Ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.

Socialutskottets bet 2005/06:SoU15

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 5 april 2006

Beslut

Tydligare krav för läkemedelsförsäljning (SoU15)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag till ändringar i läkemedelslagstiftningen. Lagändringarna grundar sig på ett EU-direktiv. Ändringarna syftar till att förenkla och förtydliga kraven för att godkänna läkemedel för försäljning samt utveckla den inre marknaden för läkemedel i EU. Definitionen av begreppet läkemedel vidgas, vilket bland annat innebär att homeopatika kommer att räknas som läkemedel. Det blir förbjudet att marknadsföra receptbelagda läkemedel till allmänheten och humanläkemedel som inte godkänts för försäljning. Läkemedelsverket ska få tillsyn över marknadsföringen av läkemedel. Detta gäller även marknadsföring som förekommer i tv och som i dag övervakas av Konsumentombudsmannen, KO. Lagändringarna börjar gälla den 1 maj 2006.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

bet 2005/06:SoU15 (pdf, 21 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

24 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2005/06:70 Ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.

Motioner från ledamöterna

motion 2004/05:So289 Läkemedelslagen av Jan Lindholm och Ingegerd Saarinen (MP)
motion 2004/05:So444 Antroposofiska läkemedel av Jan Lindholm m.fl. (MP)
motion 2004/05:So450 Naturläkemedel och antroposofiska läkemedel av Gunilla Wahlén m.fl. (V)
motion 2004/05:So462 Hälsopreparat och kosttillskott av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (C)
motion 2004/05:So486 Antroposofiska läkemedel i Sverige av Kerstin Engle (S)
motion 2004/05:So651 Antroposofiska läkemedel i Sverige av Ulrik Lindgren m.fl. (KD, M, FP, C)
motion 2005/06:So23 med anledning av prop. 2005/06:70 Ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m. av Erik Ullenhag m.fl. (FP)
motion 2005/06:So205 Kasserade läkemedel av Catharina Elmsäter-Svärd (M)
motion 2005/06:So206 Utländska recept av Catharina Elmsäter-Svärd (M)
motion 2005/06:So240 Avskildhet på apoteket av Johan Andersson (S)
motion 2005/06:So263 Begränsningar av förskrivningsrätt av Hans Hoff (S)
motion 2005/06:So333 Förenklat förfarande vid akut insulinbehov av Karin Granbom (FP)
motion 2005/06:So358 Läkemedel av Gunilla Wahlén m.fl. (V)
motion 2005/06:So362 Recept och medicinförskrivning av Mona Jönsson m.fl. (MP)
motion 2005/06:So457 Läkemedelsförmåner av Marie Wahlgren m.fl. (FP)
motion 2005/06:So480 Obligatoriskt läkemedelsregister av Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (S)
motion 2005/06:So481 Läkemedel i reumatikersjukvården av Hillevi Larsson (S)
motion 2005/06:So484 Samordnad medicinering av Torsten Lindström (KD)
motion 2005/06:So536 Läkemedelsuttag av Mona Berglund Nilsson (S)
motion 2005/06:So619 Samordning av uttaget av mediciner av Marianne Carlström m.fl. (S)
motion 2005/06:So634 Kraftfulla åtgärder mot anabola steroider, läkemedelsmissbruk och narkotika av Mikael Oscarsson (KD)
motion 2005/06:So646 Psykiatri av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (M)
motion 2005/06:So673 Säker läkemedelsinformation av Erik Ullenhag m.fl. (FP)
motion 2005/06:So691 Psykvården av Jan Lindholm m.fl. (MP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2006-03-16
Justering: 2006-03-28
Betänkande publicerat: 2006-03-30
Trycklov: 2006-03-30

Reservationer 10
bet 2005/06:SoU15

Tydligare krav för läkemedelsförsäljning (SoU15)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till ändringar i läkemedelslagstiftningen. Lagändringarna grundar sig på ett EU-direktiv. Ändringarna syftar till att förenkla och förtydliga kraven för att godkänna läkemedel för försäljning samt utveckla den inre marknaden för läkemedel i EU. Definitionen av begreppet läkemedel vidgas, vilket bland annat innebär att homeopatika kommer att räknas som läkemedel. Det blir förbjudet att marknadsföra receptbelagda läkemedel till allmänheten och humanläkemedel som inte godkänts för försäljning. Läkemedelsverket föreslås få tillsyn över marknadsföringen av läkemedel. Detta gäller även marknadsföring som förekommer i tv och som i dag övervakas av Konsumentombudsmannen, KO. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 maj 2006. Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning i kammaren.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-04-05

Webb-tv Debatt om förslag: Ändringar i läkemedelslagstiftningen m.m.

24 april 2006
Debatt om förslag 2005/06:15

Dokument från debatten

2006-04-05

Protokoll för debatten

Sven-Erik Österberg (S)

