Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2003/04:SFU1

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 11 december 2003

Beslut

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag om anslag inom socialförsäkringsområdet för 2004. Området omfattar ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (124 miljarder kronor), vid ålderdom (50,7 miljarder kronor) och för familjer och barn (53,8 miljarder kronor). Grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från 150 kr till 180 kr per dag från och med den 1 januari 2004. Grundnivån avser de så kallade sjukpenningdagarna och inte de 90 dagar som ersätts med 60 kr per dag. Riksdagen gav regeringen i uppdrag att utreda hur vissa delar av de nya bestämmelserna om aktivitetsersättning tillämpas. Förtidspension och sjukbidrag ersattes den 1 januari 2003 med aktivitetsersättning och sjukersättning. (Se även 2000/01:SfU15 .)

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Delvis bifall till motioner om vissa frågor om aktivitetsersättningen. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet.

Hela betänkandet

Betänkande 2003/04:SFU1 (doc, 1 MB) Betänkande 2003/04:SFU1 (pdf, 2 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

167 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2003/04:1 Budgetpropositionen för 2004

Motioner från ledamöterna

Kulturskaparnas villkor Motion 2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (M)
Gränshinder för arbetskraften Motion 2003/04:A240 av Viviann Gerdin (C)
Liberal handlingsplan för ökad jämställdhet Motion 2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Äldre på arbetsmarknaden Motion 2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (KD)
Hälsa och arbetsliv Motion 2003/04:A309 av Annelie Enochson m.fl. (KD)
Jämställdhet Motion 2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (KD)
med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden Motion 2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (FP)
Mobiltelefoni och strålning Motion 2003/04:Bo262 av Lotta N Hedström (MP)
Tillväxtagenda för Sverige Motion 2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Skattepolitikens inriktning. Statens inkomster 2004-2006 Motion 2003/04:Fi304 av Alf Svensson m.fl. (KD)
En skattepolitik för tillväxt och välfärd Motion 2003/04:Fi305 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Företagsskatter Motion 2003/04:Fi308 av Per Landgren m.fl. (KD)
Ungdomsfrågor Motion 2003/04:Kr232 av Kent Olsson m.fl. (M)
Förbättring av kulturskaparnas villkor Motion 2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (M)
Kulturpolitik Motion 2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (C)
Den ideella sektorn, folkrörelser och folkbildning Motion 2003/04:Kr329 av Helena Höij m.fl. (KD)
Folkrörelsernas betydelse Motion 2003/04:Kr330 av Anita Brodén och Gunnar Nordmark (FP)
Översyn av adoptionslagstiftningen Motion 2003/04:L221 av Sten Tolgfors (M)
Miljö och hälsa Motion 2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
Mer och fler företagare Motion 2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Regional utveckling och utjämning, utgiftsområde 19 Motion 2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (KD)
Småföretagande Motion 2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (KD)
Villkoren för småföretagare Motion 2003/04:N348 av Viviann Gerdin och Roger Tiefensee (C)
Företagande för tillväxt Motion 2003/04:N411 av Eva Flyborg m.fl. (FP)
Näringsliv, utgiftsområde 24 Motion 2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (KD)
En företagspolitik för småföretagen Motion 2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)
Försäkringskassans resurser Motion 2003/04:Sf202 av Rolf Gunnarsson (M)
Konkurrensutsättning av försäkringskassan Motion 2003/04:Sf203 av Carl-Axel Johansson (M)
Sjukintygets roll i rehabiliteringen Motion 2003/04:Sf204 av Carl-Axel Johansson (M)
Möjlighet till deltidssjukskrivning för studenter Motion 2003/04:Sf205 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (M)
Ränta på sena utbetalningar från försäkringskassan Motion 2003/04:Sf206 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (M)
Steglös ersättning inom sjukförsäkringen Motion 2003/04:Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Bostadsbidraget för boende i flerbäddsrum Motion 2003/04:Sf210 av Torsten Lindström (KD)
Barnbidraget Motion 2003/04:Sf213 av Conny Öhman (S)
Föräldrautbildning och delad ledighet Motion 2003/04:Sf214 av Luciano Astudillo (S)
Arbetsrehabilitering av psykiskt långtidssjuka Motion 2003/04:Sf216 av Jan Ertsborn (FP)
Handikappersättning Motion 2003/04:Sf217 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Försäkringskassorna Motion 2003/04:Sf218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Rehabiliteringsbegreppet Motion 2003/04:Sf220 av Annika Qarlsson och Lars-Ivar Ericson (C)
Föräldraförsäkringen och flerbarnsfödslar Motion 2003/04:Sf221 av Annika Qarlsson (C)
Anpassning av sjukskrivningsnivån till den sjukskrivnes behov Motion 2003/04:Sf223 av Helene Petersson och Margareta Sandgren (S)
Aktivitetsersättning före 30 års ålder Motion 2003/04:Sf225 av Linnéa Darell (FP)
Tillfällig föräldrapenning Motion 2003/04:Sf226 av Tuve Skånberg (KD)
Sjuklön Motion 2003/04:Sf227 av Claes Västerteg (C)
Sjukpenning Motion 2003/04:Sf228 av Inger Lundberg m.fl. (S)
Egenavgifter för egenföretagare Motion 2003/04:Sf229 av Per Bill och Anna Ibrisagic (M)
Den studiesociala situationen för post doc Motion 2003/04:Sf232 av Per Bill (M)
Egenföretagare och socialförsäkringar Motion 2003/04:Sf234 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Diskriminerande regler för närstående till företagare Motion 2003/04:Sf235 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (M)
Upphävande av sjukpenning vid icke-medicinsk vård Motion 2003/04:Sf237 av Tina Acketoft (FP)
Ersättning för utbildning av ledarhund Motion 2003/04:Sf238 av Heli Berg (FP)
Differentierade sjukförsäkringsavgifter för småföretag Motion 2003/04:Sf240 av Barbro Feltzing (MP)
Rehabilitering av psykiskt långtidssjuka Motion 2003/04:Sf241 av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (C)
Privatiserade försäkringar Motion 2003/04:Sf242 av Rolf Olsson m.fl. (V)
Familjepolitik Motion 2003/04:Sf243 av Tuve Skånberg (KD)
Skilsmässobarns efterlevandepension Motion 2003/04:Sf246 av Kalle Larsson m.fl. (V)
Reglerna för partiell sjukpenning och partiellt aktivitetsstöd Motion 2003/04:Sf250 av Billy Gustafsson (S)
Delat vårdbidrag Motion 2003/04:Sf251 av Billy Gustafsson (S)
Äldre på arbetsmarknaden Motion 2003/04:Sf252 av Kenneth Lantz (KD)
Föräldraförsäkringen Motion 2003/04:Sf255 av Kerstin Lundgren (C)
Deltidssjukskrivning i kombination med deltidsstudier Motion 2003/04:Sf256 av Maria Larsson (KD)
Rehabilitering livet ut Motion 2003/04:Sf258 av Sven Brus (KD)
Medicinsk rehabilitering Motion 2003/04:Sf260 av Mikael Odenberg (M)
Skuldfälla vid arbetsskada Motion 2003/04:Sf261 av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
Sjukpenning vid skönhetsoperationer Motion 2003/04:Sf262 av Nina Lundström och Martin Andreasson (FP)
Arbetsskadeförsäkringen Motion 2003/04:Sf265 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Ökat antal kontaktdagar Motion 2003/04:Sf268 av Annika Qarlsson (C)
Tillfällig föräldrapenning Motion 2003/04:Sf269 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (M)
Delegation mot stress och utbrändhet Motion 2003/04:Sf270 av Chatrine Pålsson och Sven Brus (KD)
Översyn av handikappersättningen Motion 2003/04:Sf273 av Sven Brus (KD)
Sänkt arbetsgivaravgift Motion 2003/04:Sf274 av Yvonne Andersson (KD)
Tillsynskrav på försäkringsläkare Motion 2003/04:Sf275 av Lars Wegendal och Carina Adolfsson Elgestam (S)
Bisyssla vid partiell sjukersättning Motion 2003/04:Sf276 av Sonja Fransson (S)
Delat barnbidrag Motion 2003/04:Sf277 av Martin Nilsson m.fl. (S)
Samordning vid utbetalning under sjukdom Motion 2003/04:Sf278 av Jan Björkman m.fl. (S)
Handläggningen av arbetsskadeärenden Motion 2003/04:Sf280 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (V)
Differentierad ersättning för jämställt föräldraskap Motion 2003/04:Sf281 av Luciano Astudillo (S)
"Gränsgångare" och föräldraförsäkringen Motion 2003/04:Sf284 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Utländska studenters och forskares sociala situation Motion 2003/04:Sf285 av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (M)
Långtidsfriska Motion 2003/04:Sf287 av Magdalena Andersson (M)
Jämställd ekonomisk barnpolitik Motion 2003/04:Sf288 av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
Ett friskare Sverige Motion 2003/04:Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Studiestöd på deltid Motion 2003/04:Sf290 av Kurt Kvarnström m.fl. (S)
Regelsystemet inom handikappområdet Motion 2003/04:Sf291 av Kalle Larsson m.fl. (V)
Generell geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna Motion 2003/04:Sf292 av Sven Bergström och Birgitta Sellén (C)
Delad föräldraledighet Motion 2003/04:Sf295 av Veronica Palm (S)
Försäkringsskyddet för ensamstående föräldrar Motion 2003/04:Sf301 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (M)
Individualiserad föräldraförsäkring Motion 2003/04:Sf308 av Birgitta Ohlsson (FP)
Översyn av lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Motion 2003/04:Sf311 av Hillevi Engström (M)
Karensdagar i sjukförsäkringen för anställda med flera arbetsgivare Motion 2003/04:Sf312 av Martin Andreasson (FP)
Villkor för bostadstillägg i särskilda boendeformer för äldre Motion 2003/04:Sf315 av Bo Könberg m.fl. (FP)
Underhållsstöd Motion 2003/04:Sf316 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Föräldraledighet Motion 2003/04:Sf317 av Göran Lindblad (M)
Rätten till sjukpenning vid utlandsvård Motion 2003/04:Sf321 av Laila Bjurling och Lennart Axelsson (S)
Bestämmelserna för föräldrapenning Motion 2003/04:Sf322 av Mikael Oscarsson (KD)
Arbetskraftens rörlighet i Öresundsregionen Motion 2003/04:Sf324 av Tobias Billström m.fl. (M)
Socialförsäkringar för arbete och minskad ohälsa Motion 2003/04:Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (C)
Kostnader för arbetsrelaterad rehabilitering Motion 2003/04:Sf329 av Siw Wittgren-Ahl och Inger Segelström (S)
Åtgärder mot långtidssjukskrivningarna Motion 2003/04:Sf330 av Allan Widman (FP)
Stödet till ideella ungdomsorganisationer Motion 2003/04:Sf333 av Lars U Granberg (S)
Rörelseorganens sjukdomar Motion 2003/04:Sf335 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (C)
Rätt för sjukgymnaster att utfärda sjukintyg Motion 2003/04:Sf336 av Carina Moberg (S)
Försäkringssystemen Motion 2003/04:Sf338 av Else-Marie Lindgren (KD)
Försäkringskassornas organisation Motion 2003/04:Sf339 av Birgitta Carlsson och Agne Hansson (C)
Socialförsäkringarnas framtid Motion 2003/04:Sf340 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Sänkta arbetsgivaravgifter i Gävleborg Motion 2003/04:Sf342 av Hans Backman (FP)
Föräldraförsäkringen Motion 2003/04:Sf343 av Anna Grönlund och Tobias Krantz (FP)
Föräldrars möjlighet till valfrihet gällande föräldraförsäkringen Motion 2003/04:Sf344 av Marina Pettersson (S)
Vissa förändringar av socialförsäkringssystemet Motion 2003/04:Sf345 av Helena Bargholtz (FP)
Handikappersättning Motion 2003/04:Sf349 av Catherine Persson (S)
Regelverket för vårdbidrag Motion 2003/04:Sf350 av Mikael Damberg och Jan Emanuel Johansson (S)
Underhållsbidraget Motion 2003/04:Sf352 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (C)
Sjuklönemodell med storleksrelaterat arbetsgivaransvar Motion 2003/04:Sf353 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (C)
Ohälsofrågor Motion 2003/04:Sf355 av Mia Franzén (FP)
Liberal familjepolitik Motion 2003/04:Sf356 av Bo Könberg m.fl. (FP)
Sjukskrivningar och sjukpensioner Motion 2003/04:Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
Vissa anslagsfrågor inom utgiftsområdena 9-12 Motion 2003/04:Sf359 av Bo Könberg m.fl. (FP)
Rättvisa pensioner Motion 2003/04:Sf360 av Ulla Hoffmann m.fl. (V)
Bildtelefon som arbetshjälpmedel Motion 2003/04:Sf361 av Anne Marie Brodén och Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Försäkringsfrågor och forskares utlandsvistelse Motion 2003/04:Sf362 av Majléne Westerlund Panke (S)
Rätt för sjukgymnaster att utfärda friskintyg Motion 2003/04:Sf363 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén (M)
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Motion 2003/04:Sf366 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Motion 2003/04:Sf367 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Motion 2003/04:Sf369 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Sjukförsäkringen Motion 2003/04:Sf370 av Siw Wittgren-Ahl (S)
Privatiserad arbetsskadeförsäkring Motion 2003/04:Sf371 av Kenneth Lantz m.fl. (KD)
Underhållsskyldigas situation Motion 2003/04:Sf372 av Kenneth Lantz m.fl. (KD)
Sjukpenning för att förebygga sjukdom Motion 2003/04:Sf373 av Sonia Karlsson (S)
Sjukpenninggrundande inkomst vid avtalsförändringar Motion 2003/04:Sf374 av Lennart Axelsson (S)
Ökade möjligheter till utbildning för långtidssjukskrivna Motion 2003/04:Sf376 av Louise Malmström och Fredrik Olovsson (S)
Bildtelefon som arbetshjälpmedel Motion 2003/04:Sf377 av Nils-Göran Holmqvist (S)
Ett nytt sjuklönesystem Motion 2003/04:Sf381 av Holger Gustafsson m.fl. (KD, M)
Uppbyggnadsskede i sjukförsäkringen Motion 2003/04:Sf382 av Yvonne Ångström m.fl. (FP, M, KD, C)
Sänkning av arbetsgivaravgifterna Motion 2003/04:Sf383 av Jeppe Johnsson m.fl. (M, FP, C)
En privatiserad arbetsskadeförsäkring Motion 2003/04:Sf384 av Jeppe Johnsson m.fl. (M, FP, KD)
Diskriminering av egenföretagare i föräldraförsäkringen Motion 2003/04:Sf385 av Annika Qarlsson m.fl. (C, M, FP, KD)
Friskbonus Motion 2003/04:Sf386 av Annika Qarlsson m.fl. (C, M, FP, KD)
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Motion 2003/04:Sf389 av Birgitta Carlsson m.fl. (C)
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Motion 2003/04:Sf390 av Birgitta Carlsson m.fl. (C)
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Motion 2003/04:Sf391 av Birgitta Carlsson m.fl. (C)
Utredning om bättre samarbete mellan myndigheter Motion 2003/04:Sf392 av Mona Jönsson m.fl. (MP)
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, Utgiftsområde 10 Motion 2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (KD)
Ekonomisk trygghet vid ålderdom, Utgiftsområde 11 Motion 2003/04:Sf398 av Kenneth Lantz m.fl. (KD)
Åtgärder för att minska ohälsan i samhället Motion 2003/04:Sf399 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (S)
Ensamstående föräldrar Motion 2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (KD)
Försäkringsläkare och försäkringsmedicinsk utbildning Motion 2003/04:Sf401 av Kenneth Lantz m.fl. (KD)
Ekonomisk trygghet för familjer och barn, Utgiftsområde 12 Motion 2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (KD)
Samordning och finansiell samverkan inom rehabiliteringsområdet Motion 2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (M)
Skatteregler för ideella organisationer Motion 2003/04:Sk256 av Inger Davidson och Sven Brus (KD)
Trädgårdsnäringens konkurrenssituation Motion 2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (KD)
Bildtelefon som arbetshjälpmedel för döva Motion 2003/04:So212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
Försök med sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster m.m. Motion 2003/04:So312 av Ingrid Burman m.fl. (V)
Folkhälsan Motion 2003/04:So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (M)
Intimkirurgi Motion 2003/04:So416 av Rolf Olsson m.fl. (V)
Handikappolitik Motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl. (C)
Barn- och familjepolitik Motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Patientmakt Motion 2003/04:So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (M)
Anhörigvårdares villkor Motion 2003/04:So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (FP)
Social utslagning Motion 2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (C)
Handikappolitiken Motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)
Åtgärder mot ohälsa Motion 2003/04:So644 av Anne Marie Brodén (M)
Studenternas vardagsproblem Motion 2003/04:Ub385 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
Högre utbildning och forskning Motion 2003/04:Ub390 av Håkan Larsson m.fl. (C)
Norrland Motion 2003/04:Ub397 av Hans Backman m.fl. (FP)
Ensamstående föräldrar som studerar Motion 2003/04:Ub463 av Susanne Eberstein och Kerstin Kristiansson Karlstedt (S)
Studiestödet, Utgiftsområde 15 Motion 2003/04:Ub513 av Torsten Lindström m.fl. (KD)
Studenters trygghet Motion 2003/04:Ub516 av Torsten Lindström m.fl. (KD)

Beredning

Beredning i utskottet: 2003-11-13
Justering: 2003-11-25
Betänkande publicerat: 2003-12-11
Trycklov: 2003-12-08

Reservationer 75
Betänkande 2003/04:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om anslag inom socialförsäkringsområdet för 2004. Området omfattar ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (124 miljarder kronor), vid ålderdom (50,7 miljarder kronor) och för familjer och barn (53,8 miljarder kronor). Grundnivån i föräldraförsäkringen höjs från 150 kr till 180 kr per dag från och med den 1 januari 2004. Grundnivån avser de så kallade sjukpenningdagarna och inte de 90 dagar som ersätts med 60 kr per dag. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda hur vissa delar av de nya bestämmelserna om aktivitetsersättning tillämpas. Förtidspension och sjukbidrag ersattes den 1 januari 2003 med aktivitetsersättning och sjukersättning. (Se även 2000/01:SfU15.)

