Träffsäkra insatser inom LSS

Herr talman! Bengt Eliasson har frågat mig om jag tänker verka för tilläggsdirektiv till LSS-utredningen där den ges i uppdrag att:

göra en analys av tim- och kostnadsutvecklingen inom personlig assistans och att jag först efter att denna analys är gjord tar ställning till om det är rimligt att kräva kostnadsminskningar inom personlig assistans

analysera utformningen och tillämpningen av 9 a § LSS i förhållande till målen för lagstiftningen och föreslå ändringar

göra en samhällsekonomisk analys som innefattar effekterna och konsekvenserna för brukare, anhöriga och kommuner av de olika alternativa insatser som står till buds och av utredningens bedömningar och förslag.

Bengt Eliasson har vidare frågat mig om det är min avsikt att:

begränsa enskildas möjlighet att anlita sin assistansanordnare för att få juridiskt stöd vid ansökan om personlig assistans eller andra LSS-insatser och hur detta i så fall förhåller sig till den grundlagsskyddade informationsfriheten

begränsa assistansanordnares möjlighet att erbjuda enskilda juridiskt stöd vid sin ansökan om personlig assistans eller andra LSS-insatser, och hur detta i så fall förhåller sig till den grundlagsskyddade näringsfriheten

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

offentligt finansierat juridiskt stöd vid ansökan om personlig assistans eller andra LSS-insatser ska erbjudas som en egen insats.

Jag har i flera tidigare debatter pekat på att assistansersättningen och dess kostnadsutveckling alltsedan tillkomsten av reformen har varit föremål för utredningar och granskningar utan att mer stabila lösningar på de problem som uppmärksammats blivit lösta. Det gäller även under den tid som Liberalerna satt i regeringen.

De senaste tio åren har kostnaderna för assistansersättningen nästan fördubblats samtidigt som antalet brukare bara ökat i liten utsträckning. Antalet timmar som man får stöd har under samma period i genomsnitt ökat från 103 till 127 timmar per vecka.

Det finns flera rapporter och utredningar som beskriver orsaker till kostnadsökningen i assistansersättningen. Ingen av dessa förklarar alla orsakssamband, men vi vet trots allt en hel del om utvecklingen. Bland annat Försäkringskassan konstaterar i sina senaste rapporter att orsakerna till timökningen är flera. Försäkringskassan pekar på att antalet timmar som beviljas för så kallad tillsyn ökar samt att barn i takt med att föräldraansvaret minskar beviljas fler timmar med assistansersättning.

Vidare pekar Försäkringskassan på att de brukare som har privata anordnare också har en snabbare timökning än de som har en kommunal anordnare. Antalet timmar ökar också kraftigt vid ett byte från en kommunal anordnare till en privat. Försäkringskassan bedömer det som troligt att privata anordnare i större utsträckning än andra söker om fler timmar.

Mot bakgrund av detta är LSS-utredningens uppdrag att analysera vilken roll privata anordnare har i kostnadsutvecklingen inom assistansen särskilt intressant. Detta tangerar också Bengt Eliassons frågor till mig kopplade till det faktum att vissa anordnare i dag erbjuder juridiskt stöd till personer med assistansersättning.

LSS-utredningen har i uppdrag att undersöka dels vilka möjligheterna är att juridiskt begränsa anordnarnas inflytande vid ansökningar om stöd, dels på vilket sätt det offentliga skulle kunna bistå personer som ansöker om personlig assistans med ett oberoende rättsligt stöd. I detta arbete ingår även att lämna juridiska analyser och konsekvensbeskrivningar av de förslag som utredningen vill gå fram med.

Jag varken kan eller vill föregå utredningens arbete genom att uttala mig om förslag som utredningen eventuellt kommer att lämna om rättsligt stöd till personer som ansöker om personlig assistans eller vilka avsikter och bedömningar som regeringen kommer att göra med anledning av dessa förslag.

Vidare pekar Bengt Eliasson i en av interpellationerna på att det finns en stor oro bland assistansmottagare mot bakgrund av de olika initiativ som regeringen tagit 2016 i assistansfrågan. Under 2016 har regeringen framför allt tagit två initiativ. Dels tillsatte regeringen LSS-utredningen, dels fick Försäkringskassan ett nytt mål för assistansersättningen där bland annat timutvecklingen finns omnämnd.

