Anhöriginvandring

Betänkande 2011/12:SfU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
30 maj 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om anhöriginvandring (SfU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2011 om anhöriginvandring. Motionerna handlar bland annat om uppskjuten invandringsprövning, försörjningskrav och identitetskrav.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2012-04-26
Justering: 2012-05-10
Trycklov till Gotab och webb: 2012-05-21
Trycklov: 2012-05-21
Reservationer: 9
Betänkande 2011/12:SfU12

Alla beredningar i utskottet

2012-04-26

Nej till motioner om anhöriginvandring (SfU12)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2011 om anhöriginvandring. Motionerna handlar bland annat om uppskjuten invandringsprövning, försörjningskrav och identitetskrav.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-05-30
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:SfU12, Anhöriginvandring

Debatt om förslag 2011/12:SfU12

Webb-tv: Anhöriginvandring

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 79 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom samtliga våra reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8. Migrationen i världen ökar, och Sverige är en del av den utvecklingen. En del kommer hit för att söka skydd, andra för att förena sig med sin familj och en del för att arbeta. Oavsett skälet till att människor flyttar hit bidrar de med kunskap, idéer, arbetskraft och företagande som har fått och kommer att få stor betydelse för Sveriges utveckling. Migration handlar om människor och möjligheter. Socialdemokraternas grundläggande värderingar om alla människors lika rätt och lika värde är det som präglar vårt ställningstagande. En stor del av den totala migrationen utgörs av anhöriginvandring - invandring som är förknippad med att anhöriga kan ges möjlighet att leva tillsammans med den som av olika skäl tvingats lämna sitt land. Att familjer kan återförenas efter flykt undan krig och förföljelse är viktigt. Oron över barn eller föräldrar, över när och kära, som befinner sig i områden med våldsamheter och krigsliknande situationer tar stor kraft och energi från den som lyckats ta sig till ett nytt land och som fått skydd. Herr talman! Om vi försöker sätta oss in i vad det innebär att vara i situationen att man ska koncentrera sig på studier och lära sig ett nytt språk samtidigt som man bär på vetskapen om att familjen riskerar att utsättas för våld kan vi kanske förstå den situation som många befinner sig i. Vi har varit tydliga med att krav ska ställas på dem som kommer till Sverige. Man ska lära sig svenska och snabbt integreras på arbetsmarknaden. Men integrationsprocessen riskerar att gå i stå när oron över anhöriga i ett annat land förmörkar en till synes normal vardag här i Sverige. När det gäller att ansöka om återknytning finns det krav på fastställd identitet. Man måste ha tillförlitliga dokument som visar identiteten för att få uppehållstillstånd. Ca 95 procent av de asylsökande från Somalia får uppehållstillstånd i Sverige. För att få tillstånd att ta en anhörig till Sverige måste en asylsökande bevisa den anhöriges identitet. Eftersom Somalia har plågats av krig i över tjugo år saknas fungerande myndigheter som kan utfärda tillförlitliga ID-handlingar. De få identitetshandlingar som ändå kan utfärdas accepteras inte av svenska myndigheter. Således drabbas somaliska familjer extra hårt av detta. Därför har vi krävt att regeringen agerar. Herr talman! Barn väljer nämligen inte själva att bli migranter. Barn väljer inte sina föräldrar eller den situation de befinner sig i. Barns bästa ska vara vägledande vid beslut som rör barn. Vi har under en längre tid pekat på att lagen måste ändras så att kravet på identitetshandlingar inte hindrar familjer från exempelvis Somalia att återförenas. Vid ett antal tillfällen, senast i budgetpropositionen för 2012, lovade regeringen - tillsammans med Miljöpartiet - att lagändringar som påverkar möjligheten till anhöriginvandring ska göras och att det beslutet ska kunna träda i kraft den 1 juli 2012. Men nu har man svängt i frågan. Uppenbarligen lyckades Miljöpartiet inte övertyga regeringen om att en lagändring behövs. I stället nöjer man sig med att hänvisa till att Migrationsöverdomstolen i en dom från den 18 januari i år framhållit att det finns skäl att i vissa situationer sänka beviskraven när det gäller identitet - att man gör en proportionalitetsbedömning mellan å ena sidan det allmänna intresset av säker utlänningskontroll och å andra sidan återförening av familjemedlemmar. I det aktuella fallet har domstolen vid bedömning ansett att det räcker med att identiteten har gjorts sannolik. Den här domen gav många hopp om att det nu skulle bli lättare att återförenas med sin familj, men så är inte fallet för alla. Det har nämligen visat sig att domstolar tolkar Migrationsöverdomstolens dom helt olika. Detta fick vi bekräftat vid ett besök i Malmö häromdagen. För migrationsminister Billström verkar detta inte vara något stort problem. Han har hänvisat till att han avser att följa den fortsatta rättsutvecklingen och sagt att det är möjligt att lagstiftningen skulle behöva kompletteras eller justeras beroende på utvecklingen av praxis framöver. Herr talman! En rimlig fråga gäller begreppet "framöver" som det är ganska svårt att definiera. Kanske kan någon i utskottsmajoriteten eller kanske ministern i dagens debatt klargöra när "framöver" är. Är det om sex månader, om ett år eller vad? För oss socialdemokrater är det obegripligt varför en akut lagändring avseende ett så välkänt problem som anhöriginvandringen fått dröja så länge. Av dagens betänkande framgår att de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet har bestämt sig för att följa migrationsminister Tobias Billströms vänta-och-se-strategi. Kanske någon från Kristdemokraterna, Folkpartiet eller Miljöpartiet kan förklara denna strategi. Det verkar faktiskt finnas en majoritet i riksdagen för en ändring. Är ni beredda att agera? Herr talman! Nu gäller det en annan fråga. Både medier och flera kvinnoorganisationer har vittnat om att många kvinnor och barn som kommit till Sverige i tron att möta kärlek och ett bättre liv i stället har blivit utsatta för misshandel, hot och förtryck. Flera av dessa kvinnor har liten eller ingen kontakt med det omgivande samhället. En del kvinnor har inte tillräckligt stora kunskaper i svenska och har svårt att ta sig ur denna situation, och en del kvinnor har vittnat om hur de mer eller mindre blivit inlåsta utan någon som helst kontakt med omvärlden - inte förrän de hamnat på sjukhus eller fått hjälp av en granne med en polisanmälan. En del män verkar dessutom ha satt så kallad fruimport i system. Äktenskap ingås och upphör inom loppet av två år. I en del fall är det mannen som tar kontakt med Migrationsverket för att säkerställa att kvinnan utvisas. Kvinnan tvingas lämna landet, och mannen kan välja att gifta om sig med en ny kvinna som inte har en aning om att mannen i fråga är både våldsam och hotfull. Det här är både upprörande och oacceptabelt! Herr talman! Regeringen har tillsatt en utredning om kvinnor som utsätts för våld efter att de beviljats uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning. Det är bra att denna utredning pågår. Utredningen har fått i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten och omfattningen av våld, hot och kränkningar samt att identifiera behov av insatser och föreslå hur insatserna kan förbättras när det gäller utländska kvinnor som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till en man bosatt i Sverige. Utredningen ska redovisas senast den 6 juli 2012. Vi ser fram emot att utredningen kan leverera förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen. Behövs en lagändring är vi beredda att medverka till hur den ska kunna utformas och snabbt komma på plats. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas, och dagens utlänningslag får inte användas som ett instrument för män att systematiskt utnyttja kvinnors sårbara situation som ett tillfälligt uppehållstillstånd innebär. (Applåder)

Anf. 80 David Lång (SD)
Herr talman! Sverige för sedan flera decennier tillbaka en invandringspolitik som kraftigt avviker från både folkviljan och merparten av övriga västvärldens länder. Få andra länder har tagit emot lika många invandrare i förhållande till det egna landets folkmängd. Förutom den svenska invandringens massiva omfattning i relation till vår befolkningsstorlek har bristen på selektion lett till att Sverige ofta har tagit emot mycket svårintegrerade invandrargrupper med dåliga förutsättningar att bidra till välfärden och smälta in i samhället. Vi har också varit alldeles för generösa med att bevilja permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälliga. Tillfälliga uppehållstillstånd har varit praxis i många andra länder, och det är dess värre inte bara uppehållstillstånden i Sverige som permanentas. När stora invandrargrupper bosätter sig inom samma område utan särskilt stor kontakt med majoritetsbefolkningen permanentas även segregationen och utanförskapet. År 2011 beviljades 32 114 uppehållstillstånd av anhörigskäl. Nästan varannan person som fick uppehållstillstånd 2011 var någon form av anhöriginvandrare, närmare bestämt 45,9 procent, och så har det sett ut de senaste åren. År 2010 var det 35 procent, 2009 var det 44 procent. Totalt delades närmare 70 000 uppehållstillstånd ut, det vill säga uppehållstillstånd till medborgare utanför EES-området, och därutöver ytterligare 23 226 uppehållsrätter, alltså till EES-medborgare. Enligt Migrationsverket har 10 procent av så kallade ensamkommande barn och ungdomar tagit hit föräldrar eller syskon. Räknar man in dem som har gift sig med ett ensamkommande barn som fyllt 18 år ökar andelen ytterligare. För varje 100 ensamkommande har det kommit hit ytterligare 27 personer. Den mycket omfattande anhöriginvandringen har varit möjlig därför att vi i Sverige vid en internationell jämförelse har mycket generösa regler för anhöriginvandring. Men vår omvärld befinner sig i förändring. De flesta andra länder i vår närhet skärper successivt sina lagstiftningar för att anpassa invandringen efter ländernas behov och mottagningskapacitet. Det faktum att Sverige inte följer med i den utvecklingen har redan fått konsekvenser. Enligt reglerna ska man som bekant söka asyl i det första demokratiska land man kommer till, men många reser illegalt igenom det ena europeiska landet efter det andra utan att ge sig till känna för respektive lands myndigheter, enbart i syfte att kunna söka asyl i Sverige. Socialförsäkringsutskottet var tidigare den här veckan på besök i Malmö på ett transitboende där vi fick detta bekräftat. Vi fick även ta del av statistik över ensamkommande till Sverige och ytterligare nio europeiska länder. Där framgick det att i alla dessa länder minskade tillströmningen av ensamkommande förra året, utom i Sverige och Tyskland. Till saken hör dock att till Tyskland, som har tio gånger fler invånare än Sverige, kom det bara en fjärdedel så många ensamkommande. Det beror naturligtvis på Sveriges rykte i omvärlden. Sverige har rykte om sig att här styr fortfarande de verklighetsfrämmande partierna. Här styr de politiker som gärna köper sig positiv publicitet i medier för skattebetalarnas pengar genom att satsa enorma belopp på fortsatt massinvandring och misslyckade integrationsprojekt, samtidigt som de, förvisso för sina egna pengar, köper sig fria från mångkulturen genom att skaffa sig en villa eller bostadsrätt i ett område som domineras av svenskar. Det är den inställningen som jag finner allra mest motbjudande, att mångkultur är någonting positivt så länge jag själv slipper. Jag menar i stället att varje svensk som väljer att bo i Sverige har rätt att slippa bo i ett invandrardominerat område, oavsett inkomst och oavsett förmögenhet. Det är en mänsklig rättighet. Herr talman! Sverigedemokraterna har en partimotion med sammanlagt 23 yrkanden. Motionen heter En ansvarsfull invandringspolitik och är i stora stycken inspirerad av dansk regeringspolitik. I det betänkande som vi debatterar nu, SfU12, Anhöriginvandring , behandlas bland annat de första sju yrkandena ur denna motion. Motionen syftar till att anpassa Sverige efter den verklighet vi lever i. Vi kan inte fortsätta att vara det land som låter befolkningen tyngas av en mer släpphänt lagstiftning än i våra grannländer. För att få uppehållstillstånd bör en minimiålder på 24 år införas för att äkta makar och därmed jämställda personer ska få återförenas. Anknytningspersonen ska inte heller vara dömd för våld eller hot mot en partner de senaste tio åren, och parets samlade anknytning till Sverige ska vara större än till något annat land. Vi menar också att en anpassningsförklaring ska undertecknas av båda personerna. Vidare vill vi ställa försörjningskrav. För att äkta makar och därmed jämställda personer ska få uppehållstillstånd som anhöriginvandrare ska de i Sverige inte ha mottagit försörjningsstöd under den tolvmånadersperiod som föregår tidpunkten för ansökan. De ska också påta sig fullt försörjningsansvar under en femårsperiod för den part som önskar invandra och dessutom betala ett prisbasbelopp som bidrag till statens utgifter för makens eller makans svenskundervisning och till övriga anpassningskostnader. Naturligtvis ska man också kunna erbjuda en bostad av rimlig storlek. I viss mån finns försörjningskrav redan i dag, men de behöver skärpas ytterligare. Det här handlar egentligen om att det ska finnas någon rimlig anledning till att dessa invandrare uppehåller sig i Sverige. De svenska skattebetalarna ska inte behöva belastas av att invandrare tar hit anhöriga. Herr talman! Jag stannar där och yrkar bifall till Sverigedemokraternas samtliga reservationer.

