Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare ochflyktingar

Betänkande 2004/05:SFU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Anslag till invandrare och flyktingar (SfU2)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till invandrare och flyktingar för 2005. Riksdagen anser att barn som kommer ensamma till Sverige i första hand ska vara kommunernas ansvar. Regeringen fick därför i uppdrag att snabbt ta fram ett förslag. I dag är det Migrationsverket som både utreder barnens asylskäl och tar hand om dem. Riksdagen gav redan hösten 2003 regeringen i uppdrag att lämna ett förslag som innebär att kommunernas socialtjänst ska ha ansvar för att ge de ensamkommande barnen boende och stöd redan vid ankomsten. Regeringen har ännu inte lämnat något sådant förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Skrivelsen läggs till handlingarna. Bifall till motioner som rör ansvaret för ensamkommande barn. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 51
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-10-26
Justering: 2004-11-23
Trycklov: 2004-11-23
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-24
Trycklov: 2004-11-24
Reservationer: 31
Betänkande 2004/05:SFU2

Alla beredningar i utskottet

2004-10-26

Anslag till invandrare och flyktingar (SfU2)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till invandrare och flyktingar för 2005. Utskotten anser att barn som kommer ensamma till Sverige i första hand ska vara kommunernas ansvar. Riksdagen föreslås därför ge regeringen i uppdrag att snabbt ta fram ett förslag. I dag är det Migrationsverket som både utreder barnens asylskäl och tar hand om dem. Riksdagen gav redan hösten 2003 regeringen i uppdrag att lämna ett förslag som innebär att kommunernas socialtjänst ska ha ansvar för att ge de ensamkommande barnen boende och stöd redan vid ankomsten. Regeringen har ännu inte lämnat något sådant förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-11-30
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:SFU2, Anslag   inom   utgiftsområde   8  Invandrare  ochflyktingar

Debatt om förslag 2004/05:SFU2

Webb-tv: Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare ochflyktingar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 42 Per Westerberg (M)
Herr talman! Migrations- och asylpolitiken i Sverige har enligt vår uppfattning misslyckats. Vi har haft en positiv attityd. Vi har försökt vara snälla, humana och mycket välvilliga för att åstadkomma en väl fungerande asyl- och migrationspolitik. Men tyvärr har detta inte lyckats. I stället har migrationspolitiken i Sverige tenderat att bli brutal, grym och inhuman. Den har dessutom blivit mycket dyrbar för skattebetalarna. Den har skapat motsättningar i samhället. Det är bara att konstatera att av dem som får stanna i Sverige med nuvarande migrationspolitik är det ganska få som har de reella flyktingskälen. Vi har relativt många som kommer genom återförening av kärnfamiljer, medan av dem som får stanna av humanitära skäl, som utgör nästan hälften, har 80 % förvärvat dessa humanitära skäl i Sverige genom att må mycket psykiskt dåligt under en lång, påfrestande och osäker asylprocess. Riksrevisionen kom nyligen med en rapport om Migrationsverket. Den visar på en mycket tydlig kritik från Riksrevisionen av sättet att hantera migrationspolitiken. Det handlar om långa dyrbara tidsutdräkter som innebär en långvarig asylprocess och därmed höga kostnader såväl mänskligt som i ekonomiska termer. Det handlar även om höga kostnader för människor boende i förläggningar medan tiden löper i den långa asylprocessen som tar mycket stora resurser i anspråk. Vi vill försöka höja anslagen till Migrationsverket samtidigt som vi tycker att Migrationsverket skulle få större förutsättningar att självständigt kunna disponera sina anslag. Vi tycker att man måste upprätthålla kravet på ett avgörande i asylprocessen inom sex månader, när det gäller barn ännu kortare tid, kanske ned till tre månader. Friheten att använda resurserna inom Migrationsverket kunde bli mer effektiv. Samtidigt finns det anledning att titta igenom Riksrevisionens bitvis ganska fräna kritik av Migrationsverkets hantering av processen. Man är för slapp i vissa delar när det gäller att upprätthålla kraven på snabba svar från myndigheter och enskilda personer. Därmed åsamkar man människor onödigt lidande och dessutom höga kostnader för statskassan. Vi gör också bedömningen att integrationsmyndigheten inte har lyckats särskilt väl. Vi tycker därför att delar av den myndigheten bör överföras till Migrationsverket. Integrationsverket som en särskild myndighet bör försvinna. Vi har tidigare i denna kammare argumenterat för en ny mer rättssäker instansordning i asylprocessen. Det handlar om att få ett ordentligt fungerande tvåpartsförhållande. Det ska finnas muntlighet och vara domstolsliknande former för detta. Ett ytterligare krav är naturligtvis att vi får en snabbare ordning som inte ger så långa väntetider i asylprocessen och skapar så oerhört många humanitära katastrofer för enskilda människor samtidigt som det kostar statskassan stora belopp och också skapar motsättningar i samhället. Vi tycker att regeringsunderlaget - då inkluderar jag samtliga tre partier - har visat en betydande oförmåga att komma fram i den här processen. Vi tycker att man har anledning att försöka komma fram snabbare. Vi tror att man måste ha någon form av särskild domstol inom det allmänna domstolsväsendets ram som skapar en snabb prövning utan att för den skull hota rättssäkerheten eller skapa stora problem inom förvaltningsdomstolarna för andra ärendetyper. Herr talman! Vi moderater står fast vid samtliga reservationer i betänkandet som är undertecknade av oss, men enligt vår tradition yrkar vi bifall endast till den första som vi har undertecknat, i detta fall reservation nr 3.

Anf. 43 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Det finns få områden inom politiken där så stora förändringar behövs som inom flykting-, migrations- och integrationspolitiken. Det är inte bara hela asylprocessen som måste göras om, utan också själva asylmottagningen. Migrationsverket fungerar helt undermåligt, som vi redan vet. Men också asylpolitiken och migrationspolitiken måste förändras. Vi måste få en effektivare, mer rättssäker, humanare, öppnare och tydligare migrations- och asylpolitik. Om allt detta kunde vi prata i många timmar. Jag ska ägna de här minuterna åt att uppmärksamma tre stora grupper som är de som drabbas värst av den oreda och den politik vi har i dag. Det är dem jag kallar det glömda, och ofta det gömda, Sverige. I dag finns det faktiskt tiotusentals i vårt land som lever i en obeskrivlig utsatthet. Många av dessa människor finns inte ens officiellt. De är icke existerande fast de finns runtom i Sverige. För dessa grupper måste vi få en lösning. Vi inom Folkpartiet har lösningar. Den första av dessa grupper är den vi kallar för de oavvisningsbara. Det är kanske 10 000 människor som har fått avvisningsbeslut som inte kan verkställas. Dessa människor finns. Jag har träffat en hel del av dem. De har varit fem sex år i Sverige. Deras öde är helt ovisst. Det här får inte fortsätta. Det är antagligen bland det värsta vi kan tänka oss. Konsekvenserna känner vi till: apatiska barn, apatiska och förstörda människor. Oavsett om de stannar eller om vi lyckas avvisa dem är de spillror av de människor som kom till Sverige. Till dessa människor vill vi ge en möjlighet att stanna i Sverige om avvisningen inte har kunnat effektueras efter två år. Det här är ett nytt förslag från Folkpartiets sida. Det är det första förslaget i vår motion om asylpolitiken, och det syftar till att lösa detta oerhörda problem. Låt dessa människor stanna! Ingen ska få vänta mer än två år på avvisningen. Har två år gått ska det inte gå att avvisa den personen. Då får den personen stanna. Sedan har vi de gömda flyktingarna - en mycket svår fråga. Det är människor som trotsar lagen. Då tänker man: Ska man ge dessa människor en chans? Är det inte att bejaka att man trotsar lagen? Det kan så vara. Samtidigt har vi funderat som så att om dessa människor utsätter sig för det liv som det innebär att leva som icke existerande människor i Sverige måste de ha utomordentligt starka skäl för att vilja stanna. Det vill vi också bejaka. Det här är inte lätt. Vi står inför en konflikt. I den konflikten säger vi: Låt dessa människor stanna i Sverige! Gör det som en amnesti, en gång, i samband med att vi lägger om hela asylprocessen! Låt dem den 1 januari 2006 stanna i Sverige, bli lagliga och leva normala liv! Jag har träffat dessa människor, och det har säkerligen ni också. Vi kan inte nonchalera dem. Den tredje gruppen jag vill uppmärksamma - som är den största, den som ingen pratar om, den som regeringen inte har nämnt någonstans - är de illegala invandrarna. Hur många de är vet vi inte. Uppskattningar säger mellan 20 000 och 50 000 människor. Jag känner en hel del; säkerligen gör ni också det. Dessa människor har bott i Sverige tre, fyra, fem eller tio år. Några har fått körkort; några har köpt lägenhet. Det är otroligt - ett helt liv i skuggan av det legala Sverige! Det är en situation som vi inte kan acceptera längre. I andra länder, till exempel Spanien och Förenta staterna, har illegala invandrare legaliserats då och då. Jag tycker att det är bra och viktigt. Dessa människor finns. Dessa människor arbetar hos oss. Dessa människor är nyttiga. Låt oss erkänna den verkligheten! Låt dessa människor stanna! Vi i Folkpartiet har en väg för dessa människor. Vi bejakar arbetskraftsinvandring också från länder utanför den europeiska unionen. Vi säger att alla får komma hit och under tre månader söka jobb. De flesta av de människor jag pratar om har redan jobb. Låt dem visa det! Låt dem visa att de är nyttiga, och låt dem stanna som arbetskraftsinvandrare! Vi kan inte längre blunda inför dessa öden. För att göra de här stora förändringarna, för att få en humanitär och öppen flykting- och migrationspolitik, måste vi tro på en sak: att vi har en integrationspolitik som fungerar, att de människor som kommer till oss inte kommer att bli en belastning, bidragstagare inlåsta i dessa miljonprogramsområden där så få arbetar och så många står och väntar. Det är förklaringen till regeringens politik vad gäller flyktingar och invandrare. De vill inte ha fler. De gör allt möjligt för att stoppa människorna, för de har en integrationspolitik som inte fungerar. Resultaten ser vi överallt i Sverige. I stora städer, i mindre städer, överallt finns ett utanförskap som är obeskrivligt. Det är därför regeringen fruktar människorna. Det gör inte vi. Vi har en politik för att integrera och nyttiggöra människorna. Vi har en helt annorlunda integrationspolitik som vi har redovisat i en mycket omfattande integrationsmotion. På basis av den säger vi: Låt de gömda flyktingarna stanna! Låt de illegala invandrarna bli legala och arbeta i Sverige! Låt dem som inte kan avvisas stanna i Sverige! Vi kan göra detta land mänskligare. Låt oss göra det!

Anf. 44 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Det är inte nödvändigt eller ens önskvärt att vi i denna kammare ska vara eniga om alla politiska frågor. Debatt och åsiktsskillnader ska finnas. Det hör till demokratin, och det utvecklar politiken på ett konstruktivt sätt. Men det finns faktiskt ett politikområde där det kan ligga ett speciellt värde i en bred samsyn, ett slags borgfred, om man vill kalla det så, mellan partierna. Det gäller det område vi debatterar här i dag. Alla vi som arbetar med flyktingpolitik till vardags vet vilken laddning denna har hos många människor i vårt samhälle. Få frågor rör upp så mycket känslor. Senast i går fick jag ett par telefonsamtal som vart för sig representerade diametralt motsatta bilder av politikområdet - å ena sidan en förtvivlan över det man ser som en hårdnande praxis i asylärenden, å andra sidan närmast en idiotförklaring för att jag inte inser vilket utbrett ifrågasättande det finns i samhället. Man kan se två hotbilder mot den generösa men också rättssäkra asylpolitik vi kristdemokrater vill stå upp för. Det ena är den hårdnande praxis som många iakttagare ändå är överens om har inträtt i dag. Det andra allvarliga hotet är en sviktande folklig förankring och uppslutning kring politiken. Jag tror att det senare är nödvändigt att upprätthålla om vi ska kunna hålla rent från suspekta politiska krafter i vårt samhälle. Mot den här bakgrunden är jag förvånad över regeringens politik på området. Jag kan inte tänka mig annat än att det ansvariga statsrådet Barbro Holmberg håller med mig om behovet av en bred uppslutning kring asylpolitiken och att detta område väcker starka känslor hos många - skiftande känslor, förvisso, men ofta starka, som sagt. Hur kan det då komma sig att regeringen så flagrant bortser från fattade riksdagsbeslut och segar på frågor som till exempel instansordningen och de ensamkommande barnens situation? Hur kan det komma sig att regeringen är så okänslig och så ljumt intresserad av att hitta breda uppgörelser och lösningar? Nu ser vi hur förslag efter förslag får en riksdagsmajoritet emot sig. Det är häpnadsväckande och oroväckande. Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag innehåller en rad viktiga punkter. Det handlar om återkommande kritik mot regeringens politik. Vi känner igen det mesta, dessvärre. Men jag väljer att använda merparten av min talartid till att belysa situationen för dem som kanske är mest utsatta i asylprocessen, nämligen barnen. Redan 1997 fick vi en portalparagraf i utlänningslagen som innebär att man i alla ärenden som rör barn ska se till barnets bästa. Man ska ta särskild hänsyn till barnets hälsa och möjligheter till utveckling. Handläggare och beslutsfattare ska, enkelt uttryckt, ta på sig barnglasögonen. Det låter bra, men i lagens förarbeten finns ett slags oroande förbehåll om hänsyn till andra samhällsintressen. Det kan gälla vårt gemensamma intresse av att reglera invandringen. Vi kristdemokrater är rädda för att förbehållet på det här området kan leda bort från portalparagrafens anda om särskild hänsyn till barnets bästa. Barns bästa kan knappast villkoras eller snävas in. Enligt utlänningslagen har barn rätt att komma till tals i asylutredningarna. Nu finns det undersökningar som visar att det inte fungerar så fullt ut. Här får inte finnas någon toleransnivå för att göra fel. Det är små och utsatta människor det handlar om. Besluten är avgöranden för barnets hela framtid och kan bokstavligen handla om liv eller död. Därför måste man utforma metoder som fångar upp barnets berättelse och barnets rätt. Huvudregeln ska vara att barnet ska höras om sina egna asylskäl. Om det av någon anledning inte är lämpligt i det enskilda fallet måste man vara ytterst noggrann i sitt hörande av vårdnadshavaren. Det är bra att det förslag som Utlänningslagskommittén har lagt fram innebär en ytterligare betoning på att höra och ta hänsyn till barns egna asylskäl. I kommitténs förslag sägs också att ribban för humanitära skäl ska sänkas i ärenden där barn förekommer. Så måste det också bli i den praxis som ska utvecklas. Vi menar också att det behövs mer forskning i flyktingrätt med betoning på barnfrågor, just för att öka rättssäkerheten och tryggheten för barn som söker asyl. Vi måste ständigt se till att barnkonventionen är vägledande för alla beslut som rör barn i asylprocessen. Herr talman! Frågan om de ensamkommande barnens situation är ett trist exempel på den tröga och närmast valhänta hantering regeringen visar prov på. Det är drygt två år sedan den dåvarande ministern viftade bort ett förslag med hänvisning till att det blir för dyrt. Kan vi sätta olika prislappar på svenskfödda barn och andra barn som söker sig hit? Knappast enligt min uppfattning. Tydligen enligt regeringens hantering. Förra året sökte 561 ensamkommande barn asyl i Sverige. Antalet har ökat de senaste åren. I juni 2002 kom alltså Migrationsverket och Socialstyrelsen med en rapport som föreslog ett förbättrat mottagande av de ensamkommande barnen. En del förbättringar har genomförts i processen. Det medges. Men fördelningen av ansvaret mellan stat och kommun har ännu inte fått någon lösning. Nu ska den arbetsgrupp inom Regeringskansliet som enligt uppgift har tillsatts komma med ett förslag i november. Det är den sista november i dag. Det är alltså hög tid, och det har det faktiskt varit väldigt länge i den här frågan - alltför länge för de barn som ingen har fastställt ansvaret för. De ensamkommande barnen tillhör kanske de mest oskyddade, och många har hemska erfarenheter med sig i bagaget. Det har förekommit allvarliga självmordsförsök bland de här barnen, liksom att barn helt enkelt försvunnit ut i en okänd verklighet. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Det kan inte accepteras för några barn och naturligtvis inte heller för dessa. Vi kristdemokrater stöder Barnombudsmannens förslag att ensamkommande barn ska få en företrädare utsedd inom 24 timmar efter ankomsten till Sverige. Barnet måste vara synligt från början och får aldrig någonsin tappas bort i processen. Herr talman! Utskottets majoritet menar att vi nu måste komma till beslut om ansvaret för de här barnen. Jag är glad att vi har en sådan majoritet i det här betänkandet. Samtliga partier utom Socialdemokraterna menar att det i första hand ska slås fast att kommunerna har ansvaret för mottagandet. Det bör regeringen snarast komma med ett förslag till. Till sist, herr talman, uttrycks kritiken mot regeringens asylpolitik av alltfler och blir allt hårdare. Senast i raden är det Riksrevisionen som tar upp de långa handläggningstiderna. Riksdagens majoritet kommer allt oftare till andra slutsatser än regeringen. Jag vill fråga Barbro Holmberg här i dag om det inte är dags för regeringen att regera lite mindre och reagera lite mer på det här området, dags att lyssna, samtala och finna en bredare samsyn än som är fallet i dag. Det vore bra för politiken. Det vore bra för de drabbade människorna och för hela samhällsklimatet. Herr talman! Jag står självfallet bakom alla våra reservationer men yrkar här bifall till reservation nr 20.

