Översynen av områden av riksintresse för friluftsliv

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig om jag är beredd att ta något initiativ med anledning av det hon anför i interpellationen vad gäller genomförandet av översynen av områden av riksintresse för friluftsliv.

I interpellationen anför Gunilla Nordgren bland annat att översynen genomförs på ett sätt som inskränker den enskilda äganderätten. Detta genom att de ansvariga myndigheterna enligt henne har bortsett från privata markägare och deras intressen, bland annat när de har hållit samråd. Gunilla Nordgren framhåller vidare att det är problematiskt att staten pekar ut riksintresseområden som påverkar redan pågående arbeten med detaljplaner i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag konstaterar inledningsvis att äganderätten är grundlagsskyddad och absolut inte ifrågasatt av regeringen.

Som jag uppfattar Gunilla Nordgren handlar hennes fråga bland annat om det samråd som enligt miljöbalken ska hållas om miljöbedömningar. Av den aktuella bestämmelsen i miljöbalken framgår som Gunilla Nordgren beskriver att även allmänheten ska ges möjlighet att lämna synpunkter under ett sådant samråd.

Jag kan inte kommentera myndigheternas ageranden i dessa sammanhang, men jag kan åtminstone konstatera att det i interpellationen anges att allmänheten, vilket även omfattar privata markägare, har getts möjlighet att lämna synpunkter i det aktuella fallet. Detta framgår även av information på Naturvårdsverkets hemsida.

Jag uppfattar även att Gunilla Nordgrens fråga handlar om de så kallade sektorsmyndigheternas samråd med Boverket och andra myndigheter enligt 2 § hushållningsförordningen. Detta samråd är ett led i arbetet med att komma fram till vilka områden som kan vara av riksintresse.

Ansvaret för att göra bedömningar av vilka områden som kan vara av riksintresse, det vill säga det som brukar kallas att peka ut riksintresseområden, och att redovisa dessa för länsstyrelserna ligger på respektive sektorsmyndighet. När det gäller områden av riksintresse för friluftslivet ligger detta ansvar på Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Länsstyrelserna ska sedan bistå kommunerna med underlag för den kommunala planeringen. Detta flöde är fastställt i lag och förordning, och jag kan inte kommentera myndigheternas ageranden i enskilda ärenden i frågan eller påverka de enskilda processerna.

Jag vill avslutningsvis tydliggöra att när en myndighet utpekar ett riksintresseområde påverkar det inte den pågående markanvändningen.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Som ministern skriver i sitt svar pågår det en översyn av riksintressen för friluftsliv.

Bakgrunden är ett uppdrag som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten fick i sina regleringsbrev för 2012 och 2013. Utgångspunkten är att områdena har så stora värden av natur- eller kulturkvalitet och tillgänglighet för allmänheten att de kan bli attraktiva för många besökare från stora delar av landet.

Länsstyrelserna lämnade under 2014 in förslag till regeringen på vilka områden de ansåg borde vara av riksintresse. Särskilt fokus har lagts på storstadsnära områden. Man har nu genomfört samråd och vänt sig till myndigheter, länsstyrelser, berörda kommuner, natur- och friluftsorganisationer med flera. Remisstiden var dock ganska kort. Man skickade ut samrådet den 2 september och skulle ha svar från kommunerna den 30 september. Då har man inte så stor respekt för den demokratiska processen i kommunerna.

Jag ställde två frågor till ministern. Den första var om ministern anser att det är förenligt med proportionalitetsprincipen i miljöbalken och regeringsformens 2 kap. 15 § att staten via myndigheter pekar ut områden för riksintressen för friluftsliv så att den enskilda äganderätten för enskilda markägare inskränks. Den andra frågan var om ministern anser att det är i överensstämmelse med nämnda lagar att staten pekar ut områden som påverkar redan pågående arbeten med detaljplaner i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På den första frågan svarar ministern att äganderätten är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. Det tackar vi för. Men jag tycker att man alltför ofta är i närheten av att inte respektera den. I en del av de utpekade områdena innebär förslaget från länsstyrelserna att enskilda markägare blir berörda och enligt min mening får sin äganderätt inskränkt.