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2003-12-11

Webb-tv Debatt om förslag: Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

22 oktober 2022
Debatt om förslag 2003/04:SFU1

Dokument från debatten

2003-12-11

Protokoll för debatten

Anna Lilliehöök (M)

Anf. 29 Anna Lilliehöök (M)

Fru talman! Läkaren Åsa beskriver i ett nummer av Dagens Medicin hur hon ägnar en stor del av sin tid på vårdcentralen åt patienter vars ärenden inte så mycket är bot och behandling utan sjukintyg. Hon beskriver samtal som är lika många andra hon får, till exempel rösten i telefonluren: "Jag är inte en som utnyttjar systemet men jag tänkte att bara den här gången, att jag kunde sjukskriva mig alltså." Eller också är det kvinnan med tre tonåringar som sent omsider i sitt samtal kommer fram med vad hon egentligen vill, nämligen att få sin 25-procentiga sjukskrivning förlängd bara ett år till. Försörjningsproblem och problem med tid hänvisas till sjukvården. Problem med ekonomi och arbete kläs i medicinska termer. Sjukskrivning är emellertid något som ska ordineras med största försiktighet, precis som andra mediciner. Det visar sig att många blir sjuka av sjukskrivning. Redan efter en månads sjukskrivning visar det sig att det är svårt att komma tillbaka till arbetslivet. 800 000 svenskar går inte till arbetet på grund av sjukskrivning eller förtidspension. För några veckor sedan slogs ett dystert rekord när antalet permanent sjukskrivna förtidspensionärer passerade halvmiljonersstrecket. Sammanlagt har vi närmare en miljon färre poliser, färre sjuksköterskor, färre vårdbiträden, färre lärare, färre på fabriker, färre på kontor och så vidare. Samtidigt är var femte person i arbetsför ålder borta på grund av sjukskrivning eller förtidspension. Kostnaderna i arbetslivet blir enorma. Därtill kommer högre sjukförsäkringsavgifter, som leder till högre lönekostnader och ännu färre jobb. Mindre blir gjort, och ekonomin krymper, och detta gäller oavsett vem som betalar. Det sorgliga är, fru talman, att det förefaller vara ett bra val för individen. Mycket visar på att många sjukskrivna faktiskt saknar drivkraft för att bli friska och söka sig till det arbete som de faktiskt kan utföra trots eventuella handikapp. Jag hörde faktiskt häromdagen en läkare som ville utöka förtidspensionen. Hans argument var att många sjukskrivna blir så stressade när sjukskrivningen riskerar att ta slut att de plötsligt blir ännu mer sjuka. När de har fått förtidspension har många blivit betydligt friskare, enligt denna läkare. Vad som omedelbart behöver och kan åtgärdas är reglerna för sjukskrivning, så att vi aldrig kommer till de här situationerna. Vad vi ska ha är en sjukförsäkring som faktiskt gäller när man är för sjuk för att arbeta eller när man behöver stöd när man har ett handikapp så att man inte kan arbeta med olika arbetsuppgifter. Det talas mycket om fusk, men det stora fusket är väl egentligen att regeringen inte ens vidtar de mest nödvändiga åtgärderna. Jag dristar mig att påstå att det är regeringen som börjar rasera förtroendet för vår sjukförsäkring. Det är, gång efter annan, bleka och veka initiativ som landar i mycket lite. Det enda som har blivit konkret under det här året är en tredje sjuklönevecka, som egentligen var en skattehöjning, och en regel om att företagen också ska göra obehövliga rehabiliteringsutredningar. Sjukskrivningsprocessen behöver en rejäl uppstramning. Fortfarande står det i Riksförsäkringsverkets anvisningar att allt som inte är normalt är sjukt. Tyvärr är livet för de flesta inte på topp varje dag med fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, men vi är knappast sjuka för det. Tillämpningen av sjukförsäkringen har tyvärr medfört en pågående ändring i attityderna som gör att vi ser sjukskrivning som ett sätt att lösa allehanda problem. I regeringens rapport om sjukskrivningar i budgetbilagan tar man upp just den här frågan och säger: Något har hänt i samspelet mellan individ, arbetsplats och läkare. Sjukskrivning har blivit ett alltmer accepterat sätt att hantera press och påfrestningar som drabbar människor i deras liv. Sjukförsäkringen har alltmer fått karaktären av en försörjningsförsäkring. Med regeringens goda minne har alltfler arbetslösa blivit sjukskrivna så att det i dag är uppemot en fjärdedel av de sjukskrivna som är arbetslösa. Men viss insikt finns. I budgetpropositionen och propositionen om ohälsan i våras citeras det som står i lagen om allmän försäkring sedan 1997, nämligen att sjukskrivning ska vara medicinskt motiverad och att den inte ska ske med hänsyn till sociala eller arbetsmarknadsmässiga skäl. Men regeringen drar inga konsekvenser av sina resonemang för att se till att lagens bokstav följs. Vi har föreslagit ett antal förändringar i lagen om allmän försäkring för att göra reglerna tydliga och förhindra omotiverade sjukskrivningar. Vi föreslår en andra karensdag - det behövs omtag under sjukskrivningen som också måste involvera den enskilde. Jag hörde en läkare som hade kommit till insikt om att det andra läkarintyget är en kritisk punkt och som manade sina kolleger till försiktighet. Vi har sedan länge föreslagit avstämningsmöten, helst under den fjärde veckan, som i Finspång, som vi har hört om i den tidigare debatten, där sjukskrivningarna har minskat med upp till en tredjedel. Förslaget om avstämningsmöten tog regeringen fasta på, och i propositionen i våras uppmanade man till en utökning av detta. Men vart tog den reformen vägen? Enligt en undersökning är det bara en liten del av försäkringskassorna som tillämpar metoden, och då i de flesta fall efter fem, sex månader. Detsamma gäller förslaget om försäkringsläkare, som vi har drivit i många år. När majoriteten tog över förslaget blev det för lite och för långsamt, och det kommer att dröja 20 år innan vi har tillräckligt med försäkringsläkare. Vi har inte fått se något förslag som gör det möjligt att kombinera sjukvård och företagshälsovård, vilket i praktiken gör det svårt att etablera företagshälsovård. Det är en kritisk punkt att få i gång företagshälsovård där man känner till arbetsplatser och arbetsuppgifter och kan bedöma om sjukdom leder till arbetsoförmåga, att personen i fråga inte kan arbeta, och vilka arbetsuppgifter som personen faktiskt kan utföra. Vi har föreslagit sjukskrivning från arbetsuppgifter. Förslaget avstyrks av majoriteten i betänkandet med motiveringen att detta inte kan införas eftersom arbetsgivaren då måste anpassa en anställds arbete eller finna andra uppgifter och med hänvisning till att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning ska innehålla uppgifter om just detta. Jo visst, men varför inte se till att detta sker med en gång, från första dagen? Varför vänta på en rehabiliteringsutredning när många skulle kunna komma tillbaka till arbetet på ett helt annat sätt? Konsekvenserna av att man inte antar ett sådant här förslag är att läkare fortsätter att sjukskriva på heltid och kanske under flera månader för en knäoperation, som vi just hörde av en av kollegerna i kammaren. Syftet med ett sådant här förslag är att man ska ta till vara det friska och precisera hur vi kan arbeta lika väl som hur vi är förhindrade att arbeta. Arbetsgivaren och arbetsplatsen måste involveras i sjukskrivningsprocessen. Vi har föreslagit att regeringen ska utreda ett förslag om friskpeng som innebär att arbetsgivare tar över ansvaret för sjukskrivningarna och behovet av rehabilitering, kanske till nya arbetsuppgifter. Förslaget skulle också innebära att försäkringskassan utsätts för nyttig konkurrens. Problemet i dag är ju att alldeles för många sjukskrivna lämnas åt sitt öde. Bara 7 % av de långtidssjuka får rehabilitering. Många med allvarliga handikapp får vänta mycket länge på stöd och hjälp. Vi har formulerat ett tydligt uppdrag om att försäkringskassan ska ta hand om och ansvara för rehabiliteringen. Det är illavarslande i dag att landsting efter landsting varslar om att operationsverksamhet, behandling och vårdgarantier tas bort. Det blir dyrbart när fler kommer att sjukskrivas och ännu färre kommer att kunna få behandling och rehabilitering. Vi har avsatt sammanlagt 3 miljarder mer än vad regeringen har gjort till rehabilitering och för att man ska kunna behålla och utveckla vårdgarantin. Vi vill ha en försäkringsbar, trygg och hållbar sjukförsäkring som gäller när man verkligen är sjuk. Vi har föreslagit att sjukpenningen ska grunda sig på verkliga inkomster och inte på framtida tänkta inkomster. Vi föreslår också en sänkning av ersättningsnivån till 75 %. Det är faktiskt inte enbart arbetsgivare som har ekonomiska incitament. Individen påverkas också av ekonomiska drivkrafter. Det visar sig i hur sjukskrivningarna har ökat efter det att ersättningsnivån höjdes av Socialdemokraterna 1997. Detta bekräftas också av forskning. Det visar sig också att karensdagen sannolikt har haft stor betydelse för att begränsa den korta frånvaron. Men vart tog förslaget om en skärpning när det gäller karensdagen vägen, som regeringen aviserade i våras? Vi menar att 75 % ersättningsnivå är en rimlig balansering. Det är en rimlig ersättning som samtidigt inte uppmuntrar omotiverad sjukfrånvaro. Vi anser inte att regeringens aviserade höjning av taken i sjukförsäkringen rimmar väl med en ambition att minska sjukfrånvaron. Det är orimligt att låta andra betala när regeringen ställer villkoren. Då hjälper det inte att lyfta ut ur statsbudgeten. Det spelar ju ingen roll vem som betalar. Det är fortfarande för dyrbart för oss alla. Vi har i många år motionerat om att sjukförsäkringen behöver göras försäkringsmässig. Vi välkomnar statsministerns aviserade utredning. Sjukförsäkringen skulle mycket väl kunna ingå i arbetsmarknadens försäkringar och kombineras med ett statligt grundskydd för den del som inte går att försäkra. Till detta kan läggas frivilliga tilläggsförsäkringar. Vi tycker att det är en utmärkt inriktning. Men det får inte stoppa nödvändiga åtgärder i dag. En reformerad sjukförsäkring fordrar för övrigt också en reformering av arbetsgivaravgifter och skatter. Sjukförsäkringen går faktiskt ungefär ihop i dag. De försäkrade och de som betalar försäkringen ska givetvis få tillbaka pengarna om och när rimligare försäkringsvillkor sänker kostnaderna. Sjukförsäkringen och ohälsan får inte göras till ytterligare ett skäl till skattehöjningar såsom den tredje sjuklöneveckan. Jag förstår av tidningarna i morse att nya åtgärder nu är på väg som innebär att lägga över en fjärdedel av sjukkostnaden på arbetsgivarna. Det är synd att ministern inte är här och deltar i debatten om det som han själv har sagt har utpekats som en av mandatperiodens viktigaste fråga. Jag är orolig för vad som ska komma i förslagsväg här redan innan jul. Det hade varit intressant att få debattera och höra vilka åtgärder ministern avser att vidta som gör att vi faktiskt får fler tillbaka till arbetsplatserna, att vi får fler som hålls friska och fler som blir hjälpta i tid, får rehabilitering och inte fastnar i långtidssjukskrivning. Men det var väl för mycket att hoppas på i debatten. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 6. Jag ställer mig givetvis bakom alla andra moderata reservationer i betänkandet.

Sven Brus (Kd)