Anf. 12 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Camilla Sköld Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att ILO:s konvention nr 94 ska ratificeras. Hon har även frågat vilka övriga åtgärder jag tänker vidta för att offentliga upphandlingar på ett effektivt sätt ska kunna bidra till att värna om kollektivavtalen och till att diskriminering och dumpning av anställningsvillkor motverkas. ILO-konventionen nr 94 angående arbetsklausuler i kontrakt däri offentlig myndighet är part kräver bland annat att arbete som utförs inom ramen för ett offentligt upphandlingskontrakt ska ske på villkor som inte är mindre gynnsamma än vad som följer av representativa kollektivavtal som täcker det aktuella arbetet och som gäller där arbetet utförs. ILO-konventionen har hittills ratificerats av 60 stater. Av dem är nio medlemmar i Europeiska unionen, däribland Danmark och Finland. Upphandlingsutredningen har nyligen presenterat sitt slutbetänkande (SOU 2006:28). I betänkandet konstateras att det i dagsläget får anses osäkert om en tillämpning av de krav konventionen ställer är förenlig med de nya upphandlingsdirektiven och andra gemenskapsrättsliga regler. Å andra sidan framgår inte av betänkandet att utredningen skulle ha funnit några absoluta hinder mot en tillämpning av konventionens krav. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vi kommer att närmare överväga förutsättningarna för en ratifikation när vi har fått en samlad bild av remissinstansernas synpunkter. Mitt mål är dock att Sverige ska ratificera konventionen. Beträffande åtgärder i övrigt för att motverka social dumpning med mera kan noteras att de nya EG-direktiven om upphandling innehåller regler som tydligt tar sikte på lönedumpning. En upphandlande myndighet som får in ett anbud som förefaller onormalt lågt kan begära att den leverantör som lämnat anbudet närmare förklarar det låga priset. Myndigheten kan be leverantören att klarlägga bland annat om han har tagit hänsyn till bestämmelser om arbetsförhållanden som gäller där det aktuella arbetet ska utföras. Om myndigheten inte är nöjd med leverantörens förklaring får anbudet förkastas. Vidare kan noteras att de nya upphandlingsdirektiven också innehåller bestämmelser om att en upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur ett upphandlingskontrakt ska fullgöras, givet att kraven är förenliga med gemenskapsrätten. I direktiven anges särskilt att bland annat sociala hänsyn kan tas när sådana krav ställs. En ratifikation av ILO-konventionen är alltså inte det enda sättet att åstadkomma att offentlig upphandling kan inbegripa sociala hänsyn. Inom Regeringskansliet pågår arbete med att ta fram en proposition med förslag till införande av de nya EG-rättsliga upphandlingsreglerna i svensk lag, bland annat bestämmelserna om onormalt låga anbud och om särskilda krav på hur upphandlingskontrakt ska fullgöras. Upphandlingsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit att bestämmelsen om särskilda krav på fullgörandet av ett upphandlingskontrakt ska slopas och ersättas av en generell bestämmelse som innebär att en upphandlande myndighet bör ställa bland annat sociala krav vid upphandling, om det är påkallat med hänsyn till upphandlingens art. En sådan regel lägger inte någon skyldighet på de upphandlande myndigheterna. Den skulle ändå på ett effektivt sätt kunna bidra till att offentliga upphandlingskontrakt fullgörs på villkor som är skäliga för dem som sysselsätts med kontraktet.

Camilla Sköld Jansson (V)

Anf. 13 Camilla Sköld Jansson (V)

Fru talman! Jag vill tacka Sven-Erik Österberg för svaret som är positivt men samtidigt lite avvaktande. EU-medlemskapet gör ju att våra kollektivavtal är pressade från olika håll och ständigt ifrågasätts, mycket utifrån att det blir en konflikt mellan EG:s övergripande mål om fri konkurrens, fri rörlighet mellan varor, tjänster och kapital och så vidare. Försvaret av kollektivavtal måste föras brett, och vi måste använda olika verktyg. Offentlig upphandling är en av nycklarna. Det upphandlas för över 400 miljarder kronor per år. Det borde vara självklart att krav på kollektivavtal ska kunna ställas eller att offentliga medel över huvud taget ska användas på sådant sätt att de inte bidrar till diskriminering eller dumpning av löner och anställningsvillkor. Det är inte självklart i dag. Det finns en osäkerhet, inte minst hos kommuner och landsting, både om vad som gäller och vad som är möjligt att göra. På många håll drivs den här frågan. Den har varit uppe i fullmäktigeförsamlingar. Moderaterna och de borgerliga partierna är genomgående emot, trots att man i talarstolar säger att det är viktigt att värna kollektivavtalen. När det kommer till konkret handling vill man inte ställa upp. På en del håll har fullmäktigeförsamlingar fattat beslut om att man vill ställa krav på kollektivavtal, men det har överklagats från borgerligt håll. Än så länge finns det inga prejudicerande domar. Det finns ingen regeringsrättsdom. Det finns domar från kammarrätt och länsrätt i Halland. De domarna har ifrågasatts av arbetsrättsjurister. De menar att man har tolkat hur Sverige har implementerat olika EG-direktiv men man har inte gått till ursprungskällorna. Det finns de som hävdar, Kurt Junesjö bland annat, att man skulle kunna använda till exempel utstationeringsdirektivet som en murbräcka för att hävda att det inte bara är möjligt utan även påkallat att ställa krav på kollektivavtal. Rättsläget är oklart. Upphandlingskommittén svävar ju också på målet. Då kan man välja att ta fasta på att den säger att den inte har hittat rättsliga hinder för att ratificera konventionen. Det är ju något att ta fasta på. Frågan är aktuell. Den kommer att avgöras i olika fullmäktigeförsamlingar i landet. Jag vet att kommun- och landstingspolitiker kommer att följa den här debatten och noga lyssnar till vilket besked regeringen lämnar. Min konkreta fråga när det gäller förhållandena här och nu är: Kan de kommun- och landstingspolitiker som vill driva denna fråga hänvisa till Sven-Erik Österberg och den här debatten och säga att regeringen ger dem sitt stöd för att vid offentlig upphandling ställa krav på kollektivavtal?

Sven-Erik Österberg (S)

