Allmänna kulturfrågor

Kulturutskottets betänkande 2011/12:KrU10

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 13 juni 2012

Beslut

Nej till motioner om kulturfrågor (KrU10)

Riksdagen sa nej till 25 motioner från allmänna motionstiden 2011. Flera av motionerna handlar om betydelsen av att ha tillgång till ett rikt kulturliv oavsett var i landet man bor och om kulturen som utvecklingsmotor. Andra motioner handlar om ansvaret för folkkultur och amatörkultur, ett breddat arrangörsstöd, ett nationellt ansvar för Umeå som Europas kulturhuvudstad 2014 och stimulansbidrag för kulturhus, textning av film och teater, Bergmancentret på Fårö och en modern operabyggnad i Stockholm. Skälen till att riksdagen säger nej är att det redan pågår arbete i många av de frågor som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Hela betänkandet

Betänkande 2011/12:KrU10 (pdf, 195 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

18 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2011/12:Kr209 Kulturarvet i Klaverens Hus av Åsa Lindestam (S)
motion 2011/12:Kr219 Kultur ger ökad tillväxt av Eva Sonidsson och Christina Karlsson (S)
motion 2011/12:Kr223 Värdeburen tillväxt av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr231 Opera på Skäret av Johan Pehrson (FP)
motion 2011/12:Kr239 Svenskt Rockarkiv av Jan R Andersson (M)
motion 2011/12:Kr244 Bergmancenter på Fårö och nationellt centrum för film av Christer Engelhardt (S)
motion 2011/12:Kr245 Modern operabyggnad i Stockholm av Börje Vestlund (S)
motion 2011/12:Kr249 Kulturhuvudstadsåret som nationellt intresse av Helén Pettersson i Umeå (S)
motion 2011/12:Kr254 Ökad tillgänglighet och säkerhet för människor med hörselnedsättning av Anita Brodén (FP)
motion 2011/12:Kr266 Klaverens Hus av Margareta B Kjellin (M)
motion 2011/12:Kr278 Kulturpolitik av Tina Ehn m.fl. (MP)
motion 2011/12:Kr287 Dalhalla av Roza Güclü Hedin m.fl. (S)
motion 2011/12:Kr291 Det kristna kulturarvets betydelse av Yvonne Andersson (KD)
motion 2011/12:Kr295 Modern Drottningsholmsmusik av Gunnar Andrén (FP)
motion 2011/12:Kr307 Kulturen tillhör alla av Bengt Berg m.fl. (V)
motion 2011/12:Kr319 Kulturpolitik av Jimmie Åkesson m.fl. (SD)
motion 2011/12:MJ469 Hållbar landsbygdsutveckling av Tina Ehn m.fl. (MP)
motion 2011/12:N303 Landsbygden av Lars Ohly m.fl. (V)

Beredning

Beredning i utskottet: 2012-05-08
Justering: 2012-05-29
Betänkande publicerat: 2012-05-30
Trycklov: 2012-05-30

Reservationer 10
Betänkande 2011/12:KrU10

Nej till motioner om kulturfrågor (KrU10)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 25 motioner från allmänna motionstiden 2011. Flera av motionerna handlar om betydelsen av att ha tillgång till ett rikt kulturliv oavsett var i landet man bor och om kulturen som utvecklingsmotor. Andra motioner handlar om ansvaret för folkkultur och amatörkultur, ett breddat arrangörsstöd, ett nationellt ansvar för Umeå som Europas kulturhuvudstad 2014 och stimulansbidrag för kulturhus, textning av film och teater, Bergmancentret på Fårö och en modern operabyggnad i Stockholm. Skälen att utskottet föreslår att riksdagen säger nej är att det redan pågår arbete på många av de frågor som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2012-06-11

Webb-tv Debatt om förslag: Allmänna kulturfrågor

11 juni 2012
Debatt om förslag 2011/12:10

Dokument från debatten

2012-06-11

Protokoll för debatten

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Anf. 110 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Herr talman! Vi går vidare i kulturutskottets skörd av motionsbetänkanden som vi i dag har att debattera. Nu är vi inne på det tredje och sista kulturbetänkandet i dag. I betänkandet Allmänna kulturfrågor behandlas motioner från allmänna motionstiden 2011. För oss socialdemokrater är kulturen en viktig del i ett välfärssamhälle. Kulturen har ett egenvärde. Men genom kulturens kraft är kulturen också ett verktyg för att hålla ett demokratiskt samhälle levande och för att skapa ett rikt liv för barn, vuxna och äldre. Genom kulturen vidgar vi våra ibland fasta tankemönster och ställer ofta frågor på sin spets. Att skapa förutsättningar för kultur att blomstra är att skapa förutsättningar för ett levande demokratiskt samhälle. Att ge utrymme för konstnärer, och också för amatörer, att uttrycka sig konstnärligt är berikande för ett kreativt samhälle. Sverige behöver mer, inte mindre, kreativitet för att lösa alla de komplicerade samhällsproblem som vi står inför. Vi påverkas alla av kulturen och massmedierna i det samhälle vi lever i. Men vi kan också själva påverka dessa. Därför är ett levande kulturliv och en mångfald av röster i den offentliga debatten livsviktigt för ett modernt och dynamiskt samhälle. I det betänkande vi nu debatterar har vi socialdemokrater en reservation där vi lyfter fram att det är viktigt att det finns ett rikt kulturliv runt om i hela landet. För att det ska fungera krävs det att det finns en kulturell infrastruktur, att det inte bara är de som bor i storstäderna som ska ha möjlighet att ta del av, eller vara en del av, ett rikt kulturliv utan att ett sådant ska finnas i hela Sverige. Med den nya modellen för fördelning av en del av anslagen till kulturen - via den så kallade samverkansmodellen - lyfter vi socialdemokrater i vår reservation fram att det är viktigt att Kulturrådet får resurser när de förhandlar fram nya regionala överenskommelser. Det är viktigt inte minst eftersom vi nu ser att många regioner och kommuner får det allt tuffare ekonomiskt. Risken är stor att kulturen får stryka på foten när budgetar inte går ihop. Vi hör nästan dagligen att de ekonomiska klyftorna mellan människor i vårt land dramatiskt ökat. Flera talare i tidigare debatter har lyft fram den här frågan. Just i dag när jag satt på tåget på väg upp till Stockholm kunde jag höra på radion att allt fler vänder sig till kyrkan därför att man inte får ihop sin ekonomi. Det gäller främst ensamstående mammor men också arbetslösa och sjuka som har blivit utförsäkrade. Detta gör att också kommunerna får ökade kostnader i form av försörjningsstöd med mera. Med den här allt tuffare situationen och med en kulturminister som säger att den viktigaste kulturpolitiska reformen är att man har sänkt skatten vänder kulturministern, enligt min uppfattning, ryggen åt alla dem som inte har råd att till exempel betala avgiften för sina barns musik- och kulturskola eller följa med sina barn på museum. Den socialdemokratiska politiken innebär att man inte ska bli straffad ekonomiskt för att man blir sjuk eller arbetslös. Med den moderatledda regeringens politik har allt fler människor hamnat i en allt tuffare ekonomisk situation. Vi socialdemokrater tycker att kulturupplevelser är viktiga för alla. För oss är det en utmaning att få allt fler, inte färre, att ta del av kultur. Därför vill vi sänka trösklar och stimulera till mer, inte mindre, kultur. Några förslag handlar om att vi vill ha ett stimulansbidrag till de kommuner som håller nere sina avgifter till kultur- och musikskolan för att fler barn ska få möjlighet att lära sig att spela ett instrument, spela teater, dansa eller göra något annat som kan vara ett första steg in i kulturens värld eller för att vuxna ska kunna följa med sina barn på museibesök. För att nå ut med mer kultur satsar vi också på ett ökat arrangörsstöd. Vi vet att det behövs många arrangörer som är beredda att ta på sig ansvaret för att få ut mer teater och musik till publiken. Det här är några exempel på vad man kan göra för att stimulera till mer kultur för fler personer och på fler platser. Herr talman! För att ha ett rikt kulturliv krävs det också kulturarbetare samt scener för konst och kultur. Under de senaste åren har vi kunnat följa den problematiska frågan om scenkonstspensionerna som gör att en stor del av institutionernas anslag går till pensioner i stället för att gå till verksamhet, som är det man vill lägga pengarna på. Denna fråga måste få en lösning. Här hoppas jag verkligen att den moderatledda regeringen i höstens budget återkommer med en lösning på frågan. Som ett enigt kulturutskott skriver i betänkandet utifrån kulturbudgeten i höstas är denna fråga avgörande för att kulturen ska fortsätta att leva i det här landet. Herr talman! Om jag säger Gotland och Fårö är det nog många som tänker på en viss man, på Ingmar Bergman. Han var, och är nog fortfarande, en av Sveriges internationellt mest kända kulturpersonligheter och räknas som en av de främsta regissörerna i filmhistorien. Jag har sett att han till och med ska pryda våra nya 200-kronorssedlar som ska komma år 2014. På Fårö finns i dag ett Bergmancenter som drivs av Stiftelsen Bergmancenter. De driver en mängd olika verksamheter och har som sin uppgift att förvalta och utveckla den publika delen av Bergmansarvet. En viktig del är naturligtvis deras engagemang med inriktning på filmen och dess utveckling. Med tanke på hur stor Ingmar Bergman var och är inte bara i Sverige utan även internationellt menar vi socialdemokrater att detta - precis som vi gjort med Astrid Lindgren och Almapriset, som medfört att man fått fokus på barnlitteraturen och även på Sverige - ytterligare skulle kunna öka världens blickar på Sverige och på de duktiga filmskapare som finns i vårt land. Vi föreslår i vår reservation i betänkandet att förutsättningarna för att göra Bergmancenter på Fårö till ett nationellt center för film utreds. Herr talman! Jag står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer men yrkar bifall endast till reservation 1. (Applåder)

Tina Ehn (MP)

Anf. 111 Tina Ehn (MP)