Anf. 45 Ulla Hoffmann (V)
Herr talman! År 1948 antogs den universella deklarationen om mänskliga rättigheter. I den finns artikel 14 som säger att var och en har rätt att söka och få en fristad från förföljelse i andra länder. För att definiera vad en flykting är tillkom Genèvekonventionen och andra internationella konventioner som reglerar vad som till exempel är tortyr. Det är alltså en mänsklig rättighet att söka och få fristad i Sverige. De flesta av oss brukar anse att mänskliga rättigheter inte ska kunna kompromissas eller förhandlas bort. I dag vet vi att det dagligen kompromissas med det som kallas mänskliga rättigheter i just deklarationen om mänskliga rättigheter. Det kompromissas när EU bidrar till att bygga murar med taggtråd i Marocko för att hindra människor att använda sig av artikel 14. Mänskliga rättigheter förhandlas bort varje dag när människor i köerna till incheckningsdiskar världen över förhindras att åberopa artikel 14 i deklarationen om mänskliga rättigheter. De förhindras genom det ekonomiska ansvar som EU-länderna, däribland Sverige, ålagt flygbolagen, det vill säga transportörerna. Samtliga partier i den här riksdagen har, vid olika tillfällen, kompromissat med mänskliga rättigheter. Det gjordes till exempel 1944 då samlingsregeringen - Socialdemokraterna, Folkpartiet, Högern och Bondeförbundet - skickade tillbaka 3 000 ryska krigsfångar till Sovjetunionen trots att man visste att det var förenat med dödsstraff att desertera från den ryska armén och att de flesta skulle avrättas, vilket också skedde. Man gjorde det för att man kompromissade med de mänskliga rättigheterna och gav efter för Sovjetunionens tryck på den samlingsregering som då styrde i Sverige. Man var orolig i Sverige för att handeln med den kommunistiska regimen i Sovjet skulle äventyras och för att de goda diplomatiska förbindelser man hade med Sovjetkommunisterna skulle upphöra. Och, herr talman, man gör det i dag när man vägrar att öppna arkiven för att kunna utröna om vi i dag kan lära oss något av de misstag som samlingsregeringen gjorde 1944 vad gäller flyktingpolitiken. Herr talman! För varje år ökar antalet flyktingar i världen. Och varje år ökar de inkomster som Sverige som nation får för försäljningen av krigsmateriel och vapen till krigförande länder. Man skulle så där mellan tummen och pekfingret kunna säga att skatteintäkterna täcker kostnaderna och utgifterna för mottagandet av asylsökande i Sverige. Då har jag inte räknat in det mänskliga lidandet på svenska statens utgiftssida. De flesta tar dock sin tillflykt till närområdet - vi har ju varit noga med att skicka ut så kallade signaler om att det inte är någon idé att söka asyl i EU-området eller i Sverige. Sverige måste ha varit bäst på att skicka ut signaler, för här får endast 8 % av alla som söker uppehållstillstånd bifall av Migrationsverket. Ytterligare några procent får stanna när Utlänningsnämnden har sagt sitt. Men 85-90 % får avslag. Det ska jämföras med snittsiffran inom EU som ligger på mellan 15 och 20 % och med Kanada som beviljar över 50 % uppehållstillstånd med stöd av Genèvekonventionen. Om det fortsätter så här kommer inte någon asylsökande att få stanna vid årsskiftet 2005/06. Barbro Holmberg och jag ska diskutera detta vidare på fredag i en interpellationsdebatt. Herr talman! Den 1 januari 2006 kommer vi att få en ny instans- och processordning. Den kommer inte att lösa alla problem, men den kommer att öka rättssäkerheten i den svenska asylprocessen. Då kommer det att vara förvaltningsdomstolarna som tolkar lagen, inte något regleringsbrev från regeringen eller beslut om att irakier eller somalier läggs på hög i väntan på att olika krig ska ta slut så att vi kan skicka tillbaka alla dessa krigssargade människor med hjälp av organisationer som IOM som mutar sig fram. Ett stort problem är de ärendebalanser som vi i dag ser och som måste försvinna när ärendena förs över till förvaltningsdomstolar. Det är ett problem som måste lösas, och det har också lagts fram olika förslag till lösningar. Där en del partier har föreslagit en nollställning av balansen i olika skepnader har regeringen föreslagit att man ska avskaffa möjligheten till ny ansökan, det vill säga möjligheten för en flykting att i en icke rättssäker process kunna få sin sak prövad om det tillkommit nya omständigheter. Ofta har de nya omständigheterna tillkommit under den långa väntetiden i Sverige. Människor bryts ned, och det mest traumatiska, för oss som slipper utsättas för denna prövning, är att se de apatiska barnen. Vad som också är traumatiskt är att höra och se hur de ansvariga försöker att skjuta över skulden på föräldrarna. Jag vet inte hur många gånger jag har hört från ansvariga på Migrationsverket och över huvud taget i denna process att det är föräldrarna som tvingar barnen att lägga sig i sängarna. Låt mig en gång för alla säga att gemensamt för de barn jag har träffat är att de har egna asylskäl som inte någon under asylprocessen brytt sig om att undersöka eller ta hänsyn till. I stället hävdar man att det är bäst för barnen att vara tillsammans med föräldrarna när dessa ska utvisas, att Sverige inte har råd och att vår ekonomi går före vad som är bäst för barnen. Eller vad sägs, herr talman, om den familj från ett afrikanskt land på två vuxna och tre barn; och dessvärre är detta inte ett enskilt ärende utan jag tar det som ett exempel på många liknande familjer enligt Riksförbundet för hivpositiva. Mamman har hiv/aids och dör inom en månad om hon inte får bromsmediciner. Pappan är hivpositiv och har också hepatit C. Han lever högst ett år utan bromsmediciner. Alla barnen är friska. Familjen har varit här i fem år, och barnen talar inte något annat språk än svenska. De är fem, nio och tio år gamla. Eftersom det är förenat med dödsdom om föräldrarna skriver under passansökningar har de hittills vägrat att sätta sina namn på dokumenten. Skickas de tillbaka är det ju till en säker död. Och eftersom de inte skriver under passhandlingarna medverkar de inte till att skickas tillbaka till det afrikanska landet, och deras dagpenning har därför sänkts från 61 kr per dag till 42 kr per dag. Är det humant? Är det generöst? Är det solidariskt? Herr talman! Ett antal kvinnor i asylprocessen har flytt från så kallat hedersrelaterat våld. De flesta får avslag på sina ansökningar. Migrationsverket och Utlänningsnämnden hänvisar visserligen till att alla ansökningar ska behandlas individuellt, men sedan avslår man dessa kvinnors asylskäl med att man generellt inte tror att det ser ut så i Serbien eller Irak. Man hänvisar till kvinnohus. Det kan vara okunnighet, vilket jag vägrar att tro. Eftersom jag kan få fram informationen borde också dessa myndigheter kunna få det - om de vill. Det finns kvinnohus i irakiska Kurdistan - det är helt rätt. Men den som tar sin tillflykt till ett kvinnohus kan aldrig lämna det eftersom den som hotar kvinnorna och deras döttrar med så kallat hedersrelaterat våld finns kvar i samhället. Visst har lagarna ändrats i irakiska Kurdistan, och det ska den regeringen ha all heder för, men det räcker inte med lagar. I Sverige är det till exempel förbjudet att mörda kvinnor, och trots det slås 66 kvinnor ihjäl varje år av sina svenska män. Är det att se kvinnors asylskäl? Är det att följa Genèvekonventionen? Herr talman! Riksrevisionen har granskat asylprocessen, och i dagarna kom deras rapport. Den är en svidande kritik mot Migrationsverket och regeringen. Men den är också en förklaring till det som jag och Kalle Larsson har känt och sett när vi har besökt förläggningar, nämligen att mottagandet av de asylsökande kraftigt har försämrats. Förklaringen är att Migrationsverket, enligt Riksrevisionen, överfört en tredjedel av det anslag som riksdagen avsatt till mottagandet till handläggningen. Det är inte konstigt att trångboddheten på förläggningarna många gånger är lika hög som den enligt Ilmar Reepalu är i Malmö och som får honom att vilja stänga Malmö för människor med annan nationalitet än den svenska eller danska. Danskar är välkomna, och nya bostäder byggs för dem som har råd att betala hyran. Jag för min del, och Vänsterpartiet, hoppas att Riksrevisionens granskning leder till att riksdagen tar ett fast grepp om asylprocessen och mottagningen. Eller för att uttrycka det med vice talman Per Westerbergs ord på TV häromdagen, ungefär: En process som var tänkt att mena så väl men blivit så dålig. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 16 och 17, men jag står självfallet bakom alla Vänsterpartiets reservationer.

Anf. 46 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Jag börjar mitt anförande med att yrka bifall till reservation nr 10, men jag står givetvis bakom övriga reservationer där Centerpartiet finns med. Med tanke på det fokus som detta utgiftsområde som vi nu ska debattera har uppskattar jag att migrationsminister Barbro Holmberg finns med i kammaren i dag. Grunden för Centerpartiets migrationspolitik är en vision om ett öppet samhälle där människor i stor utsträckning själva kan välja var de ska bo och skapa sin framtid. Vi vill att vårt land ska vara en välkomnande tillflykt för människor som tvingats fly från sina länder på grund av politiskt förtryck eller andra hot mot liv och frihet. Men stämmer vår vision med verkligheten som den ser ut i Sverige i dag? Svaret på den frågan måste bli ett nej. Den frustration och uppgivenhet jag känner inför de frågor vi nu ska diskutera är enormt stor. När jag förberedde mig inför debatten och gick tillbaka till tidigare anföranden jag hade haft i ämnet kunde jag konstatera att inom det här området har klimatet i samhället hårdnat och tumskruvarna dragits åt kring de personer som kommer hit och som söker asyl. Oerhört många av de människor som söker sig till vårt land för att här få sina drömmar förverkligade möts av ett ifrågasättande och misstroende av sällan skådat slag. Ofta har de lämnat ett land där de har fått sina liv slagna i spillror, och möjligheterna att där skapa sig en framtid för sig själva och sina familjer finns knappast. Enda möjligheten för dem att ta sig hit för att här skapa sig en framtid är att söka asyl. Och här börjar problemen. Väntetiden på besked om uppehållstillstånd kan i värsta fall vara upp till flera år. Bristerna i mottagningssystemet har medfört ett stort mänskligt lidande hos många av våra asylsökande. De långa väntetiderna på beslut om uppehållstillstånd måste kortas ned och väntetiden präglas av en meningsfullhet och sysselsättning. För barn är väntetiden extra lång. Det finns fall där barn har tillbringat halva, ja ibland hela, sitt liv i väntan på besked om uppehållstillstånd. Det kan inte vara rimligt att barn ska behöva vänta så länge. När det gäller vuxna asylsökande bör en bortre tidsgräns på tolv månader införas, och för ensamkommande barn bör den vara maximalt sex månader. Jag har i flera tidigare anföranden i debatter här lyft fram barnens situation i asylprocessen. Jag återkommer till det också i den här debatten. Barnen i vår värld är vår framtid. Hur vi behandlar våra barn är oerhört viktigt. Barnen har mycket svåra upplevelser med sig i bagaget, och genom det mår de många gånger väldigt dåligt. I asylprocessen i Sverige finns närmare 11 000 barn. Här finns förmodligen också ett ganska stort antal barn från andra länder som befinner sig här utan att söka asyl. Dessutom har vi kännedom om att det finns alldeles för många gömda familjer med barn här i vårt land. Det är framför allt barnen som far illa i dagens asylhantering med långa väntetider och bristande barnkompetens hos utlänningsmyndigheterna. Enligt utlänningslagen ska hänsyn tas till portalparagrafen om barnets bästa - med hänvisning till barnkonventionen. Det är med stor oro vi ser hur liten betydelse portalparagrafen har i svensk asylpolitik. Herr talman! De senaste åren har en ny tragisk företeelse etablerat sig inom svensk flyktinghantering - de apatiska barnen, som i dag har blivit mer än 150. Dessa barn har helt tappat livsgnistan och stänger ute omvärlden. De talar inte, äter inte och reagerar inte på någonting omkring dem. De som drabbas allra hårdast måste sondmatas, använda blöjor och vändas för att inte få liggsår. Apatiska barn är en ganska ny företeelse. För bara några år sedan var det ett ganska okänt begrepp. Det som känns särskilt bekymmersamt är att fenomenet med apatiska barn i huvudsak förekommer i vårt land. Därför är det naturligt att fråga vad vi gör för fel i asylhanteringen eftersom detta har blivit allt vanligare hos oss. Jag hoppas att få svar från migrationsminister Barbro Holmberg om vad regeringen gör för att komma till rätta med detta problem. Många barn kommer hit med traumatiska upplevelser i bagaget, och de behöver hjälp med att berätta och bearbeta det som plågar dem. Någon annan hjälp får de alltför sällan, utan i stället blir det en lång och passiv väntan på besked om uppehållstillstånd tillsammans med föräldrar som också mår psykiskt dåligt. Denna ovisshet som våra asylsökande familjer lever under är oerhört plågsam och medverkar med stor säkerhet till onödiga lidanden som i värsta fall kan ge men för livet. Herr talman! Ett annat problem är de gömda barnen, de som lever under helt oacceptabla förhållanden utan möjlighet att få tillgång till skola eller sjukvård. De ensamkommande barnens situation har också fortfarande brister. Likaså finns det problem när det gäller asylsökande barns rätt till båda sina föräldrar. I dag finns flera exempel på situationer där de svenska myndigheterna splittrar familjer. Tyvärr är det inte så ovanligt att den ena föräldern placeras i förvar. Dessutom har det vid flera tillfällen förekommit att föräldrar skickas till olika länder. Detta är inte acceptabelt. Enligt Centerpartiets uppfattning får förvarstagande endast ske i undantagsfall. Tyvärr kan vi konstatera att till och med barn tas i förvar, vilket är tillåtet enligt utlänningslagen. Vi anser att barn inte under några omständigheter ska kunna bli förvarstagna. Det kan inte vara acceptabelt att det inte finns någon tidsbegränsning för förvar av vuxna. Herr talman! Både ensamkommande och gömda barn drabbas alltså negativt av de brister som finns i dagens asylpolitik. Det är oerhört viktigt att man tar mycket större hänsyn till barnen, både de som kommer hit ensamma och de som kommer hit tillsammans med sin familj. Möjligheterna att enligt lagen bedriva en generösare flyktingpolitik finns, bland annat om man gör en generösare bedömning av humanitära skäl. Vi ser dessutom att den misslyckade migrationspolitiken genererat fattigdomsfällor och passivisering av flyktingar och asylsökande. De asylsökande mår oerhört dåligt, främst med anledning av den långa väntan de tvingas genomlida för att få ett besked om uppehållstillstånd. Centerpartiet vill att Sverige ska ha en generös och human flyktingpolitik, och vi är inte nöjda med den flyktingpolitik som förs i dag. Vår vision är att olika människor som flyr från sitt hemland av olika anledningar, när de kommer hit till vårt land får möjlighet till hälsokontroller så att eventuella sjukvårdsinsatser sätts in så snart som möjligt. Nästa steg är att ordna boende i vårt avlånga land. Då finns det många kommuner som kan erbjuda bra boende. Ytterligare nästa steg är att samtidigt som de personer som sökt sig hit får samhällsinformation så får de också börja lära sig det svenska språket och får möjlighet till arbetspraktik. Fördelen med detta är att de på en arbetsplats träffar svenskar och får möjligheter att träna på svenska språket och genom detta stimuleras och snabbt får möjlighet att klara sin egen försörjning. Det finns många goda exempel på hur personer som flytt till vårt land fått möjlighet att bosätta sig ute i våra kommuner i landet, och de har erhållit arbete och fungerar bra där de finns. Varje vecka får vi samtal från människor som undrar: Varför får inte våra flyktingar uppehållstillstånd och får stanna i vår kommun?

