Statsministerns frågestund

Herr talman! I förra veckan hade vi socialdemokrater kongress i Göteborg. Bland annat fastställde vi ett nytt sysselsättningsmål för Sverige som innebär att Sverige fram till 2020 ska öka antalet personer som arbetar och öka antalet arbetade timmar så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. Med dagens höga arbetslöshet innebär det nästan en halvering. Jag noterar att statsministern inte vågar lova att regeringen ska minska arbetslösheten. Det är kanske inte så förvånande, eftersom regeringen har misslyckats med jobben. Arbetslösheten är i dag högre än när regeringen tillträdde. Men arbetslösheten är också högre än i de EU-länder som vi kan jämföra oss med. Jag förstår inte riktigt hur statsministern kan vara så nöjd med att Sverige har högre arbetslöshet än Danmark, Finland, Holland, Belgien, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Varför, herr talman, är statsministern så nöjd med den svenska sysselsättningsnivån?

Herr talman! Socialdemokraterna vill att vi ska skämmas för Sverige. Jag tänker inte gå med på det. Jag är stolt över att vi har fler kvinnor som arbetar än i många av de länder som vi nu jämförs med. Jag är stolt över att vi har många äldre kvar i den svenska arbetskraften. Jag är stolt över att vi har en ökad sysselsättning på över 200 000 sedan alliansregeringen tillträdde. Jag är stolt över att vi bryter ned det utanförskap som bottnar i den metod som Socialdemokraterna använde för att dölja arbetslöshet, nämligen massiva förtidspensioneringar. Det var över 400 000 som förtidspensionerades under Socialdemokraternas tid vid makten. Ingen av dem erkändes som arbetslös. Det är så det blir när man lovar saker men inte har en politik som leder till fler jobb. Om man kraftigt höjer skatterna med 30 miljarder mer för att anställa framför allt unga och med det finansierar en kraftig bidragsutbyggnad så att det blir mindre lönsamt att arbeta blir jobben färre. Sedan börjar operationerna för att dölja arbetslösheten.

Herr talman! Jag noterar att statsministern inte svarar på min fråga. Det tror jag att de flesta gör som lyssnar på frågestunden. Jag noterar att statsministern är oerhört stolt över att Sverige har över 8 procents arbetslöshet och att över 400 000 människor går arbetslösa i Sverige. Det är lite förvånande. När vi säger att vi ska öka sysselsättningen i Sverige och öka antalet arbetade timmar på ett sätt som gör att vi når EU:s lägsta arbetslöshet säger statsministern: Vi kan inte ha sådana mål. Jag förstår statsministern när jag lyssnar på honom. Han är stolt för att han har lägre arbetslöshet i Sverige än i Grekland och Spanien, som är krisländer. Problemet är att om vi jämför oss med jämförbara länder, de länder som vi vanligtvis jämför vår ekonomi med, har Sverige högre arbetslöshet. Det duger inte. Vi har lagt fram flera förslag för att ge inte minst små och medelstora företag möjlighet att växa. Vi har här i riksdagen drivit igenom kortare betalningstider, ökat exportstöd och nyföretagargaranti, men vi föreslår också att staten ska ta över ansvaret för den andra sjuklöneveckan. Min fråga till statsministern är: Nu har ni chansen i vårbudgeten. Lägger ni fram ett förslag om att ta bort sjuklöneansvaret för de små och medelstora företagen?

Herr talman! Sverige hade omfattande problem med kortvarig sjukfrånvaro. Det möttes med införandet av en karensdag och ett arbetsgivaransvar för sjukfrånvaron. I ett läge där sjukfrånvaron växer i Sverige, och där dessutom åtminstone Socialdemokraterna har tänkt sig att gå till val på att ta bort många av de tidsgränser som vi har inrättat med den reform vi har genomfört, kan det få utmanande effekter på offentliga finanser om vi inte är försiktiga. Det påverkar oerhört snabbt vilket utrymme som finns för andra reformer hur man styr kring sjukfrånvaron. När jag reser runt i landet finns det ingen företagare som säger: Låt oss nu genomföra kraftiga skattehöjningar och göra det dyrare att anställa. Det imponerar inte på någon att man först höjer skatterna med 30 miljarder och sedan lämnar tillbaka 1 ½. Människor kan räkna. De förstår att 30 är mer än 1 ½. Det är inte en företagarvänlig politik. Det leder inte till fler jobb. Vi tror mer på de åtgärder vi har föreslagit - att nu bygga ut volymer för arbetsmarknadspolitiken, högre utbildning och yrkesvuxplatser - i det läge vi nu har med svag konjunktur.

