Aktuellt

KU:s granskning av regeringen är klar

Publicerad: 3 juni 2021 klockan 12.03

Konstitutionsutskottet, KU, är klart med sin årliga granskning av regeringen. Totalt har KU behandlat 28 ärenden som innehåller anmälningar från riksdagsledamöter eller initiativ som KU har tagit. I 16 ärenden pekar KU på att det har förekommit brister. Flera ärenden i betänkandet handlar om regeringens hantering av coronapandemin.

Resultatet av KU:s granskning presenteras på en pressträff torsdagen den 3 juni. Presskonferensen kan ses i efterhand via webb-tv.

Webb-tv: Pressträff med KU efter justering av granskningsbetänkandet

Nedan finns en sammanfattning av granskningens resultat och en länk till en pressupplaga av hela betänkandet. Granskningen presenteras under två rubriker: Regeringens hantering av coronapandemin och Andra ärenden i granskningen.

Regeringens hantering av coronapandemin

I flera ärenden har KU granskat frågor kopplade till regeringens hantering av coronapandemin. I sex av dessa ärenden anser utskottet att det förekommit brister i hanteringen.

Utökad testning och smittspårning

I ett ärende granskas regeringens åtgärder för utökad testning och smittspårning. Under våren 2020 genomförde regeringen flera åtgärder, bland annat gällande ersättning till kommuner och regioner och uppdrag till myndigheter. De val som regeringen gjorde när det gäller ersättning för testning ledde till en osäkerhet hos kommunerna och regionerna om ersättningen skulle täcka kostnaderna för alla prioritetsgrupper. Det var också oklart om regionernas ansvar för smittskydd inkluderade två av de fyra prioritetsgrupperna.

Enligt KU är det tydligt att oklarheterna i ansvarsfrågan och i frågan om ersättning för utökad testverksamhet bidrog till att testningen inte ökade i förväntad takt. Det var först vid överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i början av juni som det blev tydligt att ersättning skulle ges för alla prioritetsgrupper. Enligt KU hade regeringen kunnat ingå en överenskommelse tidigare. Det hade sannolikt medfört att testningen hade utökats i snabbare takt än vad som skedde.

KU konstaterar vidare att ändringen av förordningen om statsbidrag till regioner och kommuner, samt av uppdraget till Folkhälsomyndigheten om att skyndsamt ta fram en nationell strategi för att utöka testningen, inte bereddes tillräckligt skyndsamt. Förordningen var inte heller ute på remiss utan diskuterades muntligt med kommuner och regioner. I en kris är det förståeligt att regeringen måste begränsa inhämtningen av synpunkter och upplysningar för att kunna agera skyndsamt. Samtidigt hade regeringen kunnat få ett bättre beslutsunderlag om den hade skickat förslaget på remiss till ett begränsat antal instanser. KU understryker betydelsen av regeringsformens beredningskrav även under kris.

Olika uttalanden av statsminister Stefan Löfven (S) och utrikesminister Ann Linde (S) har också granskats. KU betonar vikten av korrekta uttalanden. När det gäller uttalanden i utländska medier påpekar KU att dessa bidrar till bilden av Sverige i andra länder och därför kan få utrikespolitisk betydelse.

Tillgången på skyddsutrustning och annan sjukvårdsmateriel

Ett annat ärende gäller regeringens åtgärder för att säkra tillgången på skyddsutrustning och annan sjukvårdsmateriel inom hälso- och sjukvården.

I mitten av mars 2020 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att säkra tillgången till skyddsutrustning på nationell nivå. I granskningen har SKR framfört att det var oklart vem som skulle köpa in produkter till kommuner och regioner, och flera leverantörer av sjukvårdsmateriel uppfattade det som att de endast skulle sälja till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen har å andra sidan framfört att dess uppdrag var att komplettera kommunerna och regionerna, vilket myndigheten också meddelade leverantörerna. KU betonar vikten av att uppdrag till myndigheter utformas i dialog med berörda aktörer, kommuniceras tydligt och att nödvändiga synpunkter inhämtas.

Under granskningen har det även framkommit att det var svårare att bedöma behovet av skyddsutrustning och materiel hos kommunerna än hos regionerna. KU förutsätter att regeringen överväger om bestämmelserna om rapporteringsvägar för kommuner behöver ändras för att säkra en snabb och täckande nationell bild av läget på kommunal nivå.