Anf. 81 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag tänker ställa några frågor till David Lång med anledning av hans anförande. David Lång antydde att Sverige kan välja att selektera vilka som ska få komma till Sverige och söka asyl. Han pratar om brist på selektion. Min fråga till David Lång och Sverigedemokraterna är: Hur ska det ske? Hur ska ni selektera vilka som får söka asyl i Sverige? Ska ni undersöka dem, ställa frågor om vilken religion de tillhör, vilken politisk uppfattning de har, hur gamla de är, om de är arbetsföra eller inte, hur lång utbildningsbakgrund de har innan de får söka asyl? I så fall tänker ni bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, enligt vilken alla människor har rätt att söka asyl. Selekteringen har funnits i början av 30-talet i Tyskland, och jag tycker att den är ganska obehaglig. Det vore bra att veta: Sortering på vilka grunder och hur? Jag har också en fråga med anledning av att David Lång uppehåller sig vid att människor gifter sig i Sverige. Finns det något förslag från David Lång och Sverigedemokraterna om att myndiga personer i Sverige ska förbjudas att gifta sig? Vilka ska i så fall omfattas av förbudet att gifta sig när man fyllt 18 år? Kan David Lång definiera de personerna?

Anf. 82 David Lång (SD)
Herr talman! Vi talar om anhöriginvandring, och som jag sade är vår politik mycket starkt inspirerad av den danska. Där är det så att man inte ska kunna importera make eller maka hur som helst, utan där har man ställt krav genom just 24-årsregeln. Det har lett till att en hel del åker över Öresundsbron i syfte att gifta sig i Sverige i stället. Jag menar att så kan vi inte ha det. Vi kan inte fortsätta föra en ansvarslös politik som sedan också drabbar våra närmsta grannländer. När det gäller asylrätten har alla självklart rätt att söka asyl. När det gäller selektion ställer många andra länder sig frågan, innan de tar in invandrare till sina respektive länder, vad de kan ha för nytta av en person. Det är samma sak där, att vi låter oss inspireras av Danmark. Vi har även låtit oss inspireras av andra länder. Det finns inget självändamål med att ta hit hur många utlänningar som helst. Jag förstår att Eva-Lena Jansson vill fortsätta föra en lika ansvarslös politik som tidigare, kanske ännu mer ansvarslös. I detta betänkande vill Socialdemokraterna avskaffa försörjningsansvaret, vilket innebär ytterligare belastning på svenska skattebetalare. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Ni vill också ändra kravet på identitetshandlingar med det uttalade syftet att ännu fler somalier ska få komma till Sverige. Vari ligger rimligheten i en sådan politik? På vilket sätt blir Sverige bättre av ytterligare segregerade bostadsområden och ytterligare börda för skattebetalarna? Vore det inte bättre att vi i stället försöker reda ut det kaos som ni redan har skapat?

Anf. 83 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Det är för mig främmande att selektera människor, degradera människor och dela upp människor i närande och tärande. För mig har alla människor lika rätt och lika värde. Att sätta gränser utifrån om människor är värda något är emot alla mina principer. Jag ställer inte frågan om varje fött barn hur mycket de kan bidra här i Sverige. Jag skulle aldrig kunna gradera människor och fråga: Hur mycket är du värd? Kommer du att tillföra något? Vi kan inte veta det. Däremot vet vi att Sverige har utvecklats och blivit ett starkare land genom den invandring som har skett i årtusenden. David Lång missar en hel del av historien. Vi kan också se att Danmark har påverkats negativt av den politik som fördes av den förra regeringen. Det är viktigt att diskutera mänskliga rättigheter. Om jag har fått asyl i Sverige, ska jag då förhindras att få ta hit mina barn? Mina barn kanske utsätts för våld och förtyck i det land jag har lämnat. Ska det vara möjligt för mig att få hit mina barn? Tycker David Lång och Sverigedemokraterna att det är rätt att man ska nekas att få hit sin familj? David Lång degraderar dem och menar att de kanske inte är lönsamma när det kommer hit. Hur kan David Lång veta att människor inte är lönsamma? Hur står det i paritet med rätten till återförening i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Kan David Lång tala om det? (Applåder)

Anf. 84 David Lång (SD)
Herr talman! Jag hör ingen kritik från Eva-Lena Jansson mot andra länders regeringar som för just den politik som Sverigedemokraterna förespråkar. Det är tydligen bara Sverige som är bundet av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, och det är bara Sverigedemokraterna som är främlingsfientligt. Men det är snarare så att det är de sju gamla riksdagspartierna i Sveriges riksdag som är verklighetsfrämmande i detta sammanhang. Eva-Lena Jansson och alla andra måste inse att den politik som har förts av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar under de senaste decennierna saknar stöd hos den svenska befolkningen. I vissa undersökningar är det en majoritet som definitivt vill minska invandringen eller rent av antalet utlänningar i Sverige. Ingen vill bo i ett invandrartätt område, ingen vill ha barn gående i en invandrardominerad skola där de svenska barnen inte ens lär sig tala svenska eftersom alla deras klasskompisar är invandrare och så vidare. Sverigedemokraterna vill i alla fall skärpa reglerna. Vi vill följa med i den utveckling vi ser i resten av Europa så att inte Sverige stannar kvar och blir en efterbliven del i Europas utkant. (Applåder)

Anf. 85 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Vi minns. För drygt ett år sedan stod vi här. Åhörarläktaren var ovanligt fullsatt. Där satt mödrar, fäder, mostrar och syskon. Alla hade det gemensamt att de väntade. De hade anhöriga kvar i krigets Somalia eller i grannländerna som de nekats återförening med eftersom de anhörigas identitet inte kunde styrkas. De hade väntat länge, några i flera år, och nu krävde de besked om när denna ständiga väntan, längtan och oron skulle ta slut. Visst minns vi även svaret de fick av migrationsminister Billström, av de borgerliga riksdagspartierna och av Miljöpartiet den våren: att frågan var under beredning för att hitta en lösning och att det var en del av den migrationspolitiska överenskommelsen mellan regeringen och Miljöpartiet som presenterades för drygt ett år sedan. Man lovade att hitta en lösning som skulle få slut på oro, farhågor och längtan. Familjerna lovades en lagändring som skulle träda i kraft den 1 juli 2012, och med detta magiska datum framför sig har familjerna försökt överleva och hantera sina liv till dess att lösningen skulle komma. Detta löfte bröts dock i våras. För många familjer finns nu inget datum att se fram emot och inget hopp att sträva efter. Därför är åhörarläktaren ganska tom i dag. Det var inte heller enkelt att förbereda sig inför dagens debatt eftersom det har sagts så otroligt mycket och skett så lite, och då förlorar orden till slut sin betydelse. Kvar finns bara en obehaglig känsla av svek. Herr talman! I stället hänvisar regeringen nu till en dom i Migrationsöverdomstolen från januari i år. Vad regeringen dock inte säger är att domen endast öppnar för ett användande av dna-bevisning i fastställande av identitet vid familjeåterförening mellan föräldrar och deras minderåriga barn. Frågor som rör andra familjeband lämnas fortfarande helt olösta. Domen ger inga svar på frågor som rör icke-biologiska familjeband, till exempel hur vi ska säkerställa familjeåterförening för föräldrar och adopterade barn, eller rätten till familj även för barnlösa makar. Domen ger inte heller svar på familjeåterföreningens alla praktiska svårigheter för föräldrar och barn även med blodsband. Inte heller vid en genomläsning av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande från den 21 februari i år hittar vi svar på hur återföreningsprocessen rent praktiskt ska gå till. Dna-analysen ska enligt det rättsliga ställningstagandet göras av Rättsmedicinalverket, men hur ska verket erbjuda dna-analyser i Somalia? Migrationsministern har hittills inte lämnat några ledtrådar till hur processen ska gå till eller hur alla dessa obesvarade frågor ska lösas. I en interpellationsdebatt med migrationsminister Billström i april i år hoppades jag att finna åtminstone ansatsen till en tanke om vad regeringen ska göra för att lösa alla dessa frågor som domen i Migrationsöverdomstolen lämnar obesvarade. Som många andra trodde jag att allt tal om överenskommelsen under det gångna året måste betyda något, att det utlovade lagförslaget om familjeåterförening måste ha resulterat i några konkreta förberedelser för hur familjeåterföreningar ska gå till. Men så var det inte. Svaret från statsrådet visade tyvärr att regeringen inte tänker göra något alls för att lösa dessa problem. I stället valde statsrådet att svara att han noga kommer att följa rättsutvecklingen. För statsrådet är tid tydligen inget problem. Ett eller två år har kanske inte så stor betydelse för ett statsråd. Men ett, två eller tre år har stor betydelse för ett barn som väntar på att återförenas med sin mamma eller pappa. Det är år som försvinner ur deras liv. Ännu värre är, herr talman, att denna tid även kan få konsekvenser för dessa familjers möjlighet att någonsin få återförenas. Om barnen hinner fylla 18 år under tiden processen pågår, medan migrationsminister Billström följer utvecklingen, har de ingen rätt att återförenas med sin familj. Detta är helt orimligt. Vänsterpartiet anser att även barn som hunnit fylla 18 år ska kunna återförenas med sin familj. Herr talman! Centralt i migrationsministerns svar till mig under interpellationsdebatten i april var att prövningen av dessa familjeåterföreningsärenden är rättssäker och likartad. Tyvärr har vi sedan dess fått flera rapporter som tydligt visar att så inte är fallet. Sveriges Radio rapporterade den 9 maj att domen från Migrationsöverdomstolen om dna-bevisning tolkas olika i landets olika migrationsdomstolar. Det fick utskottet även höra i Malmö i måndags. Nu kommer också rapporter om att en av de viktiga ambassader som anhöriga kan söka från i Kenya är tillfälligt stängd. Det är inte, herr talman, tecken på en rättssäker och likvärdig process för alla familjer. Snarare visar det att våra farhågor faktiskt har besannats. Herr talman! Under våren har jag och säkert många andra i utskottet varit i kontakt med människor som berörs av frågan om utebliven familjeåterförening. Det de alla efterfrågar är ett tydligt och täckande lagförslag som reglerar familjeåterförening för familjer med och utan blodsband och en infrastruktur från myndighetens sida att kunna hantera frågan rättssäkert och likartat. För mig är det svårt att förstå varför regeringen väljer att svika löftet om ett lagförslag som skulle kunna klarlägga alla dessa saker. Ännu svårare är det att förstå att Miljöpartiet fortsatt väljer att legitimera regeringens, eller snarare Moderaternas, politik med en överenskommelse som inte har levererat på de fyra tunga områdena rätt till vård för asylsökande och papperslösa, rätt till skola för papperslösa barn, vidgning av begreppet "synnerligen ömmande" och det som vi återigen debatterar i dag, nämligen rätt till familjeåterförening. Regeringen och Miljöpartiet har haft god tid på sig att arbeta fram förslag. Överenskommelsen presenterades i mars. Domen från Migrationsöverdomstolen kom i januari i år. Man undrar vad regeringen och Miljöpartiet har gjort under denna tid. Varför har man inte lyckats skapa åtminstone skissartade planer för hur återföreningen ska gå till? Genom att nöja sig med domens praxisändring och en ambition om att följa rättsutvecklingen i framtiden kryper regeringen fegt undan sitt grundläggande ansvar att aktivt skapa en rättvis lagstiftning för anhöriginvandring som är hållbar över tid. Vänsterpartiet kräver fortfarande att löftet till de splittrade somaliesvenska familjerna inte sviks. Varje ny dag i väntan är en dag för mycket. Därför krävs ett konkret lagförslag som skapar en hållbar och rättssäker möjlighet till familjeåterförening som löser upp alla dessa frågetecken. Herr talman! En kvinna ska alltid ha samhällets stöd att lämna en man som misshandlar eller utnyttjar henne. Det stödet ska finnas när första slaget faller, när första kränkningen sker. Det svenska samhället har fortfarande en lång väg kvar innan detta är verklighet. För vissa grupper av kvinnor är vägen längre än för andra. Kvinnor som kärleksinvandrat till Sverige är i en mycket utsatt situation. Trots vissa ändringar gör tvåårsregeln att kvinnorna fortfarande tvingas stanna kvar hos förövaren om de inte vill utvisas. De tvingas utstå våld om det inte har hunnit eskalera till "allvarliga kränkningar". Hållningen verkar vara att lite stryk får man tåla. När propositionen skrevs påpekade Vänsterpartiet i en reservation till utskottsbetänkandet att formuleringen kunde få till följd att för hög grad av våld och kränkning kunde komma att accepteras och att myndigheterna medgavs ett för stort tolkningsutrymme. Det är nu alldeles uppenbart, bland annat genom rapporter från Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige både 2009 och 2010, att det har blivit just så. Vänsterpartiet anser att en kvinna som utsatts för misshandel eller kränkningar inom de första två åren inte ska kunna utvisas. Som feministiskt parti är det för oss en självklarhet att samhällets skydd mot våld ska gälla alla kvinnor oavsett ursprung. Skydd mot våld och kränkningar måste därför överordnas hotet om utvisning. Med detta, herr talman, ställer jag mig naturligtvis bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 9.