Herr talman! Vi har ett ansvar att se till att varje barn i skolan möter kunniga, kompetenta och engagerade lärare som har tid för just dem. Sverige är mitt i en nationell lärarkris. Många unga väljer bort lärarbanan. Nyligen fick vi siffror på att var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension sedan 2007. Ska vi vända det krävs två saker. Vi måste se till att värdera lärargärningen genom att höja lärarlöner, och vi måste se till att lärare får tid för sina elever. Vi måste få bort pappersarbete, se till att återanställa alla dem som gör att lärare får vara lärare samt få tillbaka den kompetens som försvunnit från svensk skola sedan 90-talet. Det kan handla om pengar. Regeringen har ett förslag om att skära ned på skolan med över 1 miljard från och med nästa år. På måndag kommer vårpropositionen. Jag vill därför fråga statsministern om han planerar att backa från sitt förslag och se till att skolan får mer och inte mindre resurser.

Herr talman! Regeringen ska återkomma med sin samlade bedömning inför nästa års budget i augusti och september. När regeringen tillträdde 2006 var det många lärare som sade att det behöver satsas mer på läraryrket. Därför har vi haft särskilda fortbildningsmiljarder som alliansregeringen har genomfört som efter hand har blivit väldigt populära. Vi har genomfört ett lärarcertifikat som vi menar kommer att förstärka väldigt mycket känslan för läraryrket. Vi ställer krav på att man ska ha färdig lärarexamen för att kunna verka som lärare. Vi genomförde en reform för att få karriärlöner för framför allt lärare som tar på sig stort ansvar eller som själva har fördjupat sina yrkeskunskaper genom till exempel att doktorera eller forska i sitt eget ämne. Vi möter den situation som Sverige sett utvecklas under lång tid. Det kan tänkas att man behöver göra mer. Men alliansregeringen har både i reformer och i resurser tillfört nytt tänkande, nya resurser och nya förutsättningar under dessa år.

Herr talman! Statsministerns statusuppdatering i dag tycks vara: Nöjd. Statsministern är nöjd med arbetslösheten. Statsministern är nöjd med situationen i skolan och med vad regeringen gör där. Jag är inte nöjd när resultaten sjunker i svensk skola. Jag är inte nöjd när allt fler unga väljer bort lärarbanan. Du kan i dag komma in på lärarhögskolan med 0,1 i resultat på högskoleprovet. Var fjärde lärare har lämnat skolan av andra skäl än pension sedan 2007. Vi har en lärarkris. Ska vi se till att alla barn möter kunniga, kompetenta och engagerade lärare måste vi satsa på skolan. Nästa år planerar regeringen att skära ned 1,3 miljarder i det kommunala anslaget riktat mot gymnasieskolan. Det motsvarar flera tusen gymnasielärare, 7 procent av landets gymnasielärare. Det är en handfull lärare från varje svensk normalstor gymnasieskola. Därför vill jag än en gång fråga statsministern: Är det en nedskärning ni är beredda att backa från, eller ligger den fast? Ska man planera för den och börja varsla ute på svenska gymnasieskolor?

Herr talman! Vi har skjutit till resurser till svensk skola under de år jag har haft detta arbete. Vi har gjort det per elev i grundskola och i gymnasieskola. Vi har gjort omfattande resursförstärkningar riktade till grupper av lärare. Det är klart att dessa måste få verka ut. Vi har också sagt att vi är beredda att göra än mer. Det är lite oklart för mig vad Gustav Fridolin menar att Miljöpartiet tänker sig att göra. Det är till exempel så att lärarlöner i Sverige inte sätts i Sveriges riksdag. Vi ska då heller inte framställa det som att vi kan styra det härifrån. Det är i särskilda förhandlingar med avtalsslutande parter som man fattar den typen av beslut. Det vi har kunnat tillföra är att uppmuntra lärare som tar på sig ett särskilt större ansvar, det vi kallar för förstelärare, eller som har gjort en egen ämnesfördjupning, det som vi förr kallade för lektorer. Detta återinför vi nu. Det är ett sätt att kunna ge också en löneutveckling för lärare. Vi förstår att det kan ha sin betydelse, men vi erkänner också att vi har begränsningar just kring lönesättning av det enkla skälet att detta är politikens värld, och löner sätts inte av riksdag och regering. Jag tycker inte eller att de ska göra det.

