Ändringar i arbetsmiljölagen m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2008/09:AU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 juni 2009

Beslut

Starkare rätt för elever och studerande att delta i arbetsmiljöarbetet (AU9)

Elevers och studerandes rätt att delta i arbetsmiljöarbetet förstärks och förtydligas. Även yngre elever, elever i särskola och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) får rätt att delta i arbetsmiljöarbetet efter ålder, mognad och förutsättningar i övrigt. Elever och studerande kommer att företrädas av elevskyddsombud eller studerandeskyddsombud. Studerandeskyddsombud företräder vuxna studerande, och deras roll blir betydligt starkare än de nuvarande elevskyddsombudens. Arbetsmiljöskyddet förbättras för utomstående arbetskraft genom en utvidgning av skyddsombudens befogenheter. Det gäller bland annat arbetskraft som hyrs in från bemanningsföretag. Benämningen arbetsmiljöombud tas med i arbetsmiljölagen som en alternativ benämning på skyddsombud. De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2010. Riksdagen behandlade också ett stort antal motioner från allmänna motionstiderna 2007 och 2008 om arbetsmiljöfrågor.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2008/09:AU9 (pdf, 1 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

64 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2008/09:138 Elevers och studerandes medverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m.

Motioner från ledamöterna

Företagshälsovård Motion 2007/08:A201 av Inger Jarl Beck och Lars Mejern Larsson (S)
Strategi för nollvision på arbetsmiljöområdet Motion 2007/08:A206 av Fredrik Olovsson (S)
Skyddsombud Motion 2007/08:A207 av Hillevi Larsson (S)
Insatser för arbetsmiljön Motion 2007/08:A222 av Hillevi Larsson (S)
Lokalt arbetsmiljöarbete Motion 2007/08:A223 av Göte Wahlström och Christina Oskarsson (S)
En feministisk arbetsmarknadspolitik Motion 2007/08:A250 av Lars Ohly m.fl. (V)
Skyddsombudsverksamhet Motion 2007/08:A252 av Claes-Göran Brandin och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)
Överklagan av vitesföreläggande från Arbetsmiljöverket Motion 2007/08:A264 av Thomas Strand m.fl. (S)
Arbetsmiljöfrågor och nyföretagande Motion 2007/08:A265 av Thomas Strand m.fl. (S)
Arbetsmiljön och kvinnors hälsa Motion 2007/08:A266 av Thomas Strand m.fl. (S)
Företagshälsovård Motion 2007/08:A268 av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (S)
Utsatt enmansarbete Motion 2007/08:A269 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (S)
Temperatur som arbetsmiljöfråga Motion 2007/08:A271 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (S)
Våld och hot i arbetslivet Motion 2007/08:A274 av Josefin Brink m.fl. (V)
Företagshälsovård Motion 2007/08:A277 av Christin Hagberg och Anders Karlsson (S)
Arbetsmiljölagen Motion 2007/08:A280 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (S)
Arbetsmiljöavtal Motion 2007/08:A281 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (S)
Upphandlingsansvar på arbetsmiljöområdet Motion 2007/08:A282 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (S)
Arbetsmiljödeklaration Motion 2007/08:A287 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (S)
Diskriminering i arbetslivet Motion 2007/08:A302 av Christer Winbäck (FP)
Yrkesinspektionens möjligheter att lägga vite Motion 2007/08:A315 av Hans Hoff (S)
Självdeklaration av arbetsmiljön Motion 2007/08:A325 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (S)
De lokala och regionala skyddsombudens roll Motion 2007/08:A328 av Lars Mejern Larsson m.fl. (S)
Utbildning av skyddsombud Motion 2007/08:A354 av Åsa Lindestam (S)
Arbetsmiljöpolitik Motion 2007/08:A361 av Alf Eriksson m.fl. (S)
Företagshälsovård som omfattar alla och som regleras i lag och kollektivavtal Motion 2007/08:A363 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)
Uppdatering av skyddsombudsregistret Motion 2007/08:A369 av Gunnar Sandberg m.fl. (S)
Behov av samhällsstöd för vuxenmobbade Motion 2007/08:A372 av Thomas Strand m.fl. (S)
Förstärkning av företagshälsovården Motion 2007/08:A378 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (S)
Minskad arbetsrelaterad ohälsa Motion 2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (V)
Ensamarbete Motion 2007/08:A385 av Ulf Holm (MP)
Unga på arbetsmarknaden Motion 2007/08:A391 av Magdalena Streijffert m.fl. (S)
Det goda arbetet Motion 2007/08:A396 av Mats Gerdau (M)
En modern politik för arbete Motion 2007/08:A400 av Mona Sahlin m.fl. (S)
Våld i nära relationer Motion 2007/08:Ju246 av Carina Hägg (S)
HBT-personers rättigheter och livsvillkor Motion 2007/08:So335 av Lars Ohly m.fl. (V)
Politik för jämlik hälsa Motion 2007/08:So378 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP)
Arbetsmiljödeklaration Motion 2008/09:A203 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (S)
Särbehandling i arbetslivet Motion 2008/09:A215 av Christer Winbäck (FP)
Ledarskapets betydelse för ett bra arbetsliv Motion 2008/09:A222 av Mats Gerdau (M)
Företagshälsovård Motion 2008/09:A239 av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (S)
Företagshälsovård Motion 2008/09:A244 av Inger Jarl Beck m.fl. (S)
Arbetsmiljö inom hotell- och restaurangbranschen Motion 2008/09:A252 av Börje Vestlund m.fl. (S)
Strategi för nollvision på arbetsmiljöområdet Motion 2008/09:A258 av Fredrik Olovsson (S)
Dödsolyckor på arbetsplatser Motion 2008/09:A261 av Inger Jarl Beck och Ronny Olander (S)
Arbetsplatsmiljö Motion 2008/09:A271 av Gunnar Sandberg (S)
Sis-standarder i arbetsmiljöarbetet Motion 2008/09:A286 av Åke Sandström och Kenneth Johansson (C)
Företagshälsovården Motion 2008/09:A295 av Christin Hagberg och Anders Karlsson (S)
En feministisk arbetsmarknadspolitik Motion 2008/09:A307 av Lars Ohly m.fl. (V)
Företagshälsovård Motion 2008/09:A310 av Karin Åström och Kristina Zakrisson (S)
Ensamarbete och psykosocial arbetsmiljö Motion 2008/09:A311 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S)
Bättre arbetsmiljöregler Motion 2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (V)
Våld och hot i arbetslivet Motion 2008/09:A317 av Josefin Brink m.fl. (V)
En oberoende företagshälsovård Motion 2008/09:A322 av Lennart Axelsson och Eva-Lena Jansson (S)
HBT-personers mänskliga rättigheter Motion 2008/09:A355 av Josefin Brink m.fl. (V)
Säker arbetsplats Motion 2008/09:A356 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (S)
Unga på arbetsmarknaden Motion 2008/09:A368 av Magdalena Streijffert m.fl. (S)
Gravida kvinnors arbetsmiljö Motion 2008/09:A374 av Eva Johnsson (KD)
Svenska arbetsmiljöinspektörer i nordisk jämförelse Motion 2008/09:A393 av Göte Wahlström och Sinikka Bohlin (S)
Arbetsmiljö Motion 2008/09:A400 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (S)
Förändrad arbetsmarknad och arbetsmiljöinsatser Motion 2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Våld mot kvinnor Motion 2008/09:Ju253 av Carina Hägg (S)
Säkerhet för personal inom brottsbekämpande myndigheter Motion 2008/09:Ju278 av Bo Bernhardsson och Ronny Olander (S)
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Motion 2008/09:Sf376 av Veronica Palm m.fl. (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2009-04-21
Justering: 2009-05-05
Betänkande publicerat: 2009-05-13
Trycklov: 2009-05-12

Reservationer 17
Betänkande 2008/09:AU9

Starkare rätt för elever och studerande att delta i arbetsmiljöarbetet (AU9)

Elevers och studerandes rätt att delta i arbetsmiljöarbetet förstärks och ett förtydligas. Även yngre elever, elever i särskola och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) får rätt att delta i arbetsmiljöarbetet efter ålder, mognad och förutsättningar i övrigt. Elever och studerande kommer att företrädas av elevskyddsombud eller studerandeskyddsombud. Studerandeskyddsombud företräder vuxna studerande, och deras roll blir betydligt starkare än de nuvarande elevskyddsombudens. Arbetsmiljöskyddet förbättras för utomstående arbetskraft genom en utvidgning av skyddsombudens befogenheter. Det gäller bland annat arbetskraft som hyrs in från bemanningsföretag. Benämningen arbetsmiljöombud tas med i arbetsmiljölagen som en alternativ benämning på skyddsombud. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2010. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2009-05-20

Webb-tv Debatt om förslag: Ändringar i arbetsmiljölagen m.m.

16 augusti 2022
Debatt om förslag 2008/09:AU9

Dokument från debatten

2009-05-20

Protokoll för debatten

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 172 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Propositionen Ändringar i arbetsmiljölagen m.m. var vi nog många som såg fram emot. Vi var också många som på olika sätt försökte ta reda på vad den skulle innehålla, och vi hade förväntningar. När propositionen väl kom slogs snabbt förväntningarna och förhoppningarna i kras. Vi har definitivt inget emot innehållet i propositionen när det gäller elevers och studerandes medverkan i arbetsmiljöarbetet eller när det gäller utvidgningen av skyddsombudens befogenheter i bemanningsföretag och inte heller i fråga om att benämningen "arbetsmiljöombud" tas med i arbetsmiljölagen, utan det är helt okej. Men hade regeringen inget mer att föreslå? Den borgerliga majoriteten har ju verktygen för att höja insatserna för arbetsmiljöarbetet. Efter alla lovord om betydelsen i sammanhanget och efter det medhåll vi fått levde i alla fall jag i den fromma förhoppningen att man ville något. Men återigen är det tyvärr ingen harmoni mellan ord och handling. Det gäller också synen på arbetsmiljöarbetet. Vi har anklagat arbetsmiljöministern för att flera gånger ha sagt att just besparingarna inom Arbetsmiljöverket gjort att man har lyft fram jobbpolitiken och därför har skurit ned på arbetsmiljön. Döm om min förvåning när jag hittade precis samma text från utskottsmajoriteten i betänkandet! Fru talman! Vi vet att antalet olyckor och tillbud har ökat ute på arbetsplatserna. Vi vet att skyddsombuden har blivit färre - detta samtidigt som kraven på dem har ökat. Vi vet att nedskärningarna på Arbetsmiljöverket har inneburit svårigheter att utöva tillsynsarbetet - detta samtidigt som verket har tappat i tillsynskompetens. Det behövs insatser och engagemang för att öka arbetsmiljöarbetet. Regeringens jobbpolitik har onekligen ett högt pris på en rad olika områden - inte minst, fru talman, när det gäller arbetsmiljön. Hur som helst, här har vi nu att ta ställning till omkring hundra motionsyrkanden från två riksmötens allmänna motionstid beroende på att man har väntat på propositionen. Det är ett brett spektrum av frågor som berörs i betänkandet och i motionsyrkandena. Ta till exempel skyddsombudens uppgift att förebygga arbetsmiljöproblem och att slå larm om dåliga och farliga arbetsmiljöer som ibland går stick i stäv med arbetsgivarens intressen. För att klara uppgiften krävs det naturligtvis såväl mod och kunskap som stöd. Därför är utbildning både för skyddsombud och för arbetsgivare oerhört viktigt. För att förebygga ohälsa är det viktigt att ge företagshälsovården en offensiv roll. Fru talman! Det råder inte heller någon tvekan om mörkertalen när det gäller så kallade tillbud inte minst på våra arbetsplatser på grund av att många anställda anser att det tillhör deras vardag att jobbet är farligt. Ett annat växande problem är det stora mörkertal som man kan anta finns när det gäller arbetsskador som drabbar utländsk arbetskraft som tillfälligt arbetar i Sverige. Sunda förnuftet säger att alla arbetsskador som inträffar i Sverige naturligtvis ska registreras här, men så är inte fallet. Utländsk arbetskraft som skadas på en arbetsplats i Sverige ska i stället registreras i sitt hemland. Enligt Arbetsmiljöverket har verket inga uppgifter om nationalitet i verksamhetssystemet. Vad verket kan redovisa är antalet inträffade dödsfall där det av anmälan framgår att den omkomne är utlänning. Fru talman! Detta känns långt ifrån tillfredsställande och är väl nästan att betrakta som undanhållande av fakta. Arbetsuppgifter och arbetsorganisationer är föränderliga. Antalet otrygga arbetstillfällen ökar. Vem vågar då säga ifrån? Vi vet att faktorer som till exempel stress, enformigt arbete och förslitningsskador har ökat i omfattning. Att kräva effektivitet och flexibilitet i verksamheten borde aldrig få ske på arbetsmiljöns bekostnad. Men med handen på hjärtat, mina vänner: Hur står det till? Den kraftiga neddragning som Arbetsmiljöverket tvingats till har naturligtvis negativt påverkat verksamheten. Det har vi socialdemokrater vid flera tillfällen påtalat, tyvärr för döva öron. Fru talman! Vi socialdemokrater har under den allmänna motionstiden både 2007 och 2008 samt med anledning av regeringens budgetpropositioner 2008 och 2009 lagt fram parti- och kommittémotioner med yrkanden om olika arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor. Dessa yrkanden har i mycket stor utsträckning redan behandlats, bland annat i budgetbetänkandena. Därför har vi i det här fallet gjort en redogörelse i ett särskilt yttrande i frågor om arbetsmiljön som vi presenterat finansiering för inom budgetramarna. Vi vill till exempel investera 130 miljoner mer på en säkrare arbetsmiljö och färre olyckor på jobben. Det går inte, fru talman, att bortse från att riskerna i arbetslivet också är en tydlig klass- och könsrelaterad fråga. Arbetare är hårdare drabbade än tjänstemän och kvinnor mer än män. Risken för att drabbas av värk i nacke, axlar och rygg är fem gånger högre för undersköterskan och städaren än för den som är direktör eller jurist. Även frågor som arbetslöshet och anställningstrygghet har stor betydelse för arbetsmiljöarbetet. Människor som inte behöver vara rädda för att bli arbetslösa vågar ställa krav på en bra arbetsmiljö. Enligt en undersökning som tidningen Du & Jobbet genomförde för några år sedan ansåg två av tre skyddsombud att den minskning av antalet skyddsombud som skedde under 90-talet berodde på rädsla för att påpeka felaktigheter. De var rädda för att förlora sitt arbete om de ställde krav på arbetsgivaren. Rädslan för att förlora jobbet i kombination med en ökad otrygghet i anställningen hos ombuden resulterade i att tystnaden lade sig som en våt filt över arbetsplatserna. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 kan vi se att antalet skyddsombud kraftigt har minskat. Men hur var det? Besparingar på arbetsmiljön görs för att genomföra regeringens jobbpolitik. Fru talman! Inte minst mot den bakgrunden är den borgerliga regeringens politik på arbetsmiljöområdet mycket oroväckande. För att inte förlänga debatten ytterligare så här kvällen före folknykterhetens dag yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3 och 11.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 173 Torbjörn Björlund (V)

