Äldrefrågor

Anf. 25 Emma Henriksson (KD)

Herr ålderspresident! Även detta betänkande hanterar motioner från allmänna motionstiden. 60 motionsyrkanden behandlas i betänkandet. De handlar om många stora och viktiga frågor om äldre personer - inte ålderspresidenter utan betydligt äldre personer - i vårt samhälle.

Äldrefrågor

Det här är ett område där Kristdemokraterna har gjort mycket för att stärka äldres självbestämmande, för att ge dem deras fulla värde som människor hela livet. Tyvärr finns det i samhället till och från ett inslag av åldersrasism. Det här är ett område där vi har fått göra mycket för att säkerställa ett gott boende och gott omhändertagande, en trygghet i vardagen och ökad hälsa. Jag känner en mycket stark oro för att den nya regeringen kommer att misshandla det här området totalt.

Ett av de första initiativen som togs av den nya regeringen var att lägga ned Äldreutredningen. Man stängde ned verksamheten, och i regeringens budget som presenterades förra veckan ska man göra en storsatsning på området. 1 miljard ska sättas till. Men när vi tittar på vad regeringen egentligen gör är det fråga om en omfördelning av pengar. Satsningar som Alliansen gjorde under vår tid som ansvariga för området inom olika delar av verksamheten stängs ned. Man väljer att inte använda pengar som har funnits avsatta för att öka personaltätheten. Det är inte så att det är något fel med att öka personaltätheten. Tvärtom kan det behövas och vara vällovligt på många ställen. Men det vi vet är att enbart tillräckligt mycket personal inte räcker på långa vägar. Vi vet också att de satsningar som regeringen väljer att strypa är sådant som verkligen kan göra skillnad för de äldre.

Vi hörde i den tidigare debatten hur viktigt det är att ha kontroll och att följa upp. Det är en av de saker som den nya regeringen väljer att dra bort pengar från. 220 miljoner för kommuners egenkontroll av verksamheter för äldre väljer man att helt plocka bort ur sin budget. 50 miljoner för bättre samverkan mellan vård och omsorg väljer man också att plocka bort. För den nationella demensplanen är det 50 miljoner som ska bort. För förlängt investeringsstöd till äldreboenden ska 50 miljoner bort. Det har varit pengar som har gjort att det har varit möjligt att skapa fler platser i äldreboenden. Det gäller också området stärkt kompetens inom äldreomsorgen. Det gäller inte bara att ha fler händer utan också att de som jobbar inom verksamheten har den rätta kompetensen. Det området plockas också bort. För området Nationellt måltidslyft plockar man bort 75 miljoner.

Kvar blev möjligen en liten tumme. Det är den nya regeringens satsningar inom äldreområdet.

Precis som vi har varit inne på när det gäller andra viktiga välfärdsverksamheter i kammaren i dag och när vi har debatterat tidigare ämnesområden har man inte ambitionen att låta äldre människor få ha inflytande över sin egen vardag och livssituation, utan besluten ska föras över från människor till politiker.

På område efter område ser man politiker utöva sin makt och fatta de avgörande besluten i stället för att göra det som vi kristdemokrater tillsammans med våra allianskamrater ser som viktigt: att fokusera på kvaliteten, fokusera på vad vi som medborgarnas företrädare kan göra för att stärka kvaliteten och stärka människors möjligheter att få en värdig tid i slutet av livet, ett värdigt boende och en trygghet som gör att de lever livet i alla sina dagar ända till den sista dagen.

Herr ålderspresident! Vi har flera reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6.

(Applåder)

Anf. 26 Finn Bengtsson (M)

Herr ålderspresident! Låt mig inleda med att i princip instämma i varje ord som Emma Henriksson nyss sa och även säga att vi moderater är hemskt glada att samarbeta med Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet i sådana viktiga frågor som just äldrefrågorna.

För att belysa det som sas av Emma Henriksson kan man försöka omformulera det på det här viset:

Hur går det till när man tar fram en vårändringsbudget? Det vet kanske inte någon av oss om vi inte har varit med - ålderspresidenten möjligtvis undantagen. Men jag gjorde den här reflektionen.

Det var nog en gång en årsrik person som gick till finansministern med en önskelista om tillskott till statsanslaget som heter stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.

- God dag, god dag, finansministern! sa den årsrike och bockade.

- God dag, god dag! sa finansministern där hon satt på bordet med benen i kors och knåpade med vårändringsbudgeten. Hon tittade på önskelistan och nickade instämmande.

- Javisst, jag lägger in en hel miljard kronor extra för detta syfte för i år. 1 000 miljoner kronor mer kommer ni att få. Dessutom kommer jag nästa år och åren därefter att ge er 2 miljarder kronor extra varje år, alltså 2 000 miljoner kronor mer under 2016, 2017 och 2018.

- Jaha, kan vi då få en fortsatt utveckling av den viktiga demensplanen för en del av de där 1 000 miljoner kronorna extra i år? frågade den årsrike.

- Det går bra, sa finansministern.

- När blir den färdig?

- På lördag.

- Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike hem.

När det blev lördag gick den årsrike till finansministern igen.

- God dag, god dag, finansministern! Är den fortsatta utvecklingen av demensplanen nu finansierad?

- Ack nej!

- Är den inte det? Varför inte det, då?

- Ack jo, det bidde ingen fortsatt demensplan.

- Jaså, bidde det ingen fortsatt demensplan? Vad bidde det då?

- Det bidde en långsiktig satsning på kunskaps- och kvalitetsutveckling.

- Jaså, bidde det en långsiktig satsning på kunskaps- och kvalitetsutveckling? När blir den finansierad?

- På lördag.

- Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike.

När det blev lördag gick den årsrike till finansministern igen.

- God dag, god dag, finansministern! Är en långsiktig satsning på kunskaps- och kvalitetsutveckling nu finansierad?

- Ack nej!

- Är den inte finansierad? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen finansiering av en långsiktig satsning på kunskaps- och kvalitetsutveckling.

- Jaså, bidde det ingen finansiering av en långsiktig satsning på kunskaps- och kvalitetsutveckling? Vad bidde det då?

- Det bidde ett fortsatt prestationsbaserat stimulansbidrag för att stödja landstingen i arbetet med att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer.

- Jaså, bidde det ett fortsatt prestationsbaserat stimulansbidrag för att stödja landstingen i arbetet med att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer? När blir det finansierat?

- På lördag.

- Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike.

När det blev lördag gick den årsrike till finansministern igen.

- God dag, god dag, finansministern! Är ett prestationsbaserat stimulansbidrag för att stödja landstingen i arbetet med att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer nu finansierat?

- Ack nej!

- Är det inte det? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen finansiering av ett prestationsbaserat stimulansbidrag för att stödja landstingen i arbetet med att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer.

- Jaså, bidde det ingen finansiering av ett prestationsbaserat stimulansbidrag för att stödja landstingen i arbetet med att höja kvaliteten i vården och omsorgen om äldre personer? Vad bidde det då?

- Det bidde fortsatt finansiering av en väl fungerande samverkansmodell för hälsosamt åldrande som involverar landsting, kommuner och den ideella sektorn.

- Jaså, bidde det fortsatt finansiering av en väl fungerande samverkansmodell för hälsosamt åldrande som involverar landsting, kommuner och den ideella sektorn? När blir den färdig?

- På lördag.

- Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike.

När det blev lördag gick den årsrike till finansministern igen.

- God dag, god dag, finansministern! Är den fortsatta finansieringen av en väl fungerande samverkansmodell för hälsosamt åldrande som involverar landsting, kommuner och den ideella sektorn nu färdig?

- Ack nej!

- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen fortsatt finansiering av en väl fungerande samverkansmodell för hälsosamt åldrande som involverar landsting, kommuner och den ideella sektorn.

- Bidde det ingen fortsatt finansiering av en väl fungerande samverkansmodell för hälsosamt åldrande som involverar landsting, kommuner och den ideella sektorn? Vad bidde det då?

- Det bidde en tummetott, men en nog så viktig sådan. Det bidde en satsning för att främja tillgången till äldrebostäder genom att förlänga och förstärka investeringsstödet till trygghetsboende och särskilt boende.

- Jaså, bidde det en viktig tummetott för att främja tillgången till äldrebostäder genom att förlänga och förstärka investeringsstödet till trygghetsboende och särskilt boende? När blir den finansieringen färdig?