När det gäller skyddsutrustning inom annan samhällsviktig verksamhet gav regeringen först i september 2020 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att göra en behovsanalys, vilket var två månader efter att MSB hade begärt att få göra det. Enligt KU skulle regeringen ha genomfört åtgärder tidigare än vad som skedde för att säkra tillgången på skyddsutrustning och annan materiel inom samhällsviktig verksamhet vid sidan av hälso- och sjukvården. Under hösten 2020 rapporterade också flera samhällsviktiga myndigheter om brist på skyddsutrustning.

Slutligen påpekar KU att Socialstyrelsens muntliga rapporter till Regeringskansliet borde ha dokumenterats, både som ett led i uppföljningen och för att möjliggöra en granskning.

Deltagargräns för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar

KU konstaterar att besluten om att införa deltagargränser för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar innebar betydande inskränkningar i grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Sådana åtgärder riskerar att ge en rad negativa konsekvenser för fri- och rättigheterna men också i övrigt för enskilda, företag och föreningar. Behovet av att bekämpa smittspridningen av covid-19 måste vägas mot andra värden, och överväganden måste göras kontinuerligt.

Förordningen och ändringsförordningen i mars 2020 om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar bereddes genom att synpunkter hämtades in under hand från ett fåtal berörda myndigheter som fick en mycket begränsad tid på sig. Förordningsändringarna under hösten 2020 gick till ett större antal remissinstanser som fick några dagar på sig. Enligt KU bör en förordning som gäller tills vidare och som begränsar grundläggande fri- och rättigheter omprövas kontinuerligt. Det är ännu viktigare när beredningen har skett på kort tid.

Det dröjde till oktober 2020 innan Folkhälsomyndigheten fick i uppdrag att, utifrån det epidemiologiska läget, analysera möjliga förändringar av förordningen om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Enligt KU borde uppdraget ha beslutats tidigare. Dessutom borde även synpunkter från fler instanser än Folkhälsomyndigheten ha hämtats in. Sammantaget menar KU att omprövningen borde ha skett mer kontinuerligt, formaliserat och brett än vad som skedde.

KU noterar också att Socialdepartementet och Folkhälsomyndigheten från våren 2020 och framåt hade löpande muntliga kontakter om bland annat behovet av restriktioner. Socialdepartementet informerade löpande Justitiedepartementet om samtalen. Likväl ser KU en nackdel i att Justitiedepartementet, som var ansvarigt för den aktuella förordningen, inte var direkt involverat i diskussionerna med myndigheterna om behovet av fortsatta fri- och rättighetsinskränkningar. Det borde därför ha övervägts om Justitiedepartementet skulle ha haft direkta kontakter med Folkhälsomyndigheten.

Besöksförbud inom äldreomsorgen

När det gäller införandet av besöksförbud inom äldreomsorgen konstaterar KU inledningsvis att beslutet om ett besöksförbud på landets äldreboenden innebar en betydande inskränkning i de boendes grundläggande rättigheter, och en begränsning av deras rätt att ta emot besök i sitt hem. Granskningen visar att regeringen tidigt höll sig informerad om utvecklingen av smittspridningen inom äldreomsorgen, bland annat genom löpande myndighetskontakter. Vissa åtgärder för att begränsa smittspridningen genomfördes även före det nationella besöksförbudet.

De tidiga åtgärderna visade sig inte vara tillräckliga. Mot bakgrund av vad man visste om de äldres utsatthet och behovet av nationell vägledning och styrning borde regeringen ha agerat mer aktivt. Under beredningen inför besöksförbudet fick bara ett fåtal instanser lämna synpunkter, och de fick en mycket begränsad tid på sig. Den begränsade beredningen och den mycket korta tiden får ändå anses godtagbara med hänsyn till det brådskande ärendet och till att regeringen även innan hade löpande kontakter med ansvariga myndigheter.

Vid beslutet att förlänga besöksförbudets giltighetstid var förhållandena däremot annorlunda. En begränsad beredning av en förlängning av en förordning kan vara motiverad om den ursprungliga förordningen har beretts tillräckligt, men här var situationen den motsatta. Mot den bakgrunden borde regeringen, när ärendet inte längre var lika brådskande, exempelvis ha bett om synpunkter från fler instanser för att belysa konsekvenserna av en förlängning för de boende och deras anhöriga. Sådana åtgärder borde dessutom ha genomförts så tidigt som möjligt.

