Sveriges bilaterala skatteavtal

Interpellationsdebatt 5 juni 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 65 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Olle Felten har frågat mig om jag är medveten om det problem han beskriver med statusen på skatteavtalen och konsekvenserna av denna situation. Han efterfrågar även åtgärder i förhållande till vad han anser är brister i tempot med att teckna nya avtal samt att uppgradera och komplettera befintliga avtal i syfte att förbättra förutsättningarna för den svenska industrins konkurrenskraft. Slutligen frågar han hur jag ska säkerställa att så blir fallet och när det kommer att ske.

Låt mig börja med att slå fast att ett brett och konkurrenskraftigt nät av skatteavtal är viktigt för en exportberoende och öppen ekonomi som Sveriges. Det finns ingen motsättning mellan regeringens prioriteringar på skatteavtalsområdet och de svenska exportföretagens.

När Riksrevisionen granskade det svenska avtalsnätet 2010 låg fokus och resurser i stor utsträckning på att förhandla informationsutbytesavtal och att omförhandla vissa centrala skatteavtal i fråga om informationsutbyte. Det arbetet är nu slutfört, och Sveriges nät med 40 informationsutbytesavtal är ett av världens största. Dessa avtal och de omförhandlade skatteavtalen är mycket viktiga för att skydda den svenska skattebasen, och Skatteverket beräknar att de hittills genererat närmare 3 miljarder kronor i skatteintäkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan informationsutbytet byggts ut har Finansdepartementet åter kunnat koncentrera förhandlingsarbetet på skatteavtalen. Man måste dock komma ihåg att skatteavtalsförhandlingar är processer som Sverige inte ensidigt råder över. Det är ett bilateralt arbete där krav från svensk sida bemöts med motkrav. Det tar tid innan man når fram till ett undertecknat avtal.

Nu börjar vi dock se resultatet av de senaste årens förhandlingsarbete. Ett avtal har ingåtts med Georgien, och avtalet med Japan har uppdaterats. Vi har också nyligen undertecknat ett nytt avtal med Storbritannien. Det pågår även förhandlingar med flera ytterligare länder som vi vet är viktiga för svenska företag. Några av dessa förhandlingar är långt gångna, och förhoppningen är att vi inom en relativt nära framtid kommer att kunna presentera färdiga förhandlingsresultat.

I sammanhanget ska också beaktas att arbetet med skatteavtalsfrågor inte enbart består i bilaterala förhandlingar. Det pågår också annat internationellt arbete med dessa frågor. Något som just nu är aktuellt, och som Riksrevisionen noterar i sin Uppföljningsrapport 2015, är det arbete mot BEPS, base erosion and profit shifting, som sedan 2013 bedrivs av OECD med stöd av G20. Sverige har ett mycket omfattande och aktivt engagemang i det arbetet.


Anf. 66 Olle Felten (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret på min interpellation om hanteringen av de svenska skatteavtalen.

Det är bra att ministern klargör att det inte finns någon motsättning mellan regeringens och exportföretagens prioriteringar på skatteavtalsområdet. Om det stämmer innebär det ett rejält omtag i hanteringen av de svenska skatteavtalen i förhållande till de senaste 15 åren.

Finansministern sa också i sitt svar att sedan informationsutbytet byggts ut har Finansdepartementet åter kunnat koncentrera förhandlingsarbetet på skatteavtalen. Det kan tyckas låta betryggande, men det svaret inrymmer också en ståndpunkt som betyder att man har tyckt att det har varit okej att mer eller mindre lägga ned arbetet med skatteavtal för att lägga kraften helt på informationsutbytesavtalen. Det är just den ståndpunkten som oroar mest, förutom själva resultatet av den inställningen. Nu kan vi dock inte skylla på bara den nuvarande regeringen för den passiva hållningen. Den har varit förhärskande under de senaste fyra regeringarna.

Men, herr talman, jag hade hoppats att finansministern skulle ha indikerat en betydligt större och vidare insikt om att Sverige tappat stora delar av de konkurrensfördelar som vår position på området gav oss i slutet av 90-talet. Jag hade hoppats att vi här i dag skulle få en redovisning av rejäla krafttag för att så snabbt som det är möjligt arbeta i fatt det vi förlorat under så många år. Det är lite trist att den reaktionen uteblev eftersom tempoförlusterna är ett faktum som både Riksrevisionen och Svenskt Näringsliv visat i sina rapporter från 2010 och 2014.