- På lördag.

- Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike.

När det blev lördag gick den årsrike till finansministern igen.

- God dag, god dag, finansministern! Är finansieringen av en förlängning och förstärkning av investeringsstödet till trygghetsboende och särskilt boende nu färdig?

- Ack nej!

- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen finansiering av en förlängning och förstärkning av investeringsstödet till trygghetsboende och särskilt boende för äldre.

- Bidde det ingen finansiering av en förlängning och förstärkning av investeringsstödet till trygghetsboende och särskilt boende för äldre? Vad bidde det då?

- Det bidde nästan ingenting. Det bidde bara 60 miljoner och inte 1 000 miljoner.

- Jaså, bidde det bara 60 miljoner av 1 000 utlovade miljoner? Det var bra, finansministern. Tack så mycket, finansministern! Adjö, adjö, finansministern!

Och så gick den årsrike hem och kom aldrig mer igen.

(Applåder)

Det här är naturligtvis en travesti på folksagan Mäster skräddare. Men det är tyvärr inte bara en satir utan också en krass verklighet för de många årsrika i Sverige att den svaga vänsterregeringen nu i sitt budgetförslag inte bara sviker väljarna i äldrefrågorna utan dessutom försöker koka soppa på en spik, det vill säga få 60 miljoner kronor att framstå som 1 000 miljoner trots att det blott är 6 procent av den summa som man basunerat ut som stöd till de årsrika.

Man gör alltså omfördelningar inom anslaget och kallar dem satsningar, precis som Emma Henriksson sa i föregående anförande. Även alliansregeringen gjorde detta i vissa fall. Det är rimligt att man på det sättet väljer att då och då ändra politikens inriktning inom en given budgetram. Men just detta förfasade sig finansminister Magdalena Andersson över under hela valrörelsen, där hon i högt tonläge och med låtsad indignation kritiserade Alliansen och sa att man under inga omständigheter får kalla detta för satsningar.

Herr ålderspresident! Detta är ju något hon själv nu gör. Hon låter äldreministern komma med ett budskap om miljardsatsningar på äldre som i detta sammanhang kan betecknas som ett svek mot de årsrika i den högre skolan av politiskt hyckleri.

Jag står självklart bakom alla moderata reservationer och alliansreservationer i detta viktiga betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till Moderaternas reservation 1 och Alliansens reservation 6.

(Applåder)

Anf. 27 Christina Östberg (SD)

Herr ålderspresident! Dagens debatt behandlar äldrefrågor. Vi ställer oss bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till våra reservationer 2 och 12.

Vi sverigedemokrater värnar om de äldre. De äldre personer som under hela sitt liv har gått upp för att arbeta, betalat sin skatt, tagit hand om sina barn och varit med och byggt upp vårt lands välfärd ska på ålderns höst ha rätt till ett värdigt liv med hög livskvalitet.

Vi anser att de äldre ska ha rätt till ett meningsfullt liv som är tryggt och innehållsrikt. Det är samhällets ansvar att ställa upp för de äldre och säkerställa att de kan åldras i trygghet och få det extra stöd som ibland kan behövas som en följd av åldern.

Ett viktigt övergripande ämne är kvalitet, trygghet, hälsa och boende. En av de frågor som vi driver, och som relaterar till trygghet, är frågan om registerkontroll av dem som arbetar med äldre och inom vården.

Under de senaste åren har det i medier framkommit uppgifter om att dementa personer och personer med psykiska och fysiska funktionshinder utsatts för sexuella övergrepp, misshandel och kränkande behandling av personal som jobbat i verksamheten.

I dagsläget kan man vara dömd för många olika typer av brott, både våldsbrott och sexualbrott, och ändå kunna jobba med äldre personer på ett äldreboende, med hemtjänst eller personlig assistans. Vi anser att det är uppseendeväckande att man kan jobba i denna typ av yrken och tidigare vara straffad. Även om man har sonat sitt brott finns en återfallsrisk.

Vi tycker att det är rimligt att man ska kunna känna sig trygg med att de som kommer till ens hem från hemtjänsten eller som arbetar på ett äldreboende inte tidigare har varit straffade. Det räcker med att gå till sig själv: Skulle du vilja att din mor har personal från hemtjänsten som är ensam hemma med henne och kanske duschar och klär av och på henne om de tidigare har begått sexualbrott? Jag tror inte att många skulle känna sig helt trygga om så vore fallet. Jag vet att jag inte skulle vara det.

Herr ålderspresident! Det är mycket positivt att man har krav på registerkontroll när det gäller personer som arbetar med barn. Vi anser att detta krav bör utvidgas till att även gälla personal som arbetar med äldre. Det är inte för att döma någon som har begått brott utan endast av omtanke om de äldre.

Vi yrkar därför bifall till vår reservation 2 och begär ett tillkännagivande om att utöka lagen om registerkontroll, så att den omfattar anställda, praktiserande och studerande i sjukvården, äldreomsorgen och psykiatrin och vid särskilda boenden för personer med funktionshinder.

Herr ålderspresident! Ett värdigt liv ska inte bara vara tryggt - det måste också fyllas med innehåll så att livet kan kännas meningsfullt. Det finns många olika individuella behov hos våra äldre, precis som hos andra grupper i samhället. Vi välkomnar därför KD:s motion 1909, som bland annat behandlar frågan om mat för äldre och i vilken man betonar vikten av god kvalitet på maten för äldre. Vi anser att en hög kvalitet i vård och omsorg även ska gälla maten och att maten och måltidssituationen behöver utvecklas inom äldreomsorgen.

När Socialstyrelsen i januari i år presenterade sina nya föreskrifter gällande bland annat rutiner för hur man inom vården ska kunna upptäcka dold undernäring hos äldre konstaterade man att rätt mat och näring är avgörande för äldre.

Herr ålderspresident! En högst aktuell fråga är den om valfrihet inom vård och omsorg och lagen om valfrihet, som har debatterats mycket i medierna på sistone. Vi vill värna valfriheten, men samtidigt kan man inte nog betona vikten av att vi ska ha en hög kvalitet och jämlik vård över hela landet.

Vi är för valfrihet eftersom vi tycker det är viktigt att man kan välja, men minst lika viktigt, faktiskt viktigare, är att kunna välja bort. Vi står därför bakom Moderaternas motion 2662, yrkande 14, som yrkar på att regeringen ska återkomma under denna mandatperiod med förslag till lagändringar så att alla äldre ska få rätt att välja alternativ inom hemtjänsten.

En annan fråga som vi sverigedemokrater verkligen brinner för är vikten av hög kunskap och kompetens inom vård- och omsorgsyrken. Detta är en fråga som vi drivit under lång tid.

Jag yrkar därför på vår reservation 12, om gemensamma nationella yrkeskrav inom vård av och omsorg om äldre, att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gemensamma nationella yrkeskrav inom vård av och omsorg om äldre.

Många arbetsgivare har som ambition eller krav att man ska ha genomgått gymnasiets omvårdnadsprogram för att få anställning inom vård och omsorg av äldre. Men eftersom verksamheten hela tiden måste bemannas är det ofta möjligt att få arbete utan att ha utbildning inom vård och omsorg.

I takt med att vårduppgifterna blir fler och mer kvalificerade kommer de att kräva fördjupad kompetens för personalen. Vi ser därför ett behov av att för den äldres säkerhet och trygghet kvalitetssäkra arbetet. Äldre, närstående och arbetsgivare ska kunna känna sig trygga i förvissningen om att omsorgspersonalen har kompetens att arbeta med äldre med behov av vård och omsorg.

Anf. 28 Anders W Jonsson (C)

Herr ålderspresident! Då var det dags för kammaren att debattera riksdagsårets sista socialutskottsbetänkande med anledning av motioner från allmänna motionstiden. Nu handlar det om äldreomsorgen. Till skillnad från andra områden är detta ett område där regeringen har lagt fram inte mindre än fyra förslag. Men tyvärr är det förslag som kommer att försämra, inte förbättra, omsorgen om de äldre.