Herr talman! I går rapporterade medierna om att regeringen har kommit överens med Miljöpartiet om att ytterligare liberalisera svensk migrationspolitik. Vi sverigedemokrater kan bara beklaga att man nu öppnar för en ökad invandring till Sverige samtidigt som man ute i kommunerna vädjar om begränsningar. Det är givetvis bra att regeringen och statsministern efter en del moderata utspel i annan riktning nu klargör att man är fast besluten att fortsätta bedriva den massinvandringspolitik man gör i Sverige. Statsministern har flera gånger upprepat att verkställigheten för avslagsbeslut på asylansökningar måste öka. Han har gjort klart att det är ett problem att personer ej respekterar negativa beslut i tillräcklig omfattning. Min fråga till statsministern är: Vilka konsekvenser för verkställigheten av negativa beslut i asylprocessen tror han att gårdagens överenskommelse får kombinerat med beslut om att ge dem som uppehåller sig illegalt i Sverige mer eller mindre kostnadsfri sjukvård, tandvård och mediciner? I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Jag tror att det faktum att många människor kan komma till Sverige från andra länder är bra för Sverige. Det är också bra för dessa människor. I grunden hoppas jag på en värld där vi ska kunna bejaka mer av rörlighet. Sverige behöver detta, för vi behöver människor som kommer hit som arbetar och som hjälper oss att klara våra höga välfärdsambitioner. Om man ska kunna ha en ordnad asyl- och flyktingpolitik måste den också samtidigt vara generös. Annars tror jag att man skapar skuggsamhällen. Jag noterar med intresse att man bland annat i USA nu diskuterar just detta. Miljoner människor finns i USA, och har funnits där i stora delar av sitt liv, utan att ha tillstånd att vara där. Det är effekten om systemen blir för rigida. Därför tror jag att man ska ha generösa system som möjliggör för människor att stanna också med humana utgångspunkter. Då tror jag att respekten också växer för att avvisningsbeslut sedan ska följas. Det är så vi försöker sammanfatta vårt ansvarstagande, regeringen och Miljöpartiet tillsammans: en human men också rättssäker och ordnad asyl- och migrationspolitik.

Herr talman! Jag förstår inte hur statsministern resonerar i det här fallet. Här skapar man incitament för människor som vistas illegalt i landet genom att ge dem mer eller mindre avgiftsfri sjukvård, tandvård och mediciner. Man ger barnen tillgång till skola och utbildning trots att de vistas här illegalt. Man skapar incitament för människor som inte respekterar svenska lagar och ett avvisningsbeslut att fortsätta att befinna sig i landet. Gårdagens överenskommelse öppnar för en retroaktivitet i systemet där människor som inte tidigare har sökt asyl helt plötsligt kan göra det på helt andra och mycket mer liberala skäl och därmed får stanna. Detta öppnar inte bara för att barn ska få stanna utan för att hela barnfamiljer ska få stanna i Sverige. Jag kunde inte utröna i statsministerns svar att han egentligen svarade på min fråga om hur han tror att man ska kunna motivera människor att respektera svenska lagar och att verkställigheten ska bli bättre för negativa beslut än vad den är i dag när man skapar dessa incitament.

Herr talman! Min poäng är att om man ska få respekt för beslut måste politiken samtidigt vara generös. Jag tror att en sverigedemokratisk uttolkning av en förmodligen oerhört restriktiv och allt annat än human asyl- och migrationspolitik snabbt skulle skapa ett mycket växande skuggsamhälle med tusentals, tiotusentals och kanske hundratusentals människor som befinner sig i ett land utan att egentligen finnas där. De finns inte i något register och har inte tillgång till utbildning eller sjukvård. Detta är någonting som riskerar att gå i arv mellan generationer. För mig är det en oönskad samhällsutveckling. Därför står jag upp för att det ska vara humant och öppet. Därmed tror jag också att det kommer att bli lättare och enklare att arbeta med metoder och sätt att få människor som har fått avslag att återvända till sina länder. Vi behöver både och för att få detta att fungera. Återigen vill jag inskärpa att det faktum att människor kommer till Sverige från andra länder inte är ett problem för Sverige. Det är en förutsättning för att vi ska kunna bygga en långsiktigt uthållig välfärd och ha tillräckligt många i arbete.

Herr talman! En central del av regeringens politik har varit att privatisera, framför allt på välfärdsområdet, statsministern. Vi har nyligen diskuterat till exempel Arbetsförmedlingen, men det kan också vara sjukvård, förskola, skola och äldreomsorg. En betydande del av privatiseringarna har skett genom en form av tvångslagstiftning, kan man säga. En kommun har svårt att tacka nej till en privat skola som man inte anser sig behöva om den får tillstånd. Detsamma gäller på sjukvårdsområdet; ett landsting kan ha svårt att tacka nej till en vårdcentral som man inte tycker behövs. Ofta etablerar man sig där det redan finns gott om sjukvård. Nu är frågan om regeringen vågar ta ett steg till och genomföra det som impopulärt kallas för tvångs-LOV i äldreomsorgen. Är man beredd att tvinga kommunerna att privatisera äldreomsorgen? Moderaterna verkar tveka. Men vad tycker regeringen? Vad säger statsminister Fredrik Reinfeldt? Vad kommer regeringen att föreslå?