Fru talman! Detta betänkande om arbetsmiljöfrågor handlar om många frågor som vi i utskottet har diskuterat flera gånger tidigare men som vi säkert kommer att behöva fortsätta att diskutera även framöver. Det är lite grann som en favorit i repris, kan man tycka. En del saker i betänkandet är bra, men det finns väldigt mycket som behöver förändras i arbetsmiljöpolitiken utifrån det regeringen har gjort. Jag tänker ta upp de saker som jag tycker är viktigast. Till att börja med yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3 och 11. Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag lyfter bara dessa. Fru talman! När den här regeringen tillträdde 2006 rivstartade man på en del områden. Just rivstart är en bra beteckning, för man börjar med att riva ned mycket av det som tidigare byggts upp med syfte att få till stånd ett bra arbete med arbetsmiljöfrågor. Kraftiga nedskärningar av Arbetsmiljöverkets resurser och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet var det som kritiserades kraftigast och kritiseras fortfarande. Mycket av det goda arbete som pågick har kraftigt försvårats, och förutsättningarna har försämrats. Orsaken är, som alliansen själv erkänner, att få utrymme att sänka skatterna även om man försöker skyla över det genom att kalla det jobbpolitik. En del av de saker som jag tänker lyfta är direkt orsakade av de ändrade förutsättningarna, även om också andra saker i dag påverkar den situation som vi har på arbetsmarknaden. Fru talman! Förebyggande arbetsmiljöarbete är nyckeln till att utveckla bättre arbetsmiljöer och skapa bättre jobb. Det är alltså där vi måste satsa mest. När nu den borgerliga alliansen säger sig vilja satsa blir man naturligtvis förvånad. Vi ska satsa på den danska modellen, med smileys och sådana saker. Enligt betänkandet och vissa dragningar i utskottet ska man nu satsa ett antal hundra miljoner på ett utökat arbetsmiljöarbete. Naturligtvis är det välkommet, men varför drog ni ned så mycket för ett par år sedan? Vi hade haft ett helt annorlunda utgångsläge om ni inte hade gjort det. Är det eftertankens kranka blekhet eller är det ett taktiskt spel? Ni vill visa upp "satsningar" som till stor del egentligen är återställare! Det här har ni i alliansen gjort förut och i andra sammanhang, men jag tror inte att väljarna går på det igen. De vet att det inte är annat än ett spel för galleriet. Jag återkommer till detta. Jag tycker att mycket av det som skissas i förslagen är bra, och det är sådant som vi pläderat för hela tiden från Vänsterpartiets sida. Speciellt där här med screening är något som vi borde ha genomfört för länge sedan och som vi kunde ha haft med i Arbetsmiljöverkets verksamhet redan nu - en total genomlysning av våra arbetsplatser för att få en bild av hur det ser ut. Det känns ändå märkligt när alliansen pratar om att det går att göra så mycket utan pengar. Denna kovändning med en satsning på kanske uppåt 800 miljoner ger en märklig känsla av att alliansen slutligen har insett vad som håller på att hända när det gäller arbetsmiljöarbetet. Vi får hoppas att ni inte vänder igen, men det vet man inte. Fru talman! När det gäller dödsolyckor i arbetslivet har vi i Vänsterpartiet länge efterlyst en uttalad nollvision. Under 2007 och första halvåret 2008 var antalet dödsolyckor väldigt stort. Som tur är har antalet sjunkit något, men det är fortfarande inte acceptabelt med ett enda dödsfall egentligen. Vi efterlyser därför, tillsammans med kamraterna från s och mp, en strategi att i första hand halvera antalet dödsolyckor och på sikt införa en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Då är det viktigt med en fungerande rapportering och registrering av olyckor och arbetsskador, inte minst för att det förebyggande arbetet ska vara effektivt men också för forskningen. Vi anser därför att alla arbetsskador som inträffar i Sverige ska registreras här, även de som drabbar utländsk arbetskraft som arbetar i landet. Fru talman! En viktig grupp i arbetsmiljöarbetet är våra skyddsombud. De har viktiga uppgifter när det gäller hur arbetsmiljöarbetet ska organiseras och bedrivas på arbetsplatserna. Det är ett viktigt men också svårt förtroendeuppdrag. Det har också blivit mer uppmärksammat i och med att ett skyddsombud nyligen, tillsammans med sin chef, blivit anmäld, till och med åtalad, i samband med en olycka där skyddsombudet själv blev drabbad. Det är en oroande utveckling. Ett skyddsombud måste känna sig trygg i sitt uppdrag. Vi kommer att följa det här fallet och se vad som händer. Blir det prejudicerande kan det bli ett svårt bakslag för rekryteringen av skyddsombud och den verksamhet de ansvarar för. Det är viktigt att satsa på utbildningen av skyddsombuden. Kunskap, mod och stöd behövs om de ska kunna arbeta med att förebygga arbetsmiljöproblem och ibland slå larm om dåliga förhållanden även om det kan gå stick i stäv med arbetsgivarens intressen. De regionala skyddsombuden har naturligtvis en viktig uppgift både när det gäller att bevaka arbetsplatser där det inte finns lokala skyddsombud och som stöd och utbildare till lokala skyddsombud. Vi vill att de regionala skyddsombuden ska ha tillträde till arbetsplatser där det finns kollektivavtal även om det inte finns några medlemmar kopplade till arbetstagarorganisationen. Det är en viktig princip för att komma åt allting som finns på våra arbetsplatser. Det är viktigt att se över stopprättens utformning. De krav som ställs är höga samtidigt som formerna för utövandet är otydliga. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning för att se över detta. Fru talman! Jag vill till sist ta upp företagshälsovårdens viktiga roll. Sunda och säkra arbetsplatser och att förebygga ohälsa är arbetsmiljöarbetets viktigaste uppgift. Här har företagshälsovården en viktig uppgift att fylla. Med en företagshälsovård som har god kunskap om enskilda arbetsplatser och kunskaper om de olika branscher där den verkar blir det förebyggande arbetet starkare. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning som har som syfte att fler ska ha tillgång till företagshälsovård av hög kvalitet och där det juridiska ramverket tydligt framgår. Med det på plats kommer vi att ha stora förutsättningar att ge många anställda både säkrare och bättre arbetsplatser med en arbetsmiljö utan risker och faror för hälsan, varken fysiskt eller psykosocialt. Det finns fler frågor i betänkandet som är värda att ta upp, och jag kommer att återkomma till dem, kanske i repliker, för att lyfta vissa specifika frågor. Det är saker som är aktuella, framför allt psykosociala miljöproblem som kommer att växa ännu mer med tanke på arbetslöshet och press på arbetstagarna och arbetsplatserna. Också det här med kunskapen på högskolan kommer att vara en sak som vi kommer att driva vidare. Vi återkommer med det senare.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 174 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det är med viss besvikelse jag kan konstatera att den borgerliga moderatledda regeringen inte har lyckats lägga fram en heltäckande proposition om arbetsmiljöfrågorna, vilket har utlovats sedan tidigare. I stället kommer en proposition med några mindre, dock inte oviktiga, förbättringar. Som vanligt är det helheten i arbetsmiljöfrågorna som saknas från den borgerliga regeringens sida. De ändringar som nu föreslås i propositionen om elevers och studerandes medverkan i arbetsmiljöarbetet anser vi från Miljöpartiet är bra och yrkar bifall till just de ändringarna. I samband med denna proposition behandlas också en rad olika motioner som är väckta under de två senaste årens allmänna motionstider och som har med arbetsmiljöfrågor att göra, och det är vid dessa som jag kommer att uppehålla mig i denna debatt. Arbetslivet är i ständig förändring. Fler och fler av de nya jobben är i högre grad inriktade på tjänster och service, vilket delvis ger en ny typ av arbetsmiljöproblem. Nu handlar det mycket mer om kontakter med kunder, med arbetskamkrater och chefer. Det handlar också om tillgänglighet för den enskilde. Fasta arbetstider med in- och utstämpling har minskat medan flextid och oreglerad arbetstid har ökat. För många innebär detta en större frihet medan det för andra skapar problem som kan leda till både sjukdom och utslagning. Här krävs enligt Miljöpartiet rejäla insatser när det gäller forskningen. För allt fler människor flyter arbete och fritid ihop. Många har jobb där man frivilligt eller ofrivilligt växlar från arbete till fritid flera gånger under dygnet. Det upplevs som positivt av många men som ett problem av andra. På samma sätt är det med möjligheten, eller kanske tvånget, att utföra arbetet från hemmet. En del upplever det som en bonus, då arbetet går att förena med till exempel familjelivet. Andra upplever det som raka motsatsen, att arbetet inkräktar på fritid och familjeliv. Dessvärre måste vi konstatera att den borgerliga regeringen dragit ned på forskningsinsatserna på arbetsmiljöområdet genom att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Vi ser med oro på denna nedmontering av den stora kunskap som Arbetslivsinstitutet tidigare byggt upp och som nu splittrats upp. Miljöpartiet vill därför starta ett arbetslivsinstitut vars uppdrag ska vara att forska inom arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Fru talman! Redan i samband med den nytillträdda borgerliga regeringens första budgetproposition hösten 2006 minskade regeringen Arbetsmiljöverkets anslag med ca 160 miljoner för åren 2007-2009. Senare har dock regeringen återfört en mindre del av dessa neddragningar men långt ifrån allt. Jag tycker att den borgerliga utskottsmajoriteten är ärlig när man på s. 28 i betänkandet skriver att utskottet vill inleda med att understryka att besparingarna på Arbetsmiljöverket har gjorts för att genomföra regeringens jobbpolitik. Det är ärligt att skriva så, men det är en dum politik. Jag undrar egentligen om den borgerliga majoriteten med Lennart Levi i spetsen tycker att det är en bra prioritering av regeringen att göra på detta sätt. De minskade anslagen till Arbetsmiljöverket har inneburit att 300 årsanställningar har försvunnit från en verksamhet som är inriktad på att förebygga risker och verka för förbättringar i arbetsmiljön ute i arbetslivet. Nedskärningarna är ett hårt slag mot arbetsmiljöarbetet i Sverige. Försumliga arbetsgivare kan prioritera ned arbetsmiljöarbetet, eftersom risken för att få inspektionsbesök av Arbetsmiljöverket minskar i takt med att antalet inspektörer blir färre. Konsekvenserna på längre sikt blir allt fler arbetsskador och arbetssjukdomar. Det handlar om att förebygga och behandla både psykiska och fysiska problem relaterade till arbetet. För många kan utslagning från arbetsmarknaden bli den yttersta konsekvensen av denna nedskärningspolitik. Det rimmar väldigt illa med alliansregeringens påstådda vilja att minska sjukskrivningarna och få fler i arbete. Olyckor sker och ohälsa uppstår när arbetsgivare och arbetstagare inte längre kan få råd från experter om hur man ska lösa arbetsmiljöproblemen. Ett aktuellt och växande problem är det stora mörkertal som kan antas finnas när det gäller arbetsskador som drabbar utländsk arbetskraft som tillfälligt arbetar i Sverige. Alla arbetsskador som inträffar i Sverige bör naturligtvis registreras här. Att anställda med utländsk bakgrund är överrepresenterade i olyckor med dödlig utgång visar också att insatsen för att förebygga olyckor och ohälsa är otillräcklig, även om Arbetsmiljöverket har åstadkommit mycket. Arbetsmiljöverket har tvingats dra ned på inspektionsarbetet. Den kraftiga 30-procentiga neddragningen av inspektioner av landets skolor är ett annat otäckt exempel. Skolan är landets största arbetsplats. Det finns stora brister i elevernas och skolpersonalens arbetsmiljö. Ökade olycks- och ohälsorisker ger sämre studieresultat. Regeringens prat om kunskapsskola och resultatmärkning skorrar falskt i detta sammanhang. Fru talman! Att verka för sunda och säkra arbetsplatser och förebygga ohälsa är den viktigaste uppgiften i arbetsmiljöarbetet. Arbetet med att förebygga olyckor och förslitningsskador har högsta prioritet. Det finns ett klart samband mellan god hälsa och minskade olycksrisker. Människor som mår bra är mer uppmärksamma och klartänkta när det gäller att vidta åtgärder och minimera risken för olyckstillbud. Företagshälsovården spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang. Förebyggande regelbundna hälsoundersökningar bör finnas för alla anställda oavsett bransch eller arbetsgivare. Det finns i dag ingen tvingande lagstiftning om företagshälsovård, men alla borde inse vinsten med regelbundna hälsokontroller. Allt färre har också tillgång till företagshälsovård. År 1995 hade 77 procent tillgång till företagshälsovård. År 2007 var siffran nere i 73 procent. Fru talman! Miljöpartiet menar att företagshälsovården bör utvecklas mer. En metod kan vara att underlätta för parterna att nå ett omställningsavtal med rehabilitering för hela arbetsmarknaden. Erfarenheterna av omställningsavtalen har varit positiva. Modellen skulle också kunna tillämpas för att ge rätt till omställningsinsatser även för dem som är sjukskrivna från sitt arbete. Att byta arbetsplats eller jobb kan vara en viktig del för att komma tillbaka till arbetslivet. Företagshälsovården har återkommande pekats ut som en nyckelaktör i detta arbete. Miljöpartiet anser att regeringen bör tillsätta en utredning vars syfte är att fler på arbetsmarknaden ska få tillgång till företagshälsovård av hög standard. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om företagshälsovård där det juridiska ramverket tydligt framgår liksom hur riksdagens anslag ska användas. Fru talman! Hälsofarliga arbetsplatser ger problem för livet vid sidan av arbetet. Motsatsen blir då att hälsofrämjande arbetsplatser bidrar till en bättre folkhälsa. Det hälsofrämjande arbetet måste integreras i det kontinuerliga, systematiska arbetsmiljöarbetet. Tillfälliga insatser och projekt ger inga långsiktiga hälsofrämjande resultat. Varaktighet och framförhållning är nyckelord för att nå och behålla en god hälsa. Det är viktigt att delaktighet och inflytande över sitt arbete ses som grundförutsättningar för det psykosociala arbetsmiljöarbetet. Det är angeläget att fler får del av kontinuerliga friskvårdsåtgärder på arbetstid, till exempel genom träningspass. Det är viktigt inte minst för dem som har ett stillasittande arbete. Vi behöver regelbunden motion och fysisk aktivitet som håller i gång muskelmassan och smörjer kroppens leder. Undersökningar visar att friskvårdsarbete leder till minskad sjukfrånvaro och minskade förslitningsskador samt inte minst att man når dem som i vanliga fall är fysiskt inaktiva. Givetvis bör det vara stor frihet gällande valet av fysisk aktivitet. Fru talman! År 2006 dog sammanlagt 68 personer i arbetsolyckor. År 2007 dog 75 personer. Det är mer än en person per vecka. Framför allt sker olyckorna inom transport- och kommunikationssektorn, byggbranschen och tillverkningsindustrin. Till detta kommer alla som skadas och blir sjuka på själva arbetsplatsen. Miljöpartiet vill tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern ta initiativ till en strategi i syfte att i första hand halvera antalet arbetsplatsolyckor och på sikt införa en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Fru talman! Lokala skyddsombud har ett ytterst viktigt men i många fall svårt arbete. Skyddsombudens arbete med att förebygga arbetsmiljöproblem och slå larm om dålig och farlig arbetsmiljö går ibland stick i stäv med arbetsgivarnas intressen. Att i sådana lägen ta strid mot arbetsgivaren kräver mod, kunskap och stöd. Det är därför viktigt att de lokala skyddsombuden ges utbildning och erkännande för sitt uppdrag. De regionala skyddsombuden bevakar arbetsmiljön på arbetsplatser där det inte finns lokala skyddsombud. De regionala skyddsombudens verksamhet är nödvändig för att sprida kunskap om gällande lagar och säkerhetsföreskrifter. Utredningen om arbetsmiljölagen som kom 2007 föreslog att regionala skyddsombud ska kunna utses på arbetsplatser där kollektivavtal finns, oavsett om arbetsgivarorganisationen har någon medlem där. Vi från den rödgröna sidan anser att denna förändring bör genomföras. Jag står givetvis bakom alla reservationer och motioner från Miljöpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 1, 3 och 11.

