Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Våld och stereotypa könsroller

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Leif Pagrotsky (S)

Anf. 56 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Solveig Hellquist har frågat socialministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att öka kunskaperna om bland annat hur barn påverkas av våld, pornografi och reklam i medier samt vad pornografin har för roll när det gäller jämställdhet och stereotypa könsroller. Arbetet inom regeringen är fördelat på det sättet att det faller på min lott att svara på interpellationen. Jag håller med Solveig Hellquist om att det här är viktiga frågor som förtjänar uppmärksamhet. Regeringen bedriver därför redan i dag ett omfattande arbete på flera av de områden som Solveig Hellquist tar upp. En viktig del av det mediepolitiska målet är att motverka skadliga inslag i massmedierna. Skydd av barn är en särskilt prioriterad fråga. Som exempel på vad regeringen gör i de olika frågorna kan nämnas att Medierådet eller Rådet mot skadliga våldsskildringar i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att inrikta sin verksamhet på barns och ungas mediesituation. Arbetet syftar till att minska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga. Rådet ska ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet samt ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete. Uppdraget omfattar alla elektroniska rörliga bildmedier, exempelvis tv, film, tv-spel och Internet. Medierådets verksamhet bidrar till ökad kunskap om barns och ungas mediesituation, bland annat genom en omfattande rapporterings- och informationsverksamhet. Ett dagsaktuellt exempel är rådets senaste publikation Koll på porr , en antologi om hur pojkar och flickor använder, upplever och påverkas av sex och pornografi i medier. Ytterligare ett aktuellt exempel är kampanjen Det unga Internet som Medierådet i dag driver tillsammans med Myndigheten för skolutveckling. Syftet med kampanjen är bland annat att öka medvetenheten och uppmuntra till dialog mellan barn och vuxna om säkert användande av Internet. När kampanjen är avslutad under hösten kommer tusentals lärare, pedagoger och andra som kommer i kontakt med barn att ha deltagit. En mängd skolor är också involverade i kampanjen, ungdomar mellan 12 och 18 år medverkar regelbundet och diskuterar ungas användning av Internet. Ett av fokusområdena för regeringens jämställdhetspolitik under mandatperioden är sexualiseringen av det offentliga rummet. Regeringen har fördelat 2,5 miljoner kronor till olika organisationer så att de ska kunna bedriva arbete rörande frågor om sexualisering av det offentliga rummet. När det gäller hur kvinnor och män framställs i medierna är det viktigt att analysera och diskutera mediernas innehåll ur ett jämställdhetsperspektiv. Regeringen kommer därför under hösten att anordna ett seminarium på temat jämställdhet och medier. Forskning om hur barn och unga påverkas av olika typer av medieinnehåll pågår kontinuerligt. Konsumentverket har till exempel låtit sammanställa den internationella forskningen om hur barn och unga påverkas av tv-reklam. Statens folkhälsoinstitut har publicerat en analys av ett antal studier om hälsoeffekter av tv- och datorspelande. Att barn och unga påverkas av det de ser på tv till exempel tror jag inte någon betvivlar. Det är av den anledningen vi i Sverige har ett förbud mot tv-reklam riktad till barn under tolv år. Det finns tydliga begränsningar i möjligheterna för programbolag att sända filmer med ingående våld eller pornografi. Den svenska lagstiftningen för tv-sändningar påverkas till stora delar av tv-direktivet, som just nu är föremål för en översyn. Det är väl känt att regeringen, i likhet med riksdagens majoritet, anser att de svenska och de europeiska reglerna gällande reklam riktad till barn bör utformas så tydligt och restriktivt som möjligt. Anledningen är naturligtvis att upprätthålla ett starkt skydd för barn. Jag hoppas på Folkpartiets fortsatta stöd i detta avseende. Självklart kan dock innehållet i olika medier, även om det inte är olagligt, vara mindre lämpligt för barn i olika åldrar. Jag håller därför med Solveig Hellquist om att föräldrar, vid sidan av de åtgärder som regeringen vidtar, har ett självklart och stort ansvar för vad deras barn gör på fritiden. Föräldrar och andra vuxna bör därför diskutera de olika frågorna tillsammans med barn och unga. Jag vill slutligen påpeka att det är viktigt att respektera den grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten.
Solveig Hellquist (Fp)

