Äldrefrågor

Anf. 1 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! För mig började livet efter 100. Så sa härliga Dagny Carlsson inför sin 104-årsdag. Visst är det hoppfullt! Vi moderater vill stärka alla äldres rätt till ett gott liv oavsett om man är lika pigg som Dagny Carlsson eller inte. Äldreomsorgen ska bidra till att öka egenmakten och valfriheten.

Den demografiska utvecklingen ställer fortsatta krav på ännu högre kvalitet och kontinuitet. Patienter och anhöriga ska kunna känna sig trygga. Det gäller inte minst de mest sjuka äldre och alla med kroniska sjukdomar.

Innan jag går in på Moderaternas ställningstaganden i betänkande 13 vill jag bara rekapitulera en debatt vi hade här i kammaren i slutet av november, nämligen den om framtidens äldreomsorg. Jag tryckte då på de nationella målen för äldrepolitiken. Repetition är som bekant kunskapens moder, så jag tänkte upprepa dem nu.

Det handlar om möjligheter till ett aktivt liv och till inflytande både i samhället och över sin vardag. Det handlar om att kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Det handlar om att äldre ska bemötas med respekt och ha god tillgång till vård och omsorg. Låt oss påminna varandra om dessa mål och ha dem för ögonen när vi fattar beslut!

För tio dagar sedan kom Socialstyrelsens årliga rapport Vård och omsorg om äldre - Lägesrapport 2019. Här beskrivs nuläget i vård och omsorg för personer som är 65 år och äldre. Några av de punkter som vi moderater kommer att titta vidare på och djupdyka i är den psykiska ohälsan, hur vi kan prioritera det förebyggande arbetet ännu mer och hur arbetet med samordnad individuell plan, SIP, kan stärkas.

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 13. I betänkandet finns 28 reservationer, varav 7 är Moderaternas. Vi står såklart bakom alla våra motioner, men vi kommer att yrka bifall till två av reservationerna, nämligen reservation 5 om kvalitet och tillsyn och reservation 12 om äldres inflytande och valfrihet.

I dag vill jag särskilt lyfta fram kvalitetskrav, goda exempel och valfrihet.

Vi kan börja med kvaliteten i äldreomsorgen, för den är oerhört grundläggande och viktig. Vi moderater anser att det är viktigt att förbättra äldreomsorgens samlade kvalitet i hela landet. Vi vill därför fastställa ett par nationella kvalitetskrav för äldreomsorgens verksamheter som vid en samlad bedömning ska spegla äldreomsorgens kvalitet.

Någon här inne tänker kanske att kvalitet kan vara olika för olika personer. Och visst är det så. Men om man tar fram kvalitetskrav med utgångspunkt i de nationella målen, som jag nämnde tidigare, och om det görs tillsammans med myndigheter och professionen i äldreomsorgen är jag och Moderaterna helt övertygade om att vi kan sätta upp relevanta och bra kvalitetsmål.

Den andra punkten jag vill lyfta är goda exempel. Vi vet att det görs mycket gott i äldreomsorgen i hela landet varje dag. Det finns fantastisk vårdpersonal som varje dag gör skillnad för äldre. Men det är ett stort problem att det ser olika ut beroende på vilken stad eller vilken region man bor i. Vi moderater vill därför ge Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att sammanställa, analysera och sprida goda exempel. Här behövs ett systematiskt arbete.

Fru talman! Som moderat behöver jag knappast övertyga någon här inne om att vi tycker att egenmakt och valfrihet är viktigt, så även inom äldreomsorgen. Det är den tredje och sista punkten jag vill lyfta.

I Alliansens reformagenda fastslog vi moderater tillsammans med övriga allianspartier att såväl patienter som medarbetare främjas av att det finns en mångfald och en valfrihet inom välfärden. Valfrihet ger varje patient möjlighet att välja. Men det ger också medarbetare möjligheter att välja, att utvecklas, att specialisera sig och att få utökat ansvar och bättre löneutveckling.

Vem som är huvudman för välfärden är inte det viktigaste för oss moderater, utan det handlar om kvalitet, resultat och patientnöjdhet. Därför vill vi att valfriheten ska utvecklas och inte avvecklas, bland annat genom att möjliggöra för patienten att välja specialiserad slutenvård och genom att införa vårdval för seniorvård. Det senare underlättar för äldre, inte minst för dem med omfattande vårdbehov, och det blir en mer sammanhållen vård.

Låt oss därför hoppas att vi alla kan stämma in i Dagny Carlssons ord om att livet börjar vid 100, och låt oss fatta beslut som underlättar att det blir just så!

(Applåder)

Anf. 2 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Fru talman! En av Sverigedemokraternas mest prioriterade frågor rör våra äldre, som under lång tid har fått stå tillbaka och fått möta ständiga försämringar i sin vardag. Det är hög tid att deras ställning i vårt samhälle stärks betydligt.

Sverigedemokraterna har i betänkande SoU13 en mängd yrkanden och reservationer. Vi står givetvis bakom allihop, men i dag yrkar jag bifall till våra reservationer 1 och 22.

Fru talman! Vi ska bemöta våra äldre med vördnad och respekt, och vi ska givetvis erbjuda den bästa omsorg vi kan. Därför föreslår vi en ny rättighetslag, en äldreomsorgslag, och har givit regeringen i uppdrag att utreda hur en sådan kan se ut.

Vi tycker att skrivningen "en skälig levnadsnivå" ska ändras till "goda levnadsvillkor". Givetvis räcker det inte att sätta gränsen vid att äldre bara ska ha en skälig levnadsnivå; vi måste värdera våra äldre högre än så. Det ska aldrig finnas någon tvekan från vare sig den omsorgsbehövande eller de närmaste när det gäller vad de kan förvänta sig och faktiskt kräva av oss alla.

Fru talman! Ett stort problem i dagens samhälle är detta att vara eller känna sig ensam. Ensamhet drabbar inte minst våra äldre. Att känna meningsfullhet är en viktig del av en människas välbefinnande. Det handlar om att skapa förutsättningar för det som ger livsmod, livsglädje och en känsla av sammanhang. Ensamhet innebär en kronisk stress som tar sig fysiska uttryck såsom att matlusten minskar, vilket kan leda till undernäring. Risken för kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar.