Det är också värt att notera att finansministern uppenbarligen inte har uppfattat att industrins oro över den långsamma hanteringen av skatteavtal riskerar att underminera svenska bolags konkurrenskraft på många viktiga marknader. Det är en utveckling som är extremt väldokumenterad. Den har pågått under hela 2000-talet och innebär att vi under denna tid har haft en negativ utveckling av konkurrenskraften för svensk exportindustri på de områden som skatteavtalen reglerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Signalerna från både Riksrevisionen och Svenskt Näringsliv är övertydliga på den punkten. Finansministern verkar ha en annan uppfattning om tingens ordning än de fakta som redovisas i de väl underbyggda analyser som Riksrevisionen och Svenskt Näringsliv presenterat. Det förvånar mig mycket, herr talman.

Oron hos industrin vidimeras även av en minienkät som vi har låtit RUT genomföra hos några av våra största industriföretag. Av den framgår tydligt att det finns allvarliga risker med de uppkomna bristerna i skatteavtalen. Detta borde finansministern ta på större allvar än vad som gavs sken av i svaret på min interpellation. Det är fråga om effekter som redan har skadat svensk industris möjligheter att konkurrera internationellt. Det borde trigga finansministern att vidta extraordinära åtgärder för att ytterligare växla upp arbetet med att återställa en svensk topposition när det gäller aktualiserade och konkurrenskraftiga skatteavtal.

Herr talman! Det var den insikten jag hade velat se i finansministerns svar, men jag tvingas tyvärr konstatera att den verkar lysa med sin frånvaro.


Anf. 67 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Jag blir lite förvånad. Jag hoppas att Olle Felten delar uppfattningen att det är viktigt med informationsutbytesavtalen och att det arbete som har bedrivits har varit viktigt.

Vi har höjt ambitionen och ökat arbetsinsatserna vad gäller skatteavtalen med enskilda länder. Samtidigt lägger vi mycket resurser på det BEPS-arbete som sker inom OECD. Här är min bild att även Svenskt Näringsliv tycker att det är oerhört viktigt att Sverige är engagerat i det arbetet. Jag tror att en annan prioritering inte är någonting som näringslivet skulle önska sig. Det är inga indikationer som jag har fått. Tvärtom säger näringslivet att det arbete som sker i BEPS är oerhört centralt för de svenska exportföretagen, svenskt näringsliv och för övrigt för den svenska bolagsskattebasen.

Det handlar om att undanröja skatteundandragande för internationella bolag, och det handlar också om att få tydliga regler för var beskattning ska ske. En central del i det arbete som Sverige har prioriterat är att försöka få fram en resolutionsmekanism där tvistigheter kan lösas. Det är i dagsläget inte helt sällan ett problem för svenska internationella bolag när en utländsk stat beskattar på ett sätt som svenska staten inte uppfattar är korrekt och företag riskerar att hamna i en dubbelbeskattningssituation. Med en bra resolutionsmekanism via BEPS bör förhoppningsvis fler av de dubbelbeskattningssituationerna kunna lösas på ett bra sätt.

Därför är det viktigt att vi prioriterar BEPS. Samtidigt har ambitionerna höjts när det gäller att även förhandla de bilaterala skatteavtalen.


Anf. 68 Olle Felten (SD)

Herr talman! Det är naturligtvis viktigt med arbetet runt BEPS, men det var inte riktigt det min interpellation handlade om - även om den tangerar frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja breda ut mig lite grann om själva kärnan i de problem som finns på grund av en osedvanligt passiv hållning till arbetet med skatteavtalen - det arbete som pågått under så lång tid.

Vi är där. Det är en objektiv sanning. Frågan är nu hur Sverige ska komma tillbaka till en ledande position. Finansministern påstår att arbetet har dragits igång ytterligare eftersom förhandlingskapaciteten har tagits från det avslutade arbetet med informationsutbytesavtalen. Det är bra.

Men vi har tappat 15 år i förhandlingsarbetet. Det krävs alltså ytterligare rejäla åtgärder för att sätta det svenska förhandlingsarbetet på kartan igen. Sverige har gått ned från att vara bland de topp tre fyra länderna i världen på att ha uppdaterade skatteavtal till att nu ligga på tionde eller elfte plats bland de viktigaste OECD-länderna. Sverige har blivit förbisprunget av de viktigaste konkurrenterna och de viktigaste marknaderna. Det är allvarligt. För ett sådant stort glapp måste man göra något extra utan att ta från den löpande kapaciteten för att återställa Sveriges position. Här måste till krafttag.

