Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Ärade ledamöter! Den europeiska rösten behövs i världen, och Sveriges röst behövs i Europa. Europeiska unionen ska vara en stark röst för frihet och en stark kraft för fred. Sverige har ett ansvar för att i europeisk samverkan bidra till frihet, fred, säkerhet och utveckling i vårt eget närområde och globalt. Lissabonfördraget ger Europeiska unionen nya möjligheter att globalt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Våra instrument är i dag fler och bättre än tidigare. Med en starkare union stiger våra och omvärldens förväntningar på ett närvarande, ett kraftfullt och ett ansvarstagande Europa. För att leva upp till denna förväntan behöver unionen starka och engagerade medlemsstater. Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Den europeiska utrikespolitiken är vår utrikespolitik. I en tid när andra medlemsstater möter stora inhemska problem har vårt land kraft att ta ett vidare ansvar för att flytta fram de europeiska positionerna. För två decennier sedan förvandlades vår del av Europa genom folkens krav på frihet på andra sidan Östersjön. Vi har sedan dess steg för steg kunnat bygga ett bättre Europa till gagn för alla och envar. I dessa dagar upplever vi hur folkens krav på frihet på andra sidan Medelhavet skapar hisnande nya möjligheter för hundratals miljoner människor i Europas omedelbara grannskap. Vår uppgift blir åter att se hur vi kan hjälpa till att steg för steg bygga en bättre framtid för dem alla. Uppgiften här är på många sätt svårare än uppgiften då. Europas magnetism är inte lika självklar och Europa som modell i alla avseenden inte lika naturlig. Egypten är en stolt nation med en historia långt längre än något europeiskt land. De ekonomiska och sociala utmaningarna är formidabla. Men låt ett vara alldeles klart: Vårt engagemang för frihet och demokrati söder om vår union måste vara lika starkt som vårt engagemang för frihet och demokrati öster om vår union. Det handlar om deras frihet, men det handlar också om vår egen fred. Med visioner men utan illusioner måste vi nu se hur vi steg för steg kan hjälpa dessa länder att bygga rättsstatens och demokratins institutioner till frihetens och det öppna samhällets värn. Steg för steg måste deras ekonomier öppnas och reformeras för att ge tillväxt, jobb och hopp om en bättre framtid. Europeiska unionen måste vara frihetens röst och demokratins kraft, inte minst i de delar av vår värld som ligger oss så nära. Lika tydligt som vi fördömer det nya förtrycket i Minsk ska vi välkomna den nya friheten i Tunis och Kairo och i regionen i dess helhet. Den europeiska grannskapspolitiken måste reformeras. I öst vinner det östliga partnerskapet kraft, men i syd har vi stundtals varit för vacklande och för velande. Vi måste ha en grannskapspolitik som såväl mot öst som mot syd brinner av engagemang för öppna samhällen och öppna ekonomier. Sverige har diskret hjälpt till med verktygen för att bryta igenom där regimer vill spärra Internet. Nätets frihet bereder vägen för människors frihet. Men långt mer kommer att behövas. Vi har föreslagit en demokratistödsmission till Tunisien. Vi hoppas att det snart ska vara möjligt att inleda en dialog med Egypten om den hjälp och det stöd som vi kan ge. Vägen över en ny konstitution till fria och rättvisa val är början på en lång väg av nödvändiga och ekonomiska reformer. Vi kommer att ha många anledningar att också i denna kammare återkomma till detta. Under det gångna året har den europeiska utrikestjänsten inrättats som ett centralt verktyg för att åstadkomma en effektiv och samstämmig europeisk utrikespolitik. Sverige ska fortsätta att medverka till att utveckla utrikestjänsten i syfte att kunna driva strategiskt viktiga frågor på den globala arenan. Regeringen har tidigare presenterat och förankrat Sveriges säkerhetspolitik i riksdagen. Den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige ingår i en politisk allians och tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Framtidens säkerhetspolitiska utmaningar kommer att förändras. En central utmaning för Europeiska unionen blir därför att analysera dessa förändringar och anpassa verktygen för att fortsätta att spela en aktiv och konstruktiv roll globalt. Nya utmaningar aktualiserar behovet av en ny och modern europeisk säkerhetsstrategi. Sverige är drivande i arbetet för att stärka Europeiska unionens förmåga att bidra till civil och militär krishantering. Ett konkret exempel på vårt engagemang är att vi just nu leder den nordiska stridsgruppen, som står i beredskap för unionen. Genom att bättre samordna medlemsstaternas resurser, vår hårdvara, kan vi stärka EU:s samlade globala kapacitet. Vi har tillsammans med Tyskland nyligen tagit ett initiativ för att öka medlemsstaternas samlade förmåga till krishantering. Men vi måste också utveckla och förfina våra politiska instrument och vår analysförmåga, vår mjukvara, för att på ett optimalt sätt bidra till att stävja globala kriser och konflikter. Detta kan också bidra till det multilaterala samarbetet inom Förenta nationerna. Sverige är inte immunt mot internationell terrorism, vilket försöket till dåd i Stockholm förra året visade. Framväxten av en våldsbenägen extremism är en global fråga som kräver internationell samverkan. Regeringens skrivelse från 2008 om en strategi för att möta hoten från terrorism kommer att uppdateras. Herr talman! Frigörelsen för två decennier sedan öppnade vägen för ett förnyat samarbete mellan Östersjöns strandstater. De baltiska länderna är nu medlemmar i såväl Europeiska unionen som Nato. Estland har sedan årsskiftet euron som valuta. Det är en utveckling som är positiv för hela vår region. Inom ramen för vår europeiska identitet ryms den nordiska. Genom nordiskt och nordiskt-baltiskt samarbete får vi större genomslagskraft än var och en för sig. Inför det svenska ordförandeskapet i det nordiska ministerrådet 2013 vill vi att Norden fortsatt ska vara en av Europas viktigaste gröna tillväxtregioner. Norr om oss finns en annan utmaning av starkt växande betydelse. Inte minst genom klimatförändringar blir de arktiska frågorna allt viktigare för det internationella samfundet. För Sverige är det centralt att den känsliga naturen i området kan skyddas. Sverige övertar i maj ordförandeskapet i det arktiska rådet och får därmed en nyckelroll i att samordna detta alltmer strategiska område. Regeringen kommer under våren 2011 att presentera en svensk strategi för Arktis. Herr talman! Europa slutar som bekant inte med Europeiska unionens yttre gränser. Det europeiska framtidsperspektivet i vårt närområde är centralt för den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder, liksom för unionens egen trovärdighet globalt. Det finns en fördragsfäst rätt för alla europeiska stater som respekterar unionens värden att söka medlemskap i Europeiska unionen. Och det finns ett ömsesidigt intresse av ett öppet Europa. Genom samarbete och integration berikar vi våra samhällen politiskt, ekonomiskt och kulturellt och främjar fred och säkerhet på vår kontinent. Att synliggöra de politiska och ekonomiska vinsterna av utvidgningen är desto mer angeläget då främlingsfientliga och isolationistiska strömningar har fått fäste på många håll inom unionen. Vi stöder fullt ut Islands inledda EU-process och ser fram emot att även Island kan fatta beslut om fullt medlemskap inom de närmaste åren. Ett turkiskt medlemskap i Europeiska unionen, när alla villkor är uppfyllda, skulle stärka både Turkiet och Europeiska unionen. Turkiets demokratisering har gått framåt. En heltäckande konstitutionell reform fokuserad på individens rättigheter ligger inom räckhåll efter parlamentsvalen i sommar. Processen för en återförening av Cypern har gått in i ett kritiskt skede. En överenskommelse skulle bidra till en stabilisering av hela den östra Medelhavsregionen. Den skulle också få positiva konsekvenser för samarbetet mellan EU och Nato. Ökade reformansträngningar på Balkan är nödvändiga för att säkerställa hela regionens integration i Europeiska unionen. Medlemskapsperspektivet är ett viktigt incitament för reformer och gynnar stabilitet, ekonomisk och social utveckling samt regionalt samarbete för fortsatt viktig försoning. Kroatien kommer inom något år att kunna ta steget till fullt medlemskap i vår union. Förhandlingar med övriga länder kan starta när uppsatta villkor uppfyllts. Bilaterala tvister såsom Makedoniens namnfråga och relationen mellan Serbien och Kosovo får inte tillåtas hindra att länderna avancerar mot EU-medlemskap. Det bosniska ledarskapet måste ta sitt ansvar för att genom nödvändiga reformer bereda vägen för landets fortsatta Europaintegration. Behovet av en ny och aktiv grannskapspolitik är, som jag redan nämnt, tydligt. Ökad handel, rörlighet över gränserna och gemensamma regelverk bidrar till välstånd och säkerhet och inspirerar till demokratisk utveckling. Ramen för unionens samarbete österut utgörs av Östliga partnerskapet, som tillkommit på initiativ av Sverige och Polen. Utvecklingen av detta i alla dess delar är ett centralt intresse för Sverige. Viktiga steg har tagits för att främja reformer i riktning mot den europeiska värdegrunden, men partnerskapet måste ständigt utvecklas för att förbli relevant. Toppmötet i maj mellan Europeiska unionen och våra östeuropeiska grannar blir ett viktigt tillfälle att ta nya steg. Men den demokratiska utvecklingen i regionen går inte alltid så snabbt eller ens i den riktning som vi strävar efter. Ett flagrant exempel på detta är Vitryssland där de brutala övergreppen i samband med presidentvalet var ett allvarligt bakslag i arbetet för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Sverige har varit drivande för kraftfulla europeiska åtgärder mot regimen samtidigt som vi stärker stödet till landets demokratiska krafter. Det finns starka skäl att nära följa utvecklingen i Ukraina, i synnerhet respekten för demokratiska principer, mediefrihet och mänskliga rättigheter. Sverige stöder fullt ut landets europeiska integration och hoppas att förhandlingarna om ett associeringsavtal med Europeiska unionen kan slutföras under detta år. De latenta konflikterna i södra Kaukasus hotar stabiliteten i hela regionen och får inte tillåtas blossa upp på nytt. Vi måste därför fortsätta att föra länderna närmare Europeiska unionen inom ramen för Östliga partnerskapet. Stödet för Georgiens territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser är otvetydigt. Herr talman! Europeiska unionens relationer med sina strategiska partnerländer skapar ökade förutsättningar för att få gehör för de värden som unionen bygger på. EU:s trovärdighet bottnar i vår samstämmighet, i vår beredskap att stå upp för och driva unionens fördragsfästa värden samt i vår förmåga att möta de ekonomiska utmaningarna och bidra till frihet, fred och säkerhet i vår egen del av världen. USA är Europeiska unionens främsta strategiska partner. Den europeiska förmågan att hantera globala utmaningar stärks genom transatlantisk samsyn. Vi ser fram emot ett närmare och mer operativt transatlantiskt samarbete på olika områden, inklusive cybersäkerhet. På sikt ser vi gärna att den ekonomiska integrationen mellan EU och USA fördjupas genom ett frihandelsavtal. Det ligger i Europas intresse att Ryssland utvecklas till en fullödig politisk och ekonomisk partner. Ryssland måste bidra till lösningar på de kvardröjande konflikterna i vårt gemensamma närområde. En modernisering av landets institutioner krävs för att Ryssland ska bli en fungerande rättsstat med full respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Landets integration i internationella samarbeten som bygger på ömsesidiga åtaganden är central, och Sverige stödjer ett ryskt medlemskap i världshandelsorganisationen WTO. Asien intar i dag en tydlig plats som världens tillväxtmotor med ökat ekonomiskt och politiskt inflytande. Det är viktigt att EU för en nära dialog med de asiatiska länderna om globala frågor. Det kan handla om klimatförändringar, miljöteknik, öppna och konkurrensneutrala marknader, öppna handelsvägar, energi- och livsmedelssäkerhet och framför allt om demokrati och mänskliga rättigheter. Kina, som står i centrum för mycket av denna dialog, har genomgått omvälvande förändringar. Andelen mycket fattiga har minskat från 65 procent till 10 procent på bara tre decennier. Våra relationer med Kina intensifieras alltmer. Genom dialog har Sverige och EU möjlighet att verka för ökad respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer i Kina, ett område där som bekant mycket återstår att göra. Fortsatta förföljelser av dissidenter, avrättningar och inskränkningar av yttrandefriheten på nätet inger oro. Som världens största demokrati och fungerande rättsstat är Indien ett nyckelland för långsiktig stabilitet och säkerhet i Asien. Ett fördjupat samarbete med Indien kring globala frågor som cybersäkerhet, terrorismbekämpning, klimat, utveckling och öppna handelsvägar är naturligt. Ett frihandelsavtal mellan EU och Indien skulle ytterligare stärka den relationen. Sverige och Europeiska unionen har intresse av att fördjupa det strategiska partnerskapet med Brasilien och Sydafrika. Som växande ekonomiska aktörer med ökat politiskt inflytande spelar dessa länder en viktig roll både i egen kraft och som röst för nya perspektiv i det internationella samarbetet. Herr talman! Det svenska engagemanget i Afghanistan är starkt och långsiktigt. Den breda politiska samsynen kring vår närvaro i Afghanistan lägger en solid grund för våra insatser för att bidra till fred, säkerhet och utveckling och för att hjälpa afghanerna att bygga upp sitt eget land. Under 2011 inleds gradvis överföringen av ansvaret för säkerheten i Afghanistan till de afghanska myndigheterna. Sannolikt kommer detta att beröra norra delarna av landet där svensk-finsk trupp i dag verkar. Sverige bistår afghanerna att ta detta ansvar, bland annat genom ökat stöd till FN:s samordnande insatser, samtidigt som vi ökar den civila närvaron och intensifierar vårt utvecklingssamarbete. Under nästa år kommer de samlade svenska insatserna att övergå till civil ledning. En fredlig och demokratisk utveckling i Afghanistan och dess grannland Pakistan ligger i Sveriges intresse. Terroristgrupper med bas i gränsområdena utgör alltjämt ett potentiellt regionalt och globalt hot. Europeiska unionen har ett strategiskt intresse av att stärka relationen till Pakistan, inte minst genom ett närmare handelssamarbete. Läget i fredsprocessen i Mellanöstern är tyvärr låst. Den olösta konflikten mellan israeler och palestinier förblir en avgörande utmaning för det internationella samfundet. Båda parter måste avstå från provokativa handlingar. Europeiska unionen vill se en fredsuppgörelse om en tvåstatslösning på folkrättslig grund, vilket tydliggjordes av EU:s ministerråd i december 2009. Syrien och Libanon måste också inkluderas i en allomfattande och hållbar fredsuppgörelse. Europeiska unionen har gått i bräschen för arbetet att häva isoleringen av Gaza, där den humanitära situationen fortsatt är allvarlig. Avsikterna med Irans nukleära program inger fortsatt oro. FN och Europeiska unionen har beslutat om utökade sanktioner. Sverige ger sitt fulla stöd till den återupptagna dialogen med Iran, bland annat kring det kärntekniska programmet. En överenskommelse baserad på internationell rätt och icke-spridningsavtalet, som därmed tillgodoser båda sidors legitima intressen, är fullt möjlig. Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna i Iran fortsätter att försämras. Antalet avrättningar har ökat kraftigt. Detta är oacceptabelt. Sverige arbetar bilateralt och inom ramen för FN och Europeiska unionen för att försöka vända denna utveckling. Sverige är nu en av initiativtagarna till en resolution i FN:s råd för mänskliga rättigheter om MR-situationen i Iran. Vi föreslår en särskild FN-rapportör för dessa frågor. Kravet är angeläget. Det är glädjande att en ny samlingsregering har kommit på plats i Irak. Därigenom skapas förutsättningar för ökad säkerhet för alla grupper i landet, minskat våld och ett fortsatt starkt svenskt engagemang. Sverige har återinvigt ambassaden i Bagdad och öppnat ett konsulat i Erbil i Kurdistan i norra Irak. Valen i Burma i november 2010 blev varken fria eller rättvisa. Aung San Suu Kyis frisläppande var välkommet, men fortfarande finns drygt 2 000 politiska fångar som måste friges. Det krävs politiska reformer, respekt för mänskliga rättigheter och en försoningsprocess för att Burma ska kunna gå vidare, och Sverige och Europeiska unionen har beredskap att stödja en sådan process. Behovet av demokratiska och ekonomiska reformer på Kuba är fortsatt stort. Stödet till de demokratiska krafterna måste stärkas och trycket på regimen upprätthållas. Det är inte acceptabelt att frigivna politiska fångar landsförvisas. Bilden av Afrika är på väg att förändras. Av världens tio främsta tillväxtländer under det gångna årtiondet fanns sex i Afrika. Handel och integration blir allt viktigare drivkrafter. Vi har starka band med många afrikanska länder och goda möjligheter att verka för en sammanhållen europeisk Afrikapolitik. Vi får senare i år tillfälle att med tio tongivande afrikanska länder diskutera gemensamma globala utmaningar vid ett nordisk-afrikanskt utrikesministermöte under svenskt värdskap. Folkomröstningen i södra Sudan öppnar möjligheter för fred och försoning. Resultatet ställer stora krav på parterna i både norr och söder att fredligt slutföra fredsavtalet från 2005. Ett självständigt södra Sudan är en stor utmaning också för det internationella samfundet att bistå i arbetet med att bygga upp den nya staten. Zimbabwe befinner sig i ett kritiskt skede med förestående allmänna val. De europeiska insatserna för att stärka en demokratisk utveckling i landet måste vara trovärdiga och resultatinriktade. Utvecklingen i Storasjöområdet har vida återverkningar på den afrikanska kontinenten. De omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna, inte minst de systematiska sexuella övergreppen mot kvinnor och flickor i Demokratiska republiken Kongo, måste upphöra. Regeringen ger särskild prioritet till genomförandet av Förenta nationernas resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt resolution 1820 om sexuellt våld i konfliktsituationer, och kommer att ta initiativ till att ytterligare förstärka detta arbete. Herr talman! Sverige och Europeiska unionen har tillsammans med övriga biståndsgivare ett ansvar för att biståndet och andra verktyg i utvecklingspolitiken kontinuerligt anpassas för att möta utmaningarna i en starkt föränderlig värld. Europeiska unionens samlade förmåga och gemensamma agerande behöver utvecklas ytterligare för att visa ansvar och ledarskap i utvecklingsfrågorna. Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik och ett generöst bistånd som ger resultat i fattiga och ofria människors liv oavsett i vilken form och oavsett av vem det genomförs. Transparens är inte enbart centralt för att bekämpa förtryck och fattigdom, utan också för biståndets möjligheter att stödja denna kamp så effektivt som möjligt. Arbetet med att genomföra transparensgarantin i biståndet fullföljs. Utgångspunkten för den samlade svenska utvecklingspolitiken är fattigdomsbekämpning genom att främja en hållbar och rättvis utveckling, mänskliga rättigheter, demokrati och ett starkt civilt samhälle. Sverige är med sitt bistånd, som i år kommer att uppgå till 35 miljarder kronor vilket motsvarar 1 procent av bni, ett av mycket få länder som lever upp till FN:s volymmål. Uthålliga biståndsnivåer och ett fortsatt starkt resultatfokus är ett av Sveriges främsta bidrag till att FN:s millenniemål ska kunna uppnås år 2015. En särskild satsning på kvinnor, barn och unga görs för att bidra till att uppnå millenniemålen om minskad barna- och mödradödlighet. Sverige ska ha ett tillväxtorienterat utvecklingssamarbete. Gårdagens fattiga länder - det har vi lärt oss - kan i morgon bli världsekonomins tillväxtmotor, till gagn för oss alla. Höga livsmedelskostnader och otillräcklig produktion fortsätter att skapa spänningar runt om i världen. Detta är en utmaning som kräver såväl utrikespolitiska som handels- och utvecklingspolitiska åtgärder. I många av världens länder lider människor alltjämt av hunger och undernäring. Det krävs nationella initiativ i dessa länder för att stärka både handel och produktivitet i jordbruket, liksom en stärkt köpkraft. Regeringen gör därför en särskild livsmedelssatsning inom biståndet för att stärka denna typ av insatser. Vi vill också att handelsstörande jordbrukssubventioner elimineras och att handelshinder i jordbrukssektorn bekämpas. Herr talman! Folkrätten och respekten för mänskliga rättigheter är, som vi alla vet, en hörnsten i svensk utrikespolitik och en förutsättning för en genuint hållbar globalisering. I en krympande, globaliserad värld krävs internationella spelregler för att hantera gränslösa utmaningar och flöden. Där rättsstaten får fotfäste kan inte brott mot mänskligheten gå ostraffade. Regeringen arbetar särskilt för att stärka sambandet mellan mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling byggt på rättsstatens principer. Vi vill ge de mänskliga rättigheterna en mer framträdande roll i arbetet för fred och säkerhet. Sverige kandiderar till FN:s råd för mänskliga rättigheter för perioden 2012-2015. Ett medlemskap skulle ge oss en viktig arena för att driva angelägna MR-frågor globalt och för att bidra konstruktivt till nödvändiga reformer av rådets arbete. Inom kort offentliggör regeringen UD:s rapporter som kartlägger respekten för de mänskliga rättigheterna i världens länder. Sverige verkar för att Europeiska unionen ska sammanställa motsvarande, öppna rapporter om mänskliga rättigheter. Det är angeläget att länders bristande respekt i detta avseende synliggörs. Den grundläggande friheten att fritt ta emot information och uttrycka sin mening är en förutsättning för att människor ska kunna delta i samhällsdebatten och det politiska livet. Vi arbetar enskilt och inom ramen för EU, FN och Europarådet för att stärka opinionsfriheterna. Under året sker ytterligare satsningar till stöd för demokrati och yttrandefrihet. Sverige verkar för att stödja MR-förespråkare runt om i världen. Arbetet för den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaaks frigivning fortsätter. Religionsfriheten är en central del i ett öppet samhälle. De ökade tendenserna till växande intolerans och övergrepp mot religiösa minoriteter inger oro. Herr talman! Det alltmer oförutsägbara hotet från spridning av massförstörelsevapen, inklusive kärnvapen, är en av de allvarligaste säkerhetsfrågorna i vår tid. Sverige välkomnar att NPT:s översynskonferens förra året resulterade i handlingsplaner om nedrustning, icke-spridning och fredlig användning av kärnenergi. Vi kommer att bidra till förberedelserna för en internationell konferens om en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Det så kallade Startavtalet om ömsesidiga reduceringar av strategiska kärnvapen är ett viktigt steg mot en kärnvapenfri värld. Vi driver fortsatt frågan om en reducering av taktiska kärnvapen, vilket skulle bidra till stabilitet och säkerhet. Sverige och EU ska fortsätta att stödja multilaterala kärnbränslegarantier och det fortsatta arbetet med att få en kärnbränslebank under IAEA:s kontroll på plats. Som medlem av IAEA:s styrelse från hösten 2011 ökar Sveriges möjligheter att spela en konstruktiv roll, inte minst för att förhindra spridningen av kärnvapen. Vi arbetar vidare för att under året för riksdagen lägga fram en proposition om tillträde till konventionen om klusterammunition. Vi ser i dag en återhämtning i världsekonomin som dock på många håll fortfarande är bräcklig. Samtidigt har många rika länder en ansträngd budgetsituation och begränsade möjligheter till en aktiv finanspolitik. I det läget är det fundamentalt att inte begränsa handelsflöden och hemfalla åt protektionism, utan ta till vara globaliseringens möjligheter för att främja internationell ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet. Det främjar också tillväxt och utveckling i de fattiga länderna. Sverige fortsätter att verka för ett snart avslut av Doharundan för att ge en ökad stimulans åt världsekonomin. Sverige är också drivande i EU:s arbete med att förhandla regionala och bilaterala frihandelsavtal. Det ökade internationella samarbetet, inte minst inom G20, för att förstärka det multilaterala regelverket och minska risken för allvarliga bakslag i världsekonomin är ett steg i rätt riktning. Vi är ett öppet och handelsorienterat land. Svensk ekonomisk tillväxt och Sveriges goda konkurrenskraft bottnar i vår vilja att dra fördel av globaliseringen och flödet av varor, tjänster, kapital, information och personer. En väl fungerande europeisk inre marknad stärker också Europas konkurrenskraft i världen. Sveriges ekonomiska stabilitet bidrar till våra möjligheter att föra en aktiv utrikes- och utvecklingspolitik. De globala utmaningarna kräver effektiva multilaterala och globala styrelseformer. Ett starkt och väl fungerande Förenta nationerna är en förutsättning för den effektiva multilateralism som är grundläggande för svensk och europeisk utrikespolitik. Behovet av reformer för att öka FN:s förmåga att möta dagens utmaningar är stort. Säkerhetsrådet måste bättre än i dag reflektera en ny global dynamik. De förödande naturkatastrofer som de senaste åren har drabbat enorma områden, med jordbävningen på Haiti och översvämningarna i Pakistan som tydligaste exempel, understryker behovet av ett fungerande internationellt system för att mobilisera stöd vid humanitära kriser. Som en av de främsta humanitära givarna är Sverige drivande i att utveckla samordningen inom det här området. Vi arbetar också för att stärka fattiga länders motståndskraft mot klimatpåverkan, och regeringen genomför därför en särskild klimatsatsning inom ramen för biståndet. 2011 är ett viktigt år för utmaningarna på miljö- och klimatområdet. Inför klimatförhandlingarna i Durban krävs tydliga politiska åtaganden, inte minst om långtgående utsläppsminskningar så att tvågradersmålet kan hållas. Sverige har visat att tillväxt går utmärkt att förena med miljömedvetenhet och en grön ekonomi, vilket blir ett centralt tema inför nästa års toppmöte om hållbar utveckling i Rio. Trygg energiförsörjning har blivit ett centralt begrepp. Vårt och våra europeiska grannars energiberoende och behovet av en diversifierad energitillförsel står i centrum för debatten. Men försörjningstrygghet handlar lika mycket om att skapa förutsättningar för väl fungerande och integrerade marknader och om att skapa incitament för att satsa på innovation, energieffektiva lösningar och förnybar energi. Globaliseringen påverkar våra säkerhetspolitiska intressen. I allt högre grad blir våra samhällen beroende av de olika flöden av varor, tjänster, kapital, personer och information som är globaliseringens själva kärna. En av de viktigaste utmaningarna för Sverige och det internationella samfundet är att säkra och underlätta de flöden som ger globaliseringen dess kraft. Men vi måste också kunna motverka och kontrollera de flöden som riskerar att underminera våra samhällen. Organiserad brottslighet, människohandel, narkotikasmuggling, illegal vapenhandel, sjöröveri och terrorism hör dit. Att värna både frihet och säkerhet i det globala nätet är en formidabel utmaning. Friheten på Internet är det övergripande intresset för att skydda de goda flöden som är det öppna samhällets kärna och ger kunskap, jobb och välstånd. Vi måste slå vakt om den nätfrihet som totalitära stater och auktoritära regimer vill kväsa av rädsla för att förlora sin makt. Ett fritt och öppet Internet förutsätter också säkra nätverk som fungerar och att vi kan skydda oss mot illegala flöden som hotar vår säkerhet och grundläggande värden. Detta kräver nytänkande, politiskt initiativ och vilja. Sverige går i spetsen för den debatten. Herr talman! Vi har goda förutsättningar att i europeiskt samarbete bidra konstruktivt till att hantera de globala utmaningarna. Europeiska unionen har under det nya fördraget fått ökade möjligheter att påverka utvecklingen i världen enligt våra värden och intressen. Nu måste vi använda och utveckla dessa möjligheter, till gagn för en värld i fred och frihet. (Applåder)

Herr talman! För lite mer än 20 år sedan reste jag till Baltikum med ett gäng unga socialdemokrater. Vi kom till Tallinn i slutet av januari 1991. Vi besökte en gryende ungdomsrörelse av socialdemokrater som hade kämpat under kommunismens ok. När vi kom hem från dessa möten och kom in på det lilla hotellet, som hade en liten sliten tv uppe på väggen där de sände bilder från CNN, såg vi sovjetiska specialtrupper försöka stoppa demonstranterna vid tv-tornet i Vilnius. Det var chockerande bilder för mig att se 14 människor krossas under stridsvagnar i Vilnius och samtidigt vara i Tallinn. Vi begav oss upp till Domberget och besökte de människor som barrikaderade kring Riigikogu, det estländska parlamentet. Jag gick dit senare på natten med korv, ost och bröd och gav till dem som demonstrerade för frihet, demokrati och självständighet i Tallinn. I eldarnas sken kunde jag se deras blickar. Det var nu eller aldrig. Det är nu eller aldrig som kommunismens ok ska kastas av oss! De sovjetiska specialtrupperna kom aldrig längre än till Riga förrän ryska demokrater sade stopp och belägg. Sedan dess har vi haft en fantastisk utveckling. De baltiska länderna är självständiga och demokratiska och är i dag med i Europeiska unionen. Vi har haft en fantastisk nytta av den förändringen. Tänk vilket stöd vi gav dem! Nästan varenda kyrka, folkrörelse och fotbollsklubb i Sverige har varit över i Baltikum och haft ett folkligt utbyte. Svenska regeringen och parlamentet var enormt engagerat för att stödja denna gryende demokrati på andra sidan Östersjön. I dag ser vi samma beslutsamhet och samma blickar hos de människor i Nordafrika som har bestämt sig för att det är nu eller aldrig som förtryckarna ska kastas ut. Det är nu eller aldrig vi ska ha vår frihet! Hur har då stödet varit från Europeiska unionen och från den svenska regeringen? I regeringsdeklarationen sägs det att Europas röst behövs i världen. Ja, det är självklart. Men den viktiga frågan är ändå vad det är Europeiska unionen säger. Om rösten säger fel saker behövs den inte i världen. Men om den europeiska rösten säger rätt saker, det är då den behövs i världen. Fanns det en europeisk röst till demonstranterna på Tahrirtorget? Det var de fem stormakterna i Europa som först gick ut och uttalade sig om hur man skulle se på situationen. När uttalade sig vår utrikesminister i EU, Catherine Ashton? Jo, ständigt två minuter efter att president Obama hade sagt någonting. Hon upprepade exakt samma sak som Obama hade sagt. Och vad sade vår egen utrikesminister? Jo, han traskade ängsligt i patrull efter Catherine Ashton och sade samma sak som hon, fast tio minuter efter. Jag är besviken. Om den europeiska rösten behövs i världen ska den vara en röst för demokrati och frihet, där vi står upp på de förtrycktas sida mot förtryckarna. Och om Sveriges röst behövs i Europa - det är de två portalmeningarna i regeringsdeklarationen - måste det vara för att trycka på Europeiska unionen att vara den rösten. Vad svarade Carl Bildt på kritiken över att han hade varit så passiv och inte hade krävt Mubaraks avgång? Han sade att det var smart att vara passiv, för det egyptiska folket är så stolt att om vi i Sverige hade krävt Mubaraks avgång hade bara Mubarak hängt sig kvar längre vid makten. Tala om för mig, herr utrikesminister, vilka folk i den här världen som inte är stolta! Vilken förtryckare vågar du kräva ska avgå för att han leder ett folk som inte är stolt? Jag förstår att det är smart av utrikesministern att säga någonting sådant, för det leder till att det bästa en utrikesminister kan göra för att främja demokrati och mänskliga rättigheter är att hålla tyst. Det är klart att det är smidigt för utrikesministern, men det är knappast klädsamt för svensk utrikespolitik, som alltid har varit en röst för demokrati och mänskliga rättigheter. Du, Carl Bildt, svek den viktigaste uppgiften en svensk utrikesminister har: att stå på de förtrycktas sida! (Applåder) Nu har demonstranterna i Tunisien och Egypten nått sitt mål. Diktatorerna har flytt, och det är dags att bygga ett nytt land, att bygga en demokrati och se till att det blir en rättsstat. Det är ett jättesvårt arbete. Det är ingen av oss som i dag kan säga om detta kommer att bli bra eller dåligt, på exakt samma sätt som vi inte visste vad som skulle hända när de baltiska folken slet sig loss från kommunismens ok. För oss som är fundamentalistiska demokrater är det alltid värt risken när man störtar en förtryckare. Det kan inte bli sämre. Nu måste Europeiska unionen och Sverige verkligen se till att göra konkret handling av högtidstalen. Det nordafrikanska folket har tillräckligt länge lyssnat på högtidstal. Redan 1985 sade man på ett toppmöte i Barcelona att vi till 2010 skulle ha ett frihandelsområde med hela Nordafrika. Det årtalet har passerats. Är det någon som vet när det över huvud taget togs upp en diskussion om ett frihandelsområde med Nordafrika? Det var inte förrän 2001, under det svenska ordförandeskapet och med en socialdemokratisk regering, som diskussionen med nordafrikanerna alls ägde rum. Vi har lovat runt och hållit tunt. Det måste bli ändring på det. Östliga partnerskapet har jag gett regeringen beröm för tidigare. Jag tycker att det var bra att Sverige och Polen tog initiativ till ett östligt partnerskap. Precis som Europeiska unionens gräns söderut är viktig är naturligtvis situationen öster om EU viktig, och jag håller med Carl Bildt om att det är viktigt att vi nu håller hårt i kraven på demokratiska reformer och reformer för mänskliga rättigheter såväl söder om som öster om Europeiska unionen. Jag är glad över att regeringen och Polen har varit aktiva i ett arbete för att snabbt och effektivt kritisera den vitryske presidenten och hans regim när man slog ned på demonstranterna och oppositionen efter presidentvalet, men se nu till att det blir en konsekvent politik. Det är ju just den inkonsekventa politiken gentemot Nordafrika som har varit problemet. Vi har hållit förtryckarna under armarna för att det är bra med stabilitet. Se nu till att ha en konsekvent hållning österut! Det lustiga är ju att samtidigt som EU sätter press på den vitryska regimen står Barroso i Bryssel och skakar hand med Uzbekistans president Karimov och hälsar honom välkommen till ett fördjupat samarbete med Europeiska unionen. Låt mig säga att Lukasjenko är fruktansvärd, men Karimov är många resor värre. Europeiska unionen måste också i Östliga partnerskapet se till att vara konsekvent i kampen för demokrati och mänskliga rätigheter. Vi får aldrig lyda Henry Kissingers realistiska utrikespolitik och bara se till våra egna intressen av olja, gas, transitleder och annat. Europeiska unionen måste vara en röst för en mer idealistisk utrikespolitik där vi ställer mänskliga rättigheter och demokrati i främsta rummet. Därför måste man se till att ha en konsekvent politik också öster om Europeiska unionen. I fredags träffade jag Aung San Suu Kyi. Jag var i Rangoon och blev inbjuden till hennes hem, där hon många år har suttit i husarrest. Det är ett once-in-a-lifetime att få träffa en person med sådan okuvlighet och sådan hetta. Att ha varit under sådant våldsamt förtryck i militärjuntans Burma och sitta rak i ryggen och vara tydlig med vad man vill är fantastiskt imponerande. Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig efter mötet med henne, måste jag säga. Jag blev dock ledsen när jag pratade med henne. Hon tog nämligen fram en rapport från ett institut i Stockholm, ISDP. Institutet har skrivit rapport efter rapport om att sanktionerna mot Burma är ohållbara, att de måste ändras och att de inte fyller sitt syfte. Dessutom står det att sanktionerna har gjort att det burmesiska folket inte har fått uppleva good governance, alltså bra regering. Hon sade till mig: Hur är det möjligt att man i Stockholm kan skriva något sådant? Förstår man inte att det är militärjuntan och regimen som har hindrat det burmesiska folket att se good governance? Jag hade inte hjärta att tala om för henne att detta institut är helt betalt av Utrikesdepartementet, FOI och Krisberedskapsmyndigheten. Det är bara regeringens myndigheter som finansierar detta. Låt mig säga att jag tycker att det är jättebra att vi har institut som kommer med olika tankar och skriver olika papper, men jag kräver ett svar av Carl Bildt i den här debatten i dag. Kan han lova att Sverige inte på något sätt kommer att medverka till att det i Europeiska unionen inleds diskussioner om lättnader av sanktionerna mot militärjuntan i Burma förrän alla de 2 000 politiska fångar som i dag finns i Burma är frisläppta? Det vill jag höra utrikesministern säga. Vi skulle ju vara en röst i Europa, och Europa skulle vara en röst i världen. Den rösten måste stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati: Ingen lättnad av sanktionerna förrän de politiska fångarna är frisläppta! Vi socialdemokrater har i dag presenterat en alternativ utrikesdeklaration. Alla ni som har lyssnat på den här debatten, gå in på Socialdemokraternas hemsida och läs deklarationen! Jämför den med den deklaration som utrikesministern i dag har presenterat. Regeringens deklaration var en redovisning av vad som händer i världen men den sade väldigt lite om vad regeringen vill göra. I den socialdemokratiska deklarationen skriver vi vad vi vill göra. Socialdemokratisk utrikespolitik gör skillnad. Den är inte tyst, och den är inte passiv. (Applåder)