Anf. 31 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Nu uppmanas vi alla i annonser från försäkringskassan att ta ansvar för den galopperande sjukfrånvaron genom att bry oss mer om varandra. Det är förvisso en viktig och befogad uppmaning som vi behöver ta till oss på allvar, inte bara så här några veckor före jul utan helst året om. Engagemang och medmänsklighet är tyvärr bristvaror i vårt hårt pressade arbetsklimat. Alltför många orkar inte hänga med, och den enda utvägen är då att sjukskriva sig eller att bli sjukskriven. Ohälsan i samhället kan dock inte botas bara genom försäkringskassans välmenande annonskampanj. När Moa är försvunnen är det bra att jobbarkompisar hör av sig, och visst är det bra att fråga efter både Eva och Göran och alla de andra. Kanske skulle vi utmana varandra här i kammaren att redan under den här dagen höra av oss till någon som vi vet inte mår så bra just nu. Försäkringskassan har helt rätt. Men, fru talman, det krävs mera. Det krävs en sammanhållen politik som angriper ohälsoproblemet i hela dess vidd. Det är här som regeringens politik har sina stora brister. Några små delsteg har tagits i år genom vissa beslut om förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet. Det är bra att tydliggöra sjukdomsbegreppet, se över läkarnas roll och så vidare. Precisionen vid sjukskrivning kan förvisso bli bättre. Det är positivt att regeringen betonar arbetsförmåga hellre än oförmåga. Det instämmer vi också i. Därför behöver man oftare deltidssjukskriva. Vi kristdemokrater vill gå längre genom att helt slopa de fasta stegen i sjukersättningen. Det ska vara möjligt att få ersättning med vilken procentsats som helst mellan 25 och 100 %. Dagens system tar inte tillräckligt till vara den individuella förmågan. De förslag som regeringen presenterat hittills i form av elvapunktsprogram med mera hanterar de här stora problemen på ytan. Det är många gånger lovvärda insatser, men det samlade greppet saknas för att föra fler tillbaka till arbete. Det finns förvisso många viktiga frågor inom detta utgiftsområde, men det känns angeläget att använda talartiden till en fokusering på en politik som sänker de höga ohälsotalen. Regeringen har också sagt att detta är den här mandatperiodens viktigaste politiska fråga. Om det verkligen är det hade det varit klädsamt om ett statsråd också hade deltagit i den här debatten för att skapa trovärdighet bakom den målsättningen. Efter ett årtionde med socialdemokratisk regering är nästan var sjätte svensk mellan 18 och 65 år sjukskriven eller förtidspensionerad. Det är främst kvinnorna som är drabbade. Deras sjukdagar har fördubblats under en femårsperiod. Två tredjedelar av de långa sjukskrivningarna drabbar just kvinnor. Den snabbaste ökningen sker bland de yngsta på arbetsmarknaden, det vill säga 16-29-åringarna. Här handlar det oftast om stressrelaterade sjukdomar. Men nu är det varken kvinnor, ungdomar eller andra sjukskrivna som ska skuldbeläggas för att de är sjuka. De är nämligen sjuka. Kanske någon eller några har tänjt lite på sjukförsäkringssystemet - vem skulle kunna hävda att det aldrig förekommer? Visst måste vi ta upp kampen mot fusket och överutnyttjandet, och visst behöver attitydfrågorna belysas. Men det är trots allt inte huvudproblemet. Ansvaret vilar i första hand på regeringen, som visat en häpnadsväckande passivitet inför den skenande utvecklingen som startade på allvar 1997. Kostnaderna för ohälsan ökar fortfarande, om än i något långsammare takt. Drygt 100 miljarder kronor i år är en skrämmande och alarmerande hög siffra. Det är en utgift som hotar stora delar av vår gemensamma välfärd och trygghet. Under trycket av dessa enorma kostnader knakar hela välfärdssystemet i fogarna. Det är naturligtvis bra att nu också statsministern säger sig beredd att medverka i en bred översyn av socialförsäkringarna. Frågan om försäkringssystemets omfattning och utformning handlar ytterst om var gränsen går mellan det offentliga åtagandet och individens eget ansvar. Dagens system har stora brister och behöver reformeras så att det är hållbart både över mandatperioder och över konjunkturcykler. Vi kristdemokrater är beredda att delta konstruktivt i en sådan översyn och i sådana samtal. Vi ser fram emot att detta inte bara stannar vid statsministerns ord i en frågestund utan också leder till konkreta mått och steg. Men, fru talman, allvarligast är ändå inte miljarderna utan människorna. Ett samhälle där alltfler stannar hemma en vanlig vardag på grund av sjukdom, förtidspension eller arbetslöshet är ett i ordets rätta bemärkelse sjukt samhälle. Vad är då regeringens förklaring till denna katastrofala situation? Hittills har det handlat om att ensidigt peka på arbetsplatsernas miljö. Varför har det då hänt så lite på de offentliga arbetsplatserna under alla socialdemokratiska regeringsår? Drygt 40 % av alla sjukskrivna är ju kvinnor inom verksamheter som vård, omsorg och skola, oftast på politikerstyrda arbetsplatser. Här har regeringen och de socialdemokratiskt styrda landstingen och kommunerna ett stort ansvar att leva upp till. Den fysiska arbetsmiljön har blivit bättre och säkrare för de allra flesta. Olyckorna på arbetet minskar, och det allmänna hälsoläget förbättras i befolkningen. Ändå stannar alltfler hemma från dessa säkra arbetsplatser. Det måste vara någonting som har gått snett i regeringens problemanalys när all uppmärksamhet ges den del av livet som vi yrkesarbetar. Merparten av vår tid ägnar vi ju åt andra delar av livet. Var finns då helhetssynen? Fru talman! Vi kristdemokrater gör en bredare analys av orsakerna till ohälsan än att ensidigt fokusera på arbetsmiljön. Det handlar om människors totala livssituation, om den tid vi tillbringar i hemmet, om fritiden och förvisso vår tid på arbetsplatsen, om att få livspusslet att gå ihop. Allt detta bildar den helhet som berör vårt totala välbefinnande. Stress, och i förlängningen utbrändhet, uppstår oftast i den konflikt som inte minst småbarnsföräldrar upplever mellan arbetsliv och privatliv. Det låga barnafödandet är en varningssignal om svårigheten att förena den viktiga föräldrarollen med en krävande yrkesroll. Därför måste familjepolitiken, som vi kommer att debattera lite senare i dag, utformas så att föräldrarna får en större makt över sina liv. Det kristdemokratiska förslaget om barnomsorgskonto ger möjlighet till egna val till exempel. Den negativa hälsoutvecklingen inleddes, som jag sade, redan 1997. Nu krävs en ny politik som ser till människors totala livssituation. För att hindra att akuta sjukdomar leder till långtidssjukskrivning och till och med förtidspensionering krävs en snabb och aktiv rehabilitering. En forskare och läkare jag lyssnat till hävdar att den som förtidspensioneras före 45 års ålder halverar chansen att uppnå sin 65-årsdag. Vi har under den senaste tolvmånadersperioden förtidspensionerat 10 000 personer under 39 år. Vad tänker regeringen göra för att rädda de här människorna till ett värdigt liv och för att faktiskt förbättra deras överlevnadsprognos? LO, TCO och Saco har precis som Kristdemokraterna krävt en ny rehabiliteringsförsäkring. Regeringen är fortsatt passiv i den frågan. Fru talman! Vi kristdemokrater vill ta ett brett och samlat grepp, inte främst för att minska statens kostnader utan främst för människornas skull. Bara med en helhetssyn på ohälsan kan vi vända en skenande negativ utveckling. Vi kristdemokrater har ett antal reservationer och ett särskilt yttrande i det här betänkandet. Jag står självfallet bakom alla dessa men yrkar här bifall till reservation 22.

Kalle Larsson (V)

Anf. 32 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Vi diskuterar nu utgiftsområde 10. Jag vill inleda med att säga att budgeten är ett resultat av en överenskommelse mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, vilket betyder att allt det som har omedelbara ekonomiska konsekvenser är vi numera överens om. I utskottets arbete vill jag särskilt framhålla betydelsen av att vi nu får till stånd en utredning om aktivitetsersättningen, efter motioner från såväl Folkpartiet som Vänsterpartiet. Jag står bakom betänkandet i de delar som rör pengar och vill också meddela att jag stöder Vänsterpartiets samtliga reservationer. Jag har ändå för avsikt att i den här debatten lyfta blicken något från det som är allra närmast förestående och diskutera utgångspunkterna för socialförsäkringssystemen - system som nu står under attack. Fru talman! I arbetarrörelsens välfärdsmodell är försäkringssystemen solidariskt finansierade via skatten. Tanken är att resurser omfördelas från rik till fattig och att plånbokens tjocklek inte ska vara avgörande för tryggheten vid sjukdom, handikapp eller arbetslöshet. Det är dessa avgörande principer som nu hotas genom förslag om att ersätta stora delar av dagens system med avtalsförsäkringar och privata försäkringar. Att sådana hot riktas mot systemen från bland annat borgerligt håll överraskar väl inte särskilt många. Men statsministerns utspel vid en frågestund i denna kammare för någon månad sedan om socialförsäkringarna är också den en ren provokation mot kvinnor som grupp och mot det solidariska välfärdssystem som arbetarrörelsen har byggt upp. Fru talman! Det som föreslås är i klartext en privatisering av denna del av välfärden. Om var och en i större utsträckning ska klara sig själv med privata försäkringar går det ut över solidariteten och sammanhållningen i samhället. Den som har låga inkomster eller dålig hälsa riskerar att missgynnas när privata försäkringsbolag ska ta över en del av det ansvar som vi tillsammans i dag tar. De rika och friska klarar sig bra och kan komma att ifrågasätta allt större delar av de gemensamma välfärdslösningarna i takt med att de själva inte upplever att de får det skydd de behöver från samhället. Fru talman! Statsministern antydde också att han är beredd att abdikera från det politiska ansvaret för sänkta ersättningsnivåer. I sitt utspel talade han nämligen om att låta pensionsreformen stå modell, samma pensionsreform som införde en automatisk broms som gör att pensionerna automatiskt sänks när fler blir pensionärer. Politiken behöver aldrig ta ställning och väga olika utgifter och inkomster mot varandra. Vänsterpartiet motsatte sig det nya pensionssystemet, och vi har fått rätt i mycket av vår kritik. Pengarna räcker inte till vettiga pensioner, och den spekulationskarusell som dragits i gång på börsen har inte gynnat den vanliga pensionären. Vi återkommer till det i en senare debatt i dag, men låt mig göra klart att Vänsterpartiet inte kommer att medverka till något liknande när det gäller sjuk-, föräldra- eller arbetslöshetsförsäkringen. Fru talman! Nu hävdar förstås förslagsställarna att det här förslaget inte innebär en urholkning utan bara att finansieringen blir stabilare. Men om syftet inte är att tryggheten ska minska kommer det ju självklart att kosta lika mycket pengar oavsett om det är privata försäkringsbolag eller samhället som administrerar försäkringen, oavsett om vi betalar via skatten, via avgifter eller via personliga försäkringspremier. Skillnaden ligger i att en skattefinansiering innebär att vi tar gemensamt ansvar och på vägen omfördelar från rik till fattig. Förslaget innebär att mer ansvar läggs på den enskilde och att omfördelningen i systemet minskar. Det är helt enkelt klassisk borgerlig politik. Fru talman! Förslaget om att utreda hur socialförsäkringarna kan privatiseras måste också ses ur ett feministiskt perspektiv. En skattefinansierad välfärd omfördelar också från män till kvinnor i ett patriarkalt samhälle och lindrar och motverkar därmed könsmaktsordningen. Män bidrar mer till systemet i kraft av högre inkomster, och kvinnor är mer beroende av en fungerande sjuk- och föräldraförsäkring. Det är en händelse som ser ut som en tanke att sjukförsäkringen ska reformeras för att kosta mindre just när kvinnor som mest behöver den efter att ha slitits ut i sviterna efter 1990-talets nedskärningar. För det är ju värt att minnas att vi har de sjuktal som har skapats. Genom omfattande nedskärningar av den offentliga sektorn har de anställda pressats hårdare och servicen gjorts sämre för dem som behöver den. Fru talman! De som vill privatisera försäkringssystemen låtsas som om det måste göras för att pengarna inte räcker till i nuvarande system. Men problemet med socialförsäkringarna i dag är inte systemet utan det faktum att alltför få arbetar. Våra socialförsäkringar bygger nämligen på en hög sysselsättning med så många som möjligt i arbete. Därför är det absolut viktigaste att få ned de höga sjuktalen genom ett friskare arbetsliv och genom att satsa på rehabilitering. Skatteintäkterna kan öka och utgifterna minska dramatiskt om människor inte slits ut på jobbet och om arbetsmarknaden öppnas för de invandrade som i dag diskrimineras till arbetslöshet. Det är på dessa områden vi behöver radikala och framåtsyftande reformer. Låt oss komma ihåg att en arbetslös kommunalare kostar nästan lika mycket kortsiktigt som en anställd - i det långa loppet kostar han eller hon förmodligen mer. Och det utan, kan jag säga, att få tillfälle att göra en insats för välfärden, en insats som vi är många som kommer att behöva och behöver i dag. Fru talman! Uttalandena från statsministern och i dagens betänkande från flera borgerliga partier står i skarp kontrast till den generella välfärdens ideologi, där skyddet vid sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet är skattefinansierat och omfattar alla. Vänsterpartiet kommer, vill jag meddela, inte att delta i några samtal på den politiska grund som nu föreslås. Vi diskuterar gärna hur socialförsäkringarna kan förbättras och hur de kan förstärkas. Vi har också lagt fram sådana förslag som redovisas i dagens betänkande. Men vi deltar inte i diskussioner om hur de kan urholkas och försämras. Jag yrkar därför bifall till reservation 3 under punkt 1.

Sven Brus (Kd)

Anf. 31 Sven Brus (Kd)

Kalle Larsson (V)

Anf. 34 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Svaret på Sven Brus fråga är ja. Det är precis de som drabbas. Det är därför det är så angeläget att det görs insatser för att människor ska kunna komma tillbaka i arbete. Det finns i betänkandet beskrivet en del av de förslag vi gemensamt har kommit fram till mellan de tre partierna. Det är goda förslag men enligt vår uppfattning inte tillräckliga. Det krävs förstås också andra insatser. Vi har lämnat sådana förslag i budgetförhandlingar, motionsvägen och i den allmänna debatten. Det handlar om att de ekonomiska resurserna till kommuner och landsting måste öka så att vi får anställa fler av de människor som sparkades i början av 90-talet under den tiden den borgerliga regeringen styrde detta land. Det handlar om att utöka försöksverksamhet och så småningom också införa sex timmars arbetsdag så att slitet på arbetsplatserna blir mindre. Det handlar om rymliga arbetsplatser. Det handlar om många och stora förändringar som skulle innebära att många av dem som Sven Brus talar om, de svagaste, inte skulle behöva drabbas av ett system med skenande ohälsotal. Visst går det att göra mycket. Vi har lämnat sådana förslag. Mig veterligen är inte ökade resurser till kommuner och landsting, sex timmars arbetsdag eller diskussion om rymliga arbetsplatser sådant som Kristdemokraterna ännu så länge har anslutit sig till. Sven Brus är välkommen att göra det i detta replikskifte.

Sven Brus (Kd)

Anf. 35 Sven Brus (Kd)

Herr talman! Kristdemokraterna har mycket väl anslutit sig till förslagen om mer resurser till kommunerna. Det har vi i våra budgetalternativ. Vi kristdemokrater vill också ha ett generellt välfärdssystem som ger en grundtrygghet för alla människor, inte minst för de svagaste. Nu är Kalle Larsson och jag överens om att det är de svagaste som drabbas av de skenande ohälsokostnaderna, som tränger ut andra delar av välfärden. Ser inte Kalle Larsson ändå ett behov av att ha ett socialförsäkringssystem som är stabilt över konjunkturcykler, över mandatperioder, över politiska växlingar? Som läget är i dag används även socialförsäkringarna som budgetregulatorer. Tycker Kalle Larsson att det är bra att man försöker få ihop sin budget genom att göra ingrepp i människors välfärd från budgetperiod till budgetperiod och därmed skapar otrygghet och instabilitet? Är det inte en poäng att komma åt detta och skapa en trygghet över konjunkturcykler över mandatperioder?

Kalle Larsson (V)

Anf. 36 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Sven Brus har helt rätt i sin grundläggande inställning. Vi behöver ett system som är stabilt, såväl över politiska majoriteter, även om vi hoppas att de sällan skiftar, som över konjunkturcykler. Men hur ska det systemet se ut? Det är den frågan jag lyfte fram i mitt anförande i dag. Min uppfattning är att det system vi har i dag är fullgott som försäkringssystem. Det är skattefinansierat, och det bygger på tillgång till ersättning grundad på inkomstbortfallsprincipen som man klarar sig relativt väl på i förhållande till sitt tidigare liv. Vi skulle gärna se högre ersättningsnivåer. Vi skulle gärna se högre tak så att fler kommer in under taken. Det är ingen hemlighet. Men det statsministern aviserade, och som Sven Brus välkomnade i talarstolen, var något annat, nämligen att den enskilde ska betala mer av sin egen sjukförsäkring i framtiden. Jag är medveten om att det här än så länge är på diskussionsstadiet och att det kanske bara är en så kallad testballong som har släppts upp. Men det är tillräckligt många borgerliga partier som har greppat den ballongen för att det ska vara värt för mig att säga att vi är icke med i diskussioner på denna politiska grund. Då får man vända sig till dem som står för en sådan politik också i allmänhet, nämligen till de borgerliga partierna.

