Äktenskap, partnerskap och samboende

Fru talman! Nej, Ragnwi Marcelind, jag sov inte när vi antog de här handlingarna. Jag står bakom dem. Jag vet precis hur situationen ser ut. Men här i kammaren hanterar vi det förslag som regeringen lägger fram. Vi måste också se till så att det finns en balans. Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att rege- ringen återkommer. Ragnwi Marcelind får väl lugna sig lite och avvakta vårpropositionen. Då får vi se vilka initiativ regeringen har tagit i den vägen för att komma till rätta med detta. Nej, jag sover inte under sammanträden. Jag vet inte om det är någon annan av ledamöterna här som gör det heller.

Fru talman! Jag måste ändå få ställa frågan, Mar- gareta Sandgren. Under den här debatten har Marga- reta Sandgren sagt att de borgerliga kan kräva en översyn av polisorganisationen och att detta skulle anses som något väldigt felaktigt. Samtidigt står Mar- gareta Sandgren bakom en skrivning där Rikspolis- styrelsen själv inser att organisationen inte är bra och att den inte fungerar bra. Nu vill jag tro att det beror på att det behövs mer resurser. Polisen ska inte behö- va leva på lånta pengar. Jag håller med Margareta Sandgren om det. Därför tycker jag att det är viktigt att vi inser att det behövs mer resurser. Och det är inte bara poliser som behövs, utan vi måste också satsa på brottsförebyggande arbete och större insatser för att kunna skapa ett tryggt samhälle för alla medborgare. Det finns flera vägar att gå för att uppnå detta. En väg är att se till att sådana här nödrop inte ska behöva förekomma i Sverige, som det går så bra för.

Fru talman! Det är riktigt att man har sagt att man vill göra en översyn av polisorganisationen. Men här pratade vi om en översyn av styrsystemen och inte så som vi har uppfattat att motionärerna vill göra i den här frågan. Det handlar om polisstyrelserna och det styrsystem som finns och att man inte har ett infly- tande över den lokala organisationen. Jag är mycket väl medveten om att man hela tiden måste se över om man kan förändra organisationen, varför man ska göra det, om det finns effektivitetsvinster att göra osv. Det står jag också bakom. Nej, jag sov absolut inte, utan jag deltog i den diskussionen också. Det kan andra verifiera. Ragnwi Marcelind pratar om lånta pengar och so- cialistisk retorik. Om det är någon som har lånat pengar till offentlig verksamhet är det väl den bor- gerliga regeringen. Det är klart att man kan anklaga oss och prata om att man inte får kompensation för löneutveckling. Men ni lånade ju faktiskt pengar hela tiden för att underhålla den här verksamheten.

Fru talman! Margareta Sandgren frågade mig i vilket forum vi ska diskutera organiserad brottslighet när vi nu har EU. Det är klart att jag tycker att vi ska diskutera denna brottslighet som jag hävdar har före- kommit hela tiden, men som EU-konstruktionen och EU-reglerna har underlättat för. Pengar går ju till detta samarbete som mer och mer går från att vara mellanstatligt till att vara över- statligt. Fasta organisationer upprättas. Man säger att det är den organiserade brottsligheten. Det handlar inte bara om överstatliga organisationer som Europol och Schengen, med den administrativa personal som går åt där och den byråkrati som det kräver, som kostar pengar, utan hela den svenska organisationen som också håller på att förändras. Vid varje åklagarmyndighet ska det vara två spe- cialister. Sedan har vi kriminalunderrättelsetjänsten, KUT, och länskriminalunderrättelserotlar. På EBM har vi OLAF. Alla bidrag och alla pengar som finns inom EU-systemet missbrukas, förskingras och fus- kas med. Det behövs stora resurser till detta. Det är detta jag anmärker på, inte att man diskute- rar frågorna.

Fru talman! Jag tyckte inte att jag fick något svar på i vilket forum det skulle diskuteras och vilken lösning man har. Det är klart att man kan vara kritisk. Vi som är anhängare av EU kan säkert också vara kritiska till att det är mycket byråkrati, att det kostar i administration osv. Men samtidigt ska man vara medveten om att det är 15 länder som ska komma överens om saker och ting, och då blir det administ- ration och kanske också en viss form av byråkrati. Jag tror att Sverige är pådrivande i de här frågorna. Vi fick också höra i dag att Sverige vill effektivisera och bli bättre på alla de här områdena. Frågan är vad det får kosta. Vad är en rimlig kost- nad för att vi ska kunna bekämpa den här brottslig- heten, som inte minst Ragnwi Marcelind tog upp i dag, utöver det som är narkotikabrottslighet, nämli- gen människosmuggling, trafficking och mycket annat? Vad får det kosta att värna oss mot den brotts- ligheten?

