Nationellt tiggeriförbud

Herr talman! Adam Marttinen har frågat mig vilka slutsatser jag drar av regeringens insatser hittills rörande utsatta EU-medborgare som uppehåller sig i Sverige för att tigga. Han har också frågat mig om jag kan tänka mig en uppgörelse om ett nationellt tiggeriförbud över blockgränserna mellan SD, M och S och, om inte, vilka andra åtgärder regeringen avser att vidta för att utsatta EU-medborgare i Sverige snarast ska återvända till sina hemländer för påbörjad integrering.

Regelverket om fri rörlighet för personer innebär långtgående rättigheter för alla EU-medborgare att resa in och vistas i andra EU-medlemsstater.

I Polismyndighetens lägesbild över brottslighet som är kopplad till utsatta EU-medborgare gjordes bedömningen att merparten av de utsatta EU-medborgare som tigger gör det utan att detta kan kopplas till organiserad brottslighet. Det förekommer dock att en del som tigger styrs av kriminella aktörer och att de utsätts för brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt oacceptabelt att människor som är utsatta på grund av fattigdom och diskriminering utnyttjas eller blir utsatta för brott när de försöker skaffa sig en möjlighet till försörjning.

Regeringen är bekymrad över att personer som vistas tillfälligt i Sverige ska behöva tigga för sin försörjning och att denna grupp lever under ovärdiga förhållanden. Otillåtna bosättningar kan också medföra omfattande nedskräpning och drabbar bland annat markägare som får se sin mark tas i anspråk på ett olagligt sätt.

Sommaren 2015 presenterade regeringen ett åtgärdspaket för att bekämpa utsatthet och tiggeri. De åtgärder som presenterades var bland annat tydligare regler i Sverige, internationell samverkan och ett nära samarbete med det civila samhället.

Under 2015 tillsatte regeringen en nationell samordnare i frågor som rör utsatta EU-medborgare. Länsstyrelsen i Stockholms län fick året efter i uppdrag att fortsätta utveckla samverkan och samordna det arbete som bedrivs i landet gällande målgruppen. Uppdraget har nu förlängts till och med 2019.

Regeringen överlämnade förra året till riksdagen en proposition med förslag på en ny form av särskild handräckning. De nya reglerna om avlägsnande, som trädde i kraft den 1 juli 2017, innebär att det har blivit lättare för markägare att få tillbaka besittningen av mark där personer bosatt sig utan tillstånd. Regeringen kommer att följa upp myndigheternas hantering av otillåtna bosättningar, men redan nu finns indikationer på att reformen har fått avsedd effekt.

Den 6 mars 2018 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering. Förslagen innebär bland annat att straffbestämmelsen om människohandel ges en tydligare brottsbeskrivning, att barn får ett ännu starkare skydd och att minimistraffet för människohandel, mindre grovt brott, skärps till fängelse i sex månader.

Dessutom föreslås ett helt nytt brott, människoexploatering, som uttryckligen straffbelägger exploatering av personer i tiggeri. Förslaget innebär ett starkare straffrättsligt skydd i till exempel de fall där personer som lever under ekonomiskt svåra förhållanden otillbörligt förmås lämna ifrån sig vad de tiggt ihop eller betala för något som egentligen är gratis, såsom en plats att tigga på i det offentliga rummet.

Förslagen är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2018.

Den 8 februari beslutade regeringen om en handlingsplan mot prostitution och människohandel som även inkluderar personer utsatta för människohandel i form av tiggeri. Syftet med handlingsplanen är att förebygga och motverka prostitution och människohandel för alla ändamål samt att bidra till ett bättre skydd och stöd för personer som är utsatta för människohandel. Från och med den 1 januari 2018 permanentades det nationella uppdrag om prostitution och människohandel för sexuella och andra ändamål som Länsstyrelsen i Stockholms län tidigare har haft genom att uppdraget fördes över till Jämställdhetsmyndigheten.

Det är en polisiär uppgift att upprätthålla den allmänna ordningen och att ingripa när personer till exempel uppträder ordningsstörande, skräpar ned eller begår brott.

Regeringen arbetar aktivt med att påverka levnadsförhållandena i hemländerna för att åstadkomma skillnad och hållbarhet på lång sikt och har tecknat samförståndsavtal med både Rumänien och Bulgarien. Samarbetet har resulterat i ett mycket gott samtalsklimat och stärkt de bilaterala relationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har sammantaget vidtagit en rad åtgärder för att bekämpa utsatthet, för att skärpa straffrätten mot människohandel och exploatering samt för att underlätta för polisen och andra myndigheter att agera mot den brottslighet som förekommer i samband med tiggeriet.