Herr talman! Allmänna kulturfrågor är rubriken på det betänkande vi nu debatterar. Miljöpartiet anser att kultur ska finnas för alla. Det är en av nycklarna till ett rikt och mångfasetterat liv. Vi tror att det finns skaparkraft i varje människa, och vi tror att vårt samhälles syn på kultur avgör hur vi i en förlängning klarar det demokratiska uppdraget. Kulturen är så speciell då den både kan skapa sammanhållning och vidga våra perspektiv, något som jag är övertygad om är bra för oss som individer och bra för både det lilla och det stora samhället. Miljöpartiet tror inte att det är kulturpolitiken som skapar kultur. Däremot är det kulturpolitikens uppgift och ansvar att se till att det finns möjligheter, mötesplatser och resurser för kulturen att frodas. Det som inte alltid är kommersiellt gångbart är ett särskilt ansvar för kulturpolitiken. Att kunna ta del av kultur och skapa kultur i hela landet är en utmaning men också av mycket stor vikt för att samhällen ska utvecklas och vara levande. Mycket byggs nedifrån och upp, och begreppet "kulturell allemansrätt" är mycket talande för vad som är tanken med kultur i hela landet. Detta har vi uttryckt i en reservation. Vi lyfter också fram vikten av amatörkulturen och hur denna ofta finansieras via folkbildningen. Precis som det står i betänkandet och i majoritetens svar på motionen i fråga delar jag uppfattningen att den professionella kulturen och amatörkulturen berikar varandra. Vad vi i Miljöpartiet i vår motion önskar är att det görs en grundlig genomgång av amatörkulturen, av vilket stöd den behöver och av vilka behov som finns runt om i landet. Detta skulle må bra av att göras i en parlamentarisk utredning. I dag görs massor av viktiga insatser av både hembygdsrörelser, föreningsliv med flera. Amatörkultur finns i staden och på landet. Om jag ser på detta ur ett landsbygdsperspektiv vill jag ändå säga att jag har besökt underbara byggnader där amatörteatern tidigare blommade och där människor möttes i skapandet. I många fall står dessa byggnader där och är fantastiska men med alldeles för lite verksamhet och inga eller lite pengar till underhåll. En anledning är förstås att många platser förlorar kommuninvånare. Men man kan undra vad som kan göras för dessa vackra lokaler för att återväcka möjligheterna. Det vore ett lyft att få ett djupare arbete runt utvecklingen av framtida amatörkultur. I en annan reservation tar vi också upp frågan om stimulansbidrag för befintliga kulturhus och scener i hela landet. Dessa icke-statliga lokaler har alldeles för otillräckliga resurser. Man borde helt enkelt se på vad det finns för möjligheter, till exempel utreda ett kulturellt stimulansbidrag för reparationer och ombyggnad. Det skulle kunna ge nya arbetstillfällen inom byggbranschen och fler möjliga scener för kulturutövare. I en reservation har vi också lyft upp frågan om arrangörsstöd som också kanske kan påverka det som jag nyss nämnde om kulturlokaler, scener och hus som nyttjas för lite. Arrangörsverksamheten på musikområdet har regeringen lyft upp i regleringsbrevet till Statens kulturråd, Konstnärsnämnden samt Statens musikverk. De har fått i uppdrag att kartlägga arrangörsverksamheten på musikområdet och bedöma stödens ändamålsenlighet. Sammantaget har vi från Miljöpartiet lagt fram flera förslag på åtgärder som skulle kunna leda till en mer levande bygd runt omkring i landet, fler möjligheter för aktiva kulturutövare och fler arbetstillfällen totalt. Mer kultur och en ökad kulturell allemansrätt! Nu kan jag glädja utskottet med att jag har talat klart. Nu har ni flera minuter till godo. Avslutningsvis ställer jag mig bakom Miljöpartiets reservationer, och här och nu yrkar jag bifall till reservation 4.

Mattias Karlsson (SD)

Anf. 112 Mattias Karlsson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 8. Vi ska diskutera KrU10 - betänkandet om allmänna kulturfrågor. Sverigedemokraterna har i anslutning till detta betänkande anmält en reservation och ett särskilt yttrande. Reservationen har vi lämnat in till förmån för yrkandet i motion 319 om inrättandet av en svensk kulturkanon. Med utgångspunkt i erfarenheterna från det framgångsrika kanonprojektet i Danmark tror vi att framtagandet av en svensk kulturkanon skulle stimulera till engagemang och en bred diskussion om kultur, historia och identitet. Till skillnad från den danska processen skulle vi önska att vi i Sverige gav allmänheten en mer aktiv roll i den urvalsprocess som föregår det slutgiltiga fastställandet av denna kanon. Utskottsmajoriteten har behandlat motionen lite nonchalant. Jag hittar egentligen inga riktiga argument för varför man tycker att det är en dålig idé och varför man vill avslå motionen. Det är synd. Jag tror att förslaget skulle kunna leda till en vitaliserad kulturdebatt. Kanske skulle en och annan av kulturutskottets ledamöter ha nytta av denna kanon. Det har framkommit gång på gång i debatten i kammaren att man inte vet vad som är svensk kultur, och en kanon skulle kunna vara ett litet hjälpmedel. Vid sidan av reservationen till förmån för vår egen motion har vi också avgivit ett särskilt yttrande i anslutning till motionen om att värna det kristna kulturarvet från en kristdemokratisk ledamot. Anledningen till att vi inte har valt att yrka bifall till motionen är att de förslag som vi under det gångna riksdagsåret själva har lagt fram för att värna det kristna kulturarvet borde ha uppfyllt andemeningen i föreliggande motion samt varit mer konkreta och långtgående. Genom att föreslå förändringar och förtydliganden i skolornas styrdokument, genom att föreslå generösare regelverk och ökad resurstilldelning inom ramen för den kyrkoantikvariska ersättningen samt genom att föreslå en utredning om möjligheten att inrätta ett kyrkohistoriskt museum har vi slagit flera slag för såväl den materiella som den immateriella delen av det kristna kulturarvet. Att vi sverigedemokrater har varit tämligen ensamma om att lägga fram konkreta förslag i denna riktning är något som jag beklagar. Jag tycker att behovet av att slå vakt om det kristna kulturarvet sällan eller aldrig har varit större än vad det är nu. I tidigare debatter på temat i kammaren har jag lyft fram det faktum att den kyrkoantikvariska ersättningen är underfinansierad. Jag har citerat ärkebiskopens uttalande om den borgerliga regeringens ointresse för hur de kyrkliga kulturminnena ska bevaras, som är ett större hot än mögel och surt regn. Jag har lyft fram det faktum att diskrimineringsombudsmannen har varit emot såväl kristna sånger i skolan som mot adventsljusstakar och kristna kalendrar på arbetsplatsen. Jag har också, herr talman, lyft fram det faktum att fler och fler skolor, med hänvisning till bland annat skolans styrdokument, upphör med att fira skolavslutning i kyrkan, liksom att färre och färre förskolor går till kyrkan för att titta på julkrubban vid advent. Vissa förskolor har till och med gått så långt att man har förbjudit barnen att göra pappersänglar eller annat pyssel av misstänkt kristen anknytning. I en studie från 2011 vid Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet konstateras att det numera hör till ovanligheterna att svenska förskolebarn får lära sig något om den religiösa bakgrunden till firandet av olika högtider. Endast tre av tjugo tillfrågade pedagoger uppgav att de på något sätt informerade barnen om bakgrunden till firandet av högtider som jul, påsk och lucia. Den vanligaste orsaken till att man lät bli var att man var rädd att bryta mot förskolans styrdokument eller att man upplevde att man var tvungen att uppmärksamma och informera om alla andra religioners högtidsdagar. I ett parallellfall till situationen inom förskolan beslutade Socialnämnden i Borgholms kommun på Öland relativt nyligen att man skulle dra in de uppskattade andaktsstunderna för dementa äldre. Motiveringen var att i vårt mångkulturella samhälle finns mer än en religion och att andaktsstunderna kunde innebära en favorisering av äldre kristna. I motiveringen till att avslå den aktuella motionen i betänkandet hänvisar utskottet till den verksamhet som bedrivs vid Västerviks visarkiv där en del av den kristna sångskatten finns samlad. Ironiskt och talande nog hotas detta visarkiv för andra gången på kort tid av nedläggning sedan Regionförbundet i Kalmar län har avslagit deras ansökan om verksamhetsbidrag.

Lars Ohly (V)

Anf. 113 Lars Ohly (V)