Anf. 57 Solveig Hellquist (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Det är glädjande att höra att ministern verkar dela mina farhågor och min syn på de här frågorna. Av svaret jag har fått framgår det att det är många myndigheter som är verksamma. Utifrån den verklighetsbild och den verklighetskontakt jag har ser jag att det verkligen behövs diskussioner och kraftfulla åtgärder på det här planet. Det är rätt många pojkar och flickor som inte mår bra. Som liberal vill jag naturligtvis betona att även jag tycker att det är viktigt att respektera tryck- och yttrandefriheten, även om jag anser att yttrandefriheten, men tanke på dagens utbud vad gäller våld och sexualisering, kräver offer, särskilt kvinnor och barn men för all del även män. Man kan kanske också tycka att producenterna utnyttjar våra demokratiska friheter på ett cyniskt sätt ibland. Det var faktiskt med viss tvekan som jag ställde den här interpellationen. Ifrågasätter man, som kvinna i min ålder, det vålds- och sexutbud som förekommer kan man ju upplevas som en gammal moraltant. Men det är väl en risk jag får ta, och det kanske behövs några moraltanter också, även om jag själv inte längtar tillbaka till gamla tider. Jag tycker att de här frågorna måste komma högt på dagordningen. De måste diskuteras bland alla aktörer som arbetar med barn, och inte minst bland föräldrar. Det handlar också om att lära barnen kritiskt tänkande. I det svar jag har fått av ministern kan man se att regeringen gör en del, men jag tycker att det ännu inte har fått tillräckligt genomslag. Själv började jag intressera mig för de här frågorna när mina egna barn var små på 80-talet. Redan då var utbudet sådant att jag tänkte: Det här kan inte vara bra för barn. I vart fall är det inte lämpligt med de här budskapen som förhärligar våld och synen på män och kvinnor. De budskapen får bara inte stå oemotsagda. Det förutsätter att vuxna finns med. Ministern kommer kanske ihåg 1980 då Motorsågsmassakern kom. Det blev ett himla liv. Det kallades för moralpanik av somliga. Man ogillade den här sortens underhållningsvåld på många håll. Underhållningsvåld är ju ett härligt ord att suga på. Jag har haft väldigt många kontakter med skolor och förskolor som är bekymrad för vad barnen tar del av. Det handlar om spel, tv och dvd. Det synes bli allt råare. Eftersom föräldrarna många gånger inte vet vad barnen tar del av är barnen oskyddade. Föräldrarna kan ju inte hjälpa barnen. Ministern berättar i sitt svar att Medierådet har en viktig uppgift. De har gjort undersökningar och skrivit rapporter. Jag har faktiskt gjort stickprov. Jag har frågat folk som jag har träffat om de vet någonting om Medierådet, och tyvärr vet de inte att det finns. Herr talman! Jag skulle vilja ha svar på en fråga som handlar om det här med förbudet mot tv-reklam riktad till barn. Kan ministern ur ett påverkansperspektiv förklara varför barn ska skyddas från korta reklaminslag men inte från konsumtion av våld i medier i flera timmar per vecka? Vari ligger skillnaden? Jag har aldrig hört att något barn har blivit ängsligt och fått mardrömmar på grund av reklam men däremot av filmer.
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 58 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är trevligt att konstatera att Solveig Hellquist och jag ser de flesta saker på samma sätt i den här viktiga frågan som gäller så många av oss både i vår egenskap av politiker med ansvar för att engagera oss i frågor som är viktiga för Sveriges folk och i vår egenskap av föräldrar i våra egna liv. Det är flera saker i Solveig Hellquists kommentarer som det finns skäl att ta fasta på. Den mest spännande verksamhet som vi bedriver på medieområdet skulle jag nog vilja säga är det som drivs av Medierådet. Även jag har slagits av att deras verksamhet är ganska okänd. Nu är visserligen huvuddelen av det de gör riktat mot skolorna, och vi som inte har vår vardag i skolan kanske inte riktigt ser i vad mån de är kända eller okända. Men det är också mitt intryck att de inte når ut tillräckligt. Jag har deltagit i aktiviteter som Medierådet har organiserat som har handlat om säkerhet och trygghet på nätet, om deras dataspelsverksamhet och annat. Jag vet att det är en väldigt livaktig, modern och ungdomligt inriktad verksamhet. Men jag skulle gärna önska att Solveig Hellquist ville ta med några kolleger från Folkpartiets riksdagsgrupp och besöka Medierådet för att bilda sig en egen uppfattning och kanske delge lite av sina egna idéer. Jag tror att det skulle vara ett positivt intryck. Men det kanske också genererar idéer om vad som kan utvecklas och vad som kan göras effektivare och bättre, inte minst vad gäller att föra ut Medierådets existens och verksamhet i vidare kretsar. Jag tycker också att det skulle vara intressant att ställa samma fråga till Solveig Hellquist som jag för en stund sedan ställde till Gunnar Andrén. Vad tycker Folkpartiet? Jag vet vad Solveig Hellquist tycker och jag känner stark sympati för det. Men när jag tar del av Folkpartiets andra röster i debatten är huvudtendensen och huvudinriktningen, enligt mitt intryck i alla fall, att staten och myndigheterna lägger sig i för mycket och har för starkt inflytande på olika områden. Här uppfattar jag i stället en oro över att staten inte tar tillräckligt ansvar och att vi som politiker inte tar tillräckligt ansvar för det som möter våra barn och våra ungdomar. Jag noterar att den person i det borgerliga lägret som anses vara talesman för alliansen när det gäller mediefrågor, åtminstone den som fackorganet Resumé pekar på, är Folkpartiets partisekreterare. Varje gång han öppnar munnen får jag intrycket att han bara har ett budskap: Politiker ska tycka mindre, säga mindre, göra mindre och låta marknadskrafter liksom journalistisk och programmässig idérikedom flöda så fritt det någonsin går. Hans mål är att politiker ska vara frånvarande från inflytande över debatten. Det var hans kommentar till vad han tyckte om att vissa politiker ansågs vara viktiga för medierna i Sverige. Han sade att med en borgerlig regering kommer det att bli ändring på det. Ingen politiker kommer att framträda på listan över folk som har något inflytande. Det bekräftar mitt intryck att politiker ska lägga sig i väldigt mycket mindre och lämna väldigt mycket mer spelrum åt vad TV 3, TV 5 och de olika internationella kanalerna kan vilja sprida till Sverige.
Solveig Hellquist (Fp)

