Rättslösa och hemlösa barn

Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för interpellationen! Maj Karlsson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att barn som har föräldrar som nekas försörjningsstöd får sina behov tillgodosedda. Maj Karlsson har också frågat mig vad jag avser att göra för att hemlösa barn med försörjningsstöd ska få tillgång till ett tryggt boende och inte behöva bo på vandrarhem och liknande under långa perioder.

Regeringen har tagit del av Barnombudsmannens och Rädda Barnens rapporter om hur barn påverkas vid vräkning, trångboddhet och hemlöshet. Att barn drabbas av detta riskerar att allvarligt äventyra barnens uppväxtvillkor, hälsa och utveckling. För barn i familjer som tvingas leva på försörjningsstöd, särskilt under längre perioder, blir situationen naturligtvis ytterligare påfrestande.

Regeringen har en grundläggande strävan att skapa förutsättningar för mer jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Barnfamiljer med låg ekonomisk standard behöver fortsatt stöd, och den omfördelande profilen i familjepolitiken behöver förstärkas. Att förbättra situationen för familjer med låg ekonomisk standard är prioriterat. Regeringen har insatser och långsiktiga strategier inom flera områden, bland annat den ekonomiska familjepolitiken och arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Regeringen har också tillsatt en särskild utredare som ska göra en översyn av socialtjänstlagen, bland annat utifrån ett förebyggande perspektiv.

Ur barnrättsperspektiv är det viktigt att föräldrar med minderåriga barn får stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Att föräldrar får arbete får många positiva effekter för barnen. Det förbättrar familjens ekonomiska situation och får då positiva följdverkningar också inom andra områden, till exempel i fråga om möjligheten att skaffa sig ett stabilt boende.

Enligt socialtjänstlagen ska barnens bästa särskilt beaktas vid åtgärder som rör barn. Vad som är barnets bästa får avgöras från fall till fall utifrån en bedömning av förhållandena i det enskilda ärendet. Det torde vara i enlighet med barnets bästa att föräldern kommer ur sitt biståndsberoende och tar ett arbete. Men det innebär också att barnets situation ska uppmärksammas vid bedömningen om det finns goda och godtagbara skäl för föräldern att inte stå till arbetsmarknadens förfogande.

Om socialtjänsten fattar beslut om ett avslag på en biståndsansökan på grund av att föräldern inte levt upp till kraven för rätt till försörjningsstöd ska ändå socialtjänsten, till följd av sitt yttersta ansvar, se till att familjen inte hamnar i en nödsituation. Det kan betyda att socialtjänsten behöver vidta åtgärder på andra sätt än genom utbetalning av försörjningsstöd. Socialtjänsten måste, efter sedvanlig individuell bedömning, se till barnets situation och bistå barnet och dess föräldrar med särskilda insatser så att barnet har en så stabil livssituation som möjligt. Jag förutsätter därmed att barnperspektivet beaktas i ärenden som rör ekonomiskt bistånd.

Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av hemlöshetens omfattning och karaktär avseende år 2017. Av kartläggningen ska bland annat situationen för hemlösa barnfamiljer framgå specifikt. I uppdraget har även ingått att ta fram en plan, i samråd med berörda myndigheter, organisationer och forskare, för hur kartläggningen kan spridas och användas i det strategiska arbetet på olika nivåer inom socialtjänstens område mot hemlöshet, speciellt mot bakgrund av flyktingsituationen.

Socialstyrelsen har tidigare tagit fram en vägledning för vräkningsförebyggande arbete som nu uppdateras. Även länsstyrelserna har fått i uppdrag att under 2016-2017 stödja och informera kommuner och andra aktörer med målet att underlätta inträdet på bostadsmarknaden, motverka hemlöshet och förebygga avhysningar. Länsstyrelsen i Skåne ska lämna en samlad slutrapport i januari 2018. Positivt är att antalet vräkningar har haft en tydligt nedåtgående trend under de senaste 25 åren.