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 37 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall till reservationerna nr 4 och 10. Jag står givetvis bakom alla reservationer som Centerpartiet finns med på, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till dessa två. Så har då äntligen Göran Persson fått upp ögonen för att det behövs en kraftsamling omkring socialförsäkringssystemen. För någon vecka sedan aviserade Göran Persson vid en frågestund i kammaren att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att utreda om en socialförsäkringsreform bör genomföras efter den modell som gjorts i pensionssystemet. Centerpartiet välkomnar en sådan översyn av socialförsäkringarna. Detta har vi efterfrågat i flera års tid, men nu äntligen verkar det som att detta kan bli verklighet. Sjukfrånvaron har under de senaste sex åren ökat dramatiskt och framstår i dag som ett av de största hindren för Sveriges ekonomiska utveckling. Brist på anställningsbar arbetskraft och frånvaron i den befintliga arbetsstyrkan håller tillbaka produktionen i näringslivet och sänker kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna. Med tanke på att statsministern uttalat sig om att tillsätta denna utredning är det mycket förvånande att inte utskottet vid behandlingen av vår motion gått med på ett tillkännagivande till regeringen om att en parlamentarisk utredning om de ekonomiska trygghetssystemen bör tillsättas. Herr talman! Socialförsäkringarna är inte anpassade till dagens anställnings- och sysselsättningsformer. Många står utanför dagens sociala försäkringssystem. De som inte har kommit in på arbetsmarknaden har inte rätt till vare sig sjukpenning, a-kassa eller tjänstepension. För att ett framtida ekonomiskt trygghetssystem ska vara långsiktigt hållbart är det viktigt att det stöds av en bred politisk majoritet, i likhet med den överenskommelse som ingicks i samband med reformeringen av pensionssystemet. Centerpartiet vill ha ett trygghetssystem som ska vara långsiktigt hållbart och kan klara svängningar i konjunkturen liksom förändringar i demografin. Det ska syfta till att hjälpa människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet förlorar sin arbetsinkomst tillbaka till arbetslivet. Genom att renodla trygghetssystemets olika ersättningsnivåer och skapa ett enhetligt system blir det också mer förutsägbart såväl för den enskilde som för staten. Både rättvisa och effektivitet talar för införandet av en samordnad arbetslivsförsäkring, där sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring ingår och där ersättningsnivåerna harmoniseras och myndighetsstrukturerna slås samman. Detta bidrar till bättre användande av våra gemensamma resurser, snabbare rehabilitering och också minskad rundgång i systemen. Personer som av någon anledning inte har möjlighet att försörja sig själva måste snabbt få tillgång till rehabilitering, utbildning eller annan hjälp till omställning. Målet ska vara att kunna återgå till egen försörjning. I den processen har solidariskt finansierade välfärdstjänster som utbildning, vård och rehabilitering stor betydelse. I det ekonomiska stödet är det grundtryggheten som måste komma i första rummet. Livets nödtorft för de sämst bemedlade måste alltid komma före en millimetertrygghet för hög- och medelinkomsttagare. Grundtrygghet innebär inte kravlöshet. Alla ska ha skyldighet att söka arbete eller genomgå rehabilitering för att få del av grundpenningen. Centerpartiet vill höja golvet i trygghetssystemet, vilket innebär en höjning av grundnivån till 200 kr i den tillfälliga föräldrapenningen och sjukpenningen. Herr talman! Jag vill särskilt nämna en kategori människor som missgynnas av dagens system, nämligen egenföretagarna. För dem är det stora brister i de sociala trygghetssystemen. När denne är sjuk eller föräldraledig kan företaget tillfälligt behöva vara stängt med bortfall av inkomster som följd. Samtidigt riskeras ett mer långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn där lager inte kan byggas upp som buffert och där det kan vara svårt att ersätta företagaren med en vikarie. Detta problem går att lösa genom att beräkningen av SGI ger egenföretagare en inkomsttrygghet som är likvärdig den som gäller för löntagare. Beräkningen av SGI bör utgå från taxerad inkomst justerad för resultatreglerade poster. En annan grupp i vårt samhälle som inte kommer i åtnjutande av trygghetssystemen är våra studenter. Nu när regeringen äntligen tillsatt en studiesocial utredning är uppdraget tyvärr begränsat till en analys av den ekonomiska och sociala situationen för studenter. Eftersom regeringen anser att grundstrukturen för de olika socialförsäkringssystemen ska ligga fast finns det inget som talar för att studenterna verkligen kommer att få ta del av trygghetssystemen. Centerpartiet vill därför att regeringen tillsätter en ny studiesocial utredning som är parlamentariskt sammansatt och där studenterna verkligen ges ordentlig representation. Studenter har som alla andra behov av ett tryggt och säkert trygghetssystem. Herr talman! Sedan övergår jag till regeringens avsaknad av tydlighet för att komma till rätta med den ofantliga utgiften inom utgiftsområde 10. Centerpartiet anser att det är viktigt med mål och delmål. Vi förelår att man fram till 2008 ska minska utgifterna med 10 % per år. Det är viktigt att ha delmål så att man kan stämma av hur man lyckas. I vårt budgetförslag, som redan röstats ned av majoriteten här i riksdagen, visar vi hur man skulle kunna minska kostnaderna genom att övergå från passivt stöd till aktiva insatser, bland annat i form av en rehabiliteringsgaranti. En rehabiliteringsplan ska vara färdig inom sex veckor, och den försäkrade ska få tillgång till en rehabiliteringslots. Om rehabiliteringsgarantin inte uppfylls bör den sjukskrivne ha möjlighet att få kostnadstäckning för relevanta rehabiliteringstjänster från privata aktörer. I dag är olikheterna stora runtom i landet vad gäller ekonomiska resurser för rehabilitering och utbud av rehabiliteringsinsatser. De som i dag står utanför eller bedöms ha små möjligheter att återvända till arbetsmarknaden ska ha samma rätt till insatser som övriga medborgare. Det är därför angeläget att rehabiliteringsbegreppet ges en definition som innefattar såväl social och medicinsk som arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabilitering måste också ses i ett livslångt perspektiv och inte bara som en insats för yrkesverksamma eller för den som kan rehabiliteras tillbaka till yrkeslivet. Av det följer att rehabiliteringen efter fyllda 65 år inte automatiskt kan hänskjutas till normalt åldrande och bli en geriatrisk fråga. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom till exempel minskat behov av läkarkontakt, mediciner och hjälpmedel om man satsar på en kontinuerlig rehabilitering i livets alla skeden. De vinster som har att göra med den enskildes livskvalitet är då inte inräknade. Herr talman! Den kraftfullaste åtgärd som regeringen vidtagit inom socialförsäkringsområdet är att införa en tredje sjuklönevecka, alltså skjuta över kostnaden på någon annan. Detta anser vi i Centerpartiet inte är tillfredsställande. Det är ett dråpslag för många mindre företag, särskilt inom tjänstesektorn. Därför föreslår vi i Centerpartiet en annan sjuklönemodell, där storleksrelaterat arbetsgivaransvar bör införas. Det är antalet anställda som ska avgöra omfattningen av detta ansvar efter principen att fem anställda motsvarar fem sjuklönedagar per anställd upp till maximalt 30 dagar. Genom en likformig nedsättning av arbetsgivaravgiften kommer de mindre företagen att gynnas något. Detta känns särskilt angeläget eftersom det enligt statistik är lägre sjuktal i de mindre företagen. Nu har ju både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kritiserat den tredje sjuklöneveckan. Då kan jag fråga Kerstin Kristiansson Karlstedt: Kommer Socialdemokraterna att vidhålla att vi ska ha kvar den tredje sjuklöneveckan eller när kommer det ett förslag om en förändring inom det området? Till sist, herr talman, vill jag beröra en utredning som är avslutad som gäller socialförsäkringens administration. Vi i Centerpartiet menar att det är viktigt att socialförsäkringsadministrationen även i framtiden ska bygga på en organisation med en starkt decentraliserad grundstruktur. Vi kommer inte att medverka till ett förstatligande av försäkringskassorna.

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 37 Birgitta Carlsson (C)

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 39 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! Först vill jag säga något om detta att vi välkomnar den utredning som Göran Persson har aviserat. Det är en fråga som vi har drivit under väldigt lång tid. Som det är i dag har du olika ersättningssystem. Är man arbetslös har man en ersättningsnivå. Är man sjukskriven har man en annan. Får man en skada bedömd som arbetsskada har man en tredje ersättningsnivå. Vi menar att det är viktigt att vi har ett trygghetssystem där vi vet vad som gäller och där ersättningen ligger på samma nivå. Vi har inte pratat om att vi skulle sänka ersättningsnivåerna, men däremot harmonisera dem så att det bli mer enhetligt. Dessutom skulle man kunna göra stora samordningsvinster, tror vi, om människor inte behöver saxa sig mellan olika system. Det finns någonting som vi kallar för arbetslivsförsäkring, som man får ersättning från om man är i behov av stöd från samhället. Sedan kommer jag till finansieringen. Det är ju så i dag att den inkomst vi har är relaterad till den nivå vi får ersättning från. Nu är det i och för sig så att alltihop går via samhället. Jag tycker att den utredning som ska tillsättas, för nu utgår jag från att det blir en utredning som tillsätts, förutsättningslöst ska undersöka vad som är det bästa för den enskilda individen. Det som är viktigt är att inte människor kommer i kläm. Huruvida det går via försäkringar, som vi i så fall kommer överens om med arbetsmarknadens parter, eller via staten tycker jag att utredningen får ha fria händer att lägga fram förslag om.

Kalle Larsson (V)

Anf. 40 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Det är ju sällsynt att det i politikens värld finns något som är förutsättningslöst. Det finns alltid förutsättningar och utgångspunkter för en politisk diskussion, så också för en utredning. Den förutsättning som statsministern än så länge har beskrivit är, och jag citerar från protokollet den 13 november, det handlar om socialförsäkringarna: "Det är möjligt att vi där måste göra en reform av samma slag som vi har gjort i pensionssystemet, det vill säga att vi har en basal finansiering från samhället och därutöver avtalsfinansierade tillägg och att det på toppen kan finnas en individuell försäkring." Jag ställer inte frågan för att Birgitta Carlsson ska säga att det är väl bra att utreda. Det kan man alltid säga. Det är väl bra att utreda så att vi får veta mer, och kanske blir det precis vår modell som går hem. Nej, jag ställde frågan mycket specifikt. Är Birgitta Carlsson och Centerpartiet beredda att medverka till att man privatiserar delar av sjukförsäkringen? Eller är Birgitta Carlsson beredd att gå den andra riktningen, vilket vi har lagt fram förslag om, att i stället se till att det är det generella, det gemensamt finansierade som är huvudregel och att vi steg för steg motar bort de privata inslagen i försäkringen? Det är egentligen en konkret fråga. Är Birgitta Carlsson beredd att ha ett system där inkomstskillnader förstärks genom socialförsäkringssystemet? Eller är Birgitta Carlsson beredd att medverka till det system som är det som arbetarrörelsen, emellanåt tillsammans med Birgitta Carlssons parti, har byggt upp med en generell välfärd som finansieras gemensamt genom skatten och som kommer människorna lika mycket till del enligt inkomstbortfallsprincipen?

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 41 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! När det gäller trygghetssystemen har ju vi från Centerpartiet ganska många gånger diskuterat det här med att ha en rejält tilltagen grundtrygghet. I vårt förslag höjer vi ju golvet upp till 200 kr. Det är för att vi är väldigt angelägna om att de som är i störst behov av samhällets stöd också ska få det. Precis som jag sade i mitt anförande anser vi att det är viktigare att förbättra, att höja golvet, än att hela tiden se till att den som har högre inkomster garanteras att få ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen när man är i behov av stöd från samhället för att man inte kan arbeta av någon anledning. Vi tycker att grundtryggheten är viktig, och vi måste se till att ersättningen ligger på en skälig nivå. Det kommer naturligtvis också att finnas privata lösningar som tar hand om "toppen" av nivån. Redan i dag finns många som av olika anledningar försäkrar sig, och jag tror att den lösningen kommer att finnas även i framtiden. Men grundtryggheten ska samhället stå för.

Mona Jönsson (Mp)

Anf. 42 Mona Jönsson (Mp)

Herr talman! Ohälsan är det stora samtalsämnet på olika håll i landet. Många människor har drabbats av långtidssjukskrivningar och sedan hamnat i sjuk- och aktivitetsersättningar. Just nu får 502 300 personer sjuk- och aktivitetsersättning, vilket är 19 400 fler än vid denna tid förra året. Det är ett ofattbart stort antal människor. Göteborgs stad hade vid utgången av förra året ungefär 475 000 invånare. Tänk er att alla i Sveriges andra stad, plus några till, gått sjukskrivna på en och samma gång. Skulle vi inte ha reagerat starkare då? Man kan undra varför så många säger att de inte vet vad som ska göras åt detta fenomen. Läkare säger att många med diffusa symtom är sjukskrivna och att de inte vet hur de ska handskas med dem. I stället fortsätter de att sjukskriva om och om igen. Många behöver vara sjukskrivna länge, visst, men jag tror att det finns många som skulle behöva mer hjälp att reda ut varför det gått snett, varför de är sjukskrivna. Många vet redan vad om gick fel men inte hur de kan få den hjälp de behöver. Ingen är egentligen intresserad av att fråga de sjukskrivna vilken hjälp de själva tror skulle behövas för att de ska kunna komma tillbaka i arbete. Miljöpartiet har i många år drivit frågan om fler beteendevetare till vårdcentralerna för att avlasta läkarna. De sjukskrivna skulle på så sätt få bättre hjälp att snabbare komma till rätt rehabilitering eller komma underfund med hur de kan förändra sin tillvaro. Det är nämligen inte bara arbetslivet som ligger bakom de höga sjukskrivningstalen. Tempot i hela samhället är uppskruvat. Man hinner inte med familj, hem och arbete - och dessutom få lugn och ro för att kunna ladda batterierna igen. Som vi sett är kvinnor överrepresenterade i sjukskrivningstalen. I veckan kom en redovisning av en fem år lång studie av landets alla 115 000 kommunalt anställda vårdbiträden och undersköterskor inom äldre- och handikappområdet. Studien är gjord av Lotta Dellve vid Institutionen för arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Den visar att kvinnor får sjukersättning fyra gånger så ofta som män och är långtidssjukskrivna dubbelt så ofta som män inom samma yrke. Mycket handlar om både den psykiska och fysiska belastning som arbetet innebär. Dels är vårdtagarna äldre och sjukare än förr, dels behövs bättre utbildning i arbetsmiljöfrågor. Man gjorde också en delstudie som visade att av 400 personer som hade förtidspension skulle många ha velat och kunnat arbeta om arbetsuppgifterna hade anpassats till individen. Vad vill jag då säga med att referera till denna studie? Jo, jag tror att den kan vara en vägvisare till vad som hade kunnat undvikas, bland annat om vi inom den offentliga sektorn haft fler chefer och arbetsledare som var intresserade av sina medarbetare - inte bara av att budgeten följdes, om det funnits ett fungerande arbetsmiljöarbete, en bra företagshälsovård, fler beteendevetare inom vården samt rehabilitering med inriktning på kvinnors och mäns olika behov. Dessutom skulle vi behöva en bättre samverkan mellan myndigheter. Exempelvis behövs samverkan i större omfattning mellan Riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsmyndigheterna. En utredning bör snarast tillsättas för att ur ett individperspektiv underlätta rehabilitering och se vilka möjligheter det finns för effektivisering, sammanslagning och samverkan mellan myndigheterna. Herr talman! Alltfler människor upplever en elöverkänslighet av varierande grad. Orsaken till dessa besvär har diskuterats flitigt, och inte sällan har den enskilda människan hamnat i kläm och behandlats på ett icke-värdigt sätt. Vissa försäkringskassor godkänner heller inte elöverkänslighet som sjukdom, och drabbade kan därmed inte få elöverkänslighet klassad som arbetsskada så att arbetsgivaren kunde vidta nödvändiga åtgärder och den sjuka komma i arbete igen. Slutligen anser jag att vi på alla nivåer i samhället måste hjälpas åt så att inte fler människor hamnar i långtidssjukskrivningar. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservationer 41 och 48.

Birgitta Carlsson (C)

Anf. 44 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! Jag fick delvis ett svar på min fråga till Kerstin Kristiansson Karlstedt, men jag kan ställa några fler frågor. Finns det inga funderingar på att komma med ett mer rättvist förslag när det gäller ersättning till egenföretagarna? Kerstin Kristiansson Karlstedt talade om alla människors vilja att arbeta. Om det ska vara gynnsamt för företagare ska de inte kunna missgynnas på det sätt som sker i dag om de blir sjuka. Det händer ju att en och annan drabbas, även om sjuktalet är väldigt lågt bland egenföretagarna. Men då får de bara 70 % i ersättning, trots att de betalar in lika mycket till systemet som betalas in till anställda, därför att detta slås ut på veckans alla dagar. Det är åtskilliga företagare som har varit sjuka och som har drabbats av detta som har hört av sig och påtalat hur orättvist detta är. Jag tycker att det är riktigt att arbetsgivarna har ett stort ansvar för att se till att de har en bra arbetsmiljö. Och det har vi i Sverige i dag med de krav som ställs. Men det händer också att människor drabbas av någonting på fritiden som leder till att de sjukskrivs, men ändå drabbar det företagarna. Det känns definitivt inte rättvist att arbetsgivare ska belastas med den tredje sjuklöneveckan, rehabiliteringsinsatser och annat när människor råkar ut för en olyckshändelse på fritiden. Det är viktigt att man ser till helheten när man gör dessa bedömningar.