Man säger att områden ska ligga inom 30 kilometer från en storstad, och då talar vi om Stockholm, Göteborg eller Malmö. Flera av de utpekade områdena ligger dock längre bort än 30 kilometer, och det finns inga allmänna vägar dit och så vidare. Förslagen innebär också att även icke-allmänrättslig mark utpekas, till exempel jordbruksmark.

Här ger ministern svaret att det inte påverkar pågående användning, men det är ju inte riktigt sant. Om bonden till exempel vill slå ihop två åkrar för att göra driften rationellare kan riksintresset innebära ett hinder. Det finns exempel, inte från Skåneland men från en annan del av landet, där markägaren gratis upplåtit marken för ett skidspår åt en skidförening. Efter ett par år ville ägaren avverka skog i området. Skidföreningen hade inget emot det, men han fick avverkningsförbud på grund av att där låg ett skidspår.

Ministern och jag har debatterat äganderätten förut. Då gällde det strandskydd, som också många gånger kan innebära en inskränkning. I regeringsformen står det att den enskilda äganderätten ska värnas, och om man får sin äganderätt inskränkt ska man ersättas.

Det finns exempel på att man tagit med även sådan mark som ingår i antagna översiktsplaner och där det pågår detaljplanering för bebyggelse. Detta blir ju ett ingrepp i det kommunala planmonopolet. Det var min andra fråga, och den fick jag inget svar på, men det kanske jag kan få i dag.

Vi vill alla värna om vår natur, men vi vill också värna om den enskilda äganderätten. I många fall har penseln blivit alltför bred.

Jag har ytterligare en fråga. Jag blir lite förvånad när ministern ibland uttrycker det som om även enskilda markägare är allmänhet. Likställer alltså ministern enskilda markägare med allmänheten? Allmänheten får ju utökade möjligheter medan den enskilde markägaren kan få sina möjligheter inskränkta.

Herr talman! Låt mig först säga några ord om riksintressen. Det är ett planeringsverktyg som syftar till att förbättra hushållningen med mark- och vattenområden. Ett av myndighet utpekat riksintresseområde, det vill säga ett riksintresseanspråk, påverkar i sig inte markanvändning eller äganderätten. Det är först när man ändrar markanvändningen på ett sätt som kräver ett rättsligt beslut som ett riksintresse får konkret betydelse. Detta kan till exempel ske när någon söker tillstånd för att bedriva en verksamhet som påtagligt skadar riksintresset.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som jag redogjorde för baseras uppdraget på målet för friluftspolitiken, som antogs av riksdagen 2010. Sedan fick Naturvårdsverket 2012 i sitt regleringsbrev i uppdrag att göra en översyn av de områden som bedöms som riksintressen. Bakgrunden till detta var att huvuddelen av dessa områden pekades ut redan under 1970-1980-talen och att länsstyrelsernas och kommunernas planeringsunderlag därmed var inaktuella. Naturvårdsverket genomför översynen i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna.

Den information om dialogen som vi i regeringen har fått säger att under 2013 och 2014 samarbetade länsstyrelserna i nära dialog med både kommunerna och andra aktörer när förslagen togs fram. Det är den information vi har fått. Jag kan inte i mer detalj kommentera myndigheternas arbete.

När det gäller den specifika frågan om intressena var den redogörelse jag gav ingen personlig bedömning, utan jag citerade helt enkelt lagtexten. Här har vi både enskilda och allmänna intressen, och båda ska tas till vara i processerna. Hur det går till är noga reglerat i lag och förordning. Jag kan som sagt inte kommentera enskilda ärenden eller myndigheternas arbete i de här delarna.

En av länsstyrelsernas huvuduppgifter är att vara just en del i avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen för att skapa goda planeringsförutsättningar för kommunerna.

