Aktuellt

Minnesceremoni för M/S Estonias förlisning

Publicerad: 30 september 2019 klockan 10.41

Den 28 september, 25 år efter M/S Estonias förlisning, hölls en minnesceremoni vid Estoniamonumentet i Stockholm. Talman Andreas Norlén lade ner en krans från Sveriges riksdag och höll ett tal om att minnas och hedra dem som omkom, de överlevande och de anhöriga.

Talmannen deltog vid minnesceremoin med anledning av att det är 25 år sedan Estoniakatastrofen.

Talman Andreas Norlén deltog vid den minnesceremoni som hölls på dagen 25 år efter att M/S Estonia förliste. Foto: Janerik Henriksson / TT

I ceremonin medverkade bland andra H.K.H. Kronprinsessan, H.K.H. Prins Daniel, statsminister Stefan Löfven (S) och representanter för överlevande och anhöriga.

Talmannens tal vid minnesceremonin

Det talade ordet gäller.

Ers Kungliga Högheter,
Herr statsminister,
Ers Excellenser,
Mina damer och herrar,

Och alldeles särskilt,
Kära anhöriga och överlevande,

För nu ett kvarts sekel sedan förvandlades en vardaglig färjeresa till en tragedi.

Ett kvarts sekel har förrunnit sedan många hundra livslågor släcktes i de stormpiskade vågorna på den Östersjö, som brukar förena länderna längs dess kust, men som då slet sönder familjer och samhällen.

Ett kvarts sekel har gått sedan en lugn natt i vårt stillsamma land övergick i en dag av chock och förstämning, när sorgebuden spreds över stad och land.

Endast ett fåtal gånger i vår moderna historia har vi tvingats uppleva en katastrof av sådana dimensioner.

Det är i stunder som dessa då även vi som inte drabbas personligen sörjer.
Det är vid sådana tillfällen en hel nation sörjer.

Estoniakatastrofen drabbade familjer över hela vårt land och i våra grannländer. Många berördes, och andra ställde sig vid deras sida.
Vi visade varandra värme och omtanke.
Vi gjorde det, vägledda av egenskaper som värdighet och medmänsklighet.
Vi bar varandras bördor.

Mitt i sorgen inger detta tröst.

Efterdyningarna efter Estonias förlisning har pågått ända in i våra dagar, även med rättsliga prövningar. Ansvarsutkrävande är ofta en viktig del i försoningsprocesser och ger även möjlighet att dra lärdomar.

Men i dag riktar vi främst våra tankar och omsorger till dem som drabbades – till er som drabbades.

Vi tänker på de omkomna och på er som blev kvar.
I den stora berättelsen om världen är 25 år bara ett ögonblick, men i en människas liv är det en lång tid. De som gick under med Estonia har inte åldrats som vi andra.

I era minnen ser de ut som de gjorde den där dagen för så länge sedan – den där dagen för bara ett ögonblick sedan.
Ni hör deras röster i era hjärtan, långt efter att de tystnat för oss andra.

Vi tänker också på er som faktiskt kom hem igen, men med minnen som ligger bortom vanlig mänsklig erfarenhet.

Och vi minns er som räddade liv på det stormiga havet. Den 28 september var en natt av död, men också en natt för hjältar.

Som talman i Sveriges riksdag vill jag säga till er alla: Ni är inte ensamma.

Och jag vill rikta en uppmaning till var och en som bor i vårt land: Fundera över om du känner någon som drabbades. Finns det någon som du kan räcka ut en hand till idag?

Kanske kan tiden inte läka sår, men lindra smärta.
Kanske kan det vi lärt av det ofattbara inte ändra historien, men bidra till utveckling.
Kanske kan ord inte bota sorg, men hålla oss sällskap i svåra stunder.

Jag vill därför avsluta med några rader av Bodil Malmsten.
"Jag kan inte dela din sorg;
Den är odelbar hel
Jag är den skonade delen av dig
Jag vill bara säga att vi är här"

Tack.