Vid sidan om dessa åtgärder har också annat hänt som inte har med regeringens initiativ att göra. Under 2016 har två prejudicerande domar som berör tillsyn som grundläggande behov samt så kallad egenvård fått genomslag i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen. Regeringen har med anledning av det här vidtagit åtgärder för att öka kunskaperna om vilka konsekvenser dessa nya prejudikat får för personer med personlig assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta sammanhang är det viktigt att betona att det är Försäkringskassan och inte regeringen som tolkar och tillämpar lagstiftningen.

Flera av de frågor som Bengt Eliasson ställer till mig rör beslut om tilläggsdirektiv till LSS-utredningen. Min bedömning är att utredningen har ett omfattande uppdrag med möjlighet att lämna förslag på alla de områden som Bengt Eliasson efterfrågar. Exempelvis omfattar utredningsuppdraget redan att göra samhällsekonomiska konsekvensanalyser av de förslag som lämnas. Sammanfattningsvis är det i dagsläget inte motiverat med tilläggsdirektiv till utredningen på de områden som Bengt Eliasson efterfrågar.

Herr talman! Tack, statsrådet, för ett uttömmande svar! Jag kan med viss sorg i hjärtat notera att statsrådet i sitt svar helt övergripande behandlar assistansersättning som ett problem som behöver lösas. Det blir tydligt att statsrådet ser det som ett egenvärde att dämpa kostnadsutvecklingen. Liberalerna delar inte denna uppfattning och anser att detta är ett felaktigt förfarande. Man borde först ta reda på orsakerna till kostnadsutvecklingen.

LSS och den personliga assistansen är en av det sociala områdets viktigaste frihetsreformer. Reformen behöver värnas och utvecklas. Den behöver naturligtvis också både moderniseras och förnyas, och för detta krävs utredningar och skarpa förslag. Men i grunden är LSS inte ett problem.

Givetvis ska skattepengar användas så effektivt som möjligt, och brott ska beivras. Detta är vi naturligtvis helt överens om. Men man kan inte, anser jag, göra som regeringen nu har gjort: först bestämma sig för att det kostar för mycket och i efterhand analysera vad kostnaderna består av.

Herr talman! Försäkringskassan har inte gjort några genomgripande analyser av omfattningen av fusk och felaktigheter sedan 2010, och det gjordes då på siffror från 2008. Man använde en metod som absolut inte lämpade sig för tvärsäkra slutsatser utan mer för breda antaganden. Sedan dess har ett antal omfattande regelförändringar genomförts, inte minst på initiativ av alliansregeringen men även senare. Många av dessa syftade till att minska risken för felanvändning. Ändå används dessa snart nio år gamla och mycket osäkra uppgifter, av bland andra statsrådet, som en absolut sanning för hur det förhåller sig i dag.

Statsrådet säger i sitt svar att kostnadsutvecklingen bland annat beror på att barn blir vuxna. Det är naturligt att behoven av timmar ökar när personer ska ut i livet och klara sig själva och inte längre har sitt föräldrastöd. Statsrådet är kritisk till timutvecklingen. Frågan är om hon är kritisk till att timmarna ökar när barn blir vuxna. Det är ändå svårt för oss politiker att ändra på något sådant.

En annan orsak till ökade kostnader är att assistans för tillsyn ökar. Men Försäkringskassan har redan aviserat att detta kommer att minska på grund av Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2015.

Det finns ytterligare faktorer som vi ännu inte har bra förklaringar till, något som även Försäkringskassan säger i sina egna rapporter. Ändå kan statsrådet tvärsäkert bestämma redan innan dessa analyser är gjorda att kostnaderna ska minska och att det ska kunna göras utan att någon som i dag har assistans behöver vara orolig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte riktigt hur det här hänger ihop, och jag skulle gärna höra statsrådet utveckla sina tankar om detta.

Herr talman! Tack, ledamot Bengt Eliasson, som har lyft upp dessa viktiga frågor!

För en vecka sedan stod jag här och frågade statsrådet Åsa Regnér om LSS och den oroande utvecklingen på området. Jag blir, herr talman, kontaktad av personer som berörs direkt av dessa frågor. De uttrycker att om de inte kan få leva värdigt överväger de möjligheten att åtminstone få dö värdigt. Detta är effekten av den politik som regeringen för i dag, och det är så här Sveriges solidariska välfärdssamhälle har blivit.