Anf. 47 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! En pojke från Azerbajdzjan med svåra trauman i bagaget vårdas på sjukhus, vägrar äta, slår omkring sig och behöver sövas för att kunna sondmatas. Avslag på asylansökan. En judinna från Vitryssland, våldtagen och hotad på grund av sin religiösa tillhörighet, fruktar för sitt liv att återvända. Avslag på asylansökan. En lesbisk kvinna från Iran, dömd till döden genom stening på grund av sin sexualitet. Avslag på asylansökan. Tog sitt liv i Sverige. Ett apatiskt barn från Banja Luka, äter inte, går inte på toaletten själv, reser sig över huvud taget inte från sin säng. Avslag på asylansökan. Utvisad och får ingen vård. En irakisk flykting från Basra, flydde från Saddamregimen. Är i dag rädd för att återvända till den osäkerhet han ser. Avslag på asylansökan. En ingusier från Tjetjenien, har upplevt krigets fasor, förföljd av såväl gerillan som ryska regeringstrupper. Har sett sin fru mördas. Har väntat fyra år på besked i Sverige. Avslag på asylansökan - trots positivt vägledande beslut om tjetjener. En statslös palestinier utan något att återvända till. Torterad, rättslös, hjälplös. Avslag på asylansökan. En ensamkommande romsk pojke från Rumänien, försvunnen i asylprocessen. En fackföreningsaktiv från Sydamerika, avslag på asylansökan 1996. Har stannat i Sverige. Arbetar i ett företag. Lever helt utlämnad från det sociala systemet, papperslös. En serbisk familj från Kosovo. Förföljda. Pappan funktionshindrad efter fysiska trakasserier. Avslag på asylansökan. Gömmer sig sedan ett och ett halvt år. Barnen och föräldrarna mår allt sämre. De ser ingen utväg. Mamman har gjort flera självmordsförsök. En gång i tiden hade man kanske sagt att detta var exempel på svensk flyktingpolitik när den är som värst. I dag blir man alltmer benägen att ta bort de fem sista orden. Det här är svensk flyktingpolitik. Just så ser den ut. I det helvetet tvingar vi, landet som en gång byggde sin rikedom på människors möjlighet att ut- och invandra, människor på flykt att leva. Och jag skäms för det. Fru talman! En omänsklig och hård flyktingpolitik har blivit en paradfråga för Socialdemokraterna. På vilket annat sätt kan man tolka det när det bara är inom just flyktingpolitiken som regeringen lägger fram förslag som man inte vet om de kan passera i riksdagen eller inte? Flera förslag har fallit eller är förhoppningsvis på väg att falla. Det blev inga övergångsregler vid EU-utvidgningen. Det blir inget avskaffande av ny ansökan. Förhoppningsvis blir det inte heller något avskaffande av bidraget till eget boende. Det blir däremot en nedläggning av Utlänningsnämnden och en ny instans- och processordning i förvaltningsdomstolen. Hade regeringen fått så mycket mothugg från riksdagen inom något annat område hade statsvetarna talat om nyval, statsministern om regeringsombildning och historikerna om en nödvändig kursändring. Men inom flyktingpolitiken är det tydligen acceptabelt att regeringen går i otakt med riksdagen. Eller ska vi kanske hålla dörren öppen för att det snart kommer en ny politik från regeringen, att man snart börjar lyssna till riksdagen, till sin egen medlemskår och sina egna sidoorganisationer och ändra inställning i flyktingpolitiken? Kommer det fler "proppar" utan täckning till riksdagen eller får vi en ny politik? Fru talman! Mot regeringens ibland fästningsbyggande politik ställs en politik för öppenhet och humanism, en vilja att svensk flyktingpolitik åter ska kännetecknas av solidaritet, en önskan om humanare och rättssäkrare asylprövning, organiserad arbetskraftsinvandring och amnesti för dem som gömmer sig eller lever utan papper i vår världsdel. Det är en politik som jag skulle kalla grön men som ofta, och allt oftare, omsluts av en majoritet i den här kammaren och säkert av flera tysta socialdemokrater också. Det är en politik som har stöd av svenska folket. Dagens flyktingpolitik leder till hårda kritikstormar varje gång den omsätts i praktiken. Elever barrikaderar sig framför skolkamraters hus när en avvisning ska verkställas. Städer går ut till stöd för hotade familjer och arbetsplatser för den omtyckta arbetskamraten. Namninsamlingslistor cirkulerar för den sjuka flickan. Poliser vägrar utföra vissa avvisningar. Piloter sätter sig inte bakom spakarna. I det lydiga Sverige växer det i dag fram en spontan motståndsrörelse mot det som man upplever som flyktingpolitikens grymhet. Det är hög tid för regeringen att replikera på det här. Står man då på humanismens sida eller struntar man i protesterna? Fru talman! I betänkandet berörs en del frågor som förtjänar ett särskilt omnämnande. De sex bundsförvanterna för en human flyktingpolitik enas återigen mot regeringspartiet. Arbetet för de ensamkommande barnen går för sakta. Riksdagen har redan krävt att regeringen ska återkomma med förslag med innebörd att Migrationsverket endast ska ta ansvar för att utreda de ensamkommande barnens asylskäl, att barnen ska få en särskild företrädare inom 24 timmar, att socialtjänsten ska ha ansvaret såväl för att ge det ensamkommande barnet boende och stöd redan vid ankomsten som för att det på ett tidigt stadium ska ges familjehemsplacering samt slutligen att Migrationsverket ska ges möjlighet att sluta avtal med ett antal kommuner om mottagande av ensamkommande barn. Men när regeringen lagt fram proposition om avskaffande av ny ansökan och övergångsregler har problemen för de ensamkommande barnen fortsatt. Nu pekar riksdagen ut att det är kommunerna som ska ha ansvaret för barnen. Inga fler barn ska falla mellan stolarna. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i denna del och avslag på reservation 21. I reservationerna 25 och 30 understryker vi i Miljöpartiet vidare vikten av barnets bästa. Barn som flyr till Sverige mår ofta dåligt. De bär på svåra trauman och behöver stöd och hjälp. Hela asylprocessen måste därför anpassas utifrån barnens behov. Personal på myndigheterna ska ha kompetens att tala med barn, och portalparagrafen i utlänningslagen ska väga tyngre. Vi kommer att återkomma till krav för barnen, bland annat om att FN:s barnkonvention ska göras till svensk lag. I reservation 17 i betänkandet understryker vi och några andra partier frågan om förvar. Vi anser inte att något barn ska sättas i förvar. Vi anser egentligen inte att någon ska sättas i förvar utan att ha gjort något brottsligt. Ett grundläggande krav är att det ska finnas en bortre tid för hur länge man kan vara i förvarstagande. Fru talman! Särskilt nedbrytande för många asylsökande, inte minst barn, är den oerhört långsamma asylprocessen, som nu återigen har fått kritik av revisionen. Riksrevisionen har konstaterat att omkring hälften av ärendena på Migrationsverket under 2000-2003 tog längre tid än det halvår som vi gemensamt har satt upp som mål. Att asylsökande fick vänta nästan ett år på ett första besked är inte ovanligt. Det ligger i sakens natur att den som inte har fått klargöra och berätta om sina asylskäl förrän det gått ett eller flera år kommer att få svårt att styrka sin berättelse. Det är inte rimligt att en asylsökande ska drabbas av att beslutsfattande svenska myndigheter inte lever upp till de rättssäkerhetskrav som vi menar att man kan ställa på dem. Vår politik innebär att man inför en bortre gräns i asylprocessen. Ingen ska behöva vänta flera år på slutgiltigt besked. Då ska man automatiskt få permanent uppehållstillstånd. För att klara sjösättandet av den nya instans- och processordningen vill vi kombinera detta med en engångsamnesti där alla asylsökande som varit här 18 månader eller längre ges uppehållstillstånd oavsett om de lever gömda, om de lever så kallat illegalt eller om de finns i asylprocessen. Detta krav hittar man i reservation 11, som jag nu yrkar bifall till. Fru talman! En anledning till den inskränkta asylpolitiken är harmoniseringen av EU-politiken. Den har inneburit en kapprustning mot botten där alla tvingats till en så restriktiv politik som möjligt. I ett särskilt yttrande konstaterar vi och Vänsterpartiet att vi inte anser att ökad harmonisering borde vara ett mål för migrationspolitiken. Fru talman! På många sätt har den här debatten blivit till en debatt om olika människosyn, om att vilja stänga ute eller släppa in, om att vara rädd eller vara öppen, om att tro att de som vill komma hit vill leva på oss eller att vi behöver dem. Vi gröna tror det senare, eller för att avsluta som Jan Hammarlund har uttryckt det: "Färgerna som framhäver och blandas med varandra, de som lärt sig världsgeografin genom att vandra, de som inte alls tänker diskriminera några andra. Texterna som de som ser med nya ögon präntar, de som reagerar tvärtemot vad vi förväntar, dem som inga maktgalna despoter fått bestämma över, det är dem som vi behöver. Sekulariserade muslimer och schamaner, arga suffragetter och beresta indianer, upproriska bögar och ostentativa lesbianer, vassa ingenjörer och omutliga frondörer människoälskande och konsekventa desertörer som så modigt vägrar delta i en militär manöver, det är dem som vi behöver. Vi behöver dem nu och här, vi behövs ju alla om man ska kunna kalla det en värld." Därifrån kommer jag naturligt över på integrationspolitiken, som min partikamrat Mona Jönsson kommer att orda vidare om, och frågan om avskaffande av bidragen till eget boende för asylsökande, där vi i reservation 1 tydligt och klart anger att det i denna fråga inte finns någon budgetuppgörelse mellan de tre samverkande partierna.

Anf. 48 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Jag tänker disponera mitt anförande så att jag först berör den del av budgeten som handlar om migrationspolitiken och därefter tar upp integrationspolitiken. Sverige har stort förtroende i omvärlden som ett humant och öppet samhälle. Samtidigt har vi internationella förpliktelser som vi förbundit oss att genomföra. Ett av de viktigaste målen för migrationspolitiken är att den reglerade invandringen upprätthålls. Samtidigt är det en av de svåraste uppgifterna vi har att utifrån lagstiftning göra individuella bedömningar om individers framtid. Asylprocessen måste därför utformas och utvecklas på ett sådant sätt att den känns rättssäker och human. Det arbete som nu pågår på regeringsnivå och myndighetsnivå är därför välkommet, då det syftar till att effektivisera och förstärka asylprocessen. Utvecklingen av antalet asylsökande är framför allt beroende av vad som sker i vår omvärld. Det är viktigt att följa utvecklingen, och utskottet förutsätter att regeringen återkommer om antalet asylsökande ökar. Samtidigt ser vi att alltfler människor rör sig över gränserna, kanske för att finna ett bättre liv någon annanstans. Tyvärr finns det människor som utnyttjar andra människors utsatthet. I går såg jag ett inslag på TV som visade på att människohandel i omvärlden omsätter 100 miljarder kronor. För att möta denna nya situation måste vårt förhållningssätt vara att ta vårt internationella ansvar samtidigt som vi värnar vår egen nationella välfärd. Det handlar bland annat om biståndspolitik, invandringspolitik och utrikespolitik. Framför allt måste vi samverka med andra länder. Jag ser fram emot det arbete som vår tidigare minister Jan O Karlsson presenterar så småningom som syftar till att möta den nya tidens migration. I dag finns det tusentals människor i Sverige som väntar på besked om de ska få uppehållstillstånd. De finns i svenska kommuner runtom i landet. Det är där som mottagandet av asylsökande fylls med ett innehåll. Där går barnen i skola och förskola. Vuxna läser svenska. Företag erbjuder praktikplatser. Kommuner bistår med lägenheter och landsting med hälso- och sjukvård. Många är med och delar ansvaret för att de som sökt sig till Sverige ska få ett bra mottagande. Därför är det allvarligt att många kommuner i dag slår larm och har svårt att leva upp till de höga ambitioner för mottagandet av asylsökande som vi har i Sverige. Fru talman! Flera reservationer tar upp handläggningstiderna vid asylprövning. Vi når inte fullt ut de uppsatta tidsmålen, och orsakerna är flera och komplexa. Det handlar bland annat om Migrationsverkets organisation. Många, ca 90 %, av de asylsökande saknar identitetshandlingar, vilket skapar rättsosäkerhet. Det är enligt utskottet beklagligt då det innebär stora påfrestningar för de enskilda. Migrationsverket har påbörjat ett förändringsarbete som stärker effektiviteten i systemet med bland annat utbildning och metodutveckling. För att minska handläggningstiderna av asylärenden tillförs Migrationsverket och Utlänningsnämnden ytterligare pengar. Utskottet ser positivt på möjligheten att förkorta handläggningstiden genom dessa åtgärder. Utskottet följer också utvecklingen kontinuerligt genom att Migrationsverket besöker utskottet och redogör för myndighetens arbete. Just nu avgörs fler ärenden av Migrationsverket än som kommer in, och man ligger nära sexmånadersmålet för avgörande. Förutom de problem som jag angivit tidigare tillkommer svårigheter med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut. Tiden förlängs även av att den asylsökande kan lämna in ett obegränsat antal nya ansökningar. Riksdagen har i nästa vecka möjlighet att stärka rättssäkerheten för de asylsökande och samtidigt förbättra förutsättningarna för kommunernas mottagande. Vi ska då behandla två propositioner, dels om EBO-ersättning, dels om rätten till ny ansökan. Då minskar trycket på kommunerna, och vi kan upprätthålla en hög kvalitet i vårt mottagningssystem. Än så länge har de övriga partierna bara bekräftat problemen men sagt nej till lösningarna. Vi socialdemokrater har även en reservation, nr 21 i betänkandet, om ansvaret för ensamkommande barn som jag yrkar bifall till. Det har kommit rapporter som visar på brister i mottagandet av dessa barn. Därför har flera förbättringar i mottagandet genomförts. Några förslag bereds ytterligare. I budgeten framgår att arbetet med att förbättra mottagandet av ensamkommande barn fortsätter. En proposition om god man kommer i januari 2005. Ytterligare åtgärder planeras. Eftersom dessa förbättringar snart kan förväntas behövs inte något tillkännagivande från riksdagens sida. Den största delen av utgiftsområdets budget går till migration, ca 5 miljarder kronor, medan ca 2 miljarder går till integrationspolitiken. Där är den stora utgiften statsbidraget till kommunerna. Därför sker den egentliga integrationspolitiska debatten inom varje politikområde. Arbetsmarknaden har sitt ansvar, utbildning har sitt, rättsväsendet har sitt och så vidare. Vi är alla överens om att segregationen måste brytas i arbetsliv, utbildning och boende. Den diskriminering som stänger ute måste trängas tillbaka. Vi kan aldrig acceptera att någon stängs ute från arbetsmarknaden på grund av sin etniska bakgrund eller sin brytning oavsett om det beror på ett språk, nationell hävd eller främmande kultur. Det handlar mycket om vår syn på varandra i mötet i vardagen. Sverige är inte någon isolerad ö. Vi är en del av världen. Men Sverige är också ett litet land med stora resurser som kan ge och ta i förhållande till andra länder. Jag tycker att det är viktigt att se att integration är en process som tar tid och där vi alla är delaktiga. Men frågan är om vi under den tiden lyckas få samhället att organisera sig och agera på ett sådant sätt att den invandrade får möjlighet att utifrån sina förutsättningar bli en del av det nya landet. Det är ett ömsesidigt åtagande där alla som bor i Sverige måste vara med. Vi kan konstatera att många personer med utländsk bakgrund ännu inte har samma möjligheter som andra på flera områden. Det är framför allt möjligheten till arbete och försörjning som är nyckeln till en lyckad integration. Därför har de åtgärder som nu sker inom arbetsmarknadspolitiken stor betydelse. Låg mig bara nämna några. Sedan tidigare har regeringen presenterat ett antal förslag som förstärker personalresurserna på arbetsförmedlingarna för att öka stödet till arbetslösa invandrare. Möjligheten till bristyrkesutbildning har införts. Det kommer två nya propositioner under 2005 som handlar om mottagande och introduktion av nyanlända invandrare och att stärka undervisningen i svenska för invandrare. För att tillräckliga personalresurser ska finnas på arbetsförmedlingarna i de mest utsatta storstadsregionerna kommer de medel som i flera år avsatts för personalförstärkningar att finnas kvar även under 2005. Språkundervisningen ska i ökad utsträckning ske parallellt med övrig introduktion och kombineras med arbete eller praktik. När det gäller utbildning har skillnaden mellan de elever som lämnar gymnasieskolan med slutbetyg minskat men ligger fortfarande på en alltför hög nivå. Därför satsar regering mer pengar i budgeten för att göra riktade insatser inom skolan. Det pågår som ni säkert vet en försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i årskurs 7-9. Vår nye skolminister vill undersöka möjligheten att även prova detta inom gymnasieskolan. Ett stort antal studier visar på att invandrares lägre sysselsättningsgrad inte till någon del kan förklaras av utbildningsnivå, kunskaper i svenska, kulturellt avstånd eller lägre aktivitet när det gäller att söka jobb. Skillnaden måste därför bero på värderingar hos arbetsgivare, fack och befolkningen i allmänhet, det vi kallar diskriminering. Det pågår ett arbete med att utveckla mål och indikatorer inom alla politikområden bland annat när det gäller arbete och skola. Bland annat stärks också stödet till antidiskrimineringsbyråer och Diskrimineringsombudsmannen. Det finns en reservation från samtliga borgerliga partier angående stöd till flickor i dubbla kulturer som fyllt 18 år där de vill att länsstyrelserna ska få direktiv för att uppmärksamma brist på stöd för dessa flickor. En särskild satsning på sammanlagt 120 miljoner kronor under tre år görs för ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. Jag hade möjlighet i förra veckan att träffa tjänstemän från de tre storstadslänen, som redogjorde för hur de arbetar med det uppdrag som de fått om att skapa skyddat boende och andra insatser för ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld. De relaterade till att det inte finns någon begränsning när det gäller åldersgränsen för unga flickor. De visade också på att flera är över 18 år. Dessutom har Socialstyrelsen ett uppdrag att lämna en lägesrapport under våren 2005, och man har då att beakta de erfarenheter som kommer fram och ta till vara dem i det fortsatta arbetet. Naturligtvis blundar vi inte för de utmaningar som detta politikområde står inför. Men att endast fokusera på det negativa och på problemen, som många gör, kan skapa en stämning som andra mer främlingsfientliga krafter kan spela på. Det är sällan vi hör något om allt det positiva som sker, om alla de företag som startas av invandrare och om att alltfler ungdomar med invandrarbakgrund läser vidare på högskolan. Man ska vara aktsam med retoriken och inte spela på den rädsla och okunskap som segregationen skapar. Samtidigt som man talar om egenmakt och individens roll målar man upp en bild av invandrare som bidragsberoende och oförmögna att ta egna initiativ. Analysen går helt enkelt inte ihop. Det som kan tilläggas är att borgarnas analys i vanlig ordning har en tendens att vara alltför ensidig. Man lägger för mycket fokus på individen och ser därmed inte de strukturella problem som ligger bakom. En fullständig analys krävs. Vi måste se båda sidorna: individen och samhället med alla dess hindrande strukturer. Det är ingen tillfällighet att de med utländska namn har svårare att få jobb än de med svenska. Det kan inte förklaras utifrån ett individperspektiv. Den bakomliggande orsaken är en strukturell diskriminering. Ser vi inte det sambandet kommer vi inte heller att lyckas. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande SfU2 och till reservation 21 och avslag på övriga reservationer.