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 175 Sven Yngve Persson (M)

Fru talman! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande 2008/09:AU9 Ändringar i arbetsmiljölagen m.m. Betänkandet bygger på regeringens proposition 2008/09:138 Elevers och studerandes medverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m. Till detta kommer ett stort antal motioner från allmänna motionstiden. Det är egentligen dem vi kommer att debattera. Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. Det första förslaget i regeringens proposition innebär en förstärkning och ett förtydligande av elevers och studerandes rätt till deltagande i arbetsmiljöarbetet. Även yngre elever, elever i särskola och i vuxenutbildning för utvecklingsstörda får rätt att delta i arbetsmiljöarbetet efter ålder, mognad och förutsättningar i övrigt. Elever och studerande kommer att företrädas av elevskyddsombud eller studerandeskyddsombud. Studerandeskyddsombud företräder vuxna studerande. Dessa ombuds roll blir betydligt starkare än de nuvarande elevskyddsombudens. Det andra förslaget i propositionen är ett förbättrat arbetsmiljöskydd för utomstående arbetskraft, bland annat arbetskraft som hyrs in från bemanningsföretag. Detta sker genom en utvidgning av skyddsombudens befogenheter. Ett tredje förslag i propositionen är att benämningen arbetsmiljöombud tas med i arbetsmiljölagen som en alternativ benämning på skyddsombud. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010. Fru talman! Så här långt är utskottet i princip enigt. Nu går jag över till sådant som vi inte är riktigt lika eniga om. Jag har förstått av debatten att det finns en viss irritation hos oppositionen över att propositionen inte innehåller en mer långtgående reformering av arbetsmiljöarbetet. Vi avvaktar nog alla att regeringens arbete med tankeramen för arbetsmiljö ska konkretiseras. Samtidigt kan vi konstatera att vi har avsatt ett antal miljoner till forskning om arbetsmiljö och lönsamhet. Utskottet fick för en tid sedan en dragning av delbetänkandet från Styrmedelsutredningen om en ny modell för arbetsmiljötillsynen. Tankarna kring detta är mycket intressanta, och erfarenheterna från Danmark är såvitt jag vet goda. Ett system med någon typ av offentlig kvalitetsmärkning i arbetsmiljöfrågor för det enskilda bolaget kan ge både konkurrensfördelar i jakten på rätt arbetskraft och ett ökat incitament att sköta sin egenkontroll. Det har även tillsatts ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd för att säkerställa att regeringen har tillgång till kunskapsunderlag från svensk och internationell forskning. Utöver det finns det även en särskild rådgivare till arbetsmarknadsministern i arbetsmiljöfrågor. Intresset finns; den saken är helt klar. Vi kan konstatera att vi överlag har en god arbetsmiljö i Sverige. Det är viktigt att den bibehålls framöver. Det värsta man kan råka ut för på sin arbetsplats är att man dör genom en arbetsplatsolycka. Detta borde inte kunna inträffa, men tyvärr händer det några gånger i månaden. Enligt statistiken avled 75 personer under 2007 och 67 under 2008. Om månadssnittet för 2009 håller i sig kommer vi upp i 53 stycken i år. Hur det verkligen blir får framtiden utvisa, men som det ser ut nu är det en alltså en stadigt vikande trend. Jag vill inte gå så långt att jag hävdar att det beror på regeringens framgångsrika politik, men de som hävdar att våra åtgärder har underminerat arbetsmiljöarbetet har helt enkelt fel. Det är viktigt att säkerställa att arbetsmiljöarbetet hålls levande på arbetsplatserna. Därför har vi ökat på Arbetsmiljöverkets konto för informationsinsatser. Vi vill prioritera resurserna där de gör mest nytta. Jag har hört viss kritik mot det, men så är det. Därför har vi fört över medel från bland annat Arbetsmiljöverket till åtgärder som är jobbskapande. Som jag sade tidigare finns det inget uttalat samband mellan Arbetsmiljöverkets resurser och antalet olyckor eller tillbud på arbetsplatserna. Därutöver avsätter staten 100 miljoner årligen till den regionala skyddsombudsverksamheten. I ett läge där vi alla måste prioritera är det viktigt att Arbetsmiljöverket satsar sina resurser på att tillsyn och inspektioner sker där riskerna för problem är som störst. Samtidigt kvarstår arbetstagarorganisationernas och skyddsombudens viktiga uppgift att tillsammans med arbetsgivaren säkerställa ett gott arbetsmiljöarbete på den enskilda arbetsplatsen. Ytterligare en viktig faktor i arbetsmiljöarbetet är företagshälsovården. Under 2009 och 2010 görs och kommer att göras satsningar på företagshälsovården och rehabiliteringsgarantin. Framöver kommer arbetsgivarna, staten och landstinget att bidra med i princip lika delar för den långsiktiga finansieringen. Detta är särskilt viktigt för dem som trots alla ansträngningar för att förebygga skador råkar ut för dem. Då måste vi kunna vara behjälpliga för att snabbt rehabilitera så att man inte mister möjligheten att fortsätta sitt arbetsliv. I detta sammanhang, fru talman, kan det vara lämpligt att ta upp de insatser som görs för att underlätta återgången till arbete för den som varit sjuk en längre tid. Det har genomförts ett antal åtgärder som var och en syftar till att underlätta återgången till arbete och motverka att människor sänds ut i ett i praktiken livslångt utanförskap genom förtidspensionering. Den som blivit förtidspensionerad har tidigare inte haft någon reell möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet. Det är något vi nu ändrar på genom möjligheten att arbeta och ändå få behålla sin rätt till förtidspension om det skulle visa sig att man i längden inte klarar av att arbeta. Man löper alltså ingen risk med att försöka. I takt med att allt fler äldre stannar kvar allt längre på arbetsmarknaden är det glädjande att regeringen följer frågan för att se om det kommer att leda till behov av anpassning av gällande lagstiftning. Ett annat problem som ofta drabbar offentliganställda kvinnor, men även andra, är risken att utsättas för våld och hot i det dagliga arbetet. Detta är inte acceptabelt i normalfallet. Här är det viktigt att parterna på den aktuella arbetsplatsen i en öppen dialog gör riskinventering och åtgärdar eventuella problem. Inom exempelvis vårdsektorn kan det förekomma intressekonflikter mellan en psykiskt sjuk individ och dennes vårdare. Rätten att få vård kan komma i konflikt med rätten till en säker arbetsmiljö. Därför är det glädjande att regeringen har gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra en kunskaps- och informationssatsning för att motverka hot och våld i arbetslivet. Satsningen ska ge ökad kunskap om de miljöer och situationer där risk för hot och våld kan uppstå. De branscher och yrkesgrupper där risk för hot och våld är störst ska ges särskild uppmärksamhet. På så vis kan det skapas bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet, och risken att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen motverkas. Uppdraget ska genomföras under 2009 och 2010. Det finns ungefär 14 miljoner avsatt för detta. Det kan också nämnas att Arbetsmiljöverket genom sin tillsynsverksamhet bland annat har uppmärksammat hot- och våldrisker på exempelvis akutmottagningar och liknande. Som synes sker ett stort arbete på arbetsmiljöns område. Vi är inte färdiga, och om debatten kommer att fortsätta som vanligt blir kommentarerna: för lite, för sent och inget konkret. Med dessa ord, fru talman, yrkar jag än en gång bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 176 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Det är alldeles rätt, Sven Yngve: Det är för lite, och det är för sent - definitivt. Den rivstart med vilken den borgerliga regeringen gjorde nedskärningar på arbetsmiljöområdet har också inneburit stora svårigheter, och det upplever vi och ser resultatet av i dag. Det förebyggande arbetet har slagits ut, skyddsombuden har blivit färre och tillsynen ute på arbetsplatserna har försämrats - det går inte att komma ifrån. Med alla de personer som har tagits bort från verksamheten går det inte att hålla samma volymer när det gäller tillsyn som det var tidigare, och det är klart att det påverkar verksamheten. Sven Yngve pratar en del om den här screeningen, vad som kommer och hur det ska se ut. Ja, det är alldeles rätt; vi fick en dragning från enmansutredningen på utskottet. Där såg vi också att det här kostar väldigt mycket pengar. Vad som också sades var att det eventuellt kommer att bli ett pilotprojekt eller dylikt, men det är ju regeringen och arbetsmarknadsministern som lägger fram förslag om ett sådant. Men ska det bli ett pilotprojekt så måste det ju också jämföras med någonting. Jag ställde frågan också på utskottet: Om man hade haft 800 miljoner mera i nuvarande verksamhet, vad hade det kunnat medföra för förbättringar i sammanhanget? Det är ju ingen tvekan om att den här neddragningen har förorsakat mycket ohälsa samt både tillbud och olyckor på arbetsplatserna. Det går inte att komma ifrån. Min fråga till Sven Yngve i det här sammanhanget är: Vilka åtgärder tycker du att man ska vidta för att höja skyddsombudens status och möjlighet att jobba ute på arbetsplatserna?

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 177 Sven Yngve Persson (M)

Fru talman! Ja, det finns mycket man kan säga om detta. Det man kan börja med att fundera kring är detta: Som ni pratar känns det ibland som om ni inte själva har tilltro till vare sig arbetsgivare, skyddsombud eller parter över huvud taget, utan detta ska i väldigt stor utsträckning komma uppifrån. Det är staten som ska reglera det. Och jag delar inte riktigt den synen. Som jag ser det finns det väldigt stora möjligheter att jobba förebyggande ute på företagen även om man inte har någon inspektör som kommer med jämna mellanrum. Det måste väl ändå vara så att ni litar på att arbetsgivaren vill ha frisk personal och att arbetsgivaren inte vill att arbetstagarna ska råka ut för skador. Sedan pratas det väldigt mycket om vad vi skulle kunna göra. Min fundering är då lite grann: Hur funderar ni själva? Det finns mängder av förslag i de här motionerna som kostar väldigt mycket pengar. Åtminstone är det min bedömning - jag har inte sett någon riktigt bra beräkning på vad det skulle kunna kosta. Jag har en fundering. Med tanke på hur era övriga finansieringar ser ut blir ju frågan: Har ni verkligen täckt upp detta, eller kommer pengarna så att säga inte att finnas? Tittar vi på hur det ser ut överlag är ju alla era andra förslag underfinansierade. De intäkter ni har redovisat räcker ju dessvärre inte till de utgifter som ni drar på er.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 178 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Ja, nu blir det liksom frågor i andra ändan, men det är gott så, för jag kan svara! Socialdemokraterna investerade 130 miljoner kronor mer på en säkrare arbetsmiljö för färre olyckor på jobbet, vi gav 100 miljoner till Arbetsmiljöverket 2009-2011 för fler inspektörer, inte minst på små arbetsplatser, vi lade 20 miljoner för kompetensutveckling för regionala skyddsombud och vi satsade på forskning om kvinnors arbetsmiljöer, där vi ville avsätta 10 miljoner. Det här finns alltså i budgeten - därav vårt särskilda yttrande i anslutning till det här betänkandet också. Men frågan återstår. Det är väldigt lätt att säga att det är arbetsmarknadens parter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, som får ta över de här frågorna. Men när olyckan är framme, när arbetssjukdom eller dylikt är ett faktum, blir det en väldigt stor utgift också för staten. Då är det väl bra om staten också är med och finansierar för att klara att undvika olyckor och arbetsskador i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom har vi nu, tre stycken från oppositionen, från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, med nästan likalydande ordalydelser talat om vikten av att stärka skyddsombudens roll. Det är inte vi som har verktygen, tyvärr, utan det är regeringen och de som Sven Yngve företräder. Då måste frågan gå till er: Vad vill ni göra för att komma till rätta med det här? Det går inte att säga att det är screeningen som eventuellt kommer som man ska se över. Det måste finnas några mer visioner och önskemål i den här inriktningen.

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 179 Sven Yngve Persson (M)

Fru talman! Självklart finns det både visioner, tankar och önskemål. Jag kan dessvärre inte gå in på allt detta som kommer att komma i det framtida arbetet och som ryms inom ministerns tankeramar. Däremot framkommer det hela tiden i Sylvia Lindgrens anförande, fru talman, att det faktum att vi har dragit ned på resurserna har lett till stora ökningar av arbetsskador och annat. Riktigt så läser inte jag statistiken, men vi kanske läser den olika. Jag känner inte att det riktigt finns belägg för det.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 180 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag ska börja med att beklaga att arbetsmarknadsministern inte är närvarande i den här debatten och diskuterar arbetsmiljöfrågorna. Det var ganska längesedan jag hörde någonting från ansvarig minister på det här området. Däremot tycker jag, som jag sade i mitt anförande, att det är ärligt att ni i utskottsmajoriteten skriver att ni har dragit ned på Arbetsmiljöverket bara för att ni ska genomföra regeringens jobbpolitik, som går ut på att sänka skatten för oss som redan tjänar mycket. Det är ärligt att skriva så. Jag är glad att Moderaterna har ett intresse för frågorna, men det saknas ju väldigt mycket här. Det måste man ändå erkänna. Vi får inga svar på till exempel detta: Man drar ned på Arbetsmiljöverket, som ni har gjort, så att 300 personer som tidigare har varit inspektörer har förlorat jobbet. En av de största arbetsplatserna är skolorna. Det betyder att man inte har någon ordentlig inspektion i skolorna. Både Sven Yngve och jag vet att många skolor verkligen skulle behöva en bättre arbetsmiljö när det gäller buller etcetera för att bli bättre. Där har Arbetsmiljöverket tidigare varit väldigt hjälpsamma med att försöka förbättra situationen. Detta har försvunnit nu. Jag tycker att det är väldigt beklämmande att företrädaren för regeringens största parti bara säger att intresse för frågorna finns, men några pengar för att åtgärda detta tänker man inte skjuta till, för det är jobbpolitiken som är det viktigaste.