Herr talman! Vi kristdemokrater tycker definitivt att arbetsmiljöfrågorna och det förebyggande arbetet är oerhört viktiga. Vi kritiserar regeringen för dess ensidiga fokusering på de ekonomiska drivkrafterna, som Kerstin Kristiansson Karlstedt väljer att kalla det här för. Det låter ju lite mer aptitligt än att säga vad det egentligen handlar om här, nämligen att övervältra kostnaderna på arbetsgivarna även för skador och sjukdomar som inte är relaterade till arbetslivet. Varannan långtidssjukskriven säger faktiskt att hans eller hennes situation inte beror på arbetslivet. Jag undrar om Kerstin Kristiansson Karlstedt på full allvar menar att det svenska arbetslivet har blivit så extremt mycket sämre sedan 1997 att det motiverar en fördubbling av ohälsokostnaderna. Kan det verkligen vara så att arbetsmiljön under de senaste sex åren har förändrats så dramatiskt att sjukskrivningarna har ökat så enormt? Så kan det naturligtvis inte vara, utan detta är naturligtvis ett sätt för regeringen att budgetmässigt komma till rätta med problemet. Jag skulle vilja ställa en övergripande fråga: Tror Kerstin Kristiansson Karlstedt på fullt allvar att det är möjligt att uppnå målet om att halvera ohälsokostnaderna till år 2008 genom att ensidigt övervältra kostnadsansvaret på arbetsgivarna - behövs det inte en mer samlad politik som innefattar hela livspusslet?

Kerstin Kristiansson Kar (S)

Anf. 51 Kerstin Kristiansson Kar (S)

Herr talman! Jag tycker att vi har en helhetssyn när det gäller de här frågorna. Under mina åtta anmälda talarminuter försökte jag att någorlunda framföra det. Vi ser till människans hela livscykel. Vi ser till olika skeenden i livet, och vi ser till hur en dag sammantaget ser ut. Varför, Sven Brus, är det så att detta egentligen inte är en fråga - som ni ibland vill göra gällande - om att den offentliga sektorn är en dålig arbetsgivare? Det är inte det som det handlar om. Detta är en stor kvinnofråga. Det är kvinnorna som är mest utsatta. Trots att jag och, hoppas jag, Sven Brus tycker att vi lever i ett jämställt samhälle är det förvisso inte så. De kvinnor som under dagen står där i monotona och slitsamma jobb går sedan hem och sköter hem och barn, ibland också frisk man. Det gör att det i längden blir väldigt slitigt - därav utbrändheten, därav skador på rörelseorganen och så vidare. Lite grann är det detta som det handlar om, och det är också detta som lite grann kommer i skymundan. Vi ser till helheten. Vi kan inte lagstifta om hemmets frid men vi kan lagstifta om sådant som handlar om arbetstiden. Förvisso är vi en stor del av livet på vårt arbete.

Herr talman! Nu handlar debatten om utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom jämte en del motioner som väcktes under höstens allmänna motionsperiod. Vi moderater står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden, men för tids vinnande ansluter jag mig till yrkandet i reservation 6. Herr talman! Det ska vara gott att leva även när man gått i pension, men alltfler oroar sig alltmer för hur de ska klara ekonomin efter pensioneringen. Kvinnorna oroar sig mest. De pensioner som kommer att betalas ut beror på tillväxten, medellivslängden och inkomstutvecklingen, men då gäller det att vi har en tillväxt värd namnet. Herr talman! Jag gick förresten till Svensk uppslagsbok tryckt år 1955 för att se vad ordet ålderdom stod för. Där stod det: "Människan liksom andra levande varelser födes, tillväxer, når sin fulla utveckling, åldras och dör. Det finns ej någon skarp gräns mellan dessa olika utvecklingsstadier. I vissa avseenden börjar människan åldras, så snart tillväxtperioden avslutas. Det kan vara svårt att avgränsa normala åldersfenomen från sjukliga förändringar, som ofta uppträda vid högre ålder. Som en direkt följd av åldrandet kunna vissa förändringar i olika kroppsvävnader uppträda." Vid uppräkningen av hur våra organ kan drabbas sjönk mina axlar djupt ned, men så kom det: "Tack vare sin klokhet, baserad på ett långt livs erfarenhet, kunna de väl hävda sig i konkurrensen med de yngre, varför de ofta inta en ledande ställning i samhället." Pensionärer är allt en enastående resurs. Låt oss inte glömma det! Herr talman! Ålderdom är ingen sjukdom, men det är tur att forskningen gått framåt när livslängden ökar och befolkningen i Sverige - ja, i hela Europa - åldras. Vi står inför stora utmaningar då alltfler lever längre och helt naturligt ställer högre och berättigade krav på god livskvalitet. Jag tror till och med att de äldre på ålderns mångfärgade höst vågar visa varandra varma känslor långt upp i åldrarna och långt mer än tidigare. Där jag växte upp var käppen med silverkrycka en naturlig present redan på 50-årsdagen, men tiderna förändras och vi med dem. Herr talman! År 2003 har inneburit stora förändringar för många pensionärer då pensionsöverenskommelsen kom att gälla fullt ut för första gången. Pensionerna höjdes men kom samtidigt att beskattas på samma sätt som andra arbetsinkomster. Samtidigt ersattes det särskilda grundavdraget för pensionärer av det vanliga grundavdraget, vilket innebar att både summan på pensionen och skatten höjdes. Omläggningen från folkpension till garantipension går jämt upp för den som betalar så mycket som 34 kr i kommunalskatt. Herr talman! Vi moderater vill höja grundavdraget. Då skulle en vanlig garantipensionär redan nästa år få behålla ett par hundralappar extra varje månad, och det efter skatt. Med fullt utbyggt grundavdrag på 50 000 kr får samma pensionär nästan ett helt barnbidrag mer varje månad om man jämför med regeringens politik. Med moderat politik ska det inte bara vara möjligt att leva på sin lön, utan det ska också vara möjligt att leva på sin pension. Dagens tunga skattebörda leder bland annat till att pensionärer har svårt att förbättra sin ekonomiska situation med egna ansträngningar. Herr talman! Ett bra boende är viktigt för alla, och inte minst för pensionärer. För att kommunerna ska stimuleras till att boendet ska bli bra har m, fp och c i vår gemensamma reservation 52 framhållit att de äldre inte ska tvingas till boende i tvåbäddsrum. Tvåbäddsrummen byggs inte bort i den takt som önskas av pensionärerna och deras anhöriga. Jag citerar och upprepar därför vad Margit Gennser underströk i sin debatt i kammaren: "En säng i ett delat rum på en vårdinrättning är inte en bostad. Att använda ordet bostad på detta sätt är att göra våld på svenska språket." Herr talman! Landets pensionärer drabbas också av den orättfärdiga fastighetsskatten som har påverkat och påverkar de äldres trygghet högst påtagligt och negativt. Det här är en källa till stor oro. För många är bostaden den största och viktigaste investeringen i livet. Många pensionärer bor i dag i det småhus som de i många fall själva byggt och byggt ut allteftersom familjen växt. De äldre har i många fall satt som sin heder att betala av sina skulder och göra sig helt skuldfria för att kunna bo kvar i sitt eget ägandes hem även på ålderdomen. De känner därför extra hårt av både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. För en del innebär det till och med att man skattas bort från den bostad som man tillsammans har stretat ihop till och där man levt under samma tak i årtionden. Många har litat på de signaler som regeringen sänt ut om att arvsskatten mellan makar och sambor skulle försvinna. Att andas löften och sedan inte fullfölja är att svika. Arvsskatten är fortfarande högst verklig för dem som mister sin livskamrat också under denna höst. Vid nästan all annan beskattning kan individen själv välja tidpunkt för sin handling, men när det gäller sin dödsdag väljer man oftast inte själv. Många pensionärer berövas en stor del av de besparingar de försökt samla ihop till sin och sin makes ålderdom. Herr talman! Utformningen av bostadstillägget för pensionärer har verkat kostnadsdrivande på framför allt kommunernas hyressättning. Vi moderater vill att det generella bostadstillägget för just pensionärer ska vara 90 % för boendekostnader mellan 100 och 4 500 kr. För de pensionärer som har full BTP innebär sänkningen som mest 144 kr per månad, men det kompenseras av att vi höjer grundavdraget för alla pensionärer. Herr talman! Den som tidigare uppburit någon form av pension har fått den gamla pensionen omräknad till den nya. I pensionsöverenskommelsen betonades vikten av information om det nya systemet för att skapa trygghet i den stora förändring som det nya pensionssystemet innebär för många. Men det visade sig tidigt att pensionsbeskeden var svåra att tolka. Försäkringskassorna blev nedringda av oroliga pensionärer. Samtalen kom framför allt från dem som skulle få pensioner från mer än ett håll. Oron berodde på att beskeden kom i olika kuvert och på olika dagar. Informationen blev därför minst sagt både bristfällig och svårbegriplig. Alla pensionärer och blivande pensionärer måste som sagt ha rätt att få en bra och lättförståelig information. Det är viktigt att inse att inte minst de äldre är sårbara vid förändringar av ekonomin eftersom pensionen blir lägre än den tidigare lönen. Dessutom har många pensionärer små ekonomiska marginaler att leva av sedan skatten är dragen. Samarbete och samordning mellan olika pensionsutbetalare är en nödvändighet, liksom en enkel och redig information. Här har även regeringen ett ansvar. Herr talman! En mer samlad bild av pensionen kan kanske ges genom en Internetbaserad informationstjänst. Det kan vara ett sätt samla och därmed förbättra informationen. Men man kan inte utgå ifrån att den nya tekniken är alla problems lösning när det gäller information till äldre. Enligt riksdagens utredningstjänst var det så sent som i somras endast 17 % av landets pensionärer mellan 65 och 74 år som hade tillgång till Internet. Av dem mellan 75 och 84 år var det bara 5 %. Med andra ord har huvuddelen av dem som har pension inte tillgång till den nya tekniken. Detta måste tas med i beräkningen. En dataapparat är inte gratis. Många pensionärer ställer sig redan nu frågan: Erk du! Maja du! Var ska vi ta't? Herr talman! Jag vill avsluta anförandet med hälsningar till vårt kansli och alla andra i riksdagshuset med en önskan om en god jul och ett varmt tack för god service.

Bo Könberg (Fp)

Anf. 65 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! Det ämne vi nu ska diskutera heter ekonomisk trygghet vid ålderdom. I det sammanhanget har vi i Sverige genomfört ett nytt pensionssystem. Det bygger på sunda principer. Det handlar om att skapa ett system som är uthålligt för lång tid framåt. Vi har baserat det på den så kallade livsinkomstprincipen, det vill säga att de inbetalningar som görs har betydelse för pensionen till skillnad från det gamla systemet med 15- och 30-årsregler som innebar stora omfördelningar mellan individer. Några gånger var det åt rätt håll, från de mer välbeställda till mindre välbeställda, men många gånger gick det åt andra hållet. Den andra huvudprincipen har varit det vi har kallat för följsamhetsprincipen, det vill säga att uppräkningar av våra pensionsrättigheter och våra pensioner ska ha att göra med vad som händer i den totala samhällsekonomin. De ska var följsamma till den genomsnittliga löneutvecklingen per individ men också till det som händer med livslängden. Ovanpå det har vi lagt en fördelningspolitik som till skillnad från den gamla är tydlig, och jag tror att jag vågar säga att den går åt rätt håll på samtliga punkter i stället för som förut många gånger åt fel håll. Det handlar om att vi ger pensionsrättigheter för att ordna en garantipension. Vi ger pensionsrättigheter för att man ska kunna få pensionsrätt om man har vårdat barn, om man har gjort värnplikt eller om man har bedrivit högre studier; i det senare fallet en relativt låg ersättning ska sägas. Systemet innebär också att alla får del av vad som kan hända på kapitalmarknaden och inte bara vad gäller löneindexeringen. Jag ska återkomma till det. Det är en bättre information än någon gång tidigare om pensionerna. Vi har gjort ett system där de ekonomiska drivkrafterna - som ju har varit uppe i dagens debatt flera gånger - går åt rätt håll. Det som är bra för samhället ska vara bra för individen och det som är bra för individen ska vara bra för samhället. Inte minst gäller det vad som händer med pensionsrättigheterna om man arbetar längre. Många länder har inspirerats av vårt reformarbete. Fler kommer nog att göra det att döma av rapporter från olika länder bara de senaste månaderna. Vad gäller utfallet av pensionssystemet hittills har omväxlingen från folkpension till garantipension inneburit en förbättring för nästan alla, eller i några fall oförändrad pension. Den nya indexregleringen har inneburit en bättre ökning av pensionerna än vad den gamla prisindexeringen hade inneburit. Vad gäller dagens betänkande vill jag yrka bifall till reservation nr 52. Vi tar upp den fråga som redan har nämnts, nämligen det mycket märkliga förhållandet att man kan få bostadstillägg för något som kallas bostad men som i praktiken kan utgöras av en säng i ett tvåbäddsboende, något som man inte ens själv har önskat. Det är en fråga vi har drivit länge. Nu är det flera partier som säger att man inte vill ha det på det viset. I vårt särskilda yttrande som rör anslag har vi pekat på önskemål som vi haft länge och också drivit. Det handlar om att man ska få omställningspension i tolv månader om man blir änka eller änkling. Det lär komma, säger regeringen, men det tar litet längre tid än vad vi hade velat. Vi har också velat ha bort att man räknar in fritidshus när man bestämmer bostadstillägg för pensionärer. Allt detta finns omnämnt i vårt särskilda yttrande. Herr talman! Jag skulle vilja nämna något om ett annat partis förslag och reservation. Det gäller Vänsterpartiet som har en reservation som handlar om att man vill återställa pensionerna till 1990 års nivå. Om jag har läst tidningarna rätt har man dessutom demonstrationer och flygblad i samma ärende i dag, tror jag. I reservationen finns det felaktiga påståendet att pensionerna sedan 1990 har minskat med 10 %. Det är ett mycket vanligt påstående. Det är vida spritt, men det är icke desto mindre fel. Ofta har det dessutom fått formuleringen att pensionärerna skulle ha blivit av med en månadslön under de svåra och hårda åren på 1990-talet. De har drabbats, i likhet med alla andra, men omfattningen är helt felaktig. Det borde vara känt för personer som sysslar med pensioner här i riksdagen. Mer än hälften av de 10 % som nämns i Vänsterpartiets reservation är en direkt teknisk förändring i samband med skattereformen 1990/91. Det hade att göra med att man skulle se till att de pensionärer som hade högre pension inte dubbelkompenserades i samband med att det skedde en förskjutning inom skattereformens ram från direkt beskattning till indirekt beskattning. Det finns en antydan i reservationen om att Vänsterpartiet har förstått detta, men det är inte mycket mer än en antydan. Man nämner något om att det är fråga om skatteförbättringar som äger rum för alla eller i annat fall önskvärda förbättringar av pensionstillskott och de dåvarande bostadstilläggen. Jag får ändå intrycket av reservationen att något av det vi sagt i de tidigare debatterna har sjunkit in hos Vänsterpartiet. När vi om en stund får höra Vänsterpartiets representant i talarstolen vore det intressant om han ville utveckla detta, även om man inser att man på den här punkten sprider en vilseledande bild av verkligheten. Sveriges pensionärer har inte 10 % lägre pension i dag. De försämringar det är fråga om har inte ett dugg att göra med de sex procentenheterna i botten på den kalkylen. Det vore bra om den här debatten ledde fram till att Vänsterpartiet konstaterade detta och gick hem och tryckte om sina flygblad så att det blev en bättre koppling till den verklighet vi har. Sammanfattningsvis har nästan samtliga samhällsgrupper drabbats av att det gick dåligt i ekonomin under 1990-talet med den utveckling som då var, men det blir inte bättre av att man sprider vilseledande uppfattningar i tron att man lockar en och annan väljare med det.