Herr talman! Kultur i hela landet är den första punkten i betänkandet. Man kan fråga sig vad hotbilden är. Varför fungerar det inte med tillgänglighet över hela landet i dag? Vi är överens om att det inte fullt ut fungerar. Det är kanske en väl hög målsättning att tro att vi ska ha lika god tillgång till kultur oavsett var vi bor. Däremot bör vi sträva efter att tillgången till kultur är så jämnt fördelad som möjligt. Jag menar att en av hotbilderna är att man marknadsanpassar kulturpolitiken. Det här är ett exempel på vad som stod i de gamla kulturpolitiska målen, som den här regeringen och riksdagen upphävde i beslutet i december 2009, nämligen att motverka kommersialismens skadeverkningar. Kommersialismen i sig innebär att man strävar efter att producera för vinst. Det är mindre lönsamt att se till att människor på landsbygden, i mindre orter, har tillgång till kultur. Det är inte alltid självklart att det ger stora intäkter till dem som producerar kulturen. Det är lättare att se att det finns möjligheter att skapa vinster genom att producera kultur där det finns många människor. Skrivningen i det gamla kulturpolitiska målet om att motverka kommersialismens skadeverkningar var alldeles utmärkt, just därför att den satte fingret på problemet. Det är det som just nu behövs. Vi måste se till att begränsa de skadeverkningar som kommersialismen leder till. När det gäller kultur i hela landet är det uppenbart att vi där borde ta ett större samlat samhälleligt ansvar än vad vi gör i dag, men det kräver mer pengar och resurser. Det är väl därför majoriteten yrkar avslag på de motioner som kräver detta. Man vill inte binda upp pengar för att förhindra att kultur blir en angelägenhet för framför allt dem som bor i befolkningstäta områden. Här kan vi se att alliansregeringen har motarbetat målet om kultur i hela landet, till exempel genom nedläggningen av Rikskonserter. Det var ett beslut som faktiskt direkt ledde till att tillgången till kultur blev mindre i vissa områden. Och det gjorde ni mycket medvetet. Även om det står fina ord i utskottets text vill jag påstå att ni inte tar problemet på allvar och att ni inte gör vad ni kan för att komma åt det. När det gäller bristande jämställdhet i kulturlivet är det uppenbart att det är ett problem. Sedan jag blev vald till ordinarie ledamot i kulturutskottet har jag pratat en hel del med kulturutövare från mängder av olika branscher, och många - både kvinnor och män men väsentligt fler kvinnor än män - framhåller att kulturlivet lika lite som samhället i övrigt präglas av jämställdhet. Det är tvärtom så att man ibland till och med hävdar att det inom kulturlivet finns större problem med ojämställda förhållanden än det finns på många andra samhällsområden. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Det är inte konstigt att könsmaktsordningen också finns inom kulturlivet, men däremot är det ett självklart uppdrag för oss som folkvalda att se till att förhindra att denna ordning och dessa strukturer får genomslag i kulturlivet. Det innebär både att man försvårar för kvinnliga kulturutövare och sannolikt att vi får sämre kultur. Ett jämställt kulturliv skulle med största sannolikhet också innebära bättre kulturutövare och bättre möjligheter att få tillgång till kultur. Därför behövs det någon form av strategi för att komma åt detta. Här tror jag att det borde finnas förutsättningar för en fortsatt diskussion även efter att vi har fattat beslut om detta betänkande, för att diskutera: Hur ska vi motverka bristande jämställdhet på kulturområdet? Det är inte så att den borgerliga majoriteten är helt blind för problemet. Till exempel har det nya filmavtalet, som utskottet skriver i betänkandet, fina skrivningar om vikten av jämställdhet inom filmområdet. Men, allvarligt talat, om vi tittar på just filmområdet är det väl ett av de områden som präglas av minst jämställda förhållanden av alla kulturlivets områden. Här borde det finnas en möjlighet, även efter att ni har avslagit Vänsterpartiets motionsyrkanden, att fortsätta att diskutera hur vi ska motverka ojämställdhet inom kulturlivet. När det gäller amatörkulturen är det precis så som Tina Ehn sade i talarstolen alldeles nyss. Amatörkultur och professionellt utövad kultur förutsätter varandra. Den professionella kulturen ger inspiration. Det är många av oss som kanske genom att lyssna till och se på utövare som verkligen kan sin sak, som är utbildade och dugliga, känner att vi själva vill pröva på, känner en inspiration till att vi skulle vilja utöva någon form av kultur. Många professionella utövare kommer också just från amatörkulturens område. Här har amatörkulturens utövare själva identifierat ett problem, och det är: Det finns för många som har fingrarna i detta område. Det är för svårt att se vem det är som har ansvaret. Det är uppenbart att amatörkulturföreningar och aktiva inom amatörkulturens område har en mängd olika aktörer att förhålla sig till. Ibland leder det till att man inte riktigt vet vem man ska vända sig till, och ibland leder det till att man kanske till och med mister möjligheter till stöd och projektbidrag som man annars skulle ha kunnat få. Ett sådant förslag som har framkommit i våra diskussioner med amatörkulturens företrädare är att det skulle vara en fördel om det fanns en myndighet, en instans, att vända sig till. Det är också innebörden i det motionsyrkande som utskottsmajoriteten tyvärr avstyrker i detta betänkande. Men även där hoppas jag att man fortsätter att fundera. Man skriver själv i betänkandet att samordningen måste öka, och man har goda förhoppningar om att det kommer att ske. Men man gör ingenting åt grundproblemet, som jag menar är att det finns för många som har ansvar, och det otydliggör för dem som är utövare av amatörkultur att veta hur man ska ställa sig. Slutligen, herr talman, föreslår Vänsterpartiet att vi likt Norge ska anta en kulturlag för Sverige. Det är inte ett helt nytt förslag. Det sågas lite summariskt av utskottet. Man säger att det inte verkar bra och avstyrker det. Men vi kan väl fundera lite grann över vad en kulturlag skulle innebära. Tanken bakom det är inte att detaljreglera, vilket utskottet tycks tro - att det här skulle vara i motsatsställning till en ambition som majoriteten har att minska detaljregleringen. Det var inte tanken att vi i en kulturlag skulle beskriva vartenda kulturområde, exakt hur mycket pengar och vilken verksamhet som ska bedrivas. Nej, tvärtom skulle det vara en mycket övergripande lagstiftning, precis som i Norge, där man pekar ut samhällets ansvar för kulturen. Syftet med en sådan lag ska naturligtvis vara att stärka kulturens ställning, att erkänna kulturen som en välfärdsfråga, att inse att ett samhälle utan kultur eller med mindre kultur är ett sämre samhälle att leva i. Välfärd betyder att fara väl, och för att fara väl genom livet behövs tillgång till kultur. Att tydliggöra det samhällsansvaret borde vara ett gemensamt intresse. En sådan kulturlag skulle mycket väl kunna ta upp vikten av tillgång till kulturskolan även för föräldrar som inte har goda ekonomiska resurser, vikten av tillgång till museer även för dem som inte har mycket pengar, bättre villkor för kulturskapare och att de som utövar kultur får möjlighet att göra det på ekonomiskt goda villkor. Herr talman! Jag står självklart bakom alla Vänsterpartiets reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 7.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 114 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Vi har debatterat kultur en stund nu på eftermiddagen och ska fortsätta en bra stund till, hoppas jag. I det betänkande vi nu diskuterar behandlas 25 motionsyrkanden från allmänna motionstiden, och ämnet är, som vi har hört, just allmän kulturpolitik. Flera motioner tar upp värdefulla förslag för att förstärka kulturen. Glädjande nog konstaterar kulturutskottet att många förslag redan är genomförda eller på väg att genomföras. Det finns även frågor som ligger under utredning eller som inte är i linje med vår allianspolitik. Därför yrkar jag, enligt utskottets förslag, avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkande KrU10. Herr talman! Vi kan varje dag se hur en ny och modern kulturpolitik växer fram i Sverige. Regeringen har slagit fast att kulturens egenvärde och rätt att uttrycka sig fritt är grunden i all kulturpolitik men lyfter samtidigt fram vikten av kulturens betydelse för hälsan, skolan, regional utveckling och näringslivet. Det är genom kulturen vi får ett rikare liv som leder till både tillväxt och hälsa. Den insikten har lett till många positiva förändringar för kulturen runt om i landet. Sverige mår bättre av ett blomstrande kulturliv. Kultur och kreativt skapande - litteratur, musik, dans, film, mode, design och andra konstnärliga uttryck - berikar och utvecklar hela samhället. Människors välbefinnande påverkas positivt, och vi vet att man lever längre och är friskare om man lever ett aktivt liv med kultur. De som säger att kulturen är en bärande och fullständigt avgörande del av vår demokrati har rätt. Ett fritt och livskraftigt kulturliv, med bland annat statligt stöd i ryggen, är viktigt. Herr talman! När nästan alla andra länder i Europa drar ned sitt kulturstöd och höjer kulturmomssatser har alliansregeringen tillfört nya medel varje år sedan 2006. Detta är något helt unikt i dagens Europa och visar att Alliansen tycker att ett fritt kulturliv är viktigt. Men samtidigt har vi också genom Kulturen 2009 breddat förståelsen av vad kulturen är och vad den kan innebära för ett samhälle. Det som har hänt är att vi på ett strukturerat sätt har börjat tala om kulturen i termer av att bidra till tillväxt och välfärd. Medvetna satsningar från alliansregeringens sida på Skapande skola, Kultur och hälsa, Kreativa näringar och Kultur på recept är alla uttryck för detta nya tänkande och sätt att se på kulturbegreppet i stort. Men detta förhållningssätt har vissa haft svårt att förhålla sig till. Det hävdas att det skulle finnas en motsättning mellan å ena sidan ett fritt kulturliv och å andra sidan att tala om kulturen i termer av tillväxt och välfärd, att nyttoaspekten av kultur skulle stå i ett motsatsförhållande till det fria och kvalitativa bildnings- och kulturbegreppet. Detta är naturligtvis en konstruerad diskussion som har lite eller inget med verkligheten att göra. Herr talman! I betänkande framgår det tydligt att regeringens politik är att man ska ha tillgång till ett rikt kulturliv oavsett var man bor i landet. Som ett led i detta har kulturplanerna och kultursamverkansmodellen spelat en viktig roll. Vi moderater har varit pådrivande i att kulturen ska komma närmare medborgarna och att länen och regionerna ska få ett större inflytande över de pengar som går till kulturen från staten. Totalt är det nu 16 län som är med, och ytterligare kommer i höst. Detta är en av regeringens största kulturpolitiska reformer och baseras på samverkan och dialog mellan staten, landstingen och regionerna för att kunna uppnå regionala och nationella målsättningar inom kulturen. Ett extra anslag på 75 miljoner under tre år har avsatts för att stimulera detta arbete och hanteras av Kulturrådet. Herr talman! Alliansregeringen arbetar för att kulturen ska ta mer plats i samhället, i skolan, i vården och att barn och unga får rätt till den kultur som vi har slagit fast. Ett viktigt exempel på detta är satsningen på Skapande skola. 150 miljoner per år satsar vi nu på hela grundskolan och möjligheter till detta. Ett annat område som jag har nämnt är kultur och hälsa, där det händer väldigt mycket spännande saker. I Skåne fortsätter man med Kultur på recept, nu med tio vårdcentraler och 200 patienter inblandade. Vi har också gjort en särskild satsning på kultur för äldre genom 30 miljoner. Det är många projekt som rullar inom just det området. Mitt eget hemlän Halland har, herr talman, varit väldigt aktivt med att ha spännande områden inom kulturplanen. Vi sätter fokus på kulturens betydelse för tillväxten, hälsan och välmåendet, och nu följer kommunerna efter. Även de små kommunerna följer efter. Ett gott exempel är Falkenberg, där man nu genom ett kulturmanifest omsätter den regionala kulturplanen till en kommunal kulturplan. Herr talman! Myndigheten för kulturanalys har gjort en första utvärdering av kultursamverkansmodellen. Den visar att professionella kulturskapare upplever att deras intressen har lyfts fram bättre och att det finns ett ökat intresse för och större kunskap om kulturpolitik hos politiker på regional och kommunal nivå. Det är mycket positivt. Nästa steg är att arbeta mer för de kulturella och kreativa näringarnas betydelse för ett läns utveckling. Därför har regeringen satsat 73 miljoner kronor på att utveckla detta område. Herr talman! Ett motionsyrkande handlar om ökad jämställdhet på kulturområdet, vilket är en prioriterad fråga för regeringen. Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att följa utvecklingen. Under förra mandatperioden genomförde regeringen en satsning på jämställdhet inom scenkonstområdet. Man avsatte 6 miljoner kronor, och nu börjar vi se effekterna av detta, bland annat när det gäller rekrytering av fler kvinnliga chefer. Trots en avsevärd förbättring finns det mer kvar att göra. Mot bakgrund av detta satsade regeringen 17 ½ miljon kronor under 2011 på film-, musei- och musikområdet för att öka jämställdheten. Kulturplanerna ska innehålla fakta om kulturen ur ett jämställdhetsperspektiv och även visa vilka insatser man genomför för att uppnå bättre jämställdhet. Herr talman! Jag vill avsluta med att understryka att regeringen verkligen har lyft kulturens betydelse på olika sätt. Den kulturproposition som kom 2009 har visat vägen i denna utveckling. Namnet är tydligt i sig: Tid för kultur . Jag är övertygad om att det inte är många som vill vända tillbaka eller som påstår att det var bättre förr. Det alliansregeringen har gjort är att göra upp med ett politiserat och exklusivt kulturpolitiskt arv och i stället se hela det kulturella Sverige. Detta kulturella Sverige är allt från amatörkulturen, folkdansen, Opera på skäret och det lilla, ideellt drivna motorcykelmuseet i Falköping till Junibacken i Stockholm. De små och de stora inom alla konstformer bidrar, såväl privata som statligt och kommunalt drivna. Kultursverige är, herr talman, en vacker sommaräng där små och stora samsas och där det sammanlagda värdet ger demokrati, välfärd och tillväxt. För mig är kultur livsviktigt, och all kultur både görs av människor och gör oss till människor. (Applåder)

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Anf. 115 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Herr talman! Det känns nästan som om Anne Marie Brodén inte har suttit här hela eftermiddagen och lyssnat på de tidigare inläggen och kanske även det som jag lyfte fram. Det du lyfter fram är bara att det skimrar, att det är så bra, att det finns kultur överallt och att alla får ta del av kultur, medan vi är flera som i talarstolen har lyft fram de ökade klyftorna, att det är färre som läser och att många barn och unga inte kan vara en del av idrottsrörelsen eftersom deras föräldrar inte har råd att betala avgiften. Jag lyfte fram musik- och kulturskolorna. På vissa håll lägger man ned eller ger inget bidrag över huvud taget. Det är ökade kostnader. Vilka barn är det som får ta del av verksamheterna? Jo, det är de som har råd att betala en avgift. Det är klart att man kan säga att det finns så mycket kultur. Ja, det finns kultur för alla dem som har råd. Men hur får vi möjlighet att se till att alla får ta del av kultur, även de som inte har fått mängder med skattesänkningar eller de som jag lyfte fram, som faktiskt har fått betala för att andra ska få mer i plånboken? Det är de sjuka och de arbetslösa som har fått mindre att kunna konsumera kultur för när kulturministern säger att den största kulturpolitiska reformen är att man har sänkt skatterna. För mig blir det väldigt innehållslöst när man säger att man ser kulturen som en viktig del i samhället, att den innebär en aspektpolitik för hälsan, för vården och för allt möjligt. Men hur är det med dem som inte får ta del av kulturen? Struntar vi i dem? Vänder vi bara ryggen åt dem? Eller vad tycker Anne Marie att vi ska göra för att alla verkligen ska få ta del av kulturen?

