Nordiskt forskningssamarbete om missbruk och beroendefrågor

Interpellationsdebatt 30 maj 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 116 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Pernilla Gunther har frågat Gabriel Wikström vilka initiativ han är beredd att ta för att följa upp och främja forskningssamarbete på nordisk nivå kring missbruk och beroendefrågor.

Arbetet inom regeringen är nu så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer. Därför har regeringen höjt anslagen för forskning med 390 miljoner kronor för 2017 och föreslår en fortsatt ökning av anslagen till en nivå på drygt 2,8 miljarder år 2020.

Forte är den myndighet under Socialdepartementet som finansierar forskning om hälso- och sjukvård samt socialtjänst i Sverige. Varje år förmedlar Forte ca 550 miljoner kronor till både grundläggande och behovsstyrd forskning. Forte fördelar också pengar med syfte att stimulera forskningssamarbeten över gränserna, både inom EU och i övriga världen. Forte stöder olika nordiska forskningssamarbeten.

Regeringen har beslutat att öka resurserna till Forte med successiva anslagsökningar från och med 2017 upp till 175 miljoner kronor 2020 för att bidra till att dels förbättra kunskapsläget inom socialtjänsten, dels öka kunskapen om styrningen av hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Forte utlyser i år 30 miljoner kronor över tre år för forskning om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Ansökningarna bedöms av internationella expertpaneler. Bedömningen av vilka ansökningar som ska tilldelas medel ur de anslag som regeringen avsatt sker i konkurrens, och det är viktigt att bedömningarna sker på vetenskapliga grunder.

Det nordiska forskningssamarbetet utformas huvudsakligen utifrån de nordiska forskningsrådens aktuella prioriteringar med Nordforsk i en koordinerande roll.

Nordisk samordning av forskning kring missbruk är något som Nordiska rådet lyft fram som ett prioriterat område, en syn som delas av Nordiska ministerrådet såväl som den svenska regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nordiska ministerrådets insatser för nordiskt forskningssamarbete vad gäller missbruk pågår bland annat genom institutionen Nordens välfärdscenter, NVC, där verksamheten innefattar forskningskoordinering och kunskapsspridning på alkohol- och narkotikaområdet.

Regeringen har, som en del i en nordisk samfinansiering, beviljat Nordens välfärdscenter 35 000 euro för utgivning av Nordic Studies on Alcohol and Drugs, NAD, 2017. Regeringen sätter stort värde på det nordiska samarbetet, och NAD är en viktig kanal för förmedling av forskning inom ett centralt folkhälsoområde. Tidskriften bidrar till att skapa ett nordiskt mervärde och till att bevara den position som nordisk forskning inom alkohol, narkotika, dopnings- och tobaksområdet har internationellt.

NVC främjar och utvecklar också nordiskt samarbete inom alkohol- och narkotikaforskning samt forskning om andra beroendeframkallande medel i de nordiska länderna. De nordiska ländernas myndigheter samverkar även om narkotikafrågor genom ett informellt narkotikaforum med representanter från ländernas centrala myndigheter, som träffas årligen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att betydande resurser avsätts för att främja forskning inom de områden frågeställaren nämner och att samarbeten mellan de nordiska länderna är väl utvecklade.


Anf. 117 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Naturligtvis är det avsevärda pengar som satsas på detta område, och Forte är väl känt och har gott renommé.

Själva innehållet i min fråga gäller ett beslut som togs medan jag själv var ordförande i Nordiska rådets välfärdsutskott 2015. Jag hade då fått propåer från olika nordiska forskare - faktiskt från hela Norden - och de tog själva initiativ till att vilja ha ett nätverk och ett forskningssamarbete. Det var inte så att de krävde att en massa pengar skulle anslås, utan de ville mer eller mindre få ersättning för resor för att de skulle kunna mötas.