Anf. 14 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Jag har haft kontakt med ganska många kommunpolitiker om detta, och kanske speciellt efter domen nere i Halland där man fick en motgång på så sätt att det sades att man inte kan ställa krav på själva kollektivavtalet. Det är väl ungefär så som rättsläget bedöms just nu. Sedan är det väl riktigt att det inte finns några direkt prejudicerande domar. Vi känner sedan tidigare till att kammarrätten har avkunnat domar som har gått i den riktningen. Men jag ser egentligen inte några stora problem i fråga om detta. Hasse Karlsson, alltså arbetsmarknadsministern, och jag har vid olika tillfällen diskuterat ILO-konventionen 94. Vår ambition och absoluta vilja är, om vi får fortsätta att regera efter valet i höst, att se till att den blir ratificerad. Det är målet. Som jag sade är det nio länder i Europeiska unionen som har ratificerat ILO-konventionen. Det tycker jag är ett skäl att göra det. Sedan får man naturligtvis ha en process för det på så vis att vi naturligtvis för den här dialogen med kommissionen, så att vi inte får en massa trassel på vägen dit. Man ska veta att de flesta av de nio länder som har ratificerat ILO-konventionen gjorde det i slutet av 50-talet, så det har gått ganska lång tid. Att inte Sverige gjorde det, vilket Camilla Sköld Jansson säkert känner till, var därför att vi på 50-talet tyckte att det var så självklart att kollektivavtal gällde. Tage Erlander skrev till och med i sina dagböcker att det var att slå in öppna dörrar och att det egentligen inte fanns något skäl att göra det. Och den här konventionen är ju från 1949. Det som är viktigt att peka på i konventionen är att den inte ger rätt att ställa krav på kollektivavtal, däremot att ställa krav på villkor i enlighet med kollektivavtal eller villkor som inte är sämre än vad som föreskrivs i kollektivavtal. Det finns en poäng med det, nämligen att man är medlem i facket i Sverige, att det är den okränkta föreningsrätten som gäller, att det är parterna som kommer överens om kollektivavtal och att det är fackets jobb att se till att det finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen. Det är en del av detta. Man får också vara försiktig så att man inte gör en institution av detta så att det är staten som bestämmer om kollektivavtal. Jag tycker att det är väldigt viktigt just att man kan ställa krav i enlighet med kollektivavtal. Sedan får parterna, facket i det här fallet, se till att det finns ett sådant kollektivavtal som gäller. Det har i de flesta fall egentligen inte varit något större problem om det andra är tydligt. Mitt råd till kommuner är att de i fullmäktigeförsamlingarna ställer krav vid upphandling på att inget arbete får utföras som betalas sämre eller sker på villkor som är sämre än vad som föreskrivs i gällande kollektivavtal. I praktiken blir det samma sak. Sedan får facket följa upp detta och se till att lönen ligger i nivå med gällande kollektivavtal och naturligtvis också se till att det finns ett kollektivavtal på arbetsmarknaden. Att gå längre och ställa krav på kollektivavtal medför direkt att man får domar som går i den riktningen och att man får bryta upp detta. Det var en diskussion som jag förde bland annat med mina partivänner nere i Halmstad efter den diskussion som hade varit där. En ambition som är alltför långtgående i det läge som vi nu befinner oss i gör att man stöter på patrull och att det blir problem i stället för att man använder de möjligheter som jag anser finns just nu i enlighet med vad som föreskrivs i ILO-konventionen om att ställa krav i enlighet med kollektivavtal och att arbete absolut inte får ske på sämre villkor än vad som föreskrivs i kollektivavtalen.

Camilla Sköld Jansson (V)

Anf. 15 Camilla Sköld Jansson (V)

Fru talman! Jag tycker inte att detta innebär att staten lägger sig i parternas arbete. Att kräva att det ska finnas kollektivavtal vid upphandling är i alla fall inget problem för oss i Vänsterpartiet. Självklart är det parterna som sluter dessa kollektivavtal, och de är normerande. 80-90 % av arbetsmarknaden omfattas av kollektivavtal. Det finns också en diskussion om att det skulle vara diskriminerande för vissa företag att man ställer krav på kollektivavtal. Men det stämmer faktiskt inte. Det är viktigt att vi faktiskt här och nu tar tag i dessa frågor. Vi har den mycket välkända Vaxholmskonflikten som kanske inte hade uppstått om man hade gjort en offentlig upphandling i den här riktningen. Och det handlar ofta om kvinnodominerade arbetsplatser - låglöneyrken och människor som är väldigt utsatta och som redan i dag kanske har svårt att hävda att de ska ha bra löner och bra anställningsvillkor. Eftersom det ändå är ett oklart läge finns det också utrymme för politisk handling. Man kan använda det till någonting positivt. Jag är väldigt glad över det som statsrådet Sven-Erik Österberg säger och tar med mig det och konstaterar att utfallet av den här interpellationsdebatten är att kommun- och landstingspolitiker över hela landet nu kan driva frågan i sina fullmäktigeförsamlingar om att det är fullt möjligt att ställa krav i enlighet med kollektivavtal vid offentlig upphandling. Därmed tackar jag för debatten och ett mycket glädjande besked.

Sven-Erik Österberg (S)

Anf. 16 Sven-Erik Österberg (S)

Fru talman! Jag kan också konstatera att Camilla Sköld Jansson och jag är helt överens om målet och hur vi ska göra detta. Samtidigt pekar jag på att det är viktigt att vi också driver den här processen med ILO-konventionen framåt så att vi kan få den ratificerad. Och i det arbetet kommer vi inte att spara någon möda. Det som jag skulle vilja tillägga är att det också är viktigt att man har en bra process, så att man så att säga inte stöter på patrull och försenar det hela. Jämförelsen med Vaxholmskonflikten är intressant såtillvida att problemet där när det gäller lagstadgade minimilönenivåer ute i Europa inte är något problem för kommissionens sätt att se på detta. Däremot tycker man att de svenska kollektivavtalen är någonting annat. Det är därför som det sker en prövning i EG-domstolen när det gäller just den frågan. Jag tycker egentligen inte att det finns någon anledning av sväva på målet där heller, utan det är självklart att våra kollektivavtal kan jämföras med minimilönenivåer på andra håll. Våra finländska grannar var snabba att lösa problemet på så sätt att den finska riksdagen i vår tog ett beslut om minimilönenivåer. Och jag har fått frågor om varför man inte gör det i Sverige. Jag skulle vilja säga att det är av precis det skälet att om parlamentet väl har blandat sig i löner, som i detta fall, vilket jag tycker är att gå ett snäpp längre än med kollektivavtalen som vi diskuterade tidigare, så får man en statlig lönepolitik när det gäller minimilönenivåer. Traditionen i Sverige är att det är parterna som har förhandlat fram var nivåerna ska ligga. Och erfarenheten är väl att de lagstadgade minimilönenivåerna ute i Europa är betydligt lägre än vad som föreskrivs om minimilönenivåer i svenska kollektivavtal. Man har alltså inte vunnit så mycket på det. Jag tror att de finländska kamraterna kan få problem med de lagstadgade minimilönenivåerna. Nästa gång som man ska höja lönenivåerna har man debatten i den finska riksdagen om vilka lönenivåer som ska gälla. Då har man en politisk spänning. Och vi kan föreställa oss hur det skulle se ut i denna kammare om vi skulle diskutera minimilönenivåer och vilka majoriteter som skulle kunna bildas. Det är därför väldigt viktigt att se till att parterna får sköta det som parterna ska sköta och att staten, det svenska parlamentet och regeringen, sköter det som ankommer på dem. Och där kan jag bara understryka precis det som Camilla Sköld Jansson säger. Och jag är solklar i fråga om att svenska kommuner kan ställa krav i enlighet med kollektivavtal när de gör upphandlingar. På så sätt kan vi också hävda våra kollektivavtalsnivåer när arbete sker med offentliga medel.