Det svar som jag då hoppades på uteblev. Men jag vill än en gång lyfta upp regeringens omformulerade regleringsbrev eftersom det anknyter till detta. Man vill "motverka överutnyttjande och brottsligt nyttjande med särskilt fokus på den ökande timutvecklingen". Detta är inget annat än en skönmålning av det gamla direktivet som går ut på att spara pengar och att misstänkliggöra dem som berörs.

I den förra debatten lyfte jag fram att regeringens logik har allvarliga brister och att det finns en rad andra förklaringar till ett ökat antal assistanstimmar än dem som regeringen anför för att få spara pengar. Det svar jag fick var: "Sverigedemokraterna tycker inte att det är viktigt att beivra brottslighet - det var en intressant information."

Herr talman! Äntligen talar statsrådet klarspråk. Vi fick nu en gnutta ärlighet i regeringens verkliga syn på frågan. Enligt regeringen går 10 procent av assistansersättningen till fiffel och kriminalitet, och då vet vi vad vi har att vänta oss på området.

Förra veckan anförde jag att Försäkringskassans jurister lusläser lagar som fan läser Bibeln i ivern att försvåra för människor att få del av sina rättigheter. Regeringen tycks läsa rapporter om assistansen på samma sätt.

Nybeviljandet av assistans har sjunkit till ca 30 procent, vilket är en dramatisk minskning. Det måste innebära att de andra 70 procenten helt enkelt var kriminella lycksökare som motats i grind. Det är tur för välfärden! Det är inte konstigt att antalet brukare inte ökar.

Utöver regeringens lägliga bedömning att överutnyttjande kan härledas till tidigare nämnd förklaring finns faktiskt andra möjliga anledningar till att kostnaderna och timantalet ökar, herr talman. Men detta tycks inte intressera regeringen, då det motverkar dess syften.

Jag önskar tala om orsak och verkan. När en fri- och rättighetslag såsom LSS inskränks och blir svår för individer att få tillgång till behövs jurister som hjälper dem så att de kan få tillgång till denna rättighet och frihet. De ansöker inte om detta för att jäklas eller kosta samhället pengar utan för att det handlar om rätten till ett värdigt liv. Lagen erkänner dem denna rätt.

Men som läget nu är kan de inte få tillgång till detta, utan de behöver juridisk hjälp. Det här lägger regeringen de behövande till last och använder som motiv för att spara ännu mer pengar. Hur kan detta betraktas som human politik? Kan statsrådet förstå att regeringens och myndighetens eget agerande har tvingat fram en sådan utveckling i och med att man började tumma på att erkänna människor deras rättigheter?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När regeringen talar om träffsäkerheten inom assistansen brukar man framhålla att det finns andra alternativ som kan öka träffsäkerheten. Att försvåra för folk att ens kunna söka och få assistans är ett ypperligt bra förslag om det man eftersträvar är att spara pengar. De som drabbas kan ju ändå inte klaga särskilt högljutt eftersom deras rätt till stöd och deras juridiska representation har berövats dem.

Det är ett träffsäkert sätt att minska timutvecklingen. Det är kreativt, får jag tillstå, herr talman, men alldeles förkastligt och avskyvärt om man har någon empati och eftersträvar ett solidariskt samhälle.

Så vad är det regeringen gör mer än att smutskasta assistansfrågan och skjuta frågan och människors oro och lidande på framtiden? Jag ser inga svar på detta i det interpellationssvar vi har framför oss i dag.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får be ledamoten att försöka undvika svordomar i talarstolen, även om det hänvisades till ett känt begrepp.)

Herr talman! Den kostnadsutveckling vi ser när det gäller assistansersättningen beror på flera saker, och jag försökte nämna några sakliga skäl. Jag har ingenting emot dem.

Jag har dock något emot att de medel som ska gå till utsatta personer med starka rättigheter används på fel sätt. Vi har ett antal rapporter, även nya rapporter, som säger att det förekommer felanvändning av en del av de 30 miljarder det handlar om.