Anita Sidén (M)

Anf. 64 Anita Sidén (M)

Bo Könberg (Fp)

Anf. 67 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! Jag har med intresse lyssnat på Kenneth Lantz anförande och även läst reservation nr 49. Vad gäller flexibel pensionsålder är vi rörande överens om målsättningen, det vill säga att vi som individer ska få ökade möjligheter till en sådan. Vi har försökt tillskapa det med hjälp av drivkrafter för detta inom det allmänna pensionssystemet. Vi har också fått möjlighet att skjuta upp tidpunkten för pensionen hur länge som helst inom det systemet. Detta är sedan årsskiftet kopplat till en rätt att stanna kvar på arbetsplatsen till 67 års ålder. Målen verkar alltså vara lika. Däremot är jag lite förbryllad över en del av förslaget. Det talas i reservationstexten om att deltidstjänst eller byte av arbetsplats med lägre lön inte bör försämra pensionsförmånerna. Det är möjligt att detta inte gäller det allmänna systemet. Det är lite oklart, och därför ställer jag frågan, för jag har lite svårt att se hur man får ihop det med den fina pensionsöverenskommelse som Kristdemokraterna, Folkpartiet och flera andra partier har gjort. Det problem som finns är väl annars att det inom avtalspensionerna ofta blir väldigt höga avgifter för arbetsgivarna för de sista åren. Vi har i en annan motion pekat på att bland annat detta har lett till att det nog är svårare än det skulle behöva vara för äldre att byta jobb. Riksdagens revisorer har också i en rapport gått igenom vad det innebär. Jag tror att en lösning snarare skulle vara att avtalspensionerna görs mera lika det allmänna pensionssystemet. Då ökar möjligheterna för äldre personer att få nytt arbete på en arbetsplats. Jag vet inte om Kenneth Lantz delar den uppfattningen, men jag är nyfiken på att få höra det.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 68 Kenneth Lantz (Kd)

Herr talman! Jag delar Bo Könbergs uppfattning i det här avseendet. För att förtydliga hur jag tänker vad beträffar att ändra lönen vill jag säga att det inte förs någon diskussion när man höjer lönen inför de sista åren. Då blir det extremt dyrt. Jag är i egenskap av försäkringstjänsteman fullt medveten om detta. Men om man skulle vilja gå ned gäller att det finns avtalspensioner som skulle ge lägre pension. Jag tycker att det är ohederligt att den som vill ge plats åt en yngre och kanske effektivare tjänsteman ska få gå ned i pension och även i lön. Lägre lön kan jag vara beredd på men inte lägre pension. Jag skulle i så fall vilja behålla pensionen från min arbetsgivare men få en lägre lön. Då ger jag möjlighet för någon annan att träda in på min tjänst.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 66 Kenneth Lantz (Kd)

Herr talman! Det är inte utan en viss känsla som jag äntrar talarstolen igen för att debattera utgiftsområde 11. När jag blickar ut över kammaren kan inte blicken annat än fastna borta hos Lennart Klockare - inte för att han på något sätt skulle ha uppnått pensionsåldern, utan för att mina tankar går tillbaka till alla debatter som vi under de senaste åren har haft om ekonomisk hjälp, inte minst till våra pensionärer och till änkorna. Vi ska inte gå in på några detaljer om just änkepensionen. Tacksamt nog kan vi konstatera att änkorna har fått det något bättre. En tillönskan om god jul såväl till Lennart Klockare som till änkorna är väl på sin plats. Jag sänder denna hälsning här från talarstolen i denna stund. I dag kan vi konstatera att Kristdemokraternas förslag angående änkepensionen fått en hyfsat god lösning. Vad beträffar våra pensionärer med låg pension konstaterar jag att regeringen gått oss till mötes till viss del. Det återstår ännu några steg för att helt och hållet trygga ekonomin för de ekonomiskt sett sämst ställda pensionärerna. Förutom att jag ställer mig bakom Kristdemokraternas samtliga motioner och yrkanden i detta betänkande samt vårt särskilda yttrande vill jag yrka bifall till reservation nr 49. Sven Brus har redan yrkat bifall till reservation 22. Sverige har sedan några år tillbaka ett nytt reformerat pensionssystem som vi ska vara stolta över. Visst kan det bli ännu bättre. Det erkänner vi nog litet till mans. Bara vetskapen om att fem partier enats om en pensionsuppgörelse är väl tryggt om något. Det finns därmed inte mycket för mig att tillägga avseende pensionsreformen. Men självklart ska jag ändå lyfta fram några punkter som Kristdemokraterna har aktualiserat genom motioner under hösten. Att bli pensionär är för många människor ett stort mål. Efter en lång arbetsinsats ska man få leva ett något enklare liv. Det är vad alla önskar. Men många människor vill av olika skäl inte avsluta sin yrkesbana vid en av staten fastställd tidpunkt. Jag är fullt medveten om att det blivit enklare och mer flexibelt än tidigare. För många i min egen bekantskapskrets har pensionsåldern endast inneburit ett friställande från den egna arbetsplatsen och en övergång till en annan arbetsgivare. Detta för att dessa människor ska få arbeta med det man har haft som önskemål. Jag skulle vilja slå ett slag för detta. Låt oss tänka oss en person som genom sin karriär nått en chefsposition och arbetat intensivt till strax före 60 års ålder. Krafterna tryter och önskan finns att få trappa ner i både tempo och ansvar. För denna grupp, som inte är så liten, skulle jag gärna se ett beslut om att pensionsåldern blir ännu mer flexibel. Egentligen förstår jag inte varför vi över huvud taget ska ha en fast pensionsålder. I USA kommer pensionspengarna vid 65 års ålder oberoende av om vi säger upp oss från arbetsplatsen eller inte. Man bestämmer själv om man vill fortsätta arbeta eller inte. Deras pensionssystem gör det möjligt att gå ned i ansvar och därmed i lön, men med bibehållen pensionsutbetalning. I de exempel som jag har sett blir inte beskattningen progressiv utan de extra inkomsterna är skattade i det egna löneläget och således även pensionen. Inför de kommande stora pensionärskullar som vi har att vänta i Sverige borde det vara fördelaktigt om vi kunde erbjuda 65-åringar att stanna kvar på sina arbetsplatser även om de önskar en annan arbetsuppgift på företaget. De skulle i så fall få behålla pensionsnivåerna även i de avtalspensioner som är knutna till de fem senaste inkomståren. Pensionen från vårt nya och reformerade statliga pensionssystem påverkas inte av detta, men jag tänker på de kompletterande avtalspensionerna. Arbetsgivarna borde kunna betala samma pensionsavgift för att behålla sina anställda några år till och därmed förbättra arbetsmarknaden och minska på trycket i pensionskontot. Herr talman! Det är inte med stolthet som jag lyfter fram den ekonomiska frågan angående våra pensionärer som i dag uppgår till närmare 500 000 personer. Det är människor som har arbetat och kämpat hårt i hela sitt liv. Många av dem har varit hemarbetande och fostrat barn. Andra har arbetat på den egna gården, på det egna företaget, i skogen eller liknande. I dag, som pensionärer, klarar de med nöd och näppe existensminimum. Det här är inte roligt. Det är en skam för oss här i kammaren, det är en skam för regeringen och det är en skam för Sverige, som just under dessa år har börjat förändra sitt pensionssystem, så att det blir bra och vettigt. Men fortfarande glömmer vi bort våra låginkomstpensionärer. Varför ska enskilda äldre tvingas konstatera månad efter månad att deras pengar inte räcker, att räkningar för TV-licens och tidningar, beloppet för högkostnadsskyddet för medicin och resor till och från sjukhuset står dem alldeles för dyrt? Detta är inte värdigt Sverige. Därför anser jag att vi måste fortsätta vårt arbete med att stärka ekonomin för dessa människor. De är inte så många, och de kommer aldrig att stå på Mynttorget med plakat, men de förväntar sig en förbättring och att vårt beslut i dag resulterar i ett agerande som gör att deras hushållskassa förstärks. I deras namn, herr talman, vill jag till Lennart Klockare ställa frågan varför vi inte har möjlighet att gemensamt enas om att stärka denna grupp med ett ordentligt stöd i form av ytterligare några hundra kronor mer i månaden. Kristdemokraterna anvisar i år 600 miljoner kronor och vädjar om hjälp för de pensionärer som lever under ganska knappa förhållanden. Tänk om deras julklapp skulle innehålla ett löfte om högre pension och en tryggare ålderdom! Det skulle kännas bra såväl för dem själva som för oss. Herr talman! Jag vill även i korthet nämna en gammal käpphäst för oss Kristdemokrater, nämligen tolv månaders omställningspension. När jag läser propositionen och betänkandet kan jag inte annat än glädja mig över att det långsamt går åt rätt håll. Men varför ska vi dra denna reform i långbänk? Är vi inte överens om att det ska vara tolv månader i omställningspension? Då behöver vi väl inte vänta till 2005. Låt oss i stället verkställa beslutet om att omställningspensionen ska vara i tolv månader och det per omgående, som vi från några partier har enats om. Vad är förklaringen till dröjsmålet? Är det endast nonchalans eller är det snålhet om att spara in den i sammanhanget lilla summan 50 miljoner kronor? Jag vill fråga: Vad har i detta sammanhang högre prioritet för regeringen? Jag yrkar bifall till reservation 49.

Bo Könberg (Fp)

Anf. 69 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! Jag tror att vi hamnar på samma problem och samma missförhållande, nämligen att avtalspensionerna är konstruerade på det här sättet och att flera av dem skulle tjäna på att härma det allmänna pensionssystemet, som ju är vad vi brukar kalla avgiftsbestämt i stället för förmånsbestämt. Det allmänna systemet innebär exempelvis att den som inte vill gå i pension vid 65 års ålder utan kanske vill arbeta halvtid mellan 63 och 67, ta ut pension under tiden och få ungefär samma pension resten av livet har möjlighet att göra det. Flexibiliteten har ju blivit väldigt mycket större. Men det som Kenneth Lantz pekar på är ett missförhållande som finns i ett antal avtalspensioner. Kenneth Lantz, jag och andra får väl i den allmänna debatten försöka påverka den här företeelsen och hoppas att det ska bli rättelse på den punkten.

Kenneth Lantz (Kd)

Anf. 70 Kenneth Lantz (Kd)

Herr talman! Helt kort: Jag ser fram emot ett samarbete i de här frågorna. Jag tycker att det är angeläget. Jag tror att det finns en möjlighet för Sverige och för många enskilda människor att få nyttja det här. Det skulle varmt välkomnas av många enskilda personer.

Kalle Larsson (V)

Anf. 71 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Man skulle kunna säga att ett samhälles anständighet kan mätas utifrån hur man behandlar sina äldre. Med den utgångspunkten är det lätt att konstatera att Sverige i dag är ett i stora stycken oanständigt samhälle. De äldre i landet har drabbats hårt av 90-talets nedskärningar i välfärden - nedskärningar, Bo Könberg, som inte varit nödvändiga om samhällets resurser i stället hade omfördelats. Pensionärsgruppen växer, och utsikterna inför framtiden ser allt annat än ljusa ut. Protester över pensionärernas försämrade villkor drar också över stora delar av Europa, där man nu bland annat efter svenskt mönster och ibland svenska besök värdeförsämrar pensionerna. Dessa förändringar faller väl in i den EMU-anpassning som många länder pressats till under de senaste åren, med stora nedskärningar i de offentliga utgifterna och försvagad välfärd som följd. Många pensionärer är i dag med all rätt besvikna och känner sig nedvärderade. Tilltron till det politiska systemet har skadats, och missnöjet med det nya pensionssystemet växer. Herr talman! På sätt och vis är det här en märklig debatt, för den budget som ligger till grund för dagens betänkande är ju, som jag sagt, framförhandlad mellan tre partier, men bara ett av dessa står bakom pensionsuppgörelsen. Det betyder att de tre partierna gemensamt står bakom de pengar som nu anslås också under detta utgiftsområde men i grunden har olika uppfattning om själva systemets konstruktion. Alltför ofta, herr talman, talas i denna kammare om enskildheter och enstaka detaljer. Alltför sällan talas det om grundläggande systemförändringar. Jag vill därför i dag ta tillfället i akt att presentera Vänsterpartiets syn på pensionssystemet i stort, dess begränsningar och dess inneboende konflikter. Herr talman! ATP-systemet var framvuxet ur en av svensk arbetarrörelses största och viktigaste klasstrider. Genom att slå sönder detta drar det nya pensionssystemet tillbaka det tidigare utställda löftet till pensionärerna om en viss pensionsnivå och urholkar solidariteten mellan dagens förvärvsarbetare och pensionärer. Så skapas nya och djupare klyftor mellan dagens gamla och dagens unga, mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare och mellan kvinnor och män. ATP-pensionärernas tillgångar kommer inte längre pensionärerna till del utan har använts för att täppa till andra hål i statsbudgeten, vilket vi i annat sammanhang har invänt mot. Resultatet av pensionsreformen blev, precis som vi befarade redan 1994, ett komplicerat, svåröverblickbart och administrativt dyrt system, som missgynnar stora delar av befolkningen. Den senaste tidens livbolagsskandaler har med all önskvärd tydlighet visat hur de som skor sig på pensionärernas bekostnad samtidigt slösar med spararnas pengar. Solidariteten har bytts ut mot ett godtyckligt formulerat pensionsspel utan möjlighet till politiskt ansvarsutkrävande, och detta avgörande systemskifte har genomförts utan någon egentlig på ett djupare plan demokratisk förankring. Herr talman! Det nya pensionssystemet bygger på orealistiska förväntningar på aktiemarknaden, och den demografiska utvecklingen vittnar om att systemet kommer att belastas hårt framöver. Pensionsfonderna har förlorat stort på börsen, och mycket talar för att pensionerna kommer att bli avsevärt lägre i framtiden än vad som anges i de orangea kuverten. Att förvaltningen av den enskildes pension hänvisas till banker och försäkringsbolag och att kortsiktiga och spekulativa intressen styr placeringarna kan innebära vinst för några få på kort sikt, men på längre sikt en minskad välfärd för det stora flertalet. Mänsklig värdighet görs till en fråga om börsens värdeförändringar. Herr talman! De stora förlorarna av pensionsreformen är arbetarklassen men också kvinnor som grupp. Den diskriminering som drabbar kvinnor på arbetsmarknaden reproduceras i pensionen eftersom denna anpassats efter ett manligt arbetslivsmönster. Kvinnor utför mer obetalt arbete och har därför mindre utrymme för lönearbete. Kvinnor arbetar oftare än män deltid och betalar därmed för sin egen arbetstidsförkortning med lägre lön och pension. Det nya systemets syfte påstås visserligen vara att motivera arbetstagare att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Problemet är bara att kvinnor - och ibland också män - med låga löner, arbetsuppgifter som sliter ut kropp och själ och med stor andel dubbelarbete sällan orkar arbeta ens till 65 års ålder. Det gör att möjligheten för en metallarbetare eller för en undersköterska att höja pensionen genom ytterligare års förvärvsarbete förblir i allt väsentligt teoretisk. Herr talman! När pensionärernas villkor försämras måste någon kunna ställas till svars. Den automatiska broms som har byggts in för att anpassa pensionssystemet till demografiska och ekonomiska förändringar befriar i realiteten politikerna från obekväma ställningstaganden mellan att öka beskattningen av de förvärvsarbetande eller att sänka pensionerna. Vi menar att förändringar i systemet ska hanteras genom aktiva beslut - många gånger säkerligen svåra aktiva politiska beslut, till exempel om tillfälliga avgiftshöjningar - som också politiskt kan prövas. Dagens förvärvsarbetare betalar via avgiften för dagens pensioner och ska kunna förvänta sig samma solidaritet när han eller hon blir pensionär. På så vis värnar tillfälliga avgiftshöjningar den solidariska omfördelningen mellan generationer som är nödvändig för pensionssystemets hållbarhet och trovärdighet. Herr talman! Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är pensionärer. Vi anser att det är hög tid att kompensera pensionärerna för de tunga lass de dragit under 90-talet. De förbättringar som sedan dess har genomförts för pensionärer är välbehövliga - vi har noterat de förbättringarna, Bo Könberg - men de är alltför små. Först med ett faktiskt återställande av pensionerna kan vi lämna 90-talets kris bakom oss på ett sätt som kan kallas rimligt. Jag vill, samtidigt som jag står bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer, yrka bifall till reservation 50 under punkt 48. Det är dags, herr talman, att också i Sverige ifrågasätta själva grunden i det nya pensionssystemet. I de länder där det här systemet nu står förebild genomförs massprotester mot pensionssystemen. Människor agerar för att de vet att deras egen välfärd bygger på att de själva tillvaratar sina rättigheter, att inga politiker i borgerliga eller socialdemokratiska partier kommer att göra det åt dem. Vi vet i dag att Sverige och västvärlden i övrigt är rikare än någonsin. Samtidigt ser vi hur pengarna inte påstås räcka till för en rimlig välfärd för vanligt folk, för vanliga pensionärer. Det är väl därför också dags att vara inte bara systemkritisk mot pensionssystemet utan också systemkritisk i ordets verkliga bemärkelse. Om det kapitalistiska systemet inte har råd med en fungerande välfärd för alla, då har vi inte råd med kapitalismen.