Magdalena Andersson (M)

Anf. 83 Magdalena Andersson (M)

Herr talman! Moderaterna har ett antal reservationer i betänkandet, och vi står naturligtvis bakom dem alla, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. Många i vårt land använder olika alternativmedicinska behandlingar. Det betyder att det är än viktigare än förr att sjukvårdspersonal får ökad kunskap om det alternativmedicinska området för att kunna ge sina patienter riktiga råd. Det finns en del läkemedel inom skolmedicinen som påverkas om de används i samband med naturläkemedel. De kan ge allvarliga biverkningar om de kombineras. Från moderat sida menar vi att om användningen av traditionella växtbaserade läkemedel kommer att öka som en följd av implementeringen av det nya EG-direktivet, förstärker det ytterligare behovet av ökad kompetens inom hälso- och sjukvården om alternativmedicinsk behandling. Herr talman! Vi moderater anser att frågor om naturläkemedel, kosttillskott och liknande frågor inte ska regleras på EU-nivå. Vi anser också att det är en nationell angelägenhet, ingenting annat. Därför menar vi att Sverige inom ramen för EU-samarbetet ska arbeta för att beslut om dessa produkter - kosttillskott, naturläkemedel och motsvarande - ska betraktas som nationella angelägenheter. Betänkandet handlar också om antroposofiska läkemedel som förskrivs av legitimerade läkare. Dessa läkare har också ansvar för effekten av de antroposofiska läkemedlen. Men det är ingenting som regleras i den nuvarande läkemedelslagstiftningen. Den nuvarande lösningen på det problemet är att meddela dispenser ungefär en gång om året. Detta är klart otillfredsställande. Vi tar upp i en reservation att regleringen av de antroposofiska läkemedlen måste få en långsiktig lösning. Det är viktigt att de patienter som nyttjar läkemedlen och utövarna av antroposofisk medicin får besked om vad det är för villkor som ska gälla för behandling och för läkemedel. Herr talman! Vi moderater anser också att dagens ordning med ett statligt apoteksmonopol ska brytas upp. Vi menar att det i stället bör vara så att licensierade butiker och apotek får möjlighet att sälja receptfria respektive receptbelagda läkemedel. Det finns erfarenheter från andra länder som visar att en ökad mångfald har lett till fler butiker, bättre tillgänglighet och service både på landsbygd och i glesbygd. En sådan detaljhandel med receptbelagda läkemedel ska vara förbehållet butiker och apotek som har en farmaceutiskt utbildad personal tillgänglig under hela öppethållandet och som får tillstånd för sådan handel av Läkemedelsverket. En annan fråga som gäller läkemedel är att läkemedel under senare tid alltmer uppmärksammats som ett betydande miljöproblem. Det finns rester i sjöar och vattendrag från läkemedel. För att människor ska återlämna gamla och oförbrukade läkemedel måste det finnas lättanvända system för kassation av läkemedel. Apoteken tar emot överblivna läkemedel, men i dag kan man inte lämna in sådana till apoteksombud. För att ändra på det bör det skrivas in i verksamhetsavtalet mellan staten och Apoteket AB att också apoteksombud ska ta emot kasserade läkemedel. För den som har tio eller tolv mil till närmaste apotek blir det förmodligen inte så att man återlämnar de överblivna burkarna, utan de blir i stället ett miljöproblem. Det borde vi allihop kunna vara överens om. Slutligen, herr talman, vill jag beröra det faktum att patienter kan vara patienter hos flera olika läkare utan att det upptäcks. Det kan vara så att olika läkare helt ovetande om varandras bedömningar förskriver samma medicin en gång till eller olika mediciner som till och med kan motverka varandra. Okontrollerad läkemedelsanvändning är ett problem både för samhället och för individen. Vi menar att det krävs en översyn för att ta reda på hur en samordnad medicinering kan gå till. Från moderat sida är vi positiva till den läkemedelsförteckning som införts, där de läkemedel som enskilda patienter hämtar ut på apotek registreras. Men vi tycker av olika skäl att det är olämpligt att låta Apoteket AB vara registerförare. Vi anser att det är sjukvården som bör äga ett sådant register.

Kerstin Heinemann (Fp)

Anf. 84 Kerstin Heinemann (Fp)

Herr talman! De lagändringar som föreslås i betänkandet gäller ett EG-direktiv, och implementeringen är tvingande i Sverige. Från Folkpartiet är vi i huvudsak positiva till förslagen, som syftar till att förbättra möjligheterna till utökad fri och säker rörlighet för humanläkemedel och för veterinärmedicinska läkemedel. Från Folkpartiet har vi ett flertal gånger lyft fram behovet av en bättre dokumentation och säkerhet, speciellt när det gäller äldre människors läkemedelsanvändning. Därför är det bra att det blir en lagstiftning som ger läkemedelsindustrin incitament för att ta fram saknad information om de läkemedel som är aktuella att användas på barn. De goda resultaten från det tycker vi borde inspirera till att gå vidare på detta område. Det finns fler som man behöver titta på - de äldres och även mäns och kvinnors läkemedel. Herr talman! Vad beträffar de traditionella växtbaserade läkemedel som inte uppfyller kraven på godkännande som läkemedel eller för att registreras som homeopatika finns det ett problem. Det skiljer sig också väldigt mycket åt i olika länder hur man ser på dem och hur man förskriver dem. I till exempel Tyskland är det inte alls ovanligt att allmänpraktiserande eller legitimerade läkare skriver ut homeopatiska mediciner eller andra växtbaserade mediciner, medan vi i Sverige har en helt annan ordning och inte alls använder dem på det viset. Om det nu är så att de växtbaserade medicinerna eller läkemedlen, vad man nu ska kalla dem, kommer in i större utsträckning på marknaden i Sverige, är det oerhört viktigt att all sjukvårdspersonal får ökad kunskap, för kunskaperna kring dessa är väldigt dåliga här i Sverige. Det måste man alltså ta tag i just ur patientsäkerhetssynpunkt. Man måste veta hur de växtbaserade läkemedlen fungerar tillsammans med de traditionella läkemedlen, för växtbaserade läkemedel är ingenting som är helt ofarligt, utan de kan ge biverkningar och kan också försämra eller förstärka verkan av andra läkemedel. Därför har vi en reservation, reservation nr 1, som tar upp just kompetensfrågan, och jag yrkar bifall till den. Herr talman! I propositionen förändras 4 § första stycket om handel med läkemedel, men det föreslås inga förändringar i sak gällande gränserna för detaljhandelsmonopolet. Regeringen anser att frågan ska behandlas i särskild ordning. Folkpartiet och de övriga borgerliga partierna har tidigare skrivit en flerpartimotion med anledning av EG-domstolens dom om att Apoteksbolaget som det nu är utformat strider mot gemenskapsrätten. Vi föreslår att under förutsättning att det finns tillstånd från Läkemedelsverket, att det finns farmaceutiskt utbildad personal och att alla regler följs som måste följas i dag på apoteken ska det vara möjligt att få driva fristående apotek också i Sverige. Vi vill alltså avskaffa apoteksmonopolet. Det framförde vi då, och vi står kvar vid den uppfattningen. I dag är det stor osäkerhet när det gäller de antroposofiska läkemedlen både för patienterna och för dem som arbetar med de här medlen. Det finns inga klara linjer för hur det här ska fungera och om man kommer att få fortsatt tillgång till läkemedlen. Vi har också med i en reservation, som jag inte yrkar bifall till, att det måste bli klarhet här så att både patienter som nyttjar läkemedlen och utövarna av antroposofisk medicin får besked, och det ganska snart, om villkoren för läkemedlen. Vi har tidigare fört fram frågan om läkemedelsregistrering, uppföljningen av förskrivning av läkemedel. Det kom ju fram ytterligare i IT-propositionen hur de här sakerna ska hanteras. Vi tycker att det är viktigt att det finns ett register, att man kan följa upp sin läkemedelsanvändning. Men vi tycker att det är fel att Apoteket AB är de som ska föra registret. Vi anser att det är sjukvårdshuvudmännen som ska ha ansvaret. Vi tror att det blir en bättre och säkrare hantering om registreringen ligger hos sjukvårdshuvudmännen än om den ligger hos Apoteket AB.