Även om tillfälliga restriktioner ibland kan vara nödvändiga bör långvariga besöksförbud undvikas i omsorg av de boendes psykiska hälsa. Med en förordning som gällde kortare tid hade behovet av ett fortsatt förbud kunnat omprövas och andra mindre ingripande smittskyddsåtgärder övervägas mer frekvent. Då hade också en större regional flexibilitet kunnat övervägas tidigare.

I november 2020 fick Folkhälsomyndigheten rätt att besluta om föreskrifter om besöksförbud, som innebar att hänsyn kunde tas till regionala behov. Det var ett bra initiativ. Däremot borde uppdraget ha beslutats i anslutning till att det nationella besöksförbudet slutade att gälla den 1 oktober 2020.

KU uppmärksammar även delar av utrikesminister Ann Lindes (S) uttalanden i utländska medier. KU noterar att Sverige fortfarande hade en överdödlighet fram till i slutet av juni 2020 och att utrikesministerns uttalanden i den delen inte var korrekt.

Beredningen av snabbpropositioner och pandemilagen

KU har också granskat pandemilagen och beredningen av 23 snabbpropositioner, det vill säga propositioner som har krävt en skyndsam hantering. De har innehållit lagförslag och förslag till extra ändringsbudget. KU konstaterar att beredningen av regeringsärenden endast är begränsat reglerad i regeringsformen och att det därför är möjligt att anpassa rutinerna för allvarliga och brådskande fall. Samtidigt fyller beredningskravet en viktig funktion.

KU betonar åter vikten av att regeringen även i brådskande ärenden hämtar in nödvändig information. Det gäller inte minst beredningen av ärenden som kan få stor betydelse för många människor, företag eller föreningar, som rör grundläggande fri- och rättigheter eller som kan innebära ett stort ekonomiskt risktagande för staten.

Av granskningen framgår att alla propositioner har beretts även om det ofta varit fråga om betydande avsteg från rutinen, vilket bara bör förekomma i extraordinära och extremt brådskande situationer. Merparten av propositionerna med lagförslag har granskats av Lagrådet. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådet, när så inte har skett har regeringen argumenterat för sitt ställningstagande. Lagrådets handläggningstid har varit kort i samtliga fall. En majoritet av ärendena har hanterats på en dag, vilket är extremt kort. KU väcker frågan om processerna hade kunnat utformas så att handläggningstiden hade kunnat utökas med åtminstone en eller ett par dagar.

När det gäller propositioner med förslag till extra ändringsbudget visar granskningen att regeringen i samtliga fall har redovisat sina särskilda skäl till att lägga fram en sådan proposition.

Slutligen har KU gått igenom kontakterna med riksdagen innan regeringen överlämnande snabbpropositionerna. KU ser här ingen anledning att anmärka på regeringen. Det finns ändå skäl att betona vikten av att riksdagen och dess ledamöter får så goda förutsättningar som möjligt i sitt lagstiftande arbete. Det gäller inte bara tiden för behandling i utskotten och kammaren, utan även partiernas möjlighet att sätta sig in i förslagen och eventuellt väcka följdmotioner. Tidplaner med förkortad motionstid och en utskottsbehandling på några få dagar bör bara förekomma i undantagsfall.

När det gäller den tillfälliga pandemilagen, gäller en grundläggande fråga tidpunkten för när regeringen började ta fram förslaget till pandemilag. Det arbetet påbörjades efter sommaren 2020. Enligt KU måste regeringen ha förstått behovet av att ha ett regelverk på plats så snart som möjligt inför att de tillfälliga reglerna i smittskyddslagen skulle sluta gälla den 30 juni 2020. Arbetet borde därför ha kunnat påbörjas redan i början av sommaren.

