utvärdering av konkurrensutsättningen inom äldreomsorgen

den 5 april

Interpellation 2000/01:364

av Lena Olsson (v) till socialminister Lars Engqvist om utvärdering av konkurrensutsättningen inom äldreomsorgen

Äldreomsorgen har sedan ädelreformen genomgått en stark organisatorisk och ideologisk förändring genom framför allt den växande konkurrensutsättningen. Det ska dock poängteras att vad gäller omfattningen av detta finns det stora regionala skillnader.

Argumenten för konkurrensutsättningen har varit att vården på det sättet ska kunna utföras effektivare, med bibehållen eller högre kvalitet och till lägre kostnad. Det har även ansetts kunna bidra till en ökad valfrihet för den äldre.

I framför allt Stor-Stockholm har konkurrensutsättningen drivits mycket hårt och ett flertal stadsdelar har nästan ingen äldreomsorg i egen regi. Konkurrensutsättningen betyder att verksamheter drivs utifrån kortsiktiga perspektiv kopplade till avtalstider. Personal och boende har att vart tredje eller vart fjärde år ställas inför att en ny vårdgivare får ansvaret för verksamheten och med det en ny profil och nya människor. En situation som är direkt olämplig i vården och omsorgen av de äldre.

I samband med ädelreformen blev det särskilda boendet de äldres hem med hyreskontrakt, egna möbler och självbestämmande. Det kan därför ifrågasättas om konkurrensutsättning inkräktar i den äldres hem utan att denne blivit tillfrågad. Äldreboendet och hemtjänstinsatser handlar ytterst om ett personligt stöd som bygger på nära relationer, trygghet och kontinuitet. Vi ser att i dag är konkurrensutsättning ett hot mot detta.

Även vårdpersonalen påverkas av den otrygghet som konkurrensutsättningen innebär genom ständiga byten av ansvariga chefer och kolleger.

I konkurrensutsättningens kölvatten kan vi också konstatera alltfler rapporter om grava missförhållanden i vården av de äldre. Tyvärr alltför ofta är det vårdentreprenörer som utpekas. Orsakerna till förhållandena har ofta kopplats till för lite personal, täta chefsbyten och brister i kompetens. Alltför ofta har de stora vårdentreprenörerna lagt låga bud för att vinna upphandlingen vilket ofta lett till för lite personal.

I Välfärd, vård och omsorg, SOU 2000:38, konstaterar Marta Szebehely att de stora ideologiska och organisatoriska förändringar som den ökade marknadsorienteringen har inneburit har inte åtföljts av motsvarande tydliga utvärderingsinitiativ från regeringens sida. Det gäller även kunskapen om eventuella konsekvenser för äldreomsorgens hjälpmottagare och personal av dessa nya styrsystem och av det ökade anlitandet av entreprenader.

Jag vill fråga socialministern:

1.Tänker ministern ta initiativ till att en ökad kunskap om konkurrensutsättningen inom äldreomsorgen sker?

2.Vilka åtgärder tänker ministern ta initiativ till så att den enskilda äldres inflytande säkras i samband med konkurrensutsättning?