Överflyttning av ansvaret för svensk polis

Fru talman! Ärade ledamöter! Jabar Amin och Amineh Kakabaveh har i två interpellationer ställt frågor om den politiska situationen och våldsutvecklingen i Turkiet. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag känner stor oro över utvecklingen i Turkiet och har vid en rad tillfällen tydligt tagit avstånd från det upptrappade våldet mellan regeringen och PKK. Jag har fördömt angrepp mot partilokaler och mot medier. Jag ser bekymrat på situationen för journalister i landet. Sverige står bakom de tydliga uttalanden om utvecklingen i Turkiet som EU gjort. Sverige och EU uppmanar med kraft parterna att lägga ned vapnen och återuppta fredsprocessen.

Svar på interpellationer

Jag tog i augusti emot HDP-ledaren Selahattin Demirtas i Stockholm, och jag för löpande samtal med företrädare för den turkiska regeringen och oppositionen, inklusive HDP-ledaren, om situationen i landet och i regionen.

Sverige betraktar en återupptagen kurdisk fredsprocess som av avgörande betydelse för Turkiets fortsatta demokratisering, med central bäring på landets EU-närmande. Genom vårt aktiva politiska stöd till fortsatta turkiska reformer och landets EU-process, inklusive ett bilateralt reformstöd inriktat på stärkt demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter, vill vi verka för en demokratisk utveckling som också bidrar till framsteg i fredsprocessen och stärkta mänskliga rättigheter.

En återupptagen fredsprocess skulle även kunna bidra till ökad stabilitet över Turkiets gränser, inte minst i Syrien och Irak. Jag vill framhäva att Turkiet tagit ett avgörande ansvar för de stora flyktingströmmarna från dessa grannländer.

Parlamentsvalet den 7 juni var ett styrketecken för turkisk demokrati och visade på dynamiken i det turkiska samhället. Det vilar ett avgörande ansvar på alla demokratiska krafter i Turkiet att stävja hot och våldsamheter som kan försvåra en fri och öppen valrörelse och genomförandet av rättvisa val i hela landet den 1 november. Vi förväntar oss att de rekommendationer som givits av internationella valobservatörer för att säkerställa förutsättningar för en fri och öppen politisk debatt och fredliga åsiktsyttringar i Turkiet efterlevs.

Sverige bidrar med valobservatörer inom ramen för internationella valövervakningsmissioner samtidigt som vi stöttar lokala initiativ för valövervakning.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka utrikesministern för svaret.

Jag vill ta fasta på en del positiva och viktiga delar av svaret. Bland annat sa utrikesministern: "Sverige betraktar en återupptagen kurdisk fredsprocess som av avgörande betydelse för Turkiets fortsatta demokratisering, med central bäring på landets EU-närmande." Det är mycket positivt att regeringen har insikten att detta är viktigt och att demokratiseringen av Turkiet inte kan ske utan att man löser den kurdiska frågan. Jag vill tacka utrikesministern för detta.

Dessutom delar jag helt och hållet utrikesministerns bedömning och uppfattning när hon säger: "En återupptagen fredsprocess skulle även kunna bidra till ökad stabilitet över Turkiets gränser, inte minst i Syrien och Irak." Det är självfallet så att ett Turkiet i ständigt krig och i ständig intern konflikt kommer att ha bäring inte bara på Irak och Syrien utan till och med på Iran. Det är en destabiliserande faktor om vi har ett läge där Turkiet är i ständig konflikt med minoriteterna i det egna landet.

Fru talman! Med detta sagt vill jag återgå till huvudfrågan i min interpellation, nämligen vad regeringen och utrikesministern avser att göra för att kritisera - och inte bara i allmänna ordalag - den turkiska regeringen för alla de övergrepp som har begåtts under de senaste fem sex månaderna.

Det handlar om militär belägring av kurdiska städer, där militären skjuter på barn och kvinnor. Det handlar om en våg av lagvidriga arresteringar. Det handlar om kränkning av andra länders territorium. Det handlar om att bomba byar i irakiska Kurdistan. Det handlar om direkt och indirekt stöd till terrororganisationen Isis. Det handlar om att oberoende tidningar angrips medan regeringen passivt tittar på. Det handlar om att underblåsa attacker och angrepp på det moderna och mångkulturella partiet HDP, så att deras kontor i olika städer angrips. Det handlar om att uppvigla och hetsa mot kurderna.