Vi måste ta krafttag mot den skadliga ensamheten och väga in detta när olika politiska beslut ska fattas. Storbritannien har tagit detta på stort allvar. Där har man utformat en strategi mot ensamhet och utsett en ensamhetsminister. Vi ska givetvis inte vara sämre i Sverige.

Vi måste skapa en förändring av hur man ser på individualismen och de sociala nätverkens betydelse. Synen på familjens starka roll och gemenskap i sammanhanget ska inte förringas, utan i stället lyftas upp i debatten. Partner och makar ska aldrig tvingas isär för att endast den ena av dem behöver omsorg på ett boende. Samhället måste hysa största respekt för exempelvis dem som har bott tillsammans ett helt liv eller dem som lovat varandra evig kärlek tills döden skiljer dem åt.

Fru talman! För närvarande råder det brist på yrkesutbildad personal inom vård och omsorg av äldre personer. Denna brist förväntas kraftigt öka de kommande åren. Ett sätt att göra undersköterskeyrket mer attraktivt kan vara våra förslag om att undersköterskeyrket ska bli ett legitimationsyrke med goda utvecklingsmöjligheter. Vi anser inte att snabbutbildning av undersköterskor är rätt väg att gå. Flera är de omsorgs- och vårdinstanser som vittnar om att kunskapen hos många nyutbildade är alldeles för låg.

IVO har pekat ut dåliga kunskaper i svenska språket hos hemtjänstpersonal som ett riskområde som kan leda till kvalitetsproblem, felaktigt utförd omsorg och i värsta fall rena vårdskador. Att personal kan förstå och göra sig förstådd är givetvis oerhört viktigt för alla som behöver vård och omsorg, inte minst för en gammal människa som kanske drabbats av en demenssjukdom eller nedsatt hörsel. Kollegor och anhöriga ska också känna sig trygga med att kommunikationen fungerar.

Fru talman! Sverigedemokraterna verkar för att lagen om valfrihet, LOV, implementeras i alla kommuner. Lagen om valfrihet möjliggör för den äldre, kanske med hjälp av sina närmaste, att välja den utförare av hemtjänst som passar bäst. Det är de som vet vilken omsorg som passar och vilka behov och önskningar den äldre har.

Vid upphandling av entreprenad inom äldreomsorgen ska kvalitet alltid gå före pris. Vi stöder KD:s begäran om ett tillkännagivande om införande av generell tillståndsplikt. Alla aktörer måste ges lika förutsättningar för att valfrihetssystemet ska fungera. Flertalet av de privata aktörerna är mindre företag med begränsade intäkter, och då kan kostnaden för tillståndsprövning vara orimligt hög. Vi delar därför reservation 7 i det konservativa blocket SD-KD-M.

Anf. 3 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! I Sverige och i debatten om äldre borde vi prata mer om det goda åldrandet - att åldras i trygghet med bibehållet oberoende och med tillgång till god vård och omsorg när det behövs.

Någonstans tror jag det är så man vill uppleva sitt åldrande. Men riktigt så beskriver inte äldre sitt åldrande i dag.

De orosmoln som många äldre ser inför sin ålderdom handlar främst om ensamhet, förlorad egenmakt och minskad självständighet. För att avvärja dessa farhågor och möta nya förväntningar och behov behöver vi ta nya grepp.

l Sverige finns i dag över 2 miljoner människor över 65 år. Samtidigt lever vi allt längre, och åldersgruppen över 80 år växer stadigt. År 2050 beräknas antalet 85-åringar och äldre ha fördubblats jämfört med i dag. Det kommer att ställa nya krav på välfärden, som ställs inför stora utmaningar.

De senaste åren har vårdköerna vuxit, och många får vänta alltför länge på att få vård. Samtidigt som allt färre äldre har en fast vårdkontakt är det även äldre som får vänta längst på akutmottagningarna. Många äldre, inte minst ensamstående kvinnor, lever i ekonomisk utsatthet till följd av våra låga pensioner. Äldre personer som vill fortsätta att arbeta längre upp i åren kan inte göra det på grund av stelbenta regler och åldersdiskriminering.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det!

Vad är det då vi behöver göra? Vi får inte fastna i att bara prata om vård och omsorg, om biståndsbedömningar och om insatser. Dessa områden är självklart väldigt viktiga, men vi får inte glömma det där andra, det som handlar om vardagen, livet och hälsan.

För ett par år sedan var jag med och arbetade fram en strategi för det goda åldrandet i min hemkommun. De intervjuer som vi då gjorde har verkligen etsat sig fast i mitt minne som goda och lärorika samtal och kunskaper. Det som var intressant var att det fanns likheter i allas berättelser och tankar om hur de ville ha det. Likheten bestod i att de ville styra sitt eget liv, att de ville välja själva och att de ville känna delaktighet och trygghet i sin vardag. Detta har jag tagit fasta på, och det är värden som präglar den politik som jag och Centerpartiet driver.

Jag tror att arbetet med att skapa ett hälsosamt åldrande och öka känslan av egenmakt och delaktighet i samhället behöver få än mer fokus. Insatserna som vi erbjuder måste i högre grad utgå från individen och dennes anhöriga och öka den upplevda livskvaliteten för den enskilde. Vilka är vi som politiker att besluta och bestämma om du ska ha trygghetslarm eller inte på grund av att du upplever otrygghet?

Att känna sig behövd, vara delaktig i samhället och stärka sina sinnen genom att lära nytt är en annan viktig del i att främja och bevara hälsa. Att vara aktiv i ideella organisationer, att vara engagerad i frivilligverksamheter och att vara klassmorfar eller klassfarmor i en grundskola är exempel på aktiviteter där man både är behövd och utgör en viktig samhällsresurs. Här utgör civilsamhället en fantastisk källa till glädje och nytta. Att stärka civilsamhällets roll och uppgift är därför till gagn för många.