Under hösten 2020 ökade smittspridningen och arbetet med pandemilagen påskyndades för att lagen skulle kunna börja gälla tidigare än planerat. Tidigareläggandet i kombination med att arbetet påbörjades först efter sommaren påverkade förutsättningarna för remissbehandlingen, och även Lagrådets granskning. I likhet med Lagrådet konstaterar KU att tidsfristen för remissinstanserna var mycket kort med tanke på lagförslagets innebörd och komplexitet. Detsamma gäller även den tid som Lagrådet fick på sig. Tidsramen för riksdagens behandling blev också extremt kort. Enligt KU hade det kunnat undvikas om regeringen hade påbörjat arbetet i ett tidigare skede.

Regeringens agerande avseende sin coronastrategi

KU har också granskat regeringens agerande avseende sin coronastrategi. Enligt regeringen var inte avsikten att strategin skulle styra myndigheterna. Från myndighetshåll uppfattades dock att strategin var något man skulle arbeta med att genomföra och även förhålla sig till. KU betonar att det inte finns något konstitutionellt utrymme för regeringen att styra myndigheterna utan regeringsbeslut. Därför finns det skäl att understryka betydelsen av att information om regeringens arbete inte kommuniceras på ett sätt som verkar styrande för myndigheterna.

Granskningen har också omfattat beredningen av strategin. Att ta fram och publicera en strategi måste inte genomföras vid en kris. Om regeringen väljer att ta fram en strategi är det enligt KU ändå viktigt att strategin är väl förankrad hos hela regeringen och berörda delar av Regeringskansliet, samt att relevant beredning sker när strategin utformas. Vid granskningen har det inte gått att utreda om det har skett i tillräcklig utsträckning. För att en sådan granskning ska vara möjlig hade det varit önskvärt att arbetet hade dokumenterats.

KU noterar också att någon rättelse inte publicerades när beskrivningen av strategin tillfälligt ändrades på regeringens webbplats, vilket KU tidigare har påpekat bör göras när en text ändras på webbplatsen.

Införandet av distansundervisning i skolan

När det gäller införandet av distansundervisning i skolan bedömer KU att regeringens urval var godtagbart när det gäller vilka myndigheter och berörda organisationer som fick yttra sig inför förordningen i mars 2020 och följande förordningsändringar. Dock var tidsfristerna mycket korta. Även den korta tiden mellan det att förordningen blev offentlig tills att den började gälla har uppmärksammats av KU.

Sammantaget anser KU att det har funnits ett uppenbart behov av att agera under kort tid, men utrymmet för berörda myndigheter och organisationer att lämna synpunkter och att anpassa sig till beslutade ändringar har varit i underkant. Det kan övervägas om situationen skulle ha förbättrats genom ytterligare omvärldsbevakning och framförhållning från Utbildningsdepartementets sida.

Slutligen noterar KU bland annat att regeringen i regleringsbrevet för 2021 har gett till Skolinspektionen i uppdrag att granska fjärr- och distansundervisningen. Med hänsyn till de konsekvenser distansundervisningen kan ha för elevers lärande vill KU betona vikten av att följa upp effekterna av distansundervisning.

Socialministerns agerande relaterat till Coronakommissionen

Coronakommissionens uppdrag skiljer sig från de kommittéer och särskilda utredare som regeringen regelbundet tillsätter. När det gäller en kommission med uppgift att granska bland annat regeringens hantering av en viss fråga eller situation är det viktigt att slå vakt om kommissionens självständighet. Det framgår inte av granskningen att socialminister Lena Hallengren (S) och Regeringskansliet har försökt påverka innehållet i Coronakommissionens delbetänkande.

KU noterar att socialministern och Regeringskansliet gör jämförelser med de kommittéer eller särskilda utredare som regeringen regelbundet tillsätter. Enligt KU innebär sådana jämförelser en risk för att kommissioners självständighet inte kommer att återspeglas på rätt sätt vid pressträffar och liknande. KU understryker vikten av att kontakter, inklusive pressträffar, med kommissioner sköts så att de svarar mot den självständighet som kommissioner både bör och ska få. KU utgår från att de fortsatta kontakterna med Coronakommissionen kommer att präglas av ett sådant respektavstånd.

Tillgången till intensivvårdsplatser

KU har även granskat regeringens åtgärder för att samordna tillgången till intensivvårdsplatser nationellt. Enligt KU har åtgärderna i huvudsak varit motiverade utifrån förväntade behov. Regeringens beslut att inrätta en samordningsfunktion för intensivvårdsplatser hos Socialstyrelsen inbegrep dock inte något samråd med regionerna. KU betonar vikten av att regeringen även i brådskande ärenden hämtar nödvändiga upplysningar och yttranden, vilket ökar förutsättningarna för träffsäkra och effektiva åtgärder.