Chatrine Pålsson (Kd)

Anf. 85 Chatrine Pålsson (Kd)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 6. Självklart står Kristdemokraterna bakom de reservationer vi har lämnat in, men för tids vinnande är det reservation nr 6 som jag yrkar bifall till. När man säger ordet läkemedel kan det kännas som att det är någon stor organisation, någon stor kunskap och vetenskap om olika behandlingspreparat, och det är det också. Men när jag ser ordet läkemedel ser jag individer som behöver läkemedel varje dag för att kunna känna att de har någorlunda livskvalitet. Det kan vara kroniskt sjuka som behöver värkstillande medicin, för att ta ett exempel. För dessa människor är läkemedel en fråga om livet, en fråga om livskvalitet, en fråga om ifall man över huvud taget kan fortsätta jobba, gå på promenad och kanske till och med sköta sig själv. Då blir läkemedlet för varje patient som innehar ett läkemedel så viktigt och får en annan dimension. Därför tycker jag att läkemedelsfrågan ska ses utifrån detta perspektiv. Samtidigt måste vi se frågan om läkemedel som en oerhört ansvarsfull uppgift. I betänkandet finns det, förutom en skrivelse från regeringen, ett 30-tal motioner från allmänna motionstiden, där bland annat jag har tagit upp hur förskrivningssituationen ser ut i dag. Vi får rapporter om att många äldre, inte minst de som bor på särskilda boenden, har oerhört många mediciner - 13, 20, 30 mediciner - och det är inte någon som har någon direkt kunskap om vilken effekten blir av dessa läkemedel tillsammans. Det är viktigt att vi löser den här frågan, att vi får ett säkert system som inte är integritetskränkande, men där man naturligt ser vilka mediciner som går och vilka som inte går att ta tillsammans. Tusentals människor kommer in på sjukhus varje år på grund av att de har fått en felaktig medicinkombination, och det är inte rimligt. Det är viktigt att vi tar upp den här frågan. Herr talman! Regeringens skrivelse handlar om att förtydliga kraven för godkännande och försäljning av läkemedel. Den är byggd på ett EG-direktiv. Jag tycker att det är väldigt bra att vi har en samsyn i Europa i de här frågorna. Definitionen läkemedel ändras faktiskt. Det innebär bland annat att homeopatiska läkemedel också kommer att omfattas av begreppet läkemedel. Jag tycker att det känns bra att utvecklingen har gått mot att även homeopatiska läkemedel kommer in i den vanliga läkemedelskarusellen. Vi har inte all kunskap nu, men det är trösterikt att allteftersom forskning och utveckling går framåt kommer vi att kunna få se flera läkemedel inom olika områden omfattas av definitionen läkemedel, där vetenskap och beprövad erfarenhet är grundpelare. Vi kristdemokrater tycker med anledning av detta att det var en bra proposition och en bra skrivelse som lades fram. Ett ord bara om monopolet i reservation 6, som jag har yrkat bifall till. Jag tycker att det är nästan självklart år 2006 att vi bör, som nästan alla andra världens länder, ta bort monopolet på läkemedelsområdet. Vad jag vet är det Kuba och något mer land som har det kvar. I övrigt är det borta. Det är alltid förenligt med bättre kvalitet, större tillgänglighet och en snabbare utveckling att inte ha ett monopol. Det viktigaste för oss är att de personer som ansvarar för läkemedelshanteringen har god kvalitet och en hög professionell utbildning. Jag hoppas och tror att vi med hjälp av domstolen ska kunna få se många fler blommor blomma, många fler idéer växa fram i landet som kommer den enskilda medborgaren till del. Det känns oerhört viktigt att få säga det, därför att det är hela tiden för den enskilda medborgaren som vi måste stärka kvalitet, tillgänglighet och möjligheter.