Fru talman! Det jag vill ha en diskussion om är att vi kanske skulle behöva ändra EU-regler och EU- konstruktionen i stället för att bygga på med organi- sationer över en felkonstruktion. Tänk om det är där det sitter! Men det kommer vi aldrig in på.

Fru talman! EU är ju inte någon gammal organi- sation. Vi har inte haft den så länge. Det tar tid att förändra. Vi kan gå tillbaka i svensk historia. Det tog ganska lång tid också att bygga upp det samhälle som vi har i dag, organisationsmässigt och på många and- ra sätt, och att vinna nya reformer. Det tar lite tid att bygga upp. Naturligtvis ska man vara kritisk och hela tiden följa upp och förändra. Och jag tror att Sverige är pådrivande i många av de här frågorna. (forts. 7 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 frågestunden skulle börja. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

Då följer frågestund. Följande statsråd kommer att delta: kulturminister Marita Ulvskog, statsrådet Ulri- ca Messing, statsrådet Leif Pagrotsky, statsrådet Britta Lejon och statsrådet Lars-Erik Lövdén. Kul- turministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde inom rege- ringen. Frågor till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom regeringen. Digitaliserade kartor

Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern. Jag har blivit uppmärksammad på att ett EU-projekt är på gång som handlar om att digitalisera en stor mängd kartor som i dag finns ute i regionerna i olika arkiv. Det låter i sig bra. Det är tänkt att öka tillgäng- ligheten för allmänheten genom Internet. Men det finns ett mycket stort problem bland en hel del mindre. Efter skanningen, som det heter när man avfotograferar dem, har man tänkt att placera alla kartorna i en depå i Ånge och förvara dem där. Därför skulle jag vilja fråga vilken uppfattning kul- turministern har om den tänkta centraliseringen av svenska lokala och regionala kartor - kartor som funnits i regionerna i hundratals år till gagn för forsk- ning, exempelvis.

Herr talman! Detta är en fråga som hanteras av ansvariga myndigheter, alltså Riksarkivet och Lant- mäteriet. Där kan jag inte ingripa. Däremot har jag naturligtvis hållit mig noggrant informerad om denna fråga. Det är precis som Lennart Kollmats säger: Det kommer att öka tillgängligheten till arkiven. Jag har nu förstått av en uppgörelse och ett press- meddelande som de berörda myndigheterna, alltså Riksarkivet och Lantmäteriet, har skickat ut att origi- nalhandlingarna ska gå tillbaka till regionerna och till landsarkiven när digitaliseringen är genomförd i Fränsta. Det är de uppgifter som jag har fått under hand, och de har också delgetts allmänheten i press- meddelanden. Jag utgår från att det är korrekta upp- gifter.

Herr talman! Tack, kulturministern! Det var en glädjande omsvängning som måste ha skett under de senaste två dagarna, för sådana uppgifter har jag inte fått. Det är i sig väldigt bra med tanke på det värde som dessa kartor har. Jag vet att man uppe i Gävle har kartor sedan 1600-talet och hade tänkt sig ett kartmu- seum. Då finns det tydligen möjligheter för dem att förverkliga den idén. Tack för svaret! Protestaktioner

Herr talman! Jag har en fråga att ställa till statsrå- det Lejon. I går kunde vi läsa i tidningarna att handelsminis- tern och Marit Paulsen hade blivit attackerade med tårtor av två personer som troligtvis är syndikalister. Pajkastning ter sig i ett första skede kanske inte så allvarligt. Om det sker på cirkus kan det vara mindre allvarligt. Men enligt min mening är det mycket all- varligt att man på detta sätt försöker framföra sina åsikter. Dessa protestaktioner ökar i vårt land. Under se- naste ministermötet i Norrköping brände en grupp personer - de följde ATTAC-rörelsen - en EU- flagga, och man skrek slagord. Jag är mycket oroad av denna utveckling. Min fråga till statsrådet Lejon är vilka åtgärder ministern tänker vidta för att stoppa denna typ av aktioner, som definitivt skamfilar den demokratiska processen i vårt land.