Detta gör staten antingen direkt genom att staten själv bestämmer om till exempel belägring av städer eller indirekt genom att staten tittar på när olika kontor och tidningar angrips. Här är det på sin plats, anser jag, att även den turkiska regeringen kritiseras för vad den gjort och för vad den gör. Det som den turkiska regeringen har gjort sig skyldig till under den senaste tiden är, anser jag, mer eller mindre statsterrorism - man belägrar militärt hela städer och skjuter på folk.

Jag tror att det är på sin plats att utrikesministern inte bara kritiserar angrepp och attacker på tidningar i allmänna ordalag utan även riktar kritik mot den turkiska regeringen. Det ska råda lag och ordning, och de mänskliga rättigheterna och folkrätten ska respekteras.

Fru talman! Jag skulle vilja tacka dig, utrikesminister Margot, för ditt engagemang, för det arbete du gör och även för svaret.

Jag instämmer med föregående talare i att det finns positiva saker i svaret. Det är bra att Sverige ligger på och på olika sätt försöker understödja en demokratisk utveckling i Turkiet och en ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Men man ska inte ha för stora förhoppningar på Erdogan, som riktar sitt angrepp mot sitt eget folk och PKK i stället för att rikta det mot den allra största faran, som är Isis. Bombningarna mot PKK slår blint och drabbar civilbefolkningen. Bomberna är i realiteten inte riktade mot PKK utan mot det kurdiska folket. Så uppfattas det av det kurdiska folket, och så uppfattas det i Mellanöstern och Turkiet. Därför är Sveriges roll väldigt viktig.

Jag har själv ställt en hel del konkreta frågor. Jag förväntar mig att utrikesministern svarar på om hon anser att det finns en plan i regeringen, EU och FN för hur man kan stoppa våldet och det som skakat världen, regionen, Sverige och alla människor. I de senaste attackerna har hittills 128 personer mördats. De flesta är kurder, arbetaraktivister, unga flickor och unga kvinnor.

DBP har lyckats med att samla kvinnor, vilket är ett hot mot Erdogan och den islamiska staten. Han håller helt enkelt på politisk islam. Han själv är emot kvinnornas rättigheter. Han tog för två år sedan bort jämställdhetsminister och inrättade en familjeminister. Allt detta är på grund av att kurderna och socialisterna har lyckats få in 38 kvinnor i parlamentet. Det utgör ett hot mot dagens AKP-system i Turkiet som är politisk islam.

Det är väldigt viktigt att lyfta fram kvinnornas situation. I vår regering finns den utrikespolitiska dimensionen, som är väldigt viktig. Det är viktigt att nämna att kurdiska kvinnliga peshmerga har lyckats mycket bättre än Turkiet och Nato att stoppa Isis på många områden och inte minst i Kobane.

Allt detta irriterade Erdogan mycket. Dessutom förlorade han vid de allmänna valen den 7 juni. Det vredesutbrott han fick riktades direkt mot kurderna. Kurderna hade inte röstat på honom utan på alternativa partier som de tycker främjar fred, solidaritet och rättvisa.

Jag undrar om Sverige och utrikesministern har någon konkret plan för hur våldet ska stoppas, få parterna att sitta vid förhandlingsbordet och hur vi ska se till att valet om två veckor kommer att genomföras på ett demokratiskt sätt och tryggt för alla människor, särskilt för kurderna som är i största fara.

Tre attentat har riktats mot kurder och socialister. I samtliga fall har Turkiets regim och regering stoppat undersökningar och mediernas insyn. Vi fick senast i går kväll veta att det till och med gäller de 128 som har mördats. Man undrar vem som ligger bakom detta och om det inte är regimens egna eller någon annan som ordentligt har planerat det om förövarna skyddas.

Fru talman! Jag tackar interpellanterna för deras kommentarer.