Anf. 86 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer. Vi lever i en demokrati där alla människor är lika värda med likhet inför lagen - en lag som utgår från ett humant synsätt. I detta humana samhälle hjälper och skyddar vi varandra. Det är detta som ligger till grund för att Sverige har anslutit sig till bland annat Genève- och Europakonventionerna. Utifrån detta förhållningssätt har dagens utlänningslag vuxit fram. Denna lag ger människor rätt att söka skydd i Sverige om man riskerar förföljelse, tortyr eller död. Alla människor som besitter någon form av empati förstår att ett liv ensam i ett främmande land bara blir ett halvt liv om man får leva det utan sin familj. Därför har både EU och Sverige varit väldigt tydliga med att man ska ha rätt att få hit sin familj. Med familj menas normalt kärnfamilj, även om vissa undantag kan göras för anhöriga som man bodde tillsammans med i hemlandet eller om man där hade ett starkt beroendeförhållande. Under den del i betänkandet som berör anhöriginvandring finns det motioner som både vill inskränka och utvidga rätten. Min uppfattning är att nuvarande lagstiftning har en bra balans. Man bör vara medveten om att den absolut största delen av dem som kommer till Sverige som anhöriginvandrare inte är anhöriga till flyktingar utan till svenskar eller andra som har bott här länge. När man hör Sverigedemokraternas sifferexercis blir man lite förvånad. Häromdagen fick vi uppgiften att av de ensamkommande barnen är det bara 10 procent som får hit sina anhöriga. Den största gruppen av dem som kommer in i Sverige är svenska medborgare som återinvandrar. Siffran för 2011 för hur många anhöriga som har en anknytningsperson som är flykting är något över 3 000 - 3 037, om jag inte minns alldeles fel. Många människor kommer till Sverige för att gifta sig eller ingå ett samboförhållande. Det är, som jag nämnde, den största gruppen av anhöriginvandrare. Den är sju gånger större än gruppen där anknytningspersonen är en flykting. Så jag kan konstatera att Sverigedemokraternas politik, som innebär att man vill minska flykting- och anhöriginvandringen med 90 procent, skulle vara ett gigantiskt dråpslag mot kärleken. För alla de svenskar som hittat kärleken utanför Europas gränser skulle det inte vara möjligt att ta hit sin älskade. Det är uppenbart för alla att kärleken är gränslös, men det vill Sverigedemokraterna ändra på. Myndigheterna gör ingen seriositetsbedömning av förhållandet i samband med ansökan. Det utfärdas i stället ett tidsbegränsat uppehållstillstånd oftast på två år. Skulle förhållandet avslutas under de två första åren upphör tillståndet. Men är man fortfarande ett par efter två år ges oftast ett permanent uppehållstillstånd. Med denna ordning följer dock en debatt om att kvinnan, vilket det oftast är, inte vågar bryta upp ur ett destruktivt förhållande eftersom hon då förlorar sitt uppehållstillstånd, utan i stället lever kvar i förhållandet. Lagen ger dock en möjlighet till undantag om utlänningen eller hennes barn har utsatts för våld eller annan kränkning. Utskottet har tidigare påtalat vikten av att lagstiftningen ger kvinnor och barn skydd. Regeringen har utsett en utredare som ska kartlägga och analysera förekomsten och omfattningen av våld och kränkningar och föreslå eventuella insatser. Detta ska redovisas den 6 juli 2012. Jag anser att det är viktigt att regeringen följer upp utredarens slutsatser. Sedan den 15 april 2010 har vi i Sverige ett försörjningskrav. Det är ett krav som ska underlätta för anhöriga att snabbare komma in i samhället. Det ska göra att deras första tid i Sverige sker under mer ordnade former. Det ska skapa förutsättningar för att slippa trångboddhet, men också ge barnen ett lugnare hem och bättre förutsättningar att till exempel klara skolarbetet. När Sverige införde försörjningskravet var det en anpassning till övriga Europa. Det finns dock ett antal undantag från försörjningskravet, och det är framför allt när barn är inblandade. Jag anser att det är en bra avvägning mellan försörjningskrav, som är ett modest krav, och rätten att återförenas med sin familj. När man kommer som flykting och sedan får asyl har man kunnat göra troligt att man har behov av skydd. Det ligger i sakens natur att om man tvingas fly har man svårare att förevisa godkända identitetshandlingar, och eftersom man inte utan risk kan lämna Sverige är kravet på identitet satt lägre. Vad gäller anhöriga är det lite annorlunda. Här är kravet fastställd identitet. Man ska då ha i minnet att den anhörige inte löper någon risk att förföljas, torteras eller dödas. Om så var fallet skulle ju den anhörige själv ha asylskäl. Det är då rimligt att man har ett högt krav på identiteten. Det finns ett rättmätigt krav att man ska veta vilka människor man ger uppehållstillstånd till. Kravet på fastställd identitet försvårar för människohandel och annan brottslighet. Det som ställt frågan på sin spets är när det är omöjligt för den anhörige att få fram handlingar som kan fastställa identiteten. Detta har under ett par år drabbat framför allt personer från Somalia, ett land som sedan tidigt 90-tal saknar fungerande regering och myndigheter. I början av året kom dock Migrationsöverdomstolen med en praxisbildande dom som säger att dna bör jämställas med fastställd identitet. Det får naturligtvis till följd att vi får en ökning av anhöriginvandrare. Vi ligger för 2012 på en prognos på 7 500. Vi kommer att få en ganska kraftig ökning under 2013, uppemot 17 000 - nu talar jag om prognoser - för att 2014 gå ned till nuvarande nivåer. Jag har förståelse för den oro som vissa kommunföreträdare visar, inte minst de som har många somalier bosatta i kommunen. Jag förutsätter därför att regeringen noga följer frågan. Vi får inte glömma att det är kommuner som tagit sitt samhällsansvar genom att ta emot nyanlända. Jag vill påpeka vikten av att detta är ett ansvar för Sverige oberoende av politisk nivå. (Applåder)

Anf. 87 Maria Ferm (MP)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Precis som i betänkandet noterar jag att enligt ramöverenskommelsen om migration mellan regeringen och Miljöpartiet de gröna är det problematiken med krav på pass och styrkt identitet i familjeåterföreningsfall, med utgångspunkt i principen om barnets bästa och rätten till familjeåterförening, som det ska hittas en lösning på. Redan i 2012 års statsbudget ingick reformen vid sidan av skolgång för papperslösa. Finansieringen var säkrad och förhandlingarna om en reform kunde börja på allvar. Men redan den 18 januari i år ändrade Migrationsöverdomstolen den praxis som utgjort en stor del av problematiken för personer som inte kunnat styrka sin identitet. Som noteras i betänkandet framhåller domstolen att det kan finnas skäl att i vissa situationer sänka beviskraven när det gäller identitet. I det aktuella fallet har domstolen efter bedömning ansett att det räcker med att identiteten har gjorts sannolik. Utskottet konstaterar i betänkandet att detta innebär en möjlighet till dna-analys i anknytningsärenden då släktskap inte kunnat styrkas på annat sätt. Miljöpartiet välkomnar självfallet Migrationsöverdomstolens dom. Den ökar möjligheterna för många tusentals personer, framför allt från Somalia, att återförenas med sina familjer. Enligt det som jag tror är den senaste prognosen från Migrationsverket kan detta leda till att 18 500 personer kan återförenas i Sverige bara i år. Miljöpartiet gläds alltså åt domen, men tyvärr är den inte tillräcklig för att lösa problematiken med pass och styrkt identitet i familjeåterföreningsfall, det vill säga den problematik som vi i ramöverenskommelsen är överens med regeringen om att lösa. Vi ser redan nu hur olika domstolar tolkar prejudikatet på olika sätt. Det går inte heller att utesluta att Migrationsöverdomstolen kan komma fram till en annan slutsats i något annat familjeåterföreningsfall med andra inslag. För att säkra rättstillämparens möjligheter att göra undantag från kravet på styrkt identitet krävs en lagändring. Migrationsöverdomstolen framhöll själv i den prejudicerande domen om klarlagd identitet från den 12 maj 2011 att det åligger lagstiftaren att föranstalta om sådana undantag. Dessutom måste vi hitta en lösning för dem som inte kan styrka sitt släktskap via dna. Det gäller till exempel adopterade barn och makar som inte skaffat några barn. Dessa har också rätt att återförenas. I krigs- och svältdrabbade områden är det vanligt att barn vars biologiska föräldrar avlidit uppfostras i en annan familj, av nya föräldrar. Dagens praxis innebär att dessa familjer ställs inför ofattbara dilemman, exempelvis att kunna ta hit ett barn men låta ett annat barn vara kvar. Det är ingen hemlighet att frågan om anhöriginvandring är en av de frågor i det migrationspolitiska samarbetet där det råder oenighet mellan Miljöpartiet och regeringen om hur frågan ska behandlas framöver. Den migrationspolitiska överenskommelsen ska genomföras under mandatperioden, och Miljöpartiet har varit tydligt med att ett genombrott måste ske inom kort för att vi ska ha något förtroende för regeringens vilja och förmåga att fullfölja sin del av överenskommelsen. Miljöpartiet utgår från att regeringen inser att praxisändringen från den 18 januari i år inte är tillräcklig. Som konstateras i betänkandet förklarade statsrådet i en interpellationsdebatt den 24 april i år att han avser att följa den fortsatta rättsutvecklingen samt att det är möjligt att lagstiftningen kan behöva kompletteras eller justeras beroende på utvecklingen av praxis framöver. Miljöpartiet håller inte med om att rättsutvecklingen måste avvaktas. Med det redan anförda står det tydligt att lagändring krävs och att lösningar måste hittas för fler än dem som kan styrka sitt släktskap via dna. I kombination med att frågan är under övervägande i förhandlingarna med regeringen är det, såsom påpekas i betänkandet, i nuläget inte möjligt att föreslå ett tillkännagivande om förslag till ändringar i utlänningslagen. Hela grunden för det migrationspolitiska samarbetet baseras på viljan att åstadkomma en positiv förändring på migrationsområdet, viljan att kunna ta fler steg i rätt riktning, mot stärkta rättigheter för migranter och ett öppnare och mer humant Sverige. I migrationsöverenskommelsen ingick för vår del inte att vi skulle hålla oss avvaktande till dessa frågor. Miljöpartiet står bakom den nya instans- och processordningen, men politiken har naturligtvis ett ansvar att ge Migrationsverket och migrationsdomstolarna vägledning för rättstillämpningen. Miljöpartiet förväntar sig att det migrationspolitiska samarbetets potential för förändring utnyttjas mer aktivt, annars förlorar den sin betydelse. Låt oss hoppas att vi aldrig till fullo får insikt om den förlamning det innebär att varje morgon titta på fotografier av sina barn och undra om de överlevt natten. Låt oss hoppas att vi aldrig helt tvingas förstå den faktiska betydelsen av att vara skild från ens barn, att av byråkratiska skäl inte kunna återse det. Låt oss nu hjälpa de familjer som splittrats att äntligen kunna återförenas. (Applåder)