Det ledde till ett förslag som togs upp i välfärdsutskottet. Det togs också upp under Nordiska rådets session och tillstyrktes. Sedan gick det helt plötsligt mycket snabbt. Man fick besked från Nordiska ministerrådet bara någon månad efteråt. Det brukar sällan gå så fort. Det sas att Nordens välfärdscenter inte jobbar med detta, utan man jobbar mycket med forskningskoordinering, kunskapsspridning och så vidare. Så är det absolut. Det skulle i och för sig räcka. Men man ansåg inte att det skulle finnas resurser till någon form av forskning.

Då känner jag - det är egentligen grunden till min fråga till statsrådet - att det är lite bekymmersamt när man tar beslut i Nordiska rådet, som ändå är ett demokratiskt forum för de nordiska ländernas parlamentariker att faktiskt enas om vissa frågor, som sedan så lättvindigt kan avslås eller avfärdas. Jag vet ärligt talat inte om frågan har varit uppe i själva ministerrådet, eller är detta helt enkelt ett tjänstemannautkast och att man inte tycker att man ska bekymra ministrarna med detta förslag? Jag vet inte hur det är, och det känner jag är mycket otillfredsställande.

Jag har fått propåer från andra runt omkring som undrat vad som hände med förslaget. Det gick till och med igenom på sessionen, men sedan försvann det bara på något sätt. Då minskar också motivationen och incitamenten för att man ska agera på nordisk nivå om det ändå inte spelar någon roll. Det tycker jag personligen är ganska farligt för demokratin. Då blir det något slags skensammankomst som man har när man träffas vid Nordiska rådets sessioner. Jag avslutade mitt uppdrag i presidiet för Nordiska rådet i april. Jag känner mig därför ganska fri att ändå följa upp det som jag själv har varit med att besluta om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga kvarstår alltså: Hur kunde man få igenom detta?


Anf. 118 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Jag tackar Penilla Gunther för att hon har skrivit denna interpellation och för att hon ställer dessa frågor. Jag förstår mycket väl att hon gör det. Detta har naturligtvis också föranlett oss på departementet att nogsamt undersöka vad det är som har skett i detta fall.

Jag ska försöka göra en liten beskrivning som kanske inte kommer att resultera i ett helt tillfredsställande svar men som kanske åtminstone kastar ett visst ljus på denna fråga.

Penilla Gunther har tidigare medverkat i Nordiska rådets välfärdsutskott. Vad jag förstår var det i samband med att välfärdsutskottet arrangerade ett nordiskt seminarium i februari 2015, där man bland annat diskuterade möjligheten att utveckla det nordiska samarbetet inom missbruksbehandling, som man kom överens om på mötet att det var tydligt att det fanns ett behov av ett mer formellt forskningssamarbete kring droger och missbruk. Detta togs sedan vidare, precis som Penilla Gunther säger.

Representanterna för mittengruppen i Nordiska rådet föreslog rådet för det första att rekommendera ministerrådet att arbeta för ökad kunskap och bättre behandling av missbruk och för det andra att ta initiativ till ett gemensamt nordiskt kliniskt forskningsnätverk om missbruk. Vad jag förstår blev beslutet från Nordiska rådet att dels rekommendera ministerrådet att anta dessa föreslagna att-satser men också att lägga till ytterligare en som handlade om att Nordiska ministerrådet, eller ministern på området, ska göra en årlig redogörelse för det nordiska samarbetet på narkotikaområdet i ett passande forum. Det är så som det har framförts till mig.

Vad jag också förstår, när vi gräver lite ytterligare i detta, är att det i Nordiska rådets betänkande över meddelanden om rekommendationer också framgår att Nordiska ministerrådet för social- och hälsopolitik delar målsättningarna och att faktiskt två av de tre att-satserna har uppfyllts. Det som dock inte har uppfyllts är, precis som Penilla Gunther mycket riktigt säger, förslaget om att ta initiativ till att inrätta ett gemensamt nordiskt kliniskt forskningsnätverk om missbruk. Det är, enligt mina underlag, på grund av att ministerrådet på detta område inte hade tillräckliga resurser för att prioritera en klinisk forskningsinsats inom detta område. Ministerrådet föreslog att frågan om samarbetet skulle tas upp igen på det nordiska narkotikaforumets årliga möte som ägde rum den 14-15 september 2016. Men när vi efterhör med NVC uppger de att denna fråga inte togs upp i samband med detta.