Kunskaperna om hur god hälsa kan främjas finns, men de används inte fullt ut. Detta är ett område där det saknas nationell samordning.

Att bygga ut och stärka den uppsökande verksamheten har visat sig vara ett effektivt sätt att främja hälsa hos äldre. Det handlar om uppsökande verksamhet i hemmet som fokuserar på information om matvanor, motion, sociala aktiviteter och stöd för att förebygga fallskador, allt för att stödja det friska och bevara hälsan.

Den andra delen i det som gäller livet och vardagen handlar om vikten av att få välja eller välja bort. Valfriheten och människans egen frihet har varit och är en vattendelare i svensk politik. För mig som centerpartist är det en självklarhet att du som äldre ska få välja. Valfriheten i fråga om var jag ska bo, vem som ska komma hem till mig när jag behöver hjälp och vilken vårdcentral som jag vill gå till är central. Därför är det viktigt att lagen om valfrihet fortsätter att utvecklas och breddas.

När vi kommer till vård och omsorg och upplevelsen av den finns det mycket att säga, men jag väljer att lyfta några delar som är extra viktiga att få upp till diskussion.

Tänk dig att du som 85-åring med en rad olika sjukdomar får träffa olika läkare varje gång du kommer till din vårdcentral. Vid varje tillfälle ska ni gå igenom din historia, och varje gång ska läkaren sätta sig in i din situation. Det hör ju vem som helst att det inte är hållbart. Därför är en väl utbyggd och tillgänglig primärvård med en fast läkarkontakt grunden för en fungerande sjukvård.

Primärvården är den vård som finns närmast människor och ska vara patientens väg in i sjukvården. Det är den sammanhållande länken i vårdkedjan. Om vi ska kunna stärka primärvården och ge fler människor en fast läkarkontakt krävs att fler läkare vill arbeta där. Därför måste vi höja attraktiviteten för att arbeta i primärvården.

Centerpartiet vill att läkare ska få möjlighet att driva egna verksamheter i liten skala. Primärvården ska kunna bestå av både större vårdcentraler och mindre mottagningar med bara en läkare och en sjuksköterska. På så sätt ökar vi även förutsättningarna för att bedriva vård i de mer glest befolkade delarna av landet.

Men vi behöver även göra mer för att man ska få rätt vård i rätt tid. Under den senaste mandatperioden har regeringen stått vid sidan om och sett på när vårdköerna har växt sig allt längre. Detta drabbar i stor utsträckning våra äldre och multisjuka. Att få tid till specialistvården, till operationen man behöver eller för att få träffa sin läkare och prata om sin kroniska sjukdom är oerhört viktigt. Det är en fråga om patientsäkerhet men också en fråga om trygghet. Därför var det viktigt för oss att vi fick igenom kömiljarden i januariavtalet. Under Alliansens tid såg vi att den faktiskt fungerade och hade effekt.

En annan del som rör just trygghetsfrågan är tillgången till teknik och möjligheten till digitala tjänster och vård i hemmet. Ju längre tiden går, desto mer teknikvana äldre får vi. Detta öppnar enorma möjligheter att effektivisera och förbättra vården. Men det öppnar även väldigt stora möjligheter för våra äldre att behålla sin självständighet, integritet och kontroll över sin vardag.

Tekniken kan även möjliggöra för äldre med kroniska sjukdomar att lättare ha kontakt med sin läkare. I stället för att kanske åka många mil kan du via länk hemma, med ett provtagningskit och en kamera, ha direktkontakt med din läkare.

Fru talman! Vi måste möta framtidens utmaningar med öppna sinnen och med fokus på individens behov. Genom att satsa på de delar som jag har talat om i mitt anförande i dag tror jag att vi kan lägga grunden för det goda åldrandet i hela landet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till punkt 9 om äldres inflytande och valfrihet i utskottets förslag.

Anf. 4 Michael Anefur (KD)

Fru talman! Alla blir vi äldre om vi får vara friska och ha hälsan. För en del blir åren efter pensionen kreativa och spännande och ger möjlighet att göra allt det man inte hunnit med innan. Många får tid att umgås mer med familj och vänner och kanske njuta av livets efterrätt som stavas barnbarn. Dessutom kan man nu passa på att arbeta lite längre eftersom KD-M-budgeten innebär att den särskilda löneskatten för pensionärer tas bort.

Men många, alldeles för många, äldre hamnar i en situation som är betydligt mörkare och svårare. Alla våra politiska beslut måste därför inriktas på att göra det bättre för dem som inte har det så bra och framför allt för dem som har det allra sämst.

Fru talman! Dagens äldre är annorlunda än gårdagens, och morgondagens äldre kommer att vara annorlunda än dagens. När mina far- och morföräldrar blev äldre var de i princip utslitna i kroppen efter ett långt arbetsliv. De blev heller inte så gamla som vi blir i dag. De kunde inte ha samma krav på service och omvårdnad som vi har i dag, för att inte tala om hur det kommer att bli i morgon.

Den gamla tidens åldringsvård var i vårt perspektiv undermålig. Man får säga, fru talman, att utvecklingen definitivt har gått åt rätt håll. Borta är fattigstugorna, borta är ålderdomshemmen med sovsalar och borta är bristen på mat och omvårdnad. I dag har de flesta äldre ett bra boende och bra tillgång till mat, sjukvård och medicin.

Men även om vi har lyckats väl med det materiella drabbas många äldre av depressioner och ångestkänslor. Man känner sig otrygg, man känner sig inte behövd och man kanske känner sig bortglömd. Mitt i det materiella välståndet verkar själva människan ha blivit bortglömd. Vi kan finna förklaringar och ursäkter till både det ena och det andra. Familj och släkt bor inte nära varandra längre, utan det är i stället snarast ett undantag. Barnen flyttar långt bort, kontakten blir mer sporadisk och även om telefonen finns ringer den inte så ofta längre. De gamla vännerna som man har gemensamma minnen med försvinner en efter en - de blir sjuka och dör. Känslan av sammanhang minskar hela tiden. Även om man bor bra är det ibland ekande tomt i bostaden. Även om maten levereras hem är det inte så himla trivsamt att alltid äta själv - och det blir verkligen inte bättre om maten levereras veckovis i kartonger som ska värmas i mikrovågsugnen. Det främjar inget.