Anf. 49 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Jag har en fråga till Anita Jönsson som rör kvinnor i asylprocessen. Både Folkpartiet och Vänsterpartiet har motionerat i just den frågan. För några år sedan beslutades i denna kammare att Migrationsverket skulle utfärda riktlinjer för hur man skulle kunna se kvinnor i asylprocessen och även för hur man skulle ta emot dem. De skulle intervjuas av kvinnor och så vidare. När vi har varit ute på förläggningar har vi kunnat se att riktlinjerna används väldigt lite. De anställda på Migrationsverket har inte heller fått utbildning på det kompetensområde som det innebär att se kvinnor i asylprocessen. Både Folkpartiet och Vänsterpartiet har fått avslag på sina motioner om kvinnor i asylprocessen med motiveringen att det är en fråga som måste hanteras av Migrationsverket. Jag menar att det finns en mellanhand där; det finns också en regering som klart och tydligt i regleringsbrev måste tala om att utbildningen ska till och att den dessutom är obligatorisk. När det inte följs måste förstås regeringen se till att det blir gjort. Det är flera år sedan vi beslutade i kammaren att det var så det skulle se ut. Jag skulle vilja höra hur Anita Jönsson funderar om det här. Ska riksdagen inte ge ett nytt tillkännagivande? Hur ska vi tala om för regeringen att vi är ganska missnöjda med att det inte blir så som vi har beslutat i kammaren?

Anf. 50 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Ulla Hoffmann lyfter fram en viktig fråga, nämligen hur själva det inre arbetet görs i en myndighet - i Migrationsverket. Jag tycker att vi på olika sätt i många sammanhang, både från talarstolen och i vårt trägna utskottsarbete, har haft möjlighet att framföra de här synpunkterna till Migrationsverket. Jag tycker också att regeringen genom de olika förslag som den har lagt fram visar på att den tar på stort allvar att kvinnor måste ses på ett speciellt sätt i asylprocessen. Det gäller inte minst detta att det ska vara möjligt att få en kvinnlig tjänstemän om man vill ha det. Migrationsverket visar i de rapporter som vi har fått att man både i utbildning, metoder och uppföljning tar detta på stort allvar. Jag tycker att vi utifrån Ulla Hoffmanns fråga ska fortsätta att bevaka den här frågan. De signaler jag har fått visar att det här håller på att implementeras på ett mycket bra sätt i Migrationsverkets arbete, men att man fortfarande har en liten bit kvar. När jag ändå replikerar mot Ulla Hoffmann vill jag göra det också utifrån vad hon sade tidigare om det besök vi hade i dag i utskottet, där Ilmar Reepalu redogjorde för den speciella situation som man upplever i Malmö. Det gäller då framför allt bosättningssituationen. Det framgick klart och tydligt att Ilmar Reepalu aldrig har sagt att man ska stänga några gränser för Malmö. Jag tycker att det är olyckligt att Ulla Hoffmann talar osanning ifrån den här talarstolen.

Anf. 51 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Jag ska börja med att ta upp det sista som Anita Jönsson sade. För det första står jag för vad jag har sagt. För det andra har jag sett de tidiga dokumenten, som inte fanns med i dag på vårt bord i utskottsrummet. När det gäller kvinnors asylskäl handlar det inte bara om att kvinnor ska ha rätt att bli undersökta eller intervjuade av kvinnor. Det handlar också om att se vad som är specifikt i kvinnors asylskäl. Det gäller till exempel det som jag tog upp i mitt anförande om så kallat hedersrelaterat våld. I Sverige kan vi säga att det finns så kallat hedersrelaterat våld, men vi ser det inte hos utländska kvinnor som söker asyl i Sverige. Jag skulle gärna vilja veta om Anita Jönsson är nöjd med det som händer, med tanke på att vi har jobbat med frågan i riksdagen ganska länge. Vad jag vet har till exempel det genusnätverk som finns på Migrationsverket fått det mesta av sina resurser indragna, medan till exempel Schengennätverket har fått påökt. Man kan väl ändå inte påstå att det är att arbeta med frågan och att försöka underlätta. Denna så stora, komplicerade och viktiga fråga kräver kompetens.

Anf. 52 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Jag kan precis som Ulla Hoffmann ibland bli lite bekymrad över att saker och ting går lite sakta. Men jag tycker att det viktiga är att processen är på gång. Jag känner att den har ett starkt stöd i Migrationsverket, i regeringen och i utskottet. Det här är ett arbete som pågår och som ska förstärka bland annat detta med att se de problem som kvinnor har och som inte finns på samma sätt hos de män som söker asyl. Jag tar det för självklart att det finns med i den utbildning som Migrationsverket gör, och jag har förstått att det också gör det. Med tanke på allt detta arbete och att det nu genomsyrar så mycket av det som är på gång tycker jag inte att det behövs något tillkännagivande ifrån riksdagens sida.

Anf. 53 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Anita Jönsson pratade om strukturella problem. De finns, och de är många. Det allra viktigaste är den socialdemokratiska regeringen, och det problemet ska vi undanröja i september 2006. Nu har jag några frågor. Anita, nu har du en chans att säga något till de 10 000 människor som inte kan avvisas från Sverige och som har väntat i fem, sex eller sju år på att få besked. Hur länge ska de vänta? Vad går den socialdemokratiska gränsen för hur man behandlar människor? Jag vill också att du säger någonting till de 10 000 gömda flyktingarna. Hur mycket ska de utsatta tåla av den här regeringen som så ofta säger att man värnar om de utsatta? Vad tycker ni socialdemokrater om de kanske 30 000-40 000 illegala invandrare som jobbar här, som älskar här, som blir sjuka här, som har barn men som inte har några rättigheter? De finns inte i ert Sverige, men de finns i det verkliga Sverige. Vad har ni att säga till dessa människor? Nu har du några minuter. Använd dem rätt!

Anf. 54 Anita Jönsson (S)
Fru talman! När det gäller den socialdemokratiska politiken vill jag påstå att den starka ekonomiska politik som den här regeringen har fört, som innebär att vi går från en mycket besvärlig lågkonjunktur till ett litet överskott, gör att vi kan gå in i den högkonjunktur som vi nu ser med väldigt stor optimism. Det gäller inte minst de problem som vi pratar om. Det handlar om att fler människor får jobb och att skapa ett överskott som gör att vi kan få en bra skola och ett rättssystem som fungerar på ett bra sätt. Jag blir väldigt fundersam när jag hör Mauricio Rojas anförande. Tidigare i min inledning sade jag att ett av de viktigaste målen är den reglerade invandringen. Samtidigt är detta en av de svåraste uppgifterna, nämligen att i lagstiftningen göra individuella bedömningar om individers framtid. I det här ligger naturligtvis en frustration och en besvikelse hos människor som hade velat få vara kvar i Sverige. Det Mauricio Rojas ger uttryck för handlar faktiskt om att man inte har någon reglerad invandring. Utifrån frågeställningen till mig angående 2006 undrar jag om Mauricio Rojas, Folkpartiet och övriga i alliansen menar att vi inte ska ha någon reglerad invandring.

Anf. 55 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Anita Jönsson vet mycket väl att vi vill ha regler, men det finns olika regler. Man kan reglera på ett omänskligt sätt, som ni gör, eller på ett mänskligt sätt, som vi vill göra. Det är skillnad. Båda vill ha regler. Vi vill ha mänskliga, öppna och toleranta regler som tar emot människor. Ni vill avvisa människor och stänga det här landet. Kanske finns det nu tusentals människor som väntar på ditt svar, Anita Jönsson. Vad har du att säga till de gömda flyktingarna? Vad har du att säga till de illegala invandrarna? Vad har du att säga till de barn som inte har rätt till läkarvård i dag eftersom de inte finns på papperet? Vad har du att säga till palestinier som är statslösa och som inte kan avvisas? De har kanske bott här i fyra fem år. Hur länge till ska de vänta? Du kan prata till dem nu. Jag är inte så viktig. De är viktigare. De utsatta människorna har väntat tillräckligt länge.

Anf. 56 Anita Jönsson (S)
Fru talman! Jag tycker att jag har ett väldigt stort ansvar som riksdagsledamot att försvara den lagstiftning som vi har beslutat om här i Sveriges riksdag, trots att människor inte får stanna i Sverige. Jag förstår också de problem som Mauricio Rojas talar om. Men jag tycker att det är orimligt att vi ska ha en lagstiftning, och när sedan den lagstiftningen har sagt sitt ska den inte gälla. Därför uppfattar jag trots allt Mauricio Rojas inlägg så att han inte förespråkar en reglerad invandringspolitik.