Herr talman! Regeringen har sagt att vi avser att återkomma om detta. Vi har inte någon färdig position. Vi har sagt att lagen om valfrihetssystem gradvis bör införas på så sätt att kommuner väljer att fatta beslut om att införa detta. I stor utsträckning gör kommuner redan det runt om i Sverige - snabbare och i större omfattning än vad vi först trodde. Låt oss vara tydliga med vad frågan handlar om. Den handlar nämligen i grunden om huruvida möjligheten att välja ska vara en fråga för medborgare eller för kommunalråd. Vår utgångspunkt är att medborgare och människor i Sverige ska få göra sina egna val. Vilken skola passar för mig? Vilken typ av hemtjänst vill jag ha? Vilken sjukvård vill jag uppsöka? Vänsterut blir det snarare så att medborgarnas rätt att välja försvinner och övergår till att bli kommunalråds rätt att bestämma vem de vill se verksamma i sin egen kommun. Vi tycker att det viktiga i detta hänseende är att ge makt till medborgarna och inte till kommunalråden.

Herr talman! Jag tolkar statsministern som att man inte vet ännu vad man kommer att föreslå på detta område. Jag menar att det är rimligt att demokratiskt valda kan bestämma vad skattepengar ska gå till. Det ska inte vara fri dragningsrätt på skattepengar för riskkapitalbolag. Vi kan dagligen se vad detta innebär. I dag kom beskedet i bland annat Umeå att det praktiska gymnasiet lägger ned. Eleverna får avsluta sin utbildning mitt i utbildningen därför att ägaren inte gör tillräcklig vinst. Då väljer man att avsluta hela skolan i stället. Det visar hur risken tas av eleverna. Vi såg vid Karlstads idrottsgymnasium att man inte bara lade ned skolan utan dessutom gjorde det över dagen. Man fick besked på morgonen. På eftermiddagen tömdes skåpen, och sedan var korridorerna tomma. Man hade övergivit eleverna. Menar statsministern att det är rimligt att företag som har gjort miljoner i vinst på elever överger dem i samma stund som de inte är lönsamma, så som faktiskt sker i dag i Sverige?

Herr talman! Nej, det är inte försvarligt. Det sitter också en kommitté, som Jonas Sjöstedt väl vet, och diskuterar hur vi ska ställa tydligare och mer långsiktiga krav på ägare just för att slippa den typ av situationer som vi har sett en del exempel på. Jag vill vara tydlig med vad som är vår strävan. Det är att det ska vara kvalitet. Barn och unga i Sverige ska kunna välja olika skolor därför att olika skolor fungerar olika bra. Det är också ett bra sätt att komma bort från en skola där man inte tycker att man behandlas väl. Då har man rätt att välja en annan skola. Valfriheten är viktig; den är en del av hur kvaliteten fungerar. Men vi kommer inte att ursäkta dem som slarvar med kvaliteten i syfte att berika sig själva. Vi kommer därför att skärpa reglerna och uppföljningen av detta. Men vi gör inte som Vänsterpartiet och tycker att man ska gå tillbaka till hur det var förr: Bort med valfriheten! Bort med alla alternativ! Bort med det alternativa sättet att tänka! Vi tror inte på den typen av likriktande samhälle. Jag gick själv i dessa skolor. De var inte bättre på att se oss elever på den tiden. Då var rättesnöret lika för alla. Människor är olika, och det ska vi respektera.

Herr talman! På måndag presenteras den ekonomiska vårpropositionen i denna kammare, och regeringen lägger därmed fast riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Partiledarna i Alliansen aviserade redan tidigare i veckan att Sverige, tack vare de välskötta statsfinanserna de senaste åren, har möjlighet att skjuta in välbehövlig energi i en ekonomi som inte är opåverkad av att det är mycket oroligt runt om oss. Bland annat aviseras 12 400 extra utbildningsplatser och en satsning på 3 miljarder för att möta det förhållandevis besvärliga läget. Därför vill jag anknyta till att kort efter det att vårpropositionen presenteras möts Internationella valutafonden till sitt så kallade vårmöte. Där är fokus ganska mycket riktat hit mot Europa och mot de problemekonomier som vi finner här i Europa. Jag vill fråga statsministern hur det här påverkar riktlinjerna inför höstens budgetproposition och regeringens fortsatta budgetarbete eftersom Sverige är en liten, öppen ekonomi.

Herr talman! Sverige är beroende av sin omvärld. Vi handlar med länderna omkring oss. Ju närmare oss de ligger, desto mer handlar vi med dem. Våra största handelspartner är Tyskland och Norge. Vi har ett stort beroende av EU. Därför är det bekymmersamt för Sverige att väldigt mycket av världens ekonomiska problem är koncentrerade till Europa. På IMF kommer man att diskutera om man inte kan öka stimulanserna i de europeiska ekonomierna. Problemet är bara att det har Europas ekonomier i hög utsträckning gjort, och därmed har man sett stigande skulder. Också i Europas största ekonomi, Tyskland, har man numera mycket stora och omfattande skulder. Det är redan i någon mån gjort. Det finns några få välskötta ekonomier, likt Sverige, som kan göra mer och som också har gjort det - 23 miljarder i innevarande års budget. Men hur det ser ut i vår omvärld kommer definitivt att påverka Sveriges ekonomi och förutsättningarna när vi i augusti-september sitter och formulerar vår politik för nästkommande år. Låt oss vara helt öppna med det. Sverige blev rikt på att handla med andra. Det är i grunden bra. Det säkrar vår välfärd, men det gör också att vi blir beroende av och måste följa vad som sker i vår omvärld.