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 116 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Det är givet att man kan flytta fokus från det som betänkandet handlar om. Jag har lyssnat på debatten i eftermiddag. Det finns de som har svårigheter med höga avgifter i kommunerna - det har debatterats. Det är inte så att jag inte ser dessa saker. Men vad jag har lyft fram är att det har lagts mer pengar på kulturen än någonsin tidigare i Sverige. Vi har också försökt förstärka regionerna och på det viset också kommunerna. Jag tror att kulturplanen och samverkansmodellen kommer att visa - och redan gör det i viss del - att man jobbar aktivt med att kulturen kommer högt upp på den politiska dagordningen. Man kan naturligtvis välja att svartmåla allt. Man kan också välja att ibland försöka framställa det så att regeringen inte gör något. Det är lite olika strategier från oppositionen. Jag tror inte att något av det är sant. Det är givet att det finns barn som har det tufft. Jag sitter i Allmänna barnhusets styrelse. Vi tittar speciellt på till exempel de barn som har det långvarigt tufft. Där försöker man hitta olika lösningar. Gunilla Carlsson lyfte upp en helt annan sak i sin diskussion. Det var utanförskapet, som Gunilla Carlsson sade hade ökat. Men siffrorna talar ju om det motsatta. Det är nog viktigt att försöka hålla sig till fakta i den här diskussionen. Men visst ser vi dem som har det tufft, och det är också därför som vi gör ytterligare satsningar. Jag delar den uppfattning som Folkpartiet och Christer Nylander framförde tidigare, att det är olyckligt att kommunerna ibland både höjer avgifter och drar ned. Jag tycker att kulturen har en alldeles särskild ställning och är viktig för alla barn. Det är därför vi har slagit fast att barn och unga i Sverige har rätt att få kultur. Det är därför Skapande skola är så viktig. Jag var så förvånad när Gunilla Carlssons parti var emot Skapande skola och tyckte att det var något besvärligt som kom. Nu har man vänt lite, eftersom man ser att det ger goda effekter. Det är inte så att det är några avgifter för barnen, utan här tillför man resurser till skolorna och förhoppningsvis också på sikt till förskolorna.

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Anf. 117 Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)

Herr talman! Men även när det gäller Skapande skola ser vi stora skillnader. Det är inte så alla barn i alla skolor får ta del av Skapande skola-pengar, utan det är vissa elever och vissa skolor. Det beror på vilken aktiv lärare man har, vilken aktiv rektor man har, om man får ta del av det. Det är klart att vi inte är glada över det. Vi har ställt oss bakom Skapande skola. Men jag tycker att ett av problemen är att vi inte når ut till alla barn. Jag hade önskat att vi hade haft en utbildningsminister som någon gång lyfte fram de estetiska ämnena som viktiga ämnen i skolan. Men jag tror aldrig att jag har hört Björklund nämna dem över huvud taget, utan det är bara svenska, engelska och matte som är de viktigaste. Musik och bild har inte i skolan att göra, känns det som många gånger. Risken med kulturpolitiken som en del av aspektpolitiken är att man lägger över mer och mer på regionerna. Vi får mer och mer signaler om att kulturpolitiker petar i saker. Jag tror att det var Christer Nylander som här tidigare sade att vi inte ska styra vart pengarna till kulturen ska gå. Nu får vi alltmer signaler om att kulturpolitiker till och med vill vara med och tala om vad man ska spela på scenerna för att vara beredda att lägga pengar på kulturen. Ser inte Anne Marie någon fara med att det hela tiden handlar om aspektpolitik? Man ser inte att kultur har ett egenvärde, utan man satsar på kultur för att det är en del av näringslivets utveckling eller för att det är bra för hälsan eller något annat. Jag tror att kulturen ger sådana effekter ändå, men när man bara pratar om kultur som en del av något annat - alltså som en del av aspektpolitiken - tycker jag att man förminskar kulturen och kulturens kraft i samhället. Man gör kulturen mer och mer beroende av att vara bra för andra saker.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 118 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Jag ska läsa direkt ur mitt tal: "Regeringen har slagit fast att kulturens egenvärde och rätt att utrycka sig fritt är grunden i all kulturpolitik." Jag vet inte om Gunilla hörde det. Det är givet att vi slår vakt om det. Men det innebär inte att vi är emot alla de goda effekter som kulturen har och som vi lär oss mer och mer om, inte minst genom forskningen. Man ser gärna bekymmer. Jag tycker att Gunilla ska gå till en del av sina kolleger i vissa kommuner, som har varit motståndare till Skapande skola och därför inte har sökt några medel. På vår kant försöker vi jobba så att alla kommuner tar ett aktivt ansvar för att föra ut till skolorna. Jag besökte Andersbergs skola för ett tag sedan. Den ligger i ett väldigt utsatt område i Halmstad. Där jobbar man oerhört engagerat med att ta in författare och med att få inte minst killarna att intressera sig för läsning. Man har skrivit uppsatser och dikter som nu är en bok på biblioteket. Det är ett gott exempel på vad Skapande skola kan betyda både för integration och för ett utsatt område. Här finns det många goda exempel, och det kanske också är bra att vi lyfter fram dem. Jag vill också kommentera en annan sak som Gunilla Carlsson tog upp. Det handlar om Bergmancentret på Fårö. Gunilla glömde att säga hur mycket som redan är satsat på Ingmar Bergman. Hon fick det i stället att låta som att regeringen inte gör något eller inte har gjort något. Låt mig nämna att man 2007 avsatte 20 miljoner till en speciell Ingmar Bergman-satsning. År 2010 avsatte man 1 ½ miljon till festivalen och ytterligare 750 000 till ett arkiv. Fårö har fått 500 000. Därtill har man fått 3 miljoner av Arvsfonden, och man söker dessutom medel på det regionala planet. Detta hör ihop med vår diskussion om att regional kulturpolitik kan vara minst lika bra som en nationell, statlig kulturpolitik. Gunillas parti lyfter ofta fram att nationens politik är mycket viktigare än den lokala eller regionala, men här har Gotland alla möjligheter att stödja Fårö.

Lars Ohly (V)

Anf. 119 Lars Ohly (V)

Herr talman! Låt mig börja med att rätta mig. Jag sade att jag yrkade bifall till reservation 7, men det ska vara reservation 9 under punkt 7. Anne Marie Brodén säger att det är viktigt att inte svartmåla. Jag håller med om det. Lika viktigt är det att inte skönmåla. Man måste försöka hitta den där balansen som är så svår att finna när vi är färgade av våra politiska uppfattningar och av de förslag vi har lagt fram och så vidare. Det finns dock några beslut som har fattats som jag menar påverkar möjligheten att göra det som utskottet skriver i betänkandet, till exempel att se till att tillgången till kultur är någorlunda jämnt fördelad över hela landet. Då vill jag fråga Anne Marie Brodén: Hur har nedläggningen av Rikskonserter bidragit till detta? På vilket sätt har nedläggningen av Rikskonserter bidragit till att tillgången till kultur i hela landet har stärkts, vilket ju utskottet skriver är en målsättning? Hur har tillgången till professionellt utövad kultur ökat genom att man har återinfört entréavgifterna på statliga museer? Det är ju ett beslut som Anne Marie Brodén står bakom. Om man nu tycker att det är viktigt med professionellt utövad kultur - och dit hör det fantastiska, enorma kulturarv som finns i både statliga och regionala museer - borde det väl vara en uppgift för politiken att se till att trösklarna för att ta del av det är så låga som möjligt? Och vad tror Anne Marie Brodén att de ganska höga avgifter som en del kommuner tar ut för deltagande i kulturskolan innebär för barns möjlighet att själva utöva kultur? Det finns kommuner som tar 1 600-1 700 kronor per termin. Det är mängder av föräldrar som inte har råd med det. Ser Anne Marie Brodén detta som ett problem i förhållande till det som utskottet skriver i betänkandet? Detta är några frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 120 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Jag delar Lars Ohlys uppfattning att vi ska försöka nyansera diskussionen. Vad jag försökte göra i mitt anförande var också att lyfta fram de satsningar som faktiskt är gjorda, inte minst på jämställdhetsområdet. Då blir det en del miljoner. Det är jag glad för att jag kan säga. Självklart hade Rikskonserter sin roll att spela, men vi i utskottet träffade också flera andra aktörer inom musiklivet som inte ansåg att Rikskonserter fullt ut fyllde den kostym man skulle fylla. Jag har själv varit ordförande i Musik i Halland, det regionala musiklivet, och också varit vice ordförande i det nationella. Många av de saker som Rikskonserter gjorde gör nu de regionala musikorganisationerna, och de gör det väldigt bra. Dessutom lyssnade vi förra veckan i utskottets hearing på Stina Westerberg från Musikverket, som berättade om hur mycket spännande som var på gång där. Jag är inte så orolig som Lars Ohly när det gäller framtiden för musiklivet, både det regionala och det nationella. Detta med avgifter till museer har vi diskuterat många gånger. Det är ju avgiftsfritt för barn och unga, och det är väldigt viktigt att hålla fast vid. Sedan står det museerna fritt att själva prioritera när man ska ha avgifter och inte, men pengarna ska i huvudsak gå till bra utställningar. Det är många som belyser detta. Vissa gånger har det blivit avgiftsfritt, och andra gånger har man tagit en avgift. Det väljer museerna själva. Jag delar oron när det gäller avgifter till kulturskolan. Det är ett bekymmer när man sätter väldigt höga avgifter. Det är dock kommunerna som bestämmer detta själva. Vi har i vårt parti och i Alliansen fört fram att vi gärna vill att man ser på till exempel Nacka. Många kommuner har låga avgifter men jättelång kö. Det är inte ett dugg bättre. Nacka har infört en musikskolepeng, där alla får en check från kommunen. Då kommer den också alla till del och går till en musikskola, antingen privat eller offentlig. Det tycker jag är en bra modell.