Jag vill under denna interpellationsdebatt passa på att ställa en fråga till Penilla Gunther. Det som jag hör att Penilla Gunther nu säger är att avsikten i grund och botten inte var att starta några nya och dyra forskningsinsatser utan att starta ett nätverk för kunskapsutbyte på detta område. Har jag uppfattat det rätt?


Anf. 119 Penilla Gunther (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ja, det är rätt uppfattat. Jag tackar statsrådet för den utmärkta genomgången. Det är precis detta som har efterfrågats.

Det som jag tycker är lite sorgligt i denna historia är just att det har funnits en vilja hos dem som är aktivt engagerade att ha detta nätverk. De tog själva detta initiativ efter denna konferens och sa att de tyckte att detta var kul, intressant och viktigt och att de skulle kunna utbyta erfarenheter från hela Norden. Forskningsresultaten finns redan på respektive universitet, sjukhus och forskningsinstitutioner. Det handlade mer om att dessa främsta forskare behöver mötas på något sätt.

Man kan säga att det årliga narkotikaforumet naturligtvis kan vara ett forum. Men här var det lite bredare än så.

Vi vet, inte minst med anledning av den tidigare interpellationsdebatten om alkohol, att detta är gränslöst. Därmed får vi också de bekymmer som alkoholen och andra droger medför. Det är klart att alla nordiska länder inte hanterar dessa frågor på liknande sätt. Men vi har fortfarande i Norden, och förhoppningsvis även en lång tid framöver, en rörlighet mellan länderna med arbetskraft och annat som jag tror skulle göra att detta faktiskt skulle ha gynnat den gemensamma missbruksvården i de olika länderna.

Vi ska också komma ihåg att Norden består av tre självstyrande områden som inte har egna resurser utan är beroende av länderna runt omkring. Inte minst Grönland har ju stora problem med missbruk; när jag var där för två år sedan blev jag verkligen både ledsen och allvarligt bekymrad över många av de sociala situationerna.

Om vi hade fått till det här nätverket och om Sverige hade kunnat bidra till att dra i de här tåtarna tror jag att vi kanske hade kommit lite högre upp med den här diskussionen om alkohol och droger - även inom EU. Detta är nämligen någonting som berör oss alla. Vi har också många goda forskare på området, så vi har definitivt inget att skämmas över - tvärtom. Att vi gemensamt kanske skulle kunna vara en nordisk föregångare på det här området i EU är ju någonting jag gärna hade sett bli verklighet.

Problematiken som jag upplever den är just det här att när vi går igenom olika saker i Nordiska rådet vet man sedan inte riktigt var det hamnar. Det känns som att alla eller ingen har ett ansvar för att det följs upp. Det är ju någonting som måste tas tag i, känner jag, från regeringens sida. Frågan till statsrådet är därför: Hur går vi vidare med detta? Om det egentligen inte är pengar det handlar om, hur kan vi göra någonting åt det?


Anf. 120 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! När jag sätter mig in i den här specifika frågan och följer de turer som har varit kan jag konstatera att det inte finns någon som egentligen har varit emot någonting någonstans. Jag kan verkligen känna stor respekt för den frustration du känner i detta, Penilla Gunther, för det är inte heller så att det har fattats något annat beslut än det som var rekommendationen från Nordiska rådet.

Det enda jag kan se i detta är att man hänvisar till att den här delen av de tre rekommendationerna inte har genomförts därför att man någonstans har konstaterat att det inte finns resurser. Jag vet inte exakt var det har konstaterats någonstans. Jag kan också se att frågan om samarbetet uppenbarligen skulle ha tagits upp på Nordiskt narkotikaforums årliga möte i september, men av någon anledning lyftes inte frågan upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mitt svar på frågan hur vi går vidare från dagens interpellationsdebatt är därför, något kortfattat, att jag givetvis får ta med mig frågan igen och helt enkelt komma tillbaka med ett besked om hur vi ska göra. Det är nämligen inte någonstans i detta som beslutet eller rekommendationen har fallit, utan den har uppenbarligen inte varit uppe någonstans. Man har inte diskuterat hur detta ska tas vidare. Jag får helt enkelt ta på mitt ansvar att se till att så sker, så att vi kan få ett tydligt ställningstagande i frågan.