Vad gör Sverige, och vad kan den svenska regeringen uträtta i den här frågan? Vår främsta plattform är EU-samarbetet. I EU-samarbetet finns nu öppnat ett spår som har att göra med Turkiets status som framtida EU-land och ett kandidatland för EU-medlemskap. Det är en viktig väg. Den finns redan utstakad. Här finns ett antal kriterier som man jobbar med. Det gör att man får en process där man måste mötas regelbundet och tala om mycket konkreta reformkrav på Turkiet.

Det andra är vad man gör inom FN-kretsen. Det är att man ser till att det ständigt förs upp till diskussion. Man ser till att frågan diskuteras och dryftas också i FN-sammanhang. Sedan är det vad vi gör genom alla våra bilaterala och övriga politiska och diplomatiska kontakter. Det är genom uttalanden och kontakter.

Som ni vet, och som jag sa i mitt svar, träffade jag Demirtas i slutet av augusti. Det var en viktig signal att säga att vi erkänner valutgången med en så stark framgång för det kurdiska folkets parti HDP. Vi träffades på UD under hans Stockholmsbesök.

Det var ett väldigt starkt och viktigt möte för att gratulera honom och HDP till valframgångarna när partiet för första gången kom in i parlamentet. Valresultatet var ett demokratiskt styrketecken. Nu fick man en bredare representation vad gäller både etnicitet och kön än någonsin tidigare. Vi talade förstås också om den väldigt dramatiska händelseutvecklingen i Turkiet.

Vi följer det noga. Vi har som land nära och omfattande relationer med Turkiet. Vi har bilaterala partnerskap, strategiska reformstöd och har förstås som land uttalat stöd till Turkiets medlemskapsförhandlingar. Det finns också många här i landet som har familj och vänner där.

Vi talade om det upptrappade våldet i landet och att vapenvilan mellan PKK och Turkiet hade brutits - samma budskap hade jag gett till min turkiska utrikesministerkollega när vi hade talats vid tidigare på dagen. Jag uppmanade förstås båda parter att fortsätta att stödja freden och att bidra till att man återupptar fredsprocessen.

Efter mötet hade vi en ganska välbesökt och, vill jag påstå, uppskattad presskonferens tillsammans. Sedan dess har väldigt mycket hänt, tyvärr till det sämre. Det är en upptrappad och komplicerad konflikt i Syrien med risk för att det sprider sig över gränsen till Turkiet.

Här har Turkiet en väldigt viktig roll i att bekämpa Isil. Men det är förstås också sårbart för terrorattacker. Vi har sett utvecklingen i landet med att tidningsredaktioner och HDP:s partilokaler har attackerats och bränts ned.

Det vi kan hoppas är att man ska samlas i landet efter ha sett ett sådant terrordåd som vi upplevde bara för en kort tid sedan och att man säger: När något sådant fruktansvärt händer behöver vi samla ihop oss. Hur bidrar vi till en fredlig utveckling i landet?

Vi fortsätter att uppmana Turkiets ledning och regering och alla andra parter, inklusive HDP, att bidra till detta. Det är det viktigaste vi kan göra. Vi gör det via EU, FN och bilateralt.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för förtydligandet och redogörelsen. Det gäller särskilt det viktiga i att utrikesministern tog emot HDP-ledaren och deklarerade för omvärlden att det är en viktig part i våra relationer med Turkiet men också en viktig part för Turkiets utveckling. Det är viktigt att det finns demokratiska krafter som arbetar för försoning och fred.

Tyvärr har den turkiska staten gjort mycket under hundra år av övergrepp och förtryck mot olika minoriteter att den förtjänar kritik i denna kammare. Bara för fyra fem år sedan bestämde den att man ska se det som skedde mot armenierna som ett folkmord begånget av den turkiska staten.

Det är också andra minoriteter som har drabbats under de hundra år som den moderna turkiska staten har funnits. Den turkiska statens agerande och de olika turkiska regeringarnas agerande under olika epoker och även under denna regering förtjänar kritik när den utövar förtryck mot sina minoriteter.