Äldreomsorgen har blivit bättre på senare år. Det kan vi se i ett antal olika mätningar. Men det finns mycket kvar att göra. En viktig del i detta är att ge de äldre mer makt över sin vardag. Lika självklart som det är för mig - man, mitt i livet och frisk - att själv kunna fatta avgörande beslut om mitt liv, lika självklart måste det vara för den som är äldre och inte längre har alla funktioner i fullt behåll.

I Centerpartiet tycker vi att det är självklart att alla äldre, precis som människor med funktionsnedsättning, själva ska kunna bestämma vem de ska få hjälp av när det behövs. I 200 av landets 290 kommuner har man i dag flyttat makten från politiker och byråkrater till de äldre genom att man tillämpar lagen om valfrihetssystem i hemtjänsten.

Men även de som bor i återstoden av landets 290 kommuner måste få den rätten. Varför ska 85-åringen i Gävle ha rätt att bestämma vem som ska komma hem och ge omsorg, medan den som bor en mil bort i Sandviken inte har den rätten? Det är en helt orimlig skillnad. När frågan ställdes till arbetarekommunens ordförande i Sandviken sa han: De gamla här i Sandviken skulle bara bli förvirrade om de skulle vara tvungna att fatta sådana beslut! Det är en märklig skillnad mellan de äldre i Sandviken och de äldre i Gävle. I Gävle kan de fatta sådana beslut, men i Sandviken blir de bara förvirrade, enligt de beslutande politikerna.

Den förra regeringen lät en utredning ta fram ett förslag. Det måste nu dammas av och bli till lag. De äldres rätt att bestämma är för oss mycket viktigare än kommunpolitikers möjlighet att avgöra huruvida de äldre blir förvirrade av att själva fatta beslut.

Men det räcker inte. De äldre måste också få påverka innehållet i hemtjänsten. Några kommuner har i dag infört den möjligheten, trots att vissa hävdar att det strider mot socialtjänstlagen. I Centerpartiet ser vi det som nästa reform att den som fått beviljat hemtjänst också ska kunna besluta om innehållet. Om jag har fått hemtjänst och en dag är avsedd för dusch och rakning men jag hellre vill komma ut för att höra fåglarnas vårkvitter måste jag själv kunna fatta det beslutet.

Dessutom måste det, herr ålderspresident, bli möjligt för de allra äldsta att kunna bestämma när tidpunkten har kommit för att inte längre bo kvar i sitt eget boende utan vill ha ett mer anpassat boende.

Inom äldreomsorgen har vänsterregeringen kommit med fyra förslag. Som jag sa är det fyra förslag som kommer att försämra, inte förbättra, äldreomsorgen.

Det första förslaget handlade om att man skulle ersätta riktiga jobb för ungdomar med traineejobb i äldreomsorgen. Ungdomar som har varit arbetslösa en längre tid ska oavsett om de är intresserade av eller lämpade för att arbeta inom äldreomsorg placeras där på traineeplatser.

Många har blivit upprörda över traineejobben utifrån att vänsterpartierna ersätter riktiga jobb för ungdomar med någon form av traineeplatser. Men jag upprörs över detta beroende på att det visar vilken syn vänsterpartierna har på arbete i äldreomsorgen.

För mig är det en högt kvalificerad arbetsuppgift att arbeta i äldreomsorgen, där man har hand om sköra och ofta sjuka människor. Ordföranden för Vårdförbundet kommenterade det här förslaget på följande sätt: Man kan inte använda sjukvård och äldreomsorg som en arbetsmarknadsregulator. Det är inte det vården är till för, utan det är en i allra högsta grad kunskapsbaserad bransch.

Vårdförbundets medlemmar har i dag inte tid att handleda sina egna professioner eller sina egna studenter. Man kan fråga sig varför vänsterpartierna inte lade fram ett förslag om att arbetslösa ungdomar skulle in på byggarbetsplatser, i massaindustrin som Korsnäs eller i verkstadsindustrin som Sandvik. Jag tycker att det visar tydligt hur vänsterpartierna värderar dessa arbeten.

Herr ålderspresident! Jag skulle, när jag möter äldre och dem som jobbar i äldreomsorgen, skämmas som en hund om jag representerade ett parti som har lagt fram ett så nedvärderande förslag om en av de finaste verksamheter som vi har, nämligen äldreomsorgen.

Det andra förslaget var att skrämma bort alla privata vårdgivare inom äldreomsorgen. Redan nu kan vi se effekterna av detta. I Härnösands kommun har den rödgröna majoriteten beslutat att riva upp avtalen med hälften av hemtjänstutförarna, däribland det privata företaget Rik hemtjänst.

Jag läste om en äldre kvinna, Sonja Hjelm, som hade hemtjänst. Hon hade varit kund hos Rik hemtjänst sedan starten 2012. Hon sa: Jag är väldigt orolig över kommunens beslut. Tänker jag för mycket på det så kommer tårarna, för jag tycker det är bedrövligt. Innan jag bytte från kommunen till Rik hemtjänst hade jag 15 olika personer på tre veckor här hemma. Det känns inte värdigt.

Det tredje beslutet från vänsterregeringen var att lägga ned Äldreutredningen. Det finns mycket som talar för att det behövs en del strukturella förändringar i äldreomsorgen - förändringar som möjliggör betydligt mer av avancerad sjukvård i hemmet för en större grupp.

Äldreutredningen hade tillsatts av alliansregeringen och hade kommit rätt långt i sitt arbete med att titta på olika sätt att gå framåt. Den beslutade man att lägga ned, helt utan motivering. Tänka nytt är inget för en vänsterregering som genomgående tycks anse att det var bättre förr.

Det fjärde förslaget levererades i förra veckan i vårändringsbudgeten, där man första dagen slog på stora trumman och utlovade en miljard till äldreomsorgen för att anställa fler. Detta har Finn Bengtsson på ett utomordentligt sätt beskrivit här från talarstolen.

Jag träffade en chef på ett kommunalt äldreboende som sa att det inte var något problem att öka personaltätheten. Det var bara att sluta att skicka i väg tvätten och låter omvårdnadspersonalen sköta den, eller också kan man dra in på städningen. Då ökar personaltätheten med en gång. Men får vi för den skull en bättre omvårdnad? Sedan kan man fråga sig vilken seriös kommunpolitiker eller förvaltningschef som vågar anställa fast personal i äldreomsorgen med tillfälliga pengar från en vänsterregering.

Den värsta var ändå att hela den här miljarden - 1 000 miljoner kronor - till äldreomsorgen i själva verket var 60 miljoner kronor.

Vi läser rätt ofta om hur äldre blir lurade av bedragare, men det här bedrägeriet trotsar ju all beskrivning. S, V och MP har i skön förening ägnat sig åt att slå alla hittillsvarande rekord.

Fortsätter vänsterpartierna på det här sättet är jag orolig för i vilket skick den svenska äldreomsorgen kommer att befinna sig i när väljarna nästa gång får chans att byta regering.

Herr ålderspresident! Jag står bakom båda mina reservationer, men väljer för tids vinnande att yrka bifall till reservation 6.

I detta anförande instämde Finn Bengtsson (M).

(forts. § 8)

Anf. 91 Karin Rågsjö (V)

Äldrefrågor

Herr ålderspresident! Jag är glad att det är du som sitter här just nu.

Med 1 miljard i år och 2 miljarder per år under mandatperioden från 2016, införhandlade av Vänstern, stärker vi bemanningen på äldreboenden. 2 000 fler anställda i år och 5 000 fler anställda från 2016 är inte särskilt dåligt. Men så mycket mer behövs för att uppgradera hela äldreomsorgen.

Vi har prioriterat bemanning. Mer personal gynnar de äldre och personalteamen. Högre bemanning är också en förutsättning för att personalen ska kunna ha fortbildning och utbildning, och kunna göra ett bra jobb. Det handlar om ökad trygghet och kvalitet för de äldre. Ingen äldre demenssjuk ska känna sig övergiven på natten. Det handlar om en värdig vård.

Många som jobbar inom välfärden jobbar deltid, har delade turer och har visstidsanställningar. Det är vardagen ute bland välfärdsjobben, särskilt inom äldreomsorgen. Bra arbetsförhållanden gynnar förstås de anställda men specifikt de boende. Det hänger liksom ihop. Inte sant?