Anf. 59 Solveig Hellquist (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag kan börja med att säga att i Folkpartiet tycker vi generellt att politiker inte ska lägga sig i det de inte behöver. I Sverige i dag tycker jag däremot att vi i vissa frågor har ett politiskt ansvar att driva opinion. Om man då ser att barn och ungdomar möjligen kan fara illa av ett utbud kan man peka på att det finns rätt många myndigheter, det är väl 350 myndigheter som är tillsatta, och var och en kanske kan bidra när de ändå finns. Som folkpartister säger vi naturligtvis nej till censur, men ja till opinionsarbete. Den här frågan är jag själv besjälad av eftersom jag har följt den under lång tid och haft väldigt många kontakter. Såvitt jag vet handlar inte någon av de 3 500 motioner som har väckts om just det jag har skrivit om, utan det har jag en alldeles egen frihet att göra i Folkpartiet. Nu ska jag berätta om Carina Söderlund som jag träffade häromdagen. Hon åker runt till skolorna i Västernorrland och träffar pojk- och flickgrupper. Hon har fått en utmärkelse för årets jämställdhetsarbete i Sundsvall. Hon berättar att hon ser att det sexistiska går allt längre ned i åldrarna. Barn kan inte leka längre. De har inte ens kläder för det. Flickornas ideal är det sexiga och vackra. Hon möter killar som är rädda för kärlek, för det är sex som gäller. Hon träffar flickor som drabbas av ätstörningar, självskador och som har dåligt självförtroende. Carina har lyssnat in 40 kränkande tillmälen i skolkorridoren på tio minuter. Hon berättade att mellanstadiebarnen vet allt om såporna, från storlek på bh-kupor till byten av partner. Såporna är ofta en lektion i stereotypa könsroller, intriger, människors utbytbarhet och andefattigdom - den psykiska ohälsan breder ut sig. Jag tycker att vi ska fråga oss om vi ger barn det de faktiskt behöver eller om de behöver alternativ. Där kan vi komma in lite grann på Folkpartiets politik. Enligt en ungdomsundersökning, jag minns inte namnet, hamnar skolan på åttonde plats bland de viktigaste områdena för barn och ungdomar. I Folkpartiets Sverige vill vi gärna se att skolan är en sådan plats där alla barn trivs och får den kunskap de behöver utifrån sina förutsättningar. Dessutom anser vi att barn ska ha en meningsfull fritid och gärna kunna erbjudas andra kulturella aktiviteter än de kanske gör framför tv:n eller datorspelen. Jag ska avsluta med att fråga ministern: Hur ska våra strävanden att uppnå jämställdhet mellan könen kunna uppnås i en värld där medierna, tv och dataspel, skildrar pojkar och flickor, män och kvinnor på ett så stereotypt och våldsamt sätt? Vilket ansvar anser ministern att skolan och föräldrarna har när det gäller att ge barn möjligheter till andra kulturella aktiviteter?
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 60 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Solveig Hellquist tar upp ett par olika saker som jag vill ta fasta på. Jag klarar tyvärr inte alla. Första frågan var vad det är som skiljer marknadsföringsåtgärder riktade till barn mot program riktade till barn, timmar i sträck i ena fallet och några minuter i sträck i det andra fallet. Det är en viktig skillnad, nämligen att det redaktionella innehållet regleras i grundlagen. Det kan vi inte på samma sätt påverka som när det gäller reklamfrågorna. Dessutom är reklamfrågorna aktuella nu eftersom det just nu debatteras nya gemensamma europeiska regler för det här området i EU. Det är en viktig skillnad, men naturligtvis inte ett sätt att säga att det bara är det ena som är av betydelse. Jag anser i själva verket att medierna i dag har kolossalt stor betydelse för den normbildning och värderingsbildning som råder bland unga människor. Även jag tycker att det är en tankeställare och kanske en varning att skolan bara är nr 8 enligt den här undersökningen. Jag förstod i och för sig inte riktigt varifrån den kom eller vad det var. Det skulle jag gärna ta del av. Men om det är så betyder det att ungdomarna anser att sju andra områden är viktigare än skolan när det gäller att påverka värderingar. Jag utgår från att medierna hamnar högre upp. Det stärker mig i min åsikt att Sverige ska driva en aktiv linje för att försvara de värderingar som är viktiga för oss när det gäller utformningen av de nya gemensamma EU-reglerna. Där är jurisdiktionsreglerna, som vi pratade om för en stund sedan, helt centrala. Det är också möjligheten för oss att driva nationella krav. Om vi har en annan syn på vad som bör nå och inte bör nå barn i tv-reklamen och i tv, vilken typ av kanaler och varifrån de kan komma, vilken sorts regler man ska följa är det naturligtvis enormt viktigt att Sverige inte lägger sig platt i de här förhandlingarna utan att vi driver våra värderingar hårt och bestämt och så effektivt det någonsin går. När det gäller att påverka medielandskapet har vi naturligtvis begränsade möjligheter med tanke på yttrandefrihetslagstiftningen. Det är klart att vi där ska vara väldigt försiktiga. Det finns trots allt instrument som vi kan använda, som är oerhört viktiga och som är viktiga att behålla och vidareutveckla. Jag tänker naturligtvis på public service, Sveriges Radio och Sveriges Television. Det är den verkliga fronten i det här avseendet. Vi ska ha attraktiva tv-program som produceras och distribueras av företag som står i allmänhetens tjänst, som följer riktlinjer och etiska regler som vi kan diskutera politiskt, sluta avtal om, helst i bred överensstämmelse mellan partierna, och som gäller för lång tid på ett stabilt sätt för ett självständigt bolag som Sveriges Radio och Sveriges Television. För mig är det en hörnsten i en politik för att påverka de frågor som vi pratar om. Jag blir skrämd när jag läser Folkpartiets reservation i Public service-utredningen och när jag läser vad Folkpartiet faktiskt vill göra med Sveriges Television - börsnotera, avveckla den självständiga finansieringen, skaffa nya oprövade former av public service-liknande program i andra kanaler som man inte riktigt inte vet vad de är. Men SVT och Sveriges Radio som vi känner dem ska helt avvecklas. För mig är detta en viktigare verksamhet än Medierådet när det gäller att påverka det framtida medieutbudet i Sverige. Medierådet är jätteviktigt, och jag vill korrigera en sak där jag kanske var otydlig förut. Medierådet är en kommitté under Utbildnings- och kulturdepartementet. Det är därför som jag tog mig friheten att bjuda in Solveig Hellquist till Medierådet. Det är inte en evig och självständig myndighet utan en kommitté för denna viktiga punktinsats för ungdomar på medieområdet.
Solveig Hellquist (Fp)