Anf. 88 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Maria Ferm lyfte i sitt anförande fram många saker som vi verkligen kan hålla med om. Jag har en fråga utifrån hennes anförande. Hon pekar på att det måste ske ett genombrott inom kort. Jag undrar också vad utskottsmajoriteten menar med "beroende på utvecklingen av praxis framöver". Maria Ferm och jag verkar vara överens om att en lagändring behöver göras. Vad betyder egentligen begreppet "inom kort"?

Anf. 89 Maria Ferm (MP)
Herr talman! Det Eva-Lena Jansson syftar på är att vi varit tydliga med regeringen om att vi behöver komma vidare i frågor som är låsta, där vi inte känner att vi kommit framåt. Frågan om vård för papperslösa är en tydlig och viktig fråga där Miljöpartiet velat se en ändring under ganska lång tid. En annan fråga gäller just anhöriginvandring där vi vill se en lagändring. När det gäller frågan om vård för papperslösa skrev vi en debattartikel för ungefär en månad sedan. Vi har ställt ett ultimatum att vi vill att utredningen skickas ut på remiss så att vi kan komma vidare med skrivningar i höstbudgeten där vi är överens om hur vi hanterar frågan.

Anf. 90 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Lagstiftning är komplicerat, men min bild är, som sagt, att det finns en majoritet i riksdagen som verkligen vill få till stånd en ändring samtidigt som vi är noga med att det ska finnas ordentliga krav på identitet och så vidare. Jag återkommer till begreppet "inom kort". Jag kan hänvisa till vad migrationsministern sagt, nämligen "beroende på utvecklingen av praxis framöver". Framöver låter för mig som en lång tid. Maria Ferm säger att man kommer att ställa krav på att det sker en lagändring inom kort. Kan det vara till hösten, till exempel i höstens budget från regeringen, eller vad är inom kort?

Anf. 91 Maria Ferm (MP)
Herr talman! Som jag redogjorde för i mitt anförande anser Miljöpartiet att vi redan nu bör gå vidare med en lagändring. Vi behöver alltså inte avvakta rättsutvecklingen, utan vi ser redan nu att det finns fog för att ändra lagstiftningen så att det löser problematiken för alla familjer som i dag förvägras familjeåterförening. Vi kan se att domstolarna tolkar lagstiftningen olika, och vi vill att problemet ska lösas för till exempel familjer med adoptivbarn eller för makar utan barn. Där vill vi se en förändring redan nu. Det är också krav som vi ställer redan nu.

Anf. 92 Ulf Nilsson (FP)
Herr talman! Talet om massinvandring är inte bara överdrivet utan direkt felaktigt. Visst flyttar ca 96 000 människor till Sverige ett år. Det flyttar ut ca 50 000 människor från Sverige ett år. Precis som Mikael Cederbratt sade är den största delen av dem som flyttar in svenska medborgare, och dessutom finns många nordiska medborgare. Den övervägande delen - den helt dominerande delen - är människor som har ett arbete, får ett arbete, söker arbete, har arbetstillstånd och har arbetat när de flyttar hit. Det är forskare, studenter och så vidare. Den mindre delen är de människor som knackar på vår dörr för att söka skydd från förföljelse, tortyr och elände. Många människor flyttar fram och tillbaka över gränserna i Europa och på många olika håll. Jag tror att denna rörlighet är bra för länderna. Den betyder mycket för ekonomisk utveckling och för utbyte av idéer och erfarenheter. I dagens betänkande diskuterar vi anhöriginvandring. Jag tror att de flesta, om de tänker efter, inser att om man har tillstånd att bo här i landet ska man också ha möjlighet att leva tillsammans med sina allra närmaste, i första hand mindre barn och samboende partner. De flesta som själva har familj kan föreställa sig hur det är att leva här och fundera över hur barnen eller annan när och kär person har det på andra sidan jordklotet. Därför har Sverige en lagstiftning som inom visserligen ganska skarpa gränser ger människor rätt att återförenas med sina allra närmaste. Det finns också ett EU-direktiv om rätt till återförening. Det är bra att EU ger en garanterad grundnivå, som Sverige naturligtvis ska följa. Det är också bra att Sverige, och andra länder, har möjlighet att vara något mer generöst än vad EU:s grundnivå innebär. När det gäller familjeåterförening i EU finns två obligatoriska huvudprinciper. Dels ska medlemsstaterna se till att minderåriga barns bästa kommer i första rummet, dels ska de ta hänsyn till familjeband. I Sverige innebär det att en kärnfamilj, normalt sett make, maka eller sambo och barn, har principiell rätt att återförenas. För vissa grupper gäller att försörjningen ska vara ordnad, som Alliansen har genomfört. De som bor i Sverige ska kunna försörja sig själva och ha en bostad ordnad. Det försörjningskravet gäller inte anknytning av barn. De är helt undantagna. För Folkpartiets del var det viktigt när vi diskuterade försörjningskravet. Jag är nöjd med att undantaget finns. Som helhet menar vi i Folkpartiet att reglerna om återförening är rimliga och rättssäkra, men vi driver att någon justering behövs framöver. Det var en debatt i höstas om gamla ensamma människor i andra länder som inte hade någon som tog hand om dem. Det fanns några omdiskuterade fall. Vi menar att det finns fall där det är uppenbart inhumant att kräva att anhöriga här i Sverige ska lämna en gammal ensam människa till sitt öde i ett annat land. Det är inte heller svårt att sätta sig in i hur det är att ha sin gamla mamma eller pappa långt borta. Därför menar vi i Folkpartiet att det borde bli möjligt, under vissa förutsättningar, för en person som bor och arbetar i Sverige, som är etablerad här, att låta ensamma gamla föräldrar flytta hit. I många länder finns ingen tillstymmelse till äldrevård i det allmännas tjänst. Då är det ibland direkt omänskligt att kräva att en anhörig i Sverige ska lämna en gammal hjälplös förälder i ett annat land. Därför föreslår Folkpartiet, och tänker driva det i diskussionen framöver, att det införs en undantagsmöjlighet för den typen av sista-länken-invandring till Sverige. Herr talman! Den som ansöker om uppehållstillstånd och befinner sig utanför Sverige, och vill komma hit på grund av anknytning, ska kunna identifiera sig. Vi har hört flera talare ta upp att praxis är att man kan identifiera sig ordentligt med pass och vederbörliga papper. Det ställs normalt sett höga krav på detta. I princip är det naturligtvis viktigt med tydliga och bra krav på identifiering för att motverka människohandel och olika typer av brott. Men flera talare har tagit upp att det har varit en svår situation med anknytningsärenden från Somalia. Det beror på att statsapparaten i Somalia inte fungerar. Landet utställer inte ordentliga pass och identitetshandlingar, och det finns ingen möjlighet att den vägen få fram identiteten. Det är ett ganska nytt problem, i alla fall i den omfattningen i svensk immigrationshistoria i modernare tid. I ramöverenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet var det viktigt att vi beslutade att starta en utredning för att säkerställa en öppning för alternativa möjligheter att fastställa identitet. Bland annat är det fråga om att se på dna-bevisning. Det är för övrigt något som redan förekommer. Sedan kom lite överraskande - juridik är komplicerat - domen i Migrationsöverdomstolen som säger att i avvägningen mellan kravet på hundraprocentig identitet och behovet av att återförenas med barn och familj ska man lätta på beviskraven, bland annat genom att hänvisa till trovärdiga berättelser och inte minst dna-bevisning. Domen ändrade förutsättningarna på många sätt. Just nu förbereder sig ambassader i Afrika för att ta emot ansökningar från människor som nu ser en god möjlighet att få ansöka om tillstånd till anhöriginvandring till Sverige. Det är bra. Det här är människor som enligt våra gällande regler normalt sett skulle ha fått tillstånd att komma in. Som flera har sagt är det oerhört viktigt att följa rättsutvecklingen. Jag är av den bestämda uppfattningen att om det första rättsfall vi ser fortfarande lämnar stora tveksamheter, så att människor som om de hade haft traditionella identitetspapper uppenbart skulle ha fått tillstånd ändå får nej - till exempel ett adopterat barn som är tillsammans med fyra biologiska barn skickas hem medan de fyra biologiska barnen får stanna hos modern, något som för mig är helt orimligt - får vi sätta i gång ett arbete. Så tolkar jag att vi har kommit överens i frågan. Jag litar på och utgår från att ministern också menar att han tänker följa frågan. Han har uttalat det i en interpellationsdebatt. Herr talman! I en sådan här debatt tar man av naturliga skäl upp frågor som på ett eller annat sätt är problematiska. Det är viktigt att framhålla att anhöriginvandringen som helhet fungerar väl med tydliga regler. Den övervägande delen av anhöriginvandringen består av nära anhöriga, ofta sambo eller make, till en person som har uppehållstillstånd i Sverige, som arbetar här och ofta är svensk medborgare. Av ca 21 000 anhöriga invandrare är bara knappt 3 000 anhöriga till flyktingar. Möjligheten att få ta med sig barn, make eller sambo är naturligtvis avgörande av humana skäl men också avgörande för att arbetskraft, specialister eller forskare över huvud taget ska kunna fundera över att flytta till Sverige ofta tillfälligt för att arbeta eller studera en viss tid. De svenska reglerna som gäller detta skiljer sig inte på något avgörande sätt från de i övriga EU. Fru talman! Som helhet håller våra regler en bra balans mellan reglerad invandring och öppenhet. Men vi måste hela tiden följa utvecklingen och vara beredda att göra justeringar när något uppenbart blir fel. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 93 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Det är ibland lite smått märkligt att debattera migrationspolitik med de mindre borgerliga partierna som Folkpartiet. Det låter nästan lite som Billströms olydiga handdockor. De vill egentligen så jättemycket, men sedan landar man ändå i att försvara Moderaternas politik. När man hör Ulf Nilsson här kan man nästan få intrycket att Folkpartiet inte står bakom betänkandet. Vi hörde här tidigare, som jag uppfattade det, Maria Ferm markera att tålamodet för Miljöpartiet så smått börjar tryta. Det tycker jag är väldigt glädjande. Jag undrar om det också är vad jag hör hos Folkpartiets Ulf Nilsson. Hur ser Folkpartiet på familjeåterföreningsfrågan som vi nu diskuterar? När når Folkpartiet sin gräns för tålamodet?