Lars Ohly (V)

Anf. 121 Lars Ohly (V)

Herr talman! Jag kan välja att tolka Anne Marie Brodén positivt. I några delar fanns det ändå ett erkännande av att det kanske inte var problemfritt att lägga ned Rikskonserter, även om Anne Marie Brodén har en positiv uppfattning om att mycket av det uppdraget nu har överförts till andra producenter. När det gäller avgiftsfriheten på museer är det uppenbart att Anne Marie Brodén tycker att det var ett bra beslut att ta bort den. Därmed har jag fått svar på min fråga om Anne Marie Brodén inte tyckte att det påverkade tillgängligheten negativt och om detta inte var ett problem. När det gäller kulturskolan har det funnits förslag här i riksdagen om att vi skulle avsätta pengar för att få en enhetlig avgift och en maxtaxa för kulturskolan. Det har Anne Marie Brodén med flera avslagit. Allt detta är sådant som jag menar skulle kunna regleras i en kulturlag. Då skulle man peka ut kulturens betydelse och vikten av tillgång till professionellt utövad kultur, vikten av att de som utövar denna professionellt utövade kultur får goda villkor och vikten av tillgång och möjligheten att själv få pröva på, inte minst för barn och ungdomar men även för vuxna. Därigenom skulle man kunna sy ihop det här. Därför har jag valt att särskilt yrka bifall till reservation 9, som särskilt pekar på vikten av att vi tar efter Norge lite och tänker efter hur vi ska kunna stärka kulturens betydelse. Hur ska vi kunna göra den så viktig som alla talare i den här debatten påstår sig vilja göra den? Även Anne Marie Brodén hade fantastiskt fina formuleringar om kulturens betydelse, men de fina orden göder inte en enda konstutövare, och de gör inte att barn och unga får tillgång till möjligheten att själva utöva kultur. Det krävs något mer. Det krävs nämligen prioritering och resurser, och där står tyvärr regeringen och den borgerliga majoriteten tomhänta.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 122 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Jag tittade på hur många som besökte scenkonsten förra året. Det var 7 miljoner besökare. I Sverige har vi oerhört hög besöksstatistik och hög kulturkonsumtion men också högt kulturutövande. Vi har inga dåliga siffror att luta oss mot. Det är klart att man kan snegla på Norge. Vi har valt en lite annan modell, och det är att få ett mer regionalt inflytande på kulturen. Jag tror att det är väldigt bra. Jag tror också att precis det som hände i fredags hemma i mitt län är bra, att regionstyrelsens ordförande sitter och diskuterar med vd:n på Rikskonserter hur viktigt det är med kulturen i ett län och i kommunerna. Det händer något när vi för ut kulturen i länen. Därför tror jag att det är rätt modell som vi har valt. Vi har också sedan 2006 satsat 730 miljoner mer till kulturen. Det är givet att vi tror att det har effekt. Vi har lite olika modeller. Vi har lite olika syn på kultur ibland. De vackra ord som Lars Ohly sade att jag sade står jag bakom. Jag tycker att kulturen är väldigt viktig. Så gör också statsministern. Det finns tydligt i regeringsförklaringen. Där finns både idrotten och kulturen med på ett mycket bra sätt. Och det är givet att vi fortsatt kommer att satsa på alla viktiga områden och inte minst också på scenkonsten. Det har stor betydelse att man vill och kan jobba och verka på kulturområdet. Jag ska gå tillbaka till Skapande skola. Vi kan titta på de möjligheter som det har givit att få fler arbetstillfällen. Det har varit väldigt positivt. Och pratar vi med Svensk Scenkonst eller vem som helst som vi har träffat och diskuterat med inför vårt arbete med kulturen 2020, som Moderaterna har gjort, ser vi tydligt att det har svängt och att man har en mycket positiv bild av regeringens kulturpolitik i dag, trots att Lars Ohly säger något annat i debatten.

Tina Ehn (MP)

Anf. 123 Tina Ehn (MP)

Herr talman! Jag vet inte var jag ska börja. Jag kan väl börja med det som jag brukar säga. Jag tycker att det är för lite kultur i utbildningssystemet. Det är för lite kultur för unga människor. Det är för lite insikt om kulturens betydelse i politiken, tror jag, över huvud taget. Jag tycker att vi har en trött kulturpolitik i det här landet, och jag tycker inte om den utbildningspolitik som vi har där man till exempel har tagit bort de estetiska ämnena som var obligatoriska i gymnasiet. Jag tycker att det utvecklas åt helt fel håll. Vi hör ofta från Anne Marie Brodén, Moderaterna och Alliansen om projektet Skapande skola. Det är svårt att säga att det är ett dåligt projekt. Det kan man kanske inte säga. Men man kan ändå vara lite kritisk. Det har gått från 32 miljoner till 150 miljoner kronor på fyra år. Är det för elevernas kontinuitet när det gäller kultur och estetisk verksamhet, eller är det för konstnärens möjlighet att komma till skolan? Det behöver inte vara fel, det ena eller det andra. Men frågan är vad man får för effekter. Vad är det man vill ha ut? Har man något slags tanke bakom detta, att det finns en kontinuitet, en kvalitetssäkring, för eleverna? I och med att det är en kulturskapare som kommer till skolan kan man tänka sig att det finns en kvalitetsstämpel där och att man är nöjd med det. Det här är den kultur man erbjuder. Men gör man så inom andra utbildningsområden? Knappast. Jag tycker att det är viktigt att ha lite självkritik och ändå se att man alltid lyfter det här området, Skapande skola, som ett slags ersättning för det som fattas. Det är någonting som jag tycker att vi borde diskutera mycket mer, och jag skulle gärna vilja höra Anne Marie Brodéns syn på det.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 124 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Det är klart att oppositionen gärna vill säga, och kanske också tycka, att det är en trött regering. Jag tog med det absolut senaste, aktuella, när det gäller regeringens kulturpolitik. Det är två hela sidor med mycket aktiviteter, både sådana som sker och sådana som kommer att ske. Så jag delar inte riktigt den uppfattningen. Kulturarvet har vi kanske pratat om. Det är kultur för äldre, Kulturarvslyftet, Kulturbryggan, kulturella och kreativa näringar, kultursamverkan, Skapande skola och mer kultur i skolan. På medieområdet har vi många olika områden. Inom idrotten har vi flera olika satsningar. Det är inte så att det inte händer något, men det är möjligt att det kan hända ännu mer. Jag delar den oro som finns hos Tina Ehn, att skolan kan, vilket den inte får enligt den uppgift skolan har, ta bort den andra kulturen. Vi försöker följa detta, och Kulturanalys har ett särskilt uppdrag att titta på att skolan gör det man ska enligt det uppdrag man har. Sedan kommer Skapande skola som ett plus på detta. Så är det tänkt, och så hoppas jag också att det är. Vi har också uppmärksammat att vissa kommuner minskar på kulturskolan och tycker att det är väldigt olyckligt. Men det finns andra saker som händer i vissa kommuner, och det är att man för in kulturskolan på biblioteken eller att man försöker samordna allting till att bli något som kanske inte riktigt känns så specifikt som kulturskolan en gång var tänkt. Här finns det säkert mycket mer att följa upp. Därför är det viktigt att vi just har bildat denna myndighet, Kulturanalys, som ger oss mer underlag och fakta i det fortsatta arbetet. Jag delar som sagt inte oron över att det händer för lite när det gäller den nationella kulturpolitiken, och jag är positiv när det gäller regionerna. Men vi behöver också bevaka att det finns kultur i skolan på ett naturligt och riktigt sätt. Där delar jag Tina Ehns oro.

Tina Ehn (MP)

Anf. 125 Tina Ehn (MP)

Herr talman! Det känns bra att höra att det finns lite grann av insikt när det gäller det som händer med musik- och kulturskolorna. Det finns ändå en oro hos regeringsföreträdarna här. Jag tror att det är någonting som vi får titta på. Vi kan vara överens om att Skapande skola är ett intressant projekt, men vi måste på något sätt se allt det vi har och det som fungerar otroligt bra och som har lyft väldigt mycket, inte minst musiken i Sverige. I dag hör vi att det läggs ned musik- och kulturskolor i kommuner. Det är otroligt allvarligt. Här behöver vi reagera. Hur ska vi göra? Det kan vara på olika sätt. Det finns tankar om musikskolelagar eller kulturskolelagar. Det finns det förslag som nämndes här, om en musikskolepeng. Hur fungerar det? Är det någonting som alla kommuner ska åläggas att göra? Jag tror att det är otroligt viktigt att vi tittar bredare på detta än att bara lyfta de här enskilda projekten, som Skapande skola, och ha det som något slags grädde över allting som är svårt. Ni vet, när man har en tårta med olika gropar kan man släta ut den med grädde. Det tror jag inte är bra, för det behövs en substans i det här med kulturen och den estetik som vi behöver allihop för att utvecklas, speciellt barn. Det var intressant att Skåne lyftes som ett exempel. Jag måste slå mig för bröstet lite. Där har Miljöpartiet ordföranderollen i Kultur Skåne. Det känns bra att det var ett positivt exempel, hur man jobbar där. Jag vet att man jobbar väldigt bra.

Anne Marie Brodén (M)

Anf. 126 Anne Marie Brodén (M)

Herr talman! Det är givet att man försöker lyfta de speciella satsningar som görs i en sådan här debatt, men jag delar uppfattningen att kulturen är mycket större. Jag försökte räkna upp alla olika områden och alla de människor som är verksamma inom kulturen och som har en väldigt stor betydelse, inte minst för barn och unga. Det är därför vi har slagit fast i kulturpropositionen att barn och unga har rätt till kultur. När jag är ute och lyssnar på Kulturrådets representanter, när de talar runt om i landet, lyfter de fram att det äntligen finns en rättighet för barn och unga att få tillgång till kultur och att de tycker att det är väldigt bra att regeringen har satt ned foten på det området. Sedan är det givet att Region Skåne har gått före. Jag tycker att man har gjort det av flera skäl. Man vågade börja med kultur på recept. Man har mycket runt kultur för äldre. Umeå har också gått före. Där gör man väldigt mycket breda kultursatsningar. Umeå har blivit utnämnd till årets kulturhuvudstad 2014. Utskottet ska snart åka dit på besök för att lära ännu mer. Där ser man hur kulturen liksom kan gå in i varenda del i samhället och bli mycket spännande för Umeå, som en attraktiv stad. Jag tror att det är det som vi vill att regioner och kommuner ska se, det som vi som är riktigt engagerade i kultur tar för givet, att detta betyder något alldeles speciellt. Kanske betyder det att man flyttar till Skåne, för man tycker att de är så nytänkande och vågar saker där. Eller så flyttar man till Halland, för de har så mycket spännande kultur i Halland. Eller så flyttar man någon annanstans. Jag tror att det är precis på det sättet som vi har velat lyfta upp kulturen och kulturens roll i samhället. Det ska inte misstolkas som att vi inte ser kulturens betydelse för dess egen skull, för yttrandefriheten och för demokratin. Men det är också intressant att prata om aspektpolitik. Jag tror att detta med kulturens betydelse för hälsan, kulturens betydelse för tillväxt och så vidare verkligen har slagit rot. Det är alltså en bra framgångssaga trots allt.