Mitt i allt det goda arbete som gjorts, och görs, hamnar alltför många äldre i ofrivillig ensamhet. Det är nu hög tid att vi orkar se bortom det materiella och ser hela människans behov som social varelse.

Fru talman! För att äldre ska få möjlighet till ett liv fullt ut krävs ytterligare insatser. Det kräver ett tänkande bortom kronor och ören och bortom system och effektiviseringar - ett tänkande som faktiskt ser till hela människan. Inga prylar i världen kan ersätta vänskap och närhet mellan människor, och ändå saknar många äldre just det.

Vi kristdemokrater vet att staten och det offentliga inte kan lösa alla problem. Vi vet att samhället är mycket större än staten och det offentliga. Därför vill vi stimulera den ideella sektorns arbete. Det kan handla om vänskapsgrupper, besöksgrupper, ledsagargrupper eller om att bara äta lunch eller middag ihop. Eller varför inte gå på en promenad eller bara sitta ned och prata en stund? Detta, som är så viktigt, kommer aldrig att kunna ske enbart genom offentliga insatser utan sker genom relationer människor emellan och på frivillig grund.

I KD-M-budgeten avsatte vi 20 miljoner kronor till den ideella sektorn för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Jag frågade här i kammaren socialministern hur det har gått. Har organisationerna fått del av pengarna? Tyvärr var svaret nekande. Trots att vi i riksdagen har beslutat om det här har regeringen inte genomfört det. Tyvärr är det här inte det enda exemplet, utan det ser ut så på ett antal områden. Detta är inte i första hand ett bekymmer för oss i riksdagen, utan det är ett stort bekymmer för dem som inte fick resurserna för att motverka äldres ensamhet.

Fru talman! Under valrörelsen var alla partier överens om att äldre var en viktig väljargrupp. Det var viktigt att deras villkor skulle bli bättre. Nu är frågan: Är intresset lika stort efter valet? Den nuvarande regeringen med stöd av centerpartister och liberaler har presenterat ett dokument, det så kallade 73-punktsprogrammet. Utöver det har man en överenskommelse om att lägga fram gemensamma budgetar. Bland detta dokuments 73 punkter finns det 3, jag säger 3, punkter som handlar om äldre. De handlar om pensionärsskatt, äldre-RUT och om kvalitetskrav i äldreomsorgen. Gott så, men jag anser nog att det är lite tunt, om jag ska vara ärlig. Ja, fru talman, jag tycker faktiskt att hela dokumentet är ganska tunt, men det är en annan historia.

I en äldredebatt går det inte att gå förbi frågan om personal inom hemtjänst och på äldreboenden. Prognoserna visar en brist på över 100 000 anställda i äldreomsorgen fram till 2023. Här krävs många åtgärder samtidigt: en god löneutveckling, en arbetsmiljö som uppmuntrar och gör det möjligt att vara kvar i jobbet, möjlighet att avancera inom yrket och därtill att få invandrare att utbilda sig för arbete inom äldreomsorgen. Språkkunskaper är helt avgörande för att det senare ska lyckas.

Vi som har haft möjlighet att vara nära hemtjänst och äldreboenden vet att många av dagens personal har sina rötter utanför Sverige. Min personliga erfarenhet av detta är oerhört positiv. Vi har en källa av arbetskraft som vi ska använda.

Inom hemtjänsten är snittet på antalet personal som besöker den äldre 15 på en 14-dagarsperiod. Alla inser att det är alldeles för många. Det bidrar inte till de äldres välmående och skapar inte trygghet.

Fru talman! Jag vill tro att partierna i den här kammaren alla vill äldre väl, men jag blir bekymrad när jag hör resonemang av den här typen: Det är klart att de äldre ska ha det bra. De har ju jobbat och slitit hela livet, och därför förtjänar de en bra ålderdom.

Jag tror och hoppas att man då inte menar vad man faktiskt indirekt säger, nämligen att de som inte har jobbat inte förtjänar en god ålderdom. Enligt oss kristdemokrater har alla människor ett egenvärde bara genom att finnas. Det beror inte på vad jag kan eller vad jag producerar. De som genom sjukdom eller skador inte har kunnat arbeta ska ha samma rättighet som andra till ett gott liv när de blir äldre. Som sagt, jag hoppas och tror att vi är överens om det här, men ord och deras värde är viktiga. Säger vi något tillräckligt många gånger riskerar det att bli en sanning som vi kanske inte ens ville ha.

Fru talman! Äldrefrågor är Kristdemokraternas prioriterade fråga. Man kan genom att titta på hur de äldre har det i ett samhälle se om det är ett gott eller ett mindre bra samhälle. Vi vill i alla sammanhang vara med och skapa goda villkor för våra äldre. Det viktigaste är inte varifrån förslag kommer, utan det viktigaste är att förslagen leder till ett gott resultat.

Fru talman! Kristdemokraterna står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande vid den kommande voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 23.

(Applåder)

Anf. 5 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! När jag lyssnade på tidigare talare ställde jag mig frågan: Vem är egentligen äldre? Jo, jag är äldre än alla ni som sitter i den här salen, men jag är yngre än Dagny Carlsson. Vi måste se att det här inte är en kollektiv generation. Det är individer med olika behov och olika önskningar. Vi ska inte fastna i kronologiska åldersgränser.

Liberalernas politik utgår från att människor ska vara fria att leva sina liv som de själva önskar, så länge man inte inkräktar på någon annans frihet. Det gäller 25-åringar, det gäller 50-åringar och det gäller 65-åringar. Det gäller hela livsresan. Det är vår utgångspunkt. Vi arbetar för att få bort hindrande kronologiska åldersgränser.

Det här betänkandet, som är ett motionsbetänkande, spretar. Många olika frågor tas upp. För en utomstående kan det kännas ganska oöverskådligt.