Herr talman! Den europeiska utrikespolitiken är vår utrikespolitik, säger utrikesministern. Så praktiskt, då kan vi ju ställa in debatterna om den svenska utrikespolitiken i framtiden och överlåta dem åt Europaparlamentet! Hela utrikesdeklarationen handlar i princip bara om EU:s röst i världen. Jag måste säga att jag är besviken. Sverige finns fortfarande, och vi bör ha en egen uppfattning i olika frågor. Vi ska naturligtvis samarbeta i Norden, EU, FN och en mängd andra internationella organisationer, men vi kan inte utplåna oss själva. Jag blev ännu mer besviken när jag fick reda på dagens Wikileaksläcka om Sveriges inblandning i försöken att påverka Rysslands inrikespolitiska maktförhållanden och förhållandet till grannstaten Georgien. Det är pinsamt att Sveriges röst i världen nu endast hörs i slutna rum och att vi genom läckor på nätet ska få veta hur vår utrikesminister agerar. Det är pinsamt att debattera svensk utrikespolitik i dag när vi tydligen inte har någon som vi kan stå för också offentligt. Ministern talar om transparensgaranti i biståndet. Hur vore det om vi hade en transparensgaranti även i övrig utrikespolitik? Herr talman! Jag vill uttrycka beundran för de tunisiska ungdomarnas mod och beslutsamhet då de drog i gång den icke-våldsrevolution och demokratiseringsvåg som nu sprider sig till andra stater där människor lider under förtryck och fattigdom. Jag vill också tacka alla de som anslöt sig och som därmed gjorde den tunisiska jasminrevolutionen till en framgång. Deras seger ingöt hopp hos egyptier och många andra runt om i världen som nu på samma sätt kräver frihet och demokrati. Eventuellt ingjuter den också tillräckligt med nytt hopp i den gröna rörelsen i Iran. Jag hoppas det. Jag vill också uttrycka beundran för ungdomarna i Egypten och alla dem som anslöt sig där och som inte gav upp trots presidentens styvnackade motstånd mot att kliva av tronen. Ungdomarnas revolt visar tydligt att diktatorernas era närmar sig sitt slut. Facebook, Twitter, Internet och globaliseringen närmar människor varandra och gör det möjligt för oss att göra jämförelser. När de unga anammade moderna kommunikationsmedel och lyckades samla enorma skaror hade de gamla diktatorerna inte någon chans, trots deras desperata förhoppningar om att kunna stoppa utvecklingen och protesterna genom restriktioner för Internet. Men det är inte bara Egypten och Tunisien som har spärrat Internet. I länder som Kina och Vitryssland censurerar staten bort allt som är obekvämt eller anses farligt. I USA försöker man med alla medel stoppa vidare publiceringar av material från organisationen Wikileaks och få organisationens grundare utlämnad. De demokratiska rättigheterna måste försvaras även på Internet. De ska försvaras inte bara i högtidliga deklarationer här från riksdagens talarstol eller som utrikesministern säger genom att diskret försöka hjälpa till med verktyg när regimer försöker spärra Internet. Sverige ska vara ett föredöme och ha kurage nog att tala klarspråk när det gäller försvarandet av de demokratiska rättigheterna. Herr talman! Det är dags att införa ett bästföredatum på politiker. Inte minst borde politiker gå i pension precis som alla andra. Jag har mycket svårt att förstå att en person på 82 år krampaktigt håller sig kvar vid makten i stället för att njuta av en lugn pensionärstillvaro. Vi politiker har fått våra folks uppdrag att för folkets räkning förvalta våra länder och världen åt kommande generationer. Det är ett stort ansvar, och det är inget vi kan bortse från utan att det får konsekvenser. Det som i dag sker i Nordafrika är ett tydligt tecken på att kommande generationer inte nöjer sig med hur deras respektive regimer skött vare sig dialogen med medborgarna eller att se till medborgarnas bästa. För de många har det inneburit förtryck, fängslanden av oliktänkande och fattigdom och för de få har det inneburit överväldigande rikedomar, överflöd och överhet. Det är därför glädjande att ungdomar börjar protestera mer högljutt mot det förtryck som folken utsätts för. Det är glädjande att andra ansluter sig. Det är glädjande att regimerna i vissa länder i förebyggande syfte startat en reformeringsprocess i sina länder för att undvika att hamna i samma situation som Ben Ali och Mubarak. Det är inte säkert att de klarar sig undan efter många år av misshushållning för det. Men det visar att budskapet nått fram att förändring krävs. Det är glädjande att Ben Ali insåg att loppet var kört, att han inte kunde sitta kvar och att han lämnade sin post på ett tidigt stadium. Det är däremot inte glädjande att Mubarak inte hade samma förmåga att dra slutsatsen att han inte längre var önskvärd. Egyptens folk var väldigt tydligt i sitt budskap. Hans bästföredatum var passerat för länge sedan. Nog är det så att vi i Sverige, EU och USA är medskyldiga till att dessa diktatorer har kunnat sitta kvar så länge. Är det inte så att vi har offrat dessa människors frihet och rätt till demokrati för att få lite stabilitet och tillgång till deras marknader, förutom att vi tillåtits skicka tillbaka de migranter som har passerat deras länder på vägen till ett bättre liv? Kan utrikesministern till exempel svara på: På vilket sätt stöttade Sverige eller EU Tunisiens folk innan demonstrationerna? På vilket sätt stöttade vi egyptiernas krav på demokratiska reformer innan deras demonstrationer? Varför stöttade vi inte ungdomarna i Västsahara när de demonstrerade för sociala reformer i lägret utanför El-Aajún? Utrikesministern uttrycker sig närmast kolonialt om att vi med visioner men utan illusioner ska se hur vi kan hjälpa dessa länder att bygga rättsstater etcetera. Länderna måste öppna sina ekonomier och reformeras för att ge tillväxt, jobb och hopp om en bättre framtid. Varför ska inte har illusioner när vi hjälper till? Varför ska vi tala om vad de måste göra? Det är väl upp till Tunisien och Egypten att själva välja sin framtida väg? Herr talman! Diktatorerna i Nordafrika har inte tänkt på kommande generationer när de styrt sina länder, förutom eventuellt generationen i rakt nedstigande led. Nu genomlider som vi sett några av dem konsekvenserna av sitt handlande. Det vore klädsamt om vi i Europa vågade komma med självkritik. I stället för att ställa verkliga krav på att våra partnerländer kring Medelhavet uppfyller de mänskliga rättigheterna har EU och andra själviskt utnyttjat situationen med ett relativt lugn i regionen. Mubarak har setts som garanten för stabilitet i området och tillgång till Suezkanalen, och han har också varit USA:s nära allierade. Visst är det bra med stabilitet och säkerhet i området, ingen kan förneka det. Men får det ske till priset av minskad säkerhet för Egyptens medborgare? När revolten i Tunisien bröt ut var Frankrike berett att skicka hjälp för att kväsa den. När sedan Ben Ali lämnade Tunisien och begav sig till Frankrike var han inte välkommen. Var är logiken? Var går gränsen mellan vän och ovän? Det är fler än USA och Frankrike som har tappat den demokratiska kompassen någonstans på vägen. Herr talman! Miljöpartiet anser att det inte är Sveriges eller EU:s uppgift att stödja några diktatorer eller enväldiga monarker i olika länder. Det är vår uppgift att verka för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ska vara lika tuffa mot diktatorer i vårt närområde som vi är mot dem som styr länder längre bort. Vi ska alltid tala klarspråk, inte bara när det hettar till. Annars sviker vi inte bara människor i andra länder som drömmer om frihet och sätter hoppet till demokratin, utan vi sviker också våra egna medborgare som litar på att vi står upp och representerar dem och deras värderingar om frihet, rättvisa och demokrati. Herr talman! Ministern talar ofta om länderna i öst. Men EU spelar också en mycket viktig roll i Medelhavsområdet. EU undertecknar avtal om fiske, handel, partnerskap och fördjupade partnerskap med än det ena landet än det andra. Vi skriver in klausuler om att motparten måste uppfylla de mänskliga rättigheterna på hemmaplan och att de ska bekämpa olaglig migration till EU etcetera. Klausuler om olaglig migration och återsändande av flyktingar följer vi upp. Men hur går det egentligen med MR-klausulerna? Utrikesministern talar om vikten av folkrätten och internationella spelregler. Men tyvärr är det så att folkrätten används när det passar och ändras eller tänjs på när det inte passar. Det aktuella fiskeriavtalet med Marocko är ett tydligt exempel på hur folkrätten åsidosätts då även det ockuperade Västsaharas fisk ingår i överenskommelsen. Kommissionens förslag att förlänga avtalet är inget annat än en skymf mot västsaharierna. EU:s och i det här fallet i huvudsak ett EU-lands egenintresse anses vara viktigare än att sätta press på Marocko att utlysa den sedan många år utlovade folkomröstningen. Det jäser också bland ungdomarna i Västsahara. Kanske är det så att omvärlden kommer att reagera den dag de tar till vapen igen. De fredliga demonstrationerna i Gdeim Izik i slutet av förra året slogs brutalt ned och har redan glömts av omvärlden. Herr talman! En handelsvara mellan EU-länder och Nordafrika är vapen. Från EU till Nordafrika ha den fördubblats mellan 2008 och 2009. I utskottet hade vi häromdagen en föredragning av Inspektionen för strategiska produkter om det krigsmateriel som sålts till regionen från Sverige. När man går bara tio år tillbaka är det inte så många miljoner per år det handlar om. Men när man ser det i ett längre perspektiv har vi sedan 1980 exporterat krigsmateriel till Tunisien till ett sammanlagt värde av 355 miljoner. Bland annat har vi sålt luftvärnsrobot 70, radarövervakningssystem, sprängmedel, lasersikten och ammunition. Också till Egypten har vi exporterat under den tiden. Den svenska vapenexporten har fyrdubblats på tio år, och Sverige är världens näst största vapenleverantör per capita. Regeringen har till och med inrättat en myndighet för att främja svensk vapenexport. Svensk vapenexport eller vapentillverkning är inte längre till för att skydda Sverige mot ett eventuellt angrepp. Svensk vapentillverkning är till för att rädda de många jobb den ger till industrin oberoende av det omoraliska i att tillverka föremål som är till för att döda människor. Ju fler vapen, desto fler krig och desto fler som dör. Det finns bättre produkter att tillverka i Sverige än vapen som med fördel kan ersätta vapenindustrin. Vad sägs om att bygga höghastighetståg? Herr talman! Världens militärutgifter har ökat med 49 procent sedan 2000 enligt Sipri, som uppskattade att världens militära utgifter 2009 uppgick till 1 531 miljarder amerikanska dollar. Det motsvarar omkring 224 dollar per person i världen. Det är mer än vad många människor i världen har att leva på under ett år. Bara USA, som står för ungefär 60 procent av världens arsenal, avsatte år 2008 över 52 miljarder amerikanska dollar på kärnvapen. Ett riktmärke är att kostnaden ska motsvara 2 procent av bnp. Men väldigt få länder når upp till de utlovade 0,7 procent till bistånd. Det kan man jämföra med. Det är bra att regeringen välkomnar handlingsplanen för nedrustning och icke-spridning som antogs förra året. Det är också bra att vi ska anta konventionen om klustervapen. Men varför har det tagit så lång tid? När det gäller den konventionen vet jag att det finns olika tolkningsmöjligheter som vi kan återkomma till när propositionen kommer. Pengar till militära vapen prioriteras i de flesta länder. Värre är det, som jag nämnde, att leva upp till utlovade biståndsnivåer eller att komma överens om pengar till klimatanpassning för att möta tvågradersmålet. Enligt Världsbanken skulle det 2010-2050 i genomsnitt kosta 70-100 miljarder dollar per år. Det är en besynnerlig prioritering med tanke på de konsekvenser som klimatförändringarna får också för säkerhetspolitiken. Det återkommer jag till i nästa inlägg.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för den utrikespolitiska deklarationen och Urban Ahlin och Bodil Ceballos för redovisningen av deras respektive partiers utrikespolitik. Sverigedemokraterna är ett Sverigevänligt parti. Vi ställer oss bakom tanken att Sveriges folk, liksom alla världens folk, har rätt till frihet och självbestämmande. Det är mot den bakgrunden vi ser Sveriges förhållande till andra länder. Många av de problem som vi i dag kan se i världens utvecklingsländer har sin grund i kolonialmaktens gränsdragningar, där man helt har ignorerat olika folks rätt till självstyre. Den etniska splittringen i Afghanistan, där den gamla Durandlinjen har kluvit pashtunernas område i två delar, har bidragit till det landets problem och gett spänningar som också påverkar grannlandet Pakistan. På samma sätt har decennier av inbördeskrig i Sudan sin grund i gamla koloniala gränsdragningar som inte har haft någon verklig koppling till gränserna mellan olika folkslag eller folkgrupper, i fallet Sudan mellan arabiska och muslimska norra Sudan och det afrikanska och kristna Sydsudan. Vi välkomnar den fredsprocess som Sudan nu verkar vara på väg mot. Vi har grundinställningen att varje folk har rätt till sitt eget land. Vi vill hävda att konflikthärdar liknande de tidigare nämnda utgör ytterligare bevis för att det mångkulturella samhällsprojektet inte fungerar utan leder till motsättningar. Herr talman! Sverigedemokraterna menar också att vi fortsättningsvis bör ge bistånd till världens lidande med det långsiktiga målet att dessa med tiden ska kunna skapa ett värdigt liv åt sig själva i sina egna länder. Vi anser att det svenska biståndet i högre grad än vad som nu är fallet bör inriktas på katastrofbistånd för att lindra uppkomna hungerkatastrofer och nöd. Vi anser att resurser till detta bör tas från det utvecklingsbistånd som i decennier har missbrukat svenska skattebetalares pengar. Ett kostsamt utvecklingsbistånd med mycket tveksam effekt bör i stället användas till mer konkreta och omedelbara behov. I denna vilja till bistånd ligger dock inte ett ansvar för Sverige och svenska skattebetalare att ta på sig orimliga bördor. Det har under lång tid funnits en vilja från svenskt politiskt håll att vara bäst i klassen när det gäller bistånd, det vill säga att ge mer än så gott som alla andra länder i världen. Vi menar att den rimliga linjen i stället bör vara att följa FN:s rekommendationer för biståndet, vilket uppgår till 0,7 procent av bni. Visst är det så att detta utgör en sänkt ambitionsnivå. Det ska man inte sticka under stol med. Det är dock en fullt rimlig begränsning av biståndet. Det är faktiskt så att de svenska skattebetalarna anförtrott oss och regeringen sina pengar att i första hand användas till svenska behov i välfärdens kärna. Med tanke på det stora investeringsbehov som Sverige står inför, den höga arbetslösheten, det politiskt skapade utanförskapet och den höga statsskulden är det mer rimligt att vi väljer att se till våra egna behov innan vi skänker bort ytterligare skattemedel. Denna princip för Sveriges bistånd går också igen när det gäller andra utgifter. Jag tänker här på stödet till EU och dess institutioner. Sverige är i dag en nettobidragsgivare till unionen, vilket i praktiken betyder att det förs över resurser från svenska skattebetalare till utländska. Ett konkret exempel på detta är hur de misskötta finanserna i Grekland får till följd att EU håller de grekiska statsfinanserna under armarna och att svenska pensionärers skattepengar indirekt riskerar att föras över till att betala grekiska pensionsutbetalningar. Det är inte rimligt. Vi menar att EU-länder som har skött sin ekonomi så dåligt att de är konkursmässiga inte ska kunna åka snålskjuts. Har man misskött sina statsfinanser får man helt enkelt lov att dra åt svångremmen. I det här inlägget hade jag, om det här hade varit föregående mandatperiod, kunnat ta upp Sveriges förhållande till EU som exempel på en farlig utrikespolitik. I dag kan jag inte längre göra det. Det beror inte på att EU har blivit mindre av ett problem för Sverige utan mer på att det inte längre går att se EU som ett utrikesfenomen. Sverige är i dag inte längre självständigt. Vi har gett upp vår självständighet till Europeiska unionen. På många sätt är vårt arbete i denna kammare att betrakta som en gummistämpel för beslut som redan har fattats i olika EU-organ. Det är ett stort problem att medvetenheten om detta bland det svenska folket är så låg. Hur många vet till exempel att Sverige i och med Lissabonfördraget i praktiken inte är självständigt? Hur många svenskar vet vem Catherine Margaret Ashton är? Att hon i praktiken är vår utrikesminister och inte statsrådet Carl Bildt är det knappt någon som är medveten om. Hur många vet att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i praktiken innebär att vi är en del av en militärallians med skyldighet att komma till övriga länders försvar i det fall de skulle dras in i väpnade konflikter? Visserligen krävs det enighet i rådet, men ingen tvivlar väl på regeringens ambitioner att även i det läget vara bäst i klassen. Herr talman! Sverigedemokraterna anser att Sveriges förhållande till FN skulle tjäna på ett mått av konstruktiv kritik. Världsorganisationens arbete med att verka för mänskliga rättigheter och en fredlig utveckling i världen är något som vi i allra högsta grad ställer oss bakom. Trots detta finns det vissa punkter där det är svårt att inte ställa sig kritisk till FN:s funktionssätt. En uppenbar sådan punkt är hur FN:s råd för mänskliga rättigheter fungerar. Det är förvisso så att en världsorganisation måste tillåta att alla länder deltar. Trots det kan man inte underlåta att ställa sig frågan hur välbetänkt det egentligen är av FN att sätta några av världens hårdaste diktaturer som väktare över de mänskliga rättigheter som de själva är så flitiga med att kränka. Det är lite som att sätta räven att vakta hönsgården. I rådet ingår exempelvis länder som Libyen, Iran, Sudan och Saudiarabien. Länder som själva står för en betydande del av de människorättskränkningar som rådet har att hantera. Organisationer av denna typ ger ett löjets skimmer åt hela tanken med Förenta nationerna. Vi sverigedemokrater vill se en reformering av Sveriges bidrag till världsorganisationen. Vi menar att det vore mer konstruktivt av oss att söka förhandla fram en överenskommelse där vårt stöd till FN:s flyktingorgan UNHCR ökas kraftigt. Det är viktigt för Sverigedemokraterna och för Sveriges framtida utveckling att vi siktar på att hjälpa verkliga flyktingar på plats i deras närområde. Vi vill i detta sammanhang också understryka hur viktigt det är att också länder i Mellanöstern, som för närvarande vilar under ett styre av diverse diktaturer, successivt utvecklas till demokratiska, stabila och upplysta länder. Självklart är det så att vi i det här avseendet särskilt tänker på händelseutvecklingen i Egypten och Tunisien. Däremot är det viktigt att nyansera bilden av vad det är som händer och sker i just dessa länder. Man får inte låta den i och för sig högst eftersträvansvärda inriktningen på folkligt inflytande å ena sidan göra en blind för den faktiska utvecklingen å den andra. Det finns nämligen en överhängande risk för att utvecklingen i dessa länder inte alls går mot den sekulariserade demokrati som många ledamöter i denna sal ser som självklart. Det finns tvärtom en klar risk för att det folkliga uppror som för närvarande pågår kan komma att leda till att teokratiska organisationer, som det muslimska brödraskapet, kommer till makten. Detta är precis vad som skedde i Iran vid revolutionen där 1979. En folkresning kom under inflytande av det konservativa prästerskapet, vilket i sin tur ledde fram till den teokrati som i dag är Iran. Irans politiska och religiösa lednings uttalade stöd för demonstrationerna i Tunisien och Egypten borde stämma till eftertanke. Den så kallade demokratiseringsprocessen i länderna i Mellanöstern är i grunden naturligtvis positiv. För Sveriges del är det vår mening att vi bör vara tydliga med att hålla fast vid vår grundinställning, nämligen att utvecklingen är positiv men att den måste gå mot riktig demokrati med allmän rösträtt, fria och öppna val, lika rättigheter för alla och ett antagande av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Herr talman! Det är ofrånkomligt att man i en sådan här debatt i någon mån också kommer in på att diskutera hur övriga aktörer i denna kammare hanterar svensk utrikespolitik. Under den senaste månaden har det framkommit att migrationsministern och utrikesministern har funnit för gott att diskutera svensk invandringspolitik med diverse tjänstemän vid amerikanska ambassaden i Bagdad. Vi sverigedemokrater är visserligen glada över att ministrarna är beredda att föra en saklig diskussion i invandringsfrågan - vi instämmer i mycket av vad som sades vid detta möte - men inte ska väl ministrarna känna sig tvingade att åka till Irak för att våga framföra sina verkliga åsikter om den havererade invandrings- och integrationspolitiken? Det kan de göra i den här kammaren. Det vore smickrande för regeringen om man då och då vågade tala klarspråk även i den här kammaren. Jag vill ställa en avslutande fråga till utrikesministern - ja, alltså Carl Bildt, inte lady Ashton. Den senaste tiden har många av våra europeiska grannar i EU:s största och mest inflytelserika medlemsländer fått höra sin förbundskansler, premiärminister eller president - jag tänker här på Merkel, Cameron och Sarkozy - ta avstånd från det totalt misslyckade mångkulturella projektet. De har systerpartier i den svenska alliansregeringen. När kommer vi att få höra den svenska regeringen på samma sätt som sina europeiska kolleger ta avstånd från detta fruktansvärt misslyckade politiska projekt?

Herr talman! År 2008 besökte jag Liberia. Det är ett land som tar mödosamma steg mot fred och försoning efter ett av vår tids grymmaste inbördeskrig. I Liberia mötte jag kvinnorna som målade en bild av ett inbördeskrig där våldet mot kvinnorna, massvåldtäkterna, det sexualiserade våldet och stympningarna var en bärande del av de stridande parternas krigföring. I en undersökning från Liberia från 2004 svarade 60 procent av kvinnorna att de hade blivit utsatta för våldtäkter och sexualiserat våld, i många fall vid upprepade tillfällen. Ett så omfattande våld mot kvinnor kan knappast beskrivas som något annat än ett massförstörelsevapen. I dag betraktar vi Liberia som ett post-konfliktland. Men kvinnorna jag träffade i Liberia gav en annan bild. De beskrev hur våldet mot kvinnorna, männens krig mot Liberias kvinnor, fortsätter trots att omvärlden betraktar Liberia som ett land som tar steg mot fred. Vad som blev uppenbart i mötet med de liberianska kvinnorna är att generella beskrivningar av världen alltför ofta utgår från mäns erfarenheter och mäns behov. Kvinnors erfarenheter osynliggörs eller beskrivs som särintressen. Vi i den här kammaren slår oss ofta för bröstet för den svenska jämställdheten, men när vi börjar diskutera utrikespolitik förminskas kvinnors rättigheter och erfarenheter till pliktskyldiga bisatser. Som feminist kan jag aldrig acceptera att en majoritet av jordens befolkning ignoreras i svensk utrikespolitik. Därför kommer jag att använda mitt anförande till att prata om just dem som aldrig platsar i den utrikespolitiska debatten, nämligen världens kvinnor. Herr talman! Världen är inte jämställd. Från den dag vi föds till den dag vi dör påverkas våra möjligheter att utforma våra liv utifrån det kön vi har. Verkligheten för världens kvinnor ser olika ut beroende på om de lever i en kåkstad utanför Nairobi, i ett radhusområde i Alingsås eller på den afghanska landsbygden. Men det finns inga jämställda frizoner på vårt klot. Världen över ser vi att män och kvinnor inte har samma möjligheter eller tillgång till utbildning, arbete, sjukvård och säkerhet. Trots att kvinnor utgör en majoritet av jordens befolkning vet vi att världens kvinnor i dag äger bara 10 procent av jordens tillgångar. Inte ens var femte parlamentariker på jorden är kvinna. Därför måste vi inse att utrikespolitik inte är könsneutralt. En fredsfrämjande insats, ett biståndsprojekt eller ett handelsavtal kommer att påverka män och kvinnor på olika sätt och i olika grad. Herr talman! Varje dag dör tusen kvinnor för att de har blivit gravida. 358 000 kvinnor går förlorade varje år. Enligt Staffan Bergström, professor vid Karolinska Institutet, dör varje år fler människor i samband med graviditeter än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Då är inte ens en gång graviditet en sjukdom. Orsaken är uppenbar. Kvinnor har fråntagits makten över sina egna kroppar, och världens makthavare väljer gång på gång att prioritera helt andra saker än att bekämpa mödradödligheten. I dag saknar 200 miljoner kvinnor världen över tillgång till preventivmedel, och i 68 länder är abort förbjudet. Men det går att bekämpa mödradödligheten. Vårt eget land är ett lysande exempel på detta. I dag är risken att dö i samband med en graviditet i Sverige 1 på 17 400 födslar. Samma siffra för det afrikanska landet Niger är 1 på 7 födslar. 99 procent av alla kvinnor som dör i samband med graviditet dör i ett fattigt land. Men mödradödligheten är inte bara ett jämställdhetsproblem - det är ett fattigdomsproblem och ett demokratiproblem. Bland flickor i åldersgruppen 15-19 är i dag mödradödligheten den vanligaste dödsorsaken. Hur ska vi bekämpa fattigdom eller bygga demokrati utan alla dessa unga kvinnor? Enligt Guttmacher Institute skulle preventivmedel och mödravård för jordens alla kvinnor kosta 11,8 miljarder dollar. Det är mycket pengar, men det motsvarar mindre än 1 procent av världens samlade militära utgifter per år. Samtidigt som vi ser att framstegen i arbetet med att bekämpa mödradödligheten har varit få har de militära utgifterna i världen ökat med 49 procent sedan 2000 enligt Sipri. I valet mellan att rädda gravida kvinnors liv och att köpa in ytterligare ett stridsflygplan väljer alltför många av världens ledare det senare. Ett av de absolut farligaste länderna på jorden att bli gravid i är Afghanistan. Varje år dör 20 000 kvinnor i Afghanistan i samband med en graviditet. Det är med andra ord långt farligare att vara gravid i dag i Afghanistan än att vara utländsk soldat i samma land. En säker förlossning i Afghanistan beräknas kosta 35 kronor. Trots det väljer den borgerliga regeringen att i år lägga 1,9 miljarder kronor på den militära insatsen i landet! Herr talman! I dagens världsordning ser vi en arbetsdelning där kvinnor utför de tyngsta arbetena till de lägsta lönerna. Enligt den fackliga samorganisationen Ituc är det globala lönegapet mellan män och kvinnor hela 22 procent. I jordens drygt 5 200 exportfrizoner återfinns de vidrigaste arbetsmiljöerna och de lägsta lönerna. Av de 42 miljoner människor som jobbar i dessa zoner med att sy våra T-shirtar, skor, gympadojor och väskor är 80 procent kvinnor. Den ekonomiska kris som nu sveper över världen har dessutom slagit allra hårdast mot världens kvinnor. Överallt, även i Sverige, är kvinnor överrepresenterade bland osäkra och tidsbegränsade anställningar - just de arbetstillfällen som försvinner först vid ekonomiska kriser. Fackliga rättigheter och kollektivavtal är därför ett av de viktigaste verktygen för att värna jämställdheten. Trots det har den borgerliga regeringen valt att tydligt och kraftigt skära ned sitt stöd till LO-TCO Biståndsnämnd - den biståndsorganisation som arbetar med att stötta facklig organisering i syd. Detta är baksidan av den nyliberala handelspolitik som den borgerliga regeringen förespråkar. I deras nya sköna värld ska jordens kvinnor med värkande ryggar, förslitna leder och andningsbesvär garantera ständigt ökade vinster i den svenska handeln. Som om inte allt detta vore nog kan vi konstatera att det är kvinnorna som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Detta sker trots att vi vet att kvinnor i lägre utsträckning än män har bidragit till de klimatförändringar vi ser. Ungefär 70 procent av jordens jordbrukare är kvinnor. När regnen slutar falla och brunnarna sinar är det kvinnorna som drabbas först. Och som vanligt är det de fattigaste kvinnorna som drabbas hårdast. Ett trovärdigt arbete mot klimatförändringarna måste vara ett klimatarbete som därför sätter de fattiga kvinnorna i centrum. Herr talman! Var tredje kvinna i världen utsätts för våld i hemmet, på jobbet eller i samhället. Långt fler kvinnor på jordklotet lever med rädslan för våldet. Det är en rädsla som begränsar kvinnors möjligheter att röra sig i det offentliga rummet på sina egna villkor. I många av jordens konflikter är mäns våld mot kvinnor, det sexualiserade våldet, en bärande del av de stridande parternas arbete. Jag nämnde Liberia tidigare. Ett annat välkänt exempel är Kongo där massvåldtäkterna har varit ett ständigt inslag i den väpnade konflikten. Trots det var bara 6 procent av deltagarna vid fredsförhandlingarna som fördes i Kongo mellan 2000 och 2008 kvinnor. För tio år sedan kom FN-resolution 1325. Tillsammans med resolution 1820 understryker den vikten av kvinnors deltagande för att uppnå en hållbar fred. Under dessa tio år har medvetenheten om det sexualiserade våldet ökat, och i dag är våldet erkänt som en säkerhetsfråga. Men resolutioner i sig räddar inga kvinnor - då krävs det handling, och det är något som vi ser alldeles för lite av. En grupp som drabbas i synnerhet hårt av mäns våld mot kvinnor är lesbiska kvinnor. De drabbas av ett dubbelt förtryck, både som kvinnor och som homosexuella. Från flera länder rapporteras till exempel om så kallade omvändelsevåldtäkter mot lesbiska. I dagarna diskuteras i Malawi att man ska införa ett förbud och kriminalisera samkönade relationer mellan just kvinnor. Som en följd av våldet mot kvinnor är i dag 80 procent av världens flyktingar kvinnor och barn. De flyr undan ett våld och ett förtryck som drabbar dem bara på grund av deras kön, av det faktum att de är kvinnor. Trots det är möjligheterna att få asyl i Sverige på grund av könsrelaterad förföljelse små. Det finns tyvärr alldeles för många exempel på hur den borgerliga regeringens massutvisningspolitik slår mot kvinnor. Vi måste vara medvetna om att Sverige i dag inte är en fristad för dem som flyr undan våldtäkter, tvångsäktenskap och homofobi. Herr talman! Men kvinnor är inte offer. Kvinnor världen över tar strid, går samman och kräver sina rättigheter. Världens kvinnor väntar inte på att något annan ska befria dem. Runt om på jordklotet ser vi att kvinnor organiserar sig och redan nu kämpar för sin befrielse. De senaste veckornas protester i Nordafrika är tydliga exempel på detta. På gatorna i Kairo, Alger och Tunis demonstrerar även kvinnor för sina rättigheter. Och de är inte ensamma. I Centralamerikas fabriker, i Afrikas slum och i Kurdistans bergsbyar ser vi hur kvinnor går tillsammans för att kämpa för sina rättigheter. Men alltför ofta sker detta i det tysta, långt bortom mediernas strålkastarljus och långt från givarnas biståndsflöden. Frågan är: Vad kan vi göra för att stödja deras kamp? Vad kan vi göra i Sverige för att dessa modiga och kämpande kvinnor ska känna att de har en allierad och en vän i vårt land? Herr talman! Världen är inte jämställd, men den skulle kunna vara det. Resurser finns och kunskap finns. Det som saknas är den politiska viljan. Tyvärr är Sverige inte något undantag på det området. Om den politiska viljan hade funnits hade vi dramatiskt kunnat öka biståndet till mödravård och preventivmedel, hade vi kunnat bryta tystnaden om förtrycket kvinnor i FN och EU och hade vi kunnat ersätta soldaterna i Afghanistan med barnmorskor. Men i stället ser vi en borgerlig utrikespolitik av män och för män. Det är hög tid att byta riktning. Det är hög tid för en feministisk utrikespolitik i Sverige, en utrikespolitik som ser ojämlikheten mellan män och kvinnor och en utrikespolitik som sätter kampen för jämställdhet högst upp på den utrikespolitiska dagordningen. (Applåder)

