Aktuellt

Högtidlighållande av enkammarriksdagens 50 års-årsjubileum

Publicerad: 16 december 2021 klockan 10.25

Riksdagen arrangerade den 15 december ett seminarium för att uppmärksamma enkammarriksdagens 50-årsjubileum.

Högtidsseminarium med anledning av enkamarriksdagens 50-årsjubileum 15 dec 2021.

Torbjörn Nilsson och Josefin Hägglund, författare till boken Tvåkammarriksdagen 1867-1970. Foto: Mikael Kristenson

Den 11 januari 1971 sammanträdde den nya enkammarriksdagen för första gången. En process som pågått i flera årtionden hade till slut lett till att tvåkammarriksdagen, som infördes genom 1866 års representationsreform, ersattes av en riksdag med en enda kammare. Borta var begrepp som första kammaren och andra kammaren, sammanjämkning och gemensam votering. En modern riksdag och nya arbetsformer kom i dess ställe.

Talmannen och konstitutionsutskottet arrangerade seminariet i samarbete med Riksbankens Jubileumsfond som har tagit fram boken Tvåkammarriksdagen 1867-1970: 100 år av politik – 50 år av glömska av Torbjörn Nilsson och Josefin Hägglund.

Tvåkammarriksdagen 1867-1970: 100 år av politik – 50 år av glömska(pdf, 4 MB)

Talman Andreas Norlén öppnade seminariet och därefter presenterade författarna boken, följt av ett anförande av tidigare talmannen Björn von Sydow. Vid ett panelsamtal diskuterades olika perspektiv av en panel med professor emeritus Fredrik Sterzel, docent Magnus Isberg och docent Lenita Freidenvall. Medverkade gjorde också personer som intervjuats i boken: tidigare statsminister Ingvar Carlsson, tidigare partiledare Olof Johansson och tidigare ledamot av första kammaren Hans Lindblad. Konstitutionsutskottets ordförande Karin Enström (M) avslutade seminariet.

Webb-tv

Seminariet kan ses i efterhand via riksdagens webb-tv:

Webb-tv: Högtidsseminarium med anledning av enkammarriksdagens 50-årsjubileum

Talmannens inledning vid seminariet

Det talade ordet gäller

Ärade ledamöter och talare,
Ärade åhörare här i salen och digitalt,
Mina damer och herrar,

Jag nämner gärna poesi när jag håller tal men i dag har jag ett citat som är kärnfullt på ett lite annat sätt. Dock klingar det vackert just här i riksdagen tycker jag.

Att stärka riksdagens ställning som det centrala statsorganet och att befästa parlamentarismen har varit huvudsyftet med den pågående revisionen av våra grundlagar.

Så står det i den folder som Riksdagsförvaltningen gav ut 1971 när Sverige införde enkammarriksdagen som vi uppmärksammar här i dag.

Riksdagen är som bekant på upploppet av det stora demokratijubileet där vi firar och uppmärksammar demokratins – och parlamentarismens – genombrott i Sverige för hundra år sedan. Det finns också tvåsiffriga jubileum väl värda att uppmärksammas och enkammarriksdagens 50 år är förstås ett sådant.

Den 11 januari 1971 sammanträdde den nya enkammarriksdagen för första gången. Det skedde i riksdagens tillfälliga lokaler vid Sergels torg i Stockholm och jag tycker att nybygget och omdaningen av denna centrala plats i huvudstaden utgör en bra inramning för den genomgripande omdaningen av riksdagen.

Historiska förändringar i samhället avspeglas också i det politiska systemet. Införandet av enkammarriksdagen var en stor reform, som hade föregåtts av många olika steg.

När tvåkammarriksdagen infördes genom 1866 års representationsreform skedde det i övergången mellan en äldre samhällsordning och de framväxande kraven på demokrati. Parlamentarismen slog igenom 1917, och redan vid den tiden var tvåkammarsystemet en omdebatterad fråga. Det var det även i 50-talets Författningsutredning och den diskuterades vidare i 60-talets Grundlagberedning.

Slutligen klubbades beslutet om enkammarriksdagen 1969. Syftet var bland annat att göra parlamentarismen tydligare. Exempel på det är just den enda kammaren, som regeringen ansvarar inför. Utan första kammarens stegvisa förnyelse blev det också ett mer direkt och entydigt genomslag av ett valresultat.

Man kan lite förenklat säga att den indirekt valda första kammaren försvann och att den andra, direktvalda, kammaren byggdes ut till 350 ledamöter. Samtidigt genomfördes en genomgripande förändring av utskottsväsendet. Den typ av fackutskott vi känner idag infördes.

Det var dock inte enbart riksdagens organisation och struktur som förändrades, utan även det praktiska arbetet runt den parlamentariska processen. De nya riksdaglokalerna vid Sergels torg utrustades med arbetslokaler för ledamöter och andra, här fanns modern el- och teleteknisk utrustning och andra nymodigheter.

Exempelvis var riksdagens automatiska telefonväxel byggd för 860 anknytningar. Nu vågar jag inte ens gissa hur många mobilsamtal som rings, mail som skickas eller tweets som går ut från eller till Helgeandsholmen varje dag.

Ja, efter flytten tillbaka hit har riksdagen fortsatt att formeras efter sin tid. EU-nämnden och formerna för arbetet med EU-frågor är bara några exempel på hur vi utvecklas i takt med nya omständigheter och krav.

Och som det konstateras i boken har många förändringar skett genom åren, inte minst vad gäller andelen kvinnliga ledamöter, mer internationell politik också utanför EU-sfären och både medietryck och tempo är högre skulle jag tro.

Ärade publik,

Betydelsen av att vinna, värna och vitalisera demokratin är uppenbar mot bakgrund av att vi aldrig får ta den för given.
De hundra åren som gått sedan den svenska demokratins genombrott understryker vikten av det oförtröttliga arbetet för demokratin själv.
De femtio åren som gått sedan enkammarriksdagen infördes minner oss om att det inte räcker med att vinna demokratin, vi måste också ständigt utveckla dess former.

Vi ska, och kan, inte ta våra strukturer för givna. De får inte bli förlegade utan måste vara lika vitala som demokratin själv.

Vill jag att något ska spridas så säger jag det i utrikesnämnden där det råder tystnadsplikt, och vill jag att det ska vara hemligt så säger jag det i första kammarens talarstol.

Ja, så berättar Hans Lindblad – som är här i dag - att Tage Erlander lär ha sagt och här dras slutsatsen att det var den andra kammaren som stod i fokus för politiken.

Hans Lindblad, du var då den yngste ledamoten i första kammaren där du satt från 1969, på slutet av dess existens, du är en av dem som intervjuas i boken Tvåkammarriksdagen 1867-1970: 100 år av politik – 50 år av glömska.

Avslutningsvis vill jag rikta ett varmt tack till Torbjörn Nilsson, Josefin Hägglund och Riksbankens jubileumsfond som har tagit fram denna fina skrift! Jag rekommenderar er alla att läsa den, det har jag själv gjort med stort intresse.

Vi ska snart få höra er berätta mer, men först lämnar jag ordet till dagens moderator Åsa Julin.

Tack.

Enkammarriksdagen 50 år

Genom att spela video samtycker du till att kakor används.

Om kakor

Den 11 januari 1971 sammanträdde den nya enkammarriksdagen för första gången. Här berättar talman Andreas Norlén mer om hur enkammarriksdagen kom till för femtio år sedan.