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 181 Sven Yngve Persson (M)

Fru talman! Vi har skrivit, och vi står för det vi skriver, att vi bland annat har minskat medlen till Arbetsmiljöverket. Men det gäller ju inte bara Arbetsmiljöverket, utan vi har tittat på var vi behöver medel och var de gör bäst nytta, och sedan har vi fördelat dem utifrån det. Det kallas att prioritera, och jag är helt säker på att även Miljöpartiet är väldigt duktiga på att prioritera. Det är bara det att vi kanske prioriterar lite olika, och det ska vi väl ha respekt för som representanter för olika partier. Det finns problem - det är ju alltid så när det är fråga om offentliga arbetsgivare - och det handlar om att man inte alltid prioriterar sin personal och sin verksamhet. Jag skulle vilja påstå, utan att statistiskt kunna belägga det, att det nog är betydligt vanligare där än på andra ställen. Från min erfarenhet som kommunpolitiker vet jag att frågan diskuterades ofta. Den stora kritiken från det dåvarande socialdemokratiska kommunalrådet var att det inspekterades alldeles för mycket och att man envisades med att springa på kommunens skolor i stället för att vara ute i verkligheten. Det kan diskuteras, och det går alltid att fundera över var, när och hur en inspektion ska göras. Vi tillför ändå vissa möjligheter för elever och andra att stärka sin roll. Det är lite så vi jobbar i den övriga verksamheten också, även om jag är fullt medveten om att en elev på lågstadiet inte har samma möjligheter eller styrka som någon på en större arbetsplats.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 182 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det är helt riktigt, Sven Yngve Persson, att vi prioriterar olika. Miljöpartiet kommer aldrig att prioritera bort att skolan har en bra arbetsmiljö så att eleverna kan få gå på en kunskapsskola där de verkligen kan lära sig någonting i lugn och ro. Det är prioritet för oss. Det är det uppenbarligen inte för den borgerliga regeringen. Jag beklagar verkligen det. Jag trodde att det trots allt fanns lite enighet om detta i riksdagen, men det är det tydligen inte alls. Jag kan hålla med om att det finns problem med både offentliga och privata arbetsgivare. Jag tror inte alla privata arbetsgivare är dåliga på arbetsmiljöarbetet, men mycket av lagstiftningen och vad lokala och regionala skyddsombud sysslar med är de oseriösa företagen. Vi måste komma åt dem. Det är dem vi ska ha en bra lagstiftning för. Det är de som behöver inspektioner på arbetsplatserna. Det är därför de finns. Om det inte finns ett tryck på inspektörer som kommer ut då och då kommer de oseriösa företagen att satsa mindre på arbetsmiljöarbetet. Det blir de anställda där som drabbas. Det är därför det är så viktigt med en fungerande prioritering av arbetsmiljö. Vi från Miljöpartiet har tillsammans med Vänstern och Socialdemokraterna föreslagit att man ha ska ha en strategi som i första hand går ut på att halvera arbetsplatsolyckorna och på sikt få en nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Ställer Moderaterna upp på detta?

Sven Yngve Persson (M)

Anf. 183 Sven Yngve Persson (M)

Fru talman! Det är väl klart att vi alla har en nollvision. Det är inget konstigt med det. Däremot är frågan hur det hela ska formuleras. Det blir konstigt att säga att vi ska halvera olyckstalen. Det är en bra tanke, och vi bör hitta ett sätt att gemensamt formulera det målet. Men det får inte bli så att vi plötsligt har ett mål som säger att si och så många ska de facto skadas. Det är den andra tolkningen av det mål ni har tänkt er. Om det är så många i dag ska det bli så många senare. Vi vill väl ned till noll när det gäller allt. Det kan vi vara överens om. När det gäller det vi kallar välfärdens kärna - skolan - tror jag att vi är helt överens om att vi vill att den ska vara så bra som möjligt. Men det kan göras på olika sätt. Vi jobbar med våra lokala politiker. Vi har stort förtroende för dem, och vi avsätter hela tiden medel och ser till att det finns möjligheter. Under de gångna åren har kommunerna fått ett stort tillskott av finansiella medel. Som det ser ut nu blir det lite tuffare framöver. Därför har vi i budgeten avsatt ännu mer medel och försökt hitta rätt för att få en lösning på detta. Jag är gärna med och jagar oseriösa arbetsgivare. Det är inget bekymmer. Vi ska ställa krav på en oseriös arbetsgivare. Men då måste både fackföreningar och Arbetsmiljöverket prioritera att hitta dem. Där har arbetstagarorganisationerna stora möjligheter att vara med och hjälpa till att hitta de arbetsgivare där något behöver göras. Antalet behöver inte med automatik vara det som ger utslag, utan det är det faktum att man tillsammans jobbar mot gemensamma mål. Även seriösa arbetsgivare är intresserade av att hitta dem som inte är det.

Lennart Levi (C)

Anf. 184 Lennart Levi (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna. Jag har med intresse, och delvis med gillande bör jag säga, lyssnat på Sylvia Lindgren, Torbjörn Björlund och Ulf Holm. Varför det? Jo, därför att vi har samma mål. Målet kan egentligen ganska väl uttryckas i Lissabonfördragets formulering: More and better jobs. Fler jobb och bättre jobb. Fler jobb betyder ingen arbetslöshet. Bättre jobb betyder ingen utslagning. Nollvisionen kan egentligen uttryckas på ett annat sätt än vad som här gjorts, nämligen att människor tillåts uppnå normal pensionsålder med hälsan i behåll. Väldigt många gör det inte i dag. Det är illa att så sker, och det är vårt gemensamma intresse att förebygga sådana effekter. Vad är då problemet? Problemet är medlet att uppnå detta mål. Det går att göra med käppen. Det går att göra täta inspektioner och leta efter fel, ofta relativt marginella sådana, anmärka på dem och vispa runt. Är det fel? Nej, det är inte fel, men det räcker inte. Frågan är om ens det är det effektivaste sättet. Vad finns det då för andra sätt? Jo, det är åtgärder som syftar till att skapa en god arbetsmiljö, att inte bara motverka en dålig utan att även skapa en god. Hur gör man det? Kanske på de sätt som regeringen nu prövar. Det är sant att Arbetslivsinstitutet lades ned. Låt mig säga helt ärligt att jag inte röstade för den nedläggningen. Jag kände institutet ganska väl, och jag vet att delar av det fungerade alldeles utomordentligt. Man gjorde sig av med någonting som alltså hade åtskilliga goda sidor. Samtidigt fanns det annat som inte var så gott och där det fanns anledning till kritik. När så skett, ställde jag frågan till arbetsmarknadsministern i denna talarstol om han hade någonting emot aktiviteterna som sådana eller deras organisatoriska form. Han svarade att det var formen och inte aktiviteterna som sådana han hade något emot. Jag frågade om det innebar att han var för en satsning på universitet och högskolor. På det svarade han ja. Sedan dess har jag gjort hittills fruktlösa försök att få ett centrum till stånd. Det skulle vara ett centrum för hälsa i arbetet. Ett sådant kunde komma till stånd genom att olika universitet och högskolor samverkar, genom att "poola" resurser för forskning, utbildning och information. Det kan ligga i Stockholm. Det var mitt ursprungliga förslag. Karolinska Institutet, Tekniska högskolan, Stockholms universitet och en rad andra högskolor och universitet skulle ledigt inte bara ersätta utan faktiskt också överträffa de resurser och de insatser som ALI tidigare svarat för. Det är en bit kvar dit. Det är inte lätt att åstadkomma det, men försök pågår. Jag vet att arbetsmarknadsministern är klart positiv till en sådan lösning. Nå! Räcker det? Nej, det räcker inte. Det krävs mer. En sak som krävs är utbildning. Det går att jaga chefer med blåslampa och förebrå dem om de gör fel. Men ett bättre sätt är att utbilda dem så att de vet vad arbetsmiljö är, att de vet vad ledarskap är och att de inser både de moraliska, de medicinska och de ekonomiska fördelarna med en god arbetsmiljö. Om man läser högskoleförordningen upptäcker man att det där står utmärkta formuleringar om vad högskoleingenjörer och civilingenjörer bör kunna även om arbetsmiljö och liknande. Problemet är att högskoleförordningen uppenbarligen inte är tvingande och att ingen tar reda på när högskolor inte följer den. Mitt parti, Centerpartiet, försöker påverka högskolorna att leva upp till de föreskrifter som de faktiskt fått av statsmakterna men som de hittills inte riktigt har beaktat. Vi har kontaktat Kungliga Tekniska högskolan, och man har reagerat positivt i den meningen att man har inrättat ett pris som belönar de teknologer som bäst under det gångna året har motsvarat dessa anspråk. Räcker det? Nej, det räcker fortfarande inte. Ni vet att man har kritiserat rehabiliteringskedjan och rehabiliteringsgarantin och att man har kritiserat företagshälsovården. I det läget bjöd mitt parti in samtliga professorer i rehabiliteringsmedicin, ett par av de ledande företrädarna för Utredningssverige på detta område, nämligen Jan Rydh och Gerhard Larsson, och de båda ledande företagshälsovårdarna Johnny Johnsson och Lars Hjalmarson till ett gemensamt möte här i Riksdagshuset för att finna bättre och effektivare vägar att få rehabiliteringsgarantin och rehabiliteringskedjan att fungera. När vi hade gjort det bjöd vi in olika aktörer på området till ett andra möte. Meningen är att det ska bli en akademi för rehabilitering och företagshälsovård, inte nödvändigtvis genom beslut i denna kammare - oberoende av sådana beslut - men med samma positiva målsättning. Den 27 februari i år var det ett möte på Arbetsmarknadsdepartementet. Gästerna var fyra ledande aktörer från Storbritannien. Det var Gordon Browns chief scientific advisor, professor John Beddington, och tre av hans ledande medarbetare. Syftet var att ta reda på vad britterna gör på detta område och vad av det som de gör som passar in i våra sammanhang. Idén är att av det ska utvecklas ett svenskt-brittiskt forsknings-, utbildnings-, informations- och tillämpningssamarbete för den psykiska folkhälsan. I lyckliga fall, om det nu går att åstadkomma, kommer det under det svenska ordförandeskapet att bli ytterligare ett möte med svenskt och brittiskt deltagande, syftande till åtgärder för en psykisk arbetshälsa. Det har helt korrekt sagts att fler jobb inte kan ställas mot bättre jobb. Vi behöver det ena, och vi behöver det andra. Men vi har lyckats ganska bra med arbetslinjen. Vi har dock minskat utanförskapet med 180 000 personer på två år. Det sägs ibland att statistik inte blöder, men 180 000 personer i utanförskap blödde faktiskt ganska rejält, och de kände säkert stor lättnad att inte längre befinna sig i det läget. Nu är tiderna tyvärr dåliga. Tyvärr är det finansiell kris. Tyvärr är det dåliga konjunkturer. Det gör att dessa siffror förändras i fel riktning. Det gör det oerhört angeläget med en intensiv satsning på arbetslinjen. Frågan är då vad man ska göra, och återigen har mitt parti tagit initiativ till ett möte som hålls nästa fredag med rubriken Fler jobb i kristid - men hur? Vi har då bjudit in personer ur olika läger med uppdrag att försöka formulera vad man kan överväga. Fru talman! En sista punkt är: Kunde inte de offentliga arbetsgivarna med sina väldigt många anställda föregå med gott exempel? Även det har mitt parti argumenterat för och beslutat om vid sitt nyligen avslutade möte i Örebro. Om de offentliga arbetsgivarna visade andra arbetsgivare hur bra man kunde göra skulle oerhört mycket vara vunnet med hjälp av moroten och inte käppen.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 185 Torbjörn Björlund (V)

Fru talman! Det är alltid lika trevligt att lyssna på Lennart Levi, men jag måste säga att jag blir lite förvånad varje gång. Lennart Levi är inte en speciellt representativ politiker när det gäller borgerlig arbetsmiljöpolitik. (LENNART LEVI (c): Jag är inte moderat, om det är det som du menar.) Jag återkommer till detta med just Centerpartiet eftersom Lennart Levi har lyft fram detta lite grann. Det som jag tycker är spännande är att Lennart Levi börjar med att lyfta fram till exempel Lissabonfördraget, alltså kopplingen till EU och devisen där, alltså fler jobb och bättre jobb, vilket jag tycker är jättekul eftersom det var vår förstamajparoll i Vänsterpartiet. Det är jättebra, och det passar bra för oss. Men det blir också en koppling till arbetslinjen och så vidare och hur man då löser detta. Vi har sett i dag att just arbetsmiljöarbetet och arbetet för fler och bättre jobb inte fungerar. Först och främst är det på väg att bli färre jobb. Vi har en kris och en lågkonjunktur. I det sammanhanget har man också skurit ned på det som Lennart Levi var inne på, nämligen våra försäkringssystem som skulle kunna skapa en bättre och tryggare tillvaro för många människor men som i stället skapar någonting annat, nämligen oro. En sådan sak är rehabiliteringskedjan. Om man pratar om hälsa är det ett gigantiskt misslyckande, där man inte tillåter människor att vara sjuka. De får inte vara sjukskrivna mer än sex månader. Sedan får de göra någonting annat. Det har ingen betydelse om de är sjuka eller inte. Man ger dem inte rätt rehabilitering och liknande, utan man gör egentligen ingenting. Det tycker jag är det stora problemet. Ska man ha bättre jobb, måste man också tillåta människor att vara sjuka. De måste ibland kunna känna efter att de behöver vara hemma från jobbet ibland. Detta måste man satsa på. Jag tror att just rehabiliteringskedjan och den psykosociala hälsan kommer att vara ett stort problem under de kommande åren. När arbetslösheten stiger och folk känner sig otrygga blir det större stress på arbetsplatserna. Var ska kommunerna och den offentliga sektorn, som Lennart Levi var inne på, ta pengar? De får inga pengar. Det är frysta statsbidrag och så vidare. Detta arbete kommer alltså att vara stillastående.

Lennart Levi (C)

Anf. 186 Lennart Levi (C)

Fru talman! De tar pengar. De kan trycka pengar, men det är ingen bra idé. Det innebär att det blir inflation, och den drabbar, som Torbjörn Björlund vet, i första hand de svagaste, de fattigaste och de mest utsatta. Så det är ingen bra lösning. En annan möjlighet är att låna pengar. Men lånade pengar måste återbetalas. Återigen: Av vem? Jo, av våra barn och barnbarn. Man kan vara generös när någon annan ska betala tillbaka. Alltså gäller det att använda pengarna på ett vettigt sätt. Det är det som alliansregeringen försöker göra efter bästa förmåga. Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg förhistorien, alltså hur det var under den förra regeringens tid. Jag hade täta kontakter med Hans Karlsson. Jag vet att Hans Karlsson ville väl och försökte men inte fick därför att det fanns ett finansdepartement även då och därför att det fanns en statsminister som inte alltid delade Hans Karlssons värderingar. Det här är inte lätt, men det är möjligt, och jag tror att vi är på rätt väg. Ge oss ytterligare sex år, och Torbjörn Björlund ska se att det blir mycket positiva överraskningar.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 187 Torbjörn Björlund (V)

Fru talman! Jag vet inte om jag vill ge er sex år. Ett år till kan ni få. Sedan får vi se. Sedan är det bara fyra år i taget. Så vi får se vart vi tar vägen. Jag tycker att det finns uppenbara brister i detta sätt att resonera. Att pengarna ska tas till bra saker är naturligtvis viktigt. Men varför sänker ni då skatterna när pengarna behövs till dessa saker? Det behövs pengar i kommunerna, det behövs pengar till arbetsmiljöarbete och så vidare för att skapa goda jobb. Där skulle pengarna faktiskt behöva vara i stället för att hamna i fickorna på dem som redan har väldigt mycket. I och med att man talar om jobbpolitik när det egentligen är fråga om skattesänkningar blir det något slags dimridåer här. Man säger att det är jobbpolitik, men arbetslösheten ökar i alla fall. Vad är det då för jobbpolitik som man har skapat. Man har bara skapat mindre pengar för dem som verkligen behöver dem. Mycket av de här bitarna är bra saker. Man ska ha bättre utbildning och ett centrum för forskningen, man ska ha högskolorna med på vagnen och så vidare. Det kräver också medel. Det måste till medel någonstans från staten i så fall för att det ska fungera. Det tog ni bort. Lennart Levi har klart bekräftat att han är för att Arbetslivsinstitutet ska vara kvar. Det respekterar jag väldigt mycket. Men regeringen gjorde precis tvärtom. Man tar bort det här. Centern är en del av den här regeringen. Lennart Levi står här och pratar mycket om vad Centern har gjort i olika saker och vilka man försökt bjuda in. Men är ni så ensamma i regeringen om det här? Är det bara ni som tar initiativen? Är det inget annat parti som gör det? Varför får ni inget genomslag för detta om det är så bra idéer ni har? Det skulle jag vilja veta. Jag förstår att det finns en spänning inom regeringen i de här frågorna. En sak till: Vi pratade om britternas modell. Men i betänkandet står det att man ska efterlikna den danska modellen. Finns det någonting där som man ska lyfta fram? Man pratar om 800 miljoner. Det är oerhört mycket pengar som ska in i det här. Är det någonting som Centern har fått in? Är det ni som är arkitekterna bakom de 800 miljonerna, den danska modellen och allt det, eller vem är det?