Herr talman! Fotbollssäsongen har dragit i gång, och vi är många som älskar svensk fotboll, till exempel statsministern, jag själv och kanske även många andra här inne. Det är däremot oroande att det delvis har blivit en våldsam start. Det var en match i måndags som fick avbrytas. Utvecklingen verkar vara den att det delvis går åt rätt håll när det gäller arbetet med säkerheten inne på våra arenor. Vi får hoppas att detta var ett undantag. Nu finns det ett förslag för att motverka och minska våldet runt idrottsevenemang i Sverige. Jag frågar vad statsministern tror att regeringen kan komma fram till här. Det brådskar. Det finns en våldskultur, inte minst bland män som har ett stort intresse av att begå våldsbrott och andra brott runt dessa evenemang. Det skadar alla andra som till exempel älskar svensk fotboll.

Herr talman! Låt oss först konstatera att det finns en mycket bekymmersam och utbredd våldskultur här. Unga, arga män i så kallade firmor kopplade till våra största idrottsklubbar möts på stan för att egentligen bara slåss. Det finns en stor risk att de dels skadar varandra, dels blir våldets advokater. Det finns dessutom en risk för att vi får en generation av unga män som tror att våld är rätt sätt att påverka samhällsutvecklingen. Det börjar med andra män, och sedan blir det kanske i egna relationer eller i möten med andra människor. Låt oss aldrig acceptera att våldets advokater ges utrymme på det här sättet. Jag var själv på plats på Stockholms stadion i måndags och följde det som skedde. Det kastades in saker. Det bör noteras att det förbjöds i lagstiftningen 2009 på initiativ av denna regering. Det visar att det inte bara är en fråga om lagstiftning. Det är också en fråga om hur man på plats kan följa upp detta. Jag delar uppfattningen att det möjligen har blivit lite lugnare inne på arenorna, men mycket av den här firmakulturen rör sig utanför. Vi tittar på de förslag som bland annat Björn Eriksson har lagt fram. Det kan konstateras att de har mött en hel del kritik från jurister och andra instanser. Det är vår avsikt att ta ytterligare initiativ. Vi tar detta på mycket stort allvar eftersom vi vet vad fotboll och andra idrotter betyder för den svenska folksjälen.

Herr talman! Höga och ökande bostadspriser i storstadsområdena i vårt land påstås ibland vara en orsak till hushållens ökande skuldsättning. Det finns en debatt där det också varnas för en bostadsbubbla. Samtidigt har vi en situation i andra delar av landet där tvärtom låga marknadsvärden på bostäder gör det svårt och förmodligen omöjligt för enskilda eller byggföretag att investera i och finansiera bostäder. Tittar man på hela landet för en stund kan man notera att både den enskilda familjen och den företagsamma företagaren delvis har samma bekymmer. Mina frågor är: Vad anser statsministern skulle kunna göras för att bättre balansera prisutvecklingen på bostäder i hela landet? Anser statsministern att det möjligen finns lägen där bolånetaket borde lyftas? I stället skulle man kunna införa ett särskilt bosparande eller ställa mycket tydliga amorteringskrav på den som ansöker om lån.

Herr talman! Sverige är stort, precis som beskrivs här, och förutsättningarna ser olika ut. När omvärlden tittar på Sverige säger man att väldigt mycket är bra i Sverige. Det är en mycket stark ekonomisk utveckling. Men den fråga man brukar återkomma till och som man känner oro inför är den höga privata skuldsättningen i Sverige, och den som följer Riksbankens räntediskussioner vet att detta har varit mycket avgörande. Den är kopplad till de heta bostadsregionerna och prisutvecklingen. I den delen spelar det roll att använda bolånetak och föra diskussioner om amorteringar för att kyla ned så att vi inte får en fortsatt skuldspiral eftersom det i sin tur är problematiskt. Jag har själv varit på plats i många delar av landet där man säger att man inte kan bygga för att i samma stund som det är färdigbyggt har det tappat en stor del av sitt värde. Jag önskar att vi hade några bra sätt att balansera detta. Vi kan dock notera att prisutvecklingen blir bättre i stora delar av landet i takt med att ekonomin förstärks och fler får jobb. Men jag är inte beredd att backa när det gäller bolånetak och annat av just det skälet att jag tror att detta är ett problem vi ska ta på allvar. Vi behöver en amorteringskultur. Vi behöver få ned den privata skuldsättningen när så mycket annat är bra i Sverige.

