IT-miljön i offentlig verksamhet

Herr talman! Monica Green har frågat Stefan Attefall om han avser att ta initiativ till att staten, kommunerna och landstingen ska förbättra sina IT-inköp och anpassa utbildningen till de anställda. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan. IT-miljön blir en allt viktigare del av den offentliga sektorns vardag och det är viktigt att vi sköter den på ett sätt som är kostnadseffektivt och anpassat efter medarbetarnas kompetenser. Jag har under våren bjudit in till tematiska rundabordssamtal. Digitalt innanförskap, e-förvaltning och digital kompetens var några av de teman som behandlades. Under dessa samtal inkom ett antal förslag om användbarhet och digital kompetens som jag avser att bereda vidare inom ramen för arbetet med att ta fram en digital agenda för Sverige som ska presenteras under 2011. Kammarkollegiet har vidare ett samlat ansvar för upphandlingen av ramavtal för den offentliga förvaltningen inom området informationsteknik. Genom att nyttja statliga ramavtal kan myndigheter inte bara spara resurser i form av tid och bättre priser och därmed åstadkomma besparingar för skattebetalarna utan dessutom skapa en bättre IT- och arbetsmiljö. Även kommuner och landsting kan ansluta sig till dessa ramavtal. Det är vidare viktigt att enkelhet och användbarhet står i fokus när kraven på IT-system specificeras vid upphandlingar. I upphandlingsspecifikationerna ställs i dag ergonomiska krav på alla IT-inköp och användbarhetskrav på till exempel webbplatser. Kammarkollegiet deltar även i E-delegationens uppdrag att genomföra regeringens handlingsplan för e-förvaltning i syfte att nå målet "så enkelt som möjligt för så många som möjligt". Handlingsplanen riktar sig till medborgare, företagare och den offentliga förvaltningens medarbetare. Det ankommer därmed på E-delegationen inom ramen för deras löpande arbete att föreslå åtgärder som regeringen behöver vidta för att förstärka användbarheten av IT-system och förstärkning av IT-utbildning för personalen. E-delegationen lämnar löpande förslag till regeringen var sjätte månad i SOU-form. Som även framgår ur regeringens skrivelse 2010/11:138 Riksrevisionens granskning av it inom statsförvaltningen och statliga it-projekt avser regeringen dessutom att utreda frågan om myndigheters outsourcing av IT-tjänster för att åstadkomma kostnadsbesparingar.

Herr talman! Tack, statsrådet, även för detta svar! Anledningen till att jag har framställt den här interpellationen är att det finns många exempel på att det har blivit krångligare med IT fast det borde bli enklare. Egentligen tycker vi ju att IT-verktygen ska underlätta både för kunder och för våra olika verksamheter. Det finns exempel inom sjukvården där det har blivit krångligare för sjuksystrar och läkare att fylla i journaler när de ska göra det via nätet och inte på en blankett. Det har alltså inte förenklat för dem. Principen för oss när vi gör upphandlingar både i kommuner, landsting och inom de olika statliga förvaltningarna ska vara att vi ska underlätta och förenkla. Eftersom tid är pengar sparar vi då också pengar. Hur gör vi det på bästa sätt, och hur utvecklar vi detta? Om man låter tekniker och andra specialister, som inte ser problemen, göra inköpen tenderar det att bli krångligare. Det är därför en bra ansats som ministern har. Jag vet att E-delegationen gör ett mycket bra arbete, men ändå får jag höra sådana här exempel ute på fältet. Det finns även exempel från människor som ska beställa färdtjänst. 92-åringar måste beställa på ett krångligt sätt trots att man inte gärna kan vänta sig att de kan fylla i alla uppgifter. Både inom sjukvården och i kommunerna finns det många exempel där det inte funkar som man har tänkt sig. Här kan vi göra mycket genom att peka med hela handen, underlätta för inköpare och även utbilda dem som ska vara inköpare så att man ställer rätt upphandlingskrav. Jag tror att vi har mycket kvar att göra där.