Herr talman! I en debatt som denna lider vi väl alla lite av tidsbegränsningarna i en värld som är stor. Jag kan bara beklaga att oppositionens företrädare av det ena eller andra skälet valde att inte beröra avgörande framtidsutmaningar som friheten och säkerheten på nätet, livsmedelskrisen som hotar oss runt om i världen, fredsprocessen i Mellanöstern där det krävs ökade insatser, nedrustningsfrågorna - som inte har förlorat i betydelse - eller klimatfrågorna, som växer i betydelse. Men låt mig anta att detta innebär att de instämmer i regeringens politik på dessa områden. Urban Ahlin började i Baltikum, och det var bra och nästan lite gripande. Det där var i en tid - låt oss minnas den, för 20 år sedan - när många socialdemokrater hade väldigt svårt att kalla en spade för en spade eller en ockupation för en ockupation. Välkommen! Jag vill inte säga att Urban tillhörde dem, men många andra gjorde det faktiskt. Jag minns hur vi i denna kammare fördömdes av den dåvarande socialdemokratin för att vi vågade säga att hela Europas frihet är förutsättningen för hela Europas fred. Då framställdes vi som ett hot mot Sveriges neutralitet, till och med en gång ett hot mot Sveriges fred. Men från det till Egypten och Mubarak. År 1989, den europeiska frihetens stora år, hade Socialistinternationalen kongress i Stockholm. Det var en ståtlig och stolt socialistisk tillställning, där man förkunnade att Mubaraks parti i Egypten nu hade blivit medlem i deras gemenskap och att Ben Alis parti i Tunisien nu hade blivit medlem i den socialistiska internationalen. Jag kan förstå att Urban har ett behov av att skrika lite högre än andra just nu. Man satt ju och mös med Mubaraks män i de socialistiska salongerna i decennium efter decennium när det var undantagslagar i Egypten. År 1989, Urban, hade undantagslagarna varit i kraft i Egypten i ett decennium, och så applåderade ni när han blev en av era kamrater, tillsammans med den där kul killen från Tunisien som ni också tyckte var en lovande socialist och demokrat. Så kan det bli. Först förra måndagen - sent, sent, sent ska syndaren stundtals vakna - suspenderade man Mubaraks och Ben Alis maktpartier från medlemskapet i Socialistinternationalen. De är fortfarande medlemmar - ni är fortfarande kamrater - för det krävs en kongress för att utesluta dem. Ni kommer att sitta där ett tag, om de nu finns kvar, kanske i landsflykt någonstans. Två raka frågor till Urban Ahlin: Hur kunde ni i Stockholm 1989, frihetens år, välkomna dessa två maktpartier och förtryckare i er krets? Varför satt ni så sött med dessa maktens män från dessa diktaturer så länge tillsammans i er stolta international? Det är frågor som kanske kunde kräva en kriskommission, även om jag såg att kriskommissionen av Aftonbladet nu hade liknats vid en kamel. Från regeringens sida har vi varit tydliga vad gäller Egypten under de senaste åren. Vi var tydliga i FN:s generalförsamling om tillståndet i Egypten. Vi var tydliga i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen i Egypten. Vi var tydligare, vågar jag säga, än tidigare regeringar har varit om situationen som den var i Egypten. Vårt krav var fria och rättvisa val och demokrati. Vårt krav återstår att förverkliga. Där är det viktigt att vi nu tar itu med den uppgift som flera av oss berört, nämligen att förnya, skärpa och förfina EU:s grannskapspolitik i olika hänseenden. Jag tror att det är oerhört viktigt att Europeiska unionen har förmågan att vara ett fyrtorn för frihet gentemot öst, där behovet är stort - det är vi eniga om - och gentemot syd, där behovet också är mycket stort. Svårigheterna är förmodligen ännu mycket större, men det gör inte att vi ska vika undan från dem. Vi vet en del om vad vi ska göra. Den fria handeln berördes i flera inlägg. Där ska vi försöka - det borde vi redan ha gjort. Motståndet har inte varit på vår sida, utan motståndet har ofta varit från regimer som har varit beroende av gamla socialistiska oligopolistiska strukturer i dessa länder som det gäller att bryta ned för att öppna upp de olika samhällena. Annars kommer det inte att gå. Jag inbjuder gärna alla oppositionens företrädare till en dialog om hur denna politik ska utvecklas. Om Burma kort: Jag har fått en hänvändelse från Aung San Suu Kyis parti om en dialog också om sanktionerna. Den hänvändelsen svarar vi självfallet ja till. Till Bodil Ceballos bara kort: Din kritik är riktig, i den meningen att vår utrikespolitik är Europas utrikespolitik. Det innebär inte att vi inte agerar självständigt, men vår nästan främsta utrikespolitiska uppgift är att nu verka för att förverkliga den gemensamma europeiska utrikespolitiken. Det är den som ger röst, inflytande och möjlighet att påverka de stora globala utmaningarna. Vi kan sitta och göra uttalanden i Sveriges riksdag - det är trevligt och bra på många sätt - men det är inte nödvändigtvis så vi förändrar världen. Det är genom ett aktivt engagemang för att forma ett Europa som formar världen som vi kan ha inflytande, och det är det vi behöver. Till Sven-Olof Sällström i all korthet: Vi är redan i dag en humanitär stormakt, och det ska vi vara stolta över. Men vi ska inte heller dölja att vi ska vara beredda att hjälpa till. Vi var beredda att hjälpa Lettland i den finansiella krisen. Vi var beredda att hjälpa Island i den finansiella krisen. Känn stolthet över detta! Stäng inte dörrarna till allting över huvud taget! Är vi självständiga eller inte? Ja, vi är skyldiga att underordna oss beslut av FN:s säkerhetsråd. Det verkade på argumentationen som om ni tycker att vi ska lämna också Förenta nationerna. Välkomna till världen! Vi lever i en värld av beroenden, och det är dessa beroenden som bygger det svenska välståndet. Skulle vi stänga dörrarna till omvärlden för vi oss tillbaka till 1700-talets fattigdom. Dit vill vi absolut inte. Hans Linde sade när vi talades vid inledningsvis att han skulle överraska med sitt anförande. Det gjorde han, också i den meningen att jag aldrig har varit med om ett anförande av Hans Linde där jag kan instämma i så mycket som jag kan. Det var 10 procent på slutet, måhända, men i övrigt håller jag med. Titta på arabvärlden, som vi nu diskuterar! Ett av de allra största problemen med arabvärlden är att kvinnorna inte har fått komma fram. Men nu ser vi början på detta. På Tahrirtorget var det i början - titta på tv-bilderna - nästan bara män, men mot slutet började de arabiska kvinnorna komma. Arabvärlden kan aldrig utvecklas utan att kvinnorna får nya möjligheter. Kan vi medverka till detta gör vi en stor utvecklingsinsats. Detsamma gäller Afghanistan. Där åker jag runt och försöker titta på de kvinnor som vi kan lyfta fram med våra olika insatser. Kvinnornas deltagande i nationers utveckling är en avgörande förutsättning för att dessa nationer ska utvecklas. Kan vi över partigränser göra en insats i denna del har vi faktiskt gjort något stort. Jag nästan instämde i nästan allt som Hans Linde sade. Det gjorde väl denna debatt rätt unik. (Applåder)

Herr talman! Carl Bildt gör som han brukar göra när han kommer till den andra rundan i debatten. Han säger att Urban Ahlin inte sade något om det ena och det andra. Men han glömmer en liten detalj. Han hade 30 minuter på sig i sitt inledningsanförande, och dessutom stängde talmannen av klockan eftersom utrikesministern inte klarade att hålla sig inom dessa 30 minuter, medan jag har 12 minuter till mitt förfogande. Det är alltså inte så underligt om oppositionen inte hinner att ha en lika heltäckande bild som herr utrikesministern har över världsläget. Men som sagt har vi skrivit en alternativ utrikesdeklaration som täcker även de frågor som utrikesministern menade inte fanns med i mitt inledningsanförande. Alla som lyssnar på debatten, var så vänliga att titta på Socialdemokraternas hemsida och läs vår utrikesdeklaration! Låt mig först ta upp tillbakagången till 1989. Det visar bara hur stressad Carl Bildt är över anklagelsen för att han har varit så tyst och passiv och inte stått på de förtrycktas sida att han går in på Baltikum, kritiserar gamla socialdemokrater och säger att det hände något på någon socialistinternational där vi myste ihop. Jag var inte med, så jag kan inte riktigt berätta i vilka salonger man satt och myste ihop med Mubarak och Ben Ali. Jag har faktiskt ingen aning om det. Men jag har tittat på Internet. Även jag är ibland ute på Internet och tittar på hemsidor. Jag hittade där hemsidan för det europeiska folkpartiet, det vill säga det konservativa europeiska partiet EPP. Det fanns en videosnutt från så sent som förra året, 2010, som beskriver hur Ben Alis parti och EPP-gruppen i Europaparlamentet har inlett ett fördjupat samarbete och ska gå hand i hand i framtiden. Det är ganska fascinerande. Det är ganska många år från 1989 till 2010. Herr utrikesministern kastar nog en del sten i glashus. Låt oss säga att vi båda i våra internationaler och våra europeiska partier ibland har en del partier där det finns en del övrigt att önska. Så är det. Jag tvivlar inte på Carl Bildts demokratiska hållning, och jag tror inte heller att han tvivlar på min. Men det är ingen tvekan om att det finns en del sådana partier. När det gäller Aung San Suu Kyi säger Carl Bildt att det har kommit en förfrågan från henne om att delta i en dialog. Utmärkt! Men min fråga till utrikesministern var: Lyssnade ni på det krav som Aung San Suu Kyi hade, nämligen att vi inte ska inleda några diskussioner om lättnader av sanktioner förrän alla politiska fångar är frisläppta? Det är nämligen hennes stenhårda krav. Jag tolkar Bildts svar så att han vill ha en dialog om sanktionerna och att NLD, alltså Aung San Suu Kyis parti, ska vara med i den dialogen och att också hon ska vara med. Jag ser att Carl Bildt nickar. Jag är väldigt glad över det, för det är oerhört positivt och viktigt att Aung San Suu Kyi är med i den diskussionen. Hon kommer att bli glad att höra det. Vi har henne nämligen på en konferens kl. 2 i eftermiddag, där vi har bjudit in journalister och människor som är engagerade för Burmanätverket. Hon är med på telefon från Rangoon. Tyvärr kan hon ju inte lämna landet. Men detta är ett av de få tillfällen då hon faktiskt är med på sådana möten över telefon. Det säger jag till alla som är intresserade och har möjlighet att vara med i Skandiasalen och se detta lite senare. Jag ska med glädje rapportera att utrikesministern säger att hon ska få vara med i diskussionerna om sanktionerna i framtiden. Det är ett viktigt budskap. En annan fråga som jag skulle vilja ta upp med utrikesministern är det östliga partnerskapet. Som jag sade är det bra att vi nu står upp för demokrati och mänskliga rättigheter. Men vi måste nå ut också till befolkningen i dessa länder. Jag har vid flera tillfällen påtalat att EU:s politik när det gäller Schengen och viseringarna är kontraproduktiv. Jag reste tidigt till Minsk i Vitryssland och träffade studenter som var otroligt glada över att de kunde nattåget till Warszawa, gå från förtryckets Vitryssland till frihetens Warszawa och det inte kostade någonting. När de åkte över gränsen betalade de en gränspasseringsavgift på en halv dollar, tror jag det var. Men i dag med Schengenviseringen kostar det 60 euro. Vi föreslår i vår utrikesdeklaration att man ska ta bort viseringsavgifterna för alla medborgare i de länder som tillhör det östliga partnerskapet, för att på det sättet visa att vi faktiskt vill ha personliga, folkliga kontakter och att de är välkomna till oss. Jag är nyfiken på att höra svaret. Beträffande Afghanistan skriver vi tydligt i vår deklaration att vi nogsamt kommer att bevaka att regeringen uppfyller det vi har kommit överens om i vår överenskommelse. Mandatet prövas varje år, och vi kommer noggrant att bevaka att det vi har kommit överens om kommer att fullföljas. När det gäller de europeiska stridsgrupperna, som Carl Bildt tog upp, vill vi från socialdemokratisk sida säga: Dessa stridsgrupper har aldrig använts, och de kostar enorma pengar och låser upp enorma resurser både personellt och materiellt. Frågan är: Kan vi inte hitta ett något bättre system för detta framöver? Förenta nationerna behöver ju stöd från länder som Sverige. Det vore väldigt bra om vi kunde ha en diskussion om nästa internationella insats och att göra en sådan i en FN-mandaterad och FN-ledd insats. Sedan vill jag också säga: Vi befinner oss nu i 2011. Det är ganska fascinerande att se att vi har en regeringsdeklaration där det inte står en enda rad om hbt-personernas rättigheter i världen. Vi vet att hbt-personerna kränks oerhört och att deras rättigheter slås ned över världen. Hans Linde var inne på frågorna. Jag måste säga att det är fascinerande att en regering år 2011 inte ens nämner hbt-situationen. När det gäller relationerna till Ryssland vill jag betona de frusna konflikterna. Jag tycker att Sverige ska spela en mycket tydlig roll i samarbetet mellan Europeiska unionen och ryska federationen. Vi måste villkora samarbetet med en rysk vilja att bidra till att lösa de frusna konflikterna. Det är det som ska avgöra hur djupt samarbetet mellan Europeiska unionen och den ryska federationen kan utvecklas. Jag tror att det är oerhört väsentligt att EU villkorar samarbetet med Ryssland för att faktiskt få den ryska federationen att konstruktivt bidra till att lösa de frusna konflikterna i vårt närområde. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att utrikesministern inte lyssnade så noga när jag talade tidigare. Friheten på nätet talade jag faktiskt om. Men utrikesministern sade att ingen gjorde det. Jag talade också om Wikileaks. Jag tycker att det är mycket bra att vi nu har en ny världsordning, där nätet gör att människor kan uttrycka sig och sätta i gång revolutioner, som vi har sett, och vi genom Wikileaks kan få reda på vad som händer i de slutna rummen. Det är positivt. Jag tycker fortfarande att Sverige ska ha en egen röst, inte bara genom EU. Andra länder förväntar sig att vi uttalar oss i olika frågor. Många länder förväntar sig det, och många länder förstår inte senfärdigheten, att vi ska vänta in en gemensam uppfattning. Ministrarna från Tyskland, Frankrike och England väntar inte in, utan de uttalar sig. Det kan också Sverige göra. Herr talman! Jag talade tidigare om vårt ansvar för att förvalta världen åt kommande generationer. Det gäller i allra högsta grad klimatet. I Cancún nåddes vissa framsteg, men de var långt ifrån tillräckliga. Det är inte så mycket som tyder på att vi kommer att nå målet att temperaturen inte ska stiga med mer än 2 grader. För vissa öriken är en ökning på 1,5 grader redan mer än vad deras länder klarar av utan att läggas helt under vatten. Vad är det då för värld vi lämnar över till våra barn och barnbarn? Många av oss som fattar de politiska besluten i dag kommer att vara för gamla - eller redan döda - för att drabbas av de värsta konsekvenserna av vårt eget handlande. Men vilka är det som redan i dag drabbas av de rika ländernas överkonsumtion av klimatpåverkande varor och produkter? Alla vet det redan, så det kanske är överflödigt att säga det, men det är de fattiga människorna i fattiga länder, som vanligt. Herr talman! Med utgångspunkt i klimatpanelens rapporter som kom 2007 vet vi att häftiga väderförändringar kommer att inträffa till följd av klimatförändringarna. Vi vet att klimatet förändras. Även klimatskeptikerna vet det, även om de skyller på annat än människan. Men oberoende av vilket, så vet vi att vi måste anpassa oss till de nya förutsättningarna. Översvämningarna blir kraftigare. Stormarna blir kraftigare. Torkan blir värre. Här hemma upplever vi att snöovädren blir värre, eftersom tågkaoset ökar. Det är kanske lika mycket resultatet av en felaktigt förd infrastrukturpolitik här i Sverige som av klimatförändringarna, men det är en helt annan debatt. Herr talman! Förra året drabbades över 200 miljoner människor av naturkatastrofer. 90 procent av dem bodde i Asien. Enligt Asiatiska utvecklingsbanken måste världen förbereda sig på att miljontals människor som i dag inte är på flykt kommer att vara det inom ett antal år. Den säger också att länderna måste förbereda sig för denna flyktingström för att undvika stora humanitära katastrofer och för att undvika enorma kostnader. I dag finns det inget internationellt regelverk för att hantera dessa stora flyktingströmmar, om de inte skulle råka vara drabbade av klimatet och politisk förföljelse samtidigt, naturligtvis. Men inte ens politisk förföljelse är i dag en garanti för att människor ska få skydd i andra länder. I dag har det gått ett nytt plan till Irak med flyktingar. 150 personer samlades i morse utanför Kållereds förvar för att försöka stoppa det här. Det är inte en bra bild vi sänder till andra länder om hur vi hanterar folkrätt, flyktingrätt och annat här i Sverige. Men jag ska återgå till klimatet - det där var en liten avvikelse. Översvämningen i Pakistan förra året täckte en yta lika stor som hela Sverige, och flera miljoner människor drevs på flykt. Det ger lite perspektiv på hur stora katastroferna kan vara. Naturkatastroferna blir allt fler, men de kommenteras alltmer sällan i medierna, om ingen svensk drabbas, förstås. Det kanske är så att katastroferna börjar bli för vanliga. Nyligen drabbades Australien av häftiga oväder och översvämningar. Det var nog ingen som undgick att höra talas om det på nyheterna. Men att även Sri Lanka drabbades hårt alldeles nyligen har däremot dränkts, förutom i vatten, i mediebruset. Utrikesministern säger att 2011 är ett viktigt år för utmaningarna på miljö- och klimatområdet. Han säger också att Sverige visat att tillväxt går utmärkt att förena med miljömedvetenhet och grön ekonomi. Det är tyvärr en sanning med modifikation, eftersom vi inte räknar med de samlade utsläppen per person. En stor del av de varor vi konsumerar här i landet är tillverkade i något annat land och har gett upphov till utsläpp där i stället. Enligt den officiella statistiken är utsläppen av klimatgaser per person och år i Sverige 6,9 ton. Det är en hisnande summa om man jämför med en person i till exempel Liberia. Men de verkliga utsläppen är, om man räknar in svensk importerad konsumtion och utrikes flygresor, 13,3 ton per person och år. Det är alltså lätt att minska utsläppen i Sverige när man i stället flyttar dem utomlands. Herr talman! Regeringen ska under våren presentera en svensk strategi för Arktis. Det gläder mig att fokus för Sveriges del ligger på att skydda Arktis natur. Jag utgår från att ministern inte bara menar den synliga naturen, det vill säga istäcket, utan också de naturresurser som gömmer sig därunder. All olja och all gas som inte utvinns är en vinst för klimatet och mänskligheten. Därför vore det av yttersta vikt att komma överens med övriga länder om att freda Arktis mot exploatering. Utrikesministern sade häromdagen att det samarbete som nu diskuteras mellan länderna i norr bara handlar om miljöövervakning. Jag känner mig inte alls lika säker på att det inte finns andra intressen också. EU har tidigare talat om varsamt nyttjande av resurserna - jag minns inte den exakta ordalydelsen. Men nu när vi inte har någon egen utrikespolitik är det förmodligen det som gäller för svensk del. Eller kommer utrikesministern att ta strid i den frågan?

Herr talman! Jag ska återknyta till mitt förra anförande när det gäller svenskt bistånd. Inriktningen på vår biståndspolitik syftar inte till att slita brödet ur handen på den fattige, tvärtom. Vi vill öka stödet till fattigdomsbekämpningen, för att ge de mest utsatta människorna bröd för dagen och för att hjälpa de mest nödlidande. Men det är klart att vissa projekt inte skulle genomföras med Sverigedemokraternas biståndspolitik. Vi skulle till exempel aldrig stödja en sittande förtryckande regim med nya Volvo- och Scanialastbilar, lastbilar som sedan kan misstänkas användas i stora folkomflyttningsprogram, etnisk rensning. Vi skulle heller aldrig ge direkta budgetstöd till regimer som bedriver terror mot delar av den egna befolkningen. Det svenska utvecklingsbiståndet har under alltför lång tid kännetecknats av naivitet, stöd till socialistiska diktaturer och korruption. Detta vägrar vi sverigedemokrater att medverka till. När det gäller demokratiseringsprocessen i Nordafrika och Mellanöstern anser vi sverigedemokrater att det är oerhört viktigt att detta utmynnar i riktig demokrati och att de aktuella länderna ställer sig bakom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Här menar vi att det är extra viktigt att markera att enbart en anslutning till den så kallade Kairodeklarationen, med urvattnade rättigheter, inte är tillräckligt. Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna kom till som ett svar på FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna, eftersom många muslimska länder ansåg att denna deklaration inte på ett fullgott sätt kunde fungera tillsammans med islam. Skillnaden gäller bland annat kvinnors ställning, religionsfrihet och yttrandefrihet. Kairodeklarationen avser att förmedla en muslimsk syn på mänskliga rättigheter och slår fast sharia som dess enda grund. I stort sett samtliga muslimska länder i Mellanöstern har ställt sig bakom Kairodeklarationen, bland annat Egypten, Tunisien, Sudan och Saudiarabien. Sverigedemokraterna anser att världssamfundet just nu har en unik möjlighet att främja de mänskliga rättigheterna genom att ställa krav på att dessa länder fullt ut ska acceptera FN-deklarationen. Vi har möjlighet att förbättra livssituationen för miljontals människor. Bland annat gäller det kvinnor, religiösa och etniska minoriteter, politiska organisationer, journalister och hbt-personer. Herr talman! I samband med nyhetsbevakningen av demonstrationerna i Nordafrika har det på något underligt sätt fallit bort att Hosni Mubaraks maktparti faktiskt hade ett systerparti här i Sverige, precis som utrikesministern påtalade tidigare, och det är Socialdemokraterna. I den så kallade Socialistinternationalen ingår de svenska socialdemokraterna. Men också sådana partier som Hosni Mubaraks NDP och det tunisiska maktpartiet RCD ingår eller har ingått i denna illustra samling. Jag tycker att Urban Ahlin, när han åker ned till torgen i Nordafrika för att prata med demonstranterna och för att bjuda på bröd, korv och ost, ska be dem om ursäkt för socialdemokratins stöd till dessa diktaturer. Det är inte utan att man anser att Socialdemokraternas tal om demokrati och mänskliga rättigheter ekar en smula ihåligt när man betänker vilka partier som de har valt att omge sig med i denna diktaturernas international. Däremot finns det ett parti som inte ingår i denna organisation, och det är Sverigedemokraterna. Jag vill understryka detta inför eventuella framtida diskussioner om människosyn och människovärde - för att inte tala om modeordet värdegrund. Jag vill ställa en fråga till Socialdemokraterna, och då kan Urban Ahlin passa på att svara: Anser ni er dela värdegrund med övriga medlemmar i Socialistinternationalen? Medlemskapet i Socialistinternationalen är ju frivilligt. Ni kan välja att lämna organisationen om ni vill. Ni väljer alltså frivilligt att delta och samtala med, utbyta erfarenheter med och samarbeta med diktaturer. Vissa medlemmar i Socialistinternationalen är direkt eller indirekt ansvariga för folkmord, politisk och religiös förföljelse, tortyr och förtryck av den egna befolkningen. Sverigedemokraterna däremot skulle aldrig någonsin någonstans och så vidare. Men för att göra en liten jämförelse, Urban Ahlin: Kan ni socialdemokrater vara vänliga och förklara för mig på vilket sätt en enda sverigedemokratisk partiföreträdare någonsin någonstans någon enda gång gjort sig skyldig till ens en bråkdel av de avskyvärda brott mot mänskligheten som vissa av era kompisar i Socialistinternationalen är ansvariga för? Bara så att jag förstår ert tal om värdegrund, för det verkar på mig mycket märkligt, och det är något som jag är övertygad om delas av många som tar del av denna debatt på tv och på nätet. I Elfenbenskusten vägrar presidenten som representerar era vänner i Ivorian Popular Front lämna ifrån sig makten efter att ha förlorat presidentvalet 2010, något som FN, EU, Afrikanska unionen och USA är överens om måste ske. Herr talman! Den självklara frågan till Socialdemokraterna blir således: På vilket sätt delar ni socialdemokrater värdegrund med Laurent Gbagbo? Slutligen, utrikesministern, kan jag inte undkomma frågan: Nej, vi ska inte lämna FN, men vi kanske inte på samma sätt delar utrikesministerns syn på FN och hyllar organisationens alla delar. Bland annat är det för mig outgrundligt varför alliansregeringen vill ta plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter, denna pajasorganisation, tillsammans med Libyen, Iran, Sudan och Saudiarabien.

Herr talman! Under samma tid som Carl Bildt här tidigare i dag presenterade sin utrikespolitiska deklaration dog 22 kvinnor i samband med en graviditet. Det var 22 kvinnor som dog under Carl Bildts huvudanförande, med blödande underliv efter en illegal abort utförd i en gränd. De dog efter missfall, gömda i ett bakre rum i ett hus på landet. De dog efter en förlossning, mil från närmaste barnmorska. Jag lastar inte Carl Bildt för att vi inte lyckades rädda de här 22 kvinnorna. Däremot lastar jag Carl Bildt för att han presenterar en utrikespolitisk deklaration där dessa kvinnor inte nämndes med ett enda ord. Carl Bildt skrev för ett par dagar sedan på sin blogg - jag har lärt mig i den här kammaren att det numera är Sveriges främsta utrikespolitiska verktyg - att han skulle presentera en "sedvanlig utrikespolitisk deklaration". Låt mig gratulera Carl Bildt till att ha lyckats presentera just en sedvanlig utrikespolitisk deklaration, en deklaration där den borgerliga regeringen i sedvanlig ordning passivt lutar sig tillbaka och blickar ut över världen utan konkreta förslag, utan konkreta idéer om hur man skulle kunna agera från svensk sida för att göra jorden till en lite bättre plats att leva på. Det var också en sedvanlig utrikespolitisk deklaration i betydelsen att kvinnors rättigheter och förtrycket av kvinnor som vi ser över hela världen förminskades till pliktskyldiga bisatser. Carl Bildt talade länge och utförligt om Östersjön, EU och vårt närområde, men inte med ett enda ord nämner han det faktum att kvinnor vid Östersjöns södra strand förvägras rätten till egen kropp. Inte med ett ord nämndes att i Baltikum tas oroväckande steg mot att inskränka möjligheten till sexualupplysning. Det är knappast första gången Carl Bildt blundar för dessa frågor. Carl Bildt fick sedan ytterligare åtta minuter till att rätta till detta misstag. Men Carl Bildt valde att använda sitt andra anförande i den här debatten mer till att tjafsa med Urban Ahlin än till att prata om de 22 kvinnor som dog under hans huvudanförande. Man kan anklaga utrikesministern för mycket, men inte för vara någon stridande och stridbar feminist. Vänsterpartiet har granskat Carl Bildts samtliga fem utrikespolitiska deklarationer. Det har varit fem deklarationer av män och om män - skolboksexempel på en utrikespolitik som formats utifrån mäns verklighet, där män varit norm och där kvinnor ständigt varit undantag. Kvinnors verklighet har i bästa fall i samtliga dessa fem deklarationer beskrivits i just pliktskyldiga bisatser. Carl Bildt har i sina fem utrikespolitiska deklarationer lyft upp frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter en gång, trots att vi vet att tusen kvinnor dör varje dag i samband med en graviditet. Det är inte bara i dag Carl Bildt har missat att prata om hbt-personers situation. I fem utrikespolitiska deklarationer har han nämnt hbt-personers situation en enda gång, trots att vi vet att förtrycket är hårt och skoningslöst världen över. Orden "kvinna" och "kvinnor" har nämnts sammantaget 16 gånger i fem utrikespolitiska deklarationer. Samtidigt har "Europeiska unionen" nämnts 221 gånger. Det säger en hel del om Carl Bildts politiska prioriteringar. Nu är ju inte det stora problemet att Carl Bildt inte nämner olika ord tillräckligt ofta i sina utrikespolitiska deklarationer. Problemet är den utrikespolitik vi ser och som förs, där kvinnors rättigheter och möjligheter lyser med sin frånvaro. Carl Bildt sade tidigare i dag att han instämde i mitt anförande till stora delar. Det var ju glädjande på många sätt, men låt mig betvivla att Carl Bildt pratar om aborter och preventivmedel under EU:s kristallkronor. När senast, Carl Bildt, skrevs ett blogginlägg, om det nu är ett sådant viktigt utrikespolitiskt verktyg, som handlade om mäns våld mot kvinnor eller den vidriga situation som råder i många av de fabriker i Centralamerika och Sydostasien där kvinnor med värkande ryggar och andningsbesvär håller uppe de ökade vinsterna i den svenska handeln? Jag tror dock att det är möjligt att föra en helt annan utrikespolitik. En utrikespolitik som sätter kvinnors rättigheter i fokus. Sverige skulle kunna vara ett land som bröt tystnaden, som inte höll tyst under EU:s kristallkronor när det kom till kvinnors rättigheter. Det skulle möjligtvis innebära en lite mer tryckt stämning på några cocktailpartyn, men vi vet också att det första steget som måste tas om vi ska minska mödradödligheten, minska mäns våld mot kvinnor och öka kvinnors rättigheter i världen är att bryta tystnaden på dessa områden. Vi skulle också kunna föra en biståndspolitik som satte kvinnors rättigheter i fokus, inte bara i retoriken, utan också när vi förmedlar våra biståndsmedel. Vi från Vänsterpartiet har sagt: Låt oss sätta ett mål att minst 10 procent av det svenska biståndet ska gå till arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter! Vi skulle uppskatta att Carl Bildt skrev under på det. Vi skulle också kunna vara ett land som i EU, FN och Nato såg till att FN:s deklarationer 1325 och 1820 omsattes i tydliga handlingsplaner, och vi kunde se till att man i de freds- och försoningsprocesser där Sverige är aktivt och delaktigt såg till att kvinnor också fanns med vid förhandlingsbordet. Vi skulle, och det är kanske viktigast av allt, vara ett land som både ekonomiskt och politiskt ger vårt stöd till de kvinnor som nu världen över organiserar sig för sina egna intressen. Vi kunde stödja de modiga kvinnorna i Nicaragua som kämpar för rätten till abort, stödja kvinnorna som organiserar sig fackligt i fabrikerna i Indonesien, stödja de lesbiska kvinnor som kämpar under fruktansvärda omständigheter i Uganda. Möjligheterna, herr talman, att föra en feministisk utrikespolitik finns. Det som saknas är den politiska viljan hos den borgerliga regeringen.