Man säger att medlen används till ännu fler jurister. Därför tittar utredningen på om det går att frikoppla juristerna från bolagen. Det tycker jag är rimligt. Jag är inte emot jurister.

Man gör ganska stora vinster på dessa områden. Det rör sig om bolag som börsnoteras. Det görs väldigt stora vinster; det behöver man titta på.

Medlen används till konsulter. Jag vill att medlen ska gå till dem som har rätt till denna reform. När så många uppgifter visar att mycket av skattebetalarnas pengar - jag tycker att kanske så mycket som 10 procent är mycket när det handlar om 30 miljarder - går till saker som reformen inte var tänkt för, då har jag ett ansvar för att någonting åt det.

Det finns 1 000 bolag som har etablerat sig på detta område, där det finns knappt 16 000 brukare. Det säger något om bolagens förväntningar på förtjänst. Jag är inte emot privata aktörer här - jag tror att man många gånger ger väldigt bra service och tjänster. Jag tycker att det är rimligt och viktigt att brukarna kan bestämma själva, men det betyder inte att det inte ska finnas några regler eller att man inte ska bry sig om reglerna.

Till Bengt Eliasson vill jag säga att jag vet att ditt engagemang är genuint; det syns verkligen, och vi har haft många sådana här debatter tidigare. Du bryr dig verkligen om brukarna - det är det nog ingen som tvivlar på. Du bryr dig också väldigt mycket om bolagen och de privata aktörerna.

Men bryr du dig om skattebetalarnas pengar? Det finns ju väldigt stora behov hos dessa grupper. Det är mycket pengar. Jag tycker att skattebetalarnas pengar ska användas för dem. Vad har du för förslag för att på ett bättre sätt se till att medlen faktiskt används så som det var tänkt? Det skulle jag vilja höra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har tillsatt den här utredningen för att se till det. Jag har sett till att ansvarig myndighet kontrollerar att medlen används till rätt saker. Jag kommer att fördjupa mig när det gäller bolagen. I regleringsbreven ingår uppdraget att i högre grad se till att medlen används som det var tänkt.

Vi har också gett uppdraget att se till att individer inte hamnar mellan stolarna. När det gäller de grundläggande behoven och de domar som vi har talat om har vi överlämnat den rapport som kom före jul till utredningen.

Det gäller att ta ett helhetsgrepp och se till rättighetsbärarnas intressen och samtidigt se till att medlen används på rätt sätt. Det är det jag gör.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaren! Det är sant: Vi har debatterat denna fråga många gånger, både IRL, som det heter på nysvenska, och på debattsidor. Jag antar att statsrådet också möter och märker av den stora oro som faktiskt finns bland assistansberättigade.

När det gäller det juridiska stödet och hur många bolag det finns handlar det mest om de enskildas valfrihet. Det är den som har drivit fram de många bolagen, och de flesta är ju väldigt små.

Men jag antar också att statsrådet möter de människor som inte vågar kontakta Försäkringskassan längre av rädsla för att förlora det stöd de i dag har - människor som den kille jag mötte i förra veckan, som håller andan varje gång telefonen ringer om den uppringande skulle presentera sig som myndighetshandläggare.

Herr talman! Jag konstaterar att statsrådet inte heller i denna debatt ger någon antydan om vilka alternativen till personlig assistans är. Alla med någon inblick i verkligheten vet ju att det handlar om institutionsboende, mer hemtjänst och framför allt en ökad börda för närstående och anhöriga. Något annat finns inte. De berörda kommer på goda grunder att känna fortsatt oro.

Jag har ställt frågan förut, och jag ställer den igen: Vad är, enligt statsrådet, alternativen till personlig assistans, eftersom kostnadsutvecklingen ska brytas?

Dagens svar på mina interpellationer, herr talman, innebär att utredningen, enligt kraven i direktiven, ska föreslå att det görs nedskärningar av assistansen och att de kvarstår.

Jag har ju frågat statsrådet om hon kan tänka sig att ge utredningen möjlighet att lägga fram förslag utan krav på kostnadsminskningar. På den punkten är direktiven mycket tydliga. Det finns inget utrymme för utredaren att lägga fram förslag som innebär oförändrade eller ökade kostnader för assistansen, inte ens om utredaren kommer fram till att kostnadsökningen hittills beror på att behoven ökar - det vet vi inte än; det får vi se - och inte ens om utredaren skulle komma fram till att assistans är den mest kostnadseffektiva och träffsäkra insatsen. Inte ens då kan utredaren föreslå att insatsen utökas.