Herr talman! Jag fick inte riktigt svar på min fråga om allmänheten är att likställa med enskilda ägare. Jag fick inte heller svar på om ministern anser att det är okej att man pekar ut områden där det redan finns antagna översiktsplaner och det sedan flera år pågår detaljplaneplanering, vilket ju definitivt kan påverkas av detta. Jag hoppas på att få svar där.

Jag har tittat på Västra Götaland och lite på hemmaplan. Det är breda penseldrag. Man utvidgar områden och inkluderar golfbanor och allt möjligt. Där finns en pågående markanvändning. Det är inte allmänrättslig mark i dag.

I skrivelsen från Länsstyrelsen i Västra Götalands län står det att det inte bara gäller områden i dag utan att man tittar framöver. Där finns alltså områden som är fyra fem mil från i det här fallet Göteborg och där det inte finns allmänna kommunikationer eller ens allmänna vägar. Det finns inga vandringsleder. Ändå har man utpekat dem. Man brukar säga att vid en differens mellan verklighet och karta gäller verkligheten, men ibland kan jag faktiskt undra om det har varit tvärtom här - vid en differens mellan verklighet och karta gäller tydligen kartan.

De utpekade områdena är inte alltid riktiga, och många vittnar om bristen på dialog med berörda markägare. Det är inte särskilt bra. När kommunerna får förslaget från länsstyrelsen får de dessutom bara tre och en halv vecka på sig att gå igenom ett digert material och prata med de berörda markägarna i sin kommun. Sedan ska det upp i bygg- och miljönämnd, och därefter ska det upp i kommunstyrelsen. Detta är att inte ha respekt. Man har hållit på i flera år själv, och sedan ger man kommunerna tre och en halv vecka eller vad det kan vara. Jag tycker att det är lite upprörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna ha svar på frågan om allmänheten är samma sak som enskilda berörda markägare. Det står nästan så i svaret. Jag blir då lite orolig, för jag har kanske inte uppfattat ministern så. I exemplet med skidspåret får markägaren plötsligt inte avverka sin skog för att det ligger ett skidspår där. Skidföreningen hade ingenting emot det, men ändå får han avverkningsförbud för att skidspåret ligger i närheten.

Jag är naturligtvis inte ute efter att få kommentarer till enskilda ärenden. Jag har bara plockat reella exempel från olika delar av landet - exempel där man uppenbarligen inte följer lagen. Då får väl regeringen titta på det. Jag förstår absolut att man inte kan gå in i enskilda fall, men när jag hör sådana här saker kan jag inte låta bli att undra. Jag skulle därför vilja ha svar på frågan om allmänheten och enskilt ägande.

Jag vill också ha svar om detta med kommuner som har antagna översiktsplaner och har lagt ned massor med pengar på pågående detaljplaner. Plötsligt tar man till den stora, breda penseln - jag kan tänka mig att ministern förstår vilket område jag tänker på - och utvidgar området till att omfatta mycket mer. Det påverkar alltså bygglov och detaljplaneplanering som har hållit på i flera år. Det kan väl ändå inte vara rätt och riktigt? Det är ju att gå in i kommunernas planmonopol.

Herr talman! Jag vill vädja till ledamoten att inte misstolka det jag säger. I lagens mening är ägaren definierad som ett enskilt intresse och allmänheten som ett allmänt intresse. Det är reglerat i lag hur de förhåller sig till varandra.

Jag tycker ingenting om det, utan jag konstaterar hur lagen fungerar. Jag har i min roll till uppgift att se till att det är så. Det handlar inte om något värderingsarbete. När det gäller relationen mellan enskilt och allmänt intresse, bland annat i utpekande av riksintressen, finns det en process med samråd som ska följas. Alla delarna är reglerade i lag och förordning. Självklart är det angeläget att alla delar av det statliga systemet följer detta, och jag utgår ifrån att det är så.