Herr talman! Den 9 november 1989 föll Berlinmuren. Det markerade slutet på kommunismen i Östeuropa och början på demokratiseringen. Den 13 januari 2011 lämnade Zayn al-Abidin Ben Ali Tunisien. Den 11 februari, i fredags, avgick Hosni Mubarak från presidentposten i Egypten. Vad vi nu bevittnar kan vara arabvärldens 1989. På en månad har 90 miljoner invånare i Tunisien och Egypten blivit kvitt sina diktatorer. Det motsvarar ett halvt Sovjetunionen eller tio Ungern. Det har dessutom skett efter omfattande och fredliga protester. Andra regimer i regionen har gjort lättnader eller vidtagit andra åtgärder i ett försök att behålla kontrollen. Förändringarna i Egypten ska trots allt inte överdrivas. Det är fortfarande militären som styr, men landet har andra och bättre förutsättningar nu efter de protester som har pressat fram Mubaraks avgång. Det är nu dags att tydligt visa de demokratiska och sekulära krafterna i Mellanöstern och överallt i världen att vi stöder dem - inte bara i ord utan också i handling. Herr talman! Det har varit lite ordväxlingar här kring Socialistinternationalen, och det är ju som bekant en international med en ständigt minskande medlemsskara. Vänsterpartiet har inte blandat sig i denna diskussion, att notera. Deras international lades faktiskt ned redan 1943. Mer förvånande är att Sverigedemokraterna blandar sig i den här diskussionen. Det är så att säga en sorts contradiction in terms att Sverigedemokraterna över huvud taget vill ha en international, tror jag. Det kanske skulle vara inte-nationalen - den nationalistiska internationalen. Fru talman! Protesterna har också nått fram till Iran. Den gröna rörelsen har återigen gått ut på gator och torg. Iran är i dag en av världens mest repressiva stater. Regimen hänger sina medborgare i lyftkranar, torterar meningsmotståndare och vill utplåna staten Israel. Den svenska rösten måste vara tydlig: Iran får inte bli en kärnvapenstat! Men det skulle inte förvåna om förhandlingarna om det kärntekniska programmet återigen fallerar på grund av Irans agerande. Sverige bör verka för ökad press på Iran. Folkpartiet välkomnar skärpta sanktioner och vill prioritera ned Sveriges dialog med Iran till att ske endast på tjänstemannanivå. Vi bör öka våra insatser för att stödja demokratirörelsen i Iran. Fru talman! Kina är inte bara världens största land utan snart också världens största ekonomi. Under 1900-talet har vi levt i en tillvaro där världens ekonomiska supermakt varit en demokrati. Men med den förskjutning av makt och inflytande som nu sker i världen kommer detta att förändras. Vi i denna kammare kommer sannolikt att leva andra halvan av våra liv i en tillvaro där världens ekonomiska supermakt är en diktatur. Vi borde vara mer oroliga över detta än jag tror att vi är. I det internationella umgänget, i världssamfundet och i våra relationer med andra länder kommer denna realitet att avspeglas. Det kommer att ställa krav på Sverige och andra länder att samarbeta och att på olika sätt påverka Kina att gå i en mer demokratisk riktning. Det skulle också underlätta för demokratin Taiwan. Fru talman! Trots de stora problem som finns i världen med ofrihet, krig, en bristande yttrande- och pressfrihet, förtryck av kvinnor och flickor, förföljelse av minoriteter, naturkatastrofer och mycket annat måste vi förstås tillstå att också stora framsteg skett i världen. Fler länder än tidigare är i dag fria stater. Fler länder än tidigare har öppnat upp sina ekonomier och är i dag integrerade i globaliseringen. Fler människor får äta sig mätta och färre dör i tidig ålder. I Europeiska unionen fortsätter samarbetet att fördjupas. Detta är något som vi liberaler i Folkpartiet alltid arbetat hårt för. Vi vill att Sverige ska tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Vi vill att Sverige ska ansluta sig till euron. Den nya utrikestjänsten kommer på sikt att stärka Europeiska unionen som internationell aktör. Vi i Folkpartiet vill också värna den transatlantiska länken och vill se ett svenskt medlemskap i Nato. Vi anser att Sverige ska ge ett stort bistånd. I regeringsställning har vi bidragit till att enprocentsmålet uppnåtts i varje statsbudget sedan maktskiftet 2006. I en värld där extremism, konspirationer samt hat och våld tillåts verka behövs starka motkrafter. Sverige ska i sin utrikespolitik vara en tydlig röst mot antisemitism och islamofobi och mot homofobi, kvinnohat, rasism och diskriminering. Sverige ska vara en tydlig röst för demokrati runt om i världen - i Kuba, Belarus/Vitryssland, Eritrea, Burma, Tunisien, Egypten som nämnts liksom i Kina, Iran och andra länder där förtryck pågår. Avslutningsvis, fru talman, vill jag betona vikten av att Sverige är närvarande i konfliktområden - politiskt samt med biståndsprojekt och, som i Afghanistan, med trupp. Vårt engagemang i Afghanistan är långsiktigt och starkt. Våra 500 män och kvinnor som är på plats i Mazar-e Sharif gör ett viktigt arbete för Afghanistans framtid. Folkpartiet har varit pådrivande i arbetet med att öppna ambassader i Bagdad och Kabul liksom när det gäller det konsulat som Sverige öppnat i Erbil i Kurdistan. Vi vill utveckla Sveriges kontakter med Kurdistan, höja rösten mot förtrycket av kurder och andra utsatta grupper i Mellanöstern, inte minst assyrier/syrianer/kaldéer.

Fru talman! Människors obändiga längtan efter frihet går inte att långsiktigt kuva. Denna längtan spränger murar, avsätter regimer oavsett vilka schatteringar de tillhör och förändrar världsbilden - så genom historien, så också i dag i Nordafrika. När de baltiska staterna, våra östra grannar, befriade sig var det självklart att sträcka ut en hjälpande hand över Östersjön för att på olika sätt stödja utvecklingen för frihet och demokrati. På samma sätt måste vi nu sträcka ut en hand över Medelhavet till våra södra grannar för att stödja dem. Oavsett om torget är i Minsk eller om det är i Kairo, Tunis, Teheran, Peking, Moskva eller Rangoon ska människor som samlas veta: Sverige stöder entydigt era krav på frihet och demokrati. Men vi är inte naiva. Vi vet att varken Rom eller frihet och demokrati byggs på en dag. Det krävs ett långsiktigt och uthålligt arbete för att vädra ut i gamla strukturer och orka stå emot vanans makt och alla som har intressen att bevara och bevaka. Vi ser denna kamp i vårt östra grannskap där flera länder vid sidan av det flagranta Vitryssland tenderar att falla tillbaka i gamla upptrampade fotspår, inte alltid inför så öppen ridå som på torget i Minsk, men ändå. Vi kommer säkert, fru talman, att få se det också i vårt södra grannskap. För Sveriges utrikespolitik måste människors drömmar om frihet stå i fokus - frihet från förtryck, frihet att själv forma sitt liv, frihet att välja sina styrelseformer, frihet att välja bort och att välja fram styrande, frihet att samlas och organisera sig, frihet att söka kunskap, frihet att yttra sig och att skriva, frihet att röra sig över gränser, frihet att välja vem man vill älska samt frihet att tro eller inte tro - med andra ord: frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Det gäller vår politik i Afrika, i Afghanistan och övriga Asien, i Sydamerika och i vårt Europa. Vi måste driva på för att EU ska bli frihetens tydliga röst och demokratins starka kraft. Sveriges tydliga röst får inte tystna, särskilt inte när andra röster ljuder. Bara med tydlighet kan EU utvecklas till det vi vill: en global aktör som gör skillnad. I dag finns det många herrar utan demokratiskt mandat som känner en oro för framtiden. Det syns i försöken att stänga ned Internet i Iran, i Kina och i polisinsatser i Algeriet, Bahrain eller andra länder. Rädslans förtryck tar sig nygamla former, ofta motiverat som försvar av stabilitet. Men, mina herrar, inse att längtan efter frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i längden aldrig kan kvävas! Den som döljer sig bakom stabilitet, som inte förmår utveckling och som förtrycker och håller tillbaka förnyelse bäddar i själva verket för konflikter och instabilitet. Sveriges utrikespolitik syftar självklart till att säkra vår frihet. Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast, men vi måste alltid vara beredda att analysera vår omvärld och vara beredda att vidta de mått och steg som krävs. Vi bygger säkerhet tillsammans med andra och behöver utveckla det nordiska samarbetet i den delen. Vi tar också ett solidariskt ansvar för säkerheten inom Europeiska unionen. Det är helt uppenbart att en av våra stora utrikespolitiska utmaningar kommande år är att säkra effektiva och starka åtgärder för att klara vårt klimat. För väldigt många människor handlar det om överlevnad, om livsförutsättningar. De kommande åren krävs det stora ansträngningar för att nå en hållbar klimatöverenskommelse, åtgärder som verkligen gör skillnad. År 2012 är det 40 år sedan Stockholmskonferensen om miljön - 20 år efter Rio. Vi i Centerpartiet är beredda att ta ett stort ansvar för att forma lösningar som inte ökar kampen om livsmedel, knappa råvaror, dricksvatten och mark, inte ökar spänningar mellan länder och inte ökar flyktingströmmar och konflikter. Vi talar ofta om terrorism men sällan om klimatfrågorna som det nya säkerhetspolitiska hotet. Här krävs det, fru talman, ett snabbt uppvaknande! För svensk utrikespolitik är folkrätten en hörnsten och en förutsättning för hållbar globalisering. När kvinnor utsätts för systematiska våldtäkter som ett vapen i en konflikt, som till exempel i östra Kongo, är det ett brott som inte får gå ostraffat. Därför måste vi för hållbarhetens skull säkra att folkrätt och internationell rätt gäller för alla. Internationella samfundet måste säkra att brott inte bara förebyggs och förhindras utan också att straffrihet upphör. Det må gälla Balkan, Mellanöstern, Afrika eller annorstädes. Sverige är och ska vara en stark röst för och i FN. Fru talman! Sverige kan och ska vara en röst som gör skillnad för fred och frihet.

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom den utrikespolitiska deklaration som utrikesministern har lagt fram här i dag. Mycket sker i vår omvärld, och det är svårt att på den korta tid vi har till vårt förfogande fokusera på alla områden. Jag ska försöka välja några. Sverige har ett stort engagemang i EU och även i FN för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet samt en hållbar klimat- och miljöpolitik. Det lägger grunden för ett lands utveckling, och därför måste vi ha ett brett anslag i utrikespolitiken. Globaliseringen ställer oss inför stora utmaningar men också stora möjligheter vad gäller både utveckling och säkerhetspolitik. Vi har nu i Nordafrika fått se vad globalisering faktiskt kan medverka till. Internet och informationssamhället gör att människor knyts närmare varandra. Kunskap om hur andra har det skapar intresse och nyfikenhet. Frihet och demokrati är värden som lockar människor världen över. Det finns dock även de som inte gillar människors frihet och som gör allt för att behålla makten för egen vinnings skull. De drivs av rädsla för frihet. Vi ser vilka konsekvenser vi får för människor, samhällen och länders möjlighet till utveckling. I Tunisien, Egypten och runtom i regionen drar nu en våg av förändring fram. Världen togs med förvåning när demonstrationerna i dessa länder tog fart. EU och USA tog alldeles för lång tid på sig innan man fullt ut stödde demonstranterna på Tahrirtorget. Vårt stöd för demokrati kan aldrig dagtingas till förmån för tal om stabilitet. Människorna som demonstrerade ville bli fria men också vara med och lyfta sina länder ur fattigdom och förtryck. De ser stora sociala utmaningar som måste åtgärdas snarast. Det som är viktigt är att olika grupper och olika åldrar - alla - ville delta i förändringen. Det är det som symboliserar demokrati. Det positiva engagemang som kom då och som finns nu måste vi stödja fullt ut. Nordafrika är en region som ligger nära EU och som påverkar oss på många sätt. Utvecklingen i denna region kan bidra till stabiliteten i vårt närområde men också ge många möjligheter till utveckling för hela EU. Vi bör nu också se över de handels- och associationsavtal som finns med länderna i Nordafrika. Det är viktigt att Sverige och EU nu gör allt för att stödja en demokratisk utveckling i Tunisien och Egypten. Sverige har ett gott rykte på jämställdhetsområdet och bör särskilt ge stöd på detta område. Det gäller att få fram kvinnliga kandidater så att kvinnor blir beslutsfattare och också deltar i valarbetet och går och röstar. Israels utsatta situation i Mellanöstern har aktualiserats med anledning av det som skett i Egypten, och det är viktigt att Sverige nu finns med för att säkra fredsavtalet mellan Egypten och Israel och att det som händer i regionen blir utgångspunkten för en fredlig utveckling i hela regionen. I detta inbegrips att fredssamtalen verkligen går framåt också mellan Israel och Palestina. Ett annat land vi kristdemokrater har stort engagemang i är Vitryssland. Vi har stött den demokratiska oppositionen där, och valen i december förra året upprör. Vi såg hur rösträknarna inför internationella valobservatörer helt öppet fuskade till förmån för den sittande presidenten. Valen följdes sedan också av en hårdför reaktion från regimen mot alla människor som demonstrerade för sin frihet. Det är helt centralt att EU:s medlemsländer med Sverige i täten stärker sitt stöd till den vitryska oppositionen och bidrar till mänskliga rättigheter och demokrati samt att vi har tydliga och kraftfulla sanktioner mot landet. Under 2010 släpptes ett antal politiska fångar från fängelserna i Kuba. Vissa EU-länder såg det som att man nu har börjat behandla oliktänkande och oppositionella på ett bra sätt. Vi menar dock att man inte får låta sig förledas, då fångarna på en gång deporteras till Spanien. Stödet till de demokratiska krafterna på Kuba måste stärkas och trycket på regimen upprätthållas. Det är viktigt att EU:s tydliga politik gentemot Kuba inte luckras upp utan fortsatt betonar vikten av främjande av mänskliga rättigheter och demokrati. Kina och Indien påverkar världen alltmer. Den ekonomiska utvecklingen går snabbt. Sverige måste fortsätta att trycka på för demokratiska förändringar och ställa krav på respekt för mänskliga rättigheter i Kina. Tibetfrågan får inte glömmas bort. Kina och Indien behöver tydliga krav på sig när det gäller att ta ansvar för en hållbar utveckling ur klimat- och miljöperspektiv. Sverige bör i möjligaste mån bidra med stöd och kompetens på detta område. Vi kristdemokrater vill att fler fattiga länder ska resa sig. Då krävs ett fortsatt högt, kraftfullt och effektivt bistånd. Vi är glada att regeringen avsätter 1 procent av bni. Det är långt kvar tills vi har uppnått millenniemålen, och mycket finns kvar att göra. Långsiktigt ska vi dock naturligtvis ge länder ett kraftfullt stöd till egen utveckling och också tillväxt. Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara lyfta fram att det är glädjande att utrikesministern tydligt aviserar att en proposition rörande ratificeringen av klusterkonventionen är på gång.

Fru talman! Det går väl inte med bästa vilja i världen att säga att Urban Ahlin ens försökte svara på mina frågor om samarbetet med Mubarak. I stället blev det något allmänt bludder som verkade antyda att alla på något sätt har lik i lasten. Nej, Mubarak var inte vår partner. Nej, Ben Ali var inte vår partner. Mubarak var er kamrat. Ben Ali var er kamrat. Se sanningen i vitögat! Ni satt på förtryckarnas sida i decennier i dessa länder. Urban Ahlin, det var skamligt. Man kan i alla fall lite inse att så var fallet. Låt oss gå över till det kanske lite mer konstruktiva och framåtsyftande. Det gäller bland annat vad vi ska göra i den delen av världen. Vi måste steg för steg - med visioner men utan illusioner, som jag sade - försöka hjälpa dem att bygga rättsstatens och demokratins institutioner till det öppna samhällets försvar. Det är inte gjort över en natt. Det kommer att kräva Europas och omvärldens samlade insatser men framför allt deras egen vilja och övertygelse om att det är den vägen de ska gå. Vi ska lyssna på dem, och vi ska vara beredda att hjälpa till. Det östliga perspektivet är minst lika viktigt. Vi arbetar för det Urban Ahlin säger, det vill säga att göra mer av avgiftsfrihet i viseringarna. Det gäller inte alla; det finns affärsmän som mycket väl kan betala. Men unga människor i Vitryssland - självklart, det gör vi. Vi kan även göra mer i den delen. Sedan vill han att jag ska villkora samarbetet med Ryssland med deras insatser för frusna konflikter. Jag skulle inte använda ordet villkor, men låt mig gärna säga att Rysslands bidrag till att lösa frusna konflikter är lite av ett lackmustest på landets vilja att verkligen bidra till europeiskt säkerhetssamarbete. Det gäller allra främst Transnistrien men också andra områden. Låt mig nu när jag har möjligheten säga att jag känner oro för utvecklingen i södra Kaukasus, framför allt mellan Armenien och Azerbajdzjan. Vi kan vara på väg mot en ny konflikt. EU och omvärlden sov före augusti 2008. Låt oss inte sova igen! Här är den roll vi kan spela viktig, kanske till och med avgörande. Till Bodil Ceballos vill jag säga: Jag ber om ursäkt, jag hade fel. Du nämnde Twitter. Det är alltid någon som twittrar lite lätt i denna debatt, med viss medvetenhet om att världen har förändrats och förändras genom de nya medierna. Därmed är det en avgörande utmaning också för svensk utrikespolitik att värna friheten och säkerheten på nätet. Där är vi i framkanten av en alltmer betydelsefull och alltmer växande internationell debatt. Sedan är EU betydelsefullt, till och med kanske mycket betydelsefullt. Det är vårt kanske främsta utrikespolitiska instrument. Även FN är viktigt, och jag välkomnar Sverigedemokraternas besked om att ni i alla fall inte vill att Sverige ska lämna FN. Små, små steg ska välkomnas de också. Det återstår en del steg att ta, för att uttrycka saken försiktigt. Kerstin Lundgren underströk vikten av långsiktigheten i arbetet i det sydliga perspektivet. Jag tror att detta skulle underlättas på ett grundläggande sätt av framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern. Den har förlamat mycket av politiken i denna del av världen. Det är inte det enda som har förlamat, mycket annat också, men det har varit viktigt. Jag hoppas att Israel inser att nu är tiden inte att sluta sig inne i rädsla över ett nytt Mellanöstern utan att i stället se den möjlighet som ligger i ett Mellanöstern som är mer demokratiskt, kanske mer kritiskt på många sätt, men i grunden mer intresserat av de möjligheter till den sociala, ekonomiska och politiska utveckling som också en fred skapar bättre förutsättningar för. Där måste vi se om vi i Europa kan gör större insatser än hittills.

Fru talman! Först skulle jag vilja ge Carl Bildt rätt när han talar om möjligheten och risken för uppblossande konflikter i vårt östliga närområde. Jag har vid flera tillfällen betonat detta, och det är därför jag är noggrann med att vi måste se till att Ryssland bidrar till att lösa de frusna konflikterna. Jag tycker att man nog kan ställa det kravet att samarbetet ska villkoras till det. Det är bra att det arbetet pågår, och jag vill ge stöd till utrikesministern i det. Vi är ganska många som har påtalat att Europas länder borde ha sett vad som sker i Nordafrika. En del kanske har tyckt att fransmän, italienare och andra har gjort bort sig ganska rejält i sina relationer med de länderna. Låt oss se till att vi inte hamnar i liknande situation och blundar för vad som sker i vårt närområde. Jag delar uppfattningen att vi naturligtvis måste vara på tå för att se till att kunna agera i vårt östliga partnerskap och i den östliga delen av Europeiska unionens gränsområden. När det gäller samarbetet med Mubarak och Ben Ali kastade det europeiska socialdemokratiska partiet ut Ben Ali för mer än fem år sedan. Ditt europeiska folkparti, EPP bjöd in hans parti förra året. Vi kan väl nöja oss med att detta är en utrikespolitisk debatt som handlar om det. Har du sett videosnutten på Youtube där det står om . (Utrikesminister CARL BILDT (M): Men det var .) (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Vi fortsätter att låta Urban Ahlin tala.) Ja, talmannen var tvungen att gå in med detta. Det är kul att få det till protokollet att utrikesministern talar från golvet. Han är frustrerad över att hans europeiska parti har bjudit in Ben Ali till samarbete så sent som förra sommaren. Jag vill säga några ord om den olösta konflikten i Mellanöstern. Det är en frusen konflikt, kan man säga. Det är väsentligt att vi ökar trycket från svensk sida och gör oss beredda att erkänna Palestina som en stat. Det är väsentligt att sända en signal till Israel att det är slut med bosättningar. Det är nämligen svårt att ha bosättningar i en annan stat än sin egen. Det är viktigt att vi är på tå även i den här frågan så att när förutsättningarna föreligger ska Sverige vara bland de länder som är snabbast att erkänna den palestinska staten. Tack för en god debatt! (Applåder)

Fru talman! 20 minuter är inte mycket för att utveckla ett partis utrikespolitik. Jag har två kolleger som kommer att tala efter mig i den utrikespolitiska debatten. Jag har inte sagt någonting om millenniemålen, och jag har inte heller sagt någonting om Afghanistan. Men Peter Rådberg och Valter Mutt kommer att ta upp det när de kommer upp i talarstolen. Jag vill sammanfatta med att säga att det faktiskt är dags med mer moral i politiken. Det är dags att ta ansvar för att garantera att kommande generationer också har en planet att leva på i framtiden. Det är dags att ta ansvar på det sättet i stället för att bara göra politiska överväganden baserade på egenintresse och på gamla säkerhetspolitiska teorier och maktförhållanden. Hur andra länders medborgare har det i sina hemländer är precis lika viktigt för oss som att göra säkerhetspolitiska analyser av hur starka deras militärer och diktatorer är. Den här vågen av icke-våldsrevolutioner visar tydligt att ett lands stabilitet inte ligger i hur många stridsvagnar de har, utan i hur nöjda med sin tillvaro medborgarna känner sig. Fred kan inte vinnas med hjälp av krig. Klimatet kan inte räddas med hjälp av en utveckling baserad på fossila bränslen. Sveriges utrikespolitiska röst måste fortfarande av många skäl vara reaktiv, men det betyder inte att den inte kan vara konstruktiv. Det är viktigt att vi låter våra ord och handlingar tala samma språk och motsvara det som vi står för här i landet. Vapenexport, orättvisa handelsavtal, inhumana utvisningar och passivt stöd till militäralliansen Nato rimmar illa med vår profil där vi förespråkar mänskliga rättigheter, demokrati och militär alliansfrihet. Sveriges politik för global utveckling innebär att alla politikområden ska dra åt samma håll. Att sälja vapen och övervakningssystem till diktaturer och att skicka människor tillbaka till förtryck går inte ihop med fagert tal om värnandet om mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag tycker att det är synd att Urban Ahlin inte passar på att förklara om Socialdemokraterna delar eller inte delar värdegrunden med sina kamrater i Socialistinternationalen, bland annat Elfenbenskustens president som vägrar lämna över och respektera demokratiska val. Sverigedemokraterna är ett Sverigevänligt parti. Vi ställer oss bakom tanken att Sveriges folk, liksom alla världens folk, har rätt till frihet och självbestämmande. Vi sverigedemokrater vill se en självständig nationalstat som tillsammans med andra nationalstater samarbetar för en bättre värld, en bättre gemensam framtid. På många sätt har svensk utrikespolitik under en längre tid gått i helt fel riktning. Sverige är inte längre självständigt. Sverige är inte längre alliansfritt. Vi för ej längre vår egen talan i utrikes- och säkerhetspolitiken, utan allt samordnas under ledning av Lady Ashton, om någon till äventyrs vet vem hon är. Sanningen är att vad vi säger i denna kammare har mycket lite att göra med den utrikespolitik som i praktiken förs i vårt namn i vårt ställe. Somliga försöker påskina att EU:s utrikespolitik tar intryck från svensk utrikespolitik, att det är vi som lägger grunden för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Jag vill i det här sammanhanget påpeka att Sveriges inflytande på EU:s politik är ungefär en tredjedel så stor som Sverigedemokraternas inflytande över den politik som förs i den här kammaren. Större är inte Sveriges politiska mandat inom EU. Fru talman! Vi sverigedemokrater kommer till skillnad från en majoritet av riksdagens partier att fortsätta att verka för, kommer alltid att verka för, att den utrikespolitik som formas i den här kammaren till fullo omsätts i praktiken. Sverigedemokraterna är ett Sverigevänligt parti. Vi ställer oss bakom tanken att Sveriges folk, liksom alla världens folk, har rätt till frihet och självbestämmande.

Fru talman! Vi har sett en sedvanlig utrikespolitisk deklaration. Vi har fått lyssna till en sedvanlig utrikespolitisk debatt. Vi har fått följa det sedvanliga tuppfäktandet mellan herrarna Ahlin och Bildt. Och i sedvanlig ordning har någonstans däremellan majoriteten av jordens befolkning glömts bort. I mer än 42 minuter har Carl Bildt stått i talarstolen och talat, men majoriteten av jordens befolkning, världens kvinnor, har hittills nämnts bara i förbifarten. Varför är det så förtvivlat svårt för Sveriges utrikesminister 2011 att prata om kvinnors rättigheter? Varför är det så förtvivlat svårt att stå upp för kvinnors rätt till sin egen kropp, att våga prata om preventivmedel, att bryta tystnaden om mäns våld mot kvinnor? I en utrikespolitisk debatt kan man lyfta fram olika frågor. Vi tvingas alla att göra val när vi går in i kammaren för att delta i den här debatten. Jag skulle ha kunnat använda varje minut av min talartid i dag till att prata om de folkliga upproren i Nordafrika, om Israels blockad av Gazaremsan, om den globala upprustningen, om misslyckandet med att nå millenniemålen, om de växande klimathoten. Men jag valde att prata om kvinnors rättigheter, om kvinnors verklighet och vad Sverige skulle kunna göra för att bli en tydlig allierad med världens kämpande kvinnor. Och jag gjorde det därför att jag ser att världens kvinnor förtjänar en så mycket bättre utrikespolitisk debatt än den vi just nu har hört. Världens kvinnor förtjänar ett Sverige som står upp för och för en feministisk utrikespolitik, en utrikespolitik som ser förtrycket av kvinnor, som vågar bryta tystnaden om förtrycket mot kvinnor och som vågar vara en tydlig allierad med de modiga kvinnor som organiserar sig i kampen för sina rättigheter världen över.

Fru talman! Det har varit en klargörande debatt. Det gäller det som sägs men också det som inte alltid sägs i sådana här debatter. Jag upplever som folkpartist att jag är tämligen ensam om att tala om den framtid som vi riskerar att gå till mötes senare under detta sekel, när världens ekonomiska supermakt kommer att vara en diktatur, nämligen Kina. Vi är duktiga i Sverige på att klaga på USA. Jag tror att om vi blickar framåt 30-40-50 år kommer det inte att vara några kinesiska trupper som räddar Europa den dagen vår kontinent står i brand igen. Det kommer inte nödvändigtvis att vara några kinesiska trupper eller kinesiska politiska påtryckningar som bidrar till att rädda demokratin i Europa den dagen demokratin hotas. Det är viktigt att vi har det här perspektivet klart för oss. I närtid finns det ett annat mycket stort säkerhetspolitiskt hot, ett hot mot stabilitet och mot frihet i världen, inte minst i Mellanösternregionen, och det är det iranska kärntekniska programmet. Vi måste kunna enas i Sverige om att tydligt slå fast att Iran inte får bli en kärnvapenstat. Detta är ett mycket viktigt besked som Sverige behöver ge i tydliga ordalag. Fru talman! Jag noterar att Socialdemokraterna fortsätter att krampaktigt hålla sig fast vid detta med Socialistinternationalen. Kan ni inte bara medge att det där inte var så bra? Kan man inte bara säga, Urban Ahlin, att nej, det här var ett misstag, att man lär sig av det nu och går vidare och blickar efter andra partner i Mellanösternregionen, i stället för att peka finger och komma med den här ajabajasocialismen och säga att ni är lika goda kålsupare och så vidare? Det är väl bättre att bara medge att det här inte var särskilt bra och säga att nu gör vi om och gör rätt. Tack för en bra debatt, fru talman!

Fru talman! Jag vill understryka det uttalande utrikesministern Carl Bildt tidigare gjorde om behovet av en lösning på den gamla Mellanösternkonflikten, Israel-Palestina. Jag måste också säga att jag inte är så pessimistisk som Fredrik Malm när det gäller utvecklingen för demokratin i världen. Jag har inte gett upp hoppet om Kina. Man ser möjligheter över hela världen. Det gör dock icke Sverigedemokraterna, fru talman, för Sverigedemokraterna verkar vilja stänga både dörrar och fönster och för säkerhets skull också ta på sig någonting som gör att de inte lyssnar så mycket på vad som händer utanför våra egna gränser eller utanför huset. Det är en trist ingång för en bättre värld. Människors drömmar om ett bättre liv för sig och sina barn är en stark drivkraft till förändring. Det är ett viktigt uppdrag för vår utrikespolitik att bidra till att stärka människors handlingsförmåga. Det gäller särskilt stödet för att uppnå internationella åtaganden om att halvera fattigdomen till 2015. Ett hållbart och effektivt bistånd, 1 procent av vår bni för utveckling, men också en friare handel är viktiga pusselbitar för att nå målen till 2015. Fru talman! Det har nämnts tidigare i den här debatten, och jag vill också understryka det, Afrika som möjligheternas kontinent. Vi ser nu den 54:e staten på denna kontinent bildas. Måtte det gå fredligt och väl. Det är en kontinent med stora utmaningar men stora möjligheter. Vi ser inte minst frågorna om livsmedel och klimat som viktiga för utvecklingen av kontinenten och att få i gång en marknad och fungerande demokratier. Där, fru talman, vill jag också lyfta in Kina. Kina är ju ett av de länder som hela tiden utmanar, utmanar värden, utmanar för demokrati och frihet, inte minst i Afrika. Fru talman! Låt oss jobba för en fredlig och frihetlig värld även i Kina.

Fru talman! En av de grundläggande mänskliga rättigheterna är religionsfriheten. Den tillskriver grupper rättigheter att offentligt ge uttryck för sin religion. I Iran men också i Egypten har kristna under den senaste tiden fått en allt svårare situation. Man kan nu hoppas att det kan bli förändringar till det bättre för de här grupperna med start i Egypten, där den kristna gruppen kopter diskriminerats under lång tid, framför allt i grundlagen. Vi måste se till att alla som vill kan utöva sin religion i fred och frihet och utan förtryck eller repression. Kvinnor och barn är särskilt utsatta i krig och konflikter. I Kongo Kinshasa drabbas dagligen kvinnor och unga flickor av våld och våldtäkter som förstör deras men också hela deras familjers liv. Det här våldet måste med alla medel bekämpas. Därför är det viktigt att vi i dag har tagit upp resolutionerna 1325 och 1820 och talat om hur de i högre grad måste implementeras i olika konfliktzoner, och Sverige ska fortsätta att bidra i det arbetet. Oppositionen fattade i december ett olyckligt beslut om att skära ned i budgeten vad avser Regeringskansliet. Det innebär att det drabbar Utrikesdepartementet. Det är en felbedömning, som jag ser det, av oppositionen som menar att planeringen ska utgå från ett anslagssparande. Det är mycket olyckligt. Nu har regeringen aviserat att man ska lägga ned ambassaden i Hanoi, och det känns som ett väldigt olyckligt beslut. Jag skulle i dag vilja vädja till oppositionen att ta sitt förnuft till fånga och börja se vad man kan göra för att ändra sitt beslut inför nya budgetförhandlingar. Sverige ska ha ett fortsatt högt bistånd. Och jag är väldigt glad för att Sverige jobbar med målsättningen att stärka mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet, klimat och miljö för en hållbar utveckling. Vi kristdemokrater tror att Sverige har mycket att bidra med. Därför ska vi fortsätta att ha ett stort engagemang men också resurser. Sveriges röst i världen behövs även fortsättningsvis.