Sedan närmare exakt tre decennier tillbaka har det till följd av den turkiska statens övergrepp och förtryck uppstått en befrielseorganisation som kämpar för kurdernas rättigheter i norra Kurdistan, det så kallade turkiska Kurdistan. Den är en konsekvens av den chauvinistiska politik som Turkiet har haft gentemot kurderna.

Det är viktigt för omvärlden att förstå att fred i Turkiet inte är möjligt utan förhandlingar med PKK. PKK representerar en övervägande del av kurderna i turkiska Kurdistan och är därför en viktig part.

Tyvärr har omvärlden deklarerat och sett PKK som en terrororganisation på samma sätt omvärlden såg PLO och ANC som terrororganisationer. De två sistnämndas ledare blev Nobelpristagare. Man undrar när den fängslade Öcalan får Nobelpriset.

Jag menar att det är viktigt att inse att vi måste arbeta med detta och att Turkiet måste inleda en dialog också med PKK. Därför är min följdfråga till utrikesministern: Kan utrikesministern spela eller inta en förmedlande roll mellan den turkiska staten och PKK för att se till att de fredsförhandlingar som nu är avbrutna kan återupptas? Kan Sverige spela en sådan roll? Norge spelade en sådan viktig roll i hemlighet för två tre år sedan. Nu är frågan: Kan vi i Sverige bidra med en förmedlande roll? Jag anser att det skulle vara ett stort bidrag till fredsprocessen om vi lyckades göra det.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för initiativet att bjuda in Selahattin Demirtas och HDP till Sverige och till Utrikesdepartementet. Det betyder jättemycket.

Det är också viktigt att poängtera det vi nu har diskuterat: Räkna med kurderna! En fredsprocess i Mellanöstern utan att lösa palestiniernas och kurdernas frågor är demokratiskt totalt omöjlig. Man måste tala om minoriteter. Det finns också många andra minoriteter som assyrier, syrianer, armenier och alla dessa i de här länderna. Men de största folkgrupperna är palestinierna och kurderna.

Detta är viktigt för demokratiutvecklingen. Demokratin är på reträtt överallt, inte minst i hela Mellanöstern och särskilt i de länder där kurderna och minoriteterna finns och där islam är en politisk dimension. Där används det mot folket, mot demokratin, mot minoriteter och mot kvinnors rättigheter.

Därför är det viktigt att vi här spelar en aktiv roll för främjande av demokratin och fullvärdiga mänskliga fri- och rättigheter för alla människor, men främst när det gäller kurderna, minoriteter och kvinnor. Det är det här som har lett till de olika konflikter som i sin tur har lett till inbördeskrig. Nu är det regionalkrig eftersom Erdogan helt enkelt har tagit sig rätten att angripa Irak - tyvärr med stöd av president Masoud Barzani, som själv har förbjudit sin egen talman och beordrat fyra ministrar i en militärkupp. Detta är de regionala makterna som understöder varandra när de behöver och sedan också kan motsätta sig varandra. Så har det varit för kurderna; kurderna har varit en bricka för alla regimer i regionen. Men när man behöver stöd allierar man helt plötsligt en klanledare med Erdogan, som också är sultan och som vill utnämna sig till detta.

Detta spel är mycket större. Därför är det viktigt med såväl kunskaper som stödsamtal och fredssamtal. Jag hoppas att utrikesministern ganska snart talar och kanske kallar till sig Turkiets ambassadör för att se till att våldet inte sprider sig till Sverige. Vi har bevittnat hur hundratals turkiska nationalister bränner lokaler och protesterar. Det är alltså inte bara en, två eller tre personer.

Därför menar jag att det är viktigt att vi nu spelar en tydlig roll. Om två veckor är det val, och också i Sverige kommer över 30 000 människor att rösta. Fredssamtalen är viktiga, och de ska ske både här i Sverige och i Turkiet. De ska föras inom Sverige men också inom EU och FN. EU:s ställning är inte alltid Sveriges ställning. Det är bara Tyskland som tycker som Sverige: Turkiet är inte ett stabilt land. De andra tycker det. Nato och USA behöver basen där, och därför är alla runt omkring Erdogan. Men när man behöver det kritiserar man.