Liberalerna har tre reservationer. Det handlar om just äldres inflytande och valfrihet. Det handlar om mat och måltider. Det är ett vitt spann mellan dem; det kan ni alla se. Sedan handlar det om våldet. Det har vi tagit upp i reservation 18, som jag yrkar bifall till.

Våld och övergrepp i nära relationer i den årsrika generationen är vad Världshälsoorganisationen kallar för ett stort, allvarligt folkhälsoproblem. Hedersvåld är allvarligt. Mäns våld mot kvinnor är också mycket allvarligt. Men medierna skriver inte med stora bokstäver om det våld som årsrika personer utsätts för i nära relationer. Jag har funderat mycket på varför.

Är det för att det inte bara är kvinnor som är utsatta? Det är väl så många män. Det skiljer på några procent. Säg att det är 16 procent av kvinnorna över 65 år, om jag tar en kronologisk åldersgräns, som utsätts och kanske 14 procent av männen. Det varierar i olika studier. Men det är i det häradet.

Det är dels kvinnor som utövar våld mot sina män, dels män som utövar våld mot sina fruar eller sambor. Men det är också söner och döttrar. Det har ett annat mönster än det våld som vi ser i yngre generationer. Det passar alltså inte i bilden att det är enbart män som utövar våld. Det är också kvinnor. Det kan vara gentemot en make som har blivit dement, eller också har kvinnan själv blivit dement. Och så är det söner och döttrar som är missnöjda med sina föräldrar.

Regeringen utformade 2014 en strategi för det här. Men den gällde bara äldreomsorgen. Man måste ta ett mycket bredare grepp. Polisen, rättsväsendet och civilsamhället måste involveras mycket mer. Vi yrkar alltså på en bred handlingsplan.

Men är det krångligt, och kostar det mycket pengar? Det är bara att bygga vidare på det arbetssätt som man har på Gotland. Där har man involverat hela samhället. Man har utbildat allmänheten i vad människor ska göra om de ser våld och övergrepp som är riktade mot den årsrika generationen. Man har utbildat polisen. Man har utbildat socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Alla är involverade i det här och vet vad de ska göra om de ser våld. De ryggar inte för det och tänker att "jag vet ju inte hur jag ska bete mig här". Det vet de på Gotland. Det är faktiskt bara att omsätta det arbetssätt som man använder där i en nationell handlingsplan.

Det är en prioriterad uppgift för att den här generationen ska känna sig trygg och veta att man får hjälp och vart man kan vända sig om man utsätts. Det är klart att det tar emot för en mamma att gå polisen och anmäla sin son för att han utövar våld mot henne. Man skäms som förälder för att det har blivit på det sättet i familjen. Man ska inte skämmas. Man ska våga gå till socialtjänsten eller polisen eller be om hjälp i hälso- och sjukvården - där man ser att man kan få en bra kontakt.

Vi yrkar alltså bifall till reservation 18. Vi står naturligtvis bakom de andra reservationerna också.

De frågor som lyfts fram i det som kallas äldrepolitik är väldigt viktiga. Det är bedrövligt att de hamnar i bakvattnet i förhållande till frågor som gäller lite mindre årsrika generationer.

Anf. 6 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Behoven av sjukvård och äldreomsorg ökar stadigt. Det har flera talare varit inne på. Vi lever allt längre. Det är positivt. Det är vi också överens om. Men det innebär också stora utmaningar för vårt välfärdssamhälle. Mellan 2015 och 2035 väntas gruppen som är 80 år eller äldre öka med 76 procent, med cirka en halv miljon äldre, till närmare 900 000. För att klara att hålla vård och omsorg på dagens nivå krävs en omfattande expansion av äldreomsorgen, vilket flera också har varit inne på.

Jag har tittat lite på Socialstyrelsens rankningar när det gäller nöjdhet. Jag kan konstatera att nöjdheten i landet ändå ligger ganska högt. Över 80 procent är nöjda med verksamheten på särskilda boenden. Och över 90 procent är nöjda med hemtjänstens insatser. Förtroendet för personalen som kommer hem till brukarna är väldigt högt. Det ligger på 90 procent. Det kan vara ett viktigt perspektiv att ha med när man tittar på äldreomsorgen.

Under förra mandatperioden avsatte regeringen över 3 miljarder kronor för att stärka äldreomsorgen. Syftet var att återupprusta den svenska välfärden. Målet har varit att höja kvaliteten, öka tryggheten och göra äldreomsorgen mer jämlik och likvärdig i hela landet.

Fru talman! Äldreomsorgen är i behov av kompetent och utbildad personal. Då är arbetsmiljö, anställningsgrad och tillgång till kompetensutveckling avgörande, precis som många andra har varit inne på. Socialdemokraterna och regeringen vill därför avskaffa minutscheman i hemtjänsten och garantera tillsvidareanställning på heltid för alla undersköterskor som slutför vård- och omsorgsprogrammet.

Regeringen har vidare fördelat medel för kompetenshöjning av baspersonal inom äldreomsorgen. Och Socialstyrelsen har haft ett särskilt uppdrag att utveckla och sprida kompetensstödet. 65 000 personer har hittills deltagit i kompetenshöjande insatser.

Fru talman! Socialtjänstlagen är tydlig med att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Regeringen tycker därför att det är viktigt att ställa kvalitetskrav på verksamheterna och kommunerna, vilket många har varit inne på. Därför har regeringen gett Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ökade sanktionsmöjligheter - det känner vi till. Och från den 1 januari 2019 behöver fler verksamheter tillstånd för att bedriva till exempel hemtjänst. Flera har varit inne på det också tidigare. Det är alltså redan verkställt.

I regeringens plan för framtidens äldreomsorg, den nationella kvalitetsplanen, kan man läsa att regeringen vill prioritera mer förebyggande insatser. Äldre ska till exempel kunna leva självständigt med hjälp av tekniska hjälpmedel såsom larmmattor, kameratillsyn och gps-klockor.

En annan förebyggande insats är, tycker i varje fall jag, att sätta in hjälp i rätt tid utan en större utredning av behoven. Därför ser regeringen just nu över möjligheten att det genom en förenklad biståndsbedömning ska bli enklare att få hemtjänst.