Anf. 94 Ulf Nilsson (FP)
Fru talman! Jag har inga som helst tveksamheter om att bifalla förslaget i detta betänkande. Jag har heller inga som helst tveksamheter om Alliansens migrationspolitik i stort. Vi har sedan Alliansen bildade regering kraftigt ökat de lagliga möjligheterna att komma till Sverige utan att inskränka rättigheterna att söka skydd som flykting och asylsökande. Som helhet innebär politiken för mig en ökad öppenhet jämfört med när Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet styrde Sverige. Det finns ett antal frågor som ligger mig och Folkpartiet väldigt varmt om hjärtat. En av dem var barnundantaget när det gäller försörjningskrav. Vi är väldigt nöjda att vi fick in det. En annan är möjligheten till alternativ identifiering av anknytningsfall från i det här fallet Somalia och att den frågan löses. Vi kom därför överens om en utredning som skulle arbeta med det. Nu har ett domstolsutslag kommit. Det är inte fråga om tålamod eller inte. Vi har en överenskommelse om att vi tycker att frågan är viktig. Exakt vad följden blir av utvecklingen är omöjligt att sia om nu. Men visar det sig att det kommer domar som är upprörande ur denna synpunkt kommer vi att ha en situation. Jag utgår från att vi då tillsammans kan åstadkomma ett förtydligande i lagen. Jag är inte jurist så jag kan inte säga det. Men jag hoppas och tror att redan i och med detta domstolsutslag balansen gentemot ett hundraprocentigt beviskrav ska förskjutas något och omfatta även dessa fall. Gör det inte det tänker jag kraftigt argumentera för att vi gör ett förtydligande.

Anf. 95 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Jag tvekar inte om att Ulf Nilsson tycker detta. Det är väldigt trevligt att man har en överenskommelse. Men för att en överenskommelse ska ha något som helst värde krävs det att den får resultat. Det är vad min fråga egentligen gäller. Nu säger Ulf Nilsson att vi får se hur de första domarna faller. Jag har en fråga som är i två led. Det första är: Hur ser Folkpartiet på den tid som fortlöper och som innebär att barn får vänta i flera år medan vi sitter här och avvaktar? Det andra är: Hur många personer är det som måste nekas återförening innan Folkpartiet når sin gräns? Hur lång tid, och hur många?

Anf. 96 Ulf Nilsson (FP)
Fru talman! I och med att det juridiska systemet skapar en ny praxis genom den vägledande domen gick det fortare än om en utredning kommit med ett förslag senare, jag minns inte om hur många månader. Det är ingen enkel sak att ändra lagstiftning. Det får man ha respekt för. Det är omöjligt att sätta upp ett tidsmål där. Jag hoppas och tror att redan denna dom löser de flesta av problemen. Men om den inte gör det visar det sig ganska snart. Förhoppningsvis visar det sig i ett praxisbildande ärende. Då är det dags att vi sätter i gång ett arbete. Men man ska inte underskatta hur komplicerat det är att ändra lagar. Det är hela tiden en balans mellan att upprätthålla tydliga lagregler för uppehållstillstånd i Sverige och samtidigt väga det mot den oerhörda betydelsen av att kunna förenas med sina barn i en familj. Enkelt uttryckt är det viktig att noga följa utvecklingen. Vid första tecken på att det inte blir som vi hoppas får vi snabbt sätta i gång ett arbete med att justera lagen.

Anf. 97 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Det vi nu diskuterar är anhöriginvandring och reglerna som gäller för att få komma till Sverige. Varför har vi anhöriginvandring? Jo, därför att vi har en internationell rätt som reglerar att människor som behöver söka skydd undan förföljelse och krig och under andra svåra omständigheter har en rätt att söka skydd i ett land som Sverige som kan erbjuda detta. Till exempel sägs i barnkonventionens 10 § att barn har rätt att återförenas med sina föräldrar. Det är ett område som är ganska väl reglerat i internationell rätt. Det är viktigt att man har det i bakhuvudet när man diskuterar detta. Det finns vissa internationella konventioner och regler om mänskliga rättigheter som ligger till grund för detta. Det handlar om någonting som vi diskuterade i den förra debatten för några veckor sedan. Vi har kommit allt längre från ett stadium där det rådde internationell anarki. Vi har kommit att reglera mycket svåra områden där reglerna har sin grund i gamla krigslagar. Vi började först komma överens mellan staterna att inte angripa varandras soldater när de befann sig på flykt. Den vinnande sidan skulle visa barmhärtighet och inte slakta hela arméstyrkorna. Vi började sedan reglera att det inte var rimligt att man våldtog och plundrade längs den väg man gick i krigföringen. Detta har kommit att utvecklas. Det har alltmer kommit att civiliseras, och man har respekterat de mänskliga rättigheterna. Därför har vi fått många fler av dessa internationella lagar som alla tycker är rimliga. Det som är intressant med internationell rätt är att vi ofta kan ställa oss frågan: Hur skulle jag vilja att jag blev behandlad i en situation där jag tvingades på flykt och det var krig i mitt land? Självklart vore det så att jag skulle vilja återförenas med min familj. Därför har vi ett reglemente för hur man får återförenas. I Sverige finns en respekt för att familjer kan se lite olika ut. Därför finns en undantagsregel i det svenska regelverket som säger att om det är en person som rör sig utanför den traditionella kärnfamiljen och är i ekonomisk beroendeställning till en person som har fått uppehållstillstånd i Sverige så kan den personen också få komma till Sverige. Det är också ett ganska mytomspunnet område. Senast här i veckan presenterades en rapport där man hade studerat vad man kallar ankarbarn. Det är framför allt Sverigedemokraterna som gärna berättar vitt och brett på felaktiga grunder, som vi fick bevisat häromveckan på ett bra sätt, att ensamkommande barn kommer hit. Hela syftet skulle vara en internationell konspiration. Fattiga, ofta lågt utbildade människor i Somalia och Afghanistan skulle ha pratat med varandra och kommit överens: Vi ska skicka ofta våra förstfödda söner till Sverige för att islamisera Sverige och på det sättet ta över landet, och efter det ska familjerna komma. Det är nu väl dokumenterat och bevisat att så inte är fallet. Det finns också en konspirationsteori bakom islamiseringsdebatten som väl kan mäta sig med sionistdebatten som har präglat hela 1900-talet och som fortfarande är väl närvarande i internationell debatt. Vi kan se nya pogromer och så vidare runt om i Europa. Vi kan se den typen av rastänkande också återges i Sveriges riksdags kammare. Flera av mina kolleger har gett bra svar på tal till Sverigedemokraterna, som vill börja selektera människor. Vi kommer tillbaka till detta. Idén om att det finns en internationell konspiration mellan ofta fattiga, ofta ganska outbildade människor om att ta över ett land som ligger ganska långt borta, borde te sig barock för vem som helst som har ett sunt förnuft och en liten reflexion över hur det ser ut. Troligtvis är det ett väldigt svårt beslut att fatta när det gäller de ensamkommande flyktingbarnen. Alla som har ett barn vet att varje timme man är borta från barnet kan vara otroligt jobbig. Att då behöva sätta det enda barn som man kanske har pengar till att få i väg till ett annat land måste vara ett otroligt svårt beslut. Jag kan inte ens föreställa mig vilka våndor man genomgår för att komma fram till det beslutet. Ändå finns det partier i denna kammare som säger att detta är en internationell konspiration och någonting som pågår systematiskt. Det skrämmer mig mycket. Familjeåterförening och anhöriginvandring är ett av de områden som det ofta talas om i migrationsdebatten som det riktigt stora problemet. Om man är ett parti som säger att integration är viktigt och om man ser invandringen som ett problem skulle man ha en uppsjö med lösningar när det gäller att få ordning på detta. Om vi läser i betänkandet ser vi att det är en ganska mager flora som kommer från Sverigedemokraterna. David Lång säger så här i sitt anförande: Sverige är en efterbliven del av Europas utkant. Om vi inte tar till Sverigedemokraternas lösning, som innebär att vi ska åsidosätta asylrätten, att vi inte ska respektera barnkonventionen, att vi ska börja selektera människor och att vi ska försvåra kärleken mellan vuxna människor är vi helt plötsligt en civiliserad och framåtsyftande del i Europas kärna. Jag har svårt att tänka mig att den rätta lösningen skulle vara att gå ifrån internationella konventioner även om man ser att vi har stora utmaningar när det gäller integrationspolitiken. Lösningen är inte heller att försvåra för familjer att återförenas. Fru talman! Det är väl dokumenterat att människor som inte kan återförenas med sina familjer får det mycket svårare att bli en del av den svenska arbetsmarknaden. Det är mycket väl dokumenterat i all forskning. Jag tror inte heller att vi behöver särdeles mycket forskning, utan som många av kollegerna har uttryckt här handlar det om empati. Hur ska man kunna bli förmögen att anstränga sig på en arbetsmarknad och i en utbildning när man dagligen funderar på hur det går för ens barn som befinner sig kvar i en konfliktsituation? Fru talman! Jag är lite oroad. Jag är oroad över någonting som är gott. Jag tillhör dem som hoppas att det vi nu har sett från Migrationsöverdomstolen leder till att det uppdämda behov hos många somalier som finns i Sverige av att återförenas med sin familj nu kan fyllas och att detta blir verklighet. Samtidigt, fru talman, grundar sig min oro i att jag vet att Sverigedemokraterna kommer att göra allt de kan för att popularisera på detta. De talar om siffror som inte är sanna, som är lätta att granska och som finns i all offentlig statistik. Nästa år, när det har funnits ett uppdämt behov under många år, nästan under årtionden, vet vi att många kommer att ta chansen att återigen få återse sina nära och kära, hustrur, makar och barn. Vi kommer att få se att många fler somalier kommer till Sverige. Det är en naturlig rättighet enligt barnkonventionen, men något som ett parti i Sveriges riksdag kommer att göra allt det kan för att profitera på. Människors lycka och detta att plötsligt kunna bli en hel människa i sin familjebild igen kommer inte längre att vara någonting som är fint. Det kommer att vara någonting som detta parti kommer att försöka använda i en billig och låg propaganda. Jag är lite förvånad över det synsätt som man har från Sverigedemokraterna. Jag tycker att det är väl värt att ägna mycket tid åt vad de säger. I den offentliga debatten säger man hela tiden att vi aldrig talar om integrationen och att vi aldrig talar om de problem som finns. Ett stort problem är just att somalier inte har kunnat få återförenas. Om vi tittar på gruppen somalier och den socialt utsatta situation de befinner sig i är säkerligen en stor del det svarta, stora hål man har i själ och hjärta därför att man inte har kunnat återförenas med sin familj. Det verkar också råda lite olika tvivel när det gäller vad man tycker är en lyckad integrations- och migrationspolitik. Jag vet inte vilka länder det är som man menar är så bra. Är det Italien som man tycker har fått en bra migrationspolitisk situation, eller är det Spanien? Grekland kanske är det absolut bästa i Sverigedemokraternas värld. Där beviljar man inte ens asyl i ett läge där det råder en otroligt allvarlig situation i Irak. Man hävdar Danmark. Där är det fint och bra, menar man. Sedan tycker Sverigedemokraterna att det finns ett problem med människor som inte får gifta sig i Danmark därför att man i det landet, där tyvärr ett av mina systerpartier har gått i fel ledband, har kommit att omyndigförklara vuxna människor och gjort det omöjligt för dem att viga sig i landet. De får i stället vända sig till Sverige för att kunna få ingå äktenskap och bevisa sin kärlek inför samhället, nära och kära som de vill, och detta ser det Sverigedemokraterna som ett problem. De verkar vilja säga: Vad som helst, men kom inte till Sverige och föreviga er lycka och er kärlek, för det är inte här ni ska vara! Rädslan för att människor ska komma till Sverige gör mig beklämd. Det Sverige som vi ser i dag är ett land som har tjänat otroligt på öppenhet och på öppna gränser. Frihandeln har gjort det möjligt att ha den levnadsstandard vi har. Under århundraden har vi haft möjlighet att få människor till oss som med kunskap, med erfarenheter och med nya kulturella inslag har kunnat utveckla landet. Det är det som gör att vi befinner oss i den position vi ser i dag. Många av oss som är aktuella i denna debatt och i arbetsmarknadsutskottets debatt har talat årligen och dagligen om detta. Vi diskuterar en lång rad problem som finns med integrationen. Det är utmaningar som vi ser framöver och som vi måste komma till rätta med för att vi alla i landet ska kunna vara med och bygga en framtid som gör att vi stärker varandra. Detta gör vi dagligen, men vi gör det utifrån att vi ser någonting positivt hos människor. Jag tror att det var Eva-Lena Jansson som i ett replikskifte sade: Jag tänker inte titta på ett nyfött barn och fråga om barnet kommer att vara en belastning eller en tillgång för samhället! Den dag vi får denna uppdelning i samhället börjar vi snart också ge oss på den som är sjuk, den som föds med annorlunda fysiska förutsättningar, den som inte kommer från en välutbildad familj och den som inte har rätt kontakter. Jag trodde, fru talman, i min naivitet när jag engagerade mig politiskt 1994 aldrig att vi i Sveriges riksdag under en blågul fana skulle behöva höra ord som handlar om att vi ska selektera människor utifrån etnicitet, var man är född eller utifrån vilken religion man har. Men jag var alldeles för naiv. Den kampen har bara börjat. Vi måste våga mota Olle i grind och granska vad det är som faktiskt sägs i denna kammare så att vi kanske efter valet 2014 kan få se en utveckling där man har en positiv grundsyn på människan, men där vi fortsatt också med självklarhet diskuterar utmaningar och problem som vi ser på migrations- och integrationsområdet. Men då ska vi göra det utifrån att vi ska bli ett öppnare och mer humant, generöst och rättssäkert samhälle. (Applåder)