Christer Nylander (FP)

Anf. 127 Christer Nylander (FP)

Herr talman! Jag tyckte att det var ett på många sätt givande och intressant replikskifte som följde på Anne Marie Brodéns anförande nyligen. Jag tyckte nog att Anne Marie Brodén står för den politik som jag tycker är bäst av det som redovisades - och inte bara därför att hon tyckte att folk skulle flytta till Skåne. När man lyssnar på oppositionen och läser betänkandet ska man såklart komma ihåg att detta är ett betänkande som handlar om motioner. Men i de reservationer som kommer från oppositionen är det mycket utredningar och mycket kartläggningar. Man skulle kunna hänga upp sig på det om man valde att vara konfrontatorisk. Jag har valt att inte vara det utan att i stället lyssna på det som lyfts fram i debatten här. Jag tycker att det finns en hel del områden där vi skulle kunna hitta gemensamma vägar framåt. Det är till exempel bra att oppositionen lyfter fram kulturskolan och musikskolan på många sätt. Jag saknar möjligen ibland en diskussion om kvaliteten. Man ska inte bara diskutera priset och avgiften utan också fundera på att det är ganska stora kvalitetsskillnader mellan olika kommuner när det gäller musikskolan. Det innebär att man även om man skulle ha råd att gå där inte alltid får den undervisning som man skulle behöva. Det kanske skulle behövas någon form av nationell uppföljning också av kvaliteten i kulturskolan. Det är bra att Gunilla Carlsson lyfter fram scenkonstpensionerna, som vi vet är en helt avgörande faktor när det gäller planeringen och budgeten ute i regionerna. Det är också bra att utskottet i ett annat betänkande har varit mycket enigt om att detta måste lösas. Det är bra att exempel som Bergmancentret lyfts fram. Jag tror att vi i Sverige måste bli bättre på att lyfta fram de goda exempel som finns. Det handlar både om kulturpersonligheter som genom historien har varit stora - inte minst August Strindberg som nu syns runt om i Europa och i världen - och Bergman, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf och om många andra som är tydliga kulturpersonligheter. Vi skulle på olika sätt kunna lyfta fram dem bättre. Det är bra att Tina Ehn och Lars Ohly så tydligt lyfter fram amatörkulturen. Jag själv och Folkpartiet tenderar ibland att inte tala så mycket om den. Men vi vet hur viktig den är, inte minst runt om i landet. Den är viktig för att få människor att växa som just människor genom att själva delta i amatörkultur eller på olika sätt ta del av dem. Man berikar varandra på detta sätt. Jag kan tycka att Tina Ehn har en poäng i hur detta kan lyftas fram ytterligare. Vi har gjort ganska stora satsningar från Alliansens sida på amatörkulturen via de anslag som folkbildningen har fått. Men det kan säkert göras mer. Jag tror att det kreativa skapande som finns inom amatörkulturen runt om i Sverige är stimulerande och bra för människor. Jag tycker att Lars Ohly är lite negativ i sin syn på Alliansens kulturpolitik. Det är inte oväntat; det tillhör uppdraget. Men man måste ändå konstatera att alliansregeringen har lyckats lyfta kulturpolitikens budget under varje år, precis som Anne Marie Brodén tidigare sade. Det har kommit mer resurser till amatörkulturen genom folkbildningsanslaget. Jag är inte säker på att man ska peka ut Statens musikverk, som är den plattform som har skapats, som ett misslyckande efter den korta tid som har gått. Jag tror tvärtom att de gör ganska mycket som är bra. Jag tror också att man ska fortsätta att fundera på hur jämställdheten kan bli bättre trots att regeringen har gjort ganska många insatser för att förbättra jämställdheten inom kulturlivet. Men jag delar åsikten att det är viktigt för oss som sitter i Alliansen att inte bara titta på det som Tina Ehn talar om - grädden - utan också fundera på de håligheter som behöver slätas ut. Det är klart att det finns ett behov av att fortsätta lyfta fram kulturpolitiken och att göra kulturen viktigare i samhället. Jag tror, herr talman, att det framför allt handlar om att möta de utmaningar som Sverige står inför framöver. Kulturen blir allt viktigare både för oss som land och samhälle och för oss enskilda individer. Det handlar om att i en snabbt föränderlig värld genom kulturen lära sig att förstå mer av sig själv men också mer av sin omvärld. Det handlar om att genom kulturen förbättra sin egen kreativitet men också mänsklighetens kreativitet. Vi står inför så stora utmaningar just nu att människor måste bli mer kreativa för att lösa det klimathot, den medicinproblematik och den utvecklingsproblematik som finns runt om i världen. Det är viktigt att kulturen tar större plats därför att det i människans utveckling blir ett alltmer kulturaliserat samhälle. Då måste också kulturpolitiken hänga med i detta. Vi måste fortsätta att flytta fram positionerna, att flytta fram kulturpolitiken och att göra kulturen viktigare i samhället. Här har vi från Alliansen en hel del att lära oss och fundera på när det gäller att utvärdera oss själva. Men också oppositionen har anledning att fundera på hur de utvecklar sin politik. Genom jämförelsen mellan olika partiers kulturpolitik kan vi också bli bättre tillsammans. Det är till exempel viktigt att både slå fast detta om kultur i hela landet och våga säga att det ibland är viktigt att storstadsregionernas bit sticker ut. Inte minst i en globaliserad värld är det viktigt att man har ett antal regioner som syns på den globala arenan och att till exempel Stockholmsregionen är en region som man besöker därför att man vill ta del av den yttersta kvaliteten i kulturen, exempelvis konsten. Stockholm ska finnas med i diskussionen jämte New York och Berlin när det gäller ställen som man borde besöka när man ska se riktigt bra konst. Jag tror inte att det är dumt att ha några sådana regioner. I det perspektivet är det bra att behovet av ett nytt operahus i Stockholmsregionen lyfts fram också i detta betänkande. Men det handlar också om att se att behovet finns i hela landet. Jag tror att den regionaliseringspolitik som regeringen nu genomför är någonting som i grunden är bra och som vi dessutom kan utveckla. Precis som Anne Marie Brodén mycket tydligt noterade är det klart att även om kulturen och det kreativa blir allt viktigare i samhället måste man börja från grunden. Man kan inte starta en kreativ verksamhet eller en kulturell verksamhet bara för att man ska sälja saker. Kvaliteten och konsten i sig, egenvärdet, är naturligtvis grunden. Men man ska inte blunda för att när man väl har hög kvalitet eller mycket intressant kultur i ett land eller i en region kan det också föra med sig många andra positiva effekter. Det kan till exempel göra att ekonomin blir mer kreativ eller att människor mår bättre av att ta del av kulturen. Det finns också andra effekter av det som Anne Marie Brodén kallar för aspektpolitiken. Herr talman! Jag väljer att med detta yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Per Lodenius (C)

Anf. 128 Per Lodenius (C)

Herr talman! Centerpartiet värnar kulturens egenvärde och dess betydelse som samhällsberättare och aktiv part i samhällsutvecklingen. I Centerpartiet ser vi kulturens betydelse i många dimensioner. Dess unika värde för oss som enskilda människor är en del. Vi ser kulturens betydelse för välbefinnande och hälsa, för personlig och samhällelig bildning och för utmaning av konventioner. Kulturen bidrar till ett mer tolerant samhälle samtidigt som den har stor betydelse för innovationer och entreprenöriell utveckling. Hela samhället har behov av ett brett och omfattande kulturliv. Vi är mångfasetterade både som människor och som samhälle och vet att vi lockas och inspireras av de mest skilda kulturella uttryck. Därför är det också viktigt med en kulturell mångfald som ger utrymme för ett mänskligare, mer demokratiskt och friare samhällsliv. En uppgift vi har är att skapa förutsättningar för det nya som växer fram och som vi inte har någon självklar plattform för i dag. Vi måste också fortsätta att värna den ideella sektorn som gör så stora insatser. För att vidareutveckla en klok och vidsynt kulturpolitik är det viktigt att föra en bred dialog med företrädare för exempelvis de ideella organisationerna, med kulturarbetare inom olika områden, med näringsliv och med forskare. De kulturella och kreativa näringarnas betydelse för nationell och regional tillväxt, jobb och innovationer blir allt tydligare i dagens samhälle. Ett livskraftigt kulturliv bidrar också till en orts eller en regions attraktionskraft både vad gäller att locka till sig nya invånare och för att öka exempelvis kulturturismen. Centerpartiet i regeringen har därför tagit fram en handlingsplan för de kulturella och kreativa näringarna. Handlingsplanen går ut på att skapa långsiktigt goda villkor för dessa näringar. Kultursamverkansmodellen är också en viktig motor för att utveckla kulturen och samarbetet mellan aktörerna som finns i en region. Men för att detta ska fungera är det viktigt att den dialog som regionen för med kommunerna, det fria kulturlivets organisationer, studieförbunden, de ideella kulturorganisationerna och de professionella aktörerna blir så bra som möjligt. Kultur finns i hela vårt land. Mycket av den drivs genom ideella krafter men också genom - faktiskt - engagerade lokalpolitiker och inte minst engagerade kulturarbetare. Goda exempel finns över hela landet. Jag har själv haft förmånen att få besöka spännande kulturmål i vårt land. Jag tänker exempelvis på Avesta Art i Verket, Vara konserthus och Kalmar läns museum för att bara nämna några. Tips på besök att göra har jag fått från engagerade centerpartister runt om i vårt land. Det finns ett mycket stort engagemang i och en stolthet över vad man skapar på sin hemort. Det är fantastiskt att resa runt i Sverige och få se vilket engagemang som finns för kulturen. Jag tänker exempelvis på Panikteatern, som berättade för mig om sitt turnerande bland bygdegårdarna i vårt land. Det är en professionell teaterensemble som ser mötet med publiken, och de möten som sker i publiken, som en lika viktig del som själva teaterföreställningen. Det är en professionell teater som bidrar till sammanhållning och fest i den bygd de besöker. Jag tänker också på Gottsunda teater i Uppsala där jag har fått se en fantastisk föreställning tillsammans med två skolklasser och ett gäng byggjobbare. Förutom dans- och teaterföreställningarna, som för övrigt spelas gratis för Uppsala kommuns skolelever, bedriver Gottsunda teater en bred verksamhet - ofta med social prägel. Jag tänker bland annat på det mentorsprojekt man har, där teaterns skådespelare och dansare är mentorer för ungdomar från området. Hos Kulturskolan i Åre har man Krumsprång, som har som mål att stärka elever i behov av särskilt stöd. Det gör man genom olika kulturaktiviteter. Då man är en landsbygdskommun behöver man ibland ta till lite praktiska lösningar som kanske inte alltid är så konventionella men som har visat sig bli väldigt lyckade. Rock City i Hultsfred, där Svenskt Rockarkiv finns, besökte jag en torsdagskväll i januari. I dagens betänkande behandlar vi också en motion som rör just Svenskt Rockarkiv. Nu måste jag väl erkänna att formuleringen i utskottets ställningstagande kan uppfattas som lite missvisande. Jag vill vara tydlig med att jag inte ser Svenskt Rockarkiv som en regional angelägenhet. Fram till 2003 var det Statens ljud- och bildarkiv, placerat i Stockholm, som förvaltade detta kulturarv. Jag tror inte att någon då tvivlade på att det var en nationell angelägenhet. Sedan 2003 är det Rock City som förvaltar Rockarkivet, som för övrigt inte bara innehåller rockminnen. Ett mer riktigt namn tror jag skulle kunna vara populärmusikarkivet. Men nu är namnet Rockarkivet så etablerat att något namnbyte inte är aktuellt. Men att arkivet nu ligger i Hultsfred och inte i Stockholm kan ju inte innebära att det plötsligt har blivit en regional angelägenhet. Allt som är av riksintresse måste väl inte ligga i Stockholm? Det här är något som också Statens musikverk har insett. I en helt nyligen inlämnad skrivelse till Kulturdepartementet föreslår Statens musikverk att staten kliver in och tar ett ansvar för populärmusikens kulturarv i Svenskt Rockarkiv. Man nämner i skrivelsen att dokumentation, bevarande samt service till forskare, medier och allmänhet rörande populärmusik skulle kunna ingå som en särskilt profilerad del i Statens musikverks uppdrag och verksamhet, precis som andra musikgenrer gör i dag. Jag tänker bland annat på jazz och visa. Ett samarbete med Statens musikverk skulle betyda otroligt mycket för Svenskt Rockarkiv, som i dag till stor del drivs på ideell basis. Herr talman! Under mina resor i Sverige under våren kan jag konstatera att det finns ett stort engagemang för kultur i vårt land, ett engagemang som måste stöttas och uppmuntras. Kulturen hjälper oss att se världen runt omkring oss. Vi kan med en berättelse se oss själva med en klarare blick. Vi kan genom en teaterföreställning förstå andras livsvillkor. Vi kan uppfyllas av kraft, lust och glädje genom att dansa. Kulturen kan berika oss i alla livets situationer. Den kan roa och den kan oroa. Kulturen har så många olika uttryckssätt att vi alla kan finna något som passar, om vi bara får chansen. För att alla ska få chansen att uppleva kultur och också själva aktivt kunna delta krävs rätt förutsättningar. Det finns mycket god kultur att tillgå där samhället genom stat, regioner, landsting och kommuner bidrar till finansieringen. För oss i Centerpartiet är det viktigt att dessa medel också bidrar till att fler får tillgång till kulturen. Kulturen är en viktig del i ett hållbart samhälle. Utan kultur tappar vi en långsiktighet i vår samhällsutveckling. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Lars-Axel Nordell (KD)