Fru talman! Det är bara genom att samverka med andra som Sverige kan bidra till att omvandla risker till möjligheter, hot till stabilitet och förtryck till frihet. Den viktigaste plattformen för denna samverkan är vårt medlemskap i EU. Instrumenten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken förstärks nu på ett avgörande sätt genom införandet av Lissabonfördraget. De nya mekanismerna och inte minst den europeiska utrikestjänsten börjar nu komma på plats för att kunna ge EU en starkare och tydligare röst i världen. Och det är inte bara önskvärt, utan det är faktiskt helt nödvändigt eftersom de utrikespolitiska utmaningar som vi står inför är många, komplexa och svårförutsägbara. Den främsta dessa dagar är naturligtvis utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern och framför allt förstås i Egypten. EU ska här, som alltid, vara en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter. I det här skedet måste EU fortsätta att ha bestämda krav på tydlighet när det gäller tidtabellen och metoderna för att kunna etablera ett långsiktigt demokratiskt styre i Egypten. Sverige är det land i EU-kretsen som under en lång rad av år mycket tydligt, kanske tydligast av alla, har fört fram frågorna om mänskliga rättigheter och demokrati i kontakterna med Egypten. Vi har lagt fram flera konkreta förslag för att stärka demokratin i landet. Med en sådan linje som grund kan vi vara en trovärdig partner i dialogen med de nya demokratiska krafterna. Detta påminner oss om att demokrati och MR-arbete, som ska genomsyra all utrikespolitik, handlar om ett långsiktigt och ibland både oglamoröst och obekvämt arbete för att konsekvent och tydligt ta strid och stå upp för våra grundläggande värderingar. Detta gäller vid varje tillfälle, i varje forum och med varje aktör. EU är inte bara diplomati, gemensamma ståndpunkter och kommunikéer. EU kan och ska göra en verklig skillnad. EU är världens största biståndsgivare, och Sverige är den största givaren proportionellt sett. Vi är i kraft av vår volym och kompetens en stormakt inom biståndet. Det ger oss inflytande och unika påverkansmöjligheter att effektivisera och reformera EU:s utvecklingspolitik. Denna möjlighet ska vi använda för att säkra att EU gör ännu mer nytta i verkligheten. EU är också aktivt i ett 20-tal krishanteringsinsatser på tre olika kontinenter runt om i världen. Den nordiska stridsgruppen står redo att med kort varsel kunna förstärka dessa insatser eller genomföra nya. Fru talman! Vi har under debatten uppmärksammats på världens skenande militäruppgifter. Faktum är dock att de i Europa under de senaste två åren har minskat med nästan 300 miljarder kronor som en följd av finanskrisen. Det vore förödande för Europa om minskningen skulle leda till en sänkning av ambitionen och förmågan att genomföra gemensamma krishanteringsinsatser. Sverige är relativt ensamt om att under de senaste åren ha ökat sitt anslag för internationella insatser. Lösningen för Europas del är att hitta ett effektivare samarbete på detta område och hitta smartare gemensamma försvarssatsningar. Här kan den europeiska försvarsmaterielbyrån spela en viktig roll. Fru talman! Precis som Sverige måste Europa söka samverkan med andra länder och andra aktörer. Den transatlantiska länken och samarbetet över Atlanten intar en särställning i den internationella politiken. Vid sitt toppmöte i Lissabon antog Nato ett nytt strategiskt koncept för att bättre balansera resurser och ambitioner i en förändrad omvärld. Man sjösatte också ett öppnare, fördjupat och individualiserat samarbete med partnerskapsländerna. Sverige är ett av dessa partnerskapsländer. Detta kan skapa nya möjligheter att utveckla vårt samarbete de närmaste åren. Mötet i Lissabon lade också grund för ett fördjupat samarbete mellan Nato och Ryssland på en rad områden. Det är bra för dessa parter. Det är också bra för Sverige då det främjar samarbete och stabilitet i vårt närområde. Fru talman! Sveriges säkerhet är också kopplad till utvecklingen i Afghanistan. År 2010 var det mest krävande året hittills för vår insats. Säkerhetsläget i landet försämrades, och tre svenska soldater betalade det yttersta priset för detta. Trots dessa svårigheter lyckades vi hitta en bred enighet i kammaren för att Sveriges engagemang i Afghanistan ska vara starkt och långsiktigt. Denna breda enighet i vår utrikes- och säkerhetspolitik är en betydande styrka, särskilt när vi utsätts för stora påfrestningar, och den ska vi vårda. Om tre år ska afghanerna själva ha tagit över huvudansvaret för säkerheten i hela landet. Redan nästa månad ska de första områdena pekas ut. Det finns anledning att tro att Sveriges ansvarsområde kommer tidigare under treårsperioden än senare. Jag vill i detta sammanhang dock varna för en nu-är-det-dags-att-åka-hem-anda. Det som händer de närmaste tre åren kommer att definiera utvecklingen för resten av framtiden i Afghanistan. Därför måste det bli rätt, inte minst för det afghanska folkets skull - men också för det internationella samfundets skull. Fru talman! Vi har som sagt många stora, komplexa och svårförutsägbara utmaningar. Det är bara som en engagerad och drivande partner som Sverige kan göra skillnad. (Applåder)

Fru talman! Mohamed ElBaradei sade strax innan jag i fredags reste till Kairo: Egypten kommer att explodera. Vi var få på planet ned. Vägen till flygplatsen låg öde. Jag passerade dåvarande regeringspartiets utbrunna lokaler. Det var försatta fönsterrutor och barrikaderade dörrar på hotellet. Anläggningarna var tömda på turister. Jag gick ut på ett torg, passerade check points och fick visa mitt pass gång på gång. Jag fick ständigt frågan: Varför är du här? Är du europé? Jag svarade: Jag är här för att jag stöder en demokratisk utveckling. De sade: Ni européer stöder inte vår kamp. Ni väntar och ser vad ni ska satsa på. Ni har inte stött vårt krav på att Mubarak ska avgå. Då förklarade jag skillnaden mellan vår socialdemokratiska uppfattning och regeringarnas. Jag har framfört till den svenska regeringen att den borde ställa krav på att Mubarak ska avgå, och på utrikesutskottets besök i Bryssel krävde vi en tydligare politik. Den politik som den svenska regeringen har presenterat är att man vill att undantagstillståndet i Egypten ska avskaffas, och det är inte så djärvt. Lite mer hade jag förväntat mig när det öppnades ett fönster. Vi fick en möjlighet att vara tydliga, att ställa krav och att stödja en demokratisk utveckling och kräva att tortyrepidemin i Egypten skulle upphöra. Men Sveriges regering tog inte den möjligheten. Karin Enström tog inte heller denna möjlighet här i dag, flera dagar efteråt. Vi hade kunnat se revolutionen med militärens stöd i Egypten. Det var fantastiskt att stå på Tahrirtorget när beskedet kom om Mubaraks avgång. Jag hörde ropen skalla: Armén och folket är ett! Armén och folket tillsammans! Kravet på att Mubarak skulle avgå fortsatte att höras tillsammans med jublen över att han verkligen hade avgått. Även om vi har missat en del möjligheter är det viktigt att Europa och Sverige nu stöder dem som visade en glädje utan gränser över att det demokratiska arbetet hade segrat. Det var inte en intervention utifrån. Det var inte de militära islamisterna som protesterade. Det var folket tillsammans. Det var kristna, kopter, muslimer, unga, gamla, funktionshindrade, unga kvinnor och kvinnor och män tillsammans. Det var en historisk händelse. Och det var ett historiskt misstag att vi från Europa inte stödde det tillräckligt mycket. Jag var glad att jag som socialdemokrat kunde vara där och fullfölja vår tradition av att stödja demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter. När Lena Hjelm-Wallén var utrikesminister startade hon ett euro-islamprojekt. Därefter inrättade vi Alexandriainstitutet. På punkt efter punkt har vi försökt påverka politiken i denna region och också bygga upp kunskap. Inom EU finns det instrument. Jag hade förväntat mig att vi skulle få se en omprövning av regeringens politik i deklarationen vad gäller hur man vill att instrumenten ska användas och hur strukturer för samverkan, avtal och ekonomiska resurser ska användas. Jag väntade mig också ett krav på att de som bär ansvaret för att journalister och privatpersoner angripits och utsatts för våld ska ställas inför rätta. Precis som de kvinnor jag mötte vill jag se en sekulär konstitution och att de kvinnoorganisationer som varit förbjudna får börja verka igen. Jag vill att de får ekonomisk möjlighet att vara med i processen när så många andra starka parter träder fram. Kvinnornas krav måste lyftas fram. Vi vet att nästan alla kvinnor utsätts för misshandel i sina hem. Över 90 procent av de egyptiska kvinnorna är könsstympade. Det har endast varit 2 procent kvinnor i parlamentet. Vi vill se fler kvinnor och kvinnor med en demokratisk agenda. Då krävs att man får stöd ganska snart. Betydelsen av de egyptiska kvinnornas aktiva deltagande i den revolution som ägt rum har gett kvinnorna respekt på ett nytt sätt både i det egyptiska samhället och långt utanför. Vi ska erkänna det, och vi ska stödja de krafterna. De vill själva vara med och ta ansvar för att forma det egyptiska samhället. De är viktiga för att vi ska få ett demokratiskt samhälle som respekterar mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter. De vill ha samverkan och stöd. Det tycker jag att de ska få utan dröjsmål. Jag har inte fått svar på de frågorna i den här debatten. Egyptens folk vet hur man störtar en diktator. Det har inspirerat andra länder i regionen. Det uppror som väller fram över Nordafrika började i Tunisien. Vi ser det i Algeriet och Bahrain. Vi ser i dag demonstrationer i Libyen. Vi ser det med kraft i Iran. Det kommer att vara stöddemonstrationer här i dag. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi inte bara är en röst utan vet vad den rösten ska säga. Det är viktigt att vi utan vidare dröjsmål stöder de demokratiska krafterna, inte minst kvinnorörelserna i Egypten och Nordafrika.

Fru talman! Carina Hägg bekräftar i sitt inlägg det uppenbara: Det är skillnad på regeringens politik och Socialdemokraternas. Det är vi glada för. Den svenska regeringen har inga band med Mubarakregimen. Den svenska regeringen har inga band med Ben Ali och hans parti i Tunisien. Den svenska regeringen har inga band med Gbagbo och hans parti i Elfenbenskusten. Listan med namn och historia kan göras lång. Vi har konsekvent ställt krav på mänskliga rättigheter och demokrati, och vi har ställt krav på fria val. Det kommer vi att fortsätta att göra. Carina Hägg berättade att hon var på plats i Egypten. Träffade Carina Hägg sina partikamrater och framförde sina krav på demokrati, fria val och Mubaraks avgång?

Fru talman! De personer och partier som utpekas har jag aldrig haft beröring med. Jag har aldrig umgåtts med dem och har heller inte för avsikt att göra det mer än på så sätt att det i de sammanhang där man träffar parlamentariker kan finnas någon från de partierna. Det som jag har verkat för och det som jag känner igen från mitt partis verksamhet är att vi har stött de demokratiska krafterna. Vi har verkat för att de ska vara fria och att de organisationer som är förbjudna ska få återinföras. Vi har verkat för fria och rättvisa val och för att man inte ska vara förtryckt om man jobbar som journalist eller om man som enskild vill höja sin röst. Det är vad jag känner igen från det arbete som jag har bedrivit. Jag skulle kunna räkna upp en lång rad tillfällen då jag har sett exempelvis moderata företrädare stå vid diktaturers eller antidemokraters sida som en del av deras valkampanjer, men jag har avstått från det eftersom jag kan skilja på vad som finns i er international och vad som finns i ert eget partiprogram. Jag var där för att Socialdemokraterna av tradition stöder demokratiskt arbete. Vi är reformister och har efterfrågat en tydligare politik. Det har inte alltid varit möjligt.

Fru talman! Jag tackar Carina för svaret. Jag ska inte beskylla Carina för att inte vilja ha fria val eller demokrati eller för att inte vilja infria mänskliga rättigheter. Däremot vänder jag mig mot att Carina säger att jag skulle stå vid vissa diktatorers sida. Jag kan inte nämna en enda, men om det skulle vara så hoppas jag att Carina skäller ut mig. Vi befinner oss i någon form av politiska miljöer som innebär att vi är i gemenskaper i Europaparlamentet och internationellt i olika grupper. Socialdemokraterna är med i Socialistinternationalen. Socialistinternationalen har år efter år valt in ganska tvivelaktiga partier i församlingarna. Man gjorde det på 70-talet, på 80-talet och på 90-talet och man gör det än i dag. Vad kommer Carina Hägg att göra för att motverka detta, om det nu är så att man står upp för fria mänskliga rättigheter?

Fru talman! Christian Holm försöker intensivt flytta blicken från det faktum att den moderatledda regeringen missade en historisk möjlighet att stötta en demokratisk utveckling i Nordafrika. Det är ett faktum. Vi har krävt att regeringen skulle kräva Mubaraks avgång och fria och rättvisa val samt att man fritt skulle få demokratisera och bilda organisationer. Man skulle kräva att de som begått övergrepp skulle ställas inför rätta. På punkt efter punkt väntar man. Man har till och med varit stolt över att man har väntat och sett. Människorna på Tahrirtorget sade: Våra unga hade inte behövt dö. Våra unga hade inte behövt skadas. Om regeringarna i Västeuropa hade stött oss hade Mubarak tvingats lämna. Ni har hållit regimerna under armarna, men ni har inte stött oss. De var mycket klara på den punkten. De säger att de kommer att söka samverkan med både Västeuropa och USA, men det blir på andra villkor. Stöd oss nu på det sätt vi vill, säger de. Glöm inte att detta också var en seger över det som var en ursäkt för att inte stödja demokraterna - islamisterna. Det var en seger också över dem på Tahrirtorget.

Fru talman! Vi är flera som kan ha synpunkter på den tydlighet som funnits från EU:s sida när det gäller Mubaraks roll under de senaste veckorna. Jag är glad att man ändå har varit tydlig under resans gång när det gäller stöd till kvinnor och kvinnors möjligheter i Egypten. Jag har själv jobbat i Svenska institutet i Alexandria med de frågorna. Jag är förvånad över att Carina Hägg gör sig till talesperson för revolten på Tahrirtorget, men inte har tagit reda på vad Sverige har gjort dessförinnan för att stödja fria och allmänna val och kritisera bristen på demokrati. Fru talman! Det räcker väl inte att ställa sig på torget när allt har hänt?

Fru talman! Jag stod på torget när det hände. Det betyder inte att jag inte har varit med i processen. Jag kommer ihåg vilka krav vi socialdemokrater ställde också under det förra EU-ordförandeskapet och vad vi fick igenom när det gällde att jobba med mänskliga rättigheter. Vi har en lång historia när det gäller att försöka lyfta fram arbetet med mänskliga rättigheter i den här regionen. Vi har inte nått ända fram, men vi har försökt. Jag har inte sett den ambitionen från den nuvarande regeringen. Man tog inte vara på den historiska möjligheten. Jag är medveten om att det är en lång resa kvar. I måndags, innan jag åkte hem, gick jag ut på torget en sista gång. Jag ville tala med de demonstranter som var kvar. Jag ville höra vilka krav de hade, vilken oro de kände och vilka förväntningar de hade för framtiden. Det var när militärpolisen hade kommit. De stod i en ring, militärerna stod bakom och jag kom inte fram. Jag frågade: På vilka grunder släpper ni inte fram mig för att tala med fredliga demonstranter? Jag fick inget svar. Jag försökte gång på gång, men blev hindrad. Jag ser varningstecknen. Jag ser att det finns frågetecken. Jag hoppas att vi framdeles kan jobba mer tillsammans. Det är ett historiskt misstag att regeringen och EU inte har tagit vara på möjligheten.

Fru talman! Av inlägget i FN:s generalförsamling i höstas framgår mycket tydligt den kritik som Sveriges utrikesminister riktade mot ett antal länder för brist på mänskliga rättigheter. När det gäller valen till parlamentet i Egypten i höstas var vi mycket tydliga med att det inte var ett exempel på vad vi menar med fria och allmänna val, utan snarare tvärtom. Var gärna kritisk när det gäller Mubarak och hur vi agerade under hans sista veckor. Men var också öppen och se den insats som vi har gjort och är beredda att göra för att stödja utvecklingen mot fria och allmänna val. Det är nu som detta jobb får möjlighet att komma till stånd. Då måste vi vara där. Detta löser man inte med ett besök på torget. Även om det var aldrig så intressant för Carina Hägg att vara på Tahrirtorget är det nu som det stora jobbet väntar med att klara allmänna och fria val.

Fru talman! Jag frågade i förra veckan regeringens företrädare vad man har för budskap att skicka med Catherine Ashton som skulle åka till Kairo denna vecka. Skulle Ashton ha regeringens stöd för att skaka hand med Mubarak? Nu slapp man svara på den frågan eftersom han inte finns kvar i denna position. Men regeringen hade så sent som i torsdags förra veckan inte ens en uppfattning om Catherine Ashton skulle åka till Kairo och skaka hand med Mubarak. Det tycker jag visar med vilken röst Sveriges regering i dag talar och med vilken röst man talar med stöd av Kerstin Lundgren från Centerpartiet här.

Fru talman! Världens stats- och regeringschefer antog vid FN:s millennietoppmöte år 2000 ett högtidligt löfte om att åstadkomma halverad världsfattigdom fram till år 2015. Nu när två tredjedelar av denna tid har förflutit ser vi att en mycket högre växel måste till om de åtta konkreta millenniemålen ska hinna förverkligas. Om världens fattiga och hungrande kunde ta gestalt i form av konkurshotade storbanker skulle med all sannolikhet hundratals miljarder dollar snabbt ställas till deras förfogande. Varje dag dör 30 000 medmänniskor på grund av svält och svältrelaterad sjukdom. Att dessa människor på väg mot den yttersta konkursen inte får tillnärmelsevis samma stöd som krisande kreditinstitut utgör ett mått på vår tids oerhörda moraliska underskott. I världshistoriens rikaste samhällen anser vi oss inte ha råd med solidaritet med de allra mest utsatta. Däremot har vi i de rika länderna råd att lägga sammantaget tusentals miljarder kronor på upprustning. För varje krona som den industrialiserade världen lägger på bistånd satsas 15 kronor på militära ändamål. Utrikesministern slår fast att USA är EU:s främsta strategiska partner och förespråkar ett nära transatlantiskt samarbete på alla områden. När biståndsfrågor diskuteras inom ramen för detta samarbete får vi hoppas att vår utrikesminister reser ragg och blir till den medium-sized dog som den amerikanska diplomatin betecknat honom som. Det är nämligen hög tid att någon förklarar för USA det ohållbara i att landet lägger bara en dryg tiondels procent av sin bnp på bistånd. När det gäller biståndsnivåer förtjänar det än en gång att framhållas att det svenska enprocentsmålet fortlöpande urholkas av att en växande andel går till finansiering av ambassader och annat utanför den egentliga biståndsverksamheten. Vi behöver också fundera på nya innovativa sätt att finansiera global utveckling, och det är djupt beklagligt att regeringen ställer sig vid sidan av den växande internationella debatten kring skatt på sådant som finansiella transaktioner, däribland Tobinskatt. Fru talman! Bistånd handlar givetvis inte bara om kvantitet utan även i hög grad om kvalitet, om att hitta samverkansformer som ger maximal effekt. Här öppnar vår tids nätbaserade kommunikation helt nya möjligheter för informationsutbyte vid sidan av utnämnda och självutnämnda hierarkier. Allt fler svenska kommuner ingår, med hjälp av medel från Sida, kommunala partnerskap med kommuner i syd, och det är positivt att SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, etablerat ett internationellt centrum för lokal demokrati. I Nederländerna har man kommunaliserat några procent av den tidigare statliga biståndsbudgeten och på så vis möjliggjort för medborgarinitiativ och yrkesgrupper i nord och syd att samarbeta kring konkreta projekt. Det gamla toppstyrda och alltför ofta vi-vet-bäst-präglade biståndet håller här på att lämna plats för mellanfolkligt samarbete i ögonhöjd och där kunskapsutbytet är ömsesidigt. Ett aldrig så effektivt och folkligt förankrat bistånd förslår emellertid inte långt om handelspolitik och andra politikområden med bäring på fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter genomsyras av en logik som motverkar ökad global rättvisa. Det var just denna insikt som ledde fram till att riksdagen i stor enighet år 2003 antog politik för global utveckling, PGU. Det är dags att nu äntligen få till stånd den självständiga utvärderingsfunktion av politik för global utveckling, med avseende på konsekvens och effektivitet, som riksdagen utlovade i samband med 2003 års beslut. En möjlighet vore att utöka mandatet för Sadev, det statliga institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete. En given uppgift för en sådan utvärderande myndighet vore att granska i vilken utsträckning våra exportbefrämjande organ - Exportkreditnämnden, Svensk Exportkredit och Exportrådet - säkerställer att den verksamhet man stöder främjar mänskliga rättigheter och utgår från fattiga människors perspektiv. Denna och flera andra tankeväckande idéer förs fram i en färsk rapport från Amnesty och Diakonia med titeln Export till priset av mänskliga rättigheter? Som jag hoppas får många läsare såväl här i riksdagen som runt om i vårt land. Nya former av understatligt mellanfolkligt samarbete är inte någonting som inskränker sig till biståndspolitikens område, utan vi ser nu hur folkrörelser, kommuner och regioner söker kontakt med varandra tvärs över nations- och världsdelsgränser och hur ett globalt civilsamhälle växer fram. Sedan några år finns en världsorganisation för jordens kommuner - United Cities and Local Governments - som utgör en sorts förenta kommunerna och som har fått observatörsstatus inom FN-systemet. Alla kontinenter utom Antarktis består av kommuner, och det interkommunala samarbetet rymmer en betydande potential när det gäller att här och nu utveckla sådant som lokala livsmedelssystem, kollektivtrafik och förnybar energi. Fru talman! Om detta och en lång rad andra spännande företeelser nere i den glokala värld som ligger i djup medieskugga, men som likväl finns, står tyvärr inget att läsa i regeringens utrikesdeklaration. Noterbart är också att en hel kontinent uppenbarligen inte platsar i Carl Bildts värld. Det hade varit önskvärt om ordet Europa åtminstone en enda gång hade fått lämna plats för ordet Latinamerika. I detta anförande instämde Peter Rådberg (MP) och Jonas Sjöstedt (V).

Fru talman! Utrikesministern nämnde i sitt tal att Sverige behövs i Europa. Även i Norden behövs Sverige genom det samarbete vi har i Nordiska rådet, en organisation som på ett bra sätt kan komplettera de nordiska frågorna också i det Europeiska samarbetet. Det höjs ibland röster för att det nordiska samarbetet i dess nuvarande form har spelat ut sin roll. Låt mig försäkra att så inte är fallet. Jag var tidigare i år på ett möte mellan de nordiska ländernas parlamentariska delegationer i Helsingfors. Miljö, gränshinder, hållbart fiske var bara några av de frågor som diskuterades och behandlades. Diskussionernas vågor gick stundvis höga, men förståelse skapades efter hand för de olika positionerna. Sverige och det nordiska samarbetet har därigenom en viktig roll att spela också i EU. På andra håll inom Europeiska unionen startas det mer lokala och regionala initiativ för att komplettera och förstärka den aktuella regionens ställning i EU-samarbetet. Låt oss stärka vår del av det samarbetet. Jag tycker också att det är viktigt att betona att Sverige behövs i världen också som en egen nation, inte endast genom EU-samarbetet, inte minst genom sitt engagemang kring bistånd, frågor om mänskliga rättigheter med mera. Genom EU har vi en stark röst, men vi ska inte glömma att Sverige har en hög trovärdighet i många av dessa frågor som egen nation och därmed har möjligheter att agera som enskild nation gentemot många länder. Låt mig också nämna Latinamerika som ett av mina intresseområden, vilket efterlystes från talarstolen alldeles nyss. Vi hade för någon vecka sedan ett seminarium här i riksdagen där Mexikos ambassadör i Stockholm gav en utmärkt inblick i de frågor som är aktuella i hennes land men också i de utvecklingsmöjligheter som finns mellan våra länder. Det gäller inte bara Mexiko utan många av de latinamerikanska länderna där man nu kan se positiva tecken. Jag kan nämna Chile, Colombia och andra länder. Vi tjänar alla på ett ömsesidigt utbyte mellan länderna i handel och annat. Frihandel är en av de saker vi tycker är viktiga. Men det handlar inte om att genom subsidier dumpa marknaden för enskilda produkter eller enskilda regioner, utan om att varsamt kontrollera och pröva enskilda marknader så att vi genom vår handel inte slår ut eller försvårar för länder eller regioner där vi i stället skulle ha behövt gå in med biståndsinsatser. Där får ett agerande med subsidier motsatt effekt. Vi kunde häromdagen läsa ett uttalande av världsbankschefen Zoellick om stigande matpriser som har gjort många människor i utvecklingsländer fattiga. Tiotals miljoner hotas runt om i världen. Det är någonting vi måste se till att se upp med och försöka bromsa. När jag nämner biståndet känner jag mig stolt över att vårt enprocentsmål upprätthålls. Men vi måste också se till att detta bistånd används på ett rättfärdigt sätt och att mänskliga rättigheter och demokrati är ledord där vi är involverade i biståndsarbete. Kvalitet och uppföljning ska vara viktiga parametrar i det arbetet, och fokus måste ligga på mål och resultat. Men Sverige ska också stå som en garant i EU för att fler länder ska uppnå detta mål. Utrikesministern nämnde hotet från kärnvapen. Låt mig då också påminna om handeldvapen och andra mindre vapen. Hans Blix, tidigare utrikesminister och engagerad i kärnvapenfrågorna sedan många år, bland annat genom sitt ordförandeskap i IAEA och sedermera i Unmovic, deltog häromveckan i ett seminarium i riksdagen om kärnvapen. Han sade det jag brukar säga - att dessa vapen är de riktiga massförstörelsevapnen som dödar runt en halv miljon människor varje år. I detta arbete finns många parlamentariker inte bara här i Sveriges riksdag, utan också i andra parlament, organiserade i globala nätverk. Det handlar om att få så många länder som möjligt att anpassa sin lagstiftning och att ta kontroll för att få kommandot över den okontrollerade spridningen av små och lätta vapen. Fru talman! Låt mig till sist säga några ord om de flyktingströmmar som går nu, främst från Nordafrika till EU:s södra delar. Vi kunde i går läsa i en av våra morgontidningar om flyktingar som dödats när deras båt sänkts av tunisisk kustbevakning. Många rapporter kommer om överfyllda rangliga båtar som kapsejsar när de försöker ta sig till tryggheten. Det är inte acceptabelt. Vi måste på olika sätt bistå dem som svävar i livsfara under sin flykt och söker trygghet. Jag har tagit upp frågan många gånger i denna kammare. Jag vet att EU arbetar intensivt med den. Jag vet att Sverige har uttalat krav på att man på ett humanitärt och rättssäkert sätt ska hantera dessa flyktingströmmar. Men vi måste öka våra ansträngningar så att inte människor dör under fasanfulla förhållanden på sin väg till frihet och trygghet.

Fru talman! Kolleger! Det sveper en våg av revolter genom norra Afrika och Mellanöstern. Kraven på demokrati och social rättvisa höjs. I Tunisien och Egypten har diktatorerna redan tvingats bort. I Jemen tvingas de styrande till eftergifter under tryck från massorna på gatan. I Iran, Syrien, Algeriet och Sudan görs modiga försök att samla folk för demokratisk förändring. Vi har all anledning att glädjas över detta massiva folkliga uppror där huvudkraven är demokrati och rättvisa. Även om problemen är många och osäkerheten stor inför framtiden ligger vår sympati med självklarhet hos de modiga som kräver förändring. För den europeiska unionen och Sverige finns det anledning till eftertanke och självkritik. Flera av de diktatorer som nu tvingas bort har varit västs och EU:s skyddslingar. Det är först samma dygn som diktatorerna lämnar makten som EU tydligt uttalar sig för att de måste försvinna. Tunisiens tidigare president Ben Ali var en av Frankrikes och EU:s förtrogna. Mubarak var en av USA:s närmaste allierade. Kritiken mot dem - mot förtryck om brott mot mänskliga rättigheter i deras länder - har under många år varit beskedlig. Relationerna har varit alltför varma. Detta visar svagheten i EU:s utrikespolitik. Det är till stor del franska politiska och ekonomiska intressen som har tillåtits styra EU:s politik gentemot länder som Tunisien och Marocko. Diktatorn Ben Ali var en välsedd gäst i Paris. Sverige har varit passivt och tyst och knappt drivit någon annan politik än den europeiska unionens i regionen. I dag kan vi se hur det skadar vår trovärdighet. I EU dominerar de stora medlemsländerna inom utrikespolitiken. Medan Sverige lojalt följer EU-linjen går de stora länderna sin egen väg och driver sin egen politik på utrikesområdet när det passar dem. Framväxten av EU:s gemensamma utrikespolitik innebär att vår röst i världssamfundet blir allt tystare. Vad lär vi av detta? Vad lär vi exempelvis i fallet Västsahara, där EU de facto håller ockupationsmakten Marocko under armarna? Vi har tillåtit Marocko att förhala fredsprocessen och en folkomröstning om Västsaharas framtid i årtionden. När Marocko med stor brutalitet krossade fredliga protester i Laayoune i november förra året var Sveriges utrikesminister helt tyst. Lika tyst är Utrikesdepartementet när svenska journalister, parlamentariker eller demokratiaktivister skickas ut ur eller förhindras inresa i det ockuperade Västsahara. Är det inte dags att lära läxan av Tunisien och Egypten och börja höja rösten mot förtrycket i Marocko och landets ockupation av Västsahara? Regeringen kan börja med att stoppa förlängningen av EU:s skandalösa fiskeavtal med Marocko. Det är ett avtal där vi betalar för att plundra de ockuperades naturresurser. Detsamma gäller det nya jordbruksavtalet mellan EU och Marocko, som inte undantar de ockuperade områdena. Fru talman! Det är en glädje att se den revolt för demokrati som nu utvecklas. Men alla verkar inte vara lika glada. När man lyssnar på Sverigedemokraterna, som tyvärr har lämnat denna kammare och debatten, verkar de mest vara bekymrade när folket på gatan i arabvärlden kräver demokrati, frihet och rättvisa. I deras stereotypa och fördomsfulla världsbild verkar inte tanken vara möjlig att man även i arabvärlden vill ha demokrati och frihet. I sin rädsla för islamism verkar de nästan föredra diktatorerna. Men det är just de korrupta diktatorerna som har varit den militanta islamismens själva grogrund och tacksamma fiender. Den revolt som vi nu ser har flera drivkrafter, men i huvudsak är den sekulär och demokratisk. I Egypten och Tunisien har fackföreningar och arbetarorganisering spelat avgörande roller. Kristna och muslimer, kvinnor och män, demonstrerar tillsammans för demokrati på gatorna i Alexandria och Kairo. I det här läget verkar de främlingsfientliga i detta hus mest vara bekymrade över utvecklingen. De verkar tro att detta är ett antal nya Iran som ska växa fram. Men sanningen är att härskarna i Iran fruktar det som nu sker därför att det snart kan vara deras tur att falla när den demokratiska revolten sveper vidare. Visst finns det risker. Men dem kan vi aldrig möta genom att förneka andra demokrati och frihet. Det är just det som Sverigedemokraterna gör. Deras internationellt ansvarige har valt att åka med andra högerextrema partier till israeliska bosättningar på Västbanken för att uttrycka sitt stöd för Israels ockupation av det palestinska folket. Det visar hur fel islamofobin och främlingsfientligheten kan leda också inom utrikespolitiken. Fru talman! Vi lever i en hoppfull tid. Men om Sverige vill ge ett genuint och eget bidrag till det som sker krävs det mer än anpasslighet till den europeiska unionen och till USA. Det krävs en självständig och aktiv utrikespolitik som tar ställning för frihet och demokrati oavsett vad som sägs i Bryssel och i Washington. I detta anförande instämde Peter Rådberg (MP).