Bo Könberg (Fp)

Anf. 72 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! Kalle Larssons avslutning om kapitalismen förvånade väl ingen i denna kammare. Vad som möjligen var mera förvånande var att han i sitt anförande tydligen ställde sig på barrikaderna mot alla förändringar av pensionssystem i Europa över huvud taget. För den som känner till något om hur pensionssystemet ser ut i Italien och hur det kommer att gå om man inte reformerar det var det väl ett intressant konstaterande från Kalle Larssons sida. Det var många, många fel. Jag kan ta upp några stycken. Det sades att det nya pensionssystemet missgynnar kvinnor. Det har utretts av Kvinnomaktsutredningen långt efter Pensionsutredningens betänkande 1998 huruvida det nya pensionssystemet skulle ge kvinnor sämre pension än män jämfört med det ATP-system som Kalle Larsson hyllar, och man kom fram till att så inte var fallet. Herr talman! Jag tog upp ett par frågar redan i mitt anförande före Kalle Larssons just för att han skulle få möjlighet att kommentera dem, men nu får han fler chanser att göra det i ett par inlägg. Den ena frågan är: Är vi överens om att när skattereformen genomfördes såg man till att pensionärer med högre inkomster inte dubbelkompenserades utan bara kompenserades en gång, och att det förklarar sex av de tio procentenheter som Kalle Larsson pratar om? Den andra frågan är ännu mer intressant att ställa till en vänsterpartist som gärna bär röd stjärna. Är det så att vi andra har fel som tror att kapitalmarknaden i framtiden kommer att ge något liknande det som den gett de senaste 70 åren, det vill säga mer per år än vad löneindexeringar ger? Det som förenade de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna på den här punkten var att vi trodde att pensionerna skulle bli högre, eftersom aktiemarknaden de senaste 80 åren har utvecklats med 6-7 procentenheter realt om året, och att vi ville att alla skulle vara med. Varför vill inte Kalle Larsson att alla ska vara med?

Kalle Larsson (V)

Herr talman! Livsvillkoren för barn ser helt olika ut, och därför måste också lösningarna vara mer flexibla och anpassade efter individen. För barnets bästa och för förståelse om vad ansvar för ett barn innebär är det viktigt att båda föräldrarna är delaktiga i barns uppväxt. Kvinnor och män måste dela på tiden då barn som bäst behöver sina föräldrar. Många av de pappor som har varit hemma under småbarnsåren säger att de lärt sig enormt mycket och att de nog blivit en helt annan och mognare människa än om de inte hade varit hemma med barnen. Frågan om hur länge kvinnor och män ska vara hemma hos sina barn får inte enbart bli en jämställdhetsfråga, utan det är barnens rätt till båda sina föräldrar som är viktig. Jag vill understryka vikten av att vi kvinnor också låter männen ta del av och ta ansvar för hem och barn. Jag tror också att förhållandena ute i arbetslivet kommer att bli mycket bättre om vi ställer fler krav på att kunna förena arbete, familj och fritid. Miljöpartiet anser för övrigt att det är viktigt med en generellt sänkt arbetstid. Det är inte bara de riktigt små barnen som har rätt till tid med de vuxna. Den rätten måste också alla ungdomar ha. En generell arbetstidsförkortning ger förutsättningar för daglig samvaro. De ekonomiska villkoren för barnfamiljer kan se mycket olika ut, och Miljöpartiet välkomnar det arbete som påbörjats inom Regeringskansliet vad gäller barn som lever i så kallade ekonomiskt utsatta familjer. Vi välkomnar också höjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen till 180 kr per dag. Miljöpartiet vill också, när så är möjligt, utöka föräldrapenningen till 18 månader. Miljöpartiet anser vidare att barnbidraget ska kunna delas mellan särlevande föräldrar när barnet bor lika mycket hos varje förälder och föräldrarna har gemensam vårdnad. Socialdepartementet avser att se över detta, och vi ser fram mot en sådan redovisning. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under utgiftsområde 12 i betänkandet.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 116 Annika Qarlsson (C)

Annika Qarlsson (C)

Anf. 118 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Vad jag förstod av Mona Jönssons inledning lät det som att hon inte var speciellt positiv till kvotering. Jag skulle vilja höra dig uttrycka vilken inställning ni har när det gäller detta arbete framöver. Är det någonting som ni tycker är värt att fundera över, eller har ni redan kommit fram till att det finns många andra vägar som man måste försöka med innan man föreslår något sådant?

Mona Jönsson (Mp)

Anf. 119 Mona Jönsson (Mp)

Herr talman! Vi har inte tagit slutgiltig ställning till det. Men däremot har vi sagt att man bör ha minst tre månader var.

Mona Berglund Nilsson (S)

Anf. 120 Mona Berglund Nilsson (S)

Herr talman! En ny debatt har seglat upp om föräldraledigheten. Det är lätt att i ivern greppa enkla lösningar och slutsatser som kan finnas till hands. Men det är ingen helt enkel fråga. Det är bara att medge. Debatten får oss att åter en gång damma av barnperspektivet såväl som jämställdhetsperspektivet. Det välkomnar jag. Jag medger att jag tillhör en generation med föräldrar som uppbar de gamla könsrollerna, könsroller som i dag är mindre tydliga men som vi ibland blir påminda om att de fortfarande finns, och på en del områden tydligare än på andra. På 1950-talet var det i regel en person, oftast mannen, som stod för försörjningen - i undantagsfall både mor och far. Men regel var att hustrun skötte hem och barn. Kvinnorna var därför i beroendeställning i förhållande till männen. Allt detta präglar naturligtvis i någon mening. Kvinnans egentliga frigörelse kom först med särbeskattningens införande år 1971, följt av en föräldraförsäkring som vi sedan successivt har byggt ut och naturligtvis också tillgången till den offentliga barnomsorgen. Den undersökning som förra veckan presenterades om mäns och kvinnors syn på uttag av föräldraledigheten genererar en rad nya frågeställningar, kanske mer än vad den ger svar. Men det är bra eftersom det får var och en av oss att rejält tänka till. Ett undersökningsresultat var exempelvis att de flesta föräldrar, både mammor och pappor, är nöjda med hur de i dag delar på föräldraledigheten trots att de inte delar lika. Samtidigt bör man fråga sig vad som menas med "nöjda" och i förhållande till vad. Om man, som jag gör, mycket gärna ser en utveckling mot att föräldrar delar lika på ledigheten och därmed på ansvaret för omsorgen om barn och hem, blir man först nedstämd av de siffror som rapporten visar - nedstämd därför att det skulle ha varit glädjande om en större andel pappor och mammor tydligt hade uttalat att de ville dela mer lika. Först blir jag alltså lite nedstämd men efter ett tag kommer tankar som snarare gör mig ivrig att gå vidare och skapa fler förutsättningar för både män och kvinnor att dela mer lika men också att bättre kombinera förvärvsarbete och fritid med ansvar för hem och barn. Jag väljer att stanna upp vid det senare. Låt oss tänka att vi fortfarande saknar några grundläggande förutsättningar innan föräldrarna frivilligt och med glädje kommer att vilja dela lika. Vad är det då som fattas? Vilka ytterligare förutsättningar behövs det? Ja, det behövs fler incitament för att pappor i större utsträckning ska lockas av föräldraledigheten, och det behövs fler incitament av olika slag för att kvinnor ska känna en mening med att lämna över efter halva föräldraledigheten och gå ut i förvärvsarbete igen. Det behövs också fler aktiva åtgärder från arbetsmarknadens parter och framför allt från arbetsgivarna för att göra det mer attraktivt för kvinnor att tidigare än som i dag är fallet gå tillbaka till arbetet efter barnledigheten. Arbetsgivarna måste tänka om och se föräldrar, även presumtiva föräldrar, som en tillgång - inte som en belastning. I våras presenterade Finansdepartementet en rapportbilaga till departementets långtidsutredning. Där konstaterades följande: "Arbetsgivarna sorterar bort dem med störst frånvarorisk och det är kvinnor eftersom de föder barn och tar ut mest av föräldraledigheten." Är det så i dag, år 2003, då är det oacceptabelt. Så här får det inte vara! Som individer har vi självklart ett eget ansvar. Därför behövs det vid sidan av samhällets konkreta insatser en diskussion om värderingar. För att vi ska få en förändring i riktning mot ett mera lika uttag i föräldraledigheten mellan pappor och mammor behövs det inte bara ekonomiska incitament utan också en diskussion som omvandlar våra värderingar och normer i praktisk handling. Jo, detta handlar lika mycket om barnens bästa. Kvinnor måste ge avkall på att ensamma göra anspråk på barnens första tid. Kvinnor måste dela med sig mer av barnledigheten till männen. Det är inte en självklarhet för mamman att få uppleva tillkomsten av det första blåmärket, de första stapplande stegen eller det första pratet. På samma sätt är det inte en självklarhet för pappan att vara den förvärvsarbetande, med större möjligheter att göra karriär och kamma hem flest pensionspoäng. Vi kan kalla både föräldraledigheten och förvärvsarbetet för förmåner lika gärna som vi talar om ansvar och plikt, för det handlar om båda delarna - två lika viktiga delar där inte den ena eller den andra ska förbehållas bara det ena könet. Konkreta åtgärder för att motivera mer lika uttag av försäkringen tillsammans med påverkan av attityder tror jag kommer att leda till en ökad jämställdhet i vårt land. Låt oss titta på förutsättningarna och på vilka konkreta åtgärder som ska vidtas för att förändra det snedfördelade uttaget av föräldraledigheten. Och låt oss först därefter, när möjligheterna är uttömda och prövade, aktualisera frågan om ett införande av en individuell föräldraförsäkring där det lagstiftas om lika uttag. Lika viktigt är alltså att vi har ett barnperspektiv i dessa frågor. Det handlar lika mycket om barnen som om föräldrarna. Barn behöver mycket tid med båda föräldrarna. Speciellt små barn behöver omsorg och känslomässig kontakt. Det handlar om barnens rätt att ha tillgång till båda föräldrarna. Ett barnvänligt samhälle måste därför ge båda föräldrarna goda möjligheter att tillåtas vara föräldrar och att samtidigt yrkesarbeta. Jag tillåter mig att backa lite grann och se vad som redan gjorts på barn- och familjepolitikens område. Där kan vi se att vi har lagt en mycket god grund att nu bygga vidare på. Trots brister tillhör Sverige de länder i världen som sammantaget har nått längst avseende jämställdheten och en väl utbyggd barn- och familjepolitik. Jag vill understryka att vi har gjort mycket inom detta utgiftsområde under de senaste åren. De senaste åren har vi infört maxtaxa i barnomsorgen och i skolbarnsomsorgen. Vi har höjt barnbidraget i två omgångar. Vi har höjt grundnivån för föräldrapenningen. Den 1 januari 2004 höjer vi grundnivån ytterligare, från 150 kr till 180 kr. Två pappa- och mammamånader har införts i föräldraförsäkringen. Nu utreds också barntillägg för studerande med barn. Sedan tidigare är en höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen aviserad av oss, att införas när vår ekonomi så tillåter. De senaste årens förstärkningar för barnfamiljer har klart ökat tryggheten för gruppen som helhet. Trygga människor vågar - vågar forma sin framtid och vågar skaffa sig barn och familj. Det är därför glädjande att, som vi redan för ett år sedan kunde konstatera, barnafödandet har stigit avsevärt, att den tidigare negativa trenden äntligen har vänt. Den kursändring i familjepolitiken som förordats från borgerligt håll blir därför missvisande. Det finns inget stöd för den sortens förslag. Men fortfarande finns det ett stort stöd hos allmänheten för en generell välfärdspolitik som sätter trygghet och rättvisa före stora skattesänkningar. Detta har, visar den socialdemokratiska barn- och familjepolitiken, hög legitimitet bland Sveriges befolkning. För oss socialdemokrater är den generella välfärdsmodellen grundläggande för rättvisa, trygghet och jämlikhet. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Mona Berglund Nilsson (S)

Herr talman! Det är mycket intressant att höra Luciano Astudillos tankar och funderingar på det här området. Vi i Centerpartiet har en önskan om att en strategi ska upprättas just för att stötta kommunerna och primärvården med den här kompetensen. Precis som Luciano Astudillo säger varierar det mycket runtom i landet. Det finns ställen där man är otroligt duktiga på det här, men det finns också ställen där man inte alls möter de blivande föräldrarna i detta tidiga skede. I det skedet har man stor möjlighet att påverka valen framöver. Luciano Astudillo, du och jag tillhör olika partier. Jag hoppas att du tar med dig dessa tankar och förvissar dig om att arbetet pågår, så att man också initierar de här delarna. Jag skulle också gärna vilja höra lite om hur du ser på arbetsmarknadens villkor och hur de påverkar om man som mamma eller pappa väljer att stanna hemma eller ta del i arbetslivet. Jag antar att du har en del erfarenheter även på det området.

Luciano Astudillo (S)

Anf. 145 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Jag kan försäkra Annika Qarlsson om att många socialdemokrater är angelägna om att få till en förändring på det här området. Om det behöver vi inte orda så mycket. Jag tror att det behövs en helhetsöversyn, och därför är jag så glad över att utredningen ska tillsättas, så att man ser över föräldraförsäkringen för att uppmuntra båda föräldrarna att vara hemma med barnet så tidigt som möjligt. Vad gäller erfarenheter från arbetsmarknaden är jag i en speciell situation i och med att jag sitter i riksdagen. Det är ju inte en normal arbetsmarknad. Man kan i och för sig konstatera det som också många utredningar pekar på, nämligen att inkomstklyftorna börjar just vid den tid då barnet föds. Det är då männen gör lönekarriär och ökar sina löner mest, och det är då kvinnorna börjar halka efter. Det är klart att situationen på arbetsmarknaden är viktig också. Det är positivt att Berit Andnor var mycket tydlig om att arbetsmarknadens parter har ett viktigt ansvar här. Det är bra, för vi lagstiftare måste sätta press på arbetsmarknadens parter, så att de tar sitt ansvar.

Annika Qarlsson (C)

Anf. 146 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Om jag förstår dig rätt, Luciano Astudillo, så förordar du inte kvotering. Jag vill trycka på en ytterligare sak som jag vill att ni ska ta med er in i arbetet. Du var inne på att arbetsmarknadens parter har ett ansvar. Man kan se att det finns tydliga krav på mannen om att han ska gå upp i tid och ägna mer kraft åt arbetet. På samma sätt diskrimineras kvinnan redan under graviditeten men också under föräldraledigheten. I det arbetet är det viktigt att man får med sig arbetsmarknadens parter. Jag hoppas att man tar initiativ i de här frågorna, så att det tydligt framgår. Jag vet att det kanske inte är så lätt för dig att göra det. Berit var ju öppen även för detta. Jag hoppas att det kommer sådana initiativ.

Luciano Astudillo (S)

Anf. 147 Luciano Astudillo (S)

Herr talman! Jag sitter i arbetsmarknadsutskottet, och vi har där under hösten haft ett seminarium om löneskillnader där just föräldraledighetsfrågan diskuterades väldigt mycket. Visst kan man ta initiativ på olika sätt för att sätta press på arbetsgivare och fackföreningar, alltså arbetsmarknadens parter. Jag tror att det är farligt att låsa fast sig vid en bestämd lösning och till exempel avvisa individualisering fullt ut redan nu, när vi ska tillsätta en utredning. I och för sig tror jag att kvotering i dagsläget är helt omöjlig. Opinionsundersökningar från den senaste tiden pekar på att det skulle vara helt fel väg att gå. Men vi måste hitta sätt att uppmuntra ett mer delat föräldraskap från början. Det är bra för barnen att ha båda föräldrarna närvarande tidigt. Det är också bra för oss föräldrar att ha sådan närhet till våra barn. Det ska inte bara vara en kvinnlig rättighet. Det ska också vara vår rättighet som män att få ha den närheten till våra barn, för det är en helt underbar period i livet. Det utvecklar också andra delar av ens personlighet, måste jag säga. Dessutom är det bra för tillväxten. Jag är också helt övertygad om att det kommer att hjälpa oss att få bukt med ohälsoproblemen. Därför är det mycket bra att den här utredningen kommer till stånd. Jag hoppas att den kommer med många positiva förslag.