Herr talman! Också jag oroas över utvecklingen i Sverige när det gäller demokratin. Det finns hot mot demokratin, och utvecklingen visar faktiskt ibland på en del oroande tecken. Pajkastning i politiken, brukar man säga, före- kommer alldeles för mycket från talarstolar. Det är en sorts pajkastning - med ord - som jag tror fyller en viss funktion. Men det gäller inte det vi såg hända i tisdags kväll. Jag var själv med på mötet. Man blir naturligtvis väldigt illa berörd som privatperson. Man känner sig kränkt, och tusen tankar far genom huvudet. Vad skulle det kunna betyda i andra situationer? Precis som Anne-Katrine Dunker tar upp är det också en fråga av betydligt vidare innebörd. I en demokrati måste vi respektera varandra, och vi måste också inse värdet av orden och samtalets betydelse. Vi ska övertyga med ord, argument och fakta och inte med pajkastningar. För att förändra situationen och för att fördjupa den svenska demokratin tror jag att det viktigaste är att inse att vi inte kan gå en väg som innebär att vi ökar antalet stängsel och galler och minskar dialogen. Vi ska tvärtom gå i den andra riktningen.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, men jag tycker att det var ett väldigt luddigt svar. Jag frågade vilka åtgärder ministern tänkte vidta, och hennes svar stämmer överens med det uttalande mi- nistern gjorde efter attacken. Hon sade att det inte är ett särskilt effektivt sätt att förändra världen. Jag frågar igen vilka praktiska åtgärder ministern tänker vidta. Vi har ytterligare ett antal ministermöten och stora toppmöten i vårt land under vårt ordföran- deskap, och det vore förödande om nästa attack sker med vapen som kanske är allvarligare än tårtor. Jag frågar igen: Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att få stopp på detta?

Herr talman! Självklart har regeringen och de som är ansvariga för säkerheten vid alla sorters officiella möten som äger rum i Sverige under ordförandeska- pet med sig dessa aspekter. Det var så före det som hände i Lund, och det gäller naturligtvis också för framtiden. Jag kan inte i detalj gå in på polisens och rättssamhällets vardagliga uppgifter när det gäller att borga för säkerheten vid mötena. Vad jag däremot kan försäkra Anne-Katrine Dun- ker och alla övriga som oroas av sådana tendenser om är att regeringens hela arbete inför ordförandeskapet har gått ut på att se till att vi ska undvika sådana våld- syttringar som har förekommit tidigare vid olika toppmöten. Vi ska aktivt bjuda in till dialog och skapa arenor för att låta NGO:er möta ministrar och företrädare i officiella sammanhang vid olika EU-möten. Det är ett mycket konkret sätt att skapa goda förutsättningar för dialog under ordförandeskapet men också i alla övri- ga officiella sammanhang. Det ska vara ett aktivt öppet förhållningssätt för att understryka dialogens betydelse. Lördagsutdelning av tidningar i glesbygden

Herr talman! I måndags var dalabänken inbjuden till en kulturministern närstående länstidning i Dalar- na. Det var en bra träff i alla delar. En uppgift som vi fick upprörde mig mycket. Från den 1 april - det är inget aprilskämt - ställs drygt 300 glesbygdshushåll i Dalarna utan sin tidning på lördagarna. Det är ett första steg. Görs inget kom- mer ytterligare indragningar. Dalasiffrorna, sedda över landet, gör att tio tu- sentals glesbygdsbor riskerar att ställas utanför en självklar rätt till samhällsinformation. Det är upprö- rande. Det måste vara en medborgerlig rättighet att ha tillgång till sin tidning även om man bor i glesbygd. Orsakerna är flera. Bl.a. kräver Posten full kost- nadstäckning. Det är i vanlig ordning glesbygdsbon som drabbas. Jag vill ställa en fråga till kulturministern. Anser regeringen att det är rimligt att människor boende i glesbygd ska få sin tidning på lördagen? Vilka åtgär- der avser regeringen att vidta om svaret är ja?