Regeringens samråd med EU-nämnden

Regeringens samråd med EU-nämnden under våren och sommaren 2020 har granskats. Enligt KU innebar pandemin och de förändrade mötes- och beslutsformerna på EU-nivå en utmaning för hur riksdagens inflytande i EU-frågorna skulle kunna upprätthållas. Det valda tillvägagångssättet förankrades tidigt med EU-nämnden och satte sig under våren. Av granskningen framgår att regeringen har utfört sin informations- och samrådsskyldighet på ett tillfredsställande sätt.

Omställningsstödet till företag

KU har granskat regeringens hantering av omställningsstödet till företag. Det har bland annat förts fram att stödperioderna har utökats utifrån den faktiska utvecklingen av pandemin för att hushålla med statens resurser, samt att stöden har varit beroende av att Europeiska kommissionen godkänt dem som tillåtna statsstöd. Granskningen ger inte anledning till något uttalande av KU.

Andra ärenden i granskningen

Brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande

KU har granskat justitie- och migrationsminister Morgan Johanssons (S) hantering av skriftliga frågor. KU understryker att utgångspunkten måste vara att både skriftliga frågor och interpellationer besvaras inom den tid som riksdagsordningen anger. En fördröjning på runt tre månader är inte acceptabel. Justitie- och migrationsministerns sätt att hantera de svar som har granskats har därmed inte levt upp till kraven för att frågorna ska fungera som instrument för parlamentarisk kontroll.

Vidare har justitie- och migrationsministerns hantering av riksdagens tillkännagivanden om skärpta straff för inbrott granskats. KU konstaterar att det tog cirka sex år innan tillkännagivandena var slutbehandlade. Regeringen kan därför inte sägas ha behandlat tillkännagivandena skyndsamt. Skälet var att regeringen prioriterade andra frågor, vilket delvis berodde på bristande resurser. Den motiveringen har inte synts i regeringens kontinuerliga redovisning av tillkännagivanden till riksdagen. Det borde den ha gjort enligt KU. Med den informationen hade riksdagen kunnat ta hänsyn till det vid sin bedömning av regeringens hantering av tillkännagivanden.

KU har även granskat justitie- och migrationsministerns uttalande rörande statistik om elevresultat. KU konstaterar att det inte har redovisats uppgifter som ger grund för att tillskriva friskolorna den uppfattning som justitie- och migrationsministern gjorde i sitt inlägg på Twitter.

KU har granskat dåvarande miljö- och klimatminister Isabella Lövins (MP) hantering av interpellationer. Interpellationernas svarstid inföll innan ministern avgick. KU understryker att ministrar som har aviserat sin avgång ska fullgöra sina plikter som minister fram till avgången.

Dåvarande miljö- och klimatministerns agerande i samband med SMHI:s försäljning av viss verksamhet har också granskats. Enligt Riksrevisionen uppfyllde inte SMHI:s försäljning kraven på affärsmässighet. SMHI informerade Miljödepartementet om att myndigheten övervägde att avveckla den aktuella verksamheten, men informerade först senare om att myndigheten förhandlade med en extern part om försäljningen av tillgångarna. Mot den bakgrunden anser KU att departementet har brustit i att informera sig om hur SMHI tänkte genomföra försäljningen affärsmässigt. Departementet fick information om upplägget först i efterhand, när departementet hämtade in uppgifter i samband med svar på skriftliga frågor och en interpellation.

KU har granskat regeringens information till Utrikesnämnden i samband med auktionen av 5G-licenser, som genomfördes av Post- och telestyrelsen (PTS) under hösten 2020. I granskningen har framkommit uppgifter om omfattningen av Utrikesnämndens verksamhet under 2020. KU framhåller vikten av att Utrikesnämndens verksamhet upprätthålls.