Jag hoppas att Sverige både fördömer och kritiserar massakrerna och även ser till att det kommande valet kommer att vara ett demokratiskt val och att den kurdiska lösningen är prioriterad på dagordningen.

Fru talman! Detta är en otroligt viktig och intressant diskussion med många frågor på agendan.

Jag vill gärna inleda med att säga att efter åtta år i opposition vill vi socialdemokrater visa att Sverige åter är en röst att räkna med i Mellanöstern - en progressiv röst för fred och frihet. Därför är jag stolt över regeringens och utrikesministerns arbete i regionen och för dessa frågor. Det behövs.

Det behövs en progressiv och viktig röst i Mellanöstern med tanke på det som händer - det som händer i Jerusalem, det som händer i Erbil, det som händer i Ankara och det som händer i resten av Mellanöstern. Det behövs goda krafter. Det behövs också viktiga progressiva krafter.

Vi ser att det är skillnad mellan den utrikespolitik som förs nu och den som fördes under åtta år. Skillnaderna märks tydligt. Vi för en konstruktiv dialog och diplomati, och det är jag glad och stolt över. Det handlar om att vara genomtänkt, och det handlar om att ha bra lösningar. Det är detta konstruktiv diplomati handlar om. Sedan ska vi också se till de relationer som vi har med goda progressiva krafter i regionen.

Enligt min utgångspunkt handlar det om två saker. Det ena är att fortsätta ställa krav i Turkietkontexten på respekten för de mänskliga rättigheterna, på etniska minoriteters rättigheter och på återupptagandet av en fredsprocess.

Det andra är att ha en fortsatt bra dialog med Turkiet och de progressiva krafter som jag nämnde som vill ha en förändring. Vi ser att det finns en enorm styrka och en enorm kraft i landet som har samlats runt HDP och som vill ha en förändring. Därför är det viktigt att vi fortsätter att ställa upp för de här krafterna och ger dem ett stöd.

Vi ser att situationen i Turkiet har varit våldsam efter valet i juni. Det har också tidigare talare fört fram. När HDP kom in i parlamentet för första gången efter valet mötte de ett enormt motstånd. Partilokaler har vandaliserats, och huvudkontoret i Ankara utsattes för ett attentat för inte så länge sedan. Hot och trakasserier förekommer varje dag mot demokratikämpar, fredsälskare och progressiva krafter i landet.

Vi socialdemokrater ser allvarligt på läget, och vi anser att de politiska partierna är en förutsättning för demokrati. Om deras verksamhet inte kan skyddas är demokratin hotad. Därför måste deras arbete säkras upp.

Vi har deklarerat att vi ser HDP som vårt systerparti. Därför åkte en delegation socialdemokrater och representanter från Olof Palmes internationella center till Ankara och till Diyarbakir. Vi träffade representanter för HDP och även från vårt andra systerparti CHP och från regeringspartiet AKP. Vårt budskap var tydligt med tanke på det som har framförts tidigare: Fredsprocessen måste återupptas. Kurdfrågan ska lösas med demokratiska medel. Vapen måste ur vägen för att vi ska kunna ta några steg framåt. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna måste upphöra. Man måste garantera fria och rättvisa val den 1 november.

Detta har vi sagt till de parter som vi träffade: Vi socialdemokrater kan spela en viktig roll, och vi vill gärna göra det. Detta skickade vi med till parterna i konflikten.

Fru talman! Jag vill tacka för synpunkterna som har framförts här. Ingen ska tvivla på Sveriges hållning. Vi står upp för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har mött uppskattning och respekt för Sveriges väldigt tydliga röst både från den turkiska regeringen, från HDP och andra och här i Sverige. Det är förstås viktigt, och det vore fint att få ett uppdrag som gav oss en roll att spela i allt detta, men det kan bara ske om parterna vill det och bjuder in till den typen av uppgift. Men jag tror att man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt och att man måste förstå att Turkiet förstås vill ha ett erkännande för det man gör när det handlar om att ta emot flyktingar. Nästan 2 miljoner flyktingar finns nu i Turkiet, och det är viktigt att säga att de förstås behöver ett stöd från omvärlden för att kunna leva upp till den rollen, precis som andra länder i regionen gör. Det är en enorm påfrestning, och de behöver få höra att vi vet det.