Anf. 98 David Lång (SD)
Fru talman! Jag och Sverigedemokraterna beskylldes för mycket i Federleys anförande. Beträffande rätten att söka asyl blir det ingen inskränkning med SD:s politik. Däremot har vi synen att det inte är någon mänsklig rättighet att bo i Sverige. Är det Fredrick Federleys eller Centerpartiets syn? Jag sade ingenting i anförandet om selektion utifrån etnicitet eller religion. Där stod Fredrick Federley och blåljög. När det gäller synen på de storslagna konspirationer som Fredrick Federley, och inte bara han utan alla som är för fortsatt massinvandring, brukar återkomma till är saken den att det inte behövs någon konspiration för att majoriteten ska bestämma. Majoriteten bestämmer. Det räcker med att man tror på demokratin för att det ska vara på det viset. Om det skulle vara så att en annan folkgrupp än den svenska blev i majoritet i Sverige är det de som bestämmer. I dag bestämmer svenskarna oavsett vilket politiskt parti som vinner makten, för svenskarna är i majoritet och svenskarna dominerar antalsmässigt samtliga riksdagspartier. Sedan räknade Federley upp ett antal länder som han tyckte gjorde fel. Spanien, eller om det var Italien, beviljar inte tillräckligt mycket asyl eller vad det nu var. Danmark gör också fel, tydligen. Är det alltså bara Sverige som gör rätt i Europa i dag? Alla andra länder är det fel på. Sverigedemokraterna, som vill driva en linje som man har i Danmark till exempel, är alltså det konstiga partiet. Jag tycker snarare att allting tyder på att det är de gamla partierna i Sveriges riksdag som är de konstiga partierna. Det är de som inte vill hänga med i utvecklingen.

Anf. 99 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Jag vill vara tydlig med att jag inte beskyllde David Lång eller Sverigedemokraterna för någonting. Jag läste i era reservationer. Ni är villiga att omöjliggöra för människor som är 18, 19, 20, 21, 22 och 23 år att gifta sig med varandra av kärlek, därför att de älskar varandra och vill ingå ett juridiskt och eventuellt också religiöst avtal där de visar sin kärlek för varandra. I lust och nöd vill man lova varandra trohet och samlevnad. Det vill Sverigedemokraterna motsätta sig. Detta var alls icke en lögn. Det är också ganska tydligt i den retorik som Sverigedemokraterna använder sig av att muslimer, som inte är en folkgrupp utan människor som tillhör samma religion, betecknas som ett kollektiv. Jag tyckte att David Lång var mycket tydlig i sitt anförande med att de skulle ha en ambition att ta över detta land därför att majoriteten bestämmer. Hur ser det ut i Sverige? Vi kan titta i denna kammare. Tror du att en socialdemokrat från Kiruna och en moderat från Vällingby har precis samma intressen? Låt oss säga att de är födda här sedan flera generationer tillbaka. Jag tror inte det. Alla individer har olika intressen och olika förutsättningar. Den här kollektiviseringen av människor bekymrar mig verkligen. Det börjar med kollektivisering, det börjar med ett skuldbeläggande och det börjar med att man avhumaniserar grupper. Det är så man börjar skapa en riktig oro och motsättningar i samhället. Sverige har i alla tider varit framgångsrikt på att inkludera, göra människor delaktiga och få dem att känna att de är en del av det samhällsprojekt som är Sverige. Vi skapar välfärd, framtidsdrömmar, välgång, en bra skola och ett näringsliv som fungerar väl för alla. Det är någonting som Sverigedemokraterna vill motsätta sig. De vill skapa nya motsättningar inom den svenska gruppen som ser ut på ett helt annat sätt än i Sverigedemokraternas samhälle.

Anf. 100 David Lång (SD)
Fru talman! Jag tror återigen att det var medvetet som Fredrick Federley valde att missförstå. Jag har aldrig sagt att alla som tillhör samma religion tänker med ett huvud. Hans exempel med socialdemokraten i Kiruna och moderaten i Vällingby visade exakt det som var min poäng. Jag vidhåller också att Fredrick Federley blåljög när han talade om att vi skulle selektera efter etnicitet och religion. Det sade han i sitt anförande. Det har vi aldrig sagt, och det står inte någonstans i våra reservationer i betänkandet heller. Fredrick Federley menar alltså att Sverige ska fortsätta på den linje som vi befinner oss på nu. Vi ska fortsätta att halka efter vår omvärld. Vi ska fortsätta att föra den mest ansvarslösa invandringspolitiken på alla områden. Jag tycker att det är mycket beklagligt. Jag hoppas att vi kan få till stånd en förändring av den synen. Det har lyckats i många andra länder, och det kommer säkert att lyckas i Sverige så småningom.

Anf. 101 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Jag fortsätter att svara på en del frågor från David Långs förra replik. Är det en mänsklig rättighet att bo i Sverige? Nej, tyvärr är det ingen mänsklig rättighet att bo någonstans i dag. Allting prövas utifrån en lagstiftning som innebär att man ska uppfylla asylskäl. Jag och Centerpartiet önskar för vår del att det vore möjligt att röra sig fritt över gränserna, men vi lever tyvärr inte i den världen. Därför har vi en reglerad invandring som säger vilka skäl man ska uppfylla för att få stanna här. David Lång använde återigen ordet "massinvandring". Vi måste fundera på vad det betyder. Börjar vi tittar på statistiken, min kollega Ulf Nilsson redogjorde ganska tydligt för hur det ser ut inom den här gruppen, kan vi se att det är en liten del av gruppen som kommer till Sverige som ni ständigt riktar er udd mot. Vad är det som gör att ni riktar udden mot den här delen av den grupp som kommer till Sverige? Varför är ni så ohämmat ansvarslösa med statistiken och jämför doktorander med människor som är här för att söka asyl? Varför jämför ni inte gruppen holländare som kommer till Sverige - de börjar bli ganska många årligen - och räds över dem? Jo, därför att ni ser att det finns motsättningar mellan varifrån i världen man kommer, vilken gud man tror på och vilken uppfostran man har. De flesta som kommer från till exempel Mellanöstern till Sverige är inte muslimer, utan de är kristna. Det är oerhört farligt när man börjar bygga upp en bild av, vilket jag tyckte att du återvände till igen, att det finns en majoritet som önskar ta sig till det här landet för att ta över det på något sätt. Jag skulle vilja fråga vad man tror att de här människorna ska göra med landet, men det får vi ta i nästa debatt, fru talman. Man har flytt från krig och förföljelse och uppfyller därmed kraven i svensk migrationsrätt och asylrätt. David Lång sade nu, vilket jag måste ha missat helt tidigare, att man inte vill göra några inskränkningar där. Det innebär att de här människorna får stanna här. Hur ska det då skilja sig i er politik framöver? Vi får fortsätta debatten där.