Regeringen är inte beredd att först ta reda på vad timutvecklingen beror på och därefter dra sina slutsatser. De berördas oro är alltså i någon mån välgrundad. Och jag undrar: Varför tar inte statsrådet denna oro ad notam?

Som statsrådet själv konstaterar i svaret var det först 2016 som Försäkringskassan började tillämpa de domar som lett till att så många blivit av med sin assistans. Jag vet självklart att regeringen inte får instruera Försäkringskassan i detalj när det gäller hur den ska tolka sina lagar, men i det regleringsbrev som Åsa Regnér själv nämner sa regeringen till Försäkringskassan att den skulle bli tuffare i sina bedömningar, och då blev den det. Mer än en person om dagen har förlorat sin assistansersättning. Många med mycket omfattande funktionsnedsättningar har fått sina liv helt ställda på ända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Bara för att man säger något tillräckligt många gånger blir det inte sant. Dessa 10 procent som ständigt nämns saknar helt substans.

Att det råder stor skillnad mellan vår och regeringens syn i denna fråga är uppenbart, men jag är ändå nyfiken på vilka dessa alternativa, mer träffsäkra lösningar som regeringen talar om kan vara. Är det möjligen så att Socialdemokraterna är ute efter att damma av sina gamla välbeprövade lösningar med att institutionalisera människor?

Om det inte handlar om ren girighet från regeringens sida utan faktiskt om träffsäkra insatser, som det så fint heter, varför presenteras då inte några konkreta exempel på vad dessa träffsäkra insatser skulle innebära? Detta råkar sammanfalla med regeringens motvilja mot juridisk hjälp till personer som ansöker om assistans och som anlitar privata assistanssamordnare.

Herr talman! Regeringen vänder ut och in på sig i jakten på en förklaring till varför brukarna utsätter sig för att bli utnyttjade av profithungriga privata assistanssamordnare, när de kan välja det excellenta kommunala alternativet. Ändå väljer brukarna de privata anordnarna, som ökat sin marknadsandel från ca 20 till 65 procent. Regeringens motvilja mot privata alternativ är tyvärr inget annat än en ideologisk fråga, herr talman.

Det i kombination med regeringens styrande partis historiska syn på personer med funktionshinder och inställningen att storebror vet bäst ger tyvärr detta utfall. Jag önskar att regeringen skulle kunna förhålla sig till realpolitiken och sätta de berörda medborgarnas intresse i första rummet.

Herr talman! Statsrådet Åsa Regnér framhåller ofta ihärdigt att regeringen inte ändrat några lagar gällande LSS. Men det går inte att skylla på tidigare regeringar hur länge som helst, när det enda resultat regeringen kan uppvisa är utredningar som har till syfte att spara pengar så att man kan rulla tummarna medan människors liv slås i spillror och vissa till och med avlider till följd av regeringens empatilösa passivitet och jakt på kronor.

Herr talman! Jag tror inte att Sverigedemokraterna ska läxa upp mig om partiets historiska människosyn och synen på människors lika värde.

Regeringen anser att personlig assistans och lagen om stöd och service har varit, är och ska vara en oerhört viktig rättighetsreform som säkerställer ett värdigt och fullgott, bra liv för personer med funktionsnedsättningar. Inom ramen för den lagstiftningen finns ett antal insatser. Liberalerna brukar ofta påminna om att de var väldigt operativa när den här lagen infördes. Varför menar de då att det är fel att se över insatserna när det nu har gått ganska många år? Jag har aldrig förstått det. Det var ju ni liberaler själva som föreslog det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ju ett antal domar som har fallit i förhållande till den här lagen eftersom den till sin natur är ganska vid. En av de mest omdiskuterade kom 2012. Varför gjorde ni ingenting då, Bengt Eliasson? Varför hade du inte den här glöden då? Ni hade ju kunnat se över lagen då.

Det är inte sant att människor först nu har fått avslag och befinner sig i svåra rättsliga processer som säkert är oerhört ansträngande och på olika sätt ställer till det i människors liv. Sådant har ju förekommit förut. Varför gjorde ni inget åt det då, om ni tyckte att domarna inte följde lagens intentioner? Det är inte sant att Försäkringskassan först 2016 har börjat uppmärksamma domar.