Lennart Levi (C)

Anf. 188 Lennart Levi (C)

Fru talman! Nej, de 800 miljonerna är inte min idé och inte Centerns idé. Jag ska inte spåra var de idéerna kommer från. Men det är idéer värda att prövas. Det tar tid att pröva idéer. Man måste ge varje reform tid. På samma sätt som den socialdemokratiska regeringen på tolv år inte lyckades åstadkomma särskilt goda arbetsmiljöförhållanden eller några dramatiska initiativ på det här området måste vi kanske få mer än två år på oss, helst fyra och allra helst ännu fler. Var ska vi ta pengarna? Det går inte att trycka pengar. Det går att låna pengar, men det är inte särskilt bra. Alltså måste man omprioritera. Vår allra första prioritet är fler jobb. Det är bättre att ha ett jobb, även om det inte är perfekt, än att inte ha något jobb alls. Jag oroar mig väldigt kraftigt för de många unga som går ut i arbetslivet och inte har något jobb att gå till. Där måste satsningarna ske. Det kommer att kosta pengar. Det är klokt att inte bränna av alla pengar i förväg innan man hunnit till det ögonblick där detta behöver satsas.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 189 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det är lite förvirrande. Sven Yngve Persson från Moderaterna avslutade sitt huvudanförande med att uttrycka en förmodan att vi i oppositionen skulle säga att det inte är tillräckligt, att det krävs mer. Sedan går Lennart Levi upp och säger precis detta: Det krävs mer! Jag är inte nöjd! Är du, Lennart Levi, en del av regeringens underlag här i riksdagen, eller tillhör du det rödgröna laget? I ditt huvudanförande tog du upp flera saker som vi från Miljöpartiet - jag tror också både Socialdemokraterna och Vänstern - kan ställa upp på. Med dina kunskaper inom området och den erfarenhet du har kan du se brister och se vad man kan göra mer. Du pratar egentligen om en arbetsmiljöpolitik som har sin bas i Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna mer än i den borgerliga regeringen. Man kan säga att det är en riktig prioritering att sänka skatten för dem som redan har och låna miljarder efter miljarder, vilket är precis vad din regering gör i dagsläget, och säga: Nej, det är inte prioriterat att ge 100 eller 150 miljoner till Arbetsmiljöverket för att vi ska få inspektörer som kan försöka göra någonting åt den dåliga arbetsmiljön i skolan, som kan göra någonting så att vi kommer åt de oseriösa företagarna och får ned olycksfallsstatistiken, inte minst bland de utländska personer som råkar illa ut i större utsträckning än andra. Slutligen: Vilka fler resurser har regeringen lagt på högskolor och universitet när det gäller arbetslivsforskning sedan man lade ned Arbetslivsinstitutet?

Lennart Levi (C)

Anf. 190 Lennart Levi (C)

Fru talman! Det behövs mer. Det kommer alltid att behövas mer. När har vi någonsin fått tillräckligt? Att all rättfärdighet är uppfylld tror jag att vi aldrig kommer att få uppleva. Satsningen kan göras med käppen eller med moroten. Jag tror att moroten är effektivare, förmodligen angenämare och dessutom billigare. Nå, jag tar upp saker som även oppositionen tagit upp. Det är alldeles utmärkt om oppositionen tycker att det är bra förslag vi har kommit med. Skillnaden mellan oppositionen som pratar och Centerpartiet är att Centerpartiet faktiskt gör det här. Det här är konkreta saker som kommer att hända i en nära framtid. Det är inte något man kan önska ute i det blå, utan saker som händer. Precis samma möjlighet att ta initiativ av den här typen, som dessutom inte kostar någonting, har oppositionen haft och hittills inte tagit. Högskolan har fått mer pengar, men inte specifikt till arbetsmiljöarbetet. Regeringen har gjort en poäng av att inte skriva högskolorna på näsan exakt vad de ska använda pengarna till. Man har gett en påse pengar och överlämnat åt högskolorna att själva bestämma vad de ska använda pengarna till. Det kallas fri forskning. Det finns för- och nackdelar med det sättet att arbeta; jag är medveten om det. Men det är den prioritering regeringen har valt. Jag försöker göra små modifikationer av detta sätt att arbeta, så att åtminstone lite av pengarna blir öronmärkta. Jag har funnit att arbetsmarknadsministern har förståelse för den synpunkten.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 191 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Centern har medverkat till att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Centern har dragit ned på anslagen till Arbetsmiljöverket, vilket har inneburit att vi har 300 färre inspektörer i dag än vi hade 2006. Centern har medverkat till att inte ge mer pengar till universitet och högskolor med inriktning på arbetslivsforskning. Det är vad Lennart Levis parti i praktiken har gjort i riksdagen. Sedan kan Lennart Levi som privatperson ha vilka åsikter som helst, men det är den politiken han företräder här i riksdagen. Det är Lennart Levis parti, Centern, som har gjort de här sakerna. Det är det som vi kritiserar väldigt mycket. Det är visst så att många vill ha mer. Men det finns också grupper som har fått tillräckligt redan. Till exempel har höginkomsttagare fått tillräckligt mycket sänkt skatt. Vi riksdagsledamöter har fått tillräckligt mycket i arvode. Man måste kunna göra prioriteringar i samhället. Våra prioriteringar är en bra arbetsmiljö och den nya arbetslivsforskning som behövs. Det prioriterar vi. Vi anser inte att ett par hundra miljoner är för mycket begärt för den viktiga verksamheten i jämförelse med de skattesänkningar som ni har genomfört till exempel när det gäller oss höginkomsttagare. Vi anser att det hade varit en helt annan prioritering som hade varit den riktiga. Vi beklagar att Lennart Levi företräder ett parti som tyvärr har gått i motsatt riktning mot det han själv står och företräder i talarstolen.

Lennart Levi (C)

Anf. 192 Lennart Levi (C)

Fru talman! Ett parti har alltid mer än en aspekt. Det är ungefär som en briljant, som har 57 fasetter. Jag vet inte hur många ert parti har, men alldeles säkert är det fler än en. Om man enbart diskuterar en aspekt i taget, ett stuprör i taget, och inte ser till helheten, inte ser till arbetsskapandet, inte ser till vikten av att folk har ett jobb att gå till, även om det jobbet inte är perfekt i alla avseenden, då är det en enögdhet i bedömningen, och den tror jag att talaren just nu har gjort sig skyldig till. Centern har ett engagemang för att människor ska må bättre. Centern har ett engagemang för att människor ska ha jobb. Centern har ett engagemang för att människor ska ha pengar som de själva kan göra sina val med. Det är i linje med det arbetet som värderingarna och prioriteringarna har gjorts. Somliga av dem delar jag helhjärtat. Andra kan jag ha en annan mening om. Det är en sammanvägning av helheten som är det viktiga och inte enskilda aspekter.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 193 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Jag blir minst sagt bestört över det resonemang som nu förs i Sveriges riksdag, inte minst när Lennart Levi mycket tydligt säger att han inte röstade för nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. För det tyckte han inte om. Det hade varit bra om Lennart Levi också då hade sagt det offentligt. Då hade vi kunnat vara ute och drivit den frågan ännu hårdare med hjälp av Lennart Levi - men icke. Däremot är det lätt att säga att vi har samma mål, för det är målet som är det viktiga. Men, för att citera Karin Boye, det är vägen som är mödan värd. Lennart Levi har här mycket tydligt sagt att han inte är moderat, men han driver och medverkar till en moderat allianspolitik. Han säger att han i många frågor delar oppositionens - Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets - politik och jobbar för det internt i regeringen. Det är klart att det då känns oerhört frustrerande när det gäller de här frågorna. Så kan man inte driva politik i Sveriges riksdag, utan man måste naturligtvis vara väldigt tydlig runt ikring det. Men sedan säger han också att det minskade utanförskapet har inneburit så mycket och att det är jobben som måste gå först, före arbetsmiljön och så vidare. Detta sägs när vi har en massarbetslöshet, Lennart Levi. Det går inte att bara skylla på finanskrisen i det sammanhanget. För den syntes långt innan finanskrisen fick sitt fäste i de sammanhangen. Varför har Lennart Levi inte tydligare tagit tag i den här frågan? Han säger ju så tydligt nu att han inte delar alliansens politik utan i stället skulle driva Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterns.

Lennart Levi (C)

Anf. 194 Lennart Levi (C)

Herr talman! Det är helt uppenbart att the beauty is in the eye of the beholder. Det är tydligen en subjektiv tolkning som är det avgörande och inte vad man faktiskt säger. Nej, jag delar inte oppositionens värderingar annat än i det avseendet att oppositionen liksom alliansen vill ha fler jobb och bättre jobb. Sedan säger Sylvia Lindgren, genom att citera Karin Boye, att det är vägen som är mödan värd. Jag är inte säker på det. Versen börjar faktiskt på ett annat sätt: Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Jag tycker att det är väldigt viktigt vilket mål och vilken mening man har och vad man strävar efter, och det är då den fulla sysselsättningen och den goda sysselsättningen och att man ska få uppnå pensionsåldern med hälsan i behåll. Ja, vi har massarbetslöshet, men det beror på en global finanskris och en global lågkonjunktur. Jag kan inte för mitt liv tro att Sylvia Lindgren tror att det är alliansregeringen som har ställt till med den. Då har man verkligen en övertro på den oerhörda slagkraften i den regeringens beslut. Nej, massarbetslöshet är inte något vi eftersträvar. Massarbetslösheten är något som vi med alla medel kommer att motverka, och vi kommer att arbeta för ett bättre arbetsliv och ett rikare arbetsliv. Var övertygad om det!

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 195 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Men Lennart Levi har mycket tydligt sagt att han inte röstade när det gällde Arbetslivsinstitutet. Han var väl utkvittad då på något vis. Han har också sagt att han har jobbat för ett centrum. Lennart Levi säger också att han vill ställa upp för fler jobb och bättre jobb. Och Lennart Levi säger att den offentliga sektorn borde kunna ta sitt ansvar när det gäller det. Ja, det har vi också tyckt. Varför ska man säga upp en massa människor inom den offentliga sektorn? Vi har velat ge mer pengar till den, både till kommuner och till landsting, för att klara just sysselsättningsbehovet, vilket är en viktig del också när det gäller arbetsmiljön. Vi vet ju att otryggheten ute på arbetsplatsen skapar frustration när det gäller arbetsmiljöförhållandena på sikt. Men det här vill inte regeringen. Även här undrar jag då: Är det så att Lennart Levi inte delar den övriga alliansens politik, framför allt då den moderata politiken? Lennart Levi säger i nästa sammanhang att det är Centern som har engagerat sig mycket i de här frågorna. Hade man gjort det hade man väl bifallit åtminstone hälften av de åtta gemensamma reservationer som oppositionen har. Det är hjärtefrågor också för Lennart Levi. Det handlar om utbildningsfrågor, forskning och utveckling, utbildning för arbetsgivare och skyddsombud och dylikt. Nej, det här resonemanget håller inte. Jag tycker att det är mycket tråkigt att debatten har fått den här vändningen när det gäller just de här frågorna.

Lennart Levi (C)

Anf. 196 Lennart Levi (C)

Herr talman! Det är tråkigt när den har fått den här vändningen på grund av de brösttoner som jag får höra från oppositionssidan. Det är inte fråga om att målen är olika. Jag upprepar det för fjärde gången. Målen för oppositionen och för alliansen är sannolikt ganska snarlika. Men medlen är inte desamma. Vi vill göra det på annat sätt. Vi vill inte trycka pengar. Vi vill inte låna pengar. Vi vill spara lite i den kassa vi har för att kunna använda det till de behov som förmodligen dyker upp under det närmaste halvåret och under de närmaste ett och ett halvt åren. De pengarna kommer säkert att behövas, och de kommer att användas väl för det slutmål som Sylvia Lindgren och jag är överens om.