Fru talman! Flera här har varit inne på att många äldre vill bo hemma länge. Men det kan bli väldigt ensamt i lägenheten eller huset, och man kan börja längta efter gemenskap. Därför gick regeringen under hösten 2018 fram med en proposition om biståndsbedömt trygghetsboende. Riksdagen valde att ställa sig bakom förslaget - jag tror att vi i socialutskottet var helt överens. Från 2019 har Sveriges kommuner möjlighet att besluta om biståndsbedömda trygghetsboenden.

Fru talman! Vi kan dock inte bortse från att en bidragande orsak till att fler bor kvar hemma har varit bristen på platser i särskilda boenden. För att stimulera byggandet av nya boenden har regeringen därför gett ett särskilt investeringsstöd till kommuner som bygger eller tillhandahåller lägenheter till äldre.

Ett område som äldre ser som bekymmersamt är bristen på information och kommunikation från hemtjänsten. Detta kan man läsa om i Socialstyrelsens rankningar. Det finns en upplevelse av att det är svårt att vid behov få kontakt med hemtjänsten. Vi i Socialdemokraterna vill därför att en fast omsorgskontakt inom hemtjänsten ska införas för dem som har behov av hemtjänst. Man ska som gammal känna sig trygg, och man ska veta vart man ska vända sig om man har frågor till hemtjänsten.

En annan viktig fråga är att det inte ska vara dyrt att bli gammal. När omkostnader är betalda ska det fortsättningsvis finnas kvar en rimlig nivå för den äldre. Därför bör taxesystemet i fortsättningen vara progressivt och i grunden anpassat utifrån de kostnader som brukaren har för sitt boende och sin livsföring i övrigt.

Flera har varit inne på valfrihet och LOV. Vi anser att det viktigaste är att det kommunala självstyret ska få gälla. Det viktigaste med valfriheten är att kvaliteten är hög inom både privat och offentlig äldreomsorg, och brukaren ska vara i fokus. Det ska kännas tryggt att bli gammal. Det ska finnas en valfrihet att få bo hemma, i ett trygghetsboende med gemenskap eller i ett särskilt boende om man är dålig.

Till sist kan jag konstatera att utifrån ett brukarperspektiv, som jag gick igenom förut, står sig svensk äldreomsorg ändå rätt bra, fru talman. Det är dock viktigt att vi fortsätter att ta fram kvalitetsplaner för hur äldreomsorgen ska utvecklas långsiktigt. Vi måste också tänka framåt och säkra kvaliteten i den framtida äldreomsorgen. Det handlar om tryggad personalförsörjning, vilket många har varit inne på. Flexibla former för biståndsbeslut är också viktigt.

I ett starkt och tryggt samhälle, som det ska vara i Sverige, tycker jag att alla som behöver det ska få en plats i ett äldreboende. Alla ska veta att de får det stöd och den hjälp de har behov av. Vi måste investera i både kvalitet och kvantitet. Fler äldreboenden måste byggas, och innovationer inom äldrevård och hälsa ska anammas. På så vis klarar vi den demografiska utmaningen.

(Applåder)

Anf. 7 Michael Anefur (KD)

Fru talman! Jag har en fråga till Mats Wiking om heltidstjänster inom hemtjänst. Jag tror inte att någon är emot detta. Delade turer är på många sätt ett elände. En del tycker att det kan vara bra att kunna jobba halvtid. Men väldigt många tycker inte att det är helt okej.

I min hemkommun, Kristianstad, satsade man hårt för att försöka lösa frågan. Då uppstod det lilla problemet att det hela också skulle finansieras. I grunden håller nog alla med om att en lösning vore bra. Men i min kommun, som då styrdes av Socialdemokraterna, Liberalerna och säkert något ytterligare parti, fick man lägga ned projektet eftersom man inte kunde finansiera det.

Mats Wiking har kanske en lösning på detta. Det vore intressant att höra.

Anf. 8 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag har erfarenhet av att vara kommunalpolitiker i många år, Michael Anefur. Det har väl du också? Vi i Kommunsverige kämpar rätt hårt för att skapa heltidstjänster. Det ska inte vara en kvinnofälla, och man ska kunna jobba heltid om man faktiskt vill det. Detta gäller givetvis även män, men detta är ett yrke som innehas mest av kvinnor.

Det är därför oerhört viktigt att kommuner jobbar för heltid för dem som vill ha det. Alla vill dock inte ha det. Det finns kommuner som har lyckats rätt hyfsat med att lösa det hela så att det blir ett bra utnyttjande när man går upp från 75 till 100 procent. Det har annars varit ett bekymmer när man lagt scheman. Det har utifrån schemaläggningen kanske varit bättre med 77 procent.

Vi måste dock ta hänsyn till att vi måste kunna rekrytera nya killar och tjejer till verksamheten. Då är heltid nog väldigt viktigt. Därför måste vi klara denna kostnad. Annars tappar vi personalen.

Anf. 9 Michael Anefur (KD)

Fru talman! Tack, Mats Wiking, för svaret!

Delade turer innebär att det finns en arbetsbelastning på morgonen. Under dagen är arbetsbelastningen mindre, och sedan kommer en ny topp framåt kvällen. Det är där bekymret uppstår. Vad gör man däremellan? Ska man jobba någon annanstans, eller ska man inte jobba? Ska man ha betalt för att bara finnas där?

Det låter kanske som att jag gör mig lustig, men det är inte så. I grunden håller jag med om att heltid för dem som vill ha det är jättebra. Men som gammal kommunpolitiker vet jag att allting ska betalas och finansieras. Drömmar och visioner är jättebra, men det ska också betalas. Det är där problemet uppstår. Hur säkerställer vi att vi kan göra detta?

Vi är överens om att det vore bra. Jag är något mer skeptisk till hur enkelt det är. Mats Wiking tycker att vi ska arbeta mot det, och det kan man tycka. Jag undrar dock hur vi ska finansiera det hela.