Fru talman! Vi har samlats här i dag för att debattera Sveriges utrikespolitik. I dessa dagar är Nordafrika den region i världen som det är störst uppmärksamhet på. Utvecklingen i regionen kommer med all sannolikhet att dominera den politiska debatten framöver. De senaste veckorna har vi med en blandning av hopp och oro följt den dramatiska utvecklingen i Egypten och i Tunisien. I Tunisien föll regimen snabbt, men i Egypten stod det länge oklart vad som skulle hända. Till slut gav Mubarak upp och lämnade Egypten. Revolutionerna i Egypten och i Tunisien är en seger för folket. Symbolerna för förtrycket, Mubarak och Ben Ali, har tvingats lämna ifrån sig makten. Vi får hoppas att detta är början på befrielsen och leder bort från maktfullkomlighet och korrupta diktaturer i regionen. Folkets strävan efter demokrati behöver all hjälp och allt stöd från EU och Sverige. Länderna i Nordafrika behöver vårt stöd och vår hjälp för att förverkliga förväntningar på frihet och demokrati, mänskliga rättigheter, skydd av minoriteter och sist men inte minst religionsfrihet. Den kristna minoriteten, kopterna som är ca 10 procent av befolkningen, har haft begränsade rättigheter och har diskriminerats på grund av sin kristna tro. I ett demokratiskt Egypten skulle även denna ursprungsbefolkning inkluderas som fullvärdiga medborgare och kunna bidra till den gemensamma samhällsutvecklingen. Västvärlden får inte vända frihetskämparna ryggen och låta diktaturer använda militär för att slå ned människors drömmar om frihet och demokrati där flera olika politiska partier tillåts och där folkvalda ledare styr och leder samhället. Fru talman! Militären har tagit över makten i Egypten för att stabilisera läget, sägs det. Det är viktigt att de internationella påtryckningarna från EU, FN och USA inte upphör så att inte militären ser detta som en möjlighet till en statskupp på obestämd tid. Rättvisa och fria val är grunden till en stabil samhällsutveckling med demokrati för alla invånare som bor och verkar i landet. Med demokrati i Egypten och Tunisien blir situationen stabilare i regionen, och det kommer att bidra till en mer varaktig fred i Mellanöstern. Vi får hoppas på en fredlig lösning och en ordnad övergång till demokrati. Fru talman! De flesta riksdagspartier vill att Turkiet ska bli medlem i EU. Turkiet är kandidat sedan 1999 och har gjort en del förändringar i landets konstitution för att anpassa landet till EU. Turkiet är långt ifrån de Köpenhamnskriterier som är grunden för medlemskap i unionen. Ambitionen om förändringar får inte bara bli tomma politiska ord utan måste bli verklighet. Det är väsentligt att Turkiet genomför ytterligare konkreta reformer, särskilt inom områden som minoritetsrättigheter, yttrandefrihet, jämställdhet och rättsväsen. Jag vill nämna ett typiskt exempel på hur rättsväsen, religionsfrihet och minoritetsrättigheter inte respekteras i landet i dag. Syrianer som har flytt landet på grund av diskriminering får sin egendom konfiskerad. Kyrkor och kloster lever under ständigt hot. Ett av världens äldsta aktiva kloster med munkar, nunnor och prästutbildning från år 397 - det är över 1 600 år gammalt - heter Sankt Gabriel eller Mor Gabriel på syrianska. Under de senaste åren har klostret legat i tvist med staten om sin egendom. Staten har väckt åtal mot klostret och vill konfiskera en del av egendomen. Jag var personligen närvarande vid en avgörande rättegång för cirka ett år sedan. Där beslutade tingsrätten att klostret är ägare till marken. Genom högsta domstolen har staten ogiltigförklarat tingsrättens dom, och i en ny rättegång på en annan ort i landet har det beslutats att en stor del av klostrets egendom tillhör staten. Fru talman! Sverige bör i sina bilaterala kontakter med den turkiska staten protestera mot dessa övergrepp på minoriteters rättigheter och denna brist på respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Den politiska situationen i Irak har blivit mer stabil sedan den senaste regeringsbildningen. Det pågår fortfarande en maktkamp mellan olika religiösa grupper. Dagligen får man höra att det exploderar bomber som skördar oskyldiga liv. Självmordsbombare terroriserar landets regering och befolkning i syfte att skapa oro och instabilitet. Den demokratiska uppbyggnaden av landet går sakta men säkert framåt, men den hindras hela tiden av terrorister. De kristna minoriteterna har på senare tid blivit måltavlor för terrorister som vill skapa ett land med en religion. Attackerna har eskalerat. De har inget alternativ av fruktan för livet, och de flyr landet. Sverige och EU bör bli mer aktiva och hjälpa till med uppbyggnaden av Irak och hjälpa regeringen att öka säkerheten och stabiliteten i landet. Den irakiska regeringen bör ta sitt ansvar för att skydda den irakiska befolkningen och garantera dess säkerhet. Irakier, oavsett etnicitet eller religionstillhörighet, är beroende av varandra och har ett gemensamt ansvar för samhällsutvecklingen. Med tolerans för varandras olikheter och respekt för religionsfriheten får man en varaktig fred och frihet för alla irakier i landet.

Fru talman! Jag är alldeles övertygad om att vi de senaste veckorna är många som har börjat dagen med att slå på datorn och söka oss ut på nätet, läsa en nyhetsflash eller läsa på den traditionella text-tv:n för att se om det har hänt någonting någonstans i världen under nattens timmar medan vi sovit lugnt och tryggt. Vi har velat se om den pågående och historiska frihetskampen i Nordafrika har spritt sig till andra länder i regionen eller till Mellanöstern. Ett antal protester och demonstrationer, såväl de spontana som de som utlyses och hålls mer eller mindre i strid med vad respektive land tillåter, är något av en balansakt. Vi kan bara hålla andan och tummarna och hoppas att den demokratiska frigörelseprocess som man nu inlett ska kunna genomföras i land efter land utan övervåld och blodspillan. Fru talman! Det som hänt de senaste veckorna i Tunisien och Egypten är i sanning historia och oerhört viktigt och glädjande för folket i respektive land. De får nu äntligen en möjlighet att leva och utveckla sig och sitt samhälle under mer demokratiska former. Det är bra. Men vi får inte glömma eller tappa bort att vägen till demokrati är mycket längre än att en president avgår, att ett parlament upplöses eller att man äntligen monterar ned kravallstängsel och att livet på ytan ser ut att återgå till någon sorts normal tillvaro. Det är nu som vi som redan har förmånen att leva i fria demokratiska länder på olika sätt kan visa vårt stöd och vårt engagemang och vara uthålliga, precis som Kairoborna var på Tahrirtorget. Fru talman! Nu är det viktigt att Sveriges regering och vår utrikesminister visar starkt engagemang för andra länders demokratiseringsprocess. Nu är det viktigt att vår biståndsminister ser till att biståndspengarna inte minskar eller används till skuldavskrivningar utan används till fattigdomsbekämpning och demokratistöd. Demokratistöd är dessutom någonting som vi alla kan bidra med och till via våra olika politiska partier. Här handlar det om mycket praktiskt jordnära arbete och engagemang. Vi kan skapa kontakter, bilda nätverk och se till att även det lilla projektet gör nytta och ger kunskap och styrka i en stor värld. Fru talman! På Regeringskansliets hemsida kan man läsa att tre områden är särskilt viktiga för en rättvis och hållbar utveckling. Det är demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors roll i utvecklingen samt klimat och miljö. Den som engagerar sig i frågor som rör mänskliga rättigheter har mycket att ta tag i. Det är helt oundvikligt att inte beröra kvinnors och barns situation, vilket flera talare före mig har gjort i sina anföranden här i dag. Jag vill också göra det. Med tanke på kvinnornas situation i många av världens länder med brist på utbildning och försörjningsmöjligheter, med manligt förtryck och förmynderi, med hög förekomst av misshandel, med sexuellt utnyttjande och prostitution och, som om inte det räckte, med synnerligen inhumana abortlagar i ett stort antal länder är det alldeles nödvändigt att kvinnor får ta plats i politiken och förstås också i andra opinionsbildande församlingar. När det gäller kvinnors och barns situation och respekten för de mänskliga rättigheterna över huvud taget anser vi socialdemokrater att det är oerhört viktigt att Sverige på olika sätt, inte minst från regeringshåll, bidrar till och verkar för en gynnsam utveckling. Och det kan vi göra både som enskilt land och genom EU, fru talman. En förutsättning för demokrati är att vi alla respekterar de mänskliga rättigheterna. Därför måste vi alltid stå upp för MR-frågorna om och när vi ser att de kränks. Vår röst, Sveriges röst, ska vara lika skarp mot oförrätter oavsett om de begås av en stormakt, av en diktatur, av ett litet land eller av någon annan aktör. Fru talman! Kampen och protesterna mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder eller religion måste föras både nationellt och internationellt. Även om kvinnorna är i majoritet när det gäller jordens befolkning har kvinnor och barn en mycket utsatt situation i många länder, och kvinnors rättigheter kränks ständigt. Systematiska våldtäkter och massvåldtäkter används som vapen i konflikter. Det är ett beteende och en handling som på ett förfärligt och ohyggligt sätt drabbar den utsatta individen - kvinnan, flickan, pojken och för all del även männen - men det drabbar också hela samhället. Våld, tortyr och rädsla kan inte bygga starka stater. Inte heller kan det ge starka individer, utan enbart söndring, förödelse och förnedring. Betydande resurser måste därför satsas på det behov som kvinnor och flickor, ja alla barn har av skydd och stöd under och efter en konflikt. Där är bland annat FN:s initiativ viktiga. Samtidigt är det viktigt att understryka kvinnornas avgörande uppgift och roll i fredsprocesser och i uppbyggnaden av stater. Avslutningsvis vill jag säga, fru talman, att Sverige behöver en regering och en utrikesminister som, tillsammans med allt annat viktigt, även prioriterar möten med kvinnor och sätter kvinnors och barns rättigheter på den politiska dagordningen både i Sverige och i internationella sammanhang. Fru talman! Vi får aldrig svika när det gäller mänskliga rättigheter.

Fru talman! Det sades mycket viktigt i detta inlägg av Carin Runeson. Det är oerhört viktigt att fokusera på kvinnornas ställning och på barnens situation liksom att lyfta fram de övergrepp som sker genom systematiska våldtäkter. Carin Runeson tog flera gånger upp vikten av att värna demokrati och mänskliga rättigheter. Dock glömde hon att säga att många av dessa länder i grunden har problem med frustration och marginalisering eftersom de har byggt en arabisk socialism. Det är styrda planekonomier, och därmed har människor marginaliserats och hamnat på undantag. Förutom uppräkningen av demokrati och mänskliga rättigheter är det viktigt att göra upp med den arabiska socialismen och därmed också tala väl om marknadsekonomi och fri ekonomi. Fru talman! Jag tänkte erbjuda Carin Runeson möjligheten att till listan med demokrati och mänskliga rättigheter addera marknadsekonomi, för det är grunden för kvinnornas ställning och barnens situation.

Fru talman! Jag tror att det finns många sätt som vi i de länder som redan har demokrati kan arbeta på för att stödja, hjälpa och finnas till som en stark och bra röst. Det ena utesluter inte det andra. Jag vet att vi kan se lite olika på saker och ting beroende på vilket parti vi tillhör i vårt eget land, men i grunden är vi alla demokratiska. Vi har ett förhållandevis gott anseende ute i världen, även om stödet för det egyptiska folket kanske lämnade en del övrigt att önska, vilket många har påpekat. Jag tror att vi är tämligen överens om att det finns många bra sätt att stödja demokratiutvecklingen i allmänhet och utvecklingen för kvinnor i andra länder i synnerhet.

Fru talman! Jag delar den bilden, men jag tror att det som Carin Runeson sade i sitt anförande om behovet av en gynnsam utveckling är väsentligt. Då kan man inte bortse från att de länder som vi nu talar om, som är i fokus - Tunisien, Egypten, snart kanske länder som Libyen och Jemen - alla har präglats av arabisk socialism. Den lista som Carin Runeson redovisade är viktig, om demokrati och mänskliga rättigheter, och jag och säkert hela kammaren ansluter till den. Till den listan tycker jag att det är väsentligt att addera - den möjligheten erbjuder jag här Carin Runeson - behovet av marknadsekonomi och fri ekonomi. De behövs sida vid sida med demokrati och mänskliga rättigheter, och därmed hänger allt detta samman med kvinnornas ställning och barnens situation.

Fru talman! Det är bra att Hans Wallmark tar upp kvinnornas framtida situation. Det är viktigt att kvinnorna får möjligheter på arbetsmarknaden. Som jag ser det är steg ett dock att erbjuda alla flickor och kvinnor utbildning så att de sedan kan ta ytterligare steg och åstadkomma sådant som de gärna vill åstadkomma men som de inte har möjlighet till i dag. Många flickor och kvinnor är nämligen analfabeter. De har inte fått möjlighet att gå i skolan och ens lära sig att läsa och skriva, och den som inte har någon form av utbildning vet inte heller vad man kan fråga efter. Vi har alltså en lång väg att vandra, och vi kan stötta på många olika sätt.

Fru talman! Vi har nu haft några timmar av utrikespolitisk debatt och ytterligare några timmar återstår. Det tycker jag är bra, för debatten äger rum i en tid då det händer mycket på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Vi har utvecklingen i Afghanistan, händelserna i Pakistan, det som sker på den koreanska halvön och oroligheterna i Elfenbenskusten. Det är bara några exempel. Vi har också utmaningarna vad gäller våld mot kvinnor, och vi har SRHR-frågorna - sexuell och reproduktiv hälsa. Dessa frågor är starkt fokuserade på den afrikanska kontinenten. Inte minst gäller det våldet mot kvinnor som vi sett i Demokratiska republiken Kongo. Nu har vi demokratiseringsprocesserna i Tunisien och Egypten och deras verkningar på andra länder i regionen. Det är något av en diktaturdomino som håller på att ske i Mellanöstern där den ena diktatorn efter den andra faller som dominobrickor, och frihetskämparna vinner mark. Det är därför av yttersta vikt att vi ser till att stötta alla dem som står upp och kämpar för en demokratisk utveckling i norra Afrika och i den arabiska världen. I går kom rapporter om demonstrationer och krav på demokratisering i Iran, och i morse kunde vi i tv höra att det hände saker i Libyen. Det är bra, och det ska vi stötta. Men det finns också länder i vårt närmaste grannskap där demokratin lyser med sin frånvaro och där människor varje dag kränks och berövas sin frihet. Jag tänkte därför i huvudsak fokusera på våra partner i södra Kaukasus och i östra Europa. För oss EU-medlemmar är det av största intresse att vårt närområde är stabilt och bra och har en fredlig utveckling. Det är en förutsättning för att kunna gå vidare med det som vi inom EU tycker är så viktigt, nämligen de fyra friheterna samt utvidgningen och grannskapspolitiken. Den europeiska grannskapspolitiken organiserar vårt samarbete och vårt stöd till länderna i vår närhet. Det är en viktig del. Som tidigare sagts är det i år 20 år sedan det kommunistiska Sovjet kollapsade och våra baltiska grannar fick sin frihet och återvann sin självständighet. Det är i dag på dagen 92 år sedan som den litauiska republiken bildades. Det har inneburit en fantastisk utveckling för Europa och världen, inte minst för alla dem som befriades från förtryck. Sverige och Moderaterna var aktiva på den tid det begav sig, och vi är fortsatt aktiva och ledande på demokratiutveckling i detta område. Det östliga partnerskapet var ett initiativ som togs av Polen och Sverige och trädde i kraft för snart två år sedan. Det handlar om att föra EU och de sex länderna i det östliga partnerskapet - Belarus, alltså Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan - närmare varandra. Idén är att utveckla det politiska och ekonomiska samarbetet men också samhörigheten mellan folken i våra länder. Vi strävar efter en viss liberalisering och efter att göra ett friare resande möjligt för de 76 miljoner européer som bor i denna region. Fru talman! Situationen i Belarus, Vitryssland, efter det förfalskade valet den 19 december 2010 har försvårat detta samarbete på många områden och självfallet orsakat ett stort lidande för alla dem som bor i landet och kämpar för demokratin. De personer som efter det riggade valet valde att visa sin besvikelse över hur de återigen av regimen i landet hade lurats på sin frihet och rösträtt slogs med kraft tillbaka av myndigheterna. KGB, Spetsnaz med flera hotade, misshandlade, torterade och fängslade omkring 700 personer under valnatten och dagen därefter. Jag befann mig själv på Självständighetstorget i Minsk den natten för snart två månader sedan och bevittnade den här brutaliteten. Förtrycket har därefter fortsatt, liksom arresteringarna. För Lukasjenkoregimen var valet utan tvekan en förlust. Vi kommer nog aldrig att få reda på det exakta valresultatet, men de våldsamma reaktionerna på resultatet från myndighetens sida är ett tydligt tecken på att Lukasjenko inte är något annat än en nervös förlorare. Omvärlden har protesterat och vidtagit en rad åtgärder. EU har fört upp Lukasjenko och 160 av hans polare på en lista som innebär att de inte längre är välkomna att resa in i unionen. Det är en öppen lista som kan kompletteras med ytterligare skurkar om brott begås. Samarbetet mellan myndigheter i våra länder och deras land avbryts, och ekonomiskt stöd uteblir. Det är viktigt att vi konsekvent från svensk sida står upp för frihet och demokrati och ger ett ovillkorligt stöd till de krafter som kämpar för rätten att leva i frihet och uttrycka sina åsikter. Därför känns det lite märkligt när såväl Sverige som andra EU-länder, samtidigt som vi konstaterar att oppositionella och journalister fängslas, hotas och torteras, skickar hem personer i den situationen som söker skydd hos oss. Där måste vi ta ett större ansvar för de här personerna. Det är nu av yttersta vikt att Sverige, EU och resten av den demokratiska världen fortsätter att stå upp för friheten. Vi måste fortsätta en tuff och hård linje mot regimen, samtidigt som vi måste vara öppna mot folket i Vitryssland. Vi måste ha bättre studieutbyten och ta hand om studenter som kickas ut. Vi måste ha lägre visumkostnader och mindre byråkrati kring visumen. Fru talman! Den hållning som den svenska regeringen hade gentemot Baltikum i slutet av 80-talet får inte upprepas. Vi har hört det tidigare i dag. Den socialdemokratiska regeringen tog på den tiden ställning för att Baltikum var en del av Sovjetunionen. Det får inte ske. Vi står upp för friheten. Vi gör det i dag och måste göra det i framtiden. Det är inte vi som stänger dörren till Vitryssland, utan det är Lukasjenkoregimen som stänger dörren till oss. Vi ska vara öppna mot det vitryska folket.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det är viktigt att vi står upp för samma värderingar överallt omkring vår jord och i vårt närområde. Fru talman! Det är ytterst angeläget att inte använda det som många lägger oss till last, nämligen dubbla standarder. Det sade man också på Tahrirtorget: Ni har dubbla standarder. Jag utläser samma sak i detta anförande som jag gjorde i Carl Bildts utrikesdeklaration och flera andra anföranden. Vi har inte ställt samma krav på de nordafrikanska ledarna. Vi har inte talat om reseförbud, att frysa tillgångarna och att ställa ansvariga till svars. Varför har regeringen dubbla standarder beroende på vilket land och vilken diktator vi talar om? Vi skulle få en mycket starkare röst tillsammans om vi stod för våra värderingar konsekvent. Det räcker inte att man nu ska lägga ut bedömningar på hemsidan, samma hemsida som man tog bort MR-redovisningarna från inför ordförandeskapet i EU.

Fru talman! Jag tackar Carina Hägg för möjligheten att utveckla mer av Moderaternas och Alliansens politik. Självklart är det viktigt att vi har en standard där vi alltid ställer krav på frihet, mänskliga rättigheter och fria val. Därför är det också viktigt, vilket har framkommit under debatten i dag, att vi med svensk utrikespolitik agerar inom EU för att få EU som helhet att agera på ett korrekt sätt. Vi har nu sett att man fryser tillgångar för Ben Ali från Tunisien. Detsamma ser ut att ske när det gäller Egypten. Det är krav som Sverige driver, på samma sätt som vi driver det här mot Lukasjenko i Vitryssland. Den hållningen ska vi ha. De relationer som vi har österut med våra närmaste grannar, som Sverige och Norden ligger väldigt nära, är traditionellt sett väldigt starka, vilket gör att vi kanske har bättre relationer där. Men icke desto mindre ska vi ställa samma krav, utan tvekan.

Fru talman! Det är en skillnad, Christian Holm. När det gäller Lukasjenko ställer vi krav medan han finns där för att kunna påverka politiken. Vi vill driva på. Vi vill visa på vilken sida vi står. När det gäller de nordafrikanska länderna kommer vi när diktatorerna är borta, när det redan har hänt. När folket fritt kan kräva att vi ska frysa deras tillgångar, då kommer EU. Vi är med om att recensera ett skeende. Vi är med om att konstatera. Men vi är inte en del i att driva på en process. Det finns fortfarande regimer kvar där vi inte riktar några krav, där vi fortfarande inte hör någon tydlig röst från EU. Vad säger man nu om det som händer i Libyen och Bahrain? Vad säger man nu om det som händer i Iran? Vad har man sagt om det som händer i Algeriet? Hur driver man på där? Jag väntar fortfarande på direktiv från den svenska regeringen och har förväntningar på vad EU-kommissionen ska säga i sina kontakter med de nordafrikanska ledarna och demokratirörelserna. Jag har inte hört de förklaringarna här. Det vi hörde när vi var i Bryssel i förra veckan var att inga krav fanns från Sveriges regering. Det fanns inga sådana ståndpunkter.

Fru talman! Den svenska regeringen har krav, ställer krav och kommer att fortsätta att ställa krav. Det finns många skurkstater runt om i världen där det borde ställas mycket högre krav. Jag tror att EU har en del att se tillbaka på, inte minst när det gäller länderna i norra Afrika och vad man har gjort där. Men jag vill återigen påpeka att den svenska regeringen gör mycket och ställer mycket krav på fria och demokratiska val och respekt för mänskliga rättigheter. Vi har tidigare under dagen haft en diskussion om att det är viktigt att vi har kontakter med våra olika partigrupper, att Carina när hon pratar med sina kompisar i det numera förbjudna socialistpartiet i Tunisien, med Mubaraks parti i Egypten och så vidare ställer krav och inte gör som sina gamla partikamrater Pierre Schori och Sten Andersson, som förklarade att Baltikum var naturliga delar av Sovjetunionen när våra vänner som i dag styr i de här länderna stod på barrikaderna och riskerade sina liv och krävde vårt stöd. Då fick de inte det stödet. Det ger alliansregeringen, och det kommer vi att fortsätta att göra.

Fru talman! De folkliga revolterna i Tunisien och Egypten har riktat uppmärksamheten mot de grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som under lång tid tillåtits i EU:s närområde. EU har odlat nära relationer med Ben Ali i Tunisien, Mubarak i Egypten och andra auktoritära ledare i Nordafrika i tron att de därmed kan förhindra flyktingströmmar över haven, bekämpa den islamistiska radikalismen och i stället gynna sin egen handel. Händelserna i Tunisien och Egypten ger hopp om en bättre framtid, inte bara för människorna i dessa länder i norra Afrika. Dessa frihetsvindar blåser även över Algeriet och Oman och kanske ända bort till Iran. Demokrati måste byggas underifrån. Tunisien och Egypten är bra exempel på det. Därför har Sverige och EU en viktig uppgift, att stödja framväxten av demokratin och att demokratiska institutioner byggs upp i dessa länder. Det är bra att vår utrikesminister nu markerar mot diktaturen i framför allt Tunisien och Egypten. Men det är 30 år för sent. Sverige och övriga EU-länder har hållit Egypten med flera andra afrikanska länder under armarna under lång tid. Vi har bland annat sålt vapen till Egypten de senaste fem åren i miljonbeloppsklassen. Det är lätt att när diktaturerna redan har fallit stämma in i kören och lyckönska de tunisiska och egyptiska folken. Fru talman! Sverige skrev under förbudet mot klustervapen den 3 december 2008 tillsammans med 108 andra stater. Konventionen är ett rättsligt bindande internationellt fördrag som förbjuder användning, produktion, lagring och överföring av klusterbomber som ligger i linje med de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Den nya konventionen om klustervapen är en historisk bedrift. Styrkan i fördraget ligger till stor del i att förbudet gäller klusterammunition som en hel kategori av vapen. I dagsläget har 51 stater ratificerat förbudet. Tyvärr har Sverige ännu inte gjort det, men nu aviserar utrikesministern att regeringen är på väg att ratificera konventionen. Jag välkomnar det beskedet och ser fram emot den processen. Fru talman! I juli 2010 hölls den så viktiga Kabulkonferensen. Då beslutade världens ledare att man ska ha som ambition att lämna Afghanistan senast vid utgången av 2014 och överlämna säkerheten till de afghanska säkerhetsstyrkorna och presidenten Karzai. Uppgörelsen mellan regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om Afghanistan ger förutsättningar för ett svenskt militärt tillbakadragande före 2014 års utgång. De flesta har sedan länge insett att den väg som USA och Nato slagit in på inte leder till någon varaktig fred i Afghanistan. Syftet med operationen var från början att tillfångata Usama bin Ladin och krossa al-Qaida med anledning av händelsen i New York 2001. Men al-Qaida försvann från Afghanistan redan 2003, och debatten har sedan handlat om talibanerna. Miljöpartiet har länge krävt en ny och långsiktig strategi för Afghanistan och hela regionen. När nu äntligen regeringen och riksdagen har beslutat om ett slutdatum och gett ett frö till en strategi för när den svenska truppen ska lämna Afghanistan, om än med hjälp av Kabulkonferensen, är det självklart att Miljöpartiet ska vara med och försöka påverka utfallet. Det är första gången som riksdagen har beslutat om ett slutdatum för den svenska truppen i Afghanistan sedan vi gick in i kriget 2001. Vi tolkar uppgörelsen mellan regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som att avvecklingen av insatserna med svensk stridande trupp i Afghanistan har börjat och ska vara avslutad 2014. Fru talman! Den internationella vapenhandeln är en viktig drivkraft bakom militära rustningar och bidrar därför till krig och väpnade konflikter. Därför bör Sverige verka för en radikal svensk och global nedrustning och för att resurser som i dag förslösas på militär rustning omfördelas till insatser som kan förebygga krig och konflikter. Dess värre finns i stället förslag i Sverige som går i motsatt riktning och som ytterligare öppnar för att sälja vapen till krigförande länder - förslag som syftar till att göra det enklare att exportera till ett antal strategiskt viktiga länder som Sverige har ett omfattande krigsmaterielssamarbete med. En konsekvens av detta är att Sverige lättare kan exportera till exempelvis USA och Storbritannien. Ett annat exempel är att Sverige trots långvarigt krig mellan Indien och Pakistan fortsätter att leverera krigsmateriel till båda parter för att inte undergräva nuvarande och framtida affärskontakter.

Fru talman! Mycket av dagens utrikespolitiska debatt sker naturligtvis i ljuset av händelseutvecklingen i Nordafrika den senaste tiden. Det är inte särskilt konstigt. En del av debatten handlar om det som har varit i historien, om vem som har stött vem och vem som har stött sig med vem genom tiderna. Låt oss i stället blicka framåt en stund. Vad har vi för möjligheter att påverka den framtida utvecklingen i EU:s närhet? Det handlar om de länder som finns runt oss 27 länder som redan i dag är medlemmar i EU. En del av dem som finns runt oss har vi förhoppningar ska i framtiden läggas till skaran av medlemmar i det europeiska samarbete som Sverige ingår i. Andra länder kommer inte att bli medlemmar i EU, men vi ska ändå ha ett nära och bra samarbete med dem. Det är viktigt, både för oss och för dem, att vi bidrar till alla länders utveckling mot demokrati, stabilitet och välstånd. Vi har verktyg för detta i EU som vi talar alltför sällan om. Ett sådant verktyg finns i alla de olika avtal som EU sluter med länder som vi väljer att samarbeta med. Ur ett sådant avtal hämtar jag den här texten: "Respekt för demokratins principer och de mänskliga rättigheterna, såsom de proklameras i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och definieras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i Helsingforsslutakten och i Parisstadgan för ett nytt Europa, respekt för folkrättsliga principer, inbegripet ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, och rättsstatsprincipen samt respekt för de marknadsekonomiska principer som anges i dokumentet från Europeiska säkerhetskonferensens (ESK) konferens i Bonn om ekonomiskt samarbete ska ligga till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik och utgöra grundläggande delar av detta avtal." Det här behandlade vi här i riksdagen för några veckor sedan. Det är avtalet mellan EU och Serbien, som låter EU och Serbien samarbeta närmare och förhoppningsvis på lång sikt också ska innebära ett serbiskt EU-medlemskap. EU har en lång rad sådana avtal med olika länder, och där finns alltid just dessa principer inskrivna. Det är dags att vi börjar använda det verktyget i vårt samarbete med olika länder och hävdar just dessa principer som vi har skrivit på om, både från EU och från det land som vi har skrivit avtalet med. Om det ena ska gälla i avtalet måste också det andra gälla. Hela avtalet måste följas. Där tycker jag att Sverige har en mycket viktig roll för att driva på utvecklingen i EU och kräva respekt för hela avtalet och tillse att avtalen faktiskt genomförs. Även om det kan vara en torr och tråkig text är det kanske vårt absolut bästa verktyg för att förbättra situationen i vår närliggande omvärld. Vi pekar på just denna möjlighet i den socialdemokratiska alternativa utrikesdeklaration som vi har presenterat i dag. Den finns på vårt partis hemsida, och jag uppmanar alla att läsa där. Det här är en av de saker som vi trycker på, alltså vikten av att EU använder sina avtal och kraven om respekt för mänskliga rättigheter.

Fru talman! Det fria ordet - om det måste vi tala. Mycket klokt har redan sagts här i kammaren om världens elände och hur vi i Sverige ska förhålla oss till det. För att undvika upprepningar tänkte jag begränsa mig till att tala om det som har att göra med mitt nya uppdrag som Europarådets parlamentariska ombud för mediefrihet, där jag efterträder den förre Labourministern lord McIntosh, vilket kan ha sin poäng. Jag tycker att det var bra att utrikesministern i sin inledning här på morgonen underströk att regeringen i sitt arbete till stöd för politiska fri- och rättigheter världen runt fortsätter att verka för journalisten Dawit Isaaks frigivning ur fängelset i Eritrea. Detta är särskilt viktigt att markera eftersom hopplösheten tyvärr tränger sig på i hans fall. Hans fall visar trots allt hur farligt det fria ordet kan vara för diktatorer och vilken makt som pennan i längden har över svärdet. Det illustreras i dessa omstörtande dagar inte minst av utvecklingen i Egypten, som har behandlats här i dag. Den förra regimen samordnade attacker på det fria ordets representanter. Det drabbade ett hundratal kolleger till den svenska tv-journalisten Bert Sundström. De attackerna kostade fotografen Ahmed Mohammed Mahmoud livet. Det var ingen slump under pågående kaos utan en del av ett mönster i många auktoritära regimers försök att strypa yttrandefriheten och manipulera nyhetsrapporteringen. Visserligen ger Internets genombrott även i de tystaste av länder ett hopp för framtiden. Men under tiden pågår attackerna mot yttrandefriheten dygnet runt, världen runt och drabbar enskilda individer och deras familjer. När Internationella journalistfederationen summerar dödens skörd år 2010 når siffran närmare 100 döda journalister i tjänsten. Det är en siffra att lägga till alla tusentals fängslade och hotade ordets män och kvinnor. Det är inte bara journalister utan författare, konstnärer, rondellhundstecknare och vanliga medborgare som nyttjar sin medborgerliga frihet. Fru talman! Vad kan då göras? Vi kan göra mycket. Vi kan i våra olika roller med pedantisk noggrannhet följa de enskilda fallen av övergrepp. Ingen ska lämnas utanför i tystnad utan larm. Vi kan göra det i organisationer som Amnesty, PEN-klubben och Civil Rights Defenders. Vi kan göra det genom att stötta tankesmedjor som Freedom House. Vi kan göra det i yrkesinternationalerna för journalister och tidningsutgivare och som politiker i våra internationella samarbetsorgan som Europarådet, EU och FN. Vi är inte ensamma. Vi är många som vill arbeta för yttrandefrihetens utbredning över världen. Vi har dess bättre också stöd av den svenska regeringen och dess beslut att öka det direkta demokratistödet till 150 miljoner i biståndsbudgeten. Herr talman! För mig som under mer än 40 års politiskt engagemang arbetat för en demokratisk utveckling i de tidigare kommuniststaterna är det en särskild tillfredsställelse att av detta bistånd anslås de kommande åren närmare 40 miljoner per år till projekt för rättighetsutveckling i Ryssland. Det tycker jag är ett bra svar på de senaste årens journalistmord och strypningen av fria medier där. Försämringen av yttrandefriheten i länder som Ryssland och Vitryssland lär dess värre hålla oss försörjda med arbetsuppgifter till försvar för frihet på medieområdet. Låt mig uttrycka förhoppningen att denna förstärkning av demokratistödet inte är det enda eller sista initiativet för att Sverige ska kunna spela en särskild roll vid sidan av allt som görs i de internationella organen. Det handlar inte bara om bristen på demokrati i diktaturer. Det handlar också om att bevaka demokratin i demokratierna. Det gäller inte minst länder som säger sig vilja dela våra värderingar i EU och Europarådet. Jag nämner Turkiet och Ungern som aktuella fall att följa. Vi har i utrikesutskottet i dagarna enats över partigränserna om att rikta en maning till EU-kommissionen att i dess arbetsprogram för de kommande åren särskilt uppmärksamma "utvecklingen av yttrandefrihet och mediefrihet i EU:s medlemsländer liksom i dialogen med kandidat- och ansökarländerna. Kommissionen bör verka för att en formell och reell grund för oberoende nyhets- och åsiktsspridning säkras. Likaså bör kommissionen agera för att medlemsstater i EU som inte har lagstiftning om journalisters rätt att inte avslöja sina källor inför sådan lagstiftning." Just till det sista vill jag passa på att gratulera min värderade socialdemokratiska kollega Morgan Johansson i Europarådet som fick en rapport i ämnet källskydd enhälligt antagen i rådets parlament. Det känns bra att det är under bred politisk enighet som vi går vidare i det oändliga uppdraget att följa upp åtagandena och bryta upp ny mark för yttrandefriheten. Tack för det fria ordet! I detta anförande instämde Elisabeth Björnsdotter Rahm, Walburga Habsburg Douglas, Christian Holm, Ulrik Nilsson och Hans Wallmark (alla M).