Herr talman! I en polisrapport från 2015 gjordes en uppskattning att ca 4 700 EU-migranter uppehöll sig i Sverige med syfte att tigga på våra gator. Det kan i många fall röra sig om frivillighet, vilket ministern påpekade i sitt svar, men den mer allmänna bilden är att tiggeriet har kommit att utgöra en grund för ett organiserat utnyttjande av utsatta människor.

Sverigedemokraterna har länge påpekat att tiggeriet är organiserat och att människors utsatthet förvärras av regeringens ovilja att erkänna och hantera problemen.

Återintegreringen i tiggarnas hemländer blir såklart omöjlig om de inte snarast återvänder till sina hemländer. Bland dessa 4 000-5 000 utsatta EU-migranter beräknas ungefär 100 vara barn. Det gör givetvis läget ännu mer allvarligt att barn får erfara tiggeri och fråntas möjligheten att gå i skola i sina hemländer.

Olika former av tiggeriförbud har visat på omedelbar effekt i flera olika länder. I Holland har de stora städerna infört tiggeriförbud. Inom loppet av ett par veckor har de strukturer som organiserat tiggeriet slagits sönder, och tiggeriet har därmed upphört permanent.

Ett tiggeriförbud skulle inte ta så mycket resurser i anspråk från exempelvis poliser och ordningsvakter som dagens utbredda tiggeri gör.

Ett nationellt tiggeriförbud skulle uppskattningsvis inom loppet av några veckor kunna ge den effekt som regeringen har försökt uppnå under hela mandatperioden: att utsatta EU-medborgare i ökad grad återvänder till sina hemländer.

För två år sedan, i februari 2016, presenterade regeringens nationella samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, sin slutredovisning för regeringen och statsrådet Åsa Regnér.

På den efterföljande presskonferensen presenterades hur regeringen förhöll sig till en rad frågor. Åtgärder från det allmänna som på olika sätt underlättade eller uppmuntrade till fortsatt tiggeri ratades, och det konstaterades att den bästa hjälpen uppnåddes genom etablerade hjälporganisationer i tiggarnas hemländer.

Regeringens ståndpunkt var sammanfattningsvis mindre hjälp i Sverige och mer hjälp i tiggarnas hemländer. Sverigedemokraterna instämde i slutsatsen men inte i vilka åtgärder som regeringen avsåg att vidta för att nå målet.

Ett tiggeriförbud avfärdades i slutredovisningen av Martin Valfridsson och av statsrådet Åsa Regnér. Därefter har bland andra Ylva Johansson, Magdalena Andersson, Anders Ygeman, Stefan Löfven och inte minst nuvarande justitieminister Morgan Johansson avfärdat ett tiggeriförbud som en lösning för att nå våra gemensamma slutsatser kring tiggeriproblematiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under mandatperiodens gång har dock stödet ökat för Sverigedemokraternas förslag om ett nationellt tiggeriförbud. Inte minst ändrade regeringens egen nationella samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson, ståndpunkt. Ett år efter att han presenterat sin slutredovisning för regeringen förordade han ett tiggeriförbud.

I riksdagen har Moderaterna deklarerat att de ansluter sig till ett förslag om ett nationellt tiggeriförbud.

Trots att tiggeriförbud gett omedelbar effekt i andra länder har regeringen storsatsat på andra åtgärder.

Med facit i hand kan vi se att regeringens storsatsningar inte har resulterat i någon förändring sett till antalet tiggare som uppehåller sig i Sverige.

Då stödet för ett nationellt tiggeriförbud finns hos både Sverigedemokraterna och Moderaterna skulle en ändrad inställning från regeringen eller Socialdemokraterna enskilt kunna resultera i ett brett stöd för ett nationellt tiggeriförbud i Sveriges riksdag. Med anledning av det har jag ställt några frågor till vår justitieminister: Vilka slutsatser drar man av det som har gjorts hittills? Och kan ministern kan tänka sig en överenskommelse om ett tiggeriförbud över blockgränsen, mellan Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna?

Jag har inte riktigt fått tillfredsställande svar i ministerns inledande svar. Men jag tror att vi får anledning att fördjupa oss i det i denna debatt.

Herr talman! Jag tror att vi alla kan vara överens om att tiggeri inte är att leva ett värdigt liv. Och det måste motverkas på många olika sätt.