Avslutningsvis vill jag säga att det är glädjande att konstatera att också bostadsbyggandet nu ökar kraftigt. Det ger förutsättningar för en bostadsmarknad som är mer i balans, vilket också gynnar ekonomiskt svagare grupper.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Åsa Regnér för svaret. Att Rädda Barnens rapport visar att 5 000 barn i vårt land inte har ett hem är en fråga som verkligen måste tas på allvar.

Rapporten från Rädda Barnen är horribel läsning. Det handlar om barn som vittnar om en vardag fylld med ångest och förtvivlan. När vissa barn kivas om vilken bok som ska läsas på kvällen eller att det är dags att borsta tänderna står andra barn med en ryggsäck på ryggen och vet inte var de ska vakna nästa morgon. Det är verkligen fruktansvärt.

Det finns självklart en rad olika skäl till att vi har barn som växer upp utan ett hem, till exempel den omfattande bostadsbristen. Och visst är ett eget arbete en fundamental del för att kunna leva ett gott liv och det förebyggande arbetet helt centralt för att människor inte ska hamna i utsatthet. Därför är vi glada att vi tillsammans med regeringen har fått igenom stora satsningar inom de här områdena. Men sociala problem är ofta mycket mer komplicerade än så. Att vara hemlös är mycket sällan ett val eller ett resultat av brist på motivation.

Däremot finns det en rad andra skäl till att människor blir hemlösa som kräver andra åtgärder än dem jag har redovisat nu och dem som stadsrådet hänvisar till i sitt svar. Därför måste jag säga att jag blir orolig över statsrådets svar när det kommer till frågan om försörjningsansvar.

I dag är biståndet från socialtjänsten villkorat. Stödet till boende kan när som helst avslutas om socialtjänsten anser att någon av de vuxna i hushållet inte har varit tillräckligt aktiv i sitt bostadssökande eller arbetssökande. Det räcker med att en av föräldrarna felar för att hela familjen ska få avslag på stöd till sitt boende. Att fela kan vara att utebli från sin arbetspraktik en halv dag eller att inte redovisa vilka bostäder man sökt. Barn kan alltså från en dag till en annan förlora sina grundläggande rättigheter.

Ministern menar då att i de fall där barnfamiljer får avslag på ekonomiskt bistånd och barnen därmed förlorar sin försörjning ska ändå socialtjänsten till följd av sitt yttersta ansvar se till att familjen inte hamnar i en nödsituation. Ministern förutsätter därför att barnperspektivet beaktas i de ärenden som rör ekonomiskt bistånd - punkt. Det sägs inget mer än det.

Detta svar gör mig orolig av flera skäl. Det handlar dels om att länsstyrelsernas tillsyn och Socialstyrelsens uppföljningar visar att barnperspektivet generellt inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i handläggningen av ekonomiskt bistånd. Det handlar dels om att ministern bara förutsätter att barnperspektivet beaktas trots att vi pekar på att avslagen för försörjningsstöd ökar, även för barn.

Men framför allt handlar det om att vi just har fått en rapport om att 5 000 barn lever i hemlöshet. En så hisnande siffra skulle för mig personligen, om jag var minister, innebära att jag inte förutsatte någonting. Jag skulle i stället vilja lyfta på varje tänkbar sten för att se till att barn får rätt till något så grundläggande som ett hem och en försörjning.

Jag blir också lite fundersam över att stadsrådet i sitt svar hänvisar till att det pågår en översyn av socialtjänstlagen. Problemet är bara att ekonomiskt bistånd inte alls ingår i den utredningen. Mina frågor känns därför ganska obesvarade.

Ska jag förstå det som att stadsrådet inte ämnar vidta några åtgärder för att säkerställa att barn som har föräldrar som nekas försörjningsstöd ska få sina rättigheter tillgodosedda?

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för frågan och för inlägget! De här barnen är en utsatt grupp om de inte får tillräckligt bra stöd. Här kommer också andra aktörer som skolan och fritidsverksamheter in. Jag är glad över de gemensamma ansträngningar som vi har gjort för att stärka barnfamiljers ekonomi.