Herr talman! Jag vill även från denna talarstol gratulera Mats Johansson till uppdraget. Det är väldigt viktigt att vi har den funktionen och personer som engagerar sig och har fått uppdraget att kämpa för yttrandefrihet och det fria ordet i Europa. En gång i tiden var jag med och samlade ihop pengar till kopieringsapparater som skickades till vad vi då kallade östra Europa men som i dag är Centraleuropa. Då duplicerade vi det fria ordet med kopieringsapparaterna. I dag är det Internet som otroligt effektivt är det fria ordets redskap. Jag kan bara understryka vikten av att man i Nordafrika får möjligheter till det fria ordet och att de som har begränsat det och fysiskt attackerat journalister också ställs till ansvar för detta. Jag vill ställa en fråga om den europeiska kontinenten. Vi har i Europarådet under flera år haft stora bekymmer med Italien under Berlusconi. Där begränsas det fria ordet på ett annat sätt. Italien är en demokrati, men det fria ordet är inte så fritt som vi skulle önska. Det har varit bekymmer att få stöd i EPP-gruppen som Mats Johansson och Kristdemokraterna tillhör. Man har i stället åkt till Berlusconis shower och gett honom sitt stöd. Jag skulle önska och hoppas se prov på ett tydligt avståndstagande från Berlusconis mediepolitik som begränsar många italienares möjligheter att lyssna till det fria ordet.

Herr talman! Jag tackar för gratulationerna, Carina Hägg. Det är ett tungt och svårt uppdrag särskilt för en enskild parlamentariker. Vi har dess bättre många tjänstemän runt om i våra organisationer som på heltid bevakar mediefriheten. Det känns bra. I den mån jag kan bidra hoppas jag att kollegerna i detta parlament också kommer med inspel så att jag kan ta med mig dem till Strasbourg. När det gäller Italien nämnde jag själv i mitt anförande flera medlemsstater som har problem och som vi har problem med som Ungern och Turkiet. Det är också våra partikamrater så tillvida att de ingår i våra EPP-grupp. Det är klart att det är ett särskilt bekymmer för oss att diskutera detta med dem. Själv har jag bara varit med en vecka och har inte haft så många möjligheter att diskutera med kamraterna i gruppen. Jag känner när det gäller Italien mig inte särskilt besläktad med det attityder som mina italienska partikamrater har när det gäller de här frågorna.

Herr talman! Det var ett välkommet svar och en välkommen öppning. Vi vet att EPP-gruppen har en italienare som man från den svenska delegationen har understött och valt som just gruppledare samtidigt som vi har svårigheter att komma fram med Italien. Flera andra länder som också har en problematik har det varit lättare att skapa en samstämmighet om i den parlamentariska församlingen. Jag tar detta som ett besked från en person som har en ny position, kan se dessa frågor på ett nytt sätt och inte personligen har de bindningarna till tidigare ställningstaganden i Europarådet. Jag hoppas att vi kan få se en tydligare linje när det gäller bekymren i mediesituationen i Italien. Jag tackar för beskedet.

Herr talman! Jag vill dock säga till Carina Hägg att det är en viss skillnad på läget i Italien. Där finns ett rättssystem och en öppen och fri debatt som kan hantera de här frågorna. Just i dessa dagar ser vi hur den fria debatten i Italien tar itu med premiärminister Berlusconi. Det visar att det finns hopp om mediefriheten i Italien på ett helt annat sätt än i de länder som befriade oss från den sovjetiska socialismen och nu den arabiska socialismen. Italien har större möjligheter att korrigera sina problem.

Herr talman! Använd er frihet för att främja vår. Det är Aung San Suu Kyis budskap till omvärlden. Jag och Urban Ahlin hade förmånen att själva få träffa henne i Rangoon i fredags. Hennes vilja och glöd är obruten efter den mångåriga husarresten. Hon förespråkar som alltid dialog mellan den demokratiska oppositionen, militären och de etniska minoriteterna. Vägen till förändring för henne och hennes organisation, precis som för Mandela, kan bara gå via dialog, försoning och förståelse. Hennes budskap till oss var kristallklart. Ingen verklig förändring i demokratisk riktning har skett i och med det så kallade valet i november förra året. Att hon själv är frigiven betyder ingenting så länge det fortfarande finns över 2 000 politiska fångar. Hennes parti, NLD, måste återfå sin legala status. Nu är det inte läge för omvärlden att belöna militärregimen med lättade sanktioner. NLD föreslår i stället att det ska tas initiativ till diskussioner med USA, EU, Kanada och Australien för att nå en överenskommelse om när, hur och under vilka förutsättningar som sanktionerna skulle kunna förändras. Aung San Suu Kyi uttryckte också, som Urban Ahlin nämnde i sitt anförande, oro över de signaler som kommer från vissa EU-länder om att lätta på sanktionspolitiken. Hon nämnde Tyskland och Italien som två exempel. Hon nämnde också Svenska institutet, och det är lite förvånansvärt att hon har sådan koll på den svenska debatten. Hon visade dessutom upp en D-uppsats från Lunds universitet med åsikter om sanktionspolitiken. Hon menade slutligen att det är mycket viktigt att EU nu talar med en stark och enad röst, en röst som ska främja mänskliga rättigheter och en sann demokratisk utveckling i Burma. Det är ju så att behovet av demokratiska och ekonomiska reformer i Burma är skriande. Nära hälften av statsbudgeten satsas på militären, medan under 1 procent vardera går till hälsovård och utbildning. Burma är ett av världens fattigaste länder, och brotten mot de mänskliga rättigheterna har varit omfattande under en lång följd av år. Användandet av barnsoldater, slavarbete, systematiska våldtäkter, tortyr och avrättningar sker i en förskräckande omfattning. I november förra året genomfördes ett så kallat val i Burma. Det var inget annat än en skenmanöver från militärjuntan. De vill förleda omvärlden att tro att de genomför demokratiska reformer och på så sätt få trycket mot sig att minska. Att Aung San Suu Kyi frigavs strax efter valet är också en del av den strategin. Hennes parti, NLD, som vann valet 1990 med 80 procent av rösterna är förbjudet att verka politiskt. Fortfarande finns över 2 000 politiska fångar kvar. Alla seriösa bedömare menar att valet i november varken var fritt, rättvist eller på något sätt speglade folkviljan. Höga militärer bytte helt enkelt uniformen mot en kostym och kallar sig numera för demokrater, parlamentariker och politiker. Det var mer av en generals election än vad det borde ha varit, nämligen en general election. Socialdemokraterna har alltid stött demokratirörelsen i Burma. Aung San Suu Kyi har mottagit Palmepriset. Anna Lindh var djupt engagerad i brotten mot mänskliga rättigheter. Arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen har via Palmecenter och andra organisationer stött grupper som kämpar för Burmas frihet. Vårt engagemang är starkt och långsiktigt. Vi ställer därför följande krav på den svenska regeringen. Regeringen ska verka för att EU agerar samstämmigt gentemot regimen i Burma. Det är inte läge nu att belöna dem med lättade sanktioner. Nästa gång EU ska behandla frågan om sanktioner bör Sverige driva att EU fortsatt ska pressa Burmas regim till demokratiska förändringar. Inte förrän alla politiska fångar har släppts kan en diskussion om lättade sanktioner inledas. Vi föreslår också att Sverige ska ta initiativ i EU för att sätta i gång en bred internationell diskussion om sanktionerna mot Burma. I den diskussionen måste NLD och Aung San Suu Kyi tillåtas spela en viktig roll. Det var glädjande att höra att utrikesministern hade mottagit en sådan förfrågan och kommer att besvara den positivt. Vi menar också att Sverige ska agera till stöd för att NLD ska få rätt att verka politiskt i Burma. Vi måste också öka stödet till den demokratiska och underjordiska oppositionen i och utanför Burma. Slutligen kräver vi att Sverige ska göra precis som 13 andra EU-länder har gjort, nämligen uttala sitt tydliga stöd för att en oberoende undersökningskommission, en så kallad commission of inquiry, ska inrättas i FN och ha till uppgift att utreda om eventuella brott mot mänskligheten har begåtts i Burma.

Herr talman! Det finns en klokskap hos alla dem som säger att historien ska levas framlänges och förstås baklänges. Med det vill man egentligen säga att ett historiskt skeende alltid bygger på en massa information som man inte alltid kan förmå att analysera när det inträffar. Det är väldigt lätt att säga att det var det här eller det var det där som var avgörande. Man måste tänka lite längre. Man måste fundera och analysera. Man måste försöka förstå, men också inse att det inte alltid är lätt att förutse händelser. När man väger samman de faktorer som vi nu ser, framför allt i Nordafrika, tror jag att man kommer att säga att det är ett par saker som har varit avgörande. Vi har bedrivit handel med de här staterna. Vi har varit turister där. Vi har haft kontakter. Jag tror att man kommer att säga att det har spelat en betydande roll. När Spanien, Portugal och Grekland gick in i en process kan man ha sett att det förmodligen var därför att Västeuropa öppnade sig mot de länderna som diktaturerna föll där. Det var också när vi började öppna oss mot Östeuropa som vi fick den här förändringen. Jag tror att det kommer att ha spelat roll också i Nordafrika. Vi kan till exempel konstatera att Tunisien en lägre tid har varit den näst största textilexportören till Europa, vilket naturligtvis har skapat kontakter som vi inte hade haft på annat sätt med de här länderna. Det har också inneburit att de länderna har fått ökade resurser och ett ökat välstånd. Det har främjat en utbildad medelklass som också är någonting som kommer att vara av stor betydelse i den fortsatta utvecklingen. Jag tror inte att man ska underskatta det här. Ändå tror jag att det finns ytterligare en aspekt. Det är att demokrati och marknadsekonomi är väldigt intimt kopplade till varandra. Låt mig, herr talman, bli lite personlig. Jag hade möjligheten att besöka en industri i Polen 1991. Det var nästan övertydligt hur det allra viktigaste på det företaget med flera hundra anställda var faxen. Telefaxen stod mitt på vd:s skrivbord. Genom den kunde han kontrollera informationsflödet. Precis på samma sätt som varje auktoritär regim bygger sin struktur uppifrån och ned kontrollerade vd:n informationen på företaget. Det tog inte många veckor innan min uppdragsgivare då, ett svenskt företag, sade att vi var tvungna att börja kontakta folk på tvären i organisationen. Det gick inte att prata med vd:n om förändringar i en mekanisk produkt utan det byggdes ut en nätverksstruktur. Precis på samma sätt som demokratin skiljer sig från det auktoritära genom att man bygger nätverk gav marknadsekonomin upphov till naturliga nätverk. Jag tror att det är precis det som vi ser har hänt här också. Fler och fler vanliga egyptier, tunisier och människor i fler länder har fått kontakter på andra sidan, byggt nätverk och skapat nya mönster. Det är ju det man kommer fram till i alla sådana här lägen. Vi människor är väldigt lika. Vi önskar oss samma saker. Vi har samma ambitioner. Därför måste vi också öppna upp de här nätverken och möjligheterna. Herr talman! Man kan alltid mitt i ett skede ställa sig frågan vilken strategi som är bäst. Jag tror att vi efteråt kommer att säga att det som ändå har förändrat världen mest är kontakter människor emellan, öppenhet, möjligheter för människor att resa och röra sig. Det ska vi ta med oss framåt. Vi måste fråga oss hur vi ska agera nu. Vi ska betyga den största respekt för dem som har drivit fram förändringarna i Nordafrika. Vi ska respektera deras ståndpunkter, det vill säga vi ska inte ta över deras revolution men vi kan ge dem lite tips. Men det är också viktigt att vi tror på den modell vi står för av öppenhet och demokrati. Vi ska också säga att det är vad vi vill föra över. Vi vill inte brännmärka eller markera olika tidigare beteenden. Nu gäller det att se fram emot och försvara det som vi står starka i. Vi måste se till att vi är öppna för kontakter och är redo att samarbeta med de stater som nu stärker sin ställning. Herr talman! Det är i sanning en positiv förändring vi ser. Det är också i sanning en oerhört god möjlighet, men det kräver att vi behandlar alla stater på det sätt som vi själva vill bli behandlade, det vill säga med öppenhet, kontakter, kommunikation och möten människor emellan. Då kan vi se en positiv utveckling. Herr talman! Det är viktigt att lära av historien. Det är viktigt att vi samlar på oss erfarenheter. (Applåder) I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas och Mats Johansson (båda M).

Herr talman och kolleger! Den demokratiska utvecklingen i Ungern inger stora bekymmer. Efter valen i Ungern i april förra året, som resulterade i att det socialkonservativa partiet Fidesz erhöll 53 procent av väljarnas röster, fick man två tredjedelars majoritet i parlamentet. En rad lagändringar på demokrati- och yttrandefrihetsområdet genomförs nu i landet. Den mest uppmärksammade ändringen gäller debatten om de nya medielagarna i Ungern. Där har röstats fram en serie lagändringar. EU-kommissionen har gått in i en interaktion med ungerska statsledningen om en del av dessa, nämligen de som påverkar förhållandena inom den inre marknaden särskilt, som jag uppfattar det, på det kommunikationstekniska fältet. Men lagarna är vidare än så. Tillsättningen av domare i konstitutionsdomstolen respektive ledamöter i den nationella valkommittén har ändrats. Det har medfört att organens självständighet har börjat ifrågasättas. Domstolen har också förlorat möjligheten att stoppa eller ifrågasätta vissa av regeringens förslag. Regeringspartiet innehar två tredjedelars majoritet i parlamentet. Det räcker för att genomföra förändringar i konstitutionen. En redaktionskommitté arbetar för närvarande med att ta fram en ny konstitution som planeras att antas under våren i år. Redan innan det finns något konkret att diskutera har reformeringen kritiserats dels för att själva processen inte är transparent, dels för att den är snabb och dels på grund av rykten om vad själva lagen ska innehålla. Det finns också information om att ett stort antal statsanställda tjänstemän eller kommunanställda har omplacerats eller avskedats på grund av politiska lojaliteter. Till följd av att flera individer på nyckelpositioner byttes ut inleddes planeringen av det ungerska ordförandeskapet i EU på allvar först i augusti förra året. Situationen i Ungern är att oppositionen är liten och splittrad i parlamentet. Det tidigare maktpartiet Socialdemokraterna, socialisterna, för en begränsad tillvaro, delvis internt splittrat. På högersidan finns partiet Jobbik, som delvis inte är en opposition mot Fideszregeringen. När jag tog upp dessa frågor i ett tal i Europarådets parlamentariska församling kände jag mig föranlåten att citera den brittiske statsmannen från 1800-talet lord Acton. Det är han som säger: Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Problemet är att det finns inte mycket av checks and balances i dagens Ungern. Det gör att det finns ett internationellt behov av att granska utvecklingen i Ungern, ett land som är medlem i Europarådet och i Europeiska unionen. Detta har lett till att den svenska delegationen till Europarådets parlamentariska församling har initierat en motion med Marietta de Pourbaix-Lundin som förstanamn om att församlingen bör inleda ett granskningsförfarande av den demokratiska utvecklingen i Ungern. Förslaget ligger för närvarande i den så kallade byrån. Det ska med automatik gå över till den behöriga kommittén, som ska påbörja en granskning genom att tillsätta två rapportörer. På grundval av deras kommande rapport, och sannolikt också efter yttrande av den så kallade Venedigkommissionen, kommer det att beslutas - omkring mitten av året - om huruvida Ungern ska få ett så kallat granskningsförfarande med sig. Det är något som olika länder i EU har. Jag kan också säga att ett land som Finland har ställt sin nya författning från år 2000 inför ett yttrande av den så kallade Venedigkommissionen. Det är något som även välrenommerade demokratier mycket väl kan göra. Jag vill avrunda med att säga att Ungerns demokratiska utveckling naturligtvis är en stor sak för Ungern självt. Det är också en sak för Ungerns grannar i regionen. Men det finns ytterligare en aspekt, nämligen att Ungern är medlem i Europeiska unionen. Vid EU:s ministerrådsmöten kommer ministrar från Ungern att sitta tillsammans med de andra 26 medlemsländernas ministrar. Frågan är då om vi från Sverige och alla andra medlemsländer när vi har överlämnat en del av den offentliga makten till EU att besluta regeringarna emellan, ibland med majoritetsbeslut, kan acceptera att en av regeringarna sitter där utan ett riktigt demokratiskt mandat. Det är en fråga som berör EU:s legitimitet. Därför är frågan av utomordentligt stor vikt. Det är självklart vår förhoppning att Ungern redan nu har tagit intryck av både Europeiska unionens agerande och av det som vi har väckt inom Europarådet. Vi får hoppas att det ska bli en förändring i den ungerska statsledningen, men vi vet det ej ännu. I detta anförande instämde Mats Johansson (M).

Herr talman! Norden är till ytan ett stort område, och frågor som rör gränshinder i Norden är viktigare än någonsin. Varje år försvinner ett antal hinder, men ännu återstår många. Bo, arbeta och driva företag ska vara enkelt. Gränser ska inte hindra en sådan utveckling. Om 40 år kommer det enligt prognoserna att bo nästan tre miljoner fler människor i Norden. En aktiv regionalpolitik försöker göra det attraktivt att bo i de glest befolkade områdena i Island, Norge, Sverige och Finland. Det ställer höga krav på en gemensam strategi i hela Norden. Det finns allt fler äldre i förhållande till unga i Norden. År 2007 var 5 procent av Sveriges befolkning 80 år eller äldre. År 2040 tyder prognoserna på att hela 8 procent av svenskarna kommer att vara 80 år eller äldre. Att andelen äldre ökar beror givetvis på att folk lever längre och att det föds färre barn. Likväl har de nordiska länderna ett relativt högt födelsetal jämfört med nästan alla andra länder i Europa. Det ställer höga krav på gemensamma strategier för våra nordiska länder. Klarar vi av att sköta vår egen äldreomsorg i framtiden eller ska vi satsa på möjligheten att se gemensamma lösningar? Arbetet med att underlätta integrationen är därför en central del för att stärka Nordens förmåga att på ett gynnsamt sätt möta framtidens utmaningar och möjligheter. Herr talman! Gränshinder mellan de nordiska länderna måste i största möjliga mån tas bort. Ett stort antal svenskar pendlar över gränserna för att arbeta. Därför har Nordiska rådet en viktig uppgift: att se till att de hinder som drabbar dessa människor försvinner. Både tillväxten och välfärden i Norden gynnas av att arbetskraften tas till vara. Ofta bottnar dessa hinder i att olika regler gäller i olika länder. Det gör att människor som jobbar eller studerar i ett land och lever i ett annat drabbas av dessa problem, och så ska det inte behöva vara. I stället ska vi, Nordiska rådet, arbeta för att främja arbetskraften. Det är genom att underlätta rörligheten som vi i de nordiska länderna kan fortsätta att stå starkt tillsammans. Det norska utspelet i början på året om att svenskar som arbetar mer än sex månader i landet ska tvingas folkbokföra sig fick starka reaktioner. Efter Nordiska rådets påtryckningar har nu den norska delegationen tagit upp ärendet med det norska finansdepartementet. Den norska finansministern har tillsatt en arbetsgrupp som ska gå igenom detta, och tills vidare behöver svenskar inte folkbokföra sig. Målsättningen med undanröjandet av gränshinder är att en handfull hinder ska försvinna varje år men även förhindra att nya dyker upp, detta genom att se till att den nationella lagstiftningen inte får sådana konsekvenser. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har gjort att de nordiska länderna har kunnat utjämna obalansen mellan de länder som har hög arbetslöshet och de som i stället har behov av arbetskraft. Detta samarbete är viktigt, speciellt i Nordens gränsområden. Ska de nordiska länderna klara sig bra och göra sina röster hörda i en globaliserad värld måste vi göra det tillsammans. De nordiska länderna är via medlemskap i EU eller särskilt avtal genom EES knutna till Europeiska unionen. Norden är därför en del av EU:s inre marknad på de flesta områden. De nordiska länderna är därmed förpliktigade att följa de förordningar och direktiv som utarbetats på europeiskt plan. Flera handlar om den fria rörligheten och den gemensamma europeiska marknaden. Det nordiska samarbetet om öppenhet och arbete över gränserna är därför i samspel med det europeiska. Herr talman! Det nordiska näringslivet bör vara så obehindrat som möjligt - det ligger i alla de nordiska ländernas intresse. Olika projekt bedrivs för att information om regelverken i de olika länderna ska vara lättare att ta del av men också för att stimulera gränsöverskridande företag och lösa gränshinder på näringslivsområdet. Nordiska rådet har utvecklats från att vara ett rent internt samarbete till att bli ett instrument där vi kan koordinera de olika, ofta överlappande, forum för regionalt samarbete som vuxit fram. Vi kan också samordna vårt uppträdande i dem när så behövs. Målet bör därför vara att på både nordisk och europeisk nivå såväl bättre utnyttja potential inom arbetsmarknaden som att minska de hinder som kvarstår. Moderaterna och alliansregeringen har aktivt och konkret vidtagit flera åtgärder för att fördjupa det nordiska samarbetet och underlätta för medborgarna att röra sig över de nordiska gränserna. Framtidsutmaningar inom områden där det funnits ett mervärde att samverka har varit grunden i detta arbete. Fokus har bland annat varit att stärka Nordens konkurrenskraft i en globaliserad värld och gemensamma ansträngningar för att bryta utanförskapet på arbetsmarknaden. Nordiska rådet är därför en viktig instans och bör så fortsätta att vara. Nordiska rådet har avhjälpt många gränshinder hittills, och det är av yttersta vikt att vi fortsätter att undanröja fler. (Applåder) I detta anförande instämde Walburga Habsburg Douglas, Mats Johansson och Hans Wallmark (alla M).

Herr talman! Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har historiskt präglats av mycket stor samsyn och samstämmighet mellan de politiska partierna. Visserligen kanske det har funnits nyansskillnader i skrift och tal mellan de politiska partierna, och till och med inom de politiska partierna när det gäller tal. Jag tror att det är viktigt när det gäller dessa politikområden att ha en stor samsyn och samstämmighet. Sverige är ett litet land, och det här har skapat trovärdighet för vår utrikes- och säkerhetspolitik. För att kunna åtnjuta trovärdighet på lång sikt räcker inte alltid bara fina tal och skrift, utan det behövs också aktivitet och engagemang. Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp två frågor där jag ser att vi behöver mer aktivitet och engagemang. Jag är glad att föregående talare lyfte upp de nordiska frågorna, för den ena frågan är fördjupad nordisk samverkan. Den andra frågan är samverkan på Barentsområdet. När det gäller en fördjupad nordisk samverkan vill jag lyfta upp tre områden. För det första är det de bilaterala avtal som finns mellan de nordiska länderna. Det finns oerhört mycket kvar att göra när det gäller att underlätta för den gemensamma arbetsmarknad som Norden är i dag. Det finns fortfarande många hinder inom socialförsäkringssystemet när man jobbar på den ena sidan gränsen och bor på den andra, för att inte tala om de bilaterala avtalen när det gäller beskattning som ser väldigt olika ut mellan de nordiska länderna. För det andra gäller det - och där måste jag ge en eloge till Hans Wallmark som lyfte upp frågan - våra ambassader och konsulat. Det finns de som nu surar lite grann och står i en kammare och lägger ned dem, men man måste hitta nya vägar. Jag tror därför att vi inom Norden måste hitta vägar där vi samverkar kring våra ambassader och konsulat. Sverige måste vara med i världen, då vi är väldigt exportberoende. Det är en viktig sak. För det tredje är det den nordiska rösten. Utrikesminister Bildt sade i sitt inledningsanförande ungefär så här: Europas röst behövs i världen, och Sveriges röst behövs i Europa. Men det som händer i dag i Europa och världen är att fler och fler länder tar position. Man går från fattiga länder till tillväxtländer. Det blir fler som konkurrerar om rösten, och svensk röst tenderar att bli svagare. Jag tror att en fördjupad nordisk samverkan gör att Norden kan bli en röst inte bara i Europa utan också i världen. Herr talman! Det behövs aktivitet och engagemang kring de här sakerna för att vi långsiktigt ska bli trovärdiga. Det är de bilaterala avtalen, våra beskickningar ute i världen och en stark nordisk röst. Den andra frågan som jag vill lyfta upp är Barentssamarbetet. Utrikesministern sade också så här i sitt inledningsanförande: Gårdagens fattiga länder ser vi växa fram till tillväxtmotorer i världen. Man skulle också kunna uttrycka det så här: Gårdagens fattiga regioner ser vi växa fram som tillväxtmotorer i världen och Europa. Herr talman! Barentsområdet är ett av världens rikaste råvaruområden, med fantastiska tillgångar på norsk sida i olja, gas, vattenkraft och fisk, den svenska malmen, skogen och vattenkraften liksom i norra Finland, för att inte tala om nordvästra Ryssland. Trycket på dessa råvaror är enormt, och det har att göra med den dramatiska globala efterfrågan. Det flyttas hela städer, öppnas nya gruvor, nya gas- och oljefält. Samhällen som har varit på väg att dö sotdöden lever upp igen. Herr talman! Barentsområdet är Europas kornbod. Sverige har faktiskt ordförandeskapet i Barentsrådet i dag via vår utrikesminister. Jag känner att det behövs betydligt mer engagemang och aktivitet inom det här området. Det behövs hands on kring tillväxtfrågor, utbildningsfrågor, infrastruktur, energi och miljö. Det behövs också ett folkligt engagemang och ett folkligt utbyte och nätverk, eller som Ulrik Nilsson sade: Möten mellan människor - det är det som förändrar. Jag tror också att det är viktigt i vår utrikespolitik att vi tar upp de frågorna. Nordvästra Ryssland är inte längre bort än tre timmar från Norrbotten - så nära är det. Det behövs engagemang också kring utrikes- och säkerhetspolitik. Historiskt har alltid konflikter uppstått där det har funnits tillgångar på råvaror i mängder, oaktat var vi har varit på globen. Vi behöver engagemang också längre bort. Utrikesministern sade att vi behöver ett engagemang i söder och i öster. Men världen är större än söder och öster. Det behövs ett nordligt engagemang, och det behövs ett engagemang i nordisk samverkan och samverkan i Barentsområdet. I detta anförande instämde Carin Runeson och Tommy Waidelich (båda S).

Herr talman! Låt mig kvittera Sven-Erik Buchts vänlighet och säga att det är viktigt att ha röster som Sven-Erik Bucht i Sveriges riksdag, med den rika kännedom som Sven-Erik Bucht har om Tornedalen och därmed gränsbygder. Jag tror att vi behöver flera gränsbygdsmänniskor och gränsbyggare i Sveriges riksdag, från Tornedalen, från Norge-Värmlandsområdet och från Öresundsområdet. Därför är det bra. Jag tycker också att det är bra att Sven-Erik Bucht pekar på samarbetet när det gäller ambassadmöjligheter. Sverige hade ingen ambassad i Tunisien - den hade lagts ned under en socialdemokratisk regering. Men vi kunde utnyttja att det fanns lokaler i den finska ambassaden i Tunis, vilket var mycket bra. Sven-Erik Bucht efterlyser, herr talman, en fördjupad nordisk röst. Då vill jag ställa två frågor. Tycker inte att Sven-Erik Bucht att den fördjupade nordiska rösten finns i dag, med det rätt intima samarbete som Sveriges utrikesminister Carl Bildt har med sin finska och norska kollega, där de gör flera saker samtidigt, både tillsammans och sida vid sida? Den andra frågan är: Är inte den nordiska rösten viktig i förhållande till Ryssland?

Herr talman! Jag är övertygad om att det behövs en betydligt starkare röst för Norden. Den är inte tillräckligt stark i dag. Väldigt sällan agerar vi gemensamt i EU-sammanhang i Norden. Det är ett exempel. Det finns oerhört många gränshinder som jag personligen och vi som lever i Norrbotten och har jobbat där under lång tid upplever. Byråkratin är ibland hemsk. Det behövs krafttag från politiken. Sedan vill jag tacka för dina vänliga ord när det gäller min närvaro här i riksdagen. Dem blev jag glad för.

Herr talman! Jag delar verkligen synpunkten att mer kan göras mot gränshinder. Som en tidigare talare sade i sitt anförande görs det väldigt mycket. De senaste åren tycker jag att det har varit en fantastiskt god utveckling, som inleddes med Cristina Husmark Pehrsson som ansvarig minister. Det är oerhört viktigt att fokusera på gränshinder och hitta det konkreta. Jag kan också från Öresundsregionen nämna att vi har ett skatteavtal med Danmark som en socialdemokratisk finansminister råkade förse oss med som vi har synpunkter på. Jag skulle dock vilja säga, herr talman, att det är viktigt att Sven-Erik Bucht efterfrågar en starkare nordisk röst. Det vill också jag ha. Men jag tycker att vi också måste se det som har skett. I dag talar Norden mer gemensamt. Det finns en större koordinering mellan den svenska, den finska och den norska utrikesministern än det har gjort tidigare. Vi ska glädja oss åt detta, Sven-Erik Bucht. Men sedan ska vi önska mer, gärna ett nytt skatteavtal med Danmark och fler förbättringar när det gäller att ta bort gränshinder.

Herr talman! När det gäller skatteavtal ser det helt olika ut med de bilaterala avtal som vi har med Finland. Har man haft makten i fem år och bara har synpunkter, då tycker jag, Hans, att man också måste ha aktivitet. Det är det jag säger - lite hands on. Men man har bara synpunkter och det händer inte mer än så.

Herr talman! Jag begärde replik främst för att stryka under vikten av ett ökat nordiskt samarbete. Jag delar helt uppfattningen att det fortfarande finns gränshinder att riva. Från Centerpartiets sida är vi väldigt intresserade av att riva hinder - riva hinder för människor att röra sig, riva hinder för människor att förverkliga drömmar. Då är gränser något som ska överbryggas och inte byggas. Jag vill också understryka betydelsen av att regeringen nu har ett aktivt arbete med att utveckla det nordiska samarbetet utrikespolitiskt, säkerhetspolitiskt och inom andra fält. De möjligheter som nu öppnas inom Nordiska rådet, där man tittar över möjligheterna att tillföra ytterligare områden till det nordiska samarbetsområdet, är viktiga. Jag hoppas på ett stöd också från Socialdemokraterna i det arbetet.

Herr talman! Den legendariska landshövdingen Ragnar Lassinantti sade 1965: De flesta gränser är mänskliga verk. Det kan gälla nationsgränser och regiongränser. Det kan gälla religiösa gränser och politiska gränser. Och i gränsens psykologi finns oftast att vi tänker längs efter dem, sällan över dem. Men med debatten här i kammaren kring Norden och Barentsområdet känner jag att vi kanske hittar varandra över de politiska gränserna, så att vi inte drar upp de hemska murar som gör att det inte händer något.