I grunden handlar det om att bekämpa fattigdomen. Det gjorde vi i Sverige en gång, genom utbyggnaden av välfärdsstaten. Den socialdemokratiska politiken handlade om att minska klyftorna och bekämpa fattigdomen. Vi skapade en situation där tiggeriet i Sverige minskade dramatiskt, för att inte säga nästan helt försvann. Det var en effekt av den socialdemokratiska välfärdspolitiken.

Det är klart att man skulle vilja se den typen av sociala reformer i länder som Rumänien och Bulgarien. Om de skulle ta till sig en socialdemokratisk välfärdspolitik skulle situationen där vara helt annorlunda. Vi gör en del insatser för att hjälpa till med just det, i både Rumänien och Bulgarien. Det var det jag nämnde i mitt svar när det gällde samarbeten med de länderna.

Det här handlar i grunden om fattigdom, och det handlar om utsatta människor. När man går in i de här frågorna måste man alltid ha ett starkt mått av empati. Det handlar om människor - män, kvinnor och barn. Vi måste se till att de får ett bättre liv framöver.

Man kan inte komma ifrån att det här också kopplas till en del störningar och brottslighet. Och vi har sett en hel del förändringar de senaste åren när det gäller det.

När vi tillträdde 2014 fanns det ett stort läger mitt inne i Malmö, i Sorgenfri, som ingen hade brytt sig om att göra någonting åt. Det hade stått där år efter år. Den gamla regeringen gjorde ingenting i någon riktning för att över huvud taget adressera ett sådant problem. Det pågick också stora diskussioner om att folk bosatte sig i skogen, i kojor. Den frågan, det vill säga att man bosätter sig på privat mark eller ockuperar privat mark på det sättet, är enligt min uppfattning mycket mindre nu, bland annat till följd av den lagstiftning som vi gick fram med förra året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi tittar på ärenden som gäller särskild handräckning, när någon markägare begär hjälp av polisen för att avhysa människor som har bosatt sig på privat mark, kan vi se en markant minskning med över 20 procent på ett år, från 2016 till 2017. Min bedömning är att den minskningen fortsätter.

Adam Marttinen talar om en grupp på mellan 4 000 och 5 000. Det var den bedömning som gjordes 2015. Men sedan säger han också att det rör sig om 100 barn. Jag har letat och letat för att hitta belägg för de där 100 barnen. Men jag hittar inte något sådant och undrar därför var han har fått den siffran från. Den kanske är från 2015. Då hade vi också en diskussion om barn till tiggare kunde gå i skolan i Sverige. Men bedömningen nu är att det är mycket ovanligt att det finns barn som är i en sådan situation.

De senaste åren har vi dessutom sett ett antal domar när det gäller människohandel som har lett till ganska långa fängelsestraff. Det sänder också en signal till omvärlden.

Nu ligger dessutom på riksdagens bord en proposition om människoexploatering. Vi vill förbjuda att det ska gå att tjäna pengar på andras tiggande. Det är ett slags parallell till den kopplerilagstiftning som har funnits sedan länge. Jag tror att det också kommer att få stor effekt.

Vi tar det alltså steg för steg. Jag utesluter inte att vi kommer att behöva göra mer för att åtgärda själva grundproblemet. Men det vi har gjort under den här mandatperioden är mycket mer än den gamla regeringen gjorde. Det har också gett resultat, herr talman.

Herr talman! När regeringen 2016 genom Martin Valfridsson presenterade utredningen om utsatta EU-medborgare konstaterade regeringen att det bästa vore om de som tigger på våra gator kan återvända till sina hemländer så fort som möjligt för att påbörja en integrering där. Det är såklart en rimlig och logisk slutsats. Men det har visat sig vara ganska mycket tomma ord från regeringen. De har inte resulterat i någon större skillnad sett till antalet tiggare som uppehåller sig i Sverige.

Regeringen har också påtalat att den som skänker pengar till tiggare riskerar att stödja människohandel. Det pågår alltså dagligen en fullt synlig pengainsamling runt om i hela landet; det finns en påtaglig risk för att människohandlare tjänar pengar och stärker sin ställning i vårt land genom en verksamhet där människor utnyttjas och utsätts för brott.

Samtidigt har vi en polismyndighet som av regeringen har fått i uppdrag att göra nästan ingenting, alltså ingenting som på riktigt bryter ned de strukturer som är själva förutsättningen för att människor utnyttjas och utsätts för olika typer av brott.