Jag tycker också att det är lite obehagligt om man påstår att vi har myndigheter som inte följer sitt uppdrag. Då får man nog ha lite mer på fötterna. Det är ju myndigheter som ska tillämpa domar.

Sedan undrar jag igen: Om vi vet att skattebetalarnas medel används fel och inte kommer brukarna till del utan oseriösa privata anordnare, varför finns det då inga förslag från din sida, Bengt Eliasson? Du borde vara jätteupprörd över detta, för det handlar om medel som var tänkta att gå till just utsatta brukare. Jag vet att det finns väldigt många seriösa privata anordnare som erbjuder stöd och service av väldigt god kvalitet, men det finns också sådana som inte är seriösa. Varför har du inga förslag när det gäller detta? Det tycker jag är svårt att förstå. Det hänger ju ihop.

Herr talman! Tack, statsrådet! Vi har lagt fram en rad förslag. Jag tillhör dem som i tidigare års debatter kanske har tjatat allra mest om att det behövs en bred LSS-utredning, just för att den behöver moderniseras. Det är en gammal lagstiftning som nu behöver moderniseras och förnyas för brukarnas bästa. Men att enkom ha det ekonomiska perspektivet i direktiven, som det är nu, är vad kritiken främst handlar om.

Jag förstår att Åsa Regnér tidvis är lite irriterad på mig och kanske också på den debatt som ständigt förs. Men det är precis detta som kritiken mot regeringen handlar om. Den är hård men också välgrundad, för man har ett väldigt ensidigt synsätt.

Den så kallade praxisen, sådan den blivit, strider verkligen mot lagstiftningens intentioner. Vi har också haft förslag om hur detta skulle ändras, och lagstiftningen behöver ändras. Jag tycker mig ana att statsrådet tycker likadant, att rättspraxisen åtminstone delvis har utvecklats olyckligt. Då ligger det inte i min hand utan i Åsa Regnérs hand att föreslå ett snabbspår för detta.

Vi kan inte vänta, eller rättare sagt: De som har blivit av med sin assistans kan inte vänta. Då är vi långt inne i 2019. Statsrådet har makt och möjlighet att uppdra åt utredningen att ge förtur till behandlingen av den här frågan, som på statsrådets uppdrag underlag togs fram till nu i december. Vill statsrådet verkligen inte göra det?

Herr talman! Tack för den här debatten, Bengt Eliasson! Jag uppskattar verkligen ditt engagemang. Det är på detta sätt politiken utvecklas och bra förslag kommer fram. Jag blir dock frustrerad därför att jag fortfarande inte hör vad ni har för förslag på att komma åt felanvändning av medlen. Jag förstår inte varför det är så svårt för er att samtidigt ha sådana förslag. Det blir ju ett besked till skattebetalarna om att man använder deras pengar lite hur som helst, och det tycker jag är ett dåligt besked. Jag tycker att det är viktigt att man använder medlen till det som de var tänkta för, inte minst när det gäller utsatta personer som har rätt till dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den utredning som vi har tillsatt tar ett helhetsgrepp om lagen om stöd och service. Utgångspunkten är hur man ska kunna säkerställa rättigheterna och kostnaderna så att vi har en lag som fungerar också i framtiden. Den måste jobba på.

Samtidigt har vi gjort ett antal insatser som er regering, Bengt Eliasson, hade kunnat göra. Det var vi som tog initiativ till den rapport som ISF har skrivit, där man har analyserat hur domar har påverkat och möjligen förändrat verkligheten i förhållande till lagen. Därför lämnar vi också över den. Det är vi som har skrivit i regleringsbrevet att man ska se över hur man kan säkerställa att personer inte hamnar mellan stolarna och hur man ska meddela varandra när det är olika huvudmän, vilket det ju fortfarande är, för att se till att man har kunskap om de olika individerna.

Man måste ta ett helhetsgrepp om detta. Jag är inte irriterad. Jag är fast övertygad om att vi måste göra detta. Jag tackar dig, Bengt Eliasson, för debatten och för ditt engagemang!

Överläggningen var härmed avslutad.