Jag tänker också på det du säger, Penilla Gunther, om att detta är ett önskemål som har uttryckts från dem som själva är aktiva i frågorna. Det är ett behov som uppenbarligen har varit väldigt tydligt. Det får vi ha respekt för, och vi får fundera på hur vi i sådana fall ser till att möjliggöra detta. Det finns många olika sätt man kan möjliggöra detta på.


Anf. 121 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Tack för det positiva beskedet, statsrådet! Jag tror verkligen att det kommer att glädja dem som har varit initiativtagare till detta att få höra att ministern ämnar komma tillbaka med någon typ av åtgärd. Jag tänker alltid att vi som politiker ska vara väldigt glada när folk tar egna initiativ, vill hjälpa till och vill göra bra saker. Det var så tydligt på konferensen och på mötet att man ville jobba ihop. Det är inte ofta vi får uppleva att det just blir så genuint och att vi faktiskt ser att man är beredd att lägga ned tid för att det ska bli någonting.

Jag kan alltså bara tacka för svaret. Jag ser fram emot att få någon typ av besked om hur detta kommer att tas upp. Jag vet att många har varit intresserade av den här debatten och säkert kommer att kolla på den på nätet, och de kommer som sagt säkert också att vara tacksamma för det besked ministern ger.


Anf. 122 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack för en bra debatt och för att du väckte frågan, Penilla Gunther! Som jag sa - jag tror att det var i mitt första inlägg - känns det ju som att det någonstans på vägen har blivit någon form av missförstånd kring vad det är som ska genomföras. I de underlag jag har står det nämligen att det handlar om att man inte hade tillräckliga resurser för att prioritera en klinisk forskningsinsats inom detta område. Någonstans verkar det därför ha varit en viss förbistring kring vad det var som skulle göras.

Som sagt: Jag tar frågan med mig, och jag kommer att se till att den tas om hand och att det levereras ett tydligt besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:493 Nordiskt forskningssamarbete om missbruk och beroendefrågor

av Penilla Gunther (KD)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Människor som missbrukar till exempel heroin eller smärtstillande läkemedel riskerar att vara i behov av livslång vård och rehabilitering. Tragiken bakom varje fall är slående, och som samhälle behöver vi göra vad som krävs för att rädda och förbättra så många liv som möjligt.

Det nordiska samarbetet är synnerligen relevant när det kommer till vården av dessa grupper. Utmaningarna i de nordiska länderna liknar många gånger varandra, samtidigt som lösningarna har gått isär. Det finns också exempel där missbruksproblematik sprids mellan de nordiska länderna.

Nordiska rådets välfärdsutskott har tidigare lyft fram behovet av ett ökat kunskapsutbyte i missbruksfrågor mellan de nordiska länderna. Vad som efterfrågats av välfärdsutskottet har i huvudsak instämts av Nordiska ministerrådet för social- och hälsopolitik (MR-S). Samtidigt menade välfärdsutskottet efter ministerrådets svar att det kvarstår behov kring exempelvis det kliniska forskningsnätverk på nordisk nivå som utskottet tidigare förordat.

Det är vår skyldighet att ge människor vägar ur sitt missbruk med moderna och vetenskapliga behandlingar. Det nordiska samarbetet spelar en central roll och vi behöver fortsätta att hitta vägar för samverkan för en förbättrad beroendevård i Norden.

För ett par år sedan togs frågan upp i Nordiska rådets välfärdsutskott, och man var positiv till ett nordiskt samarbete. Senare skickades frågan vidare till Nordiska ministerrådet. Har det hänt något med det sedan?

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att följa upp frågan och främja forskningssamarbete på nordisk nivå kring missbruk och beroendefrågor?