Socialtjänsten har inte ansvar för bostadsbyggande. De har det yttersta ansvaret när det gäller människors situation i ekonomiska eller sociala sammanhang, till exempel, så att ingen faller utanför. Men de har inte ansvar för att se till att det finns bostäder i största allmänhet i en kommun. I verkligheten har många socialtjänster fått göra det i alla fall genom det som kallas den sekundära bostadsmarknaden där man försöker så mycket man kan att stödja personer som har svårt att hitta en bostad genom att göra det åt dem. Därför är det viktigt att bostäder byggs, och det byggs mer än någonsin nu.

När det gäller mitt svar om socialtjänstlagen är skälet till att jag nämner den att det finns en tydlig ambition i direktiven att stödet från socialtjänsten och också den sociala barn- och ungdomsvården, där ju många familjer finns med, ska vara mer förebyggande än i dag. Man ska också förenkla sättet att arbeta, utan att göra avkall på kvalitet eller rättssäkerhet, och tänka på ett annat sätt som innebär att man kan göra insatser innan saker och ting har gått för långt.

Därför tycker jag att det är väldigt relevant att ha med detta i mitt svar. Det är nämligen så jag har tänkt. Dessutom är barnperspektivet viktigt i direktiven.

Som Maj Karlsson också vet kommer vi att göra barnkonventionen till lag och kommer mycket snart med ett sådant förslag. Socialtjänster som jag besöker anstränger sig verkligen att stödja personer och inte minst familjer som är i nöd och där barn kan komma i kläm. Jag träffar också många barn som lever i den här situationen, och inte sällan tar de ett ganska stort vuxenansvar därför att de har hela den här logiken i huvudet i stället för att tänka på sådant som vi kanske hellre skulle vilja att barn tänker på.

Jag går inte och väntar. Jag har vidtagit alla de här åtgärderna för att kunna stärka barns situation och stödja personer så att de kan komma in på arbetsmarknaden. Jag kommer att skärpa uppdragen till socialtjänsten om jag ser i en kartläggning att man behandlar kvinnor och män olika vid ansökan om försörjningsstöd. Det är viktigt för mig att man också ser kvinnor som personer som ska stå till arbetsmarknadens förfogande.

I och med att vi också lägger förslag om att göra barnkonventionen till lag kommer vi att genomföra ett kunskapslyft som ska omfatta nyckelmyndigheter. De är många, och där kommer socialtjänsten också att ingå.

Herr talman! I ett av världens rikaste länder finns tusentals barn som inte har tillgång till något så grundläggande som ett hem. Tusentals föräldrar vet inte vilken säng de ska lägga sitt barn i nästa natt, om det ens finns en säng eller om den sovplats de kommer att kunna erbjuda sina barn kommer att vara en trappuppgång. Det kan låta som att jag tar i, eftersom det faktiskt låter helt overkligt, och som att jag försöker finna ord för att spetsa till den här debatten. Jag önskar verkligen att det var så, men det här är den brutala verkligheten för tusentals barn och föräldrar i ett av världens rikaste länder.

Därför reagerar jag ganska starkt på stadsrådets svar om att arbete är vägen fram. Självklart är arbete en förutsättning för egen försörjning. Det vet de vi pratar om i dag mer än några andra. Men för dem är det sällan så enkelt som att bara ta ett arbete. Då hade de gjort det för länge sedan. Jag tycker att vi ska vara noga med orden när vi pratar om dem som drabbats allra hårdast i vårt samhälle.

Eftersom det är så i dag att en förälders misstag kan få konsekvensen att barn inte har något hem ställde jag frågan till statsrådet om vad skälet är till att försörjningsplikten går före individers och framför allt barns rätt till bistånd till sin försörjning. Jag fick inget svar på det, men vad jag förstår står anledningen till det att finna i ett avgörande från Regeringsrätten. Där har man ansett att en makes underhållsskyldighet beträffande den övriga familjen får anses primär i förhållande till de övriga familjemedlemmarnas rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen. Regeringsrätten fann att den andre makens underlåtenhet att stå till arbetsmarknadens förfogande innebar att övriga familjemedlemmars rätt till bistånd bortföll.