Anf. 102 Emma Henriksson (KD)
Fru talman! Familjen är samhällets viktigaste byggsten. Det är i familjen vi kan få den ovillkorliga kärleken. Det är där grunden för tryggheten läggs. Det gäller självfallet alla de barn som föds här i vårt land, och det ska också gälla de barn som föds i andra länder. Därför är vårt regelverk för anhöriginvandring otroligt viktigt. De som söker sitt skydd i vårt land undan förföljelse och förtryck, de som flyr ifrån krig med risk för sitt eget liv och sin hälsa ska också få möjlighet att förenas med sina närmaste. Vi kristdemokrater har arbetat hårt för att lösa den otroligt problematiska situation som inte minst somaliska flyktingar har utsatts för därför att de inte kan bevisa sin identitet. De har inte någon möjlighet att göra det. Jag kan hålla med om att det är bra i de fall vi känner till identiteten på en person, men det finns något som står över det, nämligen den mänskliga rättigheten för barn att få vara tillsammans med sina föräldrar och för föräldrar att få vara tillsammans med sina barn. Migrationsöverdomstolens beslut löser en del av den problematiken. När det gäller föräldrar och barn som har biologiska band och därmed kan styrka att de har ett släktskap menar Migrationsöverdomstolen att finns skäl att göra avsteg från att vi inte kan bevisa identiteten. Men det är inte tillräckligt för oss kristdemokrater. Vi vet hur familjerna ser ut. Familjer är inte bara föräldrar och biologiska barn. Vi vet hur det ser ut i Sverige. Ganska många som uppfattas som helt vanliga familjer är helt vanliga familjer, men det är inte helt och hållet biologiska familjer. Det är likväl familjer, men här har vi papper på att en adoption har skett. Här går det att bevisa. Här är det tydligt vem som är förälder, eftersom vi har våra rutiner för hur en sådan familj ska se ut för att vara lagligt giltig. Den möjligheten finns inte för de här familjerna, men det gör inte familjen till mindre av en familj. I ungefär var fjärde somalisk familj finns ett barn som inte är ett biologiskt barn. Situationen för dem måste också förbättras. Vi kristdemokrater har sagt att vi är beredda att också förändra i lagstiftningen om det behövs. På en direkt fråga till Migrationsöverdomstolen har de sagt att de tittar på att hitta fall att pröva som rör familjer som inte har de biologiska banden. Så var det med den prövning som de gjorde i början av året. Jag hoppas för min del att den ytterligare prövningen kommer att visa att lagstiftning inte blir nödvändigt eftersom vi vet att lagstiftning tar lång tid. Tidigare i debatten har vi också hört om det som vi kristdemokrater har kämpat för sedan 2006 när man ändrade lagstiftningen, nämligen anhöriginvandring för dem som är det man brukar kalla för sista länken. Det är människor som inte har några andra anhöriga kvar i livet. Vi sade redan från början när lagstiftningen förändrades att det skulle bli problem och att det skulle innebära att ensamma äldre inte skulle kunna återförenas med sina anhöriga här i Sverige. Nu har vi sett att det har blivit så. Ända sedan dess har vi arbetat för att man ska förändra anhöriginvandringen så att det finns en sista-länken-bestämmelse. Den som har sin gamla mamma i något annat land ska ha samma möjlighet som jag förhoppningsvis kommer att ha den dagen min mamma ska ta sina sista andetag att sitta där och hålla hennes hand i den stunden. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för att en sista-länken-bestämmelse ska införas. Fru talman! Jag önskar att jag inte behövde bli så förvånad. Kanske borde jag inte bli det, men när jag lyssnar på Sverigedemokraternas David Lång kan jag inte säga annat än att jag blir förvånad. Det är ofattbart hur man kan ha den synen på sina medmänniskor. David Lång sade i sitt anförande att han finner det motbjudande att vi har en segregation och att det kan få som konsekvens att vissa svenskar får bo bland dem som han menar inte lever upp till kriterierna för att kvalificeras som svensk. Jag tycker att det är motbjudande med en människosyn som degraderar människor utifrån vad de har för ursprung och som degraderar mänskliga rättigheter och gör dem beroende av vilka förutsättningar som man föddes med till den här världen. Sverigedemokraterna efterfrågar selektion och vill att vi ska ha mer av det. Vi har selektion. Det är, skulle jag vilja säga, ett nödvändigt ont. Vi har inte förutsättningar för att ha en helt fri invandring, utan vi har en reglerad invandring. Jag tittade på statistiken för de fyra första månaderna i år. 10 922 asylansökningar har prövats. 26 procent av dem har beviljats. Det är en selektion. De övriga 74 procenten består av en hel del människor som har ett stort skyddsbehov men som inte passerar den ganska smala öppning som vi har erbjudit för människor att få sitt skydd här därför att vi menar att det finns bättre förutsättningar för dem att få sitt skydd någon annanstans. Men det är fortfarande människor som i väldigt stor omfattning är i behov av skydd. Det är inte människor som lever de fria liv som vi har förmånen att få leva här i vårt land. Sverigedemokraterna säger att vi borde stänga dörren för dem som är svårintegrerade. Ska vi degradera människovärdet på det sättet? Ska människor få komma hit om vi tycker att det är enkelt att ta emot dem - människor som redan har gått ut från de bästa utbildningarna med de bästa betygen? Är det vad som ska avgöra vilket människovärde och vilken rätt man ska ha enligt de internationella konventionerna att leva sitt liv i trygghet och frihet? Så ser inte Kristdemokraterna på människovärdet. Sverigedemokraterna målar upp en bild av ett Sverige fullt av spöken. Men man ser spöken på ljusan dag. Vi vet hur det brukar vara med spöken som man ser på dagtid. De är ofta klädda i vita svepningar med en liten strut uppåt. Det är inte någon massinvandring vi har i Sverige. Vi har en invandring som är reglerad. Vi har tagit vårt medmänskliga ansvar att erbjuda de allra mest utsatta människorna skydd i vårt land. Det är någonting som jag är stolt över att vi i Sverige gör och något som vi självklart fortsätter att arbeta för att fler i vår omgivning - våra grannländer, våra vänner i Europa - ska ta ett större ansvar för precis så som vi gör. Vi ska inte ställa oss frågan: Vad har vi att vinna på att människor kommer hit? Vi ska ställa oss frågan: Vad har vi för skyldigheter för att leva upp till de mänskliga rättigheterna? Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 103 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Här fick vi återigen höra ett exempel på ett av de borgerliga småpartierna som säger vad man egentligen skulle vilja göra, och så slutar det ändå med att man i stort backar upp den moderata politiken. Eftersom vi nu har fått höra att Miljöpartiet flaggar för att det finns en gräns för tålamodet - och även Ulf Nilsson, tycker jag, även om det var lite oklart exakt var han menar att den gränsen går - är jag nyfiken på att höra var gränsen för tålamodet går när det gäller Kristdemokraterna. Jag tror verkligen att ni känner starkt för familjeåterförening och vill att det här ska komma till stånd. Det tror jag ärligt och uppriktigt, och då är min fråga samma som till Ulf Nilsson: Hur långt ska det här få gå? Hur länge ska vi vänta? Emma Henriksson sade själv att lagändringar tar tid. Det gör de sannerligen om man sitter och väntar länge och följer utvecklingen - då tar det väldigt lång tid. Jag undrar alltså: Hur länge kan man vänta? Hur långt räcker ert tålamod?

Anf. 104 Emma Henriksson (KD)
Fru talman! Varje dag av väntan för den mamma som inte vet hur hennes barn har det är självklart helt odräglig. Därför är varje dag viktig. Men de svar jag har fått från Migrationsöverdomstolen gör ändå att jag känner en tillförsikt i att de också tittar på de fall där det inte handlar om de biologiska banden. Redan det beslut som togs här under våren har gjort att många familjer kan känna ett större hopp. Det vi gör parallellt är att se till att stärka upp så att det är möjligt att på plats lämna in en ansökan, vilket är otroligt viktigt för att det ska vara möjligt att få sin ansökan behandlad så snabbt som möjligt. Vi har också sett till att det finns bra information, även om det självklart är svårt att ta till sig den här informationen för dem som inte känner vårt samhälle och inte vet hur situationen ska behandlas. Men det går inte en vecka utan att vi kristdemokrater arbetar för att den här situationen ska lösas så snart som möjligt.

Anf. 105 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Som Emma Henriksson är medveten om tolkar migrationsdomstolarna just i detta ögonblick domen från Migrationsöverdomstolen olika. Det gör att det kommer att bli väldigt godtyckligt, och det gör också att det är ganska brådskande att få till ett regelverk som är enhetligt och som gäller alla på samma sätt. Det tycker jag är en av grundprinciperna i en rättsstat, speciellt när det gäller sådana här känsliga fall som asylärenden. Självklart är det helt nödvändigt att det finns någonstans där man kan lämna in sin ansökan om anhöriginvandring till exempel nere i Kenya. Det finns inte just nu. Frågan kvarstår: Hur långt sträcker sig ert tålamod? Hur många ska nekas återförening enligt den här nya domen innan även ni tycker att vi måste sätta ned foten och skapa en lagstiftning som är heltäckande och tar alla dessa hänsyn?

Anf. 106 Emma Henriksson (KD)
Fru talman! Kristdemokraterna är stolta över att vi har en övergripande migrationsöverenskommelse mellan Alliansens partier och Miljöpartiet. Det ger förutsättningar för att vi ska kunna gå framåt med migrationspolitiken i vårt land. Det ger förutsättningar för att migrationspolitiken inte ska få den utveckling som vi har hört att Sverigedemokraterna eftersträvar och menar att man har fått i länder runt omkring i Europa. Det är inte okänt för någon att det finns skillnader mellan de politiska partierna i Sveriges riksdag och också vissa skillnader mellan de politiska partierna som ingår i alliansregeringen. Kristdemokraterna är det parti som kanske jobbar hårdast för att se till att vi ska ta steg för steg framåt. Det är klart att vi känner en otålighet, men att bryta ett samarbete skulle kunna leda till att vi öppnar dörren för en sverigedemokratisk utveckling av migrationspolitiken, och det är jag inte beredd att göra. Vi ska fortsätta att jobba och ta steg för steg för att göra svensk migrationspolitik mer human och mer rättssäker.

Anf. 107 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Anhöriginvandringen står för en stor del av invandringen till Sverige. Under förra året beviljades 32 114 uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon person bosatt i Sverige. Det representerar drygt en tredjedel av det totala antalet beviljade uppehållstillstånd som var 93 134. Det är en grundprincip i folkrätten och i EU-rätten att hålla samman familjen och att man ska ha möjlighet att utöva familjeliv. Vidare ska enligt barnkonventionen barnets bästa beaktas. Dessa principer återspeglas i utlänningslagen. Huvudregeln är att make eller maka, sambo och minderåriga barn har rätt att återförenas i Sverige om en familjemedlem beviljas permanent uppehållstillstånd. Det är en huvudregel som jag inte har för avsikt att ändra. För ett år sedan slöt regeringen och Miljöpartiet en ramöverenskommelse kring den samlade asyl- och migrationspolitiken. Vi enades kring en rad reformer som syftar till att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Med utgångspunkt i barnens bästa och rätten till familjeåterförening kom vi överens om att hitta en lösning på problemet som då hade uppstått för familjer från framför allt Somalia med svårighet att styrka sin identitet att återförenas i Sverige. Arbetet har varit högt prioriterat. Avsikten var att ett förslag om anhöriginvandring och dna skulle ha skickats ut på remiss och sedan lämnats till riksdagen nu under våren. Men i januari i år kom en ny dom från Migrationsöverdomstolen. Domstolen angav att i det enskilda fallet bör man väga de olika intressen som Sveriges internationella åtaganden avser att skydda och bedöma om det är proportionerligt att upprätthålla det höga beviskravet att den sökandes identitet ska vara klarlagd eller om det är motiverat att ha ett lägre beviskrav. Migrationsöverdomstolen konstaterade att när ett högt beviskrav inte står i rimlig proportion till intresset av familjeåterförening bör det vara tillräckligt att den uppgivna identiteten framstår som sannolik. I svensk rätt gäller principen om fri bevisprövning och fri bevisvärdering. Den sökande kan alltså åberopa alla former av bevis för att klarlägga sin identitet, och det finns inte några regler om hur bevisningen ska värderas. Med den nya instans- och processordning som infördes i stor enighet 2006 pågår kontinuerlig praxisutveckling genom vägledande domar från Migrationsöverdomstolen. Att införa bevisregler i lag skulle minska flexibiliteten och innebära en risk att man inte kan ta hänsyn till eventuella bevissvårigheter som skulle medföra bevislättnader i det enskilda fallet. Efter att domen meddelats har Migrationsverket utfärdat ett så kallat rättsligt ställningstagande som bland annat behandlar beviskravet avseende identitet. Ställningstagandet ger uttryck för att beviskravet i nu aktuella fall ska tillämpas av Migrationsverket, och det behandlar också tillgången till dna-utredning. Många av de problem som sökande som inte kan klargöra sin identitet har mött får en lösning genom den senaste rättsutvecklingen. Fler familjer kommer nu att kunna återförenas i trygghet i Sverige. Migrationsverket bedömer att den förändrade praxisen kan leda till att antalet ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning ökar med ca 20 000 personer. Hur man ska se på beviskravet avseende identitet för familjemedlemmar som inte kan påvisa släktskap genom dna-analys och som på grund av omständigheterna i hemlandet inte kan klarlägga sin identitet bör i första hand klargöras genom den fortsatta rättsutvecklingen. Som utskottet har noterat i sitt betänkande kommer jag noga att följa rättsutvecklingen. Det är möjligt att lagstiftningen kan behöva kompletteras eller justeras beroende på utvecklingen i praxis. Fru talman! Ett försörjningskrav vid anhöriginvandring har nu varit i kraft i två år. Jag följer den här frågan noga. Utgångspunkten att alla som bor i Sverige ska arbeta och försörja sig och sina närmaste är en självklarhet. Mot den bakgrunden är det rimligt att ställa krav även på personer som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Ett sådant krav är att arbete och bostad ska vara ordnade innan anhöriga kan komma hit, annars riskerar familjer att hamna i utanförskap redan under sin första tid i Sverige. För att det inte ska leda till orimliga konsekvenser undantas barnfamiljer från kravet. Ett försörjningskrav i anhöriginvandringen löser inte alla problem, men det stärker drivkrafterna till eget arbete och minskar risken för att människor fastnar i utanförskap. Försörjningskravet ger större incitament att flytta till delar av landet där det finns arbete och bostäder. Fru talman! En person som söker uppehållstillstånd på grund av en nyetablerad anknytning ges i normalfallet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om två år, så kallad uppskjuten invandringsprövning. Därefter får permanent uppehållstillstånd ges. Om förhållandet upphör före tvåårsperiodens utgång är utgångspunkten att personen ska återvända till hemlandet. Fortsatt uppehållstillstånd får dock ges om något av tre undantagsfall är tillämpliga. Ett av dessa undantag rör de fall när förhållandet har upphört främst på grund av att utlänningen eller utlänningens barn i förhållandet har utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet och frid. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som tar ställning till om förutsättningarna för fortsatt uppehållstillstånd är uppfyllda. Det finns starka skäl för att bibehålla den uppskjutna invandringsprövningen som syftar till att förhindra missbruk av rätten till invandring. Om ett äktenskap eller ett samboförhållande automatiskt skulle medföra att ett permanent uppehållstillstånd omedelbart beviljades skulle risken för skenförhållanden öka. Samtidigt måste det finnas möjlighet att förhindra negativa konsekvenser av en sådan ordning, främst att kvinnor av rädsla för utvisning stannar kvar i ett förhållande där de utsätts för misshandel eller kränkningar. Det är mot denna bakgrund som undantaget från tvåårsregeln finns. Som utskottet konstaterar har regeringen gett landshövding Eva Eriksson i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten och omfattningen av våld, hot och kränkningar samt att identifiera behov av insatser och föreslå hur insatserna kan förbättras när det gäller utländska kvinnor som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till man bosatt i Sverige. Utredningen ska slutföra sitt arbete senast den 6 juli i år. Fru talman! Avslutningsvis: Sverige har reglerad invandring. Inom denna ram ska rörligheten över gränserna underlättas. Med en ordnad migrationspolitik kan Sverige vara välkomnande mot dem som sökt sig hit för skydd, undan förtryck och förföljelse, mot dem som vill studera eller arbeta här och mot dem som invandrar för familjens och för kärlekens skull. (Applåder)

