som jag tror är betydelsefulla. Jag tror att det är den här kraftsamlingen kring aktiva åtgärder för de kvinnor som är hotade, förföljda eller kränkta av män som gör att vi också kan se att fler anmäler. Vi vet inte hur många det har varit. Vi har haft ett förfärande mörkertal. Man ska väl egentligen inte vara glad över att antalet anmälda brott ökar, men i det här fallet är det faktiskt så. Vi vet att många kvinnor inte orkade anmäla därför att man förr inte kände att man fick stöd och förståelse för problemen när man vände sig till polis och till andra myndighetspersoner. Jag tror att den här typen av massiva utbildnings- och informationsinsatser kan hjälpa till att förändra detta. I dag finns det specialutbildad personal på väldigt många olika håll, och även inom åklagarväsendet, för att se vad den här typen brottslighet står för och för att göra att utredningarna blir bättre så att vi kan lagföra innan män har slagit ihjäl kvinnor. Jag vill inte alls säga att det här är en oviktig åtgärd. Den står på listan, annars hade inte regeringen gett det här uppdraget till Socialstyrelsen. Jag har väldigt gott hopp om att vi ska få ett förslag. Vi har skärpt straffen för den här typen av grova våldsbrott. Det är oerhört betydelsefullt. Jag kan konstatera att vi i Alliansen är väldigt överens om tagen när det gäller att bekämpa den här typen av våld mot kvinnor. Men nu senast när man röstade i riksdagen om skärpt straff för grova våldsbrott kunde inte oppositionen enas om det heller. Där finns det verkligen många frågetecken om hur kraftfull den politiken skulle vara. Det kommer som sagt förslag, trots att jag inte kan ge besked om exakt när.

Anf. 50 Maryam Yazdanfar (S)

Fru talman! Vad jag förstår ligger det här under Socialdepartementets kompetensområde och under statsrådet Maria Larsson. Jag vet att hon också är väldigt positiv till det här. Redan den 11 januari 2008 höll hon ett tal här i riksdagen. Då sade hon att regeringen ville utvidga det arbetssätt som man har när barn blir mördade till att även gälla när kvinnor blir mördade av sina män eller sina före detta män. Därför undrar jag var det här har stött på patrull i Regeringskansliet. Om justitieministern är för det och om ansvarigt statsråd, Maria Larsson, är för det undrar jag var det finns bromsklossar på Regeringskansliet som gör att det här tar tid. Nej, det här är ju ingen ny företeelse på något sätt. Mäns våld mot kvinnor är ingen ny företeelse. Det som har hänt, om man ska se på det ur ett historiskt perspektiv, är att det har uppmärksammats och att politiker och samhälle numera tar det här våldet på allvar. Jag kan inte nog understryka hur upprörd jag blir varje gång någon beskriver ett sådant här mord som ett familjedrama eller en familjetragedi. Jag tycker att man ska kalla saker vid deras rätta namn. Ett mord är ett mord, en man är en man, en kvinna är en kvinna och ett gift par är ett gift par. Om mannen i det gifta paret har begått mord på kvinnan i det gifta paret ska det betecknas som mäns våld mot kvinnor. Jag är väldigt glad för att språkbruket har förändrats och att debatten har förändrats. Allt fler politiker från alla läger tar de här orden i sin mun och ser de problem som finns. Det finns faktiskt en stor skillnad, Johan Linander, mellan de här morden och en bror som blir dödad av sin bror eller en far som blir dödad av sin son. Det är självklart tragedier. Det är stora tragedier. Skillnaden är att våldet mot kvinnor är systematiskt och härstammar från de samhällsstrukturer som hela tiden reproduceras. För att kunna se varför det här våldet reproduceras och varför män som utövar våld mot sina partner kan fortsätta att gå till nya kvinnor och utöva samma våld mot dem måste det undersökas. Jag ser verkligen inget motsatsförhållande mellan att jobba förebyggande i dag och att i det arbetet ta kunskap av vad som tidigare har hänt. Det är därför jag är otålig. Jag kan inte vänta. Jag tycker att justitieministern ska använda all den makt som hon besitter i regeringen för att en haverikommission ska kunna börja arbeta omedelbart.