Gunilla Wahlén (V)

Anf. 86 Gunilla Wahlén (V)

Herr talman! Vänsterpartiet står bakom propositionen om ändringar av läkemedelslagstiftningen. Syftet är att genomföra EU:s direktiv, som kort kan sammanfattas med att de ska förenkla och förtydliga kraven om godkännande av läkemedel för försäljning samt förbud mot marknadsföring av receptbelagda läkemedel för försäljning till allmänheten. Läkemedelsverket ska ha tillsyn över marknadsföringen, även över den som förekommer i tv och i dag övervakas av Konsumentombudsmannen. I betänkandet har vi ett par reservationer. Den ena handlar om producentoberoende information. Läkemedel är inte vilken vara som helst och kan inte jämföras med och omfattas av samma regler som dagligvaruhandel eller annan handel. Över hela världen är handeln med läkemedel, och vilka varor som betecknas som läkemedel, reglerad på ett eller annat sätt. Det finns även regler för vilka läkemedel som ska förskrivas av särskilt utbildade personer och vilka som är behöriga att hantera läkemedel. Dessutom finns det reglerat i lag vilka som får tillverka läkemedel och vilken forskning som ska ha genomförts för att få sälja ett läkemedel på marknaden. Vi menar att den producentoberoende forskningen, tillsynen och informationen till allmänheten ska stärkas för att få en mer objektiv information om läkemedel, om deras användning och biverkningar. Det svenska apoteksmonopolet spelar en viktig roll för att läkemedelshanteringen och försäljningen ska ske under säkra och producentoberoende villkor. Detta kan förstärkas genom att andra organisationer fungerar som motvikt mot de starka företagsintressen som finns hos läkemedelsföretagen. Det är viktigt för såväl patientorganisationer som övriga läkemedelskonsumenter. Herr talman! Sverige har en hög kompetens inom läkemedelsforskningen samt inom bioteknik- och medicinteknikforskningen. Det just framtagna branschprogrammet på området visar tydligt hur staten och branschen, tillsammans med landstingen och näringen, kan säkra forskning och utveckling av nya produkter för framtiden. De deltagande parterna har utöver forskning och utveckling identifierat ett antal områden för att säkerställa kompetensförsörjningen och kvaliteten i vården samt främja kommersialiseringen av forskningsresultaten. Vänsterpartiet anser att branschprogrammet är mycket bra men att man ska gå ett steg vidare och utveckla och starta företag inom läkemedelsbranschen, i första hand för att tillverka generika, men även för att i framtiden kunna tillverka nya viktiga läkemedel. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3.

Kenneth Johansson (C)

Anf. 87 Kenneth Johansson (C)

Herr talman! Att investera i hälsa är nödvändigt och lönsamt för såväl den enskilda människan som samhället. En bättre och tillgängligare vård är viktig, och att göra människor mer engagerade i deras egen hälsa är också viktigt. Lika viktigt som det är att säkra finansiering och kompetensförsörjning av hälso- och sjukvården är det att långsiktigt klara läkemedelsområdet. De hör ihop. Läkemedel är en viktig och nödvändig del av vård och behandling. Läkemedel ska självfallet användas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt där patienten måste sättas i centrum. Behovet är oerhört angeläget, liksom tillgängligheten och patientsäkerheten. En fullgod service, oavsett var i landet vi bor, är det som jag och Centerpartiet arbetar för. Som borgerlig politiker tror jag på marknadsekonomi. Jag tror på valfrihet. Jag tror på mångfald. Jag tror på långsiktiga regler och på att konkurrens är viktigt. Den leder till ökad tillgänglighet och på sikt även till lägre priser för konsumenterna. Mot den bakgrunden tycker Centerpartiet att det är naturligt att avreglera apoteksmonopolet. Licensierade butiker och apotek, sådana som får Läkemedelsverkets tillstånd, bör ges möjlighet att sälja receptfria respektive receptbelagda läkemedel. Detta framgår av reservation nr 6. Vi menar att det ska ske på ett lugnt och sansat sätt så att vi verkligen skapar ökad mångfald och ökad tillgänglighet samt uppnår målet om att ytterligare sänka läkemedelskostnaderna. Kompetens och säkerhet är viktigt, liksom tillsyn och tillstånd från Läkemedelverkets sida. Sammanfattningsvis finns det, utöver de EG-rättsliga skälen, många andra skäl att avmonopolisera läkemedelsdistributionen. Varför ska vi neka de farmaceuter som vill driva apotek i Sverige att göra det? Varför ska vi utbilda farmaceuter i Sverige för att därefter ge dem yrkesförbud mot att driva eget och i stället tvinga dem att flytta till Norge och Storbritannien, som fallet är i dag? Jag svarar själv: Jag tycker inte att vi ska neka dem det; i stället ska vi ge dem möjligheter. Det är ett feltänk, som den nya alliansregeringen har planer på att ändra. Reservation nr 1 beskriver alternativmedicinska behandlingar. Jag tror att de kommer att öka. Det finns hos sjukvårdspersonalen ett behov av ökad kunskap för att kunna ge korrekt information om nyttan, om hur preparat reagerar tillsammans, om eventuella biverkningar etcetera. Vi pekar i reservation nr 2 på att frågor som rör naturläkemedel och kosttillskott huvudsakligen är nationella frågor. "Smalare men vassare" är Centerpartiets EU-paroll. Vi vill, slutligen, att frågan om antroposofiska läkemedel och hur de ska regleras utreds så att vi får klarhet om detta, vilket även tidigare talare framhållit. Det har vi utvecklat i reservation nr 5. Herr talman! Jag står självfallet bakom samtliga reservationer där Centerpartiet förekommer men nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 6.

Conny Öhman (S)

Anf. 88 Conny Öhman (S)