Vem är det som tar ansvar för sina föräldrar, sina svärföräldrar och så vidare? Det är oftast vi kvinnor. Det här är också en jämställdhetspolitisk fråga. Många anhöriga går på knäna i dag. Många kvinnor går ned på deltid, och förlorar på det sättet pension, för att ta hand om äldre anhöriga när omsorgen inte räcker till.

Mellan år 2001 och 2012 försvann 31 000 särskilda boendeplatser. Det är en minskning med ungefär var fjärde plats. Samtidigt ökade antalet som fick hemtjänst med 41 000 personer. Det är en rejäl ökning. Stockholms universitet har tittat lite på det här och pekar på att de flesta äldre med hemtjänst får betydligt mindre hjälp än äldre som har särskilt boende. Då kan man lätt räkna ut att det är de anhöriga som har fått rycka in när boendeplatserna har minskat så drastiskt.

Äldre vill bo hemma så länge det går. Men att få flytta när man inte längre orkar bo själv, när man är orolig och när det händer jobbiga saker, borde vara en rättighet. Så är det inte i dag, oavsett om det är en röd eller blå kommun - det vill jag säga. De äldre som äntligen får en plats är oftast så sjuka och så illa däran att äldreboendet, som skulle vara någon sorts gemenskap, i stället blir någon sorts hospiceverksamhet med stängda dörrar. Jag tycker att vi kan bättre i Sverige.

Jag ska berätta en sedelärande historia om hur det kan gå till. Den handlar om min pappa. Han är 94 år, men när han var 92 år fick han möjlighet att bygga om sitt badrum genom Stockholms stad - jättebra. Stadsbyggnadskontoret beviljar sådant. Och det gick galant att få igenom det.

Då tänkte han och jag "Vad bra, då kan han få ett korttidsboende. Det tar ju ändå tre veckor. Hur ska det annars gå till?" Min pappa som är en alert person tog kontakt med stadsdelsnämnden och fick svaret "Du får klara dig med en skogstoa, och så kan du vaska av dig i köket." Jag tyckte att det var konstigt och ringde upp för att kolla om de verkligen hade sagt så. De sa precis samma sak till mig som till 92-åringen, som inte direkt har legat samhället till last. Skogstoa och vaska av sig i köket var det som gällde.

Vi överklagade precis som man ska göra, först till förvaltningsrätten. De var ganska iskalla och avslog överklagandet. Vi gick vidare till kammarrätten. Det är en viss affär, och det tar lite tid. Kammarrätten biföll. Det var en seger. Men det kom liksom lite för sent. Herregud, badrummet stod där sedan tre veckor tillbaka. Och min pappa hade fått klara sig med skogstoan och med att vaska av sig i köket. Man kan fundera på om det var rätt svar.

Jag är alltså en av många anhörigtorpeder. Och en av våra uppgifter är att ligga på, att överklaga beslut och att kolla. Om man är äldre och ensam i dag och inte har några anhöriga blir man väldigt ensam och utlämnad. Så kan det vara i Sverige i dag, oavsett kommun - det vill jag också säga.

Vänstern vill lyfta upp att riksdagen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över hur vård och omsorg i det ordinära boendet kan kvalitetssäkras, i enlighet med reservation 3.

Riktlinjer kommer och går. Och det verkar ibland vara lätt att förtränga dem, både ute i landsting och kommuner tyvärr. Det är något som man inte tittar särskilt mycket på. Ibland ligger riktlinjerna längst ned i dokumentskåpen. Det är i stället ofta budgeten i stadsdelen och kommunen som avgör vilken hjälp som kan ges.

För några veckor sedan lämnade Socialstyrelsen sitt förslag om nationella riktlinjer i äldrevården till regeringen. Det är bra. Förslaget innebär bland annat att äldreboenden ska vara bemannade på natten. Det låter väl ganska rimligt? Små robotar eller något annat kan inte styra verksamheten. Allt annat blir väldigt otryggt. Det ska inte vara bostadsort som ska avgöra tryggheten i boendet. Äldre och anhöriga ska inte behöva spela tombola om att det ska finnas bemanning på natten på samtliga avdelningar. Det är en självklarhet.

De äldre som har störst behov av vård och omsorg ska prioriteras. Och äldre människor ska självklart kunna välja vilket äldreboende de ska bo på, vilken person som ska komma hem till dem och så vidare. Så är det inte i dag, oavsett om man har LOV eller inte.

Då kan man fråga sig om LOV, eller om jag döper om det till etableringsfriheten, har inneburit det. Jag lyfter förstås fram min hemkommun Stockholm, som har varit Alliansens stora skyltfönster. I dag har Stockholm 135 privata utförare av hemtjänst och 25 kommunala hemtjänstenheter. På det sättet ser det ut. Då kan man undra hur det har gått. Är det hoppsanbra, eller är det halvbra? Hur går det egentligen i Stockholm?

Då har Socialstyrelsen sina fantastiska uppföljningar, som är bra att titta i ibland. Då ska man betänka att Stockholm är den mest privatiserade kommunen i hela Sverige och har lyfts fram i olika sammanhang. Man kan se att Stockholms kommun inte får enda grön plupp. Vad är då en grön plupp? Jo, det betyder att man tillhör de 25 procent av kommunerna som får bäst utfall. Stockholm får väldigt många gula pluppar - det är mitt-emellan-kommuner - men också rätt många röda pluppar, som är kommunerna med sämst utfall, ungefär 25 procent. Det är intressant, för Stockholm har ju höjts till skyarna som det stora paradnumret.

Det finns utsagan att konkurrens gynnar kvalitet. Men man kan fråga sig om det är så alla gånger. Även om detta inte direkt belyser kvalitetsskillnader mellan privat och egenregi i Stockholm belyser det resultatet i en kommun med stark privatisering. Det har inte heller blivit billigare men mycket rörigare när det gäller kopplingen till vårdcentraler, som även de är ute på drift liksom, och kopplingen tillbaka till akutsjukvården och så vidare. Det är ganska hårt för en del på sjukhusen att hålla reda på 135 utförare.

Det är viktigt för äldre i Sverige att kunna känna sig trygga och kunna prata med personalen obehindrat. Det tycker jag också är en rättighetsfråga. I en undersökning gjord av Sveriges Radio anser 51 procent av kommunerna att äldreomsorg på andra språk än svenska är jätteviktigt. Men tittar man på utfallet, hur många kommuner som erbjuder detta, ser man att det är 66,7 procent som säger att de inte gör det.

Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att särskilt uppmärksamma hur äldreomsorgen fungerar för äldre med utländsk bakgrund och hur stödet till anhörigvårdare med utländsk bakgrund utvecklas. Vi kan bättre!

Jag vill av hänsyn till tid och rum inte yrka bifall till alla reservationer från Vänsterpartiet utan väljer att lyfta upp reservationerna 3 och 16 och yrka bifall till dem.

Anf. 92 Barbro Westerholm (FP)

Herr ålderspresident! Först vill jag säga att vi i Folkpartiet naturligtvis står bakom våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 6.

I förrgår var jag i Göteborg på en äldrekonferens. Där fick vi lyssna till Åsa Regnér, som tog upp den nedlagda Äldreutredningen och sa att den ska ersättas av en kommission för kvalitetssäkring inom äldreomsorgen. Hon gick inte närmare in på vad det skulle handla om, utan det var det vi fick veta då.

På tåget i går läste jag Birgitta Odéns bok Äldre genom tiderna - åldrande och äldrepolitik som en historiker ser det. Här finns ett kapitel som skildrar alla de utredningar som har genomförts av olika regeringar inom det här området. Innehållet i dem är påfallande lika. Vi vill ge årsrika människor makt att bestämma över sin vardag. Det ska finnas valfrihet. Det ska vara hög kvalitet på det ena och det andra. Tjocka betänkanden handlar det om.

Men vad hände sedan? Då kopplar jag till Finn Bengtssons inlägg, om miljarder som man säger att man vill satsa, och så kommer man ned till 60 miljoner, en tummetott. Varför vill regeringar inte satsa mer i kronor och ören? Är det därför att man inte ser årsrika människor som en resurs utan som något slags tärande del av samhället?

Vad vi ska göra är naturligtvis att ta vara på den resurs som årsrika människor utgör och också förebygga att det blir ett resurstapp, förebygga ohälsa och kompensera för funktionsnedsättningar, så att människor kan fortsätta att vara "någon" och inte känna sig utanför samhället, att bli till "ingen" därför att man inte längre kan göra det man tidigare har kunnat göra, inom arbetslivet eller inom den civila sektorn.