De behöver också få veta att vi säger att de har rätt, som alla andra länder, att försvara sig mot terrorism när de har så många terrorhot, inte minst från Isil. Det är en uppgift som borde ena landet så att de kan säga: Vi vill inte ha den här typen av urskillningslöst dödande av civilbefolkningen här eller någon annanstans. Vi måste hjälpas åt att bekämpa terrorismen var den än förekommer. Det är väldigt viktigt.

Samtidigt måste man också säga att Turkiet nu behöver ta krafttag mot den senaste tidens våldsdåd mot politiskt engagerade medborgare, mot tidningar och partilokaler - allt det som har bidragit till en polarisering och en våldsspiral i Turkiet. Alla måste bidra, samlas och säga: Nu ska vi genomföra ett demokratiskt val, vi måste lugna ned situationen och vi måste återgå till fredsförhandlingar.

Jag håller med Amineh om att när det gäller minoriteters ställning, oavsett om det gäller palestinierna eller kurderna, kommer det att vara avgörande för hela regionen hur det här går.

Jag har ofta sagt tidigare att det som sker i Jerusalem och Palestina är som det pumpande hjärtat i hela Mellanöstern, och samma sak gäller kurdernas situation. Den turkiska regeringen har ett stort ansvar, liksom alla vi andra, för att trycka på för att se till att landet drivs på i en demokratisk riktning. Man skulle önska att presidenten vågade gå tillbaka till den roll som spelades i början av 2000-talet när man faktiskt satte sig ned för ordentliga fredsförhandlingar och att de kunde bli konstruktiva igen.

Man behöver lägga ned vapnen nu för att bana väg för fredssamtal och för en återupptagen kurdisk fredsprocess. Det är helt avgörande för Turkiets framtida utveckling.

Jag tackar för debatten och för synpunkterna som kommer att tas med i våra fortsatta kontakter med både det kurdiska partiet och oppositionen och förstås också med regeringen i Turkiet. De kommer att vara en strategisk partner för EU framöver, för migrationsströmmarna är så starka där. Vi behöver samtala med Turkiet, och vi behöver samarbeta. Då måste reformansträngningar till.

Fru talman! Det är ingen tvekan om att det är en stor skillnad mellan den nuvarande och den förra regeringens utrikespolitik. Det måste vi ha klart för oss. Det handlar om erkännandet av Palestina. Det handlar om vår syn på Västsahara. Det handlar om det ministern sa för en stund sedan om att en lösning och en demokratisk utveckling inte är möjlig i Turkiet utan en lösning av den kurdiska frågan. Det är viktiga ståndpunkter, och de skiljer vår regering från alliansregeringen. Jag är glad över inriktningen på utrikespolitiken, där vi värnar om de mänskliga rättigheterna. Vad jag menar är att vi kan göra mer, vi kan trycka på och vi kan observera när stater, regeringar, ministrar och presidenter kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag är glad över att ministern öppnar för en medlande roll. Ministern sa att när parterna vill är det hedrande om vi får en sådan roll. Jag hoppas att den turkiska regeringen och även PKK hör detta, och jag hoppas att vi i Sverige kan spela den rollen, för vi alla, inte bara kurderna utan också alla andra minoriteter i Turkiet, Mellanöstern och hela världen, tjänar på en fredsprocess. Har vi inte fred där har vi en värld full av oro, och då har vi inte bara problem där utan i andra delar av världen också.

Jag är glad över det svar och det förtydligande som utrikesministern gav här på slutet.

Fru talman! Tack än en gång, utrikesminister Margot Wallström, för dina ord och för att du öppnar dina armar och vill att parterna ska vända sig till Sverige och till dig. Jag hoppas att Sverige inte väntar på att de ska knacka på vår dörr utan att vi går till dem, för det är nödvändigt. Ibland går det faktiskt också att tvinga parterna när det är nödvändigt. Massakrer sker och Erdogan själv håller hela omvärlden i schack när han säger att han bekämpar terrorism. Terrorhandlingar sker mer än någonsin, och fler massakrer än någonsin sker. De har bombat kurderna mer än 316 gånger. PKK gör också saker, och jag tar avstånd från allt som drabbar civila. Självklart är det Turkiet som bär ansvaret, och därför måste också Turkiet tvingas till förhandlingsbordet.