Herr talman! Nej, jag tycker inte att det är rimligt att man inte ska kunna få en daglig tidning på lörda- garna. Jag tycker inte att det ska vara Postens sak att se till att sexdagarstidningar förvandlas till femda- garstidningar. Vi för naturligtvis samtal med Nä- ringsdepartementet, som har ansvaret för Posten i de här frågorna, inom Regeringskansliet. Framför allt vet jag att Tidningsutgivareföreningen för samtal med Posten. Vd:n på den mig närstående länstidningen i Dalarna sitter i presidiet för Tidningsutgivareföre- ningen. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna åstad- komma en ordning som innebär att det i så fall är läsarna, inte distributörerna, som förändrar utgivning- sperioderna för våra dagliga tidningar. Man ska ha en morgontidning i brevlådan även uppe i Malung på lördagarna. Jag kommer att göra vad jag kan för att åstadkomma en sådan ordning. Men det kommer inte att vara helt lätt. Vi kommer att behöva hjälpas åt för att åstadkomma detta. Men det är en mycket viktig fråga.

Herr talman! Då är vi överens om att detta är helt otillständigt. Det som nu händer från den 1 april i Dalarna, och säkert på många andra ställen runtom i landet, är någonting som inte får hända. Då är det bråttom med att vidta åtgärder. Det är bråttom med att se till att det fortsätter att vara lika villkor oavsett var man bor i landet. Kulturministerns klart uttalade in- ställning är alltså att man ska ha en möjlighet att ta till sig samhällsinformation, och då är det väldigt nödvändigt att man löser den här frågan och att det görs mycket snabbt. Jag tror att det måste diskuteras hur Posten ska se på sin avgiftspolitik. Det kan kanske t.o.m. röra sig om ett glesbygdsstöd för lördagsdistribution. Jag är inte rätt man att tala om vilka åtgärder som ska vid- tas, men de måste komma - annars riskerar det att gå i helt fel riktning när det gäller möjligheterna att ta del av medier och information.

Herr talman! Distributionen av papperstidningar är ett problem och har varit det under några år. I en del fall i storstadsområdena handlar det om att man har svårt att rekrytera tidningsutbärare. I mer glesbe- byggda delar av landet handlar det rätt ofta om priset på utdelningen, framför allt lördagsutdelningen. Det här är en mycket komplex fråga. Samtidigt vet vi att det medium som vi medborgare ägnar mest tid åt varje dag fortfarande är läsningen av morgon- tidningen i pappersform. Jag hoppas att detta ska vara ett argument för tidningsutgivarna och för oss i Rege- ringskansliet, som har att hantera denna fråga i för- hållande till exempelvis Posten. Jag tror att vi får anledning att återkomma till denna fråga. Precis som Kenneth Johansson sade är detta något som inte bara gäller för Dalarna utan för flera större skogslän. Regionala bostadsproblem

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Löv- dén. I en skriftlig fråga till minister Messing undrade jag varför inte boendefrågorna var en del av den regi- onalpolitiska utredningen. Hon hänvisade till minister Lövdén. Anledningen till frågan var den mycket dystra be- folkningsprognos som utredningen visade på för många av landets kommuner fram till 2010. I kom- muner där befolkningen minskar med mer än 10 % finns ett fyrtiotal kommunala bostadsföretag som kommer att bli en enorm ryggsäck för dessa kommu- ner. SABO har räknat ut att det kommer att kosta så där 4 miljarder för dessa kommuner fram till 2010, av olika anledningar. Det här kan slå hårt mot vård, skola och omsorg i kommunerna om inget görs. Jag frågar därför ministern hur han ser på det här problemet.

Herr talman! Den fråga som Owe Hellberg tar upp är naturligtvis ett väldigt allvarligt bekymmer, som regeringen också tar på stort allvar. Vi har hittills avsatt 2 miljarder för att hjälpa de kommuner som har problem med sina bostadsföretag till följd av många tomma lägenheter, vilka är ett resultat av befolk- ningsutflyttningen. Nu är jag kanske inte lika dyster som den regio- nalpolitiska utredningen är, eller som SABO är i sin konsekvensanalys. Jag tror inte att man bara kan räkna fram befolkningsprognoser och ta dem som absolut sanning. Det går faktiskt att påverka utveck- lingen också för en enskild kommun. Det ser vi ex- empel på. Den regionalpolitiska propositionen, som regeringen ska presentera i höst, syftar också till att skapa bättre tillväxtförutsättningar i de delar av landet som nu har problem med en vikande befolkning. Men regeringen tar allvarligt på situationen. Vi har naturligtvis beredskap för att kunna gå in med ytterligare insatser utöver vad vi har gjort om det skulle visa sig nödvändigt.