Herr talman! Jag instämmer gärna i att vi måste bli bättre på användbarhet. Samtidigt är användbarhet mycket svårt att reglera fram eftersom utvecklingen går så fort. Vad som i går var ett krångligt operativsystem som var svårt för gemene man att förstå med en massa inställningar och installationer är i dag en surfplatta med en appstore som en treåring kan lära sig på en kvart. Utvecklingens hastighet gör det alltså väldigt svårt för oss att ställa relevanta krav. Ibland kan en reglering till och med vara hämmande på utvecklingen. Detta ska inte hindra oss från att hela tiden försöka bli bättre. Vi ska använda de medel som står till vårt förfogande när det gäller upphandlingar - vägledningar och riktlinjer - för att främja en ökad användbarhet i de system som köps in eller utvecklas. När det gäller offentlig verksamhet behövs det gemensamma vägledningar och riktlinjer för bland annat användbarhet. Ett sådant arbete som jag nämnde i svaret är initierat och kommer att levereras i höst, och E-delegationen har ju i uppdrag att ta fram en vägledning för webbutveckling som ska leda till att så många som möjligt ska kunna använda offentliga webbsidor och e-tjänster just i syfte att öka användbarheten och ha särskilt fokus på de behovs som äldre personer, personer med funktionsnedsättning och andra kan ha. Målsättningen är förstås att tillgodose deras krav. När det gäller IT-miljön för de anställda kan man väl konstatera att användbarhet och kompetens är två sidor av samma mynt. Det är bara genom att kontinuerligt jobba med båda de aspekterna som vi kan förbättra IT-miljön för de anställda, oavsett om det är anställda inom vården eller andra delar av den offentliga sektorn. Samtidigt är e-tillgänglighet ett begrepp som är viktigt att notera i det här sammanhanget. Det är en del av det vidare begreppet e-inkludering. E-tillgänglighet handlar om de hinder och svårigheter som användare i allmänhet och äldre och personer med funktionsnedsättning i synnerhet kan stöta på när de på lika villkor som vi andra försöker delta i informationssamhället. Trenden går mot globaliserade krav på e-tillgänglighet, och det pågår projekt för att ta fram en europeisk standard med tillhörande stödmaterial för offentlig upphandling av tillgänglig IT. Den nya standarden kommer, förväntar jag mig, att driva på marknaden inom området e-tillgänglighet väsentligt.

Herr talman! Det är tveeggat när utvecklingen går framåt. Det kan till och med vara så att en sjuksyster på sin fritid med lätthet använder en läsplatta och en applikation för att ta till sig kunskaper medan hennes offentliga arbetsgivare inte har hängt med i den utvecklingen för att man inte har gjort rätt upphandlingar. Där kan det vara krångliga IT-system med krångliga sätt att ta sig in, och människor suckar djupt över att det krävs många moment för att fylla i en enda blankett. Där har vi inte varit tillräckligt duktiga som upphandlare. Vad kan vi göra mer? Jag tror att det hela har varit lite valhänt hanterat sedan Verva lades ned och man skulle ta fram 24-timmarswebben fram till dess E-delegationen fick arbetet och kunde sätta i gång på ett bra sätt, vilket man ju gör. Under den tiden tror jag att man har tappat en del. Vi måste ju se till att vi drar nytta av IT-systemen eftersom det finns så mycket bra och kvalitetsmässiga saker att använda oss av. Då är det beklagligt att våra offentliga uppköpare inte ligger i framkant. Dessutom har vi under en lång tid talat om IT i vården och om hur IT skulle kunna underlätta för vården. Man har sett det som en ny marknad, och många i företagsvärlden och IT-världen säger: Här kommer vi att kunna underlätta! Ändå står vi och stampar för att vi inte har rätt verktyg att upphandla med. Det irriterar mig när vi ser så bra saker som vi skulle kunna underlätta vården, skolan och annan offentlig verksamhet med och när vi skulle kunna ligga i framkant. Nu ligger vi i stället långt efter.

Herr talman! Användbarhet är ett ständigt aktuellt ämne och kommer alltid att vara det. Så länge som de tekniska möjligheterna utvecklas och möjligheten till förenkling finns kvar kommer det alltid att vara angeläget för oss att fortsatt arbeta med att öka användbarheten och därmed också öka tillgängligheten och delaktigheten i IT-samhället. När det gäller de e-tjänster om offentliga förvaltningar erbjuder eller de system som vi använder i offentlig sektor är det otroligt viktigt att vi lär oss att använda upphandlingsinstrumentet på rätt sätt för att ställa rätt krav. Jag instämmer gärna i att det finns en stor förbättringspotential för IT-användningen i vården. Det är just därför som regeringen tillsammans med SKL har tagit fram handlingsplanen Nationell e-hälsa för att just ta till vara IT:s möjligheter att hjälpa oss att erbjuda inte bara en god utan en bättre vård och en ökad patientsäkerhet. När man hör exempel som exemplet i Stockholms län där en sjuksköterska en dålig dag på jobbet kan behöva logga in i 17 olika datasystem inser man att det finns en del att göra när det gäller användbarhet. Det gäller inte minst när man kommer till det som jag brukar benämna kallelseyrken. Det är vårdyrken eller för den delen läraryrken i skolan. Det är människor som brinner för att utbilda barn eller vårda våra sjuka så att de blir friska. De kanske inte i första hand brinner för att lära sig komplicerade tekniska system. Men vi vet att om vi har en bra IT-användning i vården kan vi rädda liv. Det kan många gångar handla om att få tillgång till den information som finns om patienten i journaler på minuter eller kanske sekunder om det är ett allvarligt fall som kommer in till akuten. När det gäller användbarhet är andra sidan på myntet att de som ska använda systemen har rätt kompetens. Där vill jag gärna lyfta fram att det är ett otroligt viktigt uppdrag för arbetsgivarna att se till att den personal som de har anställda har rätt kompetens och får en ständigt uppdaterad kompetens för att använda de IT-system som förvaltningen förväntar sig att den ska använda och som kan underlätta arbetet. Det gäller oavsett om det handlar om sjuksköterskor eller lärare i skolan.