Herr talman! Efter en lång EU-debatt, där både för- och nackdelar med EU ventilerades, kommer vi snart att, såvitt jag förstår, i full enighet anta tre EU-direktiv. Därmed tas ytterligare ett steg mot att harmonisera läkemedelslagstiftningen inom EU. Det gäller både humanläkemedel, veterinärmedicinska läkemedel och traditionella, växtbaserade läkemedel. Läkemedel ska vara en hårt kontrollerad produkt. Regleringen handlar om godkännande och registrering av läkemedel, men den handlar också, vilket vi ibland glömmer, om kontroll av tillverkningen av läkemedel samt om regler för marknadsföring, tillsyn och säkerhetsövervakning av dessa produkter. Jag är glad att vi i Sverige och övriga EU nu är överens om ett gemensamt regelverk på det här området. Samtidigt vore det önskvärt att det internationella samarbetet var mer effektivt i fråga om de nya hot som finns på läkemedelsområdet. Jag tänker på den växande Internethandeln med läkemedel, där läkemedel säljs utan ordination, och på den illegala tillverkningen av läkemedel, som ju också finns. Enskilda individers hälsa hotas av denna utveckling, och piller utan verksam substans säljs och köps i dag via nätet. Nationerna och deras myndigheter måste, som jag ser det, ägna ökad uppmärksamhet åt dessa frågor. Det ärende vi i dag behandlar innebär att generiska läkemedel definieras i lag, och därmed underlättas tillträdet för generiska läkemedel till den europeiska marknaden. Det är positivt. Propositionen innehåller också förslag till mer detaljerade regler om marknadsföring av läkemedel. Ett förbud mot marknadsföring av receptbelagda läkemedel till allmänheten införs. När det gäller traditionella växtbaserade läkemedel ställs krav på ökad och relevant information vid marknadsföringen. Jag är också i dessa dagar glad över att läkemedelsbranschen här i Sverige håller på att göra överenskommelser med brukarorganisationerna om hur det samarbetet ska se ut i framtiden. Det hör nämligen också till det här området, som jag ser det. Miljöriskerna i samband med användning av läkemedel har uppmärksammats först under senare tid, och även den aspekten av läkemedel beaktas i den nya lagstiftningen. Krav på en bedömning av ett läkemedels eventuella miljörisker har förts in och förtydligats i det här regelverket. På miljöområdet har ju vårt svenska läkemedelsverk gjort en pionjärinsats genom den mycket stora genomgång av de här frågorna som redovisades förra året. Allt det här är positiva förstärkningar inom läkemedelspolitiken som utskottet välkomnar. Dessutom är jag övertygad om att ett ökat underlättat informationsutbyte mellan medlemsländerna rörande biverkningar av läkemedel kommer att öka våra möjligheter att göra korrekta bedömningar av nytta, risker och kostnadseffektivitet vid läkemedelsbehandling. Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på de reservationer som finns här. Och jag ska avsluta med några kommentarer om de anföranden som vi tidigare har lyssnat till. Kassation av läkemedel är självfallet en oerhört viktig fråga ur miljösynpunkt. En utredning har nu tillsatts av regeringen för att titta på ett antal frågor på läkemedelsområdet. Det finns ett direkt uppdrag till utredningsmannen att titta på apoteksombudens roll i samband med kassation av läkemedel, så där har ett arbete inletts. Kerstin Heinemann tog upp läkemedelsbehandling för barn och äldre. Det är ju riktigt som sades, att det på barnområdet finns en aktivitet för att titta på detta. Men jag instämmer gärna i att det är en fråga som behöver belysas ytterligare även när det gäller äldres läkemedelsanvändning. Det får vi gemensamt försöka att jobba för på olika sätt och vis. Producentobunden information är självfallet jätteviktig. Det finns avsatta medel för detta arbete som Läkemedelsverket har till sitt förfogande, för små medel kan vi alla tycka, men det är ändå en utveckling på gång där det icke bara handlar om läkemedelsföretagens information utan även mer och mer om producentobunden information. Apoteket AB:s ställning är en fråga som alltid återkommer i de här debatterna, men eftersom vi hade en debatt för inte så länge sedan som till stora delar handlade om apoteksmonopolet ska jag i dag avstå från kommentarer kring den frågan. Det är mycket väl känt vad vi socialdemokrater tycker i den frågan. Sedan gäller det alternativmedicinsk kompetens. Självfallet är det oerhört viktigt med kompetens i den frågan, men å andra sidan kan vi ju inte kräva av sjukvårdspersonal att de rakt av ska klara av allting i sina utbildningar. Vi måste nog se till att en hel del av detta inte bara blir en utbildningsfråga utan också en fortbildningsfråga, eftersom det händer så oerhört mycket på det här området. Dessutom kommer det fortsättningsvis även att finnas produkter på marknaden som sjukvårdspersonal inte kommer att, per definition, befatta sig med. Då handlar ju frågan om kompetensen och kunnandet när det gäller detta. Jag tycker kanske ibland att vi skulle kunna ställa lite ökade krav även på alternativmedicinutövare när det gäller att informera om saker och ting. Det kanske glöms bort för mycket i den här debatten, tycker jag. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Kerstin Heinemann (Fp)

Anf. 89 Kerstin Heinemann (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det var väldigt bra att Conny Öhman tog upp frågan om Internethandeln. Det berörs ju inte i det här betänkandet, men det är bra varje gång det lyfts upp. Jag hade en interpellationsdebatt kring den här frågan med statsrådet Ylva Johansson någon gång förra våren. Vi diskuterade, och vi såg lika allvarligt på frågan båda två. Det har inte hänt speciellt mycket. Men vi som får en massa spam vet att vi kan köpa alla möjliga medel. Vi har ju dessa varje dag i vår låda. Jag tror att vi kanske är medvetna om de stora risker som det innebär att köpa de här medlen. Vi vet inte vad de innehåller. Vi kanske över huvud taget inte ska ha dem. Dessutom gäller inte de försäkringar man har här i Sverige för dessa läkemedel, så det är oerhörda risker man utsätter sig för om man köper läkemedel via Internet. Jag tycker att det var så bra att Conny Öhman tog upp det här. Ylva Johansson lovade mig att hon skulle titta närmare på frågan. Jag sade att vi kanske behöver ha en informationskampanj här i Sverige för att människor ska veta vilka risker de tar när de köper. Därför skulle jag vilja fråga Conny Öhman om han är beredd att hjälpa mig och trycka på ännu mera så att vi kan se till att människor får veta riskerna med handel med läkemedel via Internet.

Conny Öhman (S)

Anf. 90 Conny Öhman (S)

Herr talman! Mycket gärna! Samtidigt skulle jag vilja säga så här: Jag tror att det allra effektivaste skulle vara om de länder som, så att säga, är källan till den här Internethandeln vore mera aktiva med att faktiskt se till att spåra upp varifrån dessa erbjudanden kommer. Världssamfundet vet i stor utsträckning vilka länder det handlar om. Det är väl kanske polisiära och andra rättsliga insatser i de länderna som skulle vara direkt effektiva i det här sammanhanget. Men jag ser gärna mer information till den svenska befolkningen. För min del efterlyser jag också åtgärder och efterforskningar kring den illegala läkemedelstillverkning som faktiskt finns - den lär finnas också inom ramen för EU:s medlemsländer. Där fordras också polisiära och rättsliga insatser för att man faktiskt ska komma till rätta med det här problemet. En del av den här handeln utgår ju från den typen av illegala fabriker. Och en del poliser man pratar med säger så här: Det är så höga straffvärden på narkotikahandel, så man tjänar lika mycket pengar eller kanske till och med mer pengar på att syssla med den här verksamheten i stället. Då måste samhället vidta åtgärder för att sätta stopp för en sådan här sak som direkt kan skada människors hälsa. Jag ställer gärna upp på att tillsammans med Kerstin Heinemann försöka trycka på så att vi kan ge information till svenska medborgare om riskerna med sådan här handel.