Jag undrar om det handlar om ålderism, åldersdiskriminering, en syn på årsrika människor som är nedgraderande och förminskande. Det finns historiker som har skrivit om detta också. Det går igen tusentals år tillbaka i tiden, så det är inte så lätt att vända på skutan.

Men här i politiken i dag kan vi i alla fall försöka göra något av alla de vackra ord som vi har satt på papper. Det här betänkandet innehåller många göra-förslag. De är inte satta i ett sammanhang, eftersom detta är ett motionsbetänkande.

För Folkpartiets del handlar om att göra något för dövblinda årsrika människor. Det är kanske upp till 30 000. Att födas med dövblindhet är en sak, men det är en annan sak att bli dövblind när man har kommit i åren och inte har någon som helst vana att röra sig i samhället när man varken ser eller hör. Det är en liten bit i göra-programmet, att skaffa tolkar.

Vi har också detta att i äldreboendena kunna kommunicera på sitt eget språk. Vi har nu några hundra tusen årsrika människor som är födda i andra länder och som tappar den svenska som de har lärt sig. Man skulle kunna använda fiffig ny teknik. Om det på det boende där de bor inte finns någon som talar deras eget språk kan man använda sig av den teknik som finns, med Skype och annat, för att möjliggöra dialoger.

Det finns en massa göra-saker som vi kan sätta i sjön och som vi tyvärr naturligtvis måste sätta prislappar på, för att övertyga finansministrar och motsvarande i kommuner och landsting om att detta är viktigt inte bara utifrån humanitära skäl - det har jag sagt många gånger här i kammaren. Det är bra för ekonomin att göra och göra rätt och är naturligtvis allra viktigast för de människor som det handlar om och deras anhöriga, att ge livskvalitet.

Jag är uppfylld av att försöka få till att vi ska göra mer och använda det som redan är skrivet, i stället för att skriva samma sak gång efter annan.

(Applåder)

Anf. 93 Karin Rågsjö (V)

Herr ålderspresident! När man tittar på siffrorna kan man fundera: Jaha, var det 60 miljoner över? Men så är det inte riktigt.

Först och främst föll budgeten, som alla kommer ihåg. Det blev ganska rörigt. Vi tappade 1 miljard på det sättet i år och sitter med er budget - det ska man komma ihåg. Det blev väldigt rörigt på vägen.

Det är vissa frågor där man kommer att omdirigera lite. Det handlar delvis om pengarna till boende. Den frågan ska ses över och kommer tillbaka igen i höst, om jag inte är ute och cyklar. Det handlar också om att analysera vilken typ av boenden vi har satsat på. Vilka typer av boenden blev det? Var till exempel trygghetsboende så bra? Det finns massor med sådana frågor, som inte känns okej. Och sedan har vi detta med: Nu kör vi det här också.

Jag tillhör dem som jättegärna hade sett ytterligare skattehöjningar. Jag kommer från det hållet och vill att man ger mer pengar till välfärden. Man kunde ha valt att ta bort både RUT och ROT och andra bidrag och fyllt på där pengarna verkligen behövs.

Sedan kan man fundera: Det behövs fler utbildade människor inom omsorgen. Det tycker jag är en basfråga. Det är först när man har alla dessa människor anställda, när det är full bemanning, som man kan utbilda. Är det så att människor rusar in och ut på ett boende är det väldigt svårt att hålla en utbildning.

Jag kan hålla med dig om att man skulle önska en stor samsyn i vissa av de här frågorna, att man hade stora projekt som man beslutade om tillsammans och lade pengarna i en låda och sa: Det här tycker vi är jättebra - det kör vi i 20 år, så att det blir lite avtryck av det hela. Men så fungerar ju inte politiken i Sverige.

Jag vill återigen påminna om vad som hände i december.

Anf. 94 Barbro Westerholm (FP)

Herr ålderspresident! Jag är inte den som säger ja till skattehöjningar. Jag vill att vi på ett effektivt sätt använder de skattepengar vi redan betalar till äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Det går. Det handlar om ledarskap. På de äldreboenden där vi har bra ledarskap har de inte personalproblem, för de har ingen personalomsättning. Personalomsättning kostar mycket pengar. Om man inte behöver ägna sig åt att nyrekrytera är det en klar vinst. På samma sätt ser vi att sjukskrivningarna på de välskötta boendena är väldigt låga.

När det gäller äldreboendesatsningen har Ewa Samuelsson, tack och lov, fått fortsätta sin utredning. Det gäller boendena, hur vi ska se på investeringsstöd och annat. Utredningen bygger vidare på Boverkets analys av hur det gick med den första satsningen. Det går som en röd tråd genom Alliansens olika satsningar att vi hela tiden har utvärderat hur det går.

När vi får påtalat att något inte är bra - sänkning av 70-årsgränsen för äldreboendena, utformning av investeringsstödet - vill jag säga att Ewa Samuelsson kommer med förslag. Det kan hända att vi behöver satsa lite mer på investeringsstöd. Det får vi se i höst när hon kommer med sin utredning.

Boendefrågan är superviktig att klara av. Människor är olika och har olika behov. Någon sa i går: 75-åringarna vill bo kvar i sin gamla bostad. 85-åringarna önskar att de hade flyttat när de var 75.

Anf. 95 Karin Rågsjö (V)

Herr ålderspresident! Ryggraden i all äldreomsorg är personalen, en välutbildad personal som är motiverad att göra ett bra jobb. Därför har vi prioriterat satsningen på fler anställda och på utbildning.

Det ser väldigt olika ut. Det finns mycket välskötta boenden och det finns boenden som absolut inte är välskötta. Det handlar också om arbetssituationen inom äldreomsorgen. Äldreomsorgen är inte känd för att ha trygghet i arbetsformerna, utan det bygger mycket på att man tar in tillfälliga vikarier, har delade turer och så vidare. Allt det dränerar personalen.

Om man under ett antal år gör den stora satsningen på personal finns det möjlighet att bygga på äldreomsorgen på ett helt annat sätt. Det tror jag är en bra början. Vi får många larmsignaler om boenden runt om i Sverige. Boendena har varit icke-bemannade, det har hänt jobbiga saker, personalen har inte varit utbildad. Det finns en hel rad sådana skeenden.

Det är jättebra att man tittar över boendena. Det behöver byggas betydligt fler äldreboenden. Man måste bli mer generös med att säga ja till de äldre som vill flytta; där tror jag inte att det finns någon annan politisk linje. Men det handlar om pengar. Välfärden måste ha mer pengar. Ungefär 10 procent avslås i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Det behövs helt enkelt mer resurser.

Dessutom behöver vi se över vilken typ av boenden vi ska ha. Nu utreder Ewa Samuelsson det, och det kan vara förnämligt. Då kan de äldre landa i boenden inte när de är supersjuka utan när de fortfarande har aktiva år kvar.

Anf. 96 Barbro Westerholm (FP)

Herr ålderspresident! Larmsignaler, ja, men vi måste lyfta upp de bra exemplen som visar att man till ganska så låga kostnader driver en bra verksamhet. Jag känner att för varje larm som kommer borde man lyfta fram ett antal exempel på boenden där saker och ting fungerar väl. Jag skulle vilja att de ställen som fungerar väl sammanfattades i en bok där det beskrevs hur de gör. Det handlar inte om matematik, alltså exakta siffror på hur stor personalen ska vara, utan det handlar om behoven hos de boende, vilka kan växla över tid.

Jag har besökt boenden där livets slut nalkats för somliga. Det har inte varit några problem att ta in mer personal om anhöriga till exempel inte velat vaka. På andra håll är det inte så. Det handlar om bra ledarskap, vilket vi på allianssidan lyft fram mycket tydligt.

När det gäller boendena är det viktigt att få rörlighet på bostadsmarknaden. Ivar Lo-Johansson och Socialstyrelsen, min gamla myndighet, trummade ut att man skulle bo kvar i sin gamla bostad, men man hörde inte efter hur årsrika personer egentligen ville ha det. I dag märker vi hur fler och fler vill flytta, och då finns det en propp. Det finns en del hinder. Ett sådant är kommunalt ointresse. Ett annat är reavinst- eller flyttskatten, som är väldigt bekymmersam i dag.