Beslut

Beslut: 2003-12-11

71 förslagspunkter, 58 acklamationer, 13 voteringar

Protokoll med beslut

2003-12-11

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2003/04:102

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf327 yrkandena 1, 2 och 6, 2003/04:Sf340 och 2003/04:Sf397 yrkande 1.

Reservation 1 (fp)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (fp)
s	131	0	0	13
m	0	0	47	8
c	1	0	16	5
fp	0	38	1	9
kd	0	0	31	2
v	24	0	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	169	38	95	47
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i motivfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (v)
s	131	0	0	13
m	0	0	47	8
c	1	0	17	4
fp	1	0	38	9
kd	1	0	30	2
v	0	24	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	147	24	132	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ökande privata försäkringar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf242 yrkande 1.

Reservation 5 (v)

3. Utlandsstuderandes försäkringstillhörighet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf285 och 2003/04:Sf362.

Reservation 6 (m)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (m)
s	131	0	0	13
m	0	47	0	8
c	18	0	0	4
fp	39	0	0	9
kd	31	0	0	2
v	24	0	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	256	47	0	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Gränshinder i Norden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf284, 2003/04:Sf324 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:A240 yrkandena 1 och 2.

Reservation 7 (m)

5. SGI under uppbyggnadsskedet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf382, 2003/04:N348 yrkande 2 och 2003/04:N414 yrkande 2.

6. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för egenföretagare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234 yrkande 1, 2003/04:N329 yrkande 12 i denna del och 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del.

Reservation 8 (m, c, fp)

7. SGI och sexmånadersgränsen för egenföretagare m.fl.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf234 yrkande 3.

Reservation 9 (m)

8. Egenföretagares karenstid

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:N414 yrkande 3.

9. Tillfällig föräldrapenning för egenföretagare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234 yrkande 2, 2003/04:Sf385, 2003/04:N329 yrkande 12 i denna del, 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del och 2003/04:A307 yrkande 18.

Reservation 10 (m, c, fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (m, c, fp)
s	131	0	0	13
m	0	47	0	8
c	0	18	0	4
fp	1	38	0	9
kd	30	1	0	2
v	24	0	0	6
mp	12	0	1	4
-	0	0	0	0
Totalt	198	104	1	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Makars SGI

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf235.

Reservation 11 (m)

11. Konstnärers socialförsäkringsskydd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 14 och 2003/04:Kr254 yrkandena 8, 9 och 14.

Reservation 12 (m)

12. Studiesociala utredningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub390 yrkandena 10 och 24, 2003/04:Ub463, 2003/04:Ub513 yrkande 1 och 2003/04:Ub516 yrkandena 1 och 2.

Reservation 13 (kd)
Reservation 14 (c)

13. Postdoktorala studier

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf232 och 2003/04:Ub385 yrkande 8.

Reservation 15 (m)

14. Studier och deltidssjukskrivning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf205, 2003/04:Sf256 och 2003/04:Sf290.

Reservation 16 (m)

15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289 yrkande 2, 2003/04:Sf327 yrkande 4 och 2003/04:Sf358 yrkande 5.

Reservation 17 (m)
Reservation 18 (fp)
Reservation 19 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 18 (fp)
s	131	0	0	13
m	0	0	47	8
c	0	0	18	4
fp	0	39	0	9
kd	31	0	0	2
v	24	0	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	199	39	65	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Orsaker till ohälsan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf287 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf289 yrkande 1, 2003/04:Sf358 yrkande 15 och 2003/04:Sf397 yrkande 6.

Reservation 20 (m)
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 22 (kd)
s	131	0	0	13
m	0	0	47	8
c	18	0	0	4
fp	0	0	39	9
kd	0	31	0	2
v	24	0	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	186	31	86	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

17. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 10 punkterna 1-3 och avslår motionerna 2003/04:Fi240 yrkande 19 i denna del, 2003/04:Sf265 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Sf289 yrkandena 3, 8, 9, 11-14 och 16, 2003/04:Sf327 yrkandena 3, 7-12, 14, 16 och 17, 2003/04:Sf353, 2003/04:Sf358 yrkandena 1, 2, 6-11 och 13, 2003/04:Sf359 yrkandena 2-4, 2003/04:Sf366 yrkandena 1-15, 2003/04:Sf389 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf397 yrkandena 3-5, 15-17, 19, 26, 28, 29 och 31-33, 2003/04:Sf405 yrkande 6, 2003/04:So497 yrkande 4, 2003/04:So503 yrkande 2, 2003/04:So505 yrkande 2, 2003/04:So637 yrkande 2, 2003/04:N329 yrkande 16, 2003/04:N346 yrkande 11, 2003/04:N348 yrkande 5, 2003/04:N412 yrkande 20, 2003/04:A308 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:A309 yrkande 10.

18. Sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf336 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf363 och 2003/04:So312 yrkande 1.

19. Sjukpenning vid skönhetsoperationer m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf237, 2003/04:Sf262 och 2003/04:So416 yrkande 2.

Reservation 23 (v)

20. Friskbonus

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf386.

21. Steglös ersättningsnivå

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf207, 2003/04:Sf223, 2003/04:Sf228 och 2003/04:Sf397 yrkande 22.

Reservation 24 (kd)

22. Karensdag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf312 och 2003/04:Sf397 yrkande 27.

Reservation 25 (kd)

23. Övriga sjukpenningfrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf345, 2003/04:Sf355 yrkande 2, 2003/04:Sf374 och 2003/04:Sf397 yrkandena 20 och 21.

Reservation 26 (kd)

24. Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf227, 2003/04:Sf240 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf289 yrkandena 10, 17 och 21 och 2003/04:Sf381.

Reservation 27 (m)

25. Kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande 5.

Reservation 28 (c)

26. Medel till Fontänhusen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf216 och 2003/04:Sf241.

27. Rehabiliteringsbegreppet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf220 och 2003/04:Sf258.

Reservation 29 (c, kd)

28. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf203, 2003/04:Sf204, 2003/04:Sf238, 2003/04:Sf250, 2003/04:Sf260, 2003/04:Sf270, 2003/04:Sf330, 2003/04:Sf335, 2003/04:Sf355 yrkandena 6 och 7, 2003/04:Sf361, 2003/04:Sf370, 2003/04:Sf376, 2003/04:Sf377, 2003/04:Sf399 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So212, 2003/04:So409 yrkande 5 och 2003/04:So644 yrkande 2.

Reservation 30 (m)
Reservation 31 (kd)

29. Närståendepenning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:So505 yrkande 3.

Reservation 32 (fp)

30. Åtgärder för återgång i arbete vid aktivitets- och sjukersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande 25.

Reservation 33 (kd)

31. Aktivitetsersättningens grundnivå

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf291 i denna del.

32. Vilande aktivitets- och sjukersättning vid studier

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande 24.

Reservation 34 (kd)

33. Flexibel aktivitets- och sjukersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande 18.

Reservation 35 (c)

34. Vissa frågor om aktivitetsersättningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen bör utreda tillämpningen av det nya bestämelserna om aktivitetsersättningen ur vissa aspekter.
Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen bör utreda tillämpningen av det nya bestämelserna om aktivitetsersättningen ur vissa aspekter.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Sf225 och 2003/04:Sf291 i denna del.

35. Bisyssla vid partiell sjukersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf276.

36. Möjlighet att bedriva studier under tid med aktivitets- och sjukersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr330 yrkande 2.

37. Övriga frågor om aktivitets- och sjukersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289 yrkande 15, 2003/04:Sf355 yrkande 8 och 2003/04:Sf397 yrkande 23.

Reservation 36 (m)
Reservation 37 (kd)

38. Handikappersättning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf217, 2003/04:Sf273, 2003/04:Sf349 och 2003/04:So642 yrkande 5.

Reservation 38 (kd)

39. Privatisering av arbetsskadeförsäkringen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf265 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf371 och 2003/04:Sf384.

Reservation 39 (m)
Reservation 40 (kd)

40. Elöverkänslighet som arbetsskada

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ410 yrkande 6 och 2003/04:Bo262 yrkande 4.

Reservation 41 (c, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 41 (c, v, mp)
s	131	0	0	13
m	47	0	0	8
c	0	18	0	4
fp	39	0	0	9
kd	31	0	0	2
v	0	24	0	6
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	248	55	0	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

41. Övriga frågor om arbetsskadeförsäkringen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf280 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Sf329.

Reservation 42 (v)

42. Försäkringsläkare och utbildning i försäkringsmedicin

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf275, 2003/04:Sf289 yrkande 4, 2003/04:Sf358 yrkandena 12 och 14 och 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5.

Reservation 43 (m)
Reservation 44 (fp)
Reservation 45 (kd)

43. Dröjsmålsränta m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf206 och 2003/04:Sf359 yrkande 9.

Reservation 46 (fp)

44. Missbruk och fusk

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf338 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Sf355 yrkande 9.

45. Frågor rörande socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf202, 2003/04:Sf218, 2003/04:Sf278, 2003/04:Sf321, 2003/04:Sf339, 2003/04:Sf373, 2003/04:Sf392 och 2003/04:Sf397 yrkande 18.

Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 48 (mp)
s	131	0	0	13
m	47	0	0	8
c	18	0	0	4
fp	39	0	0	9
kd	1	0	30	2
v	24	0	0	6
mp	0	13	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	260	13	30	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

46. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 11 punkt 1 och avslår motionerna 2003/04:Fi240 yrkande 19 i denna del, 2003/04:Sf359 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf369 yrkandena 1-4, 2003/04:Sf390 och 2003/04:Sf398 yrkandena 1-3, 5 och 8.

47. Flexibel pensionsålder m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf252 yrkandena 1 och 2.

Reservation 49 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 49 (kd)
s	131	0	0	13
m	46	0	0	9
c	18	0	0	4
fp	39	0	0	9
kd	0	30	1	2
v	24	0	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	271	30	1	47
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

48. Samordning av engångsbelopp inom yrkesskadeförsäkringen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf261 yrkandena 1 och 2.

Reservation 50 (v)

49. Återställande av pensionerna till 1990 års värde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 13.

Reservation 51 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 51 (v)
s	131	0	0	13
m	46	0	0	9
c	18	0	0	4
fp	39	0	0	9
kd	31	0	0	2
v	0	24	0	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	278	24	0	47
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

50. Bostadstillägg i särskilt boende

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf210 och 2003/04:Sf315.

Reservation 52 (m, c, fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 52 (m, c, fp)
s	131	0	0	13
m	0	47	0	8
c	0	18	0	4
fp	0	39	0	9
kd	30	0	0	3
v	24	0	0	6
mp	12	0	0	5
-	0	0	0	0
Totalt	197	104	0	48
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

51. Förbättrat bostadstillägg

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 14.

52. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bifaller proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 12 punkterna 1 och 2 och avslår motionerna 2003/04:Fi240 yrkande 19 i denna del, 2003/04:Sf316 yrkandena 1-6, 2003/04:Sf343, 2003/04:Sf356 yrkande 3, 2003/04:Sf359 yrkandena 7 och 8, 2003/04:Sf367 yrkandena 1-10, 2003/04:Sf391, 2003/04:Sf400 yrkande 6, 2003/04:Sf404 yrkandena 16, 22 i denna del, 29-31, 37 och 38, 2003/04:So500 yrkandena 10-13, 2003/04:A4 yrkande 8, 2003/04:A307 yrkande 14 och 2003/04:A371 yrkande 20.

53. Familjepolitikens inriktning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf243 yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:Sf288 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf356 yrkande 1, 2003/04:Sf397 yrkande 8, 2003/04:Sf400 yrkandena 2 och 8, 2003/04:Sf404 yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19, 22 i denna del och 28 och 2003/04:So500 yrkande 7.

Reservation 53 (fp)
Reservation 54 (kd)
Reservation 55 (v)
Reservation 56 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 53 (fp)
s	130	0	0	14
m	0	0	47	8
c	0	0	18	4
fp	0	39	0	9
kd	0	1	30	2
v	1	0	23	6
mp	13	0	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	144	40	118	47
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

54. Delat barnbidrag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf213, 2003/04:Sf277, 2003/04:Sf288 yrkande 7 och 2003/04:Sf311 yrkandena 1 och 2.

Reservation 57 (m, v)

55. Samtidigt uttag av föräldrarpenningförmåner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288 yrkande 5, 2003/04:Sf308 yrkande 3, 2003/04:Sf344, 2003/04:Sf356 yrkande 4 och 2003/04:A307 yrkande 17.

Reservation 58 (fp)
Reservation 59 (v)

56. Flerbarnfödsel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf221 och 2003/04:Sf322 yrkande 2.

57. 240-dagarsregeln

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf288 yrkande 6.

Reservation 60 (v)

58. Individualiserad föräldrarförsäkring m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf214, 2003/04:Sf281, 2003/04:Sf288 yrkande 4, 2003/04:Sf295 och 2003/04:Sf308 yrkandena 1 och 2.

Reservation 61 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 61 (v)
s	131	0	0	13
m	47	0	0	8
c	18	0	0	4
fp	38	1	0	9
kd	31	0	0	2
v	0	24	0	6
mp	12	1	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	277	26	0	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

59. SGI-skydd och 2,5 årsregeln

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf317 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf322 yrkande 1 och 2003/04:Sf404 yrkande 32.

Reservation 62 (m)
Reservation 63 (kd)

60. Förstärkt försäkringsskydd för föräldrar med barn yngre än 240 dagar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf301.

Reservation 64 (m, c, fp)

61. Överlåtelse m.m. av föräldrarpenningförmåner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf269 och 2003/04:A307 yrkande 16.

Reservation 65 (fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 65 (fp)
s	131	0	0	13
m	47	0	0	8
c	18	0	0	4
fp	0	38	1	9
kd	31	0	0	2
v	24	0	0	6
mp	12	1	0	4
-	0	0	0	0
Totalt	263	39	1	46
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

62. Kontaktdagar m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf255 och 2003/04:Sf268.

63. Föräldrarpenningfrågor i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf226, 2003/04:Sf404 yrkandena 33 och 35 och 2003/04:A371 yrkande 14.

Reservation 66 (kd)

64. Underhållsstöd

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288 yrkande 8, 2003/04:Sf352, 2003/04:Sf372 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf400 yrkande 10 och 2003/04:Sf404 yrkande 34.

Reservation 67 (kd)
Reservation 68 (v)

65. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:L221 yrkande 6.

Reservation 69 (m)

66. Barnpension och efterlevandestöd till barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf246.

Reservation 70 (v)

67. Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf251 och 2003/04:Sf350.

68. Sänkta socialavgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi304 yrkande 24, 2003/04:Fi305 yrkande 9, 2003/04:Fi308 yrkande 5, 2003/04:Sf229, 2003/04:Sf383 och 2003/04:N345 yrkande 5.

Reservation 71 (fp)
Reservation 72 (kd)

69. Regional nedsättning av socialavgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf292, 2003/04:Sf342 och 2003/04:Ub397 yrkande 5.

70. Socialavgifter för företag med säsonganställd personal

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:Sk401 yrkande 5.

Reservation 73 (c, kd)

71. Avgiftsskyldighet för andra föreningar än idrottsförening

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sk256 yrkande 3, 2003/04:Sf274, 2003/04:Sf333, 2003/04:Kr232 yrkande 9, 2003/04:Kr326 yrkande 2 och 2003/04:Kr329 yrkande 10.

Reservation 74 (kd)
Reservation 75 (c)

Var är ärendet nu?

Beslut

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Allmänna principer för socialförsäkringarna

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Omröstning i motivfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Ökande privata försäkringar

3. Utlandsstuderandes försäkringstillhörighet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Gränshinder i Norden

5. SGI under uppbyggnadsskedet

6. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för egenföretagare

7. SGI och sexmånadersgränsen för egenföretagare m.fl.

8. Egenföretagares karenstid

9. Tillfällig föräldrapenning för egenföretagare

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

10. Makars SGI

11. Konstnärers socialförsäkringsskydd

12. Studiesociala utredningar

13. Postdoktorala studier

14. Studier och deltidssjukskrivning

15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Omröstning i sakfrågan