Anf. 61 Solveig Hellquist (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är alldeles rätt att vi ska erbjuda barn och ungdomar bra program på tv och radio och i övrigt. Vi vuxna ska vara närvarande både som föräldrar och som lärare. Jag kan säga att den här undersökningen är från Kairos Future - du känner säkert till vad det är. När det gäller Medierådet besöker jag gärna det utskott, eller vad det är, som finns under Utbildnings- och kulturdepartementet. Medierådet var det som kallades för Våldsskildringsrådet tidigare och vars arbete jag följt. Tyvärr var den lika okänd för den som inte engagerade sig i frågorna. Det ger ändå förhoppningen att faktiskt alla partier ska ägna de här frågorna en tanke, eftersom det ytterst handlar om hur barn och ungdomar mår och vilka attityder de får. Alltmedan vi till exempel jobbar för jämställdhet och mot mobbning är det andra krafter som visar på bristen på jämställdhet och i princip visar på utslagning och mobbning. Jag kommer i alla fall inte att släppa den här frågan så länge jag har kontakt med verkligheten.
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 62 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill bara för protokollets skull korrigera statsrådet på en punkt. Detta är inte Folkpartiets politik. Jag vet inte vilket memorandum som möjligen statsrådet har läst om att Sveriges Television skulle börsnoteras. Det är en felaktig uppgift. Däremot har vi diskuterat att det skulle överföras till olika fonder och få programpengar efter vad man gör. Men det är en helt annan sak, och det programmet är inte alls knutet till Sveriges Television. Det är, herr talman, alltså en felaktig uppgift att vi skulle vilja börsnotera Sveriges Television.