Anf. 129 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Det finns en tydlig kristdemokratisk princip om ansvars- och maktfördelning. Den heter subsidiaritetsprincipen. I dag används den inte bara av kristdemokratiska partier utan, tror jag, av alla partier på Europanivå. Många svenskar tycker att det är svårt att uttala ordet "subsidiaritet", och därför har det gjorts försök att hitta svenska översättningar, som inte alltid har varit så lyckade. Bland annat säger man "närhetsprincipen", men det täcker inte in hela begreppet, eftersom subsidiär betyder understödja. Det handlar om att vi bygger vårt samhälle inte uppifrån och ned utan nedifrån och upp och att beslut därmed ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga eller effektiva nivå. Det kommunala självstyret, med rötter ända hos Gustav Vasa, är något som vi vill vara rädda om, och vi gillar också decentralisering. Men subsidiaritetsprincipen innebär att nivån som ligger över ska understödja de lägre nivåerna att ta sitt ansvar. Det innebär att en kommun inte ska beröva en familj dess ansvar för barnomsorgen, utan kommunen ska understödja och komplettera. På samma sätt är det med staten gentemot kommunerna, eller EU, som har en viktig understödjande roll gentemot medlemsländerna, till exempel när det gäller sammanhållningspolitiken. Lägsta möjliga ändamålsenliga nivå kan innebära att vi kommer fram till att vissa frågor, till exempel de som handlar om internationell brottslighet eller narkotikasmuggling, måste upp på en övergripande EU-nivå för att bli ändamålsenliga eller effektiva. Herr talman! Samverkansmodellen på kulturområdet bygger på samma principer, just subsidiaritetsprincipen. Och den har blivit en succé. Tidigare fördelade staten sina kulturpolitiska anslag i detalj även till regionala självstyrelseorgan. Oavsett om det till och med kunde råda total enighet i en region om hur man ansåg att resurserna skulle fördelas visste staten alltid bäst. Men sedan det här har införts kan kommunerna och landstingen vara med och påverka. Den kultursamverkansmodell som sjösatts omfattar från och med i år 16 av 21 län. Det innebär en tyngdpunktsförskjutning från centralt fattade beslut till ett ökat regionalt ansvar för kulturområdet. Inom ramen för de nya nationella kulturpolitiska målen, som riksdagen antog i december 2009, ska regionala och lokala prioriteringar få ökat genomslag och föra kulturen närmare medborgarna. Det finns en viktig förutsättning. Det är att respektive region eller landsting har arbetat fram en regional kulturplan i samverkan med länets kommuner. Arbetet med den regionala kulturplanen ska även ske i dialog med det civila samhället och de professionella kulturskaparna. Modellen bidrar därmed till att skapa strategiska mötesplatser för de många aktörer som på nationell, regional och lokal nivå verkar för kulturens utveckling i hela samhället. Jag vill understryka att samverkansmodellen är bra. Den är viktig för kulturutvecklingen i vårt land. Herr talman! Det statliga bidraget till regional kulturverksamhet uppgår i dag till 1,28 miljarder kronor. För att underlätta utvecklingen av samverkansmodellen tillfördes 25 miljoner kronor för 2012, och en förstärkning har aviserats även för 2013 och 2014. Förstärkningen ska inriktas mot verksamheter som förnyar och utvecklar kulturområdet, vad gäller både konstnärliga uttryck och nydanande sätt att tillgängliggöra och sprida kulturen till nya och bredare publikgrupper. Utskottet anser att det är angeläget att fortlöpande följa upp och utvärdera kulturpolitiken för att försäkra sig om att de nationella målen också får genomslag i praktiken. Det var också bakgrunden till bildandet av Myndigheten för kulturanalys. Av de 25 motionsyrkandena från den allmänna motionstiden 2011 som behandlas i betänkandet kan man konstatera att det finns ett betydande intresse och engagemang från ledamöterna i Sveriges riksdag för kulturpolitiska frågor. En motion handlar om en intressant framgångssaga i norra delen av min valkrets, Örebro län. Herr talman! År 1999 presenterade eldsjälen, entreprenören, violinisten och operasångaren Sten Niclasson en vision om att skapa ett operahus av ett jättelikt gammalt virkesmagasin mitt ute i glesbygden intill sjön Ljusnaren i Ljusnarsbergs kommun i norra delen av Örebro län. Han hade bjudit in länsstyrelsens styrelse, där jag var ledamot. Han klev upp på en gul uppochnedvänd läskedrycksback - den gamla sorten, ni vet, för 25 flaskor - som han hade placerat mitt på golvet i virkesmagasinet och gav med full hals prov på vilken fantastisk akustik som den gamla byggnaden bjöd på. Där stod vi, helt fascinerade över hur det lät, över hur hans vision såg ut och över hans handlingskraft och engagemang. I dag, 13 år senare, har Opera på Skäret under åtta års tid spelat opera och utvecklats till Sveriges största operafestival med 15 000 besökare förra sommaren då de under fyra veckor spelade Carmen. Alltsedan Opera på Skäret startade har frågan om att få till stånd en stabil och långsiktig finansiering varit aktuell. Därför är det glädjande att ett statsbidrag på 600 000 kronor nu kommer att utgå till landstinget och ingå i samverkansmodellen för att tillförsäkra Opera på Skäret en framtid där också kommun och landsting är med och finansierar. Detta är bra, men tillsammans utgör det offentliga stödet ändå enbart 30 procent av verksamhetsbudgeten medan 70 procent finansieras genom biljettintäkter och sponsring. Det är extremt högt och leder till att ambitionen att satsa på vissa saker, till exempel föreställningar för barn och ungdomar eller turnéverksamheten, måste stå tillbaka. Det är beklagligt. I betänkandet lyfter utskottet också fram regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar. Planen utgör en del av en fördjupad samverkan mellan näringspolitiken och kulturpolitiken och omfattar en satsning på totalt 73 miljoner kronor under åren 2009-2012. Det övergripande målet är att stärka entreprenörskap och företagande inom kulturområdet och att främja kulturell och kreativ kompetens i näringslivet för ökad konkurrenskraft och innovationsförmåga. Insatserna i handlingsplanen utgår från de kulturella och kreativa entreprenörernas behov och möjligheter. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande.

Isak From (S)

Anf. 130 Isak From (S)