Herr talman! Sverige är ett land där det finns mycket goda förutsättningar att ha ett bra liv, men ändå kan vi se att våra barn och ungdomar mår betydligt sämre än vi skulle kunna förvänta oss med tanke på den ekonomiska och medicinska utvecklingen i Sverige. Den självskattade hälsan hos barn och ungdomar är alldeles för låg. Det är den enda grupp i samhället där antalet självmord fortfarande ökar. Vi vet av erfarenhet att det förebyggande arbetet är otroligt viktigt. När jag samtalar med föräldrar och personal av olika kategorier som jobbar nära barn, inte minst nära de barn som mår dåligt, poängterar de gång på gång vikten av att stötta familjer i deras svåra men otroligt viktiga uppgift. Därför blir jag extra oroad när jag ser att Skolverket nu redovisar att i fyra av tio av landets kommuner finns det över huvud taget inte någon öppen förskola, och den är många gånger en viktig port för att fånga upp de här barnen. Delar statsministern oron över de resultaten?

Herr talman! Vi kan allmänt konstatera att i takt med att vi har blivit bättre på somatiska sjukdomar, det vill säga rent kroppsliga problem av olika slag, verkar det vara så att ohälsan mer går mot psykiska problem. Det gäller i alla åldrar, och också bland många unga. Jag tror att det återspeglar en alltmer komplicerad och krävande tillvaro för unga människor i vår tid. Det finns många skäl till det, till exempel högt tempo, väldiga krav, föreställningar om hur man ska vara och en oro för hur man ska kunna bli vuxen. Jag tror att det handlar om att familjer och andra institutioner finns runt barn. Öppen förskola nämndes. Man kan också nämna den kvalitativa förskolan i sig, skolan, idrottsliv och civilsamhället runt omkring som måste se och stötta barn. Det behövs många olika vägar att göra det. Det kan jag absolut hålla med om. Det återkommande svåra är att komma närmare inpå våra tonåringar, se deras problem och stötta dem på det sättet. Många av dem räcker inte upp handen och berättar att de har problem. Det är nog många som känner igen sig i det.

Herr talman! 11 miljarder landade kommunernas nota för socialbidrag på förra året. Merparten uppger arbetslöshet som orsak. Socialbidraget har blivit den enda livlinan för allt fler under allt längre tid. 50 000 medborgare har uppburit socialbidrag i mer än tre år trots fagra löften från statsministern om förstärkt arbetslinje och minskat utanförskap. När regeringens jobbpolitik havererar hamnar ansvaret i knäet på kommunerna. Ökade kostnader för socialbidrag innebär mindre pengar till förskolan, gymnasieskolan, äldreomsorgen. Mot kommunernas kostnad på 11 miljarder, som till största delen beror på ökad arbetslöshet, kan ställas regeringens satsning på 3 miljarder, som kommer att läggas fram nästa vecka. Därför undrar jag: Är detta statsministerns och regeringens skarpa förslag för att minska arbetslösheten och kommunernas kostnad för socialbidrag? Varför tar regeringen inte sitt fulla ansvar för den misslyckade jobbpolitiken?

Herr talman! Det ska bli intressant att se om Socialdemokraterna anser att vi gör för mycket eller för lite. Just nu försöker de säga både och. Dels gör vi för mycket eftersom de påstår att det inte finns något utrymme. Dels gör vi för lite eftersom vi borde ha gjort mer. Även i opposition måste man till slut landa i den ena av dessa två ståndpunkter. Det ska bli intressant att följa detta. I sämre tider och i en utdragen lågkonjunktur växer kostnaderna för försörjningsstödet. Det är en utveckling vi nu ser, men den är inte i närheten av den utveckling vi hade på 90-talet. Det är naturligtvis helt centralt att föra en jobbskapande politik inom de ramar som finns för finanspolitiken. 3 miljarder har vi nu föreslagit. Vi kommer att göra en ytterligare bedömning när vi kommer till augusti-september. Vi har för innevarande år fått stöd i riksdagen för en budget på 23 miljarder. Det stärker konkurrenskraften och skapar vägar för arbete, forskning, infrastruktur. Den långsiktiga väg vi måste välja är att helt enkelt satsa på jobb, arbetsmarknadspolitik, omställningsförmåga och konkurrenskraft med de resurser vi har, och det måste ske på ett ansvarsfullt sätt.

Herr talman! När jag gör företagsbesök framkommer ofta synpunkten att det är svårt att rekrytera personal med rätt utbildning. Särskilt svårt är det att rekrytera ingenjörer. Min korta fråga till statsministern är: Vad gör regeringen för att fler ska utbilda sig inom yrken där det råder brist på arbetskraft?