Kerstin Heinemann (Fp)

Anf. 91 Kerstin Heinemann (Fp)

Herr talman! Jag tackar för det. Vi stoppar naturligtvis inte det här bara genom en informationskampanj om riskerna. Jag håller naturligtvis helt med om att det måste till mycket mer. Vi måste alltså stoppa den här försäljningen och tillverkningen. Jag har läst rapporter. Jag har pratat med Läkemedelsverket tidigare. Jag tror inte att man har hittat några falska läkemedel i Sverige än, men det förekommer i andra europeiska länder att det finns falska läkemedel till och med på apoteken. Man har kopior som man säljer och människor får med sig falska läkemedel, och det här är väldigt allvarligt. Vi behöver nog ta till många olika åtgärder för att få ett stopp på den här rent kriminella, som jag vill kalla den, handeln med läkemedel, som det handlar om. Jag är helt överens med Conny Öhman om att man också i de här länderna måste sätta stopp för det, och vi måste betrakta de illegala läkemedelsfabrikerna precis på samma vis som vi betraktar dem som illegalt tillverkar narkotika. Jag tackar för uppbackningen och hoppas att vi kan se till att det händer någonting snart på det här området.

Conny Öhman (S)

Anf. 92 Conny Öhman (S)

Herr talman! Ja, det lär vara så. I alla fall har jag lyssnat till dem som påstår att det säljs läkemedel under falsk varubeteckning i några EU-medlemsländer som icke är annat än sockerpiller. Förutom att man utsätter människor för risk för hälsofarlig utveckling lurar man också av dessa människor stora pengar. Det finns därför faktiskt dubbel orsak att försöka påverka EU att också ta upp den här frågan på agendan, tycker jag, om att stoppa illegal tillverkning, stoppa olaglig Internethandel. Det skulle bespara människor mycket elände. Det är jag ganska övertygad om.

Johan Andersson (S)

Anf. 93 Johan Andersson (S)

Herr talman! I detta betänkande behandlas min motion So240. Den handlar om kunders integritet på apoteken. Min inriktning i motionen beskriver framför allt den situation då kunden hämtar ut sina recept. Det är ofta en ganska känslig situation eftersom som ens besvär är av personlig natur. För att synliggöra problemet vill jag gärna ge ett exempel på en situation som kan kännas känslig. Exemplet är om man skulle behöva hämta medicin för till exempel en könssjukdom. Är man dessutom ung är det ännu känsligare. Om en ung persons jämnåriga därutöver får reda på det kan personen råka ut för mobbning med mera. Detta tycker inte jag är bra. Sedan jag skrev denna motion har jag kommit i kontakt med flera personer som har reagerat liknande på hur de upplever integriteten på landets apotek. Jag har läst utskottets ställningstagande. Jag tycker att det är bra att apoteket arbetar med frågor som läkemedelsprofiler och att detta sker i enskildhet. Men jag tycker ändå att utskottet har missat avsikten med motionen. Det gäller den situation som uppkommer vid utlämnandet av medicinen. För att få en inblick i verkligheten räcker det med att besöka apoteket här i Gamla stan, eller man kan åka till min hemkommun Eslöv. Där har jag flera gånger hört delar av samtalet mellan personal och kunder när man lämnar ut medicinen. Detta är ingen bra integritet för den enskilde. Den bör förbättras. Herr talman! Jag har inte något särskilt yrkande i dag, men jag kommer att fortsätta att följa frågan noga.

Beslut

Beslut: 2006-04-05

9 förslagspunkter, 6 acklamationer, 3 voteringar

Protokoll med beslut

2006-04-05

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2005/06:198

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ändringar i läkemedelslagen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
b) lag om ändring i patentlagen (1967:837),
c) lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),
d) lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:70 i denna del och avslår motionerna 2004/05:So289 och 2005/06:So23 yrkande 1.

Reservation 1 (m, c, fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp)
s	123	0	0	21
m	0	45	0	10
c	0	19	0	3
fp	2	40	0	6
kd	27	0	0	6
v	23	0	0	5
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	192	104	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Kosttillskott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So450 yrkande 2 och 2004/05:So462.

Reservation 2 (m, c)

3. Producentoberoende information

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:So358 yrkandena 1 och 8.

Reservation 3 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (v, mp)
s	124	0	0	20
m	44	0	0	11
c	19	0	0	3
fp	42	0	0	6
kd	27	0	0	6
v	0	23	0	5
mp	0	16	0	1
-	0	1	0	1
Totalt	256	40	0	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Statligt företag för generiska läkemedel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:So358 yrkande 9.

Reservation 4 (v)

5. Antroposofiska läkemedel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So444 yrkandena 1 och 2, 2004/05:So450 yrkande 1, 2004/05:So486 och 2004/05:So651.

Reservation 5 (m, c, fp, kd)

6. Apoteksmonopolet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:70 i denna del och avslår motion 2005/06:So23 yrkande 2.

Reservation 6 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (m, c, fp, kd)
s	124	0	0	20
m	0	45	0	10
c	1	18	0	3
fp	2	40	0	6
kd	0	27	0	6
v	23	0	0	5
mp	16	0	0	1
-	1	0	0	1
Totalt	167	130	0	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Apoteket AB:s verksamhet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So205 och 2005/06:So240.

Reservation 7 (m, c)

8. Läkemedelsförskrivning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So206, 2005/06:So263, 2005/06:So333, 2005/06:So480 yrkandena 1 och 2, 2005/06:So484, 2005/06:So619, 2005/06:So634 yrkande 1, 2005/06:So646 yrkande 16, 2005/06:So673 och 2005/06:So691 yrkande 12.

Reservation 8 (m)
Reservation 9 (c, fp)
Reservation 10 (kd)

9. Läkemedelsförmåner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:So362 yrkandena 1 och 2, 2005/06:So457 yrkandena 1 och 2, 2005/06:So481 och 2005/06:So536.

Var är ärendet nu?

Beslut

Tydligare krav för läkemedelsförsäljning (SoU15)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Tydligare krav för läkemedelsförsäljning (SoU15)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ändringar i läkemedelslagen m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Kosttillskott

3. Producentoberoende information

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Statligt företag för generiska läkemedel

5. Antroposofiska läkemedel

6. Apoteksmonopolet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Apoteket AB:s verksamhet

8. Läkemedelsförskrivning

9. Läkemedelsförmåner