Anf. 10 Mats Wiking (S)

Fru talman! Jag ser, Michael Anefur, att man i flera kommuner har lyckats att hitta en finansiering för det. Ibland får man kanske jobba på flera ställen. Så är det i min hemkommun, Trollhättan. Och personalen har förståelse för det.

Om vi ser på framtiden tänker jag att för att det ska bli en utvecklad kvalitet i verksamheten ska man kanske ha lite mer tid i olika boenden. Då kan vi stärka kvaliteten. Det blir mer tid för planering och för att kunna genomföra arbetet i verksamheten både morgon och kväll.

Det kostar förstås pengar. Regeringen är beredd att skjuta till rätt många miljarder i välfärdssatsningar för att kvaliteten ska kunna höjas inom bland annat äldreomsorgen.

Anf. 11 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Precis som Barbro sa är äldre individer. De är inget kollektiv. En del äldre har det väldigt bra ekonomiskt sett. De kan åka till Portugal och kanske dricka gott vitt vin - dock inte för mycket för det är inte bra för äldre. Andra samlar ölburkar på exempelvis Söder för att vi har ett pensionssystem som har gjort att antalet fattigpensionärer har ökat. Klass och ålder avspeglar sig. Äldre är som sagt individer.

I den uppgörelse mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna som vi har kunnat ta del av finns det inte jättemycket om äldreomsorgen. De frågor som vi tillsammans har lyft upp har jag haft lite svårt att uppfatta, men det kanske kommer igen i en ändringsbudget. Vi får se hur det blir.

Själv är jag som vänsterpartist ganska orolig, som ni förstår, över att vinstjakten finns kvar inom hela välfärden och självklart även inom äldreomsorgen. Vinst inom äldreomsorgen kan man få genom att skära ned bland personalen, ge personalen dåliga scheman och dålig arbetsmiljö och så vidare. Det har Kommunal tittat på i ett antal utredningar. Man kan också se att de kommunalanställda tjänar mer, har fler arbetskamrater och trivs något bättre, vilket förstås gynnar de äldre.

Valfrihet är viktigt. Vänsterpartiet är inte emot valfrihet. Det kan vara bra ibland på sina håll. Valfrihet kan även vara vansinnigt bra om man ska fly från bolag som vanvårdar. Det har vi kunnat läsa om Vardaga, Attendo och så vidare i medierna den senaste tiden. Då är det bra med valfrihet så att man med anhörigas hjälp kan hitta något bättre. Vi vill ju, fru talman, att den personal som ska ta hand om mamma och pappa har bra arbetsvillkor, för det brukar gynna den äldre.

Sedan har vi det här med skattesänkningar och hur välfärden ska rustas. Nu ska värnskatten bort, och det gynnar personer som oss i den här salen som har en lön på ungefär 700 000 kronor om året. Specifikt gynnar det dem som tjänar 1 miljon per år. De gynnas väldigt av att värnskatten tas bort. Detta är medborgare med en inkomst som ligger två tre gånger högre än en industriarbetarlön - för att inte tala om en undersköterskas lön.

Detta sker samtidigt som sju av tio undersköterskor inom äldreomsorgen upplever att bemanningen är otillräckligt varje vecka. Av dem anser 42 procent att bemanningen är så låg att det utgör en risk för de äldre minst någon dag per vecka. Då kanske man ska rusta välfärden i stället för att sänka skatten för dem som har det absolut bäst.

Vi står också inför en otrolig bemanningskris. Man behöver rekrytera ungefär 50 000 undersköterskor och vårdbiträden till kommunerna under de kommande fyra åren. Det är en väldigt viktig fråga, och jag vill bara säga att utan dem som har invandrat till Sverige skulle äldreomsorgen inte klara sig. Där jobbar nämligen väldigt många av dem som kommit hit.

Fru talman! De besparingar och nedskärningar som har gjorts genom åren har försämrat kvaliteten. På Stockholms universitet har man studerat detta och jämfört vad som har hänt mellan 2005 och 2015. Studien bygger på enkätsvar från 1 200 undersköterskor i Sverige som jämförts med 4 400 i Danmark, Finland och Norge, och det är intressant att titta på vad som har hänt här i Sverige.

Man kan se att antalet hjälptagare som en hemtjänstanställd möter under en arbetsdag har ökat påtagligt, samtidigt som personalens handlingsutrymme och möjligheter att få stöd från kollegor, arbetsledning och så vidare har minskat. Personalen i äldreomsorgen och på äldreboenden upplever sitt arbete som betydligt mer psykiskt och fysiskt tungt och mycket mer tidspressat, något som alltså skett mellan 2005 och 2015. På det sättet får vi inte fler att jobba inom äldreomsorgen.

En annan fråga som jag tycker är väldigt allvarlig är boendesituationen för många äldre. De flesta äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt, men när man blir dålig, får hög ångest, oro och så vidare måste man ha rätt att flytta. Samtidigt vet vi att vi har skurit ned väldigt många platser inom hela äldreomsorgen i kommunerna och på olika äldreboenden, fru talman. Det är ungefär 20 000 platser som har rykt. Äldre ska inte behöva kriga om plats på ett boende som man får göra nu med hjälp av sina anhörigtorpeder, som jag har döpt dem till.

Socialstyrelsen har också påtalat att det har skett en väldig försämring när det gäller äldreboenden. Då räcker det kanske inte med att ta fram olika robotförslag som exempelvis SKL har gjort. Jag tror kanske att äldre vill bo i något slags gemenskap i stället för att ha fem robotar hemma. Vad vet jag - men jag tror att det är så.

Vi i Vänsterpartiet menar att det inte är rimligt att de äldre inte erbjuds plats på äldreboenden när de uttryckligen vill flytta. Det här är en jättefråga. Oro och otrygghet bedöms inte längre som tillräckliga skäl, utan man ska vara väldigt krasslig. Ofta är det en demensdiagnos som ska lägga grunden till det här. Detta innebär att äldreboenden blir mer av palliativa boenden än boenden där man kan umgås och ha en bra sista tid.