KU har även granskat dåvarande utrikesminister Margot Wallströms (S) agerande när det gäller ambassadörens roll i ärendet Gui Minhai, då ett möte arrangerades mellan Gui Minhais dotter och kinesiska affärsmän. Mot bakgrund av vad som har kommit fram konstaterar KU att ambassadören gick utanför sina instruktioner. Samtidigt noterar KU att den dåvarande ambassadören gör en annan bedömning. Enligt KU var kommunikationen mellan Utrikesdepartementet och ambassadören inte tillräckligt tydlig när det gällde anhörigkontakter i ärendet. KU noterar också den långa tid som förflöt från det att departementet bedömde att ambassadörens uppdrag skulle avslutas i förtid till dess att det faktiskt avslutades. Enligt uppgifter i granskningen fanns det anledning att hantera situationen på ett visst sätt, men dröjsmålet innebar att mötet i Stockholm kunde ske. Sammantaget betonar KU vikten av en tydlig och situationsanpassad dialog för att säkerställa att Utrikesdepartementets instruktioner uppfattas på rätt sätt. Under dåvarande omständigheter hade det funnits skäl att vara mer utförlig, uppmärksam och skyndsam i kontakterna med den dåvarande ambassadören.

Vidare har KU granskat statsminister Stefan Löfvens (S) samråd med EU-nämnden inför överenskommelsen om återhämtningsplan och långtidsbudget i samband med Europeiska rådets möte i juli 2020. KU konstaterar att det inte tydliggjordes vad samrådet omfattade vilket kan ha lett till missförstånd. Regeringen bör därför se över rutinerna för att tydliggöra vad EU-nämnden under ett samråd har att förhålla sig till.

KU tar även upp att Skogsstyrelsens föreskrifter avseende nyckelbiotoper, som enligt myndigheten utfärdats i strid med regeringens bemyndigande. Det innebär att det finns formellt giltiga myndighetsföreskrifter som Skogsstyrelsen varken anser sig kunna tillämpa eller ha behörighet att upphäva. Enligt KU har regeringen inte hanterat den uppkomna situationen på ett tillfredsställande sätt.

Granskningen har även omfattat socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis (S) uttalande om grund för tillfälliga spelregleringar. Det har blivit tydligt att statsrådet har grundat sitt uttalande på uppgifter som inte ger utrymme för någon säker slutsats om ifall spelandet hade ökat eller inte. Statsrådet ansvarar för sina yttranden och även för att de uppgifter han lämnar är korrekta.

Andra resultat

KU har granskat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) uttalanden om antalet frihetsberövade och ser att det varierar vad som räknats in i statistiken och vilket jämförelseår som används. KU påpekar att det är en fördel för det politiska samtalet om det är tydligt vilka uppgifter som ligger till grund för bedömningar av utvecklingen.

KU har också granskat utbildningsminister Anna Ekströms (S) uttalande i ett inlägg i sociala medier. KU noterar att ministern endast lyfte fram hur ett riksdagspartis ledamöter hade röstat i den förberedande voteringen för ett lagförslag i den då aktuella propositionen, inte de skäl som hade beskrivits i reservationen. Ministerns inlägg gav därmed inte en fullt ut rättvisande bild av den inställning som fanns i frågan.

Även dåvarande finansmarknads- och bostadsminister Per Bolunds (MP) och näringsminister Ibrahim Baylans (S) uttalanden om Arlanda har granskats. KU påpekar att dåvarande finansmarknads- och bostadsministerns uttalande om att Swedavia inte kommer att gå vidare med en utbyggnad av Arlanda ska ses i relation till uppgiften i Swedavias pressmeddelande om att det är viktigt att bibehålla både flexibilitet och beredskap för att kunna fortsätta utveckla Swedavias flygplatser på längre sikt. KU framhåller vikten av att uttalanden är korrekta.

Dokument

Konstitutionsutskottets betänkande 2020/21:KU20 Granskningsbetänkande, pressupplaga, ej trycklovskontrollerad(pdf, 2 MB)

Så granskar KU regeringen

KU kontrollerar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. KU:s årliga granskning består av två delar. Den ena delen går ut på att kontrollera om ministrarna följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den delen bygger på ledamöternas KU-anmälningar. Den andra delen är en allmän granskning. KU går då igenom handlingar från Regeringskansliet för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena.

Ledamöter

Konstitutionsutskottets ledamöter

Kontaktperson för media

Peder Nielsen, kanslichef, konstitutionsutskottet, telefon 08-786 40 72, e-post peder.nielsen@riksdagen.se