Anf. 57 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Aldrig någonsin tidigare har så många människor levt i demokratier. Krig har avslutats, diktaturer har fallit och miljontals människor har kunnat återvända hem till Afghanistan och till Irak. Antalet flyktingar i världen har inte ökat, Ulla Hoffmann. Antalet flyktingar i världen har minskat de senaste åren. Enligt FN:s flyktingkommissariat finns det i dag 17 miljoner människor som är på flykt. Men samtidigt står vi naturligtvis inför nya och mycket svåra utmaningar. Vi ser interna väpnade konflikter som delvis har ersatt de traditionella krigen. Vi ser hur människor mördas och fördrivs från sina länder. Svensk flyktingpolitik är, som ni alla vet, inne i ett stort reformarbete. Grunden för flyktingpolitiken ligger fast. Rätten att söka asyl är en mänsklig rättighet, och den slås fast både i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i Genèvekonventionen. Men förändringar i världen påverkar naturligtvis också flyktingbegreppet. Därför ser jag utvecklingen av asylrätten som en ständigt pågående process. År 1997 skrevs den svenska utlänningslagen om för att hantera en del av de stora förändringar som hade skett efter kalla krigets slut. Då utvidgade vi flyktingbegreppet och tillförde nya flyktingskäl eller skyddsskäl. Det är det arbetet som nu går vidare. Jag skulle vilja nämna några förslag som är på gång. Vi har fått mer och nya kunskaper om könsrelaterat våld som förföljelsemetod. Det kan handla om systematiska våldtäkter i konflikter, om könsstympning eller hedersrelaterat våld. Samma sak gäller för förföljelse på grund av sexuell läggning. Regeringen förbereder nu en lagändring som ska jämställa förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning med annan förföljelse. Den här lagändringen måste naturligtvis följas av en ökad kompetens- och metodutveckling hos de tillämpande myndigheterna. Det är först då som vi kan åstadkomma en genomgripande förändring. Regeringen förbereder ytterligare en viktig lagändring. I vår kommer vi att lägga fram ett förslag om att införa en särskild grund för uppehållstillstånd för vittnen vid internationella tribunaler och domstolar. I dag finns inget särskilt lagstöd för att ge vittnen skydd, och ett sådant lagstöd behövs. De grova brotten mot mänskligheten måste kunna beivras, och vittnesskydd är naturligtvis en väldigt viktig del i det arbetet. För att värna asylrätten måste vi också värna rättssäkerheten. För snart ett år sedan lade regeringen fram ett åtgärdsprogram för att förbättra rättssäkerheten i första instans. Vi gav Migrationsverket i uppdrag att se till att asylsökande får större möjligheter att redogöra för sina asylskäl muntligt för den som faktiskt ska fatta beslut och att se till att de juridiska ombuden kommer in tidigare i asylprocessen. Migrationsverket ska också förbättra utredningarna av barns egna asylskäl. I det här uppdraget ingick också att göra den landinformation som ligger till grund för besluten mer tillgänglig och att kvaliteten på tolkar och översättare ska kunna säkerställas. Allt detta för att öka öppenheten och rättssäkerheten i asylprocessen. Vi reformerar också överprövningen. Utlänningsnämnden ska läggas ned och ersättas av domstolsprövning. Från den 1 januari 2006 kommer asylsökande att kunna överklaga ett avslagsbeslut i domstol, i länsrätter och i kammarrätt. Regeringen arbetar nu på en lagrådsremiss, och parallellt med det sker förberedelser för övergången till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att göra det som krävs för att ersätta Utlänningsnämnden med en ny instans- och processordning och att se till att den övergången sker så smidigt som möjligt. Låt mig så gå över till de asylsökande barnen som så många har tagit upp i de tidigare inläggen. Vi har gjort väldigt mycket för barn. Det känner ni alla mycket väl till. Vi har i utlänningslagen fört in en portalparagraf om barnets bästa. Vi har gjort barnen mycket mer synliga i asylprocessen. Vi har gjort det lättare för barn jämfört med vuxna att få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Vårt arbete för barn ligger väldigt långt före arbetet både i andra länder i Europa och internationellt. Men trots det är det ju många barn som mår väldigt dåligt. Vi berörs alla väldigt djupt av de apatiska barn som helt har vänt sig ifrån verkligheten, barn som varken äter eller dricker eller över huvud taget svarar på tilltal. Jag menar att vi måste göra allt vad vi kan för att förhindra att detta sker. Vi måste göra allt vad vi kan för att förebygga och se till att det inte går så här långt. Men vi måste också skaffa oss kunskaper om de här barnens mycket svåra sjukdomstillstånd. Därför har regeringen tillsatt en särskild samordnare som bara ska arbeta med att kraftsamla kring dessa drygt hundra barn. Vi ska också förbättra mottagandet för de ensamma barnen. Inom kort kommer regeringen att presentera ett förslag som klargör ansvaret för mottagandet av de ensamkommande barnen. En proposition om att utvidga ansvaret för de ensamkommande barnens gode man kommer att läggas på riksdagens bord i januari. Fru talman! Såväl asyl- som migrationspolitiken påverkas också av andra förändringar i världen. Genom globaliseringen har rörligheten i världen ökat. 180 miljoner människor bor och lever i dag i ett land där de inte är födda. Det här är naturligtvis en fantastisk utveckling, en utveckling som också i sig bär med sig en enorm utvecklingspotential, men samtidigt ser vi ju att denna ökade rörlighet också har en negativ sida: gränsöverskridande brottslighet genom människohandel och människosmuggling. Vi ser hur alltfler asylsökande har betalat väldigt mycket pengar för att kunna ta sig till Europa, de allra flesta under falska förespeglingar. Det här är förändringar som leder till att människor far väldigt illa. Grova brottslingar utnyttjar alltså redan utsatta människor. Grova brottslingar utnyttjar och exploaterar fattiga människors drömmar om ett bättre liv. Man säljer kvinnor och barn, och motivet är ju väldigt enkelt: det handlar om att tjäna pengar. Den här utvecklingen får ju också konsekvenser för asylsystemet. Nästan ingen som kommer och söker asyl i Sverige i dag har identitetshandlingar. En majoritet av dem som kommer saknar skyddsbehov. Man flyr från arbetslöshet och misär. Man flyr från ett land där resurserna är orättvist fördelade. Det är fullt legitima skäl, men det är inte asylskäl, och det är inte skyddsskäl. Det här är, som jag ser det, allvarliga och grundläggande problem som vi måste ta itu med. Vi har också gjort en del. Vi har höjt straffen för människosmuggling. Dag- och bostadsersättning kan sättas ned för dem som inte medverkar till att klargöra sin identitet. Offer för människohandel beviljas tillfälliga uppehållstillstånd just för att kunna delta i brottsutredningar. Fler förslag ligger också på riksdagens bord, och andra väntas till våren. Jag skulle vilja nämna tre grundprinciper för det fortsatta arbetet. För det första: Asylprocessen måste vara tydlig och måste ha ett tydligt slut. I dag har vi en process utan slut, och jag menar att det inte är humant. Det är en form av missriktad humanism, som leder till att människor far väldigt illa. För det andra måste skyddsbehovet vara i fokus. I Sverige beviljas en väldigt liten del av alla sökande asyl av flyktingskäl. I dag är det vanligare att få uppehållstillstånd av humanitära skäl eller av humanitära skäl som har uppstått i Sverige än av omständigheter i hemlandet, och det här är naturligtvis ett problem eftersom det förskjuter fokus från skyddsbehovet till humanitära skäl. Därför har en utredning fått i uppdrag att titta närmare på orsakerna till detta och föreslå eventuella förändringar. För det tredje och avslutningsvis: Vi måste ställa krav på de asylsökande, men de måste också kunna ställa krav på oss. Vem man är och varifrån man kommer är helt grundläggande för att kunna avgöra någons skyddsbehov. Därför måste vi kunna ställa krav på den enskilde asylsökande att medverka till att klargöra sin identitet, så att asylutredningen blir så fullständig som möjligt från början. Men när det sker ska också den enskilde individen kunna ställa krav på myndigheterna och på att få ett första besked inom sex månader.

Anf. 58 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Jag tog i mitt anförande upp det förhållande som vi har upplevt och som vi har sett här i Sveriges riksdag, nämligen en regering som lägger fram ett antal förslag på ett politikområde som riksdagen inte är beredd att stödja. Jag vet inte om det finns något annat område där det sker på det sättet. Jag kan inte föreställa mig annat än att det ansvariga statsrådet måste vara berörd av ett sådant förhållande. Jag skulle önska att Barbro Holmberg här under den korta tid som står till förfogande för en replik ändå ville reflektera något kring detta. Vad är den underliggande orsaken och vad är motiven för regeringen att gång på gång vända sig till riksdagen med förslag som man rimligtvis bör kunna förutse att man inte kommer att få riksdagens stöd för? Jag behöver inte exemplifiera de förslagen här. Jag antar att Barbro Holmberg är väl medveten om dem.

Anf. 59 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Jag trodde att jag hade redogjort för de motiven väldigt tydligt. Jag redogjorde för dem alldeles nyligen när det gällde ny ansökan. Jag och regeringen ser en asylprocess som innehåller en rad olika problem. Vi ser att vi har en asylprocess som inte innehåller något slut utan som innehåller nya ansökningar som gör att vistelsetiderna i Sverige drar ut på tiden. Det kan dröja fyra, fem år innan människor får ett riktigt slutligt beslut. Men ett riktigt slutligt beslut kommer aldrig, eftersom rätten till ny ansökan är obegränsad. Jag menar att detta är ett problem, och det är klart att regeringen, som är ansvarig för politiken, då måste se efter hur man kan lösa det problemet och lägga fram förslag härom till riksdagen. Sedan är det naturligtvis upp till riksdagen att fatta beslut om man tycker att det här är ett problem eller om man tycker att man kan fortsätta med en asylprocess som inte har något riktigt slut.

Anf. 60 Sven Brus (Kd)
Fru talman! Ja, kring beskrivningen av problemen kan vi säkert bli ganska överens, men om lösningen av dem är vi uppenbarligen inte överens, och det måste regeringen och det ansvariga statsrådet vara medvetna om. Det kan inte vara någon överraskning att det finns en riksdagsmajoritet som har ett annat sätt att se på hur man ska lösa det här problemet. Ändå går regeringen med berått mod till riksdagen med sådana förslag som man bör vara medveten om inte kommer att få riksdagens stöd. Sedan säger statsrådet att regeringen har gjort mycket för barnen, och jag vet att det har skett en del förbättringar. Men en sak som har tagit en alldeles orimligt lång tid är att klargöra ansvaret för de ensamkommande barnen. Den historien är sorgligt lång. Nu finns det ju i det betänkande som vi nu diskuterar en majoritetstext som pekar ut ansvaret för de ensamkommande barnen. Samtidigt hänvisar statsrådet till en intern utredning som ska presenteras i dagarna. Jag skulle önska att få höra hur Barbro Holmberg ser på det förhållandet att en riksdagsmajoritet nu faktiskt går om regeringen i det här avseendet och tydligt pekar på vad vi vill genomföra.

Anf. 61 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Sven Brus säger att vi är överens om problembeskrivningen men inte om lösningarna, men jag har inte hört några riktiga förslag till lösningar. Jag kan i de motioner som jag läser se att väldigt många partier faktiskt tycker att det är ett problem att 92 % av de asylsökande saknar identitetshandlingar, men jag har inte sett enda förslag till lösning på ett sådant problem. Det är klart att regeringen då hamnar i ett sådant läge att vi måste formulera ett förslag till lösning på problemen. Sedan kan vi diskutera vidare om det finns andra lösningar på problemen. Jag tar gärna emot Sven Brus öppna hand för att försöka skapa en bred enighet kring de här frågorna. Jag tror, precis som Sven Brus, att det vore bra om vi hittade en gemensam problembild och också möjligtvis hittade en del gemensamma lösningar. När det gäller de ensamkommande barnen har vi redan ett gemensamt förhållningssätt. Anledningen till att det har tagit tid är att vi inte kan genomföra de förändringar som föreslogs utan en lagändring. För att kunna göra en lagändring måste det gås igenom i en utredning. Den kommer inom ett par veckor. Utredningen kommer att presentera ett antal olika förslag. Jag hoppas att vi tillsammans ska kunna hitta den bästa lösningen för de ensamkommande barnen.

Anf. 62 Per Westerberg (M)
Fru talman! Man kan naturligtvis säga att den svenska asylpolitiken är något av en humanitär katastrof. Jag gör det främst utifrån utgångspunkten att närmare 80 % av dem som får stanna av humanitära skäl har förvärvat de humanitära skälen i Sverige genom psykiskt lidande och psykisk ohälsa i många fall som en följd av detta. Jag vill ställa en fråga. Vi har sett att Riksrevisionen kommer med en rapport som delvis backar upp vår motion om krav på ökade resurser i Migrationsverket för snabbare prövning och bättre handläggningstider. Man ställer större krav även på att få in handlingar i tid. Varför görs inte mer när det gäller Migrationsverkets resurser? Det kan till och med vara en ganska kraftig positiv ekonomisk vinst för statskassan att få en snabbare prövning i Migrationsverket. Den andra frågan jag gärna skulle vilja ställa gäller den nya instansordningen som vi ser de första dragen av i den här budgeten. Anser statsrådet att den nya instansprövningen - om den nu blir rättssäker vilket vi tror - verkligen kommer att innebära även förkortade prövningstider? Det är ju centralt, både av humanitära skäl och rättssäkerhetsskäl.

Anf. 63 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Den första frågan handlar om snabbare prövning i Migrationsverket. Jag tycker att det är en humanitär katastrof att människor så småningom får uppehållstillstånd i Sverige av skäl som har uppstått i Sverige. Där är jag helt överens med Per Westerberg. Men det beror ju bland annat på att vi har en process utan slut. Att man ska satsa mer pengar på prövningen för att på så sätt spara pengar i mottagandet är som systemet ser ut i dag en ekvation som inte riktigt går ihop. Eftersom vi har ett system som över huvud taget inte har något slut innebär det att hur mycket pengar vi än pressar in i ena änden får vi inte den effekten när det gäller mottagningssystemet. Det är bland annat därför som det är så oerhört viktigt att vi får ett system som innebär att människor som kommer och söker asyl i Sverige är väldigt medvetna om hur processen ser ut, att den har en början, att den också faktiskt har ett slut och att vi arbetar med att ge stöd till människor som har fått ett avslag på sin asylansökan att återvända hem. Det är först då som det blir ekonomiska effekter i mottagningssystemet.

Anf. 64 Per Westerberg (M)
Fru talman! När Migrationsverkets egna målsättningar, precis som Riksrevisionen påpekar, tenderar att vara icke oväsentligt längre prövningstider än vad regeringen har satt upp är detta ett problem i asylprocessen och leder till förlängda asylprövningstider. Det går inte bara att skylla på de nya ansökningarna. Även här finns ett problem. Jag efterlyser resurser för att komma snabbare till rätta med detta - Riksrevisionen pekar på ett antal brister i Migrationsverkets handläggning när det gäller att få in handlingar i tid och mycket annat - och därmed kunna spara både pengar och mänskligt lidande. Jag upprepar den andra frågan med den nya instansordningen. Jag är mycket starkt för en ny instansordning på grund av rättssäkerheten, muntligheten, tvåpartsförhållande och domstolsprocessen, men då gäller det även att skapa en process som blir snabbare än den vi har utifrån ekonomiska men allra mest humanitära skäl.

Anf. 65 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Jag börjar med den fråga som jag inte hann med i mitt förra inlägg, den nya instansordningen. Det är regeringens absoluta ambition att vi åtminstone inte får förlänga handläggningstiderna. Men det är en instansordning som innebär att vi tillför en instans. Vi har tre instanser med den nya instans- och processordningen i stället för två. Det vill verkligen till att vi förkortar handläggningstiderna så att vi inte förlänger dem, om ni förstår vad jag menar. Det är regeringens absoluta ambition. Jag håller med Per Westerberg om att det finns brister i Migrationsverkets effektivitet. Det är något som vi också har varit väldigt medvetna om och som jag tror att jag har talat om i den här kammaren tidigare. Jag ser Riksrevisionens rapport som ett stöd i det förändringsarbete som pågår på Migrationsverket. Det har pågått under ett och ett halvt år. Regeringen gav Statskontoret i uppdrag att titta på verksamhetsstyrningen på Migrationsverket. Vi såg över IT-funktionen på Migrationsverket. Vi har gett Migrationsverket en ny instruktion och en tydligare ledningsstruktur. Vi kommer också att göra en översyn av Migrationsverkets ekonomiska styrning. Helt klart finns det mycket att göra. Jag ska också nämna att Migrationsverket har arbetat väldigt länge med att omorganisera just för att bli mer effektiva. Det är en ny organisation som kan sättas i sjön den 1 januari 2005. Jag ser hoppfullt på framtiden. Jag menar att det kommer att bli mycket mer effektivt. Migrationsverket menar självt att man kommer att klara målen för handläggningstiden inom kort.

Anf. 66 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Jag har först en kommentar till att asylprocessen inte har ett slut. Om man jämför siffror, 600 miljoner kronor till handläggning och 225 miljoner kronor för utvisnings- och avvisningsresor, verkar det i varje fall finnas 225 miljoner kronor för ett slut, om man säger så. Jag har också en kommentar till förföljelse på grund av kön. När vi skrev om utlänningslagen 1997 sade Pierre Schori som då var migrationsminister att det inte skulle vara någon skillnad på om förföljelse på grund av kön eller homosexualitet var en särskild skyddsgrund eller låg i Genèvekonventionen. Nu säger statsrådet att det är först nu när det kommer en proposition som Migrationsverkets personal ska få den här utbildningen och att det då blir nödvändigt. Det var bara en kommentar. Jag har också en fråga. Det förefaller som om regeringens förslag om att avskaffa möjligheten för en asylsökande som fått ett avslag att lämna in en ny ansökan inte kommer att få stöd i kammaren. Jag undrar hur statsrådet tänker kring den så kallade ärendebalansen och ny instans- och processordning. Vi är några som funderar kring ett nollställningsbeslut. Vi är också några som har kommit med förslag på lösningar som statsrådet säger att hon inte har sett. Jag skulle vilja fråga statsrådet hur hon ser på ärendebalansen och ett nollställningsbeslut.

Anf. 67 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Jag har först en kommentar till Ulla Hoffmanns inledning. När det gäller lagändringen som handlar om att förföljelse på grund av kön och sexuell läggning ska föras in och jämställas med andra former av förföljelse kommer det att följas av en ökad kompetens- och kunskapsutveckling inom Migrationsverket. Jag sade inte att det skulle börja nu. Det är något som har pågått och pågår inom Migrationsverket. Man har kurser för personalen tillsammans med UNHCR och med Kvinnoforum. Riktlinjerna finns i Migrationsverkets databas. Det är något som man arbetar kontinuerligt med. Jag håller helt med om att det är något som man definitivt bör intensifiera efter lagändringen som så småningom kommer. När det sedan gäller nollställningsbeslut - och då utgår jag från att Ulla Hoffmann talar om amnesti - ser jag inte det som en lösning. Jag menar att det inte är någon lösning på problemen utan i stället någonting som skapar problem. Om man i stället för att pröva någons asylskäl individuellt bestämmer sig för att det är tiden som ska avgöra huruvida en person får stanna eller inte, då menar jag att man har kommit väldigt långt ifrån asylrätten och väldigt långt ifrån rättssäkerhet.