Hans Backman (Fp)

Anf. 197 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i sin helhet i betänkandet 2008/09:AU9. Jag kan också säga några ord om förslagen i propositionen. Vi i Folkpartiet välkomnar regeringens förslag i propositionen. Det är angeläget att förstärka elevers rätt att delta i arbetsmiljöarbetet. Särskilt viktigt är det att även de yngre eleverna i särskola och särvux får möjlighet att delta, allt efter ålder, mognad och förutsättningar i övrigt. Folkpartiet noterar också med tillfredsställelse införandet av särskilda studerandeskyddsombud med större befogenheter för vuxna studerande. Det är också mycket bra, tycker jag och Folkpartiet, med regeringens förslag om att skyddsombud ska ges möjlighet att agera även till skydd för utomstående arbetskraft, arbetskraft som bland annat kan hyras in från bemanningsföretag. Detta sker då genom en utvidgning av skyddsombudens befogenheter. Som tidigare har nämnts har inga motioner väckts med anledning av propositionen. Men i betänkandet behandlas av arbetsmarknadsutskottet omkring hundra motionsyrkanden i främst arbetsmiljörättsliga frågor. Det är frågor som spänner över ett stort område. Det handlar om arbetsplatsolyckor, skyddsombud, företagshälsovård, ensamarbete och våld och hot i arbetslivet. Jag tycker sammantaget att utskottets samtliga förslag i betänkandet är väl avvägda, och jag står bakom dem. Jag ska ta upp ett par områden i propositionen. Jag tänkte börja med att säga några ord om företagshälsovården, som det har skrivits en del om i propositionen, som jag tycker är viktigt och bra. Vi har nämnt att Statistiska centralbyrån sedan 1989 har publicerat arbetsmiljöundersökningar vartannat år. Under 2008 publicerades Arbetsmiljön 2007 , som genomförts på uppdrag av Arbetsmiljöverket. Av den undersökningen framgår att ungefär två av tre kvinnor och män uppger att de har tillgång till företagshälsovård på sin arbetsplats, och det är samma storleksordning som under tidigare år. Under 2009 och 2010 kommer ytterligare satsningar att göras på företagshälsovården och rehabiliteringsgarantin. Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting har undertecknat en överenskommelse om att stödja en vidareutveckling av företagshälsovården. Arbetsgivarna, staten och landstingen ska bidra i princip med lika delar till den långsiktiga finansieringen av en utvecklad företagshälsovård. Regeringen beslutade också i början av 2009 att inrätta en delegation vid kunskapsområdet företagshälsovård. Uppdraget är att övergångsvis upphandla och samordna långa utbildningar på magister- och masternivå i företagshälsovården. Delegationen ska också bilda ett forum för att stödja utvecklingen inom området företagshälsovård. Den ska organisera ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan högskolor, arbetsmarknadens parter, myndigheter och företagshälsovårdsbranschen för att utveckla en kvalitetsdiskussion som blir vägledande för kunskapsområdet företagshälsovård. Delegationen ska också verka för ökad forskning inom området. I april 2009 meddelade regeringen sitt beslut att överlåta till universitet och högskolor att utforma de långa företagshälsovårdsutbildningarna. Överföringen är en del av regeringens mångmiljardsatsning på företagshälsovård. Det tycker jag är ett mycket bra beslut som vi i utskottsmajoriteten välkomnar. Jag ska också ta upp ett annat område som förstås är viktigt i arbetet med arbetsmiljön. Det är arbetsplatsolyckor. Varje arbetsplatsolycka är allvarlig. Varje dödsolycka är en tragedi. Antalet anmälda arbetsplatsolyckor och anmälda arbetssjukdomar fortsätter att minska. Allt färre uppger det som en orsak till sin sjukfrånvaro. Det är glädjande. Det finns fortfarande brister i arbetsmiljön. Det finns skäl att påminna om att dödsfallen i arbetsplatsolyckor för några år sedan ökade. Det var också bakgrunden till den utskottsutfrågning som utskottet arrangerade hösten 2008. Vid den utskottsutfrågningen om arbetsplatsolyckor medverkade bland annat företrädare för Arbetsmiljöverket och de branscher som varit särskilt drabbade. Den långsiktiga utvecklingen av antalet dödsolyckor fram till 2000-talet visar på en stadig minskning, bortsett från 1994 då fartyget Estonia så tragiskt förliste. Under första hälften av 2000-talet låg antalet dödsolyckor på en tämligen jämn nivå. Arbetsmiljöverket tog under första delen av 2008 det lovvärda initiativet att tillsätta en analysgrupp för att göra en bedömning av om det ökade antalet dödsolyckor under 2007 var slumpmässigt eller stadigvarande. Analysgruppen skulle dessutom försöka belysa eventuella samband som skulle kunna förklara utvecklingen. Därtill kom att fler avled i arbetet under första halvåret 2008 jämfört med första halvåret 2007. Det oroade förstås oss alla. Analysgruppen drog då följande slutsatser: De mest utsatta verksamhetsområdena är jord- och skogsbruk och byggbranschen. Anställda vid små företag och egenföretagare drabbas mest av dödsolyckor, och åldersgruppen 55 år och äldre är överrepresenterad. En rad förslag till åtgärder lämnades i rapporten. En del avsåg effektiviseringar och förbättringar av Arbetsmiljöverkets rutiner och även deras insatser. Bland annat föreslås en informationssatsning riktad mot små företag inom byggbranschen. Ett annat förslag var att Arbetsmiljöverkets samarbete med andra myndigheter ska bli effektivare och mer strukturerat så att man kan få bukt med olycksrisker inom övriga branscher. Herr talman! Utskottet noterar också att Arbetsmiljöverket under våren har inlett en bred tillsyn av jord- och skogsbruk. Det är den branschen som är den mest olycksdrabbade relativt sett. I det sammanhanget vill utskottet också peka på en förstärkning av Arbetsmiljöverkets budget för 2009 med 20 miljoner kronor för en informations- och kunskapssatsning. Syftet med satsningen är att fler arbetsplatser ska stimuleras till ett effektivt arbetsmiljöarbete och att de ska kunna nås av den kunskap som finns i verket. Regeringen underströk i budgetpropositionen vikten av att denna information även ska nå de minsta företagen och också ensamföretagarna. Med det här jobbar Arbetsmiljöverket. Jag känner ett stort förtroende för det arbete de gör. Vi har förmånen några av oss att sitta i Arbetsmiljöverkets insynsråd. Jag känner att den kompetens som finns hos Arbetsmiljöverket kommer att göra mycket gott inom det här området. De är mycket strukturerade i sitt sätt att angripa de frågor som de arbetar med, tycker jag. Det framgår också av Arbetsmiljöverkets webbplats att tillsynsverksamheten i större utsträckning kommer att inriktas på små företag i riskutsatta branscher. Trots det som jag nu har redovisat finns det anledning att titta på det positiva. Det är att Sverige i ett europeiskt perspektiv fortfarande har några av de säkraste och tryggaste arbetsplatserna. Både i Sverige och inom EU-15 finns det under senare år en tendens till en minskning av antalet arbetsplatsolyckor. När vi tittar på arbetsolyckor som har lett till mer än tre sjukdagar ser vi att det finns en minskning. Det är väldigt bra. Nedgången har pågått längre inom EU-15 än i Sverige, men frekvensen av arbetsolyckor är fortfarande mycket högre i EU-15 än i Sverige, särskilt för män där nivån är drygt tre gånger högre än i Sverige. Kvinnor inom EU-15 har drygt dubbelt så hög frekvens av arbetsolyckor jämfört med kvinnor i Sverige. Vi har ändå ett bra utgångsläge jämfört med många andra. Den utveckling med ett ökat antal dödsolyckor som vi kunde iaktta för några år sedan, som jag tidigare nämnde, var oroande. Men vi har också kunnat se att den utvecklingen har brutits. Det är enormt bra och helt nödvändigt. En av orsakerna till det är förstås att Arbetsmiljöverket har uppmärksammat problemet. Man har tittat på det. När jag frågade företrädare för Arbetsmiljöverket sade de att själva uppmärksamheten har gjort att man har kunnat få fram rutiner som har haft en positiv effekt. Dialog och kunskapsutbyte ger en tydlig effekt. Det handlar inte alltid om pengar. Det här innebär inte att vi kan slå oss till ro. Det måste alltid vara en strävan att en stadig minskning av olyckor hela tiden sker. Men lösningen är inte alltid fler och hårdare regler. Snarare handlar det om att insikten finns. Insikten om de risker som finns ska finnas bland dem som är ute och arbetar. Det är viktigt att så långt som möjligt förhindra att risker uppkommer och att sprida information om de regler och skyddsmöjligheter som redan finns i dag. Jag tycker också att det är jätteviktigt, som har tagits upp tidigare i talarstolen, att ha en dialog mellan exempelvis mellanchefer och andra som har ett ansvar för arbetsmiljön på den faktiska arbetsplatsen, den dagliga verksamheten. Har de en bra dialog med skyddsombudet är det en av nycklarna till en bra arbetsmiljö. Det är den erfarenhet jag har själv som mellanchef ute på företag. Där kan man lösa mycket. Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 föreslagit en riktad satsning på information och kunskap som ett komplement till Arbetsmiljöverkets tillsynsverksamhet på arbetsplatserna. Frågan är då uppmärksammad inom många olika områden. Inte minst Arbetsmiljöverket självt uppmärksammar det hela förstås. Uppmärksamheten är viktig, som jag sade tidigare. Den kan ge effekt så att vi kan få bukt med en hel del onödiga olyckor som sker ute på arbetsplatserna. Jag ska avsluta med att säga det som Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg sade som en sammanfattning av budskapet från det seminarium som hölls på Världsdagen för arbetsmiljö nu 2009. Mikael Sjöbergs sammanfattning löd: En god arbetsmiljö är en framgångsfaktor för individen, företaget och samhället. Jag kan bara hålla med honom om det. Det tror jag att vi alla gör här i kammaren.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 198 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Hans Backman var inne på företagshälsovård. Det är naturligtvis något som är oerhört intressant, utvecklingen när det gäller företagshälsovård och dess betydelse. Hans Backman var också inne på frågan om SKL och hur man ska jobba ihop med dem. Kunskapsinhämtning och hur man utvecklar företagshälsovården är naturligtvis centralt när det gäller arbetsmiljöarbete. Det är vi nog överens om. Frågan är hur man resonerar från regeringens sida när man tar pengar från kommunerna och ger dem sämre möjligheter att göra något av detta, oavsett vilket samarbete SKL går in i, samtidigt som man lägger ut pengar på att göra det. Det blir ett slags nollsummespel. Det kan aldrig ge någon effekt om man ska hämta in kunskap om detta. Samma sak gäller forskningen. Var ska forskningen genomföras? Vem ska få uppdraget? Nu kan man kanske ångra att Arbetslivsinstitutet lades ned. Det hade varit en perfekt institution att lägga över ansvaret på för att följa utvecklingen och jobba med forskningen om företagshälsovården. Det är något av det signifikativa i den här regeringens politik. Man gör saker med ena handen och tar bort med den andra. Det är alltså en kontraproduktiv verksamhet. Man får ingen effekt av det. Varför gör ni det? Kommunernas pengar är ju det centrala i många sammanhang. Det finns mycket att diskutera när det gäller vilken verksamhet man ska ha. Personalen blir uppsagd och man blir av med personal och det blir tuffare klimat för dem som jobbar i den offentliga sektorn. Där skulle man verkligen behöva satsningar på att skapa bra arbetsmiljöer. Vi vet att det är tufft nu. Om man skulle hitta en väg in i detta tar man bort möjligheten att göra något bra eftersom man tar bort kommunernas pengar.

Hans Backman (Fp)

Anf. 199 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag vill invända mot att regeringen tar bort kommunernas pengar. En av effekterna av att så pass många kom in i arbete före den finansiella oron var ju att kommunerna fick högre skatteintäkter under några år. Vi har också sänkt arbetsgivaravgifterna med 1 procent. Det har varit bra för kommunsektorn som har många anställda. Det gav 3 miljarder till kommunerna. Från regeringens sida har vi naturligtvis givit mer pengar nu för att mildra effekterna av den svåra finanskris som vi, liksom hela världen, lider av. Den har vi ju inte skapat själva. Det är något vi måste bearbeta och arbeta med. Regeringen satsar så mycket pengar som man anser möjligt på kommunerna för att mildra effekten. Ett uppdrag som den delegation som jag pratade om har är att verka för ökad forskning på området företagshälsovård. Forskning kan ju ske på andra ställen. Tanken är förstås att forskningen ska vara så intressant att man vill ta upp den på högskolor och universitet. Jag har alltid haft en känsla av att arbetsmarknadens parter bör vara intresserade av att få fram intressant forskning om hur man på ett bättre sätt skapar en bra arbetsmiljö. Jag tycker att alla ska dela det. Som Mikael Sjöberg sade är en god arbetsmiljö en framgångsfaktor för individen, företaget och samhället. Det bör också väcka intresset för att forska på området, även om man inte har kvar ett arbetslivsinstitut.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 200 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Finanskrisen är en kapitalistisk kris. Det kapitalistiska systemet omhuldas mycket av den här regeringen. Någonstans finns det väl något slags koppling, även om det naturligtvis inte är den här regeringens fel att krisen slår till. De beslut ni har fattat som får konsekvenser på arbetsplatserna och i samhället när arbetslösheten sticker iväg kommer att skapa större problem. Man hade kunnat hålla igen. I stället för att genom skattesänkningar ge mer pengar till dem som redan har hade man kunnat hålla i pengarna och ge dem till kommunerna eller ett arbetslivsinstitut som kunde ha forskat om detta för att få fram det vi behöver ha i dag, nämligen bättre arbetsmiljö och bättre arbetsmiljöarbete. Hans Backman var också inne på frågan om olyckor. Han sade att onödiga olyckor kan undvikas. Alla olyckor är onödiga. Det kan vi vara överens om. Det finns inga nödvändiga olyckor. Frågan är vilket mörkertal som finns. Det måste vara intressant att veta hur det ser ut i dag. Hur kommer det sig att antalet sjunker? Det måste också vara något som forskningen vill ta reda på. Förutsättningen för det finns ju inte heller. Allt som underbygger det som regeringen skulle ha nytta av att veta saknas. Det finns inte heller förutsättningar att ta fram det, om man inte skjuter till mer resurser. Dem måste man ta någonstans utan att trycka pengar. För att förverkliga det som man säger sig hålla med om, nämligen nollvisionen, måste man lägga in resurser. Mål och medel, som Lennart Levi pratade om, är just hur vi gör för att nå en nollvision. Hur gör vi för att förverkliga nollvisionen? Man måste lägga in pengar. De pengarna måste tas någonstans. I stället för att sänka skatten hade man kunnat lägga pengarna på detta och ge alla förutsättningar. Som det är nu med tillsynen på små företag, som Hans Backman var inne på, måste naturligtvis Arbetsmiljöverket ta bort något annat. Då blir det problem där i stället.

Hans Backman (Fp)

Anf. 201 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Arbetsmiljöverket har inte sagt något om att dra ned på något annat. Man har sagt att man ska satsa på små företag och ensamföretag för att hitta bra lösningar för dem för att undvika arbetsolyckor. Självklart är alla olyckor onödiga. Jag minns att jag när jag jobbade på posten med tunga burar med paket ibland struntade i skyddsskorna. Då skapade jag själv en onödig risksituation. Det var nog det jag tänkte på när jag sade så där. Satsningar som har gjorts på att sänka exempelvis arbetsgivaravgifterna för unga och göra det billigare att anställa genom nystartsjobb har ju givit resurser till kommunerna genom ökade skatteintäkter. Jag hävdar att vi har ett annat sätt att lösa intäkterna för kommunerna än vad Vänsterpartiet har. Jag hävdar att vårt sätt är det långsiktigt bästa. När det gäller forskningen har vi satsningen på delegationen som ska verka för att få fram ökad forskning inom området. Som jag sade i mitt anförande meddelade regeringen i april 2009 att man har beslutat att överlåta till universitet och högskolor att utforma de långa företagshälsovårdsutbildningarna. Överföringen är en del av regeringens mångmiljardsatsning på företagshälsovård. Det är också ett sätt att skapa förutsättningar att erbjuda sjukskrivna den hjälp och det stöd som de behöver för att komma tillbaka. Det görs satsningar även penningmässigt.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 202 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Det är riktigt som sägs att Arbetsmiljöverket ser över en hel del saker. Det är ju deras jobb, så det är väl riktigt. Vi fick också höra att antalet tillbud ökar. Det är naturligtvis väldigt oroväckande samtidigt som det är svårt att följa upp. Det är viktigt att man också ser över utvecklingen av det. Att vi har en strävan när det gäller olyckor och risker är väl också naturligt. Det kan vi vara överens om, men det behövs resurser och insatser. Det händer hela tiden nya saker. Vi har hot och våld och utsatta arbetsplatser. På många arbetsställen tycker man att det är självklart att arbetsplatsen är utsatt och farlig. Därför bryr man sig inte om att anmäla och gå vidare. Det är naturligtvis också en upplysningsfråga som är jätteviktig och ligger i utbildningssystemet. Jag har en fråga till Hans Backman. Den gäller statistik av utländsk arbetskraft som omkommer eller skadas på svensk arbetsplats. Anser inte Hans Backman att det borde registreras för att man ska komma åt arbetsplatsen här i Sverige?