Anf. 108 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Det är roligt att få tala direkt med migrationsminister Billström, för det är ändå ekot av hans ord vi får diskutera när jag pratar med övriga borgerliga partier. När vi hade en interpellationsdebatt ganska nyligen framhävde migrationsminister Billström att läget inte alls är rättsosäkert eller olika från fall till fall när det gäller familjeåterförening. Sedan dess har det framkommit uppgifter om att migrationsdomstolarna faktiskt tolkar domen från Migrationsöverdomstolen väldigt olika. På samma sätt har det framkommit uppgifter om att ambassaden i Kenya har varit stängd och kommer att så förbli i ungefär ett halvår, vilket gör att man inte kommer att kunna lämna in sin ansökan. Detta gör enligt min uppfattning att man inte alls kan hävda att det är en likvärdig prövning, detta eftersom domstolarna tolkar domen olika och man i verkligheten inte heller har möjlighet att lämna in sin ansökan. Jag undrar hur migrationsministern ser på detta.

Anf. 109 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! För den enskilde och för förutsägbarheten är det förstås olyckligt att man vid olika domstolar kommer till olika slutsatser i de här ärendena. Domstolarna synes ha olika syn på hur själva processen ska gå till i det nu uppkomna läget. Rättsutvecklingen pågår dock, och det är rimligt att man inom domstolarna inom kort kommer att komma fram till en enhetlig syn på processen. Jag har därför ingen fruktan på den punkten. När det gäller frågan om vår ambassad i Nairobi i Kenya som har varit stängd av säkerhetsskäl står den nu i begrepp att öppnas på nytt i juni månad i år. Den kommer, om jag är rätt underrättad, att kunna ta emot migrationsärenden från och med juli månad, så jag tror inte heller att det på denna punkt finns någon anledning att känna den oro som Christina Höj Larsen ger uttryck för här i talarstolen.

Anf. 110 Christina Höj Larsen (V)
Fru talman! Anledningen till att jag känner oro är att migrationsministern har en väldigt nonchalant uppfattning om tid. Det är enkelt för ett statsråd att vänta ett år, två år och låta tiden gå. Men det är mycket svårare och mycket allvarligare för barn att behöva vänta den tiden. Min fråga är vad som händer med de barn som hinner fylla 18 år. De kommer inte längre att ha denna rätt till familjeåterförening. Medan migrationsministern sitter och väntar är det alltså en rad människor som förlorar sin möjlighet till familjeåterförening. Det är kärnan i och anledningen till min oro: Jag ser att fördröjningen, medveten eller omedveten, fråntar människor deras befogade rätt till familjen.

Anf. 111 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Det var inte jag som pratade om ett halvår när det gällde ambassadöppnandet. Det var faktiskt Christina Höj Larsen. Det är inte ett halvår mellan maj månad och juni månad. Det är inte heller ett halvår mellan juni månad och juli månad. Det tycker jag kan vara viktigt att understryka i den här debatten när vi pratar om ambassadfrågor. När det sedan gäller avsikten från regeringens sida var den, precis som jag sade i mitt anförande, att skicka ut förslaget på remiss, men Migrationsöverdomstolens dom har inte nödvändiggjort detta. Även vår tilltänkta utredning hade ju tagit tid. Jag tycker att man ska vara så pass ärlig att man redovisar här i talarstolen att alla processer tar tid. Vare sig man vill eller inte är den demokratiska ordningen för att skapa en ny lagstiftning skriven på detta vis. Denna så kallade svekdebatt, för att ta Christina Höj Larsens ord från hennes tidigare anförande i min mun, förs i en situation där uppemot 20 000 personer kommer att kunna återförenas. Lyssnar man på oppositionen skulle man kunna frestas att tro att nästan det motsatta hade ägt rum. Det är alltså faktum. Då är det viktigt att minnas detta. Precis som Ulf Nilsson tidigare pekade på är lagstiftningsprocesser långsamma processer. Det är de på goda grunder. Det är de därför att vi vill att rättssäkerheten ska sitta i högsätet. Vi vill ha genomlysning och eftertanke. Då måste vi också vara beredda att stå upp för de principerna och inte bara välja det enkla, närmast populistiska sättet att resonera i de här frågorna. Oavsett om vi gör på det viset att vi följer rättsutvecklingen, vilket jag och regeringen förespråkar, eller om man väljer att tillsätta utredningar eller ta utskottsinitiativ tar saker och ting tid. Det måste man vara ärlig och redovisa. Det tycker jag också att Christina Höj Larsen bör vara.

Anf. 112 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag har alltid ambitionen att vara effektiv, som fru talman efterlyste, därför är det viktigt att få reda på vad statsrådet menar med praxis framöver. Det är egentligen kärnpunkten i de här frågeställningarna, som vi har hört från Ulf Nilsson, från Emma Henriksson och från Maria Ferm. Hos Maria Ferm var det tydligt att Miljöpartiets tålamod är kort, och inom kort vill man ha ett besked om en lagstiftning. Jag är faktiskt också, fru talman, angelägen om att få reda på när en lagstiftning kan komma. Domstolen sade, när vi var i Malmö häromdagen, att det inte räcker med Migrationsöverdomstolens dom. Det måste faktiskt till en förändring av lagstiftningen. Det tycker jag också att Maria Ferm har varit tydlig med. När tänker regeringen agera? Tänker regeringen agera i år? Det är min korta fråga.

Anf. 113 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Som jag har sagt här tidigare, också i replikskifte, har de flesta problem redan fått sin lösning genom den rättsutveckling som vi redan har haft, nämligen genom Migrationsöverdomstolens dom från januari i år och genom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande. Många somaliska familjer kommer nu att kunna återförenas i Sverige. Att lagstifta skulle i det här läget inte lösa några problem för de enskilda vars ärenden redan nu ligger i andra instans. Jag är också övertygad om att domstolen i Malmö förmedlade det budskapet. Innan en förändrad lagstiftning skulle träda i kraft skulle dessa ärenden redan vara avgjorda. Så är det. De frågor som hittills har tagits om hand av rättsutvecklingen har lösts på ett sätt som i princip motsvarar en lagstiftningslösning. Det jag tänker göra är att följa den fortsatta utvecklingen. Skulle det visa sig att praxis inte är tillräckligt kommer jag i så fall att överväga en förändring.

Anf. 114 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag fick faktiskt ingen tidsaspekt. Jag vill framhålla att det besked vi fick i Malmö i måndags var att man där hade valt att skicka tillbaka samtliga ärenden till Migrationsverket. Men så hanterar inte alla domstolar ärenden. Några kommer att få sin sak prövad utifrån en dom och utifrån helt andra förutsättningar än andra kommer att få. Det är viktigt att vi har samma rättstillämpning. Min bild är i alla fall att det krävs en lagändring. Jag har uppfattat att även Miljöpartiet förespråkar en sådan. Jag tyckte att till och med Ulf Nilsson var ute efter en sådan. Vänsterpartiet har varit jättetydligt och även Kristdemokraterna har efterfrågat detta. Vilken är tidshorisonten för regeringen? Är det ett år, ett halvår, två år, tre år, inom mandatperioden eller vad är det för tid som gäller? Det vore åtminstone viktigt att få reda på om statsrådet har en tidsuppfattning, om det finns någon tidsrymd i frågan.

Anf. 115 Statsrådet Tobias Billström (M)
Fru talman! Som jag sade tidigare, helt bortsett från dem som nu har sina ärenden i andra instans, som alltså inte kommer att påverkas av detta, är frågan hur Eva-Lena Jansson tänker sig en sådan utskottsmajoritet. Den frågan hittar vi kanske svar på om vi tittar på s. 19, där vi kan se att Socialdemokraterna hävdar uppfattningen att krav på styrkt identitet inte behöver utgöra ett hinder, medan Vänsterpartiet inte helt oväntat vill avskaffa kravet på styrkt identitet fullständigt. Man säger att "utlänningslagen bör ändras så att kravet på styrkt identitet tas bort i ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning". Miljöpartiet och regeringen har lite olika ingångar till de fortsatta diskussionerna, men vi har en fortsatt dialog kring realistiska förslag. I fråga om det Eva-Lena Jansson påstår skulle vara alternativet förutsätter jag att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet börjar med att bli överens. Jag tycker faktiskt, fru talman, att Eva-Lena Janssons definition av omfattningen på en fungerande utskottsmajoritet förhåller sig till verkligheten ungefär som osänkbarheten förhåller sig till Titanic - icke existerande.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-05-30
Förslagspunkter: 4, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Anhöriginvandring

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Sf229, 2011/12:Sf241 yrkandena 20 och 21 samt 2011/12:Sf352 yrkandena 1, 4, 6 och 7.
      • Reservation 1 (SD)
      • Reservation 2 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S1000012
      M98009
      MP21004
      FP22002
      C19004
      KD16003
      SD01900
      V00190
      -0001
      Totalt276191935
      Ledamöternas röster
    2. Uppskjuten invandringsprövning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Sf201, 2011/12:Sf226, 2011/12:Sf273 yrkandena 2 och 3, 2011/12:Sf279 och 2011/12:Sf345.
      • Reservation 3 (SD)
      • Reservation 4 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S1000012
      M98009
      MP21004
      FP22002
      C19004
      KD16003
      SD01900
      V00190
      -0001
      Totalt276191935
      Ledamöternas röster
    3. Försörjningskrav

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2011/12:Sf241 yrkande 19, 2011/12:Sf311 yrkande 17 och 2011/12:Sf352 yrkandena 2, 3 och 5.
      • Reservation 5 (S)
      • Reservation 6 (SD)
      • Reservation 7 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S209812
      M98009
      MP21004
      FP22002
      C19004
      KD16003
      SD01900
      V00190
      -0001
      Totalt1781911735
      Ledamöternas röster
    4. Identitetskrav m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:Sf204 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkandena 1-3,
      2011/12:Sf241 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 40,
      2011/12:Sf287 av Lars Johansson och Ann-Christin Ahlberg (båda S),
      2011/12:Sf303 av Sara Karlsson m.fl. (S) och
      2011/12:Sf311 av Tomas Eneroth m.fl. (S) yrkande 16.
      • Reservation 8 (S)
      • Reservation 9 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S0100012
      M98009
      MP21004
      FP22002
      C19004
      KD16003
      SD19000
      V00190
      -0001
      Totalt1951001935
      Ledamöternas röster