Anf. 68 Ulla Hoffmann (V)
Fru talman! Ja, då fick jag svar på den frågan i varje fall. Det finns förslag till lösningar. Statsrådet sade att det inte finns några förslag till lösningar. Det är bara det att det är lösningar som statsrådet inte tycker om. Vi har definitivt ett problem. Vi är ju eniga om att Utlänningsnämnden ska läggas ned och ärendena föras till förvaltningsdomstolar, och om det inte ska bli på samma sätt som med Utlänningsnämnden måste ärendebalansen arbetas ned på ett eller annat sätt. Om då Migrationsverket och Utlänningsnämnden ser till att 90 % av alla som söker får avslag kommer detta självklart att leda till att den ärendebalans som förvaltningsdomstolarna sedan ska ta över blir väldigt hög. På något sätt måste vi då se till att få ned den, och det måste vi göra tillsammans. Det är vårt gemensamma ansvar. I andra länder i EU där man infört en ny asylprocess har man också haft olika typer av nollställningsbeslut. Jag tror att det är väldigt viktigt att se till att den nya instans- och processordningen, som vi ser fram emot eftersom den kommer att innebära en mer rättssäker asylprocess, kan starta på ett så bra sätt som möjligt. Jag skulle därför vilja höra: Vad tycker statsrådet att vi ska göra när nu riksdagen inte vill diskutera och inte kommer att ställa sig bakom slopandet av ny ansökan förrän vi har fått den nya instans- och processordningen på plats? Det är ju det som gör att det i dag inte går att ta bort ny ansökan. Vad föreslår statsrådet att vi ska göra?

Anf. 69 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Mitt första förslag är att avskaffa ny ansökan. Det skulle betyda att man fick 25 % mer resurser för att avgöra ärenden. Det skulle betyda en helt annan situation när vi nu går in i ett nytt skede med ny instans- och processordning. Jag kan också berätta vad som görs. Regeringen har anslagit ökade resurser till Migrationsverket för att avgöra framför allt gamla ärenden. Man börjar alltså beta av ärendebalansen bakifrån, så att säga. Det är någonting som just nu pågår. Regeringen har också, vilket jag redogjorde för i mitt tidigare svar till Per Westerberg, gjort väldigt mycket för att effektivisera hanteringen av asylärenden i Migrationsverket. Det handlar om att öka rättssäkerheten och öppenheten, men det handlar också om att öka hela effektiviteten i systemet. Migrationsverket får nu en ny organisation. Vi har en bättre ledning. Vi kommer att klara målen för handläggningstiderna inom kort. Min förhoppning är alltså väldigt god. Vi kommer att arbeta så mycket som möjligt för att få ned ärendebalansen till den 1 januari 2006. Jag håller dock med om att detta är ett bekymmer. Det oroar mig väldigt mycket att vi ska hamna i den väldigt svåra situation som Utlänningsnämnden befann sig i när denna en gång inrättades med en enorm ryggsäck att börja med. Det är naturligtvis inte bra. Detta bekymrar och oroar mig väldigt mycket. Jag tänker på det. Vi kanske måste hitta också andra åtgärder under det år vi nu har på oss. Ärendebalanserna måste alltså ned. Där är vi helt överens.

Anf. 70 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Ministern har en fantastisk förmåga att säga saker och ting på ett väldigt fint sätt. När ministern säger "slut" menar hon avvisning. Det är vad "slut" betyder när du pratar. Ett slut kunde ni sätta på andra sätt - genom att tillåta människor att stanna. Då är det slut. Då får de stanna. Vi skulle vilja att du berättar för de 2 500 statslösa palestinier som inte lägger fram nya ansökningar och som själva har begärt att bli avvisade någonstans hur ni tänker sätta ett slut på deras process. Hur ska ni göra? Ni kan inte avvisa dessa människor. De ruttnar i våra förläggningar. Hur sätter man ett slut på det? Sedan vill jag att ministern talar om de illegala invandrarna, tiotusentals människor berövade alla rättigheter. De kom själva hit; det är sant. Men det gör dem inte till mindre värda människor, och det tar inte ansvaret från oss att tänka på dem, på dessa barn och på alla i deras situation i utkanten av samhället. Vilken politik har ni för dem? Vad tycker du om till exempel Spanien eller Förenta staterna? De har då och då haft modet att säga: Här finns människor som lider. Här finns människor som vi måste se och erkänna. De får stanna. Sedan får vi göra mycket annat för att hindra att det upprepas, som du vill. Men vad gör vi med de människor som finns här? Och vad gör vi med de flyktingar som inte vill åka härifrån, de gömda flyktingarna, människor som utsätter sig för ett sådant lidande därför att de vill stanna? Hur sätter man ett slut på det? Är det med fler poliser? Hur ska du göra för att sätta ett slut på deras process?

Anf. 71 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Grunden för politiken är att vi ska ha en öppen dörr för människor som söker skydd undan förföljelse. Sedan ska vi ha en asylprocess där människor som kommer hit får en snabb och rättssäker prövning och ett snabbt beslut om man har asylskäl eller inte. Har man inte asylskäl ska man få stöd och hjälp att återvända till sitt hemland. Det är grunden för politiken vad gäller asyl. Sedan har vi invandringspolitiken, som är något annat och som handlar om bland annat arbetskraftsinvandring. Det är någonting helt annat. Det utgår inte från enskildas rättigheter på samma sätt, utan det utgår från våra behov av arbetskraft inom Sverige och hur många människor som ska komma hit och arbeta. För detta finns det särskilda regler. Men vi får inte blanda ihop de här två delarna. Asylrätten måste värnas och får inte blandas ihop med våra behov av arbetskraft i Sverige. Sedan skulle jag ändå vilja upprepa den fråga som Anita Jönsson ställde. Mauricio Rojas tycker att alla som finns i Sverige i dag ska få stanna med ett amnesti- eller nollställningsbeslut. Alla som har kommit hit och fått avslag och inte vill återvända ska också få stanna. Alla som har kommit hit och över huvud taget inte sökt asyl eller uppehållstillstånd utan befinner sig här illegalt ska också få stanna. När Mauricio Rojas då säger att vi ska ha regler undrar jag: Vilka regler är det Folkpartiet vill ha för att värna en reglerad invandring? Vilka regler finns det mer specifikt i Folkpartiets politik för att värna en reglerad invandring till Sverige?

Anf. 72 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Statsrådet vet att jag inte blandar ihop dessa två saker. Det var två olika problem, människor i olika situationer, båda mycket utsatta. Jag undrar fortfarande, och med mig många flyktingar: Vad gör du med de människor som inte har kunnat avvisas på fyra, på fem och på sex år? Hur länge ska de vänta? De lägger inte fram nya ansökningar; det vet du. De har begärt att bli avvisade av dig, av din regering, av polisen och allting. Det kan ni inte göra. Ni vet att Migrationsverket inte kan göra av med alla dessa pengar som finns. Det går nämligen inte att göra sig av med dessa pengar när det inte går att avvisa dessa människor. Hur sätter vi ett slut på processen - ett slut som är mänskligt värdigt? Det var min första fråga. Den andra handlade om människor som finns här och jobbar här men som lever i total utsatthet. Vi måste ta till oss detta. Vi har sagt: Låt oss se om dessa människor kan arbeta, klara sig på egen hand och bygga upp ett liv här! Bejaka människornas rättighet att röra sig fritt! Det kan vi göra. Hela den politik som du representerar står för motsatsen: hinder, stopp och problem. Men människorna finns här, och det kommer att komma fler människor hit. Vi måste se människorna. Grunden för politiken är inte reglerna utan människorna. Vi vill ha regler som hjälper människorna, inte som gör livet så svårt som möjligt för dem.

Anf. 73 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Jag noterar att jag inte får något svar på frågan om vilka regler som Folkpartiet för fram när det gäller reglerad invandring. Men återigen vill jag säga att jag håller med om och tror att alla i den här kammaren är överens om att vi ska ha ett värdigt system. Vi ska ha ett humant system. Det betyder att vi också måste ha ett tydligt system så att människor som kommer till Sverige vet att de får en rättssäker prövning, att de också får ett besked inom rimlig tid, men att man dessutom får stöd om man inte får ett positivt beslut. Hela den delen måste vara väldigt tydlig, och vi ska ha ett humant återvändande också. Ni säger att människor väntar. Men det är ju inte så att människor har befunnit sig i Sverige i fem sex sju år utan att ha fått något besked. De har fått ett besked, men det är ett besked som de inte accepterar. Det är det jag menar. När processen blir så här väldigt utdragen, med nya ansökningar, betyder det att människor hamnar i de här väldigt svåra situationerna. De har varit här under väldigt lång tid och befinner sig i något sorts vakuum. Och i slutändan är det den enskilda individen som drabbas av ett sådant system.

Anf. 74 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag tänkte tala om en sak som statsrådet tog upp i sitt anförande, nämligen barn i asylprocessen. Det är sant att vi har en väldigt bra portalparagraf i utlänningslagen om att ta hänsyn till barnets rätt till hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver. Vad spelar det för roll när man skickar ut sjuka barn till länder där de inte kan få vård? Vad spelar det för roll när barn behandlas så illa i asylprocessen att de lägger sig ned och blir apatiska? Det är sant att regeringen säger att man ska ha lättare som barn än som vuxen att komma in, helt i enlighet med FN:s barnkonvention. Men vad spelar det för roll när man inte ens hör vilka asylskäl det enskilda barnet har, när inte ens den kompetensen finns på myndigheterna? Regeringen pratar om att ta ansvar, men fortfarande har vi inte sett vem det är som har ansvar för de ensamkommande barn som kommer hit. Fortfarande försvinner det barn i asylprocessen. Ministern var i Sundsvall för ett par veckor sedan till följd av den uppmärksammade händelsen med en 15-årig flicka som tände eld på sig själv efter ett avslagsbesked. När man frågade ministern vad som skulle göras för att barn skulle kunna må bättre i den svenska asylprocessen svarade hon som om det var hack på skivan att man ska avskaffa möjligheten till ny ansökan. Men det vet du ju att du inte får igenom i riksdagen. Det kommer att avslås. Vi har en mängd skäl till det. Vi kan ta den diskussionen. Men nu när det händer måste väl ministern ändå ha ett annat svar. Vad ska vi göra för barn i asylprocessen? Kan vi kanske få se att det blir humanare regler, bättre lagar, bättre behandling och enklare att höra barnens egna asylskäl? Kan vi få se att det arbetet intensifieras och att ministern inte fortsätter att prata om någonting som inte kommer att gå igenom?

Anf. 75 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Låt mig upprepa det som jag sade inledningsvis. Jag tror att det ändå är väldigt viktigt att ta sin utgångspunkt i det. Sverige är unikt i EU, Sverige är unikt i världen när det gäller barnfrågor i asylprocessen. Det finns inget annat land som har nått så långt som Sverige har gjort när det gäller att tillförsäkra asylsökande barn rättigheter enligt barnkonventionen. Sverige är ett av de få länder - Sverige var det första landet - som har skrivit in barnkonventionen i utlänningslagen. Vi är också ett av de få länder där asylsökande barn har precis samma rättigheter som barn som bor i Sverige. Artikeln om barnets bästa i utlänningslagen är en spegel av artikel 3 i barnkonventionen. Sedan är det naturligtvis fortfarande så att barn, som jag sade, trots det mår väldigt dåligt. Jag tror inte att det är asylprocessen som gör de här barnen sjuka. Det är mycket som de bär med sig. Men jag tror att asylprocessen kan bli bättre på det sättet att man inte bidrar till barnens lidande. Och det handlar om det vi har talat om tidigare, effektivitet i asylprocessen. Människor som kommer ska få besked inom rimlig tid. Det måste finnas en tydlighet i asylprocessen. Det finns ingenting som är så viktigt för just barn som tydlighet, att man vet vad det är som gäller och ungefär hur lång tid saker ska ta, vad som händer vid ett positivt beslut eller vad som händer vid ett negativt beslut. Jag menar att det här är väldigt viktigt. Vi som politiker har ansvaret för att se till att vi får en sådan tydlig asylprocess.

Anf. 76 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Man kan jämföra Sverige med andra länder på olika sätt. Det är sant att vi har skrivit in FN:s barnkonvention. Jag pekade på att det händer att vi inte följer den, trots att den är inskriven. Andra länder har gjort den till lagstiftning. Vi återkommer till den typen av frågor i behandlingen. En del länder avvisar de facto inte barn som man har fattat beslut om därför att det blir en för svår situation. Det går att jämföra på olika sätt. Ministerns svar på vad man ska göra för de barn som mår och far väldigt illa i den svenska asylprocessen blir att vi ska vara effektivare. Jag kan hålla med om att vi måste korta handläggningstiderna. Det är någonting vi är ense om. Men vi måste också se till att reglerna faktiskt ser till barnets bästa och vad barnets rätt till hälsa och utveckling kräver, så som det står i utlänningslagen. Vi måste också se till att den delen av lagstiftningen faktiskt blir reell och inte sätts på undantag utifrån idén om reglerad invandring eller ekonomiska hänsyn, därför att då kommer barn att fortsätta fara illa. Då kommer barn att fortsätta att lägga sig ned. Den lilla flickan som lägger sig ned eller pojken från Azerbajdzjan som mår illa och blir apatisk blir det på grund av risken att behöva återvända till det land där man kanske själv har blivit våldtagen, sett sina föräldrar bli våldtagna eller blivit förföljd och utsatt för etniska förföljelser. Det är det som gör att barn far illa. Det är reglerna som måste ändras. Vi ska vara effektivare, ja. Men effektiviteten borde i fler fall sluta med ett bifall, sluta med att det här barnet faktiskt har varit utsatt för sådana hemskheter att det har rätt att få stanna i Sverige. Barnets rätt till hälsa och utveckling och barnets bästa ska beaktas.

Anf. 77 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Reglerna måste ändras, säger Gustav Fridolin, som själv har suttit som ledamot i en parlamentarisk kommitté som precis har tittat över de regler som gäller humanitära skäl. Gustav Fridolin har haft en möjlighet att förändra reglerna när det gäller just uppehållstillstånd av humanitära skäl och barnfrågor. Men jag vill återkomma till barn och någonting som Gustav Fridolin också tog upp, nämligen barns rätt att höras i asylprocessen. Jag tror att vi också måste se att det i den här politiken är väldigt lite som är svart eller vitt. Det finns väldigt många olika dilemman i den här politiken. Ett sådant dilemma tycker jag är just att höra barn i asylprocessen. Det är ju så att väldigt många barn inte vill bli hörda i asylprocessen. Väldigt många föräldrar vill inte att barnen ska höras i asylprocessen. Då måste man ta ställning till om vi ska tvinga barn att höras i asylprocessen. Är det bra? Är det humant? Är det riktigt? Kan man göra det? Det är det första. Det andra är att barn inte kan ljuga. När man hör barn kanske de berättar någonting som helt motsäger föräldrarnas asylberättelse. Det kanske är barnens utsaga som gör att föräldrarna får avslag på sin asylansökan. Då måste man ändå försöka problematisera lite och fundera över om det är bra eller hur vi ska hantera de dilemman som finns när det gäller hörande av barn. Hur ska vi över huvud taget hantera de dilemman som finns i den här politiken? Det är precis det som det handlar om. Anita Jönsson var inne på att vi har två mål för politiken. Vi har målet att asylrätten ska värnas. Vi ska ha en öppen dörr för alla människor som är förföljda. Samtidigt har vi också målet att vi ska ha en reglerad invandring. Det finns en spänning mellan dessa mål, och dessa dilemman måste vi som politiker ändå kunna lyfta fram, lägga på bordet och ta ställning till.