Hans Backman (Fp)

Anf. 203 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Den här frågan har ställts till Arbetsmiljöverkets generaldirektör Mikael Sjöberg. Det står också i betänkandet. Han kommenterade frågan genom att hänvisa till att det formellt är EU:s regelverk som styr hur statistiken förs i medlemsländerna. För att undvika dubbelregistrering vill man att en och samma olycka bara ska tas med i statistiken en gång. Han gav också uttryck för att en viktig aspekt går förlorad med det här systemet och att man måste hitta ett sätt att hantera detta. Jag är öppen för att prata med både Mikael Sjöberg och arbetsmarknadsministern. Jag tycker att det vore bra om man kunde finna en bra lösning till att hantera frågan. När det gäller våld på arbetsplatserna är det förstås ett problem. Här har vi Brå som gör en del insatser och jobbar med det. Det är viktigt att ge utrymme för att medvetandegöra att man verkligen ska anmäla varje gång man blir utsatt för våld eller hot. Det är jätteviktigt - det kan jag hålla med om. När det gäller att tillbuden ökar är de insatser som ska göras på små företag viktiga, så att man kan förebygga risker. Jag hävdar igen att det är jätteviktigt att ha bra utbildning av mellanchefer på de arbetsplatser som är lite större. Det är också viktigt att se till att kunna rekrytera skyddsombud, för det är ibland ett problem att man inte får tag på personer som vill vara skyddsombud. Det är en jätteviktig sak att verkligen arbeta med det. Det känner jag själv. Om en bra mellanchef som är medveten om arbetsmiljön och ett bra skyddsombud som också är medveten har en bra dialog kan de avstyra väldigt många olyckor.

Sylvia Lindgren (S)

Anf. 204 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Hans Backman säger att det är bra om man hittar ett sätt att föra statistik på utländsk arbetskraft som skadas eller omkommer i Sverige är det bra. Men lite mer tåga måste vi väl ha i oss för att kunna kräva att det här ska finnas med. Människor som skadas på svenska arbetsplatser ska väl uppmärksammas så att man kan göra någonting åt det. Nu finns de inte ens med i statistiken. Jag tycker att det är högst märkligt att man inte ens har kunnat gå med på det, och det har blivit en reservation. När det sedan gäller tillbuden är det väl självklart att det är omöjligt att ha samma effektivitet som tidigare när man har dragit in så många inspektörer. De behövs hela tiden. Vi socialdemokrater har i vår budget krävt mer resurser till Arbetsmiljöverket för att de ska kunna anställa fler inspektörer som kan vara ute på små arbetsplatser. Hans Backman har, ungefär som Lennart Levi, pratat positivt i vissa delar och tycker att det är viktigt att man driver frågorna framåt och så vidare. Men ni i majoriteten som har verktygen till hands gör ingenting i den frågan. Det är det som gör oss väldigt frustrerade. Det går inte att bara prata, utan hjärta och hjärna måste hänga ihop för att det ska bli någonting.

Hans Backman (Fp)

Anf. 205 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Det är trevligt att en socialdemokrat tar upp den gamle folkpartiledaren Bengt Westerbergs talesätt "hjärta och hjärna i politiken". Det håller - det är ett gott talesätt. Jag hävdar att vi har både hjärta och hjärna. Att vi gör ingenting är en ren lögn. Jag sade själv att det görs en miljardsatsning på att få fram forskning och satsning på företagshälsovård. Det är inte alltid antalet inspektörer som är det viktiga för hur man klarar av att hantera och lösa problem på arbetsplatser. Det är också hur man gör inspektionerna och vilken typ av prioriteringar man gör. Det är det som man nu jobbar med inom Arbetsmiljöverket, att titta på: Hur ska vi på bästa sätt använda våra inspektörer? De regionala skyddsombuden är väldigt viktiga. De ska aktivera och vara ett stöd för arbetsgivarna i det lokala arbetsmiljöarbetet, främst på mindre arbetsställen där det saknas skyddskommittéer. Här vill jag understryka, som vi skriver i betänkandet, att staten årligen ger ett bidrag till den regionala skyddsombudsverksamheten på omkring 100 miljoner kronor. Sedan står Sylvia Lindgren här och säger att vi gör ingenting. Det är en lögn.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 206 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Det pratas mycket om skyddsombuden, vikten av både regionala och lokala skyddsombud och kontakterna med mellancheferna. Det är väldigt många positiva ord. Men det står inte mycket om förslagen. Om det inte finns några skyddsombud, vem ska då kontrollera? En utredning 2007 föreslog att regionala skyddsombud ska kunna utses på arbetsplatser där kollektivavtal finns oavsett om det finns någon medlem där eller inte. Kommer det förslaget att läggas fram? Det är ju det intressanta i det här sammanhanget. Om nu Hans Backman är så positivt inställd till skyddsombudens arbete borde det betyda att han också tycker att de ska kunna gå in på arbetsplatser där det inte finns någon medlem i facket eller där det finns kollektivavtal. Är det rätt uppfattat?

Hans Backman (Fp)

Anf. 207 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Just det förslaget har jag inte talat om, och det vill jag inte ta ställning till här i dag. Men om det kommer ett förslag till regeringen kommer det säkert att behandlas. Jag hävdar självklart att det är viktigt att ha skyddsombud. Om jag personligen vore arbetsgivare på ett företag där det inte fanns några fackliga medlemmar skulle jag vara intresserad av att ha stöttning i form av skyddsombud. Men först måste jag, som sagt var, se förslaget och höra vad som sägs om det från regeringens sida. Personligen tycker jag att skyddsombud är viktiga. Jag är också mycket positiv, som jag sade, till den satsning på 100 miljoner kronor som görs på den regionala skyddsombudsverksamheten. Det är ett sätt att skapa en bra arbetsmiljö och en säkrare arbetsmiljö, och inte minst att ha en dialog med de chefer som är på plats i den dagliga verksamheten.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 208 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Det blir mycket skryt över de 100 miljoner som regeringen tillskjuter. Men vi kanske också ska nämna att de fackliga organisationerna tillskjuter lika mycket pengar för att detta ska fungera. Man skulle kunna anse att staten kan ta ett större ansvar för det här. Om Hans Backman nu inte vill svara på frågan om utredningen 2007, som föreslog att regionala skyddsombud ska kunna utses på arbetsplatser där kollektivavtal finnas oavsett om arbetstagarorganisationen har medlemmar där eller inte, kanske han är mer inläst när det gäller stoppningsrätten. Vilken makt ska skyddsombuden ha för att kunna stoppa ett arbete som de anser kan vara en fara? Den frågan har också diskuterats väldigt mycket, och vi anser från oppositionens sida att man borde se över det regelverket för att ge skyddsombuden mer makt. Jag tror att de kan behöva mer makt i vissa fall. Om man som lokalt och regionalt skyddsombud ska kunna ha styrkan att sätta sig emot arbetsgivarens krav krävs det kunskap och utbildning hos den personen. Jag anser att regeringen inte lever upp till att se till att de har tillräckliga kunskaper om all den lagstiftning som finns på detta område. Det gäller inte minst den som påverkar från EU - det finns en hel del arbetsmiljöregelverk på EU-nivå. Ska man vara ett väl påläst regionalt eller lokalt skyddsombud krävs det utbildning. Därför anser jag att regeringen bör höja ribban ordentligt. Jag uppfattar att Hans Backman indirekt också tycker det men inte har lyckats få gehör för detta i regeringen. Är det rätt uppfattat?

Hans Backman (Fp)

Anf. 209 Hans Backman (Fp)

Herr talman! Jag har inte lagt fram några egna förslag om detta, så på så vis är det inte rätt uppfattat. Däremot kan jag säga utifrån mina egna erfarenheter att det är ganska olika. En del skyddsombud har en väldig kunskap, och en del arbetsledare har en väldig kunskap. Det är lite olika. Självklart är kunskaper väldigt viktiga för att man ska kunna hantera de ibland svåra frågorna, om man nu ska gå så långt att man ska stoppa jobbet på en arbetsplats. Utbildning är viktig åt båda hållen, både för arbetsgivare och för skyddsombud. Så mycket kan jag säga. Arbetsmiljöverkets företrädare nämnde att det är ganska sällan man har behövt stoppa arbetet, och det är ju glädjande. Det beror på att man har en bra dialog mellan arbetsgivare och skyddsombud redan i dag. Mycket fungerar bra när man har skyddsombud på arbetsplatserna och arbetsgivare som är medvetna. I dag finns det inga nya förslag om att förstärka det hela, men sådant kan man absolut alltid diskutera. Jag hävdar att det så väldigt mycket ligger i bådas intresse att det ska fungera. Varken arbetsgivare eller arbetstagare har något intresse av att det ska hända olyckor - tvärtom. Jag har själv träffat arbetsgivare på stålverket hemma, och när det händer en olycka lider arbetsledaren precis lika mycket som någon annan. Det är förstås en traumatisk händelse även för honom.

Désirée Pethrus Engström (Kd)

Anf. 210 Désirée Pethrus Engström (Kd)

Herr talman! Det är roligt att i dag se EU-flaggan här i kammaren. Framför allt arbetsmiljöfrågorna har, skulle jag vilja säga, ganska stor bäring på EU:s arbete. EU driver ju på väldigt mycket i arbetsmiljöfrågorna. EU har ända sedan 2002 särskilda arbetsmiljöstrategier. Den senaste sträcker sig över perioden 2007-2012. Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet är devisen. Det är bra att EU driver på EU:s medlemsländer för en bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljön och arbetsmiljöpolitiken har stor betydelse för att möjliggöra regeringens jobbpolitik enligt vilken alla som vill och kan arbeta ska ha en möjlighet att göra det utifrån sina förutsättningar. Arbetsmiljöpolitiken ska tillsammans med jobbpolitiken bidra till att minska utanförskapet på arbetsmarknaden genom att skapa inte bara förutsättningar för fler arbeten utan även arbeten med goda och utvecklande arbetsvillkor som ger fler möjlighet att delta. Arbetsmiljölagen har förändrats under åren, från att mer handla om skyddslagstiftning till att påvisa vikten av en god psykosocial arbetsmiljö. I dag ska vi också kunna utvecklas på jobbet, och alla ska enligt arbetsmiljölagen få vara med och utveckla arbetsmiljön. Alliansregeringen har nu försökt få i gång en bred och öppen diskussion med berörda parter och aktörer. En början på denna dialog var framtagandet av den så kallade tankeramen som är en bred genomgång av hur arbetslivet fungerar i stort, av hur arbetsmiljön utvecklats under de senaste åren, av hur lagstiftning och andra styrmedel i Sverige och andra länder ser ut samt av hur arbetsmiljön i ett ekonomiskt perspektiv ser ut. Utifrån det kunskapsläget tänker man sig börja hitta styrmedel som kan förbättra arbetsplatserna. Man tänker sig att en god arbetsmiljö är en förutsättning för god konkurrenskraft. Sverige behöver fortsätta att stärka sin konkurrenskraft för att fler jobb ska skapas i framtiden. Regeringen har tillsatt en styrmedelsutredning som utreder på vilket sätt staten via styrmedlen kan stimulera fram en god arbetsmiljö. I mitten av april släppte utredningen sitt delbetänkande med förslag om hur ett svenskt system skulle kunna se ut. Förslagen är väldigt intressanta och påminner mycket om det system som finns i Danmark med en smileymärkning - en gubbe som är grön, gul eller röd beroende på arbetsmiljöns beskaffenhet på det aktuella arbetsstället. Jag tror att det vore bra om vi kunde få fram ett system där företag konkurrerar med en bra arbetsmiljö. Det är viktigt att den statliga tillsynen av lagstiftningen kompletteras med en bred och aktiv partssamverkan där fackliga organisationer och skyddsombud har en viktig uppgift. Regeringen har således vid flera tillfällen träffat representanter för arbetsmarknadens parter för att samråda om den framtida förnyade arbetsmiljöpolitiken. Arbetsmarknadsdepartementet har även tillsammans med arbetsmarknadens parter diskuterat frågan om att upprätta en nationell handlingsplan på arbetsmiljöområdet. Ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd har också instiftats av regeringen. Rådets ledamöter - forskare - ska förse regeringen med kunskapsunderlag inom arbetsmiljöområdet baserade på både svensk och internationell forskning. Regeringen har dessutom anordnat seminarier om arbetsmiljön, senast den 17 april då kunskapsrådet presenterade aktuell forskning. Vidare satsar regeringen 9 miljoner kronor på forskning inom området arbetsmiljö och lönsamhet för att få ett bättre grepp om hur sambanden ser ut. Arbetsmiljöverket har fått en förstärkning med 20 miljoner kronor för en kunskaps- och informationssatsning med syftet att fler företag ska ha en god arbetsmiljö. Där jobbar, som tidigare sagts här, Arbetsmiljöverket på en informationskampanj. Regeringen har också gett verket i uppdrag att genomföra en informations- och kunskapssatsning för att främja jämställdhet och för att motverka hot och våld i arbetslivet. Väldigt mycket utvecklingsarbete pågår alltså i dag inom ramen för arbetsmiljöpolitiken. Detta är glädjande. Herr talman! Antalet arbetsolyckor med dödlig utgång har kraftigt minskat sedan 1955 då vi hade 425 dödsfall. Sedan 1995 har antalet dödsfall aldrig överstigit 100. Vi såg en oroande ökning under 2007 och i början av 2008, men den ökningen tycks ha avtagit i och med konjunkturnedgången. Också antalet anmälda arbetsskador har stadigt minskat under de senaste åren, vilket är positivt. Internationellt sett ligger Sverige väldigt bra till. Inom EU-15 är det tre gånger fler män och dubbelt så många kvinnor som drabbas av arbetsskador jämfört med hur det är i Sverige. Generellt sett har Sverige en god fysisk arbetsmiljö, men med den psykosociala arbetsmiljön är det sämre ställt. Stress är en betydande ohälsofaktor. Därför finns det ett stort behov av att jobba med att stötta friskvårdsarbete som stärker hälsan. Där har företagshälsovården en viktig roll att spela. I framtiden kommer det säkert att bli allt vanligare med karriärcoacher som får oss att allt oftare byta jobb. Vi vet att ungefär en tredjedel av alla arbetstagare vill byta jobb men kommer sig inte för det. Om dessa stannar kvar på arbetsplatsen är det inte bra vare sig för arbetsgivaren eller för den anställde. Därför behöver rörligheten på arbetsmarknaden underlättas, och därför är det bra att vi nyligen har fattat beslut om att sjukskrivna som vill byta jobb har rätt till tjänstledighet för att pröva annat jobb. Det är en mycket välkommen åtgärd. Herr talman! I det betänkande som vi nu behandlar ingår även det nya lagförslaget om att stärka elevers och studerandes rätt till deltagande i arbetsmiljöarbetet. Lagförslaget innebär också ett förbättrat arbetsmiljöskydd för utomstående arbetskraft, bland annat för arbetskraft som hyrs in från bemanningsföretag. Skyddsombuden får då rätt att agera även för denna grupp. Vi möjliggör också att man får kalla skyddsombuden för arbetsmiljöombud om man så vill. Det är bra att man kan välja begrepp. Eftersom arbetsmiljöfrågorna i dag är så vida handlar det inte bara om skydd utan också om inflytande i arbetet generellt. Glädjande nog är majoritet och opposition överens om att anta de här föreslagna lagförändringarna, som vi senare ska fatta beslut om. Mycket arbete kvarstår att göra. Men jag menar att regeringen redan har påbörjat ett arbete med att förnya arbetsmiljöpolitiken, vilket är bra. Det ska bli intressant att följa Tillsynsutredningen, vars delbetänkande nu är ute på remiss och vars slutbetänkande kommer i oktober. Det är många hänsyn som ska tas i arbetsmiljöpolitiken och många intressen som ska vägas samman. Men målet måste vara tydligt: att skapa förutsättningar för en positivt laddad arbetsmiljöpolitik som går hand i hand med en effektiv jobbpolitik så att vi får fler och bättre jobb på svensk arbetsmarknad. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 211 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Det är intressant med de bitar som Désirée Pethrus Engström här lyfter fram. Det låter vackert, men i verkligheten fungerar det inte. Vi pratar om EU:s roll, om EU:s påverkan på arbetsmiljöarbetet i Sverige och om huruvida vi ska ta efter eller inte när det gäller föresatserna kring fler arbeten med goda villkor. Désirée Pethrus Engström lyfter också fram den psykosociala arbetsmiljön. Det skulle vara intressant att få veta hur man tar reda på hur den förändras när det skärs ned på Arbetslivsinstitutet och resurser alltså inte finns kvar för att ta reda på hur det verkligen blir. Något som jag frågar mig blir därför hur man tar reda på det. Den del som i dag handlar om psykosocial arbetsmiljö kommer att bli allt viktigare. Vi vet att det är kristider. Människor blir arbetslösa. De som är kvar på arbetsplatserna får jobba mer och får tuffare krav. Också andra förändringar på det arbetsmarknadspolitiska området gör att det blir svårare, till exempel fler korta anställningar och fler otrygga anställningar som påverkar just den psykosociala arbetsmiljön. Jag skulle vilja veta hur den kurvan ser ut. Men hur får man reda på det? Samma sak när det gäller att en god arbetsmiljö ska ge god konkurrenskraft. Det är intressant att se på det sättet. Varför då inte göra en satsning för att ta reda på det? I stället för att skära ned på Arbetsmiljöverket kunde man ha gett det här uppdraget för länge sedan och använt de pengar man hade. Det här är intressant i alla tider, inte bara nu. När det gäller nedskärningar av resurserna på statlig nivå handlar det om att titta på vad som är bra ur samhällsekonomisk synpunkt, inte bara för företagen. Att företag får en god lönsamhet är väl det ni pratar om, men det är samhället som får betala. Var kommer vinsten då någonstans? Vilka får del av vinsten då?