Jag vill gärna avsluta med att tacka Göran för mycket bra samarbete under dessa drygt åtta år.

Anf. 97 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Många äldre har ett gott liv. De lever ganska bra. Men det finns också stora brister i vår vård och omsorg. Jag har precis läst en skönlitterär bok som handlar om vården på 50-talet, när polion var utbredd i Sverige. Det är en skildring av den tidens syn på vården. Då hade äldre, sjuka och personal absolut ingen talan. Vi har en bra äldreomsorg i dag, det får man inte glömma, men den kom inte till utan bra politiska beslut. Vi har lyckats bra med vår sjukvård och vår folkhälsopolitik och lever både länge och väl.

Äldreomsorgen är en viktig jämställdhetsfråga. Många fler kvinnor än män är beroende av äldreomsorg. Det beror dels på att kvinnor lever längre, dels på att mannen oftast är den äldre i förhållandet. Det är kvinnan som blir ensam de sista åren, men innan dess har hon hjälpt sin man med hans omvårdnad.

I äldreomsorgen jobbar dessutom 90 procent kvinnor. När äldreomsorgen i dag inte räcker till, vilket vi har många exempel på, är det kvinnor i 50-plusåldern som får rycka in och stötta när det brister. Det innebär att många kvinnor får klara ett heltidsjobb, sköta nästan all markservice i hemmet och sedan även stötta åldriga föräldrar där hemtjänsten brister.

Många kvinnor går ned till deltid för att klara situationen. Då får de lägre lön, blir inte självförsörjande och får en lägre pension. När jag besöker äldreboenden runt om i landet brukar jag fråga vad det är som fattas, vad de önskar att vi gjorde. Jag får så gott som alltid samma svar: Vi behöver bli fler. Vi behöver mer personal.

Herr ålderspresident! Äldreomsorgen har sedan några år varit lite mer i fokus än vanligt. Upprinnelsen var att människor var upprörda över några fall av vanvård på ett par äldreboenden. Dessa fall hör inte till vardagen, men det fick upp ögonen på många. Äldrefrågorna kom ut i dagsljuset.

Vår syn på äldreomsorgen har förändrats ganska mycket. Förr var de gamla tacksamma, och av undersökningar kan vi se att de allra äldsta fortfarande är mycket tacksamma. Den yngre generationen äldre vill ha ut lite mer av livet än bara omvårdnad. De vill inte bara överleva utan också leva när de blir äldre och fylla dagarna med meningsfulla saker.

Jag undrar ibland varför det är så svårt för de goda exemplen inom äldreomsorgen, som faktiskt finns runt om i landet, att sprida sig. Jag kan besöka boenden som är fantastiska i sitt sätt att arbeta, men det arbetssättet sprider sig inte, inte ens till äldreboenden i samma kommun. Det tycker jag är mycket konstigt. Varför är det så? Barbro berörde det lite grann tidigare.

Äldreomsorgen behöver mer resurser. Det verkar vi vara eniga om, om inte annat så åtminstone i alla motionsyrkanden. Däremot kan man inte riktigt utläsa det ur budgetarna. Regeringen satsar i år 1 miljard till mer personal inom äldreomsorgen. Sedan fortsätter vi att satsa 6 miljarder under resten av mandatperioden, de tre år som är kvar. Det är ungefär 2 miljarder mer än de fem högerpartierna satsar. Den här satsningen hade vi med i höstens budget, som röstades ned av de borgerliga partierna. I begreppet "borgerliga" innefattar jag naturligtvis Sverigedemokraterna. Regeringens satsning tycker jag är bra, men den är långt ifrån tillräcklig.

Herr ålderspresident! Innehållet i den hjälp man får i sin vardag är det allra viktigaste för våra äldre, inte vilket bolag som ska utföra tjänsterna. Jag kan inte förstå varför man måste ha riskkapitalbolag bara för att man ska få välja när man ska gå upp på morgonen, vad man ska äta till lunch, när man vill duscha eller om man vill gå ut på promenad. Det är för mig helt obegripligt. Självklart ska den äldre vara delaktig i sin biståndsbedömning. Självbestämmanderätten ska vara hela livet ut.

Det krav som ideligen hörs från den här talarstolen om att tvinga kommuner att införa LOV säger vi bestämt nej till. Valfrihet är viktigt för oss. Därmed säger vi inte nej till att det kan finnas privata företag inom äldreomsorgen, men all skattefinansierad omsorg som betalas av våra gemensamma pengar ska vara kontrollerad och kvalitetssäkrad. Man ska verkligen ha full koll på verksamheten, så att den följer de mål vi har satt upp.

Det måste också finnas åtgärder att vidta om verksamheten inte lever upp till de mål vi har för en bra äldreomsorg. På den tekniska sidan är upphandlingskatalogen med krav tjock. Det finns väl specificerade sanktioner om man inte lever upp till kraven. Ofta, för att inte säga alltid, är det fråga om ekonomiska sanktioner. Men när det gäller den mjuka omvårdnadssidan ser det helt annorlunda ut. Varför är det så?

Inför framtiden tycker jag att det är viktigt att vi har en omsorg som bygger på behov. Den som har ont om pengar ska få en bra och tillgänglig omsorg, men också den som har gott om pengar ska tycka att vår äldreomsorg är tillräckligt bra. Annars riskerar vi att få en urholkad äldreomsorg med ett lågt basutbud. Vi har redan sett början på den här utvecklingen. De med gott om pengar köper sig RUT-tjänster när äldreomsorgen inte räcker till. De som har en sämre pension behöver kanske också den här hjälpen, men de har inte råd, och då får de vara utan.

Det här handlar om huruvida vi tycker att marknaden ska få styra planeringen av var och hur äldreomsorgen bedrivs eller om vi ska styra den med demokratiska beslut. Ett samhälle där de starkaste styr och de starkaste rösterna styr har aldrig varit ett bra samhälle.

Herr ålderspresident! Frågan om våld mot äldre, speciellt äldre kvinnor, har äntligen uppmärksammats. Det här är en fråga som innehåller väldigt mycket, allt från våld i hemmet till kränkande beteende, våld och hot inom vården. Undersökningar har också visat att äldre kvinnor inte anmäler det här. Det är inte heller ovanligt att äldre kvinnor utsätts för våld i sina relationer. Man skulle kunna beskriva det som en omvänd hedersproblematik som grundas på att man ska hålla ihop inom äktenskapet; det som sker inom hemmets fyra väggar ska stanna där.

Hur vanligt det är med våld i nära relationer vet man inte riktigt, men man tror att 3-7 procent av den äldre befolkningen utsätts för någon typ av övergrepp. Många lever i villfarelsen att våld inte förekommer bland äldre människor. Men om man lever i en relation där maken har utövat våld mot sin fru hela livet fortsätter det även om mannen blivit pensionär.

Herr ålderspresident! Tillgången till bostäder för äldre är en viktig fråga om vi ska kunna klara av den demografiska utvecklingen. Här har man inte lyckats särskilt bra från politiskt håll. Boverket säger i sin utvärdering av investeringsstödet till äldrebostäder att stödet inte har ökat det totala antalet platser i särskilda boendeformer. Snarare har platsernas antal minskat med ett par tusen.

Här måste man också införa ett nytt tänkande och redan från början bygga bostäder med tanke på tillgänglighet, så att det går att bo där i livets alla skeden. Man vet inte vad som händer. Man behöver inte bli gammal för att bli funktionsnedsatt. På så sätt blir det mer ekonomiskt, bättre och tryggare för alla. Att göra bostadsanpassningar i efterhand är väldigt dyrt. De allra flesta människor vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt, och då känns det väldigt sorgligt om det är så illa byggt att man tvingas flytta av bostadspraktiska skäl.

Även ny teknik borde man använda sig av. Bra teknik finns framtagen, och man kan bygga in den redan när man bygger bostäderna. Det är väldigt skralt med användandet av ny teknik i Sverige, till skillnad från i många andra länder, bland annat England. Det ganska förlegade trygghetslarmet, som man har på armen eller runt halsen, är nästan det enda man använder i Sverige.