Anf. 78 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! Jag kommer också att uppehålla mig lite vid de apatiska barnen. Jag hade med det i mitt anförande. Vad gör vi för fel i Sverige eftersom så många barn just här drabbas av just de symtomen? Den flyktingpolitiska grupp som finns här i riksdagen, där de flesta partier är representerade, hade ett frukostmöte med en barnpsykiater som jobbar med just de här barnen. Han berättade att hälften av alla platserna i det här området i Sverige beläggs av barn som har dessa problem. Han menade på att det är oerhört svårt att behandla dem när det har gått så långt eftersom det egentligen inte finns något bra sätt att arbeta med den typen av åkomma eftersom det inte finns någon erfarenhet sedan tidigare. Han berättade också om undersökningar från andra länder. Det fanns inget annat land som har så många barn som just Sverige. Man måste då ställa sig frågan vad det är för fel på vårt sätt att hantera människor som gör att så många ändå får de problemen. Varför jobbar vi inte mer för att förebygga ohälsa när vi verkligen vet att problemen finns här och nu? I alla andra sammanhang pratar vi om vikten av att förebygga när det gäller oss svenskar. Egentligen borde det vara minst lika viktigt att ta emot dessa människor på ett annat sätt. Vi bör undersöka dem för att veta hur de mår när de kommer hit och vad vi kan göra för att de inte ska bli dåliga av de upplevelser de ändå har med sig i bagaget. Det är oerhört mycket rubriker än hit, än dit. I en tidning i dag står det att "makthavare tiger om flyktingbarns lidande". Man berättar om hur åtta poliser kom och hämtade fem barn klockan halv fem på morgonen. Är det verkligen i Sverige vi hanterar människor på det sättet? Är det verkligen humant att hantera människor på det sättet? Vilka minnesbilder bär de barnen med sig som kommer att finnas med hela deras liv, hur polisen kommer och hämtar dem på natten? Vad gör migrationsministern för att förhindra sådant?

Anf. 79 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Birgitta Carlsson tar upp de apatiska, liggande, barnen. Det är något som oroar mig mycket. Birgitta Carlsson frågar varför detta finns bara i Sverige. Det är en fråga som jag har tänkt mycket på. Det är viktigt och bra att Birgitta Carlsson tar upp den frågan. Det är viktigt att vi diskuterar denna fråga tillsammans. Varför drabbas barn av dessa mycket svåra sjukdomstillstånd bara i Sverige men inte i något annat europeiskt land? Beror det på att vi är stränga, att vi har en restriktiv politik, så att barnfamiljer får avslag i Sverige? Men det kan inte riktigt bero på det därför att man får avslag i alla andra länder också. Vi kan jämföra Sverige, Danmark, Norge, Tyskland och så vidare. Vi har en mycket mer generös politik när det gäller asyl och migration än vad till exempel Danmark har. I Danmark finns inte problemet. Det kan inte vara fråga om att vi har en annorlunda bedömning av människors asylskäl som gör att människor drabbas just i Sverige. Kan det vara de långa handläggningstiderna som gör att människor blir kvar i systemet så länge? Jag tror att det å ena sidan kan bidra, men å andra sidan tycker jag inte riktigt att det kan förklara. Vi är inte nöjda med våra långa handläggningstider, men gör vi en jämförelse mellan Sverige och övriga Europa har vi korta handläggningstider. Det finns människor som kommer till Sverige och söker asyl från andra europeiska länder där de har varit i tio års tid. Det är inte så att det finns någon skillnad mellan Sverige och andra länder när det gäller handläggningstiderna. Jag skulle vilja ställa samma fråga till Birgitta Carlsson: Vad kan det bero på, Birgitta Carlsson, att det bara finns i Sverige?

Anf. 80 Birgitta Carlsson (C)
Fru talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att de människor som kommer hit har en meningsfull tid i vårt land oavsett om de får stanna eller inte. Man ska från början ta reda på deras hälsotillstånd och göra vad man kan för att de ska må bra som människor. De ska få både lära sig svenska språket och delta i arbetspraktik. De ska känna att de har en uppgift i samhället, även om den inte blir så långvarig. Jag vill ta upp några andra saker. Rätt många av oss i utskottet var på en flyktingpolitisk debatt i Uppsala. Vad vi där fick bevittna och lyssna på var inte heller uppbyggligt. En ung man som arbetar på en psykavdelning berättade om hur en kille som fick avslag tog sitt eget liv och all den tragik som fanns kring detta. Några berättade - de grät - att deras högsta önskan var att deras gamla föräldrar som fanns i Sverige skulle få stanna. De skulle då kunna ta hand om dem, men föräldrarna skulle utvisas, trots att det inte fanns någon kvar i hemlandet. Det här var i princip sista länken. Trots detta skulle de tillbaka till sitt land. Dessutom fanns det en gömd familj. Det fanns en flicka på fem sex år som hade blivit sängvätare igen. Hon mådde så dåligt. Det gällde även mamman i familjen. Jag har för länge sedan läst boken Anne Franks dagbok. Den handlade om dessa människor som på den tiden fick gömma sig. Visserligen gömmer sig ingen på det sättet i Sverige i dag, men de gömmer sig i ensligt belägna fastigheter. Det är inte heller bra att ständigt och jämt leva i skräck att någon ska upptäcka dem, att någon ska hämta mamma eller pappa. Vi måste se över hela migrations- och integrationspolitiken. Vi som jobbar med frågorna mår inte bra när vi märker hur människor mår som kommer till vårt land och har en önskan om att få en dräglig tillvaro och inte får den uppfylld.

Anf. 81 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Jag håller verkligen med Birgitta Carlsson om att det är förfärligt att se detta. Gustav Fridolin hänvisade till att jag var i Sundsvall och pratade med människor som hade varit nära den flicka som tände eld på sig själv. Det var en flicka som var 15 eller 16 år. Visst är det förfärligt. Men samtidigt måste vi se på hur vi ska lösa problemen. Vi måste se till att vi förebygger att människor hamnar i så svåra situationer. Här menar jag återigen att vi måste få ett effektivt system, och vi måste få ett slut på processen. Väldigt många av de desperata handlingarna sker när det har gått långt - när man har lämnat in många nya ansökningar, varit i Sverige en lång tid. Man utgår från att det bara är ett uppehållstillstånd som gäller men kan inte tänka på någon annan lösning för sig själv. Vi måste vara mer inriktade på, precis som Birgitta Carlsson säger, att förebygga att det går så långt. Det är det vi måste inrikta oss på.

Anf. 82 Anne-Marie Ekström (Fp)
Fru talman! Många ord har sagts under de två och en halv timmar som debatten har pågått i dag om den svenska flyktingpolitiken. Från regeringspartiets representanter har den lovprisats och sagts vara human. Från övriga partier har tvärtom mycket kritik framförts, och jag kommer att instämma i den kören. Jag ska börja med att berätta ett exempel ur verkliga livet. De senaste dagarna har en liten tvåårig flicka upptagit mina tankar. Migrationsverk och utlänningsnämnd hade beslutat att hon skulle avvisas till sitt hemland tillsammans med sina föräldrar. Det är bara det att föräldrarna mår dåligt, särskilt pappan som har varit inlagd på psykklinik ett år. Totalt har familjen varit här i två och ett halvt år. Flickan har de två senaste månaderna bott hos fosterfamilj eftersom även mamman har brutits ned. I lördags kom polisen och hämtade föräldrarna och placerade dem på häktet i Borås. Förvaret i Göteborg vågade inte ta ansvar för föräldrarna av risk för att de skulle begå självmord. Tanken var att de skulle avvisas i dag tillsammans med den tvååriga flickan, men tack vare ideella krafter och människor som såg vad det var som höll på att hända blev det ingen avvisning i dag. Efter en läkarundersökning visade det sig att pappan är alldeles för sjuk för att kunna åka. Han blev inlagd på psyk igen i mycket värre tillstånd än han var innan han hämtades av polisen i lördags. Vad hade hänt med flickan om familjen hade rest i dag? Är det ett humant återvändande? Jag ifrågasätter hur långt man kan gå när det gäller att behandla människor inhumant. Vi har skrivit på konventioner om mänskliga rättigheter och om barnens bästa. Vi har en portalparagraf som talar om barns bästa. Är det verkligen det bästa för den tvååriga flickan att avvisas med två föräldrar som inte ens kan ta hand om sig själva? Är det någon idé att stå fast vid konventioner och lagparagrafer, om vi ändå inte följer dem? Folkpartiet har en reservation som handlar om barns bästa, reservation 28, som jag yrkar bifall till. Fru talman! Denna flicka är inte det enda barn som far illa i den svenska asylprocessen. Mycket har talats tidigare om de apatiska barnen, som vi har sett i skrämmande bilder från TV. I somras avvisades en apatisk flicka till Bosnien med sin familj. Hon hade ingenstans att ta vägen utan bodde första tiden under bar himmel i en park och sedan i ett garage. Migrationsministern, som nu har gått, talar om att dessa barn behöver vård, precis som Birgitta Carlsson också har varit inne på, och tillsätter till och med en särskild samordnare. Och visst behöver barnen vård, men för att kunna bearbeta ett trauma är det viktigt att man känner trygghet och inte behöver riskera att tvingas återvända till den plats där traumat uppstod. Jag tror att det är en av lösningarna för de apatiska barnen. Migrationsministern, som inte finns här, måste förklara hur hon kan förena att först ge de svårt sjuka barnen vård för att sedan avvisa dem. För mig går inte den ekvationen ihop. Fru talman! Även de ensamkommande barnens situation måste uppmärksammas. Det är flera som har talat om de barnen i dag. Det är glädjande att en utskottsmajoritet av m, fp, kd, c, mp och v gjort ett tillkännagivande till regeringen om att komma med ett förslag om att kommunerna ska ha ansvaret för de ensamkommande barnen. Detta har diskuterats i flera år, och det har funnits ett färdigt förslag, men i stället för att genomföra det färdiga förslaget har det bara blivit nya utredningar. Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om kvinnor, precis som Ulla Hoffmann har gjort tidigare. Man tar inte hänsyn, och man tar inte kvinnors asylskäl på allvar. Jag har också ett antal exempel på kvinnor vars skäl inte har blivit tagna på allvar. Kvinnor har nämligen många gånger andra skäl än män när de söker asyl, men lagar och regler som styr asylprocessen är anpassade i huvudsak för män. Våldtäkt används för att förnedra kvinnor, både i krig och i annan förföljelse. Våldtäkt är i många kulturer något mycket skamligt, så skamligt att kvinnor inte ens vågar yppa det för sin egen man. Vid asylutredningar måste man därför gå fram mycket varligt och vara medveten om detta. Precis som det har talats om tidigare har Migrationsverket tagit fram riktlinjer för hur man ska utreda och fatta beslut när det gäller kvinnor. Det var ju också ett litet ljus i all förtvivlan att Barbro Holmberg utlovat en proposition om förföljelse på grund av kön, sexuell läggning och så vidare. Men vad hjälper det att ha riktlinjer, när de inte följs? Vad hjälper det, när kvinnor skickas tillbaka med hänvisning till att de ska kontakta polisen om de får problem när de kommer hem - samma polis som kanske har våldtagit dem. Fru talman! Inte heller tar man särskild hänsyn till att internflyktsalternativ, som man ofta hänvisar till i besluten, många gånger är uteslutet för kvinnor. I många kulturer kan inte kvinnor leva ensamma utan en man. De har ingen möjlighet att försörja sig på ett vanligt arbete utan är hänvisade till exempelvis prostitution. Hur ska eventuella barn klara sig med en prostituerad mamma? I de flesta fall har kvinnan barn också. Möjligheterna att skydda enskilda mot övergrepp varierar från land till land och inom ett land, och det måste de beslutsfattande ta till sig. I Riksrevisionens rapport om Migrationsverket hänvisas till att man inte har ordentlig kontroll på hur det ser ut i olika länder. Man kritiserar också att Migrationsverket aldrig följer upp vad som händer med dem som avvisas. När det gäller kvinnor och kvinnors asylskäl har Folkpartiet ett särskilt yttrande. Fru talman! Jag vill gå tillbaka till Riksrevisionens rapport om Migrationsverket. Flera har tidigare talat om detta med långa handläggningstider. Flickan jag talade om först hade med sin familj varit i Sverige i två och ett halvt år. Det var inte på grund av att de hade lämnat in en massa nya ansökningar utan att utredningstiden hade tagit så lång tid för Migrationsverket. Det framgår också av Riksrevisionens rapport hur man har arbetat ineffektivt på Migrationsverket. Hur man då kan skylla på att det bara är nya ansökningar som förlänger asyltiden är för mig en stor fråga. Fru talman! Folkpartiet ser som en av sina viktigaste uppgifter att ta strid för en ny human och solidarisk flykting- och invandringspolitik med en rättssäker och snabb asylprocess.

Anf. 83 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Man kan fråga sig efter en så lång debatt vad som egentligen finns kvar att säga. Nu har ju till exempel Gustav Fridolin från Miljöpartiet yrkat bifall till en motion från Vänsterpartiet, instämt i ett särskilt yttrande initierat av Vänsterpartiet och dessutom använt en inte oansenlig del av sin talartid till att citera Jan Hammarlund, medlem i Vänsterpartiet. Jag instämmer i samtliga de saker Gustav Fridolin i det avseendet sade. Låt mig också instämma med det Ulla Hoffmann tidigare uttalade för Vänsterpartiets räkning. Vi har länge varit kritiska till de kompromisser med de mänskliga rättigheterna som i dag sker när det gäller den svenska migrations- och flyktingpolitiken. Det krävs helt enkelt en grundläggande förändring av svensk migrationspolitik för att de mänskliga rättigheterna fullt ut ska respekteras. Någonting är visserligen fel också när det gäller världsordningen, eftersom så många människor tvingas fly från sina hemländer. Men det är dessutom någonting fel med den svenska flyktingpolitiken, när så få som 8 % av dem som tvingas fly av någon anledning får ett bifallsbeslut av Migrationsverket. När kvinnors asylskäl fortfarande inte räknas såsom de borde måste ordningen ändras. När Genèvekonventionen i praktiken inte används så krävs förändring. Fru talman! Det här är i första hand, men inte bara, en diskussion om budgeten. Det är en budget som är framförhandlad mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. I de delar som rör pengar och, märk väl, som är förhandlade mellan partierna, står jag bakom betänkandet. Men det är ingen hemlighet att också vi gärna hade sett att en hel del saker hade kunnat göras annorlunda i det här betänkandet. Vi föreslog under förhandlingsomgången - jag redovisar gärna det för riksdagens kammare också - att man hade kunnat införa denna 18-månadersgräns, helt enkelt en gräns i asylsystemet där den som inte är skyldig till något allvarligt brott och inte heller själv är skyldig till att ha fördröjt väntan skulle kunna få ett automatiskt uppehållstillstånd. Det är dags att komma fram nu med de förslag som gör att vi inte den 1 januari 2006 står med ett stort antal obehandlade ärenden. Nej, vi bifaller inte förslaget om att begränsa ny ansökan. Den säkerhetsventil i ett rättsosäkert system som möjligheten till ny ansökan innebär är helt enkelt oumbärlig. Låt mig i stället citera mig själv från budgetdebatten här i kammaren den 29 november 2001, när det gäller att bearbeta balanser och få fler människor att åtnjuta beslut i sina ärenden: "Om Utlänningsnämnden inte får pengar till detta är det risk att det i stället reses krav på 'nollbeslut'. Av principiella skäl tycker vi inte att det är det bästa, men möjligen kommer vi kanske att bli tvungna att ställa oss bakom sådana krav. En ny och rättssäker asylprövning måste helt enkelt kunna inledas med ett rensat bord när det gäller tidigare ärenden." Det är några år sedan nu, och ytterligare några miljoner har visserligen beviljats på vårt initiativ - de tre partierna tillsammans - men för lite. Och det står alldeles klart att om ingen tydlig politisk markering kommer från riksdagens kammare så kommer inte migrationsministern själv att komma på, plötsligt uppdaga, förslaget om att nollställa de ärenden som ligger i balansen. Det är alltså riksdagen som behöver göra en sådan markering. Låt oss återkomma i de sammanhang som finns för att se till att den möjligheten ges. För det är ju så, fru talman, att stödet för den socialdemokratiska regeringens restriktiva hållning i migrationspolitiska frågor tycks allt svagare. Sex partier är i dag överens, än en gång får väl sägas, om att kräva handling av regeringen när det gäller ensamkommande barn. Det är ett av vad jag hoppas blir många exempel på att partier samverkar rakt över traditionella gränser helt enkelt för att man anser att internationella konventioner ska följas. Man anser att värdighet i mottagandet av människor som tvingas fly är en självklarhet och man tycker att rättssäkerhet måste vara ett signum också för den svenska migrationspolitiken. Det betyder inte alls att alla gamla konflikter är dolda - tvärtom. När det gäller den svenska integrationspolitiken har vi mycket kvar att diskutera mellan höger och vänster. För det är klart att om Folkpartiet igen kommer dragande med sina förslag om språktest för svenskt medborgarskap kommer vi att avvisa det. Om Moderaterna eller Folkpartiet återkommer med förslag om löner för invandrade som ligger under kollektivavtalslönerna kommer vi att avvisa det. Självklart gör vi det. På samma grund som vi anser att värdigheten måste finnas i asylprocessen menar vi att den också måste finnas på arbetsmarknaden. Ingen diskriminering! Generella insatser för att bryta underordningen och satsa på rätten till arbete, rätten till bostad, rätten till utbildning! Det är vägen framåt för en socialistisk integrationspolitik. Fru talman! Just förslaget om att dra in ersättning för asylsökande, som varit upp i diskussionen tidigare, förtjänar ändå något ytterligare uppmärksamhet. Jag sade att jag skulle återkomma till det. Det här är nämligen ett förslag som regeringen i efterhand så att säga har smugit in i budgetöverenskommelsen. Låt mig tala klarspråk: När vi tog i hand i samband med en budgetöverenskommelse mellan tre partier stod det ingenting om eget boende i denna budgetöverenskommelse. När den är tryckt och ligger på riksdagsledamöternas bord, ja då står det något om att begränsa möjligheten till eget boende. Det är ingenting annat än ett öppet brott mot en överenskommelse och förtjänar all tänkbar kritik - inte bara för formen, utan självfallet i första hand sakligt. Att begränsa rätten för människor att bosätta sig där de vill under asyltiden är att begränsa den mänskliga rättigheten att få bosätta sig i den del av landet där man önskar. Det är en rätt som studenter generellt har, som lärare har, som gruvarbetare har - ja, det bör ju finnas gruvor men man får bosätta sig var man vill. Alla människor ska ha den rätten. Därför avvisar vi inskränkningarna i bidraget till eget boende. Vi har andra förslag som skulle bryta segregationen på ett mycket tydligare sätt utan att skuldbelägga de människor som är de ytterst utsatta. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 under punkt 1 och står, liksom alla mina partikamrater, bakom samtliga reservationer som Vänsterpartiet har avlämnat. Vi är inte beredda att göra fattiga människor ännu fattigare än vad de redan är, vilket blir resultatet om rätten till eget boende begränsas. Fru talman! Avslutningsvis och kortfattat: Vi kan inte acceptera att människor så ofta som i dag sätts i förvar, i praktiken i ett fängsligt förvar, bara för att de har begått det så kallade brottet att söka sig till ett annat land och försöka få uppehållstillstånd. Men vi kan konstatera att till och med barn i dag tas i förvar. Och vuxna tas i förvar helt utan tidsgränser. De av oss som har besökt förvaren ser att det är många månader som man ibland får vänta på sitt besked om att bli utkastad från Sverige. Därför måste det nu tas fram riktiga regler med tidsgränser, en ordning, en reglering, som fungerar och är värdig för människor gällande hur förvaret får fungera. Med dessa ord tackar jag kammaren för uppmärksamheten och hoppas på replik.