Regeringens främsta ansträngning har varit att öka sannolikheten för en fällande dom mot personer som gör sig skyldiga till brott inom dessa strukturer. Men av förklarliga skäl är anmälningsbenägenheten väldigt låg eftersom de som utsätts för organiserat tiggeri och människohandel har en väldigt svag ställning i vårt land och ofta är i stark beroendeställning till ledande personer inom tiggeriverksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Eftersom det organiserade tiggeriet inte har upphört är regeringens ansträngningar bevisligen mer eller mindre verkningslösa. Det är av lättförståeliga skäl inte heller tillräckligt att hoppas att en skärpt lagstiftning mot människohandel ska kunna bryta ned strukturerna för organiserat tiggeri.

Det finns som sagt ljusglimtar runt om i Europa, vilket jag sa i mitt förra inlägg. Man har på ganska kort tid brutit ned de här strukturerna. Det har man gjort enklast genom att förbjuda tiggeriet på olika sätt, genom ett nationellt tiggeriförbud eller tiggeriförbud på ställen där det vanligtvis finns mycket folk och där det är lätt att få in pengar genom att tigga. Att angripa just inkomsterna, möjligheterna att få en inkomst genom tiggeri, är huvudlösningen för att bryta ned de här strukturerna så fort som möjligt.

Mina frågor var inriktade på vilka slutsatser ministern drar av de åtgärder man har vidtagit hittills. Jag instämmer i att det är bra att man skärper straffen för olika typer av brott. Det är bara bra. Men vilka slutsatser drar ministern av regeringens hittills vidtagna åtgärder, sett till antalet tiggare som uppehåller sig i Sverige? Vi har ju inte sett någon dramatisk minskning av dem som uppehåller sig i Sverige för att tigga.

Utesluter ministern ett nationellt tiggeriförbud över huvud taget? Vi behöver kanske inte bestämma oss i dag för om Sverigedemokraterna, Moderaterna och regeringen eller Socialdemokraterna enskilt ska samarbeta i en blocköverskridande uppgörelse. Men utesluter justitieministern generellt förslaget om ett tiggeriförbud i någon form? Det är en fråga som jag också skulle vilja få svar på, om inte annat som en sakupplysning till väljarna.

Herr talman! Det är helt fel att säga att polisen inte gör någonting. Och det är ännu mer fel att påstå att regeringen har sagt åt polisen att inte göra någonting. Det räcker med att titta på allt det arbete som polisen faktiskt gör, till exempel när det gäller avhysningar från privat mark. Jag nämnde att antalet anmälningar om avhysningar från privata markägare som upplever att andra har bosatt sig på deras mark uppenbarligen har minskat. Men när polisen får in den typen av ärenden är det klart att man åtgärdar det.

Jag nämnde också ett antal domar mot just dem som organiserar tiggeriet och som därmed har ägnat sig åt människohandel. För första gången har vi fått ett antal sådana domar, med ganska långa fängelsestraff som följd. Det är polisen som gör de brottsutredningarna, och det är polisen som ser till att leda dem i mål när det gäller att de går till domstol.

Det är alltså fullständigt fel att påstå att polisen inte gör någonting eller att regeringen har sagt åt polisen att inte göra någonting. Det är tvärtom! Polisen har fått ökade möjligheter när det gäller avlägsnanden. Nu får man också ökade möjligheter att komma åt detta genom den nya lagstiftningen om människoexploatering. Det förslaget ligger på riksdagens bord och ska som sagt träda i kraft den 1 juli 2018.

Adam Marttinen frågar mig om mina slutsatser om vad våra åtgärder har lett till hittills. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att det när vi tillträdde fanns ett stort läger mitt inne i Malmö, i Sorgenfri. Det revs och försvann efter bara något halvår. De nya avhysningsreglerna har också inneburit att antalet ärenden har minskat med 20 procent från ett år till ett annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bild är ändå att den utveckling vi såg mot att det skulle kunna växa fram någon sorts kåkstäder har saktat ned betydligt. Det innebär kanske att de bor eller sover på andra platser än tidigare, kanske i bilar eller husvagnar. Men min bedömning är att situationer där man ockuperar privat mark har minskat.

Hur ska vi gå vidare? På riksdagens bord ligger det, som sagt, ett nytt förslag om människoexploatering med straffskärpningar och med utvidgning av det kriminaliserade området.