Anf. 51 Johan Linander (C)

Fru talman! Jag börjar med att svara Maryam Yazdanfar att jag inte gjorde någon jämförelse mellan olika typer av relationsmord, alltså om en man har mördat sin fru eller om en bror har mördat sina syskon. Vad som dock är gemensamt är att i de här fallen har det ofta funnits kontakter med socialtjänst och polis tidigare. Vad jag ville ha sagt med jämförelsen är att om det har begåtts misstag måste man lära av dem oavsett om det är en man som har mördat sin fru eller en son som har mördat sina föräldrar. Maryam Yazdanfar ifrågasätter varför saker och ting tar tid. Jag kan säga att jag ställde precis samma fråga till dåvarande justitieminister Thomas Bodström under förra mandatperioden. I opposition är man väl mer otålig än vad vi inser att vi kan vara när vi sitter i majoritet, även om jag också kan vara otålig och tycker att saker tar för lång tid ibland. Men så är det med vårt svenska utredningsväsen. När det tog sex sju år innan vi hade en ny sexualbrottslagstiftning på plats från att utredningen påbörjades ifrågasatte jag verkligen varför Thomas Bodström, den dåvarande justitieministern, tog så lång tid på sig. Vård och hjälp togs upp här. Det finns tyvärr de som argumenterar mot att de män som slår och som inte kan hantera sina aggressioner och använder våld som kommunikationsmedel ska få stöd och hjälp. Tyvärr finns det de som argumenterar mot det stödet och den hjälpen och vården. Jag menar precis tvärtom att vi också måste satsa på att vårda och få de här männen att förändra sitt sätt att bete sig. Annars blir det, precis som Maryam Yazdanfar säger, så att de kommer ut från fängelset och begår samma brott igen. Och då är det ytterligare en kvinna som får lida. Alltså behövs stöd och hjälp åt de männen och så klart också åt kvinnorna som är utsatta.

Anf. 52 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Var finns bromsklossarna, undrade Maryam Yazdanfar, när det gäller svårigheterna att få fram ett beslut om att ha någon typ av haverikommission, om jag får kalla det för det även om jag uttryckte det med många fler ord i det skrivna interpellationssvaret. Bromsklossen är, vilket Johan Linander antydde, svenskt remissförfarande. Vi är väldigt noga med att många berörda ska få lämna synpunkter. Ber man en massa människor att lämna synpunkter på ett förslag som man tycker är viktigt ska man också ta del av de synpunkterna och försöka rätta sig efter vad som kommer fram i remissarbetet. Det tar naturligtvis tid, men jag tror att förslag, ibland i vart fall, blir bättre om man gör på det sättet. Det finns inget motsatsförhållande, och det var det jag försökte visa eftersom Maryam i ett tidigare inlägg sade att det första hon skulle göra, vilket man kan tolka som det viktigaste, skulle vara just detta. Det är klart att vi måste arbeta med många typer av åtgärder för att bekämpa det här problemet. Det är vi helt överens om. Vi har det här bekymret men också en viss möjlighet. De flesta kvinnor som utsätts för våld blir inte ihjälslagna, men många lever i förhållanden och relationer där de upplever mäns våld mot kvinnor och utsätts för brott och kränkningar. Där kan vi se ett mönster, och jag tror att man möjligen den vägen också kan hitta ännu bättre insatser för att förebygga och ingripa i tid. Det är det som en sådan här haveriutredning kan hjälpa till med. Dock är det så att när man tittar på ärenden som handlar om hot och förföljelse och våld i nära relationer är ofta flera myndigheter redan inblandade. En förföljd kvinna har i allmänhet kontakt med socialtjänsten, hon har barn i skolan, hon har en arbetsgivare och hon har många olika aktörer omkring sig. Jag misstänker, utan att kunna veta det, att man i många fall inte riktigt samordnat sig. När vi utreder detta med stalking visar det sig att man nästan ska vara heltidsanställd för att administrera sina myndighetskontakter om man är hotad och förföljd, för det är ju så många kontakter med olika myndigheter. Med de här bakgrundserfarenheterna tycker jag att vi har gjort någonting som är väldigt viktigt i det här sammanhanget, och det är att vi nu i mer än 190 kommuner har fått samverkansavtal mellan polisen och kommunen om hur de ska samarbeta operativt, om man får uttrycka sig så, och när det gäller att ha en omvärldsbeskrivning och var de ska ingripa. Jag har sett flera av de här olika samarbetsavtalen, och det är inte ovanligt att man just har tagit upp våld mot kvinnor och hur man kan arbeta tillsammans mer effektivt. Det tror jag kan öka skyddet och stödet till de här kvinnorna. Sedan har vi också en viktig insats som pågår, och det är att vi arbetar med beprövade program för behandling av intagna som har dömts för våld i nära relation. Problemet är möjligen att för många är det första gången som de blir dömda när vi möter dem, och man skulle önska att den här typen av program och åtgärder kom tidigare för att förebygga våldet. Det får vi arbeta vidare med. Vi jobbar inom kriminalvården med beprövade program, och vi har väldigt många samarbetsavtal på plats mellan bland annat polis och socialtjänst som möjligen kan hjälpa en del av de här utsatta kvinnorna.