Ett problem för Sverige och svenska företag är att andra länder har arbetat mer effektivt än vi. Sverige har satsat på att utveckla sina informationsutbytesavtal, som naturligtvis är viktiga. Det påpekade Riksrevisionen i en rapport från 2009. Det är bra att vi har jobbat med dem. Men andra länder har samtidigt arbetat med att utveckla sina skatteavtal, och det har Sverige inte gjort i tillräckligt stor utsträckning. Det ser vi på resultatet av förhandlingsarbetet. Det är där problemet finns, och jag vill ha finansministerns svar på hur hon tänker knäcka den nöten.

I svaren på enkäten som vi gjorde bland ett antal stora exportföretag finns det en nästan samstämmig oro för att viktiga investeringsprogram ska gå om intet eller flyttas från Sverige på grund av bristerna i det svenska skatteavtalspaketet.

Man menar att bristerna också påverkar och urholkar den svenska skattebasen. Nästan hälften av respondenterna i undersökningen menar att det finns risk att situationen på skatteavtalsområdet påverkar placeringen av centrala bolagsfunktioner. Det finns alltså risk att stora koncerner flyttar sina centrala utvecklingsfunktioner till andra länder. Det här är jätteallvarligt för den svenska välfärdens utveckling på lång sikt.

Återigen: Tycker inte finansministern att det vore på sin plats att göra lite mer än vad som framgår av interpellationssvaret?


Anf. 69 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Vi har höga ambitioner vad gäller de här skatteavtalen. Det är också därför det pågår förhandlingar med ett antal länder. Låt mig nämna några: Brasilien, Ryssland, Kina, Saudiarabien, Singapore, Turkiet och Azerbajdzjan är länder där det pågår avtalsförhandlingar.

Men att slutföra ett avtal är ju inte bara upp till Sverige eftersom det handlar om ett tvåpartssamarbete. Det bygger på att man kommer framåt i förhandlingarna men också att det andra landet sätter till de resurser som krävs för att man ska komma ända fram.

Samtidigt är det viktigt att vi prioriterar BEPS-arbetet. Det handlar ju om samma kompetens - det är samma personer på Finansdepartementet som kan arbeta med och har kunskaper om skatteavtalen som arbetar med BEPS. Jag har inte fått någon indikation från näringslivet på att man tycker att vi bör prioritera ned BEPS-arbetet. Där lägger vi för tillfället väldigt mycket resurser eftersom det är helt avgörande för hur de framtida skatteavtalen kommer att se ut och för svenska bolags förutsättningar att konkurrera i världen. Det är också viktigt för den svenska skattebasen.


Anf. 70 Olle Felten (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Skatteavtalen är en viktig fråga. Enskilt handlar de inte om att leva eller dö för industrin, men de utgör en viktig kugge i det maskineri som bygger förutsättningar för svensk industris industriella konkurrenskraft. Det är i sin tur en förutsättning för den svenska välfärdens utveckling.

Finansministern har redogjort för att en del av den kapacitet som skulle kunna jobba med skatteavtalen är inblandad i förhandlingarna om BEPS. Det är en självklarhet, men där försvinner alltså en del av skatteavtalsförhandlingskapaciteten. Det är det jag menar.

Vi behöver extra resurser för att återställa vår position. Finansministern måste ändå vara medveten om det stora ras i konkurrenskraft som bristerna i arbetet med skatteavtalen har medfört för Sverige under mer än 15 års tid. Det kan inte vara någon nyhet. Riksrevisionen har rapporterat om det. Svenskt Näringsliv har rapporterat om det två gånger, senast 2014. Det finns mängder av statistik som visar att det är på det här viset. Det är jättebra att det pågår arbete med en del skatteavtal, men det behövs mer.

Jag ska bara hänvisa till Riksrevisionens senaste slutsatser. I sin årliga rapport för 2015 säger man följande: "Regeringens styrning behöver fortsätta att utvecklas för att statsförvaltningen ska nå högre effektivitet." Det är den styrningen som tyvärr saknas i ganska stor utsträckning. Jag hoppas att vi kan få en utveckling av det.


Anf. 71 Finansminister Magdalena Andersson (S)

Herr talman! Arbetet med såväl BEPS som skatteavtalen och informationsutbytesavtalen är viktigt för att säkra svenska intäkter men också för att säkra svenska exportföretags möjligheter att exportera på goda konkurrensvillkor.

Jag blev väldigt glad när jag kom tillbaka till Finansdepartementet efter åtta år och såg hur väl den tidigare regeringen hade lyckats med att arbeta fram de informationsutbytesavtal som vi nu har. Vi har ett av världens mest heltäckande nätverk av informationsutbytesavtal. Jag tycker att det var en bra prioritering som den tidigare regeringen gjorde.