Jag utesluter inte att vi skulle behöva göra mer. Men när Adam Marttinen pekar på att det finns länder som har generella förbud vill jag också peka på att generella tiggeriförbud faktiskt inte är det vanliga, vare sig i Norden eller i Europa. Det finns inte i Tyskland, det finns inte i Norge, det finns inte i Frankrike, det finns inte i Finland, det finns inte i Italien och det finns inte i Österrike. Det finns olika sätt att ta sig an denna fråga från olika länder. Men att ha ett generellt förbud som gäller överallt är faktiskt inte det vanliga i Europa.

Adam Marttinen vet säkert att vi från socialdemokratisk sida har sagt att vi är beredda att se över ordningslagen för att titta på vilka störningar som detta tiggeri kan innebära och att vi kanske kan vara beredda att ändra också i denna lagstiftning. Det finns anledning att återkomma i den delen.

Men det förslag som nu ligger på riksdagens bord om lagstiftning när det gäller människoexploatering tror jag är ett viktigt steg på vägen.

Herr talman! När jag sa att regeringen har gett polisen i uppdrag att göra ingenting, fortsatte den meningen med: som på riktigt bryter ned de strukturer som organiserar tiggeri och leder till människohandel. Vi måste väl ändå kunna vara överens om att det fortsatt finns ett utbrett tiggeri i Sverige och att det utbredda tiggeriet ofta leder till att människor utnyttjas? I den meningen hade jag en viktig poäng med att polisen faktiskt inte har lyckats bryta ned de strukturer som vanligt folk kan se ute på gator och torg, framför butiker och på andra ställen.

Jag vill fortfarande ha ett litet förtydligande när det gäller just frågan om Socialdemokraterna utesluter ett tiggeriförbud. Vi får ofta till svar att man inte utesluter att det behöver göras mer. Men jag vill ha ett konkret svar på frågan om ministern utesluter just ett förbud mot tiggeri. Det borde inte vara för mycket begärt att få ett konkret svar på det.

När det gäller den andra frågan, vad regeringen har gjort hittills för att motverka detta, är vi överens om att brott i samband med tiggeri ska beivras och att det ska finnas en robust lagstiftning för att ge dem som utsätter andra människor för brott ordentliga straff. Men den stora skillnaden gör man inte genom att lagföra personer som anmäls för brott, utan den stora skillnaden gör man när man angriper själva förutsättningen för att detta tiggeriproblem ska finnas i Sverige, nämligen insamlingen av pengar.

Ett tiggeriförbud är inte normalbilden i Europa, men det är den lösning i Europa som har gett störst effekt på kortast tid. Vi har ett förslag som har praktiserats i flera olika länder med gott resultat på kort tid. Är det inte värt att vi prövar det också i Sverige, i stället för att göra det som regeringen har försökt göra en hel mandatperiod utan att lyckas nämnvärt? Svaret på frågan om ett förbud från Socialdemokraterna kvarstår. Jag vill gärna ha ett svar på den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! De åtgärder som vi har vidtagit när det gäller de förstärkta avlägsnandereglerna har fått effekt; det är min absoluta bedömning. Vi har inte den situation som vi hade inledningsvis under vår mandatperiod. Jag har gett exempel på öppna stora läger som tidigare fanns. Människor satte upp boenden på privat mark som de sedan bara lät vara där. Så var det under den tidigare regeringens period. Så är det inte längre, utan vi har förstärkt polisens möjligheter och de privata markägarnas möjligheter att komma åt detta.

I dag ligger det på riksdagens bord förslag både om straffskärpningar när det gäller människohandel och när det gäller att vissa människor tjänar pengar på andras tiggande.

Precis den situation som Adam Marttinen nämnde i ett av sina inlägg, det vill säga att vissa människor går omkring och samlar in pengar från andra människor som har tiggt och tvingar av dem deras inkomster, adresserar vi med denna nya lagstiftning.

När det gäller förbudsfrågan är generella förbud mot tiggeri överallt inte den vanliga bilden i Europa, och jag gav exempel på ett antal länder som inte har sådan lagstiftning - Tyskland, Norge, Frankrike, Finland, Italien, Österrike. Däremot har vi från socialdemokratisk sida sagt att vi kan vara beredda att se över ordningslagen för att strama upp reglerna när det gäller ordningsstörningar, och vi kommer naturligtvis att förtydliga vår linje i den frågan inför valrörelsen. Men vi är inte beredda att gå en väg mot ett generellt tiggeriförbud.

Överläggningen var härmed avslutad.