Herr talman! Det känns riktigt bra att komma så här i slutet av en lång kulturdebatt. Det är vi inte riktigt vana vid här i Sveriges riksdag. Jag ska tala om betydelsen av framtidstro, internationellt kulturutbyte och tillväxt i de kreativa näringarna. Naturligtvis har det sin utgångspunkt i kulturhuvudstadsåret 2014 i Umeå. Det finns en motion från Helén Pettersson om kulturhuvudstadsåret som ett nationellt intresse som är viktig. Jag står dock bakom utskottets gemensamma text i betänkandet, som ändå blev ganska bra. Orsaken till att vi inte reserverar oss till förmån för motionen är vikten av att vi står enade, så att vi alla kan känna att 2014 blir vårt år. Vad är då kulturhuvudstadsåret? Den initiala idén med Europas kulturhuvudstäder sägs ha börjat efter en pratstund mellan de tidigare grekiska och franska kulturministrarna medan de väntade på ett försenat flyg på Atens flygplats. De berörde behovet av att lära känna varandra mer inom Europa. Den grekiska ministern, mrs Mercouri, följde upp idén, och redan i juni 1985 lanserades Europahuvudstaden för kultur vid ett möte för EU:s kulturministrar. Huvudsyftet var att öka kunskaperna om varandra och föra Europas folk närmare varandra. Aten blev utsett till kulturhuvudstad det första året. Europas kulturhuvudstad är i dag ett årligt evenemang med syfte att belysa vårt gemensamma kulturarv och väcka intresse för den kulturella rikedom som finns inom Europa. Mer än 40 städer har fått äran att genomföra kulturhuvudstadsåret, från Stockholm till Genua, Aten till Glasgow och Kraków till Porto. Jag har själv varit i Liverpool efter Liverpools genomförande och i Åbo innan Åbo genomförde sitt kulturhuvudstadsår. För Åbos del var det för att se på ansökan och förberedelserna, och för Liverpools del var vi där 2009 med Regionförbundet i Västerbotten för att se vad det blev av det. I Liverpool lyfte man faktiskt en hel stad som var ganska nedkörd. Det var en gammal industristad som var ganska förfallen. Man gjorde en statlig, regional och kommunal jättesatsning för att lyfta Liverpool, som är väl värt att åka och titta på fortfarande. En stad väljs inte som en Europahuvudstad för kultur endast för vad den är i dag utan främst för vad den planerar att göra under kulturhuvudstadsåret och därefter. Det måste vara något speciellt. Det är dock en väldigt lång resa. För Umeås del började den redan 2008 när alla Sveriges städer bjöds in av regeringen via Kulturrådet att ansöka. Ansökan skulle innehålla obligatoriska uppgifter enligt EU-reglementet men också infomaterial, bilder, film eller ljud. Den viktigaste delen av ansökan var dock att presentera en budget som är heltäckande samt ett kulturprogram för hela 2014. Den 27 oktober 2008 beslöt kommunfullmäktige i Umeå att man skulle kandidera. Den 31 oktober 2008 lämnades ansökan över till Kulturrådet. Tre andra städer lämnade också in ansökningar - Gävle, Lund och Uppsala var med. Den 9 december 2008 meddelade juryn att Umeå och Lund hade gått vidare till andra omgången. Mellan januari och juni 2009 gjorde man en fördjupad ansökan. Den 7 och 8 september 2009 sammanträdde juryn och bestämde sig för att rekommendera Umeå. De meddelade Kulturrådet, som sedan meddelade regeringen. Regeringen nominerade Umeå som den svenska kandidaten. Den 10 och 11 maj 2010, två och ett halvt år efter utlysandet, fattade Europeiska unionens råd det slutgiltiga beslutet. Det första kulturhuvudstadsåret var som sagt Aten 1985. Sverige har varit värd en gång tidigare, med Stockholm 1998. Då bidrog staten direkt med 150 miljoner. Alla minns troligen inte pådraget för kulturhuvudstadsåret 1998 i Stockholm. Kanske har man också glömt kritiken från Statens kulturråd och kanske också den kritik som ligger till grund för att kulturhuvudstadsåret i Sverige har fått lite av en svart stämpel ute i landet. Kulturrådet lyfte fram att det var en satsning för eliten och de mest invigda och att väldigt lite kom ytterområdena till godo. Om man frågar stockholmarna kommer de förstås ihåg fyrverkerierna. Jag kan garantera, herr talman, att Umeå och Västerbotten kommer att leverera mycket mer än fyrverkerier 2014. Jag hoppas också att ni alla kommer och tittar. Numera utses två städer per år, och 2014 riktas blickarna mot Östersjön - Riga och Umeå. Det handlar om det nordliga perspektivet. Top of the world - det är ingen dålig benämning på Umeå - är en kraftsamling för det nordliga rummet i det europeiska huset. Här är Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Västernorrland alla delaktiga i satsningen. År 2014 är det nordligaste kulturhuvudstadsåret någonsin och även första gången Europa får se den samiska kulturen - vårt enda urfolk. Det kommer att väcka stor internationell nyfikenhet. Därför är en nationell investering för de nationella målen och en långsiktig strategi för besöksnäringen viktig. Visit Sweden har lanserat den största marknadsföringsinsatsen i Europa, top of the world ice tour. Då finns det lite att leva upp till. De åtta samiska årstiderna ligger till grund för ansökan. Det är ett unikt program och en strategi ända fram till 2050 för en internationalisering av hela regionen, attraktionskraft, förmögenhetsbildning, möjligheter i regionen, den innovationsdrivande kulturens framväxt, nya kreativa näringar och musik- och spelindustrin. EU har benämnt ansökan Excellent programme preparations, alltså goda förberedelser. Från början var 170 miljoner budgeterade i statliga medel. Det förutsätter att vi ligger fast. Det kräver öppna dörrar och ger legitimitet också åt nya näringslivsfinansieringar som är nödvändiga för att göra året och åren därefter goda. Det visar också på regeringens vilja att satsa på den nordliga regionen. Det är en engångssatsning med garanterat långsiktiga resultat. Sedan kan man välja att lägga den på ett eller två år. Sverige måste lyckas. Det handlar om tolv års gedigna förberedelser. 170 miljoner i statlig medfinansiering är den avgörande skillnaden. År 2014 är det Östersjöns tur, som vi fick höra i torsdags på utskottets hearing om internationellt kulturutbyte. Det är Umeås och Rigas tur som Europas kulturhuvudstäder. De ska vara motorer för kulturell utveckling och bidra till att öka förståelsen mellan Europas folk. Det är viktigt att påpeka att det är Sveriges regering som nominerat Umeå, så också regering och riksdag har ett tydligt ansvar. Umeås ansökan innehöll, förutom ett heltäckande program, lokal och regional medfinansiering, vilket är ovanligt. Så har det inte alltid varit tidigare. Men när också kommunen och regionen är med visar erfarenheterna att satsningarna blir bättre. De ekonomiska effekterna av Åbos kulturhuvudstadsår är betydligt större än väntat. Året som kulturhuvudstad har hittills medfört överskottsproduktionseffekter på 260 miljoner euro. Det är inte dåligt! Det nationella ansvaret är väl belagt när det gäller kriterierna för att bli EU:s kulturhuvudstad. Herr talman! Jag vet inte vad som är problemet, varför regeringen tvekar med att ge besked. Om vi som land inte tar vårt ansvar kommer det naturligtvis att få konsekvenser. Det kräver en egen budgetpost i höstens budget. Jag är lite besviken på mina kolleger från allianspartierna i utskottet. Anne Marie Brodén räddade det lite grann i sista replikskiftet med Tina Ehn där hon lyfte fram Umeås kulturhuvudstadsår. Annars var det tämligen tunnsått. Frågan till alliansregeringens stöttepelare här i kammaren är: Kommer det en egen budgetpost i höst? Är tanken att utarma övriga kulturaktörer och att ställa landsändar mot varandra? Vi socialdemokrater menar i alla fall att det är bra att vi får så stor medverkan som möjligt från institutioner och myndigheter. Men det är av yttersta vikt att vi snarast får besked från regeringen om de 170 miljoner som ligger till grund för att få privata finansiärer att våga satsa. Herr talman! Att vara kulturhuvudstad i Europa handlar om att umgås med Europa. Det bästa sättet att vitalisera en stad är att ge människor med olika ursprung möjlighet att mötas. Låt oss tillsammans, förutom att visa upp det nordliga perspektivet för Europa, göra 2014 till ett år av mångfald av kultur i hela landet. Jag hoppas att så många som möjligt av oss här i kammaren fortfarande är kulturpolitiker 2014 så att vi den 30 januari 2014 kan vara med på invigningen uppe i Umeå, då Vårdandets årstid inleds. Det är den första årstiden av de åtta som kommer att pågå ända till den 30 januari 2015.

Beslut

Beslut: 2012-06-13

16 förslagspunkter, 12 acklamationer, 4 voteringar

Webb-tv: Beslut

13 juni 2012

Protokoll med beslut

2012-06-13

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kultur i hela landet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Kr219 av Eva Sonidsson och Christina Karlsson (båda S),
2011/12:Kr223 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2,
2011/12:Kr231 av Johan Pehrson (FP),
2011/12:Kr278 av Tina Ehn m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2,
2011/12:Kr287 av Roza Güclü Hedin m.fl. (S) och
2011/12:N303 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 11.

Reservation 1 (S, V)
Reservation 2 (MP)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
S	0	97	0	15
M	96	0	0	11
MP	0	0	20	5
FP	21	0	0	3
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	171	115	20	43
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. En feministisk strategi för kulturlivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr307 av Bengt Berg m.fl. (V) yrkande 1.

Reservation 3 (V)

3. Folkkulturen och amatörkulturen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Kr278 av Tina Ehn m.fl. (MP) yrkande 15 och
2011/12:Kr307 av Bengt Berg m.fl. (V) yrkande 23.

Reservation 4 (MP)
Reservation 5 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (MP)
S	97	0	0	15
M	96	0	0	11
MP	0	20	0	5
FP	21	0	0	3
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	0	18	1
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	268	20	18	43
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Arrangörsstöd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr278 av Tina Ehn m.fl. (MP) yrkande 16.

Reservation 6 (MP)

5. Stimulansbidrag för kulturhus

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:MJ469 av Tina Ehn m.fl. (MP) yrkande 9.

Reservation 7 (MP)

6. Kulturkanon

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr319 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkande 3.

Reservation 8 (SD)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (SD)
S	97	0	0	15
M	96	0	0	11
MP	20	0	0	5
FP	21	0	0	3
C	19	0	0	4
SD	0	19	0	0
V	16	1	0	2
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	285	20	0	44
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Kulturlag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr307 av Bengt Berg m.fl. (V) yrkande 2.

Reservation 9 (V)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 9 (V)
S	97	0	0	15
M	96	0	0	11
MP	20	0	0	5
FP	21	0	0	3
C	19	0	0	4
SD	19	0	0	0
V	0	18	0	1
KD	16	0	0	3
-	0	0	0	1
Totalt	288	18	0	43
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Kulturhuvudstadsåret som nationellt intresse

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr249 av Helén Pettersson i Umeå (S).

9. Klaverens Hus

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2011/12:Kr209 av Åsa Lindestam (S) och
2011/12:Kr266 av Margareta B Kjellin (M).

10. Textning av film och teater

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr254 av Anita Brodén (FP) yrkande 1.

11. Könsmässig balans i nästa filmavtal

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr307 av Bengt Berg m.fl. (V) yrkande 9.

12. Bergmancenter på Fårö - ett nationellt center för film

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr244 av Christer Engelhardt (S).

Reservation 10 (S)

13. Svenskt Rockarkiv

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr239 av Jan R Andersson (M).

14. Modern operabyggnad i Stockholm

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr245 av Börje Vestlund (S).

15. Nyskriven Drottningholmsmusik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr295 av Gunnar Andrén (FP).

16. Det kristna kulturarvets betydelse

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2011/12:Kr291 av Yvonne Andersson (KD).

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om kulturfrågor (KrU10)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om kulturfrågor (KrU10)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Kultur i hela landet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. En feministisk strategi för kulturlivet

3. Folkkulturen och amatörkulturen

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Arrangörsstöd

5. Stimulansbidrag för kulturhus

6. Kulturkanon

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Kulturlag

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

8. Kulturhuvudstadsåret som nationellt intresse

9. Klaverens Hus

10. Textning av film och teater

11. Könsmässig balans i nästa filmavtal

12. Bergmancenter på Fårö - ett nationellt center för film

13. Svenskt Rockarkiv

14. Modern operabyggnad i Stockholm

15. Nyskriven Drottningholmsmusik

16. Det kristna kulturarvets betydelse