Om du har pengar i dag kan du dock köpa olika tjänster. Det är det samhällssystemet vi har. Jag kommer att beskriva detta genom Peje Emilsson, en person som ni säkert har hört talas om. Han är Kreabs grundare, och han är också en person som har stått bakom konceptet vinster i välfärden och drivit det stenhårt, vilket man får säga har varit väldigt lyckosamt.

Peje Emilsson har satsat och byggt någonting som heter Silver Life. Ni har kanske tittat på det. Någon av er kanske har köpt plats där, vad vet jag. Silver Life är ett all inclusive med extremt exklusiva boenden där man kan lägga till olika tjänster. Grunden är förstås våra skattepengar, det ska man veta. Vi pytsar in en del där.

Så ser kanske de omtalade visionerna och innovationerna ut från välfärdsbolagen: Det är bättre för dem som har det bäst. Men så ska vi inte ha det! Det här vill vi se mindre av i äldrepolitiken. Vad vi behöver är ett rejält lyft när det gäller hela äldrefrågan. Det handlar om resurser, boenden, sociala sammanhang - alltihop.

Med detta, fru talman, vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 12 Pernilla Stålhammar (MP)

Fru talman! De frågor som vi hanterar i socialutskottet berör nog varje människa i Sverige. Vi behandlar barn, vi behandlar åldersrika, vi behandlar dem som är sjuka, vi behandlar dem som behöver sjukvård och vi behandlar dem som behöver särskild hjälp genom till exempel LSS.

Därför bestämde jag mig för att mitt arbete här i utskottet måste vara väldigt interaktivt. Man måste nämligen arbeta tillsammans med och lyssna på alla människor som har sina egna berättelser att berätta. Ingen individ med sina egna behov är ju den andra lik genom hela livet.

Därför öppnade jag upp en sådan diskussion på min egen Facebooksida och fick ett ganska stort gehör där. Det här har jag verkligen tagit med mig in i denna debatt, och jag kommer att fortsätta att öppna upp alla frågor som vi diskuterar på det sättet. Jag vill säga tack till Sara Lindblom, Karin Michal, Eva Pethrus, Charlotta von Zweigbergk, Mats Lindqvist, Lena Östholm, Ingrid Löfström Berg, Lena Schildt med flera.

Vad jag summerar det här till är att nästan alla talar just om ensamhet. Jag har bott i bland annat Västafrika, och jag måste säga att Sverige är ett ganska märkligt land. Det finns en åldersdiskriminering. Vi har oerhört många ensamhushåll i Sverige. Många är väldigt ensamma, och med ensamhet kommer inte sällan depression och ångest in i bilden.

Äldre som kanske dessutom får funktionshinder på vägen - det får vi nog alla - kanske inte kan ta sig ut ur lägenheten. Jag minns när jag var ung och jobbade extra på ett snabbköp. Då kom det fram en dam och ville så gärna prata lite extra. Kanske var just jag den enda person hon pratade med den veckan. Det är väldigt sorgesamt.

Ibland bor människor hemma för länge eftersom det inte finns plats på vårdboende. Det handlar ibland om att det inte finns så mycket av mellanboenden där man kan flytta in utan att vara jättesjuk. Man kanske bara är gammal och behöver bli av med sin ensamhet.

Jag minns i min barndom att jag älskade när vi fick gå till min gammelmormor Karin Stålhammar. Hon bodde i något som då hette servicehus, och det bara myllrade av verksamhet där. Det var alltid en massa folk, och vi barn älskade att vara där. Man kunde tälja, snickra och spela biljard. Det var en massa olika möten överallt, och man kunde väva mattor och ha stora kalas. Det skulle jag vilja att alla människor kunde ha möjlighet att få flytta till.

Som Mats Wiking så förtjänstfullt sa i sitt tidigare anförande är det bra att regeringen har satsat på att man ska bygga. Nu kallar vi det i stället för trygghetsboende. Jag tänker att det motsvarar dåtidens serviceboende. Men än måste man bygga trygghetsboendena. Många kommuner har inte det. Det är bara ett fåtal kommuner som har sådana trygghetsboenden.

Det riskerar även att bli en fattigdomsfälla. Det kan kosta ganska mycket att bo på de särskilda trygghetsboendena. Det kanske bara är du som har riktigt mycket pengar som kan flytta dit. Du kanske bor ute på landsbygden själv i ett hus och inte har råd att flytta in av den anledningen, samtidigt som huset kanske skulle kunna komma en barnfamilj till godo.

Därför är jag väldigt glad att regeringen nu har gått in och gjort det möjligt att det ska vara biståndsbeslut på att man ska kunna få bidrag. Även om man inte har de ekonomiska resurserna ska man kunna flytta in där.

Sedan har vi boenden för dem som behöver lite extra mycket vård och omsorg. Min mamma bodde på ett sådant boende. Det var fantastisk personal där. Men den har det ganska tungt, och det är alldeles för lite personal. Man kanske är helt klar i huvudet och har levt självständigt i hela sitt liv, tagit hand om sig själv, och helt plötsligt kan man inte det.

Fru talman! Då ska man ha olika personer som kommer och duschar en varje dag. Det är personer som du aldrig har träffat. Det kan vara personer som ska byta din kateter. Det är olika människor som ska göra det. Det kan vara personer som kanske inte har tid eller ork att prata särskilt mycket med dig därför att det är underbemannat.

Det är samma sak inom hemtjänsten. Där kommer det olika människor. Det är människor som har klockats för att komma in i din bostad. De säger: Jag hinner inte prata med dig, för då hinner jag inte diska din disk. Det är väldigt sorgesamt.

Äldrefrågor

Därför har vi gjort olika saker för detta. Vi vill ta bort klockningen av personalen och ge personalen större frihet att prata med dem som man kommer hem till. Vi har också gett 3 miljarder till äldreomsorgen under den förra mandatperioden. De är jätteviktiga för de äldre. Sist men inte minst jobbar vi med att ta bort den förfärliga pensionärsskatten som den föregående Alliansen lade på pensionärer och andra som inte arbetade genom jobbskattavdrag på jobbskatteavdrag. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Riksrevisionens rapport om invester-ingsstödet till särskilda boenden för äldre