Désirée Pethrus Engström (Kd)

Anf. 212 Désirée Pethrus Engström (Kd)

Herr talman! Jag tror att vi håller på att blanda ihop väldigt många olika saker. Det första som vi måste konstatera är att arbetsmiljöarbetet måste ske ute på arbetsplatserna. Där har vi arbetsmiljölagen som ska styra exempelvis det systematiska arbetsmiljöarbetet, och där ingår också att undersöka den psykosociala arbetsmiljön. Därefter kommer tillsyn - hur sköter man det här? Det tredje är forskningen. Vi håller på att blanda alla korten hela tiden, vilket gör att det blir väldigt rörigt. Vi har inte sagt att vi är negativa till forskningen på något sätt, utan vi fortsätter att stötta och ge mer pengar till forskning, även forskningen kring den psykosociala arbetsmiljön. När det gäller nedskärningar, om det nu var Arbetsmiljöverket som Torbjörn Björlund menade, är den nivå som vi har legat på nu densamma som ni hade i slutet av 90-talet. Jag vet inte om ni då sade att det var en katastrofal nivå. Det vi nu gör är att vi försöker se hur arbetsmiljöarbetet kan drivas på ett effektivt sätt för att stärka företagen. Styrmedelsutredningen har sagt att om vi hittar en modell måste vi också vara beredda att tillföra medel. Så har jag uppfattat att vi i alliansen resonerar också. Om utredningen kommer fram till ett förslag som vi tycker är bra när det gäller att jobba med styrmedel kring arbetsmiljön för att få ett bättre och konkurrenskraftigt arbetsliv ska vi se till att tillskjuta pengar. Det kommer inte att vara gratis att fullfölja det som utredningen har sagt.

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 213 Torbjörn Björlund (V)

Herr talman! Det är intressant att höra det här att arbetsmiljöarbetet sker på golvet - självklart. Det är där det händer, allt som går bra eller illa händer där. Men då är frågan varför man har tagit bort den resurs som de 300 inspektörerna var för att kolla av det. Det är de som är ute och gör inspektionerna tillsammans med skyddsombud och regionala skyddsombud. Även där har man fått sämre villkor och möjligheter. Kunskapen blir sämre när man skär ned resurserna. På golvet finns inte någon som ska ta reda på det. Det är oerhört svårt att förstå det resonemanget. Dessutom kommer man med ett annat förslag i betänkandet om den danska modellen. Man ska plötsligt lägga in 800 miljoner kronor och anställa över 700 inspektörer till. Vad syftar det till? Jag tycker att det är jättebra, men det borde man ha gjort för länge sedan. Man kunde ha haft kvar det här och kanske gjort påspädning av de resurser som fanns på Arbetsmiljöverket redan tidigare för att få det att fungera. Det hoppiga i ert sätt att hantera de här frågorna är oerhört svårt att förstå. Désirée Pethrus Engström säger att vi blandar ihop saker. Naturligtvis utgör allt det här en helhet. Det tror jag att Désirée Pethrus Engström kan hålla med om. Helhetsbilden av hur arbetsmiljöarbetet fungerar måste vara tydlig. Delar man upp saker, plockar fram dem och sedan bildar en helhet kommer man att se de problem som vi står inför i den här krisen med de nedskärningar som ni har gjort. Det blir en återställarpolitik som inte är bra. Det är jättebra att man satsar på det här, men varför drog man ned från början i så fall? Det här borde man ha vetat. Man gör det i skyddet av något slags förment jobbpolitik, när nu arbetslöshetssiffrorna sticker i väg, som egentligen är skattesänkningar.

Désirée Pethrus Engström (Kd)

Anf. 214 Désirée Pethrus Engström (Kd)

Herr talman! Jobbet på golvet är det jobb som skyddsombuden gör tillsammans med arbetsgivaren. Egentligen ska all personal delta i arbetsmiljöarbetet och i förbättringen av arbetsmiljön. Det är ingenting som ligger bara på skyddsombuden. Men vi har ändå lagt till 100 miljoner till de regionala skyddsombuden för att de ska kunna vara med och driva på i det här arbetet. Vi har lagt pengarna mer lokalt för att driva på skyddsombudsarbetet där. Hur många inspektörer ska vi ha? Där kan vi alltid diskutera vad det exakta antalet ska vara. Det här har alltid behövt prioriteras på Arbetsmiljöverket, för det har aldrig funnits resurser för att gå ut på alla arbetsplatser. Om vi gör enligt Styrmedelsutredningen kan det bli så att vi bestämmer oss för att vi ska gå igenom alla arbetsplatser med en viss systematik. Då måste det till mer pengar. Vi har satt in en speciell metodik som vi vill kunna fullfölja, och då måste vi naturligtvis tillskjuta pengar. Låt oss vänta och se hur det kommer att falla ut och hur förslaget kommer att se ut. Vi kan prata om vad arbetsgivarna och arbetstagarna ska göra, sedan om tillsynen för sig och om forskningen för sig. Självklart är det en helhet, men vi ska inte blanda. Jag tycker att det var någon som tidigare i debatten sade att nu har vi färre som gör tillsyn, alltså blir det fler tillbud. Så ska det inte fungera. Det är faktiskt arbetsplatserna som enligt arbetsmiljölagen har en skyldighet att göra systematiskt arbetsmiljöarbete och förebygga olyckor. Det är ingenting som inspektörerna kan förebygga, däremot kan de vara där och se till att granska mellan varven, men det är inte de som gör grovjobbet. Vi måste alltså skilja på vem som ska göra vad.

Beslut

Beslut: 2009-06-10

21 förslagspunkter, 18 acklamationer, 3 voteringar

Webb-tv: Beslut

10 juni 2009

Protokoll med beslut

2009-06-10

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2008/09:274

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Antagande av lagförslag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:000).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:138 punkterna 1 och 2.

2. Regionala skyddsombud och utomstående arbetskraft

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 7.

3. Arbetsmiljöarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A206 av Fredrik Olovsson (s),
2007/08:A222 av Hillevi Larsson (s),
2007/08:A265 av Thomas Strand m.fl. (s),
2007/08:A361 av Alf Eriksson m.fl. (s) yrkande 4,
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 18,
2007/08:A396 av Mats Gerdau (m),
2008/09:A222 av Mats Gerdau (m),
2008/09:A252 av Börje Vestlund m.fl. (s) och
2008/09:A258 av Fredrik Olovsson (s).

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	115	0	15
m	90	0	0	7
c	26	0	0	3
fp	22	0	0	6
kd	21	0	0	3
v	0	20	0	2
mp	0	17	0	2
Totalt	159	152	0	38
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Trepartsöverenskommelse om arbetsmiljöarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 7.

Reservation 2 (mp)

5. Arbetsplatsolyckor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A400 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 40,
2008/09:A261 av Inger Jarl Beck och Ronny Olander (båda s),
2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkande 8 och
2008/09:A356 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (s) yrkande 1 i denna del.

Reservation 3 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
s	0	115	0	15
m	90	0	0	7
c	27	0	0	2
fp	22	0	0	6
kd	21	0	0	3
v	0	20	0	2
mp	0	17	0	2
Totalt	160	152	0	37
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Olycksfallsstatistik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2008/09:A317 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1.

Reservation 4 (s, v, mp)

7. Arbetsmiljölagen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A250 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 3,
2007/08:A252 av Claes-Göran Brandin och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (båda s),
2007/08:A271 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s),
2007/08:A280 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s),
2007/08:A281 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s),
2007/08:A282 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 2 och 8,
2008/09:A307 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 3 och
2008/09:A400 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s).

Reservation 5 (v)

8. Vitesföreläggande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A264 av Thomas Strand m.fl. (s) och
2007/08:A315 av Hans Hoff (s).

9. Arbetsmiljöverket

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A250 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 2,
2007/08:A287 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (båda s),
2007/08:A325 av Hillevi Larsson och Siw Wittgren-Ahl (båda s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 4, 13-15 och 17,
2008/09:A203 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (båda s),
2008/09:A271 av Gunnar Sandberg (s),
2008/09:A286 av Åke Sandström och Kenneth Johansson (båda c),
2008/09:A307 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 2,
2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkandena 3 och 7 samt
2008/09:A393 av Göte Wahlström och Sinikka Bohlin (båda s).

Reservation 6 (v)

10. Skyddsombud

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A207 av Hillevi Larsson (s) yrkandena 1-3,
2007/08:A223 av Göte Wahlström och Christina Oskarsson (båda s),
2007/08:A328 av Lars Mejern Larsson m.fl. (s),
2007/08:A361 av Alf Eriksson m.fl. (s) yrkande 2,
2007/08:A369 av Gunnar Sandberg m.fl. (s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 5 och 6,
2007/08:A391 av Magdalena Streijffert m.fl. (s) yrkande 10,
2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkandena 4 och 5 samt
2008/09:A368 av Magdalena Streijffert m.fl. (s) yrkande 7.

Reservation 7 (s, v, mp)

11. Arbete som utförs i hemmet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkande 6.

Reservation 8 (v)

12. Skyddsombudsutbildning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A354 av Åsa Lindestam (s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 11 i denna del,
2008/09:A316 av Torbjörn Björlund m.fl. (v) yrkande 1 och
2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 3.

Reservation 9 (s, v, mp)

13. Arbetsmiljökunskap

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 11 i denna del och
2008/09:A356 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (s) yrkande 2.

Reservation 10 (v)

14. Företagshälsovård

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A201 av Inger Jarl Beck och Lars Mejern Larsson (båda s) yrkandena 1 och 2,
2007/08:A268 av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (båda s),
2007/08:A277 av Christin Hagberg och Anders Karlsson (båda s),
2007/08:A363 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s),
2007/08:A378 av Helene Petersson i Stockaryd m.fl. (s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 21,
2007/08:A400 av Mona Sahlin m.fl. (s) yrkande 31,
2008/09:A239 av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (båda s),
2008/09:A244 av Inger Jarl Beck m.fl. (s),
2008/09:A295 av Christin Hagberg och Anders Karlsson (båda s),
2008/09:A310 av Karin Åström och Kristina Zakrisson (båda s),
2008/09:A322 av Lennart Axelsson och Eva-Lena Jansson (båda s) och
2008/09:A403 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 9.

Reservation 11 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 11 (s, v, mp)
s	0	114	0	16
m	90	0	0	7
c	27	0	0	2
fp	22	0	0	6
kd	21	0	0	3
v	0	20	0	2
mp	0	17	0	2
Totalt	160	151	0	38
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Hälsoaspekter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A266 av Thomas Strand m.fl. (s),
2008/09:Sf376 av Veronica Palm m.fl. (s) yrkande 20 och
2008/09:A374 av Eva Johnsson (kd).

Reservation 12 (s, v, mp)

16. Hälsoklyftor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2007/08:So378 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp) yrkande 3.

17. Äldre

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 16.

Reservation 13 (v)

18. Ensamarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:A269 av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (båda s),
2007/08:A274 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 2,
2007/08:A385 av Ulf Holm (mp),
2008/09:A311 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (s) och
2008/09:A317 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 3.

Reservation 14 (s, v, mp)

19. Våld och hot i arbetslivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:Ju246 av Carina Hägg (s) yrkande 14,
2007/08:A274 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 1,
2008/09:Ju253 av Carina Hägg (s) yrkande 14,
2008/09:Ju278 av Bo Bernhardsson och Ronny Olander (båda s),
2008/09:A317 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 2 och
2008/09:A356 av Göran Persson i Simrishamn m.fl. (s) yrkande 1 i denna del.

Reservation 15 (v)

20. Mobbning och kränkande särbehandling m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2007/08:So335 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 34,
2007/08:A302 av Christer Winbäck (fp),
2007/08:A372 av Thomas Strand m.fl. (s),
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 3,
2008/09:A215 av Christer Winbäck (fp) och
2008/09:A355 av Josefin Brink m.fl. (v) yrkande 24.

Reservation 16 (v, mp)

21. Isocyanatforskningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion
2007/08:A381 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 19.

Reservation 17 (v)

Var är ärendet nu?

Beslut

Starkare rätt för elever och studerande att delta i arbetsmiljöarbetet (AU9)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Starkare rätt för elever och studerande att delta i arbetsmiljöarbetet (AU9)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Antagande av lagförslag

2. Regionala skyddsombud och utomstående arbetskraft

3. Arbetsmiljöarbete

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Trepartsöverenskommelse om arbetsmiljöarbete

5. Arbetsplatsolyckor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Olycksfallsstatistik

7. Arbetsmiljölagen

8. Vitesföreläggande

9. Arbetsmiljöverket

10. Skyddsombud

11. Arbete som utförs i hemmet

12. Skyddsombudsutbildning

13. Arbetsmiljökunskap

14. Företagshälsovård

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Hälsoaspekter

16. Hälsoklyftor

17. Äldre

18. Ensamarbete

19. Våld och hot i arbetslivet

20. Mobbning och kränkande särbehandling m.m.

21. Isocyanatforskningen