Dokument

den 22 maj

Interpellation 2005/06:476 av Solveig Hellquist (fp) till socialminister Berit Andnor (s)

Våld och stereotypa könsroller

Det är dags att beskriva våldet och pornografins utbredning på Internet och i andra medier och behovet att mobilisera samhället mot våld och stereotypa könsroller.

Många i Sverige upplever i dag att våldet har ökat och blivit allt grövre. Våldet i samhället kan ha sin grund i exempelvis utanförskap, frånvarande föräldrar, brist på förebilder, misslyckad skolgång, arbetslöshet eller missbruk. En annan tänkbar orsak som diskuteras alltför sällan är vilken roll medier, Internet och dataspel med mera har när det gäller könsroller, attityder till våld och dagens våldsutveckling.

Barnpornografi finns på Internet, och härvorna har också varit många under årens lopp. Ett växande problem är till exempel att barn och ungdomar kommer i kontakt med vuxna på Internet som söker sexuella kontakter med barn eller ofredar dem sexuellt. I värsta fall leder kontakten via nätet till möten med barnet i verkligheten. Det finns exempel på att kontakter som börjat via Internet har lett till övergrepp mot barn. Ungdomar, framför allt flickor, är aningslösa och lägger ut lättklädda bilder på Internet på sig själva. Bilderna kan laddas ned och sparas av andra och användas i helt andra och nya sammanhang. Vi vet också att män, både yngre och äldre, får kontakt med unga flickor via Internet.

Pornografin flödar på nätet och riskerar att legitimera bruket av den. Nätpornografi är både billigare och diskretare än att köpa porrtidningar i kiosken. Vår kultur verkar ha gått från sexualfientlighet till porrbesatthet, som någon uttryckte det. Pornografin skildrar ofta sexuella handlingar där en part, oftast en kvinna eller ett barn, förnedras, objektifieras eller brutaliseras. Porr har blivit modell för hur unga flickor klär sig. Att unga flickor kallas horor i skolan kan ses som ett uttryck för den skeva syn på sex som förmedlas i pornografi.

Många försvarar porren av olika skäl @ dels som ett försvar för tryckfriheten, dels för att öppenhet är bättre än den slutenhet som rådde förr. Det anses också svårt att sätta gränser mellan porr och erotik. Men producenterna av pornografin utnyttjar i praktiken våra demokratiska friheter på ett cyniskt och inhumant sätt. Konsekvenser vi ser är till exempel den växande slavhandeln där fattiga kvinnor och barn från andra delar av världen behandlas som varor i hela sexindustrin. Det borde vara skäl nog att ta avstånd från pornografin och bekämpa den.