Anf. 53 Maryam Yazdanfar (S)

Fru talman! Det känns faktiskt tryggt att veta att oavsett vilken regering som kommer att tillträda efter den 19 september kan vi göra en deal här i kammaren mellan Beatrice Ask, Johan Linander och mig. Blir det en socialdemokratisk regering - vilket jag förstås hoppas, för vi kommer förutom att införa sådana här utredningar att föra en mycket bättre politik generellt - kommer jag att se till att den här biten faller på plats tillsammans med mina kamrater i justitieutskottet. Beatrice Ask och Johan Linander får jobba på sitt håll för att sådana här utredningar ska komma på plats. Det finns väldigt många aspekter av detta våld som måste synliggöras och undersökas. Precis som Beatrice Ask säger missar man ibland detta med beprövade metoder i brottsbekämpningen. Vilka metoder använder man egentligen? Hur fungerar de? Finns det något stöd i vetenskap? Jag var engagerad i en kvinnojour och såg till exempel att våldet hela tiden reproduceras. Om man som flicka har levt i ett hem där pappa hela tiden har slagit mamma, och det på något sätt har varit okej, kommer hon att växa upp i föreställningen att vissa pappor slår vissa mammor. På det sättet reproduceras beteendet. En pojke kommer att växa upp med föreställningen att om han blir pappa kan det hända att han slår sina barns mamma. För att stoppa det en gång för alla behövs det, precis som Johan Linander säger, hjälp till männen, stöd till kvinnorna och stöd till barnen.

Anf. 54 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Det förslag som Socialstyrelsen har tagit fram på regeringens uppdrag om en typ av haveriutredning när det gäller kvinnor som har utsatts för våld av sina män tror jag är någonting som vi är överens om och som är bra. Det är viktigt. Jag tror att det i de här frågorna finns en ganska stor samsyn i riksdagen och i det svenska samhället om att detta inte är någonting som vi accepterar. Samtidigt är det en väldigt utbredd kriminalitet som pågår. Det är lite dubbeltydigt för mig, och det gör att vi har mycket att arbeta med när det gäller värderingar, attityder, förebyggande insatser och en del annat. Alliansregeringen är både enad i ambitionerna och mycket bestämd i fråga om vad som måste göras, och det är bakgrunden till att vi har lagt så mycket resurser och energi på dessa frågor och jobbar väldigt brett. Frågorna ligger också i det program som vi har arbetat fram i den rättspolitiska arbetsgruppen inför de kommande fyra åren. Vi har naturligtvis det väldigt tydliga målet att vi ska fortsätta arbetet och få detta på plats. Den rödgröna oppositionen har en del frågor att besvara. Det behöver inte interpellanten Maryam Yazdanfar göra, för jag tycker att hon är otroligt tydlig och väldigt målmedveten i de här frågorna, vilket är skönt att se. När det däremot gäller påföljder för grova våldsbrott har inte oppositionen ett enat svar. Tvärtom vill en del partier till och med ha utskrivning efter halva tiden. Att den som har slagit ihjäl sin fru ska släppas ut efter halva tiden verkar mycket knepigt för mig. Vi kommer säkert att återkomma till de här frågorna framöver och fortsätta att arbeta. Jag ska naturligtvis ta med mig att det finns en brist på tålamod i kammaren till mina kolleger när det gäller en haveriutredning.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:486 Haverikommission

av Maryam Yazdanfar (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Varje år mördas i genomsnitt 17 kvinnor av sin man eller före detta man. Vi menar att en haverikommission bör utreda varje kvinnomord. Då kan man dra lärdom av de eventuella fel och brister som förekommit från olika myndigheter innan mordet begicks. Syftet är att myndigheterna ska kunna dra lärdom av detta så att våldet och särskilt det dödliga våldet mot kvinnor minskar. Varje dag som går utan att regeringen gör något är en förlorad dag. Jag vill fråga justitieministern:

När kommer en haverikommission att finnas på plats för att utreda kvinnomord i nära relationer?