Herr ålderspresident! Sammanfattningsvis finns det mycket kunskap om vad som brister och vad som skulle behöva göras för att utveckla vår äldreomsorg på bästa sätt och ge våra årsrika människor ett gott liv utan diskriminering. Regeringen kommer att arbeta med färdriktningen inom äldrepolitiken. Ett av de första och kanske också största stegen är att satsa på ökad bemanning. Vi kommer att ta fram en kvalitetsplan för äldreomsorgen, innefattande många av de intentioner som genomsyrar dagens motionsflöde.

Herr ålderspresident! Med hänvisning till pågående arbeten på olika områden avstyrker jag alla motionsyrkanden och yrkar i stället bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lennart Axelsson och Mikael Dahlqvist (båda S) samt Jan Lindholm (MP).

Anf. 98 Emma Henriksson (KD)

Herr ålderspresident! Med anledning av anförandet från Socialdemokraternas Catharina Bråkenhielm har jag ett antal frågor gällande det budgetförslag som vi kommer att ta beslut om här om någon vecka.

I ert förslag väljer ni att ta bort de medel som finns avsatta för egenkontroll i kommunerna. De finns för att man ska kunna få en bättre kvalitet på de boenden som vi har hört här att även Socialdemokraterna anser vara viktiga. Ni har valt att ta bort 50 miljoner i resurser som skulle förbättra samverkan mellan berörda aktörer. Ni tar 50 miljoner från demensplanen och 50 miljoner från investeringsstödet till äldreboenden. Ni minskar förutsättningarna för att stärka kompetensen genom att ta 140 miljoner därifrån. Vad gäller Måltidslyftet gör ni en sänkning på 75 miljoner.

Är det Socialdemokraternas bedömning att det här är områden som inte förtjänar förstärkning och förbättring?

Anf. 99 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Angående siffror och vad man lägger resurser på kan jag säga att den borgerliga regeringen hade projekt där man lade små duttar, medan vi har samlat ihop allt. Just nu prioriterar vi förstärkningar inom äldreomsorgen i form av ökad personaltäthet. Det innebär inte att de andra sakerna är oviktiga på något vis. Vi kommer naturligtvis att återkomma till dem.

När man har 50 miljoner låter det som ganska mycket, men slår man ut dem på många kommuner och de satsningar som görs kommunvis blir det väldigt lite. Projekt är också till för att avslutas eller vara under en kort tid. Det betyder inte att det skulle vara oviktigt.

När man får mer personal väljer man också vad man vill använda den personalen till. Det är ingenting som säger att det behöver ske direkt i vården. Anders W Jonsson hade exemplet att resurserna kan komma att gå till tvätt och städning. Det är helt valfritt vad man ska använda pengarna till ute i kommunerna. Men det blir en ganska stor förstärkning i kommunerna, och detta är bara början. Jag kan inte se att det skulle bli sämre.

Däremot är jag lite fundersam över hur de borgerliga har satsat. Man har till exempel satsat på att sänka krogmomsen. Lika mycket som man sänkte krogmomsen med varje år går till satsningen på äldreomsorgen under fem år. De siffrorna kan man också laborera med. Är verkligen det viktigaste för de borgerliga partierna att de här företagarna tillskansar sig större vinster?

Ibland funderar jag på om jag verkligen är i socialutskottets debatt eller om jag är i näringsutskottets debatt. Det är mest företagandet debatten handlar om.

Anf. 100 Emma Henriksson (KD)

Herr ålderspresident! Nu var det inte jag som på något sätt förde upp näringslivet. Jag försökte fokusera på det som rör de äldres vardag i grunden, in i märgen, och på dem som har behov av en bättre demensplan. Det gäller dem som har ett behov av att de som jobbar i det boende där de befinner sig under den sista delen av sitt liv har kompetens att möta.

Det handlar om att stärka upp och möta de anhöriga som ibland har svårt att veta hur de ska hantera situationen när den de har kär hamnar i en demenssjukdom och därmed inte längre fungerar som personen gjorde tidigare. Hur ska man bemöta för att fortfarande bemöta på ett bra och värdigt sätt?

Ni väljer att ta bort satsningen på förstärkning av kompetens trots att vi har sett att det är ett stort behov att de som jobbar inom äldreomsorgen har rätt kompetens. Det räcker inte med att det är fler i personalen. Det måste också vara personal som klarar av att utföra verksamheten på ett korrekt sätt.

Vi vet att måltidssituationen inte bara handlar om att du ska få en näringsriktig kost eller att du har sällskap när du äter. Det är så många andra saker som också behövs för att måltidssituationen ska vara så bra att man får i sig den näring man behöver för att inte lida av undernäring under den sista perioden av livet.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att regeringen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har valt att prioritera andra områden. När de påstår sig göra en satsning på äldreomsorgen tar de från dem som behöver det mest och de satsningar som skulle göra skillnad för att pytsa in i en stor påse.

De hade kunnat välja att prioritera att ta pengarna någon annanstans ifrån. De valde att ta pengarna ifrån bland annat demensvård.

Anf. 101 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Så är det inte alls. Vi samlar ihop de små duttarna och gör en rejäl satsning på personalen. Vad man sedan använder personalen till är den valfrihet som man har ute i kommunerna. Vill man satsa på måltidssituationen och stärka upp den gör man det. Vill man satsa på demensboende och ha lite mer personal där gör man det. Det är vad det handlar om.

Jag är lite fundersam. Efter åtta år med borgerligt styre, hur kan det vara sådana brister när ni har satsat så otroligt mycket? Vi får rapport efter rapport om hur det ser ut. Hemtjänstpersonalen mäter antalet minuter för hur länge någon får duscha. De springer som skållade råttor mellan vårdtagarna. Man skär ned på både innehållet i maten och matsituationen. Åtta år är ganska lång tid i regeringsställning. Ändå står ni här och kritiserar oss som ganska nyss har trätt till för att det saknas så mycket. Det faller tillbaka lite grann på er själva.

Vi satsar nu på personalen. Vi kommer att fortsätta den satsningen. Precis som man sa från Vänsterns sida har det varit en rörig situation i höst. Vi lever inte riktigt under den budget som vi hade velat ha från början. Det kommer att komma mer. Äldreomsorgen är något som vi prioriterar högt, långt före stora vinster i de multinationella företagen, något som högerpartierna prioriterar långt högre än den enskilda människan.

Anf. 102 Finn Bengtsson (M)

Herr ålderspresident! När ålderspresidenten var socialminister tillsammans med en moderat finansminister såg man betydelsen av att införa fokus på kompetens, kunskap och kvalitet för att belysa äldrefrågorna inom äldreomsorgen. Det var väldigt viktigt, och man kunde tillskapa 1 miljard med detta fokus.

Nu har satsningarna på kompetens, kunskap och kvalitet utvärderats löpande av Statskontoret, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten. Snart sagt varje utvärdering som har gjorts har visat att stimulansmedlen har fungerat alldeles väldigt bra för att just lyfta kvaliteten.

Det är en djup ideologisk skillnad mot den ekonomi som nu föreslås från det rödgröna hållet. Här fokuserade vi på kunskap, kvalitet och kompetens för att vi satte de äldre i centrum. De årsrikas kvalitet ska vara i centrum.

Med det nya förslaget berövar man dem alla dessa resurser. Här talar Catharina Bråkenhielm om duttar och så vidare. Hon säger att 50 miljoner inte är någonting om man sprider ut det på kommunerna. Men om man har noll kronor kan man sprida ut det på 50 kommuner, och det blir fortfarande noll i varje kommun.

Detta håller inte ihop. Det är en klassisk socialism att se individer som helt utbytbara. Deras kompetens och kunskap är inte intressant. Därmed sätter man inte den årsrika i centrum. Man kan undra lite grann om detta är just en konsekvens av att man har satt upp ett mål om lägst arbetslöshet i hela Europa för Sverige år 2020.

Det ska lösas genom att man stoppar in människor som kanske varken vill, kan eller har förmågan att arbeta i äldreomsorgen. Då gör man någon en björntjänst, och vem är det? Det är just de som skulle vara i fokus, nämligen de årsrika.

Anf. 103 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Det som Finn Bengtsson nu skriver oss socialdemokrater på näsan är lite grann som den saga vi hörde i anförandet. Jag trodde att jag var på bibliotekets sagostund. Han skriver oss på näsan att vi tycker att det är ointressant med personalens kompetens. Det finns ingenting som säger det.