Hur reklamen påverkar människor diskuteras oftare än mediernas och Internets påverkan. När det gäller reklam krävs förbud och tydliga gränser för vad som ska vara tillåtet. Det finns förbud mot reklam för alkoholdrycker som är starkare än 15 %, begränsningar i marknadsföringen av tobak, mot sexistisk och könsdiskriminerande reklam samt förbud mot reklam som riktar sig mot barn. Frågan är om vi silar mygg och sväljer kameler. Därför är det viktigt att samhället vidtar åtgärder för att samla in information och kunskaper om till exempel mediernas och Internets eventuella inflytande vad gäller attityder till våld och dagens våldsutveckling liksom synen på könsroller.

Det finns i dag barn som också är storkonsumenter av tv-program i hemmet. Eftersom kanalerna är många har barn tillgång till våld eller grovt våld när som helst på dygnet. I hemmet råder inte Biografbyråns åldersgränser. Det finns beräkningar att en 15-åring i genomsnitt har sett hundratusen scener med mord och andra övergrepp. Frågan är hur barn som lever i en otrygg hemmiljö med liten kontakt med föräldrar, brist på fostran och normer och utan andra sysselsättningar påverkas av detta. Redan den 23 april 1989 skriver en domare och före detta utredare vid Kabelnämnden i Dagens Nyheter: Som domare har jag dömt många våldsfixerade tonårspojkar för hänsynslösa våldsbrott. De har alla varit storkonsumenter av våldsfilmer. För mig är sambandet klart. Han fortsätter: Utvecklingen är oerhört skrämmande. Vi håller på att skaffa oss en hel generation människor med ett nytt ideologiskt tänkande, där våld är ett naturligt inslag. Jag har i mitt yrke mött många skadade tonårspojkar. För dem är det inget konstigt att knacka en kärring eller att sparka och misshandla en liggande människa.

Det har gått 16 år sedan detta uttalande gjordes, och våldsutbudet har ökat vartefter sedan dess. Signaler kommer från förskolor och skolor om att barn inte känner respekt för vare sig kamrater eller vuxna och att många barn saknar förmåga till empati. Vissa hävdar med kraft att vi inte @ inte ens barnen @ påverkas av det vi ser på tv eller film. Hur kommer det sig då att företag och reklamfolk är beredda att betala stora summor för några sekunder i tv-rutan?

Det är viktigt att barn och ungdomar tidigt får lära sig kritiskt tänkande. Det är dags att vuxenvärlden mobiliserar mot våld och stereotypa könsroller. Här har förskollärare, lärare, fritidsledare, föreningar och organisationer för vuxna och inte minst föräldrar ett stort ansvar i vardagen. Ansvaret innebär till exempel att vuxna samtalar och diskuterar med barn om vad barn tar del av via medier och Internet. Vuxna har här möjligheter att ifrågasätta och att skapa motbilder när det gäller budskap som har tydliga inslag av intolerans, rasism och stereotypa könsroller eller när fysiskt, psykiskt och sexuellt våld framställs som ett sätt att lösa konflikter på etcetera. Dessutom har vuxna möjligheter och ansvar att uppmuntra och visa på alternativa aktiviteter. Känner barn inte till att det finns alternativ har de heller ingen valfrihet. För mycket tv-tittande och sittande framför datorer leder också till ökad ohälsa bland barn. Bara detta är ett skäl till att uppmuntra andra sysselsättningar.

Det är viktigt att få fördjupad kunskap om hur tv- och Internetanvändning påverkar barn i dag. De som har daglig kontakt med barn inom skola och barnomsorg har i många fall goda kunskaper om hur det förhåller sig. Utan samlad kunskap är det svårt att möta eventuella problem och hitta strategier för ett framgångsrikt arbete i framtiden. Det är dags för en kampanj mot våldet och mot de bilder av män och kvinnor som förmedlas.

Som liberal är jag mot förbud och censur. Som liberal är jag för opinionsbildning och erbjudande av alternativa sysselsättningar.

Mina frågor till statsrådet är följande:

1.   Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att kunskaperna om hur våldet i medierna eventuellt påverkar barn och ungdomar ska öka?

2.   Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att kunskaperna om pornografins roll vad gäller jämställdhet och stereotypa könsroller ska öka?

3.   Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att opinionsbildning genom utbildning och information om våld och pornografi i media, i spel och på Internet ska bli möjlig?

4.   Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att klarlägga skillnaden hur barn påverkas av reklamfilmer respektive vålds- och pornografiska filmer?