Herr talman! När man reser runt i Sverige är det notabelt att många företagare kan tänka sig att anställa, men de ställer höga krav och söker högt kvalificerad arbetskraft. För att möta det har vi i den vårbudget vi kommer att presentera bland annat föreslagit utökade platser just för ingenjörsutbildning. Vi avsätter ytterligare resurser till så kallad yrkesvux, vilket är fördjupat yrkespraktiskt kunnande och oftast industrirelaterat. Det är ett sätt att säkerställa att det finns kompetens. De samtal vi för med arbetsmarknadens parter om en bättre yrkesintroduktion där man får komma in på en arbetsplats och ha en kombination av arbete och utbildning, gärna under handledare, tror jag också är ett sätt att möta den problematiken. Man kommer sällan fullärd första dagen, och då måste vi ha strukturer som bättre tar emot anställda. Man ska som arbetsgivare dessutom kunna få stöd för handledartjänsterna. Vi har som sagt tagit flera initiativ för att möta detta och kommer naturligtvis att titta på det fortlöpande. Vi behöver möta den problematiken bättre i Sverige.

Herr talman! Missbruket i samhället är ett gigantiskt problem. De samhällsekonomiska kostnaderna är 150 miljarder kronor. 20 procent av alla barn och vuxna har i sin närhet någon som missbrukar. Antingen missbrukar man själv eller någon i familjen. Trots det finns det ingen lagstadgad vårdgaranti som innebär att man snabbt får hjälp, vilket är helt avgörande när man är motiverad att ta emot hjälp. Det finns människor som dör medan de köar. Skillnaderna över landet är mycket stora. Det förekommer årslånga köer. Det förekommer också att man inte får de bästa behandlingsmetoderna. Det kan innebära att man till exempel blir utkastad från behandling, vilket vore helt otänkbart för andra patientgrupper. Detta ökar dödligheten och har ingen vetenskaplig grund. Åtgärderna är ofta inte individanpassade. Min fråga är: Varför kan vi inte ge missbrukare samma rättigheter som andra inom vården? Alla är vinnare om vi kan minska missbruket.

Herr talman! Det beror på att många av de missbrukare vi talar om ofta lever ett långt liv i missbruk där de kommer in och ut ur olika behandlingsåtgärder. De får ofta tillgång till akut sjukvård och det som andra behöver, men det som det inte sällan blir diskussion om är mer eller mindre kostsamma former av vårdinsatser, rehabiliteringsinsatser, som kommunerna har att avgöra. De är många gånger väldigt dyra, och det är en svår avvägning att göra. Jag har själv suttit i sådana nämnder och haft ansvar för det. Det blir ofta en diskussion eftersom vi inte har råd med allt. Det finns inte utrymme för allt. Det finns också kritik mot dessa insatser, alltså hur väl en del av dem fungerar. Jag har noterat att det inte finns så stora partipolitiska skillnader i hur man ser på den typen av insatser. Vi skulle inget hellre vilja än att bli bättre på att bekämpa alkohol- och narkotikamissbruk. Det görs enorma insatser över landet i ansträngningarna att åstadkomma det, men det finns inte utrymme för allt. Den som påstår det är inte seriös.

Herr talman! Regeringen har skärpt straffen för grova brott som misshandel, grov kvinnofridskränkning och sexualbrott. Utvecklingsarbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck pågår. Förebyggande arbete mot brottslighet och minimering av återfall är viktigt, vilket regeringen också uppmärksammat. Nolltolerans mot brott och ett tydligt brottsofferperspektiv är regeringens ledord. Unga lagöverträdare är svåra att påverka samtidigt som de får rabatt på straffen. Min fråga är: Hur ser statsministern och regeringen på den ungdomsrabatt som finns i rättssystemet?

Herr talman! Regeringen har genomfört straffskärpningar, precis som frågeställaren påpekar. Vi bör också anmäla att vi noterar att rättsväsendet till en början följde straffskärpningarna men att det nu ser ut som om man har återgått till en tidigare praxis. Därför har vi meddelat att vi vill ha en ytterligare översyn av detta. Vi förutser att vi kommer att få en rapportering om det nästa vår, vilket då möjligen får leda till nya överväganden. Sedan gällde det frågan om den särskilda rabatt som finns. Det finns en typ av rabatt för åldrarna 18-21 år och en annan för tonåringar som är över straffmyndighetsåldern. Regeringen har inte uttryckt någon uppfattning om detta, men det är väl känt att en del av regeringspartierna för den typen av diskussioner. Det ska jag dock inte redovisa i det här sammanhanget.

Herr talman! För sex år sedan var arbetslösheten över 200 000. Statsministern var oppositionsledare och oerhört aktiv. Politiken måste ta sitt ansvar. Massarbetslösheten måste bringas ned. Nu skriver vi 2013, arbetslösheten är en bra bit över 400 000 och statsministern uppträder närmast som en kommentator. Han verkar ha slutat tro på politikens möjligheter. Massarbetslösheten i vårt land är inte ett politiskt problem när det inte är en socialdemokratisk regering, utan det är någon annans fel. När han träffar sina allianskamrater handlar det inte om konkret politik utan om korvgrillning, flagghissning, fotoleenden. Varför har statsministern på sex år så ändrat sin hållning till politikens möjligheter?