Herr talman! Vi vill verkligen inte att det ska stå stilla. Vi vill se utveckling. Vi vill se möjligheter och se att gränshinder och andra hinder rivas för människors möjligheter - det må vara i Norrbotten, Tornedalen eller på andra ställen. Att utveckla det nordiska samarbetet utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt är ett viktigt inslag, och Nordens röst tycker jag kommer fram tydligare nu, med regeringens arbete, än vi har sett på väldigt länge. Det är jag glad för, herr talman!

Herr talman! Välkommen! Vi har massor av idéer från socialdemokratin för att utveckla nordisk samverkan och samverkan på Barentsområdet som leder till stor tillväxt för Sverige och framtidstro för våra barn och barnbarn.

Herr talman! Är det flera än jag som anar att en diktator i vårt närområde mitt i Europa just nu andas ut och drar en lättnadens suck, när världens blickar, det internationella engagemanget och massmediernas strålkastare riktas mot Egypten och Tunisien i stället för, som för mindre än två månader sedan, mot Vitryssland och diktator Lukasjenko och hans regim? Efter presidentvalet den 19 december var de internationella valobservatörerna eniga i sina uttalanden om omfattande valfusk. Fredliga demonstrationer slogs brutalt ned. Oppositionskandidater misshandlades och fängslades. Deras familjer trakasserades och hotades. Oppositionens partihögkvarter och tidningsredaktioner invaderades. Massarresteringar följde. Om detta rapporterades det mycket i svenska massmedier. Den 19 januari i år ordnade jag här i riksdagen ett seminarium med fyra representanter för den enade demokratiska oppositionen i Vitryssland. En av dem som kom skulle egentligen ha varit på förhör hos KGB - ja, det heter faktiskt fortfarande KGB i Vitryssland - men han valde att komma till Stockholm och till riksdagen. Deras vädjan var att vi och EU skulle upphöra med alla kontakter med diktaturregimen i Vitryssland men hjälpa de oskyldigt fängslade. Som en av representanterna sade: Ni har nyckeln till fängelsecellerna i era fickor. EU agerade och reagerade, och jag vet att Sverige, med utrikesminister Carl Bildt i spetsen, var drivande, för man införde sanktioner mot regimen. Det ledde till frysta tillgångar och att ett antal personer inte är önskvärda att komma till EU. Det är 150-160 personer som omfattas av detta, och de står alla Lukasjenko nära. Det var alldeles nyligen en givarkonferens i Warszawa där jag vet att man samlade in pengar till demokratiska krafter i Vitryssland. Jag vet också att biståndsminister Gunilla Carlsson har ökat biståndet till demokratiska krafter och det civila samhället i Vitryssland och kommer att öka det ännu mer om det behövs. Men som en del vitryssar säger: Man måste vara försiktig när man delar ut pengar, för man vet inte riktigt vad olika civila organisationer och NGO:er står för. De kan stå Lukasjenko väldigt nära, så man bör vara väldigt observant på det. Den 27 januari hade vi i Europarådet en brådskande debatt om Vitryssland. Då ska ni veta att Vitryssland är ett av få länder i Europa som inte är med i Europarådet. Det beror naturligtvis på att landet fortfarande har dödsstraff, och efter det som har hänt är väl landet ännu längre borta från Europarådet. Vi antog en resolution där vi uppmanade den vitryska staten att omedelbart släppa alla oppositionspolitiker, journalister och människorättskämpar som har arresterats av politiska skäl att upphöra med förföljelse och misshandel av ovan nämnda personer och inleda en öppen utredning av det oproportionella våld som polis och säkerhetsstyrkor använde mot demonstranterna på valnatten att upphöra med att stänga av studenter från universitet och personer från sina arbeten på grund av att de har deltagit i protesterna och att se till att OSSE:s kontor i Minsk kan öppna igen. Europarådet uppmanade också sina medlemsstater att inte ha någon kontakt med Lukasjenkos diktatoriska regim men att öka kontakten med det vitryska folket att stödja EU:s målinriktade sanktioner mot officiella vitryska företrädare att överväga att underlätta visering för "vanliga" vitryssar och överväga att upprätta tillfälliga safe havens för hotade oppositionspolitiker, journalister och människorättskämpar - det här sista var ett svenskt förslag som antogs enhälligt. Naturligtvis kommer Europarådets suspendering av Vitrysslands gäststatus inte att lyftas förrän man har tagit bort dödsstraffet och infört demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Man kan ju undra hur länge Lukasjenko kan sitta kvar. Enligt mig kan han bara sitta kvar så länge hans vänner i Ryssland anser att det är möjligt att stödja honom. Så länge kommer han att sitta kvar. Men om de i Ryssland känner att trycket från omvärlden mot diktatorn i Vitryssland blir för stort och att det därmed indirekt påverkar dem själva kan luckan öppnas och Kreml låta Lukasjenko falla. I går hade jag kontakt med någon som kan vitryska för att höra hur det går för våra demokratiska vänner i den demokratiska oppositionen i Vitryssland. Och jag fick ett svar, som då är översatt, eftersom jag inte kan vitryska. Det är från före detta presidenten Stanislau Sjusjkievitj. Det viktigaste, säger han, är fortfarande att utan förbehåll kräva, och utöva påtryckningar på regimen, att alla politiska fångar släpps fria och samtliga planerade repressiva åtgärder inställs och att de som sitter i husarrest återfår sin normala frihet och planerade rättegångar ställs in. Kort sagt handlar det om att inte låta Lukasjenko spela med tiden, så att vi i väst till dess, speciellt i dagens oroliga värld, glömmer bort vad som hände nästgårds och vad Europas sista diktator, han som höll sig kvar, hade planerat att göra med sina politiska motståndare. Det är bara att hålla med. Jag kan säga till Lukasjenko: Du ska inte andas ut. Du kan inte andas ut. Vi kommer att fortsätta att bevaka det som händer i Vitryssland. Och den demokratiska omvärlden kommer alltid att stå på de vitryska frihets-, demokrati- och mänskliga rättighetskämparnas sida. (Applåder)

Herr talman! För några dagar sedan var jag tillsammans med tjugotalet andra föräldrar på ett informationsmöte. Våra barn ska tack vare Rotary ges möjligheten att studera utomlands under ett år. I utbyte ska pigga och positiva ungdomar komma till Sverige för att plugga och lära sig svenska. För mammor, pappor och barn är detta något stort som väntar. Men med detta sagt inser jag att det ändå inte är lika omvälvande som när dessa utbytesprogram genomfördes för 30 år sedan. Då fanns i bästa fall vanliga brev som nådde fram efter ett par dagar och collect calls till mamma och pappa. I dag går det att följa allt samtidigt som det händer via Facebook, twitter och bloggar. Och sker det något riktigt allvarligt finns möjligheten att via sökmotorer leta efter i pris någorlunda överkomliga flygbiljetter för att ta sig dit där det egna barnet finns. Denna bild av verkligheten kastar också ljus över en svensk utrikesdebatt. Allt är så mycket närmare. Vi kan direkt följa det som sker på torget i Tunis eller i Kairo. Vi kan följa oberoende granskare såväl som etablerade medier. Al-Jazira har de senaste veckorna blivit en lika viktig informationskälla som exempelvis CNN. Utrikespolitiskt fokus riskerar mycket att dikteras av pågående nyhetsrapportering. Och alla känner vi väl att något väldigt är på gång i Nordafrika och arabvärlden med inte bara en utan två presidenter som drivits i väg av frustrerade befolkningar de senaste veckorna. Fler kan vara på väg. Tidigare år har andra händelser upprört och kommit att prägla den utrikespolitiska debatten. Det kan ha varit munkarnas modiga marsch för frihet i Burma eller studenter som krossats av framryckande stridsvagnar i Peking. Faran med att helt fångas av stundens medierapportering är att annat viktigt kan gå förlorat. Under de senaste timmarnas debatt har exempelvis väldigt lite sagts om Sydamerika. Det är på sitt sätt tråkigt då det är en kontinent med en enorm potential. Tidigare år har det funnits anledning att vara bekymrad över militärjuntors framfart och övergrepp mot mänskliga rättigheter. Med undantag för exempelvis Venezuela och president Chávez försök att strypa oppositionen går utvecklingen rätt i många länder, med fria presidentval och skiften på de högsta posterna i länder som Chile och Brasilien. Till det kommer en god ekonomisk utveckling som imponerar, inte bara i de här två länderna utan också i exempelvis Peru. En förklaring till bristande intresse kan vara språket. Allt för få läser och förstår spanska. Miljöpartisten Bodil Ceballos är en av få i kammaren som brukar hänvisa till spanskspråkiga tidningar, som El País. Vi har i Sverige en hel del som beviljades flyktingstatus under 1970- och 80-talet. De är nu utmärkta broar mellan våra länder och ekonomier, mellan Europa och Sydamerika, och goda ambassadörer för både sitt nya hemland Sverige och sina gamla hemländer. Herr talman! Språkförbistringen kan också vara en förklaring till att vi haft så svårt att förstå kraften i och vidden av de stora förändringarna i södra Medelhavsområdet och Nordafrika. Fransktalande i Tunisien och Algeriet och engelsktalande i Egypten har hjälpt till att göra det som nu sker begripligt. Svårare är det då att rätt utvärdera det som inträffar i mer uteslutande arabisktalande länder, som Yemen. Det är ett land som mycket väl kan bli nästa på listan där korrupta regimer fälls av folk som fått nog av fattigdom och marginalisering. Som ordförande i riksdagens EMPA-delegation känner jag tillsammans med mina fem övriga riksdagskolleger ett särskilt ansvar för södra Medelhavsområdet. Det är lika fascinerande som starkt att nu följa utvecklingen. Likt tidigare talare vill jag understryka hur viktigt det är att EU och därmed Sverige är på plats, inte minst för konkret demokratibistånd. Vi alla i den här kammaren, som rimligtvis är partimedlemmar, har ett särskilt ansvar att finna dem som nu är beredda att kandidera i kommande val och lära ut allt sådant som vi kan finna självklart, som hur flygblad tillverkas, hur politiska program och plattformar tas fram och processas och att en viktig del av varje valkampanj är att visa motståndarna respekt. Kraven ska inte bara ställas på andra organ och andra institutioner utan ska också ställas på oss själva som demokrater. Val är inte allt. Det kan vara en viktig början, men det kan också missbrukas. Sex månader till val i Tunisien respektive Egypten kan tyckas vara en lång tid, men det är en oerhört kort tid för den som för första gången i sitt liv ska delta i ett fritt val. Den amerikanska författaren och tänkaren Fareed Zakaria påpekar i sin bok Frihetens framtid att det utöver val behövs rättssäkerhet, maktdelning och skydd av grundläggande fri- och rättigheter, som yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och egendomsrätt. Vad som behövs är inte bara val utan också en väl fungerande konstitutionell ordning. Nog så viktig är också en fungerande ekonomisk utveckling i de länder som nu är på väg att demokratiseras. Frustrerade medborgare som gjort upp med det gamla tjuvsamhället måste mötas av nya regeringar som kan ta de första stegen mot bättre reella levnadsvillkor. Klarar man inte av detta är risken stor att missnöje och besvikelse kan leda till att även den demokratiska processen avbryts. Just därför är det oerhört viktigt med handelsavtal och att något görs åt tullar som försvårar export från Nordafrika till Europa. Utöver demokrati och mänskliga rättigheter behövs marknadsekonomi. Först föll den sovjetiska socialismen. Nu är det dags för den arabiska socialismen att falla. Herr talman! Några av riksdagskollegerna har här i utrikesdebatten berört Norden. Det är viktigt och väsentligt. Men som boende i Öresundsregionen, med Skåne och Själland, och med god kännedom om Tornedalen känns det faktiskt provocerande att man ser detta som utrikespolitik. För Norden handlar om vår vardag och vårt dagliga liv. Därför väljer jag att lägga mer krut på den frågan då kammaren någon gång i maj förväntas diskutera just nordiska frågor. (Applåder)

Herr talman! Sverige är en del av den skandinaviska halvön som ligger längst i väster på den väldiga landmassa som utgör Europa och Asien. Längst i öster, med Ryssland emellan oss, ligger en annan halvö - den koreanska. I Sverige diskuterar vi insatsförsvar och ett nära samarbete med demokratier i EU och Nordamerika. I Nordkorea handlar det om invasionsförsvar, kanske också anfallsförsvar, isolering och absolut inga allianser. Förtrycket av det egna folket är fruktansvärt. Befolkningen åsamkas av det slutna kommunistiska terrorsystemet och genom frånvaron av frihet och marknadsekonomi återkommande hungerkatastrofer med miljoner utmärglade och svältdöda människor. Orden "folkmord" och "folkförtryck" för denna hemska verklighet känns tyvärr mycket relevanta. Låt oss trots detta ändå glädjas över att det kalla kriget är slut, att järnridån har fallit och att Sverige deltar i det stora europeiska fredsprojekt som EU utgör. Friheten för Nordkoreas folk har ännu inte kommit. Men jag hoppas att det ska ske snarast möjligt, i så ordnade former som möjligt. Isolationistiska tankar finns också i Sverige. Det finns dem som menar att Sveriges säkerhet bäst främjas genom en återgång till ett nationellt inriktat invasionsförsvar och en mer isolationistisk politik, bland annat genom att Sverige lämnar Europeiska unionen. Den här uppfattningen finns i dag representerad i Sveriges riksdag genom de två ytterkantspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. EU är ett oerhört viktigt fredsprojekt, och utan det skulle Europa snabbt riskera att åter bli en mycket farligare världsdel. Centerpartiet står bakom regeringens målsättning att öka Sveriges internationella fredsinsatser och att Sveriges försvar ska vara insatsberett för uppgifter nationellt, i närområdet och internationellt. Rysslands utveckling inger oro och kräver fortsatt nära uppmärksamhet, och det är bra att regeringen avser att snart låta Försvarsberedningen arbeta igen med sikte på nästa försvarsbeslut 2014. Sveriges säkerhet är nära sammankopplad med våra grannars och Europeiska unionens säkerhet. Det är viktigt att Sverige som militärt alliansfritt land tar sitt ansvar vad gäller försvar och fredsinsatser på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt. Detta gagnar givetvis också vår egen säkerhet på sikt. Finland analyserar regelbundet sina olika militära samarbeten. En enig försvarsberedning uttalade för några år sedan att Sverige borde göra sammalunda. Centerpartiet har också ställt sig bakom detta, givet en bred samsyn i riksdagen. Dagens debatt om utrikespolitiken och säkerheten har varit viktig och givande. Jag vill avsluta med att uttrycka min egen och väldigt mångas förhoppning att frihet och demokrati ska växa i världen. Arabvärlden är aktuell nu; jag hoppas att det når till Iran och också Nordkoreas folk.

Herr talman! Många talar av naturliga skäl om det som nu händer i framför allt Egypten men även i andra delar av den muslimska världen. Oftast är, som vi även hört i denna kammare i dag, omdömena om det som händer oreserverat positiva - närmast naiva - i sitt omhuldande av det som händer. Låt mig klargöra en sak: Jag hoppas verkligen att det som händer i Egypten och på andra ställen i den muslimska världen kommer att leda till en positiv utveckling mot en sekulär demokrati i Egypten. Det hoppas jag innerligen. Men det som skiljer mig från många andra är dock att jag har en något mer kritisk utgångspunkt när det gäller det som händer. Även om jag hoppas är jag långt ifrån övertygad om att slutresultatet kommer att bli det alla hoppas på. Risken är snarare att det blir ett nytt Iran av det hela. Att Vänsterpartiet förbehållslöst omhuldar det som händer är inte så förvånande. Socialisterna gjorde på samma sätt gemensam sak under den muslimska revolutionen 1979. Vad de inte visste var dock att det som hände var just en muslimsk revolution. Det blev de i stället smärtsamt medvetna om därefter när de sopades bort av mullorna som styr än i dag. Å andra sidan har socialisterna inte direkt en historia fylld av väl övervägda val och allianser - snarare en blodig och våldsam sådan. Varför är jag då inte odelat positiv till framtiden? Det finns flera anledningar. För det första är det just Muslimska brödraskapet som är den starkaste rörelsen i Egypten och dessutom på många andra platser i världen. Hamas är till exempel Muslimska brödraskapet, bara under annat namn. Det är inte speciellt förtroendeingivande. Muslimska brödraskapet självt hymlar inte med att det är sharia och upprättandet av en muslimsk stat som står på agendan. Har inte Sjöstedt med flera insett detta? Yusuf al-Qaradawi, en av de mest inflytelserika muslimerna i dag, har länge varit en prominent andlig och ideologisk ledare för Muslimska brödraskapet. Han har bland annat hyllat förintelsen, försvarat terrorbombningar och förespråkar jihad och sharia. Är detta en oreserverat ljus utgångspunkt för Egyptens utveckling som en sekulär demokrati? Situationen ser faktiskt inte så bra ut någonstans. Hizbullahs framgång i Libanon nyligen är naturligtvis inte en isolerad händelse. Det är en del av en islamistisk våg i demokratiska val i hela den muslimska världen. Faktum är att islamister har vunnit alla fria eller delvis fria val i regionen under de senaste sex åtta åren, från det islamistiska AKP-partiets första valseger 2003 i Turkiet följt av ett ännu tydligare återval därefter. Sedan kom den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejads seger i det relativt fria, dock inte öppna, presidentvalet 2005, Muslimska brödraskapets vinst i det egyptiska parlamentsvalet i nästan alla valdistrikt där de var tillåtna att delta och Hamas valseger 2006. Muslimska kandidater och partier har segrat i val efter val. Menar folk att det inte finns skäl till oro även i fallet Egypten? Det är en extremt naiv inställning att inte inse att det finns en överhängande risk att det kommer att gå åt fel håll, när man har en islamistisk organisation som Muslimska brödraskapet som i snart 100 år har kämpat för spridandet av sharia och etablerandet av muslimsk stat. Man får vara bra naiv om man inte ens har mage att ta upp de farhågor som finns och de problem som kan komma om den här utvecklingen går åt det håll jag befarar att den kan göra.

Herr talman! Det är intressant och samtidigt lite skrämmande att lyssna på det som Kent Ekeroth framför. Det är ju utan några som helst andra ingående delar en ren rädsla inför ett islamistiskt hot som i dag inte finns i de här lägena. Jag säger inte att det inte finns några risker över huvud taget, men det finns än så länge inga tydliga tendenser. Det som är intressant är att vi blir av Kent Ekeroth kritiserade för att vi är oerhört engagerade i Europeiska unionen. Europeiska unionen har en utrikespolitik som är oerhört viktig och som kan spela en stor roll inte bara i vårt östra grannskap, som vi pratade om tidigare, utan också i vårt södra grannskap, det vill säga norra Afrika och arabvärlden. På vilket sätt bidrar SD:s och Kent Ekeroths syn att Sverige inte bör delta internationellt till en positiv utveckling i det här landet? Hur kan er frånvaro i internationell politik och internationellt samarbete och ansvarstagande påverka situationen positivt i den här regionen?

Herr talman! Här hör vi återigen precis det jag säger: den oerhört naiva inställningen att det inte finns något islamistiskt hot i Egypten. Jag radade precis upp minst tio anledningar till varför det finns ett islamistiskt hot i Egypten. Jag ska rada upp några till bara för att göra det ännu enklare för dig. Pew Research Center gjorde nyligen, i december, en opinionsundersökning i ett antal muslimska länder, bland annat Egypten. Det visade sig att bland egyptierna är det 30 procent som stöder Hizbullah, nästan hälften stöder Hamas och 20 procent har en positiv inställning till al-Qaida. 95 procent anser att islam ska ha en stor roll i den egyptiska politiken. 75 procent av muslimerna i Egypten vill införa följande axplock av lagar: stening för sex utanför äktenskapet, piskning, avhuggning av händer för stöld och dylikt, dödstraff för att hoppa av islam. Är det positiva tecken, eller är det kanske tecken på islamisering?

Herr talman! För det första kan man göra opinionsundersökningar på olika sätt. Vi har sett att man kan få oerhört intressanta svar om man kollar på det. Vi har den senaste veckan sett opinionsundersökningar som visar på vad SD:s företrädare tycker i vissa olika frågor. Jag tror och hoppas att det inte finns några sverigedemokrater i den här kammaren som står bakom de åsikterna. Det finns oerhört många muslimer och oerhört många kristna runt om i världen. De allra flesta, med undantag av en mycket liten minoritet, är för en demokratisk utveckling. Sedan finns det också de som är extremister, både islamistiska extremister och kristna extremister. De är inte bra, och de utgör en fara. Men vad gör du, Kent Ekeroth, för att supporta dem som inte är extrema? Hur ser vi till att få en demokratisk utveckling? Du kan väl inte tycka att personer förtjänar att leva i en diktatur bara för att de inte har samma religion som du?

Herr talman! När man pratar om Egypten och det du, Christian Holm, nyss snackade om är det beträffande detta med att det bara finns några få extremister så att sharia - jag är ledsen att behöva säga det - inte är extremism inom islam. Sharia är mittfåran inom islam och någonting som det i över tusen år bland shiamuslimer och sunnimuslimer rått en konsensus om - de mest centrala delarna. Yusuf al-Qaradawi, den andlige ledaren för Muslimska brödraskapet, är mittfåran inom islam. Sharialagarna tillämpas inte av en extrem liten grupp någonstans, av några få som sitter i en källare och drömmer om sharialagar. Sharialagar är någonting som praktiserats i 1 400 år och någonting som det bland muslimska lärda under en mycket lång tid har rått konsensus om. Men du, Christian Holm, står här och pratar om en liten extremistisk grupp någonstans. Du har ingen aning om vad du pratar om. Över huvud taget vet du inte vad islam eller sharialagarna går ut på. Därför blir det ännu roligare när du står här och pratar om extremism.

Herr talman! Sverigedemokraterna är så rädda för islam att de inte vill ha demokrati. Det som sker i Egypten är huvudsakligen en sekulär revolt för demokrati och rättvisa pådriven av bland annat fackföreningar. Det finns många olika grupper i den här revolten men detta är huvudriktningen. Samma sak är på väg att närma sig i Iran. Men ni vägrar se att det handlar om människors demokratiska rättigheter, för ni är så besatta av er primitiva bild av islam och tror att allting är islamism. Jag menar att ni intar en i grunden oansvarig hållning i utrikespolitiken. Om jag inte tar fel var du, Kent Ekeroth, en av dem som före jul besökte bosättare på Västbanken för att uttrycka ditt stöd för Israels ockupation av palestinska områden. Det är sådant som gynnar politisk extremism och extrema rörelser. När man inte kan se att människor förtrycks och när man ställer sig på förtryckarnas sida gynnar man precis de krafter som du säger att du vill motarbeta. Min fråga till dig, Kent Ekeroth, är följande: Stöder du Israels ockupation av Västbanken - stöder du bosättarna som stjäl palestinsk mark?

Herr talman! Beträffande snacket om att vi inte stöder demokrati: Jag hoppas, som sagt, att utvecklingen nu i Egypten leder till någonting positivt, men jag har en något mer kritisk och verklighetsanpassad syn på det hela. De som inte stöder demokrati är kanske socialistpartierna som, som sagt, har en ganska mörk historia om vad de stött här och där. Jag är självklart för demokrati. Men jag tror inte att den kommer att överleva speciellt länge under de muslimska tankesätt och tankegångar som Muslimska brödraskapet med flera förespråkar. Det kritiska förhållningssättet måste man ha, för annars hamnar man obönhörligen fel. En primitiv syn på islam talade du, Jonas Sjöstedt, om. Jag har en verklighetsanpassad syn på islam. Det du kallar primitivt är kanske det som islam står för. Det är bara verkligheten jag återger. Sharialagarna är en del av den muslimska verkligheten, en del av de lagar som praktiserats i 1 400 år. Du kan kalla det primitivt. Jag håller helt med om att sharialagar är någonting primitivt men någonting centralt inom islam, mittfåran inom islam. Det är kanske bra att vi är överens om att islam är primitivt.

Herr talman! Kent Ekeroth och Sverigedemokraterna smiter ifrån det som var min huvudfråga: Stöder ni Israels ockupation av Västbanken och palestinska områden, och varför åker du själv till ockuperad mark och på det sättet handgripligen stöder ett lands ockupation och förtryck av ett annat folk? Den frågan vill jag här ha ett svar på. Och stämmer, Kent Ekeroth, det som det varit tidningsuppgifter om, nämligen att du har talat och medverkat på en konferens i Askelon där bland annat Filip Dewinter från Vlaams Belang deltog? Filip Dewinter har gjort sig känd för att i skrift förneka Förintelsen och för att ha deltagit i minnesstunder för flamländska SS-soldater. Är det era kompisar, Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna? Var du på samma konferens, och uttrycker ni samtidigt ett stöd för Israels ockupation av palestinskt område? Det vill jag ha svar om nu !

Herr talman! Jag svarar gärna. Det kommer faktiskt snart i SD-Kuriren en artikel om mitt besök i Israel. Jag besökte bosättningarna, och jag var i bland annat Jerusalem och Tel Aviv och träffade där politiska partier, folk från universitet och så vidare. Jag har inget problem med det. Jonas Sjöstedt, du säger att palestinskt land snotts. Men återigen - du känner kanske inte till juridiken: Till att börja med har det aldrig funnits en palestinsk stat, så det är en definitionsfråga vad som är palestinskt land eller inte. Den frågan är ännu inte löst, som du säkert vet, så den konflikten och de förhandlingarna pågår fortfarande. Jag var alltså på nämnda platser och har inget problem med det. Jag är Israelvän och är stolt över att säga det. Du, Jonas Sjöstedt, stöder däremot Hamas och säkert också Hizbullah och andra demokratiskt tillsatta som står för terrorism och för det islam som Muslimska brödraskapet står för och som är antidemokrater, kvinnofientliga och odemokratiska. Det är vad du står för. Jag står för demokrati i Mellanöstern.

Herr talman! Tidigare här hörde jag ett inlägg där det sades: Låt oss kräva av alla stater att de ställer upp för mänskliga rättigheter. Herr talman! Jag läser åtminstone att religionsfrihet är en av de mänskliga rättigheterna. Jag skulle vilja höra om man som medborgare i den här världen enligt Kent Ekeroth har rätt att välja att vara muslim. Tror Kent Ekeroth på religionsfrihet? Jag skulle också vilja höra vad Kent Ekeroth föredrar, en diktator eller en demokrat.

Herr talman! Frågan var om vi föredrar demokrati framför diktatur. Den frågan är så dum att man häpnar. Jag har aldrig sagt att vi är emot demokrati eller demokratiska institutioner. Jag har sagt att jag inte tror att detta med ett islamistiskt förhållningssätt, islam och Muslimska brödraskapet kommer att vara. Vi har ju sett hur det tidigare varit. Låt oss inte vara naiva i det avseendet! Inbillar man sig att Muslimska brödraskapet, Hamas eller vem det än kan vara som företräder strömningarna inom islam förespråkar demokrati går man fel. Varje gång kommer ni då att gå fel, speciellt när man säger att man ska applicera sharialagarna. Då finns det inget utrymme för demokrati, allra minst för kvinnor. Jag förstår inte att ni inte ens kollat upp dessa banala, enkla, fakta.

Herr talman! Jag funderar på om det är så att Kent Ekroth ser alla muslimer som en och samma person. Det finns bara en åsikt inom den muslimska trosinriktningen. Och det finns bara en politisk uppfattning om man är verksam demokrat och samtidigt råkar ha valt att tro på islam. Är det så? Herr talman, det funderar jag på. Jag undrar också om Kent Ekeroth tror på religionsfrihet.

Herr talman! Religionsfrihet är en sak. Man får tro på vad man vill. Om man vill får man också i demokratiska val rösta fram islamistregeringar; det står var och en fritt att göra det. Likaså står det var och en fritt att vara kommunist - jag gillar inte det. Det kan vara fritt att vara islamist - jag gillar inte det. Det står var och en fritt att vara nazist - jag gillar inte heller det. Hitler blev framröstad i ett demokratiskt val - jag gillar inte det. Hamas blev framröstat i ett demokratiskt val - jag gillar inte det. Folk kan göra val som andra inte gillar. Att rösta fram islamistregeringar eller islamistpartier är någonting som jag alltid kommer att vara emot. På samma sätt är det när det gäller andra antidemokratiska rörelser, såsom kommunism, nazism - som visserligen är en del av socialismen - eller islamism. Det spelar ingen roll hur de kommer till makten. Jag kommer alltid att bekämpa dem därför att de är av odemokratisk natur och framför allt kvinnofientliga och totalitära.

Herr talman! Riksdagens talarstolar har i dag uppenbarligen förvandlats till ställen för religiös seminarieverksamhet. Låt mig därför komma med ett klarläggande. Jag är kristen. Vi kristna finns i lite olika färger, former och utförande. Så är det faktiskt också med människor som tillhör den muslimska traditionen. Kent Ekeroth nämnde "den muslimska världen". Det tror jag är en historieförfalskande beteckning som är farlig att använda. Låt oss använda "arabvärlden"! Araber finns nämligen också i olika färger, former och utföranden. De är kristna, de är muslimer, de är judar och de har ingen religion alls. Utöver detta: När kyrkor har brunnit och kristna jagats i Egypten tidigare om åren tror jag att många Sverigedemokrater varit upprörda. Det är den regim man nu på något sätt beklagar har försvunnit, och man är orolig för vad som ska komma efter. Personligen tillhör jag dem som tror att en rättsstat framvuxen ur demokrati men också alla de andra fri- och rättigheter som ska komma är det viktiga just för religionstolerans. Det handlar om att människor oberoende av om de är kristna, judar, muslimer eller inte har någon tro alls ska kunna leva sida vid sida. Därför, herr talman, vill jag ställa följande fråga till Kent Ekeroth: Vad är du rädd för?

Herr talman! Vi beklagar inte Mubaraks fall. Jag tycker faktiskt att alla diktatorer i hela världen ska falla så fort det bara går, till exempel i Kina. Jag tyckte att det var bra när Pol Pot föll, och jag tycker att det är bra med alla diktatorer som någonsin har fallit i historien. Det kan jag klargöra nu direkt. Vad är jag rädd för? Det har jag sagt tidigare. Jag är rädd för att Egypten går Irans väg. Jag är rädd för att Muslimska brödraskapet tar över. Jag är rädd för att Muslimska brödraskapet gör Egypten till en stat som Iran. Det är inte en farhåga som är grundlös. Som jag sade i mitt anförande är Muslimska brödraskapet vad det är, och det egyptiska folket står och tycker det de tycker, vilket visar sig i opinionsundersökningar. Det visar att det finns en ganska stark grund för att Egypten ska gå åt fel håll. Jag hoppas att de inte gör det, men man ska inte vara naiv nog att säga att de inte kan göra det eller att allting är jättebra och att det nu kommer att bli sekulär demokrati. De komponenter som Egypten har i dag kan tyvärr leda helt fel, och det har vi sett i mitt anförande tidigare. Det måste vi tänka på.

Herr talman! En sådan utveckling som Kent Ekeroth beskriver skulle jag också vara rädd för. Vi vill inte se en iranisering av Egypten. Samtidigt är jag helt övertygad om att rättssäkerhetens, rättsstatens och laglighetens väg är rätt väg att vandra såväl i Egypten som i Iran. Jag vill i all ödmjukhet ge ett råd till Kent Ekeroth. I stället för att vara fast vid sin fixering borde det vara vettigare att tala om det som är det väsentligaste att bygga upp i arabvärlden: rättssäkerhet, maktdelning och skydd av grundläggande fri- och rättigheter som yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och egendomsrätt. I tio minuter har vi haft olika replikskiften, och aldrig har detta betonats. Herr talman! För egen del är jag helt övertygad om att det är detta som lägger grunden för en god utveckling - oavsett om vi pratar om Egypten eller Iran och oavsett om vi pratar om Europa eller arabvärlden.

Herr talman! Jag tror att vi är helt överens om att det är viktigt att bygga upp en rättssäkerhet, demokratiska institutioner och alla de komponenter som behövs för en demokrati. Det håller jag helt med om. Problemet är bara: Blir de byggda om islamister styr? Nej, det blir de inte, för islamister har inget intresse av demokrati. Har man en organisation som i snart hundra år öppet har sagt att den vill ha sharialagar och som enligt alla bedömare är den starkaste kraften i Egypten, borde man då inte ha en liten farhåga att saker och ting kan gå snett? Sharialagar är nämligen inte kompatibla med demokrati. Är det någon som påstår att sharialagar är kompatibla med demokrati tar jag gärna en diskussion om detta när som helst. Vi kan börja med kvinnans ställning enligt dessa lagar. Det är därför jag tycker att det är intressant att alla feminister och socialister som säger sig kämpa för kvinnors rättigheter över huvud taget inte vädrar farhågor när en islamistisk organisation säger att den vill införa sharialagar i Egypten. Det borde finnas goda grunder för att vara rädd för den utveckling som sker. Jag hoppas att det går bra; jag är inte säker på att det gör det. Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.