Det var faktiskt en ensidig vapenvila, alltså bara från den ena partens sida, och inte från bägge parterna. Därför vill jag betona att vår roll, utrikesministerns och Sveriges roll, är viktig för att nå en konkret fredsplan och för att tvinga parterna till detta.

Jag hoppas också, eftersom det inte finns något land i världen som har så många fängslade journalister och människorättsaktivister som Turkiet, att Sverige särskilt stöder yttrandefriheten i Turkiet. Den är oerhört viktig. Fanns inte yttrandefrihet och mediefrihet skulle vi inte få höra om den misär som råder där och den konflikt som pågår.

Fru talman! För att få ett framtida fredligt Mellanöstern anser jag att två folkgruppers status måste förbättras och förändras. Den ena är palestinier, och den andra är kurder. Kurder finns utspridda i många olika länder i Mellanöstern, och vi ser vad som händer i Palestina just nu. Det här är alltså två viktiga delar. Jag tycker att regeringen har tagit många stora steg när det gäller synen på de här två folkgruppernas status och situation.

En ensidig vapenvila har nämnts, och jag tycker att den är viktig. Den är viktig för att valen ska kunna genomföras. Det är viktigt att regionen får lite lugn och ro fram till den 1 november.

Jag kan också understryka att Sverige sedan länge är en vän till Turkiet. Så har det varit oavsett vilken regering vi har haft detta eftersom vi på längre sikt gärna skulle se ett turkiskt medlemskap i EU. Vi socialdemokrater har ju sagt att vi står bakom ett turkiskt medlemskap. Frågan handlar för oss inte om ifall det blir av utan om när.

Vi är självklart medvetna om att landet måste skydda sina minoriteter, garantera yttrandefriheten och sluta kränka de mänskliga rättigheterna. Det är också viktigt när vi diskuterar Köpenhamnskriterierna. Det finns nämligen tydliga krav på ett medlemskap.

Vi anser också att det ligger i både Sveriges och Turkiets intresse att kurdfrågan löses på ett fredligt sätt. Sverige och EU måste ha fortsatt goda kontakter med Turkiet, vilket utrikesministern också gav uttryck för. Jag menar att vi behöver inkludera Turkiet snarare än att exkludera eller isolera landet när det gäller en fredlig lösning på konflikten.

Turkiet är också en viktig framtida part i fråga om relationerna med och utvecklingen i hela Mellanöstern. I det arbetet är vi redo att hjälpa till med det vi kan.

Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för synpunkterna.

Jag tror förstås att det är vanskligt att tvinga någon till förhandlingsbordet. Det är alltid bättre om parterna vill komma till ett förhandlingsbord. Oavsett, kan vi bara önska oss eller erbjuda en roll. Genom politisk dialog och reformstöd, som vi ger både bilateralt och genom EU, understöder vi från svenskt håll processer och aktörer i Turkiet.

Det är dessutom väldigt viktigt att ha en öppen dialog, vilket vi har genom inte minst min kollega förstås och den dialog som organiseras via EU. Vi talar även om situationer vad gäller fri- och rättigheter i Turkiet och den demokratiska framtiden för landet.

Just nu är det en ganska svårbedömd situation. Nyvalet den 1 november blir väldigt viktigt för den fortsatta utvecklingen i landet, både ekonomiskt och politiskt.

Trots osäkerheten är nyckeln till framgång för såväl reformer som fredsprocess att vi fortsätter dialogen, genom att ibland trycka på men också genom att erkänna det som är framsteg och viktiga bidrag till den globala situationen, inte minst migrations- och flyktingsituationen. Där kommer vi att fortsätta betrakta Turkiet som ett mycket centralt land att hålla öppen kontakt med.

Tack för diskussionen och debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.