Svar på skriftlig fråga 2004/05:1985

Elina Linna (v) har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder så att lagen om manlig omskärelse följs upp utifrån ett barnperspektiv.

Syftet med regeringens barnpolitik är att det ska anläggas ett barnperspektiv i alla beslut och åtgärder som rör barn. Barnperspektivet i det sammanhanget innebär i första hand att barnet sätts i fokus och att man noga analyserar vilka följder ett beslut kan få för ett enskilt barn eller för barn som grupp. När beslut tas, ska barnets intresse vara en av de mest avgörande faktorerna för beslutets utformning.

Barnperspektivet innebär också att se olika beslutsalternativ ur barnets synvinkel, att se med barns ögon. Det handlar om att försöka ta reda på hur barn uppfattar sin situation och de eventuella förändringar som beslutet i denna situation leder till. Det bästa sättet att ta reda på det är oftast att låta barnet komma till tals. Det barnperspektiv som regeringen strävar efter är inriktat på att förutse beslutets inverkan på barn och ta lämplig hänsyn till barnets långsiktiga intressen och till barnets eventuella egna synpunkter.

Omskärelse av pojkar är ett vanligt ingrepp i stora delar av världen. Ingreppet brukar motiveras med såväl religiösa och kulturella skäl som hygieniska skäl och betraktas av många som förebyggande hälsovård. Omskärelsen anses vara en del i uppfostran och visar att föräldrarna är rädda om sina barn.

Det finns olika uppfattningar bland såväl forskare som övrig expertis om nyttan med omskärelse. En omskärelse som utförs på ett riktigt sätt ger enligt erfarenhet få och lätt bemästrade komplikationer, som är snabbt övergående.

I FN:s konvention om barnets rättigheter regleras inte specifikt frågan om omskärelse av pojkar. Konventionen innehåller dock ett flertal bestämmelser som är relevanta när det gäller denna företeelse.

Redan i ingressen till konventionen framhålls att staterna ska ta vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks traditioner och kulturella värden, när det gäller barnets skydd och harmoniska utveckling. Vidare ska staterna vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Bland de skadliga sedvänjor som avses finns den kvinnliga könsstympningen. Detta har lyfts fram såväl under utarbetandet av konventionen som av FN:s barnkommitté vid dess granskning av ländernas rapporter.

I Sverige är redan införandet av en särskild lag ett tydligt uttryck för regeringens barnperspektiv när det gäller omskärelse av pojkar. Lagens syfte är nämligen att pojkens bästa kommer i främsta rummet och att förebygga att pojkar far illa.

Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär. Barnperspektivet framgår tydligt även när lagen föreskriver att sådan information ska ges också till pojken, om han kan förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet ska så långt det är möjligt klarläggas. Dessutom får ingreppet inte utföras mot en pojkes vilja.

Samma barnperspektiv aktualiseras i lagen genom bestämmelsen om att ingreppet ska utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver, under betryggande hygieniska förhållanden och med hänsyn till vad som är bäst för pojken.

Sammanfattningsvis vill jag understryka att den svenska lagstiftningen på området tillser att frågan om omskärelse av pojkar i alla sammanhang ska belysas med det av oss alla eftersträvade barnperspektivet. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med en uppföljning av erfarenheterna av lagstiftningen.