Det här avgörandet ligger nu till grund för riktlinjer för såväl Socialstyrelsen som de flesta kommuner runt om i landet. Avgörandet har därför fått betydande inverkan i barns liv. Det är egentligen mycket märkligt eftersom en lag i denna dom ställs över en annan lag utan att det står angivet att så ska ske. Det är för mig helt oförenligt med kravet att barns bästa ska beaktas när det gäller ekonomiskt bistånd.

För mig känns det konstigt att det finns ett regelverk som kan innebära att ett barn inte får rätt till sina grundläggande rättigheter bara för att en av föräldrarna inte har kunnat leva upp till socialtjänstens krav och att det i sin tur är ett resultat av ett avgörande från Regeringsrätten som ingen verkar ha tittat närmare på.

Därför hade jag verkligen hoppats på att jag skulle få ett svar från statsrådet att lagstiftningen kring detta bör utredas, speciellt med tanke på att vi ska göra barnkonventionen till lag. Nu när statsrådet känner till omständigheterna kring försörjningsplikten är min fråga om statsrådet är beredd att se över om lagstiftningen behöver skärpas för att stärka barns rätt.

Herr talman! Som jag sa ser jag över socialtjänstlagen utifrån barnperspektiv också. Redan i dag har socialtjänsten ett ansvar att se till barns bästa och till barns behov, och de måste också skydda barn.

Jag ser över socialtjänstlagen som har direktiv om att man i sitt arbete ska se till barns bästa, och jag kommer att göra barnkonventionen till lag. Det är för att inskärpa betydelsen av barns rättigheter och vad det faktiskt innebär i olika avväganden.

Sedan tycker jag, och det tror jag att vi är överens om, att arbete och inkomst för föräldrarna är viktigt. Det är lika viktigt för pappor som för mammor. Då måste man också få allt möjligt stöd för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Därför är det viktigt för regeringen med insatser till exempel när det gäller vuxenutbildning eller andra åtgärder för att komma närmare arbetsmarknaden.

De här olika insatserna och utredningarna som vi gör vill jag ska främja barns rättigheter. Barn ska inte komma i kläm i sådana här situationer, och därför vet jag att socialtjänsten arbetar med de här frågorna.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten och för klargöranden. Det här är en fråga som för en rödgrön regering borde ligga tämligen högt på den politiska dagordningen.

Jag måste säga att en rapport som Rädda Barnens lämnar mig sömnlös. Jag kan inte sluta tänka på hur det hade varit för mig att inte kunna ge mina barn ett hem. Jag blir illamående av att tänka på de konsekvenser det kan få för de barn som drabbas, och jag blir vettskrämd av tanken att det här en dag skulle kunna handla om mig. Ingen av oss vet vad livet har att erbjuda, och det är just med den insikten som vi har byggt ett land där vi ska vara garanterade grundläggande rättigheter. Därför skrämmer det verkligen mig när vi inte lyckas erbjuda barn en fast bostad.

I Vänsterpartiets Sverige ska varje unge ha ett eget hem. Oavsett vilken klassbakgrund dina föräldrar har eller vilka öden som kommer att drabba dig under livets gång är vi skyldiga att göra allt vi kan för att se till att våra barns grundläggande rättigheter tillgodoses.

Förutom det statsrådet redogjort för önskar jag att statsrådet efter den här debatten också är beredd att se över lagstiftningen och överväga hur barn ska kunna ha rätt till sin försörjning och till en bostad. Den här delen ligger ju inte inom utredningen av socialtjänstlagen eftersom det här också berör ekonomiskt bistånd.

Jag hoppas verkligen att statsrådet kommer att överväga att titta på vad man kan göra när det gäller den här domen. Jag tror att även statsrådet vill vända på varje sten för att se till att våra barn är trygga.

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för en angelägen debatt! Jag tar med mig vad vi har talat om här. Frågorna ligger högt på regeringens dagordning. Det är därför vi har satt igång med de olika åtgärder som jag har redogjort för. Socialtjänsterna jobbar hårt med det här, och i allt fler kommuner sker det färre vräkningar som faktiskt involverar barn. Man har med sig ett barnperspektiv när man gör olika bedömningar.

Jag kommer att följa frågan noga, för den är verkligen viktig.

Överläggningen var härmed avslutad.