För åtta år sedan när ni kom till makten var det första ni gjorde att ta bort det som var ett omsorgslyft som vi hade för åtta år sedan. Det försvann rakt av. Detta med kompetens är inget som ni kan slå er för bröstet med.

Hur ser det ut med personaltätheten efter era åtta år? Det var så viktigt för den lilla människan att det fanns personal precis här och nu när den behövde den personalen. Den har minskat drastiskt de här åren. Antalet äldreboendeplatser har minskat med tusental. Ni hade lovat att öka det.

Maten på våra boenden har försämrats. Hemtjänsten har urholkats. Man har skurit ned massor i våra kommuner. Våra äldre har verkligen inte behandlats väl. Det går rakt utför. Det går lätt att säga nu när man har tappat makten. Men åtta år är en lång tid, och det gick nedför i stället för uppför när Finn Bengtsson och hans blå kompisar satt vid rodret.

Anf. 104 Finn Bengtsson (M)

Herr ålderspresident! Precis som jag nämnde i mitt förra inlägg har de utvärderingar som gjorts av kvalitetssatsningarna överlag varit väldigt positiva. Därmed har man stärkt kvaliteten. När man har tagit bort de pengarna kan jag inte annat än att misstänka att man kommer att få kvalitetsförsämringar, något som utvärderingarna kommer att visa.

Sedan stoppar man in en massa människor där man inte har definierat vad deras kunskap och kompetens ska vara. Som Anders W Jonsson nämnde i sitt anförande tidigare kanske de varken har lust, intresse, kompetens eller förmåga att arbeta där. Det gynnar inte ett fokus på dem som ska ha det bra, nämligen de årsrika.

Detta är en djupt ideologisk fråga. Till skillnad från tidigare socialminister och finansminister som värnade just kvaliteten för de äldre väljer nu Magdalena Andersson, tyvärr med stöd av Vänsterpartiet, att stoppa in ett klassiskt socialistiskt tänkande där i princip alla helst ska vara anställda i offentlig tjänst. Dessutom verkar alla individer vara identiska och fullt utbytbara i alla praktiska sammanhang.

Detta är ett cyniskt sätt att inte lyfta upp behovet av kunskap och kompetens hos dem som ska hjälpa de årsrika under den senare delen av deras liv till den bästa kvalitet man över huvud taget kan ha. Det är tvärtom att försöka lösa något slags arbetslöshetsproblem med offentliga medel.

Jag kan inte se annat än att detta är något som det kommer att bli uppror mot när vi ser kvalitetsförsämringar trots att vi skenbart ökar bemanningstätheten. Om man inte presterar med kompetens presterar man heller inte med kvalitet. Det är just vad vårändringsbudgeten har aviserat. Man tar bort dessa pengar till förmån för en ogenomtänkt bemanningsökning utan fokus på kvalitet och kompetens.

Anf. 105 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Den är inte ogenomtänkt, Finn Bengtsson. Det är bara det att det är vi som har tänkt och inte ni som har tänkt, och då passar det inte. Ni har haft en kraftfull privatiseringsera. Det har varit apoteken och det ena med det andra. Ni har privatiserat mer än någonsin. På vilket sätt har det lett till att äldreomsorgen har blivit bättre?

Alla resultat visar att äldreomsorgen har försämrats dessa åtta år. Kan Finn Bengtsson visa på vad det är som har blivit bättre av att 70 procent av de privata företagen är riskkapitalbolag? Man slår sig för bröstet och säger att det är just bara då de äldre får välja innehållet i sin vardag och inte i den offentliga vården. Vad är det som har visat det?

Hur blev det med utvecklingen med demensboenden? Ni var emot att man verkligen skulle ha kvalitet och att det inte skulle vara ensamma dementa på natten. Det var man emot.

Man har varit emot det mesta som vi har kommit med, som har betytt trygghet för de äldre. Det går an att säga nu: Vi är inte emot någon kompetens i fråga om personalen. Det kommer vi verkligen att satsa på.

Anf. 106 Barbro Westerholm (FP)

Herr ålderspresident! Jag har telegramtext här.

Mycket kan göras bättre och med mindre pengar. Ta äldrevårdscentralerna i Skåne!

RUT - många årsrika med ganska tunna plånböcker upplever det som väldigt positivt att få makt över vem som ska komma över tröskeln och göra saker och ting.

Varför inte inkludera rättsväsendet i strategin mot våld och övergrepp mot äldre, framför allt i nära relationer? Ta med männen där också! Vissa undersökningar visar nämligen att i den här åldersgruppen är män mer utsatta.

Sedan handlar det om ny teknik i äldreomsorgen. Hur tar vi bort rädslorna hos personal och omvärlden för teknik som årsrika människor vid tester faktiskt visar sig tycka om?

Anf. 107 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Som vanligt är det mycket kloka ord av Barbro Westerholm, som kan det här med äldreomsorgen på sina fem fingrar. Egentligen är det inte så stora skillnader i våra åsikter annat än i fråga om hur det ser ut i budgeten, vad det egentligen är vi prioriterar.

Vem ska utföra hemtjänsten? Att man själv ska få välja vilken personal som kommer ser jag som en självklarhet även i den offentliga hemtjänsten. Vi är inte emot att det finns företag, privata företag. Det ska finnas ett komplement. Men den enskilde ska själv bestämma när, var och hur. Man ska kunna välja innehållet i sin dag. Det har inte att göra med att det ska vara några stora drakar till företag som plockar ut massor av vinst. Det är inte där poängen ligger, utan vi måste ändra arbetssätt inom äldreomsorgen, så att vi verkligen kan välja och bestämma själva.

Att man ska plocka in rättsväsendet när det gäller våld tycker jag är en självklar sak. Det hoppas jag verkligen att vi kommer att föra in.

När det gäller ny teknik är det oftast personalen som tror att den blir övervakad och kanske utan arbete. Men det handlar också om integritet. Kanske vill jag hellre ha en kamera i sovrummet när det är möjligt att jag ramlar än att en person kommer in i mitt sovrum varje natt. Där ska valet också finnas hos de äldre. Det viktiga är att det finns något att välja mellan och att tekniken finns framdragen. Allra helst önskar jag att den finns redan när man bygger lägenheterna eller husen.

Anf. 108 Barbro Westerholm (FP)

Herr ålderspresident! När det gäller RUT vill jag påminna om att det är en småföretagsverksamhet. Det är framför allt kvinnor som kommer från andra länder som bygger upp sin verksamhet här. Jag har alltså en helt annan syn på RUT.

Herr ålderspresident! Jag avslutar nu, så kanske vi hinner bli klara till kl. 16.

Anf. 109 Catharina Bråkenhielm (S)

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja säga att hemtjänsten ska vara så bra att man egentligen inte behöver några RUT-tjänster. Det har funnits ett behov av dem därför att man har urholkat hemtjänsten.

RUT och ROT är två bidragsformer. Det är ingen skillnad alls. Drar man ned på det ena ska man dra ned på det andra. När det gäller RUT är det en kvinnodominerad sektor, och det är viktigt, tycker jag. Men det handlar om vad vi ska använda pengarna till. Hemtjänsten ska vara så bra att man inte ska behöva köpa några RUT-tjänster i Sverige i dag, tycker jag.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka dig, Göran Hägglund, som har varit en trevlig, glad och kunnig minister, för alla de år som jag har sett dig här i kammaren. Tack så mycket!

Anf. 110 Stefan Nilsson (MP)

Herr ålderspresident! Jag har lovat att hålla mig till en minut, så att vi säkert hinner färdigt till kl. 16.

Jag skulle helt kort vilja säga att jag tycker att Catharina Bråkenhielm, Socialdemokraterna, väldigt bra har uttryckt mycket av det som vi miljöpartister tycker när det gäller äldreomsorgen.

För vår del tycker vi att det är tre områden som behöver bli betydligt bättre i en äldreomsorg som annars fungerar ganska väl. Det första handlar om maten, dess kvalitet, och stödet i situationen kring måltiden. Det andra handlar om fysisk aktivitet och möjligheten att komma utomhus för de äldre. Det tredje handlar om möjligheten att flytta till äldreboende tidigare än i dag. Där brister det mycket. Det är många som får bo hemma alldeles för länge trots att de behöver komma till ett äldreboende.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)