Det är klart att i och med begränsade resurser och ett begränsat antal personer i Sverige som kan den här materien har det faktum att man har prioriterat informationsutbytesavtalen gjort att man har fått lägga något mindre resurser på skatteavtalen.

På samma sätt är det nu - och det har så varit de senaste två åren - oerhört viktigt att Sverige är aktivt i BEPS-arbetet och driver de frågorna för att säkra svenska företags konkurrenskraft men också för att säkra den svenska bolagsskattebasen. Därför tycker jag att det har varit en rimlig prioritering av den tidigare men även den nuvarande regeringen att lägga ned mycket resurser på BEPS-arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Olle Felten önskade att vi skulle göra mer. Jag tror att det är många som önskar att vi kunde göra mer, men verkligheten är sådan att det inte bara finns begränsade ekonomiska resurser på Finansdepartementet, utan det finns också de facto ett begränsat antal personer i Sverige som kan den här materien och kan sköta det arbetet. Då handlar det om att göra avvägningar.

Vi förhandlar skatteavtal med många viktiga länder, men vi behöver också lägga resurser på BEPS-arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:561 Sveriges bilaterala skatteavtal

av Olle Felten (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Riksrevisionen har i en rapport 2010, RiR2010:24, uppmärksammat den snabbt vikande trenden i arbetet med att hålla de svenska skatteavtalen up-to-date i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Riksrevisionen menar att Sverige har sackat efter i detta viktiga arbete vilket på sikt riskerar att medföra att svenska företag tappar i konkurrenskraft när det gäller internationell verksamhet samt investeringar och lokalisering av viktiga verksamheter såväl i Sverige som i utlandet, på grund av sämre skattemässiga förutsättningar.

Svenskt Näringsliv, som också gjorde en analys av den svenska stocken av bilaterala skatteavtal både 2010 och i en uppföljning 2014, konstaterar samma dystra trend. Detta är mycket allvarligt, eftersom man har verifierat att trenden pågått sedan 1998, då Sverige hade en ledande roll i världen i arbetet med att hålla skatteavtalen på en hög och för vår industri bra nivå. Sedan dess har alltså utvecklingen backat och detta måste rättas till med resoluta och genomtänkta åtgärder.

Svenskt Näringsliv menar i en bedömning att den direkta förlusten för Sverige som nation, i form av minskade skatteinbetalningar, är flera miljarder kronor per år på grund av de relativt sämre villkor som Sverige har fått gentemot våra viktigaste konkurrentländer. Detta beror på att vi inte har upprätthållit ett tillräckligt högt tempo i arbetet med att uppgradera gamla avtal samt teckna nya skatteavtal med länder som svensk industri har eller planerar verksamhet i. I själva verket är sanningen den att vi sedan slutet av 1990-talet har nedmonterat våra insatser för att uppdatera och utveckla vårt nät av skatteavtal.

Situationen är allvarlig. Sverige har tappat sin ledande roll i sammanhanget och våra konkurrentländer förbättrar sina positioner. Samtidigt är Sverige extremt beroende av att industrin kan utveckla sina exportsatsningar och på det sättet dra in mer resurser till Sverige. Hela vår välfärd bygger på exportindustrins möjligheter att dra in resurser till landet.

Sett till det dystra faktum att utvecklingen av Sveriges bnp per capita, men också flera andra kritiska nyckeltal för Sveriges konkurrensposition, under de senaste åren har börjat rasa betänkligt, ser vi bilden av en mycket skrämmande utveckling för Sverige och svensk industri. Vi behöver mer resurser till välfärdssatsningar, försvaret, miljön, och mycket annat. Den snabbt ökande befolkningen ställer stora krav på en utveckling av välfärdsresurserna.

Samtidigt slarvar Sverige, i denna fråga, bort en viktig del av de grundläggande förutsättningarna för att vår exportindustri ska kunna utvecklas. Finansdepartementets bristande aktiviteter med skatteavtalen är en viktig faktor i detta scenario. Om Sverige ska kunna fortsätta som en ledande välfärdsnation måste vi snabbt börja gå i motsatt riktning.

Mina frågor till finansminister Magdalena Andersson är med hänvisning till ovanstående:

  1. Är regeringen medveten om det beskrivna problemet med statusen på skatteavtalen och konsekvenserna av denna situation?
  2. I så fall, avser finansministern att åtgärda de brister som finns i tempot med att teckna nya avtal samt att uppgradera och komplettera befintliga skatteavtal, så att förutsättningarna för svensk industris konkurrenskraft kan förbättras igen i detta avseende, i stället för att fortsätta att urholkas?
  3. I så fall, hur avser finansministern att agera för att säkerställa att så blir fallet och när kommer det att ske?