Aktuellt

Talmannen invigde arktisk parlamentarikerkonferens

Publicerad: 4 mars 2020 klockan 17.34

Den 3 februari höll talman Andreas Norlén ett tal vid den arktiska parlamentarikerkonferensen i riksdagen.

Det talade ordet gäller.

Ers exellenser,
Ärade ledamöter,
Mina damer och herrar,

Varmt välkomna till Sveriges riksdag och förstakammarsalen!

Arktis är ett område som blir viktigare för var dag som går. Ju snabbare isarna smälter, ju fler farleder som kan öppnas - desto större blir också Arktis strategiska betydelse. Världen krymper när vi kan utnyttja Nordostpassagen norr om Europa för sjötransporter till Bortre Asien. Å ena sidan innebär en kortare resrutt minskade utsläpp. Å andra sidan kommer transporterna att gå genom en unik och känslig miljö som är mycket sårbar.

Snabbt tinande permafrost innebär att utsläppen av växthusgaser riskerar att öka kraftigt, vilket ytterligare påskyndar klimatförändringarna.
Den globala uppvärmningen är ett faktum som vi inte kan bortse ifrån. I dess spår följer väldiga utmaningar samtidigt som förändringarna också innebär att det öppnas nya möjligheter och livsbetingelser.

I takt med att de tidigare eviga isarna försvinner eller tunnas ut, öppnas också möjligheten för att utvinna tidigare oåtkomliga naturresurser, vilkas fulla omfattning vi i dag inte kan överblicka.
Om och när så sker i större skala, måste de utföras med omsorg om den känsliga arktiska miljön. Min förhoppning är att vi alla har lärt oss något av tidigare misstag.

För de boende i Arktisområdet är uppvärmningen en realitet sedan länge. För inte minst ursprungsbefolkningarna innebär det att gamla livsmönster och näringar nu utmanas. Även i detta fall hoppas jag att vi kan lära av historien och undviker att upprepa gamla misstag så att en förändring sker varsamt.

Ett konstruktivt och – i bästa fall – miljövänligt sätt att hantera det faktum att Arktis nu blir mer tillgängligt är turismen. Att få uppleva den unika och storslagna arktiska miljön kan säkert locka åtskilliga. Så länge turismen i regionen bedrivs på ett ansvarsfullt sätt, kan det finnas en stor potential i den. En ökad efterfrågan på Arktis som turistmål kan också skapa arbetstillfällen och därmed ge bättre förutsättningar att bo och verka i Arktis.

Strategiskt har regionen blivit högintressant och flera stormakter flyttar nu fram sina positioner. Ett exempel är att Kina, som i egentlig mening inte har något territorium på Arktis, visat ett växande intresse för regionen.

En annan fråga som förtjänar uppmärksamhet är militariseringen av detta polarområde. Mycket är vunnet om Arktisregionen även i framtiden förblir ett säkerhetspolitiskt lågspänningsområde.

Bara genom att samtala med varandra kan man nå en varaktig lösning på alla de utmaningar som denna jättelika region står inför. Det är enbart genom öppen dialog mellan länderna som Arktis framtid kan bestämmas och det är just därför som organisationer som Arktiska rådet är så viktiga.

De flesta länder som har territorium i den här delen av världen delar många värderingar. Det inger hopp. Därför är det av stor vikt att de som förespråkar ett fredligt och miljömässigt godtagbart Arktis kan göra sina röster hörda, och att regionen även i framtiden kommer att styras efter gemensamt fastställda regler som baseras på just samarbete.

Arktis är en av vår planets sista riktiga vildmarker. Det är ett unikt område med stor potential. Det är också känsligt ur miljösynpunkt och därför en angelägenhet inte bara för de åtta länder som ingår i Arktiska rådet, utan för långt fler nationer.

Sverige har en lång och stolt tradition av arktisk forskning. Den går tillbaka till sent 1800-tal och Adolf Erik Nordenskiöld som efter diverse motgångar och vedermödor blev den förste att ta sig genom hela Nordostpassagen med fartyget Vega. Jag måste i detta sammanhang också få nämna att samme Nordenskiöld var riksdagsledamot under många år och under en tid också var vice ordförande i konstitutionsutskottet. Vi har med andra ord också en stolt riksdagstradition kring polarforskning.

I modernare tider har vi i Sverige haft stor nytta av vår isbrytare Oden som var det första icke atomdrivna fartyget att nå Nordpolen. Bland mycket annat förfogar vi också över en forskningsstation i Abisko, där ny kunskap hela tiden erövras, inte minst om klimatförändringarnas effekter på ekosystemet. Denna forskningstradition är värd att slå vakt om och utveckla vidare. Jag hoppas att vi kan göra det tillsammans med andra länder som delar vår syn på Arktis och som delar våra värderingar.

Island, som nu har ordförandeskapet i Arktiska rådet, är just ett sådant land. Mycket riktigt har också rådets fokus kommit att inriktas på hållbarhet, grön energi och förbättrade levnadsvillkor för dem som bor i denna region.

Det är, vågar jag påstå, prioriteringar som stämmer väl överens även med den svenska inställningen. Att man delar syn på problemet är en utmärkt start. Jag önskar er varmt lycka till i ert viktiga arbete med att hålla Arktis så kallt som bara möjligt är.