Den uppgift som har inkommit till regeringen är att större delen av det utpekade samrådet skedde i processen under 2013 och 2014. Det är inte i remissförfarandet som samrådet sker, utan det var en del av sektorsmyndigheternas arbete att ha samråd med berörda parter i den ordning det är reglerat. Hänsyn ska alltså tas både till de enskilda och de allmänna intressena, och de ska vägas på det sätt riksdagen genom regeringen har gett myndigheterna i uppdrag att väga dem på.

I alla myndighetsprocesser kan flödet bli otajmat, som Gunilla Nordgren beskriver, det vill säga att det också pågår detaljplanearbete. Då är det nog så att översiktsplanen gäller och reglerar avvägningen mellan intressena; det är översiktsplanens funktion. Eftersom översiktsplaner ofta verkar under lång tid vet alla som jobbar med detaljplanering att det händer saker både på kartan och i verkligheten mellan översiktsplanens antagande och detaljplanen, och det får man hantera i processen. Det är inget unikt för just dessa bestämmelser.

Herr talman! Då tolkar jag det som att den enskilda äganderätten ska respekteras. Det är inte alltid de enskilda markägarna upplever det så, utan de känner sig lite utpekade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller samråd försöker kommunerna ibland ta kontakt när de ser att områdena påverkar enskilda markägare, men när man väl fick detta förslag fick man tre och en halv vecka på sig. Då hinner man inte. Det finns svar från kommunerna där de säger: Detta gör att vi inte hinner ha en dialog med de enskilda markägarna. Det kan jag tycka är att köra över.

Kommunsidan har en detaljplan som är flera år gammal. Den är dessutom äldre än 2012; den fanns redan när detta började. Det finns massor med pengar investerade i en pågående detaljplaneplanering, och tjänstemännen säger själva att det påverkar.

Sedan finns det ju riksintressen redan i dag - det är såväl randigt som rutigt och prickigt i de där kartorna, som så ofta. Men om man inte har samråd och, som Länsstyrelsen i Västra Götalands län, säger att man inte skiljer på statlig, kommunal och enskild egendom blir jag lite mörkrädd. Det står faktiskt i regeringsformen att äganderätten ska respekteras. Man får ha en dialog, men här - det gäller i Västra Götaland, inte hemma hos oss - har svaret ibland blivit: Då får ni väl överklaga då. Att överklaga kostar faktiskt en förfärlig massa pengar.

Vad jag är ute efter och har varit ute efter även i andra debatter vi har haft är ömsesidig respekt och en bättre process. Det är bara att konstatera att denna process har varit ungefär som den med det utökade strandskyddet, det vill säga under all kritik. Jag hoppas att man respekterar den enskilda äganderätten på ett bättre sätt.

Herr talman! Kanske är det så att respekten för äganderätten är så självklar att vi glömmer att uttala den. Jag uttalar gärna en gång till att äganderätten självklart är en helt grundmurad del av vårt rättssystem och inte minst av vårt samhälle.

Sedan har vi i hela apparaten kring planering olika avvägningar mellan det som i lagens mening definieras som å ena sidan ett enskilt intresse och å andra sidan det allmänna intresset. Den avvägningen måste vi kunna göra för att utveckla samhället och få någonting byggt över huvud taget, för annars fastnar vi. Riksintressena är en metod för detta, och avvägningen görs av ett antal utpekade myndigheter som gör ett så kallat riksintresseanspråk.

I processen för att ta fram detta finns det ett stipulerat sätt att ha samråd med bland annat markägarna och även den bredare allmänheten. Friluftsliv är nämligen ett allmänt intresse, och alla sektorer som använder mark och vatten ska ta hänsyn till friluftslivets värden som en del av ett hållbart nyttjande. Detta är stipulerat av riksdagen, och jag uppfattar att det finns en bred uppslutning bakom det förhållningssättet.

Som jag har sagt flera gånger kan jag inte gå in och recensera myndigheternas arbete eller kommentera enskilda ärenden, men självklart följer vi processen. Om det framkommer kritik mot myndigheterna har jag självklart anledning att följa upp det i den ordning som finns.

Överläggningen var härmed avslutad.