Herr talman! Vi såg ett utanförskap på över en miljon som vi har börjat bryta ned. 550 000 var förtidspensionerade när vi tillträdde 2006. De är nu en bit under 400 000. Det är alltså 150 000-170 000 färre. Ingen av dem betraktade Socialdemokraterna som arbetslös. Man måste se alla människor. Man måste se hela samhället. Man måste titta på många olika parametrar om man ska lära sig att se hela utvecklingen. Annars fångas man lätt av den retorik som Socialdemokraterna ägnar sig åt - skäms för Sverige och påstår att man genom ett trollslag kan få arbetslösheten att försvinna. Vi har sett er göra det förut, Peter Persson, och vi vet hur ni går till väga. Det handlar om massiva förtidspensioneringar, om att hylla länder som har lägre andel kvinnor som arbetar, hylla länder som har lägre andel äldre som är kvar i arbetskraften. Det är fel vägval för Sverige. Jag ska gärna ta det som huvudfråga i valet nästa höst. Vilka är vägarna till fler jobb? Vilken politik är det som fungerar, och vilken är det som inte fungerar?

Herr talman! Så bra om statsministern vill ta jobben på allvar. Det välkomnar vi socialdemokrater. Vi är stolta över Sverige. Det är bara statsministern som försöker pådyvla oss något annat. Men vi är oroade över försämringen av välfärden, över sämre resultat i skolan, sämre kvalitet i äldreomsorgen, sämre i kvalitet i den offentliga sektorn. Förutom de jobb som försvinner där försvinner även jobb inom den privata sektorn. Er medicin är att sänka skatterna. Det är svaret på allt. Nej, ni har ett recept till, nämligen att göra de arbetslösa fattigare. Det är det som ni påstår är en jobblinje. Men det har i praktiken visat sig att det inte fungerar. Människor blir fattiga. Människor slås ut. Arbetslösheten ökar. Kvaliteten försämras i välfärden. När ska ni fatta att ökade klyftor inte är vägen att gå för Sverige?

Herr talman! Jag tycker att det är mycket viktigt att klyftorna inte blir för stora i vårt samhälle. OECD har mycket seriöst gått igenom detta och konstaterat att Sverige tillsammans med Danmark har de minsta klyftorna i den utvecklade världen, beroende på att vi har små inkomstskillnader och generösa välfärdssystem, som dessutom denna regering har säkrat under svår kris och prövning genom att tillföra extra resurser. Vi har satsat när andra skurit ned. Åk runt i Europa, lyssna och se hur det ser ut i länder som inte skött sina offentliga finanser och som nu ser en stegrad arbetslöshet! Jag vill påpeka att sysselsättningen växer i Sverige. Det har huvudsakligen skett inom privat sektor. Jag förstår att man i opposition vill ta i och berätta att saker och ting är på ett visst sätt. Men det är ändå viktigt att hålla sig till sanningen. Vi har haft växande sysselsättning under senare år, framför allt inom den privata sektorn. Vi ska naturligtvis slå vakt om den utvecklingen och säkerställa att den kan fortsätta.

Herr talman! I dag ska riksdagen uttala sig om en föreslagen EU-skatt på finansiella transaktioner. Skatten ska tas ut av till exempel banker och pensionssparare, och pengarna ska gå direkt till EU:s institutioner. Flertalet partier, bland annat allianspartierna, säger att beskattning är ett område som ska skötas av enskilda medlemsländer. Vänsterpartiet och Miljöpartiet uttalar däremot att EU ska kunna införa egna skatter. I det här fallet handlar det om en skatt som kan drabba svenska företag och svenska småsparare, även om Sverige ställer sig utanför samarbetet. Jag undrar vilka konsekvenser statsministern anser att Vänsterpartiets och Miljöpartiets EU-skatt kan få om den blir verklighet.

Herr talman! Det finns ett förslag som jag tror att elva eller tolv länder, framför allt inom eurozonen, står bakom. Det exakta antalet är oklart. Det handlar om att införa en transaktionsskatt. Ett flertal länder, bland annat Sverige, har sagt att vi inte önskar detta. Dels misstror vi själva idén att införa en transaktionsskatt. Sverige är ett av de få länder som har testat detta. Det gav inte så mycket intäkter, men transaktionerna flyttade utomlands. Dels misstror vi idén att de resurser det högst eventuellt inbringar ska gå till EU:s samlade institutioner i Bryssel. Om detta införs tror vi att det kommer att få en negativ inverkan på Europas ekonomi och därmed också leda till försämringar för Sverige, även om Sverige inte är med. Därför argumenterar vi fortsatt mot den här idén, även om Sverige inte är en del av detta. Det tänker vi göra i alla sammanhang. Jag har fått mandat från riksdagens EU-nämnd att göra det. Sedan får vi naturligtvis föra en inhemsk diskussion om vad vi som olika partier tycker i frågan. Men jag tror som sagt att detta är fel väg för Europa. Även om vi inte är med på det kommer det att påverka Sverige negativt.