Anf. 84 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Jag ska inte tala om språktestet, nej. Jag är bara mycket nyfiken på vad Vänsterpartiet säger om de illegala invandrarna? Vad har ni tänkt om dem? Det är inte en enkel fråga, men jag är väldigt nyfiken på hur ni har tänkt. Har ni något färdigt, eller? Hur ligger ni till där?

Anf. 85 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag förstår att Mauricio Rojas inte vill tala om språktest. Det har väl inte varit paradgrenen för Folkpartiet, precis. Man fick många röster för att man fiskade i de vattnen, men har därefter gjort vad man har kunnat för att backa, rygga, försvinna från arenan när frågan kommer upp på bordet igen. Låt oss acceptera det. I stället vill jag svara på den ärliga fråga som Mauricio Rojas nu ställer. Vad menar vi om illegala invandrare? För det första och semantiskt: Det finns inga illegala invandrare. Inga människor kan enligt vår uppfattning kallas illegala. Människor kan de kallas. Och de är i statens ögon emellanåt här utan att ha statens rätt att befinna sig i landet. Jag tror att Mauricio Rojas i det avseendet är överens med mig även om han lite vårdslöst använder ordet "illegal" i den betydelsen. Vad vill vi då göra? Människor bor i det här landet för att de har varit tvungna att gömma sig efter att ha fått avslagsbeslut. Det är ett skäl att befinna sig, så att säga, illegalt i landet. Vår uppfattning är ju att den svenska asylprocessen har misshandlat människor i många avseenden. De som befinner sig som gömda i landet i dag borde få en ny chans, borde få möjlighet att ingå i det nollställningsbeslut som vi är beredda att diskutera med andra partier. Vi har ju länge, under många år och mycket kraftfullt, kritiserat den rättsosäkra ordning vi har. De människor som har blivit offer för detta borde vi ge en chans till värdighet. Låt mig i min andra replik återkomma till ytterligare grupper av så kallade illegala människor som lever här. Också där har vi goda förslag att komma med.

Anf. 86 Mauricio Rojas (Fp)
Fru talman! Nu testar Kalle Larsson min svenska med det här med illegala invandrare. Från statens synpunkt är de illegala, och legaliteten är en statlig angelägenhet. Det är inte en privatsak. Det jag frågade om var inte flyktingar som har fått nej utan människor som kommer hit för att jobba. De gör det illegalt, svart - kalla det vad du vill. Det är människor som vi vet finns, och de är väldigt många. De är många fler än både flyktingar och dem som väntar på beslut. Det är det jag vill att du säger något om.

Anf. 87 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det ska jag gärna göra. Det var inte min avsikt att testa Mauricio Rojas i svenska även om det kanske är bra att få erfara hur det känns att bli testad i svenska. Till frågan: Ja, det finns många människor som lever utanför lagen, som lever utanför de bestämmelser som finns, utan den trygghet som tillhörigheten till ett samhälle innebär, utan det skydd som myndigheter ska åstadkomma för människor och utan de rättigheter som avtal på arbetsmarknaden till exempel innebär. Vi har tidigare än de flesta partier, tidigare än Folkpartiet till exempel, föreslagit att man ser över hur möjligheten för arbetskraftsinvandring ska se ut. Det är många år sedan nu som vi lyfte upp den frågan första gången. Hade man redan då tagit ett initiativ i enlighet med det som vi föreslog hade det funnits regler på plats i dag. Då hade det funnits en möjlighet att lagligt komma till Sverige för att arbeta, försörja sig och leva här oaktat att man inte har egna asylskäl. Men låt mig också säga vad vi inte är beredda att göra. Vi är inte beredda att acceptera olika regler på arbetsmarknaden. Vi är inte beredda att acceptera att arbetskraft som kommer från andra länder, alltså människor från andra länder, ska ha andra rättigheter än de som är uppvuxna hela sina liv i Sverige. Vi avvisar varje tanke på att man ska ha andra regler för arbetskraft från andra länder än vad som i dag existerar på den svenska arbetsmarknaden. Så vi går inte i den enkla fällan att säga nej till all arbetskraftsinvandring, som en del partier emellanåt tenderar att göra. Men vi går inte heller i den enkla fälla som det innebär att säga att vi accepterar vilka regler som helst på den svenska arbetsmarknaden bara människor får chansen att komma hit. Samma regler ska gälla, och människor ska ha en chans att komma hit. Det är Vänsterpartiets linje.

Anf. 88 Mona Jönsson (Mp)
Fru talman! Först ska jag yrka bifall till reservation 1 vad gäller frågan om bostadsersättning för asylsökande. Vi står inte bakom budgetpropositionen i den delen. Integrationsverket presenterade helt nyligen en rapport. Den visade att av drygt 780 000 kommunanställda i gruppen 20-64 år hade 12 % utländsk bakgrund. Våra kommuner, landsting och myndigheter ska anställa personer som har utländsk bakgrund. Enligt rapporten finns den största underrepresentationen av kommunanställda med utländsk bakgrund i Malmö, där den ligger under 30 %. I Göteborg ligger man nära genomsnittet med 25 %. Stockholm med sina 10 % finns i den kommungrupp som har den lägsta representationen. Man konstaterar vidare att bristen på mångfald är störst bland chefer. Analyser visar att ålder, vistelsetid i Sverige och utbildningsnivå inte kan vara förklaringen. Statistiken visar att tre av fyra utrikes födda har bott i Sverige länge än fyra år, och en majoritet har minst gymnasieutbildning. Det har visat sig att strukturell diskriminering i hög grad ligger bakom att personer med utländsk bakgrund väljs bort när de söker arbete. Men det finns också bra exempel på kommunala initiativ för att komma till rätta med denna diskriminering. I exempelvis Melleruds kommun döljer man namn på personer när man ska ta ut vilka som ska kallas till anställningsintervjuer. Ingen med utländskt namn, eller för den delen en kvinna, ska kunna bli utgallrad innan meriterna har avgjort valet av person. Det tycker vi i Miljöpartiet är ett bra sätt att jobba på. Vi välkomnar att fler gör det. Det har visat sig att många arbetsgivare, både privata och offentliga, känner dåligt till diskrimineringslagstiftningen. Miljöpartiet driver att antidiskrimineringsklausuler vid upphandling ska införas i större utsträckning. Vi anser att de statliga myndigheterna ska föregå med gott exempel. En myndighet som arbetat bra med klausulerna är Arbetsmarknadsverket. Vi anser att alla myndigheter ska utbildas nu under våren 2005 och att man ska införa antidiskrimineringsklausuler generellt under andra halvan av 2005. Vi ser införandet som ett steg på vägen att komma till rätta med den strukturella diskrimineringen som bland annat utestänger från arbete. Ett exempel på att göra det lättare att komma in i det svenska samhället på ett naturligt sätt skulle vara att inrätta ett faddersystem. I Kanada har man faddersystem som innebär att man lokalt i kommunerna söker efter fadderfamiljer. Man tittar på gemensamma intressen och matchar sedan ihop familjerna. På detta sätt har människor fått se hur samhället fungerar praktiskt och därmed lättare fått tillgång till de kontaktvägar som man har för att ta sig fram i det nya landet. I dagens betänkande framgår att diskrimineringsombudsmännen och det lokala arbetet mot diskriminering får ökat stöd. Det är viktigt att det finns resurser att kunna driva fall i domstol för att uppmärksamma de mekanismer som finns och den strukturella diskriminering som pågår. I England finns Commission for Racial Equality. Den har fokus på diskriminering både på individnivå och på den strukturella nivån. Ett sätt att komma åt diskriminering också i Sverige är att inrätta en samlad myndighet som arbetar strategiskt och samhällsanalytiskt mot diskriminering i alla former. Det ska vara ett organ som är tydligt kopplat till ombudsmännen mot diskriminering och som går i spetsen för nödvändiga förslag kring styrning och uppföljning av antidiskrimineringspolitiken. Fru talman! Den 7 och 8 december kommer Sverige att anordna en internationell konferens om så kallat hedersrelaterat våld. Det är viktigt att sprida kunskap och byta erfarenheter om hur vardagen ser ut för många unga kvinnor runtom i världen i dag. Viktigt är också att arbeta förebyggande genom att uppmärksamma de konventioner som många länder undertecknat om mänskliga rättigheter, kvinnokonventionen och barnkonventionen. Här i Sverige pågår med länsstyrelserna i storstäderna som bas ett arbete som bland annat innebär att ta fram flera platser för skyddat boende för unga utsatta kvinnor och män. Länsstyrelserna i Västra Götaland, Malmö och Stockholm ansvarar för och anordnar utbildning för personer som kommer i kontakt med denna grupp. Det kan vara personal i skolor, personal på kommunernas socialkontor eller polis och åklagare. Länsstyrelserna beviljar också projektstöd till olika organisationer som arbetar mot så kallat hedersrelaterat våld. I arbetet har man upptäckt att det är många kvinnor i åldern 18-25 år som söker. De får stöd och hjälp, eftersom man satt gränsen för hjälp genom dessa projekt till 25 år. Man arbetar också på ett bra sätt för att förebygga genom att uppmärksamma och tala med unga män om synen på kvinnor och mänskliga rättigheter. Det sker genom föreningslivet eller i skolan. Ett exempel är att man i Västra Götaland har haft en man av kurdiskt ursprung som har talat med killar om våldets mekanismer. Vid en träff med de tre länsstyrelserna uttryckte representanterna vikten av att utsatta personer när de väl får skyddat boende inte lämnas ensamma utan får personer som stöder dem. Man har hittills underskattat detta behov. Av stor vikt är också att införa en nationell samordning av skyddat boende. När väl en kvinna tar steget och lämnar sin familj och söker hjälp kan det vara bråttom med placering på annan ort än den egna för att slippa hoten. Bäst är givetvis att förebygga att någon blir utsatt för så kallat hedersrelaterat våld. Ett sätt som prövats med bra framgång är öppenvårdsmottagningar där kvinnor kan söka och där både de unga kvinnorna och familjerna kan få hjälp och stöd. Fru talman! Integration är så mycket mer än det vi behandlar i socialförsäkringsutskottet. Vi får inte glömma frågeställningar som på vems villkor integrationen sker. Vi får heller inte glömma helheten i politiken. Då menar jag betydelsen av bostadsplanering, byggande, arbetsmarknadspolitiken, att vi hellre ser människor som resurser än som belastningar och att vi tar vara på personers kreativitet, personliga önskemål och möjligheter. Jag anser att vi alla måste arbeta för detta och följa de konventioner som Sverige har undertecknat. Det gäller konventioner om mänskliga rättigheter, kvinnokonventionen och barnkonventionen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-01
Förslagspunkter: 26, Acklamationer: 18, Voteringar: 8

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Anslag inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 8 punkterna 2 och 3 samt avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 11, 2004/05:Sf277 yrkande 19, 2004/05:Sf288 yrkande 17, 2004/05:Sf299, 2004/05:Sf335 yrkande 5, 2004/05:Sf351 yrkandena 8, 23 och 25-28, 2004/05:Sf361 yrkande 11, 2004/05:Sf365 yrkandena 21, 24 och 38, 2004/05:Sf366 yrkandena 1-4 och 6 samt 2004/05:Sf401.
    • Reservation 1 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1290015
    m603712
    fp330105
    kd41217
    v02505
    c40144
    mp01304
    Totalt176398252
    Ledamöternas röster
  2. Hedersrelaterat våld

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U308 yrkande 8, 2004/05:Sf209, 2004/05:Sf326 yrkandena 1-3 och 2004/05:A352 yrkande 24.
    • Reservation 2 (kd)
  3. Stöd till flickor som fyllt 18 år

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:So599 yrkande 3.
    • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m043012
    fp04305
    kd02805
    v25005
    c01804
    mp13004
    Totalt168132049
    Ledamöternas röster
  4. Begränsning av möjligheten till tolkhjälp

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf203 och 2004/05:Sf223.
  5. Kampen mot rasism m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf224, 2004/05:Sf267, 2004/05:Sf360 yrkande 16 och 2004/05:Sf365 yrkande 33.
    • Reservation 4 (kd)
    • Reservation 5 (c)
  6. Hemutrustningslån

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf235.
  7. Mål för politikområdet Migrationspolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 8 punkt 1.
  8. Migrationsverkets resurser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 10 och 2004/05:Sf237 yrkande 5.
    • Reservation 6 (m)
  9. Flyktingkvoten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf6 yrkande 3, 2003/04:Sf8 yrkande 12, 2004/05:Sf277 yrkande 11 och 2004/05:Sf351 yrkande 14.
    • Reservation 7 (m, c, fp, kd)
  10. Rättshjälp i Dublinärenden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf351 yrkande 5.
    • Reservation 8 (kd)
  11. Handläggningstider

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 9, 2003/04:Sf314 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf396 yrkande 7, 2004/05:Sf208 yrkande 1, 2004/05:Sf237 yrkande 4, 2004/05:Sf265 yrkande 8, 2004/05:Sf291 yrkande 1, 2004/05:Sf300 yrkande 1, 2004/05:Sf375 yrkande 2 och 2004/05:Sf378 yrkande 3.
    • Reservation 9 (m)
    • Reservation 10 (c)
    • Reservation 11 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1291014
    m004411
    fp41025
    kd28005
    v25005
    c01903
    mp00134
    Totalt223205947
    Ledamöternas röster
  12. Länderkunskap

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf211, 2003/04:Sf357 yrkande 18, 2004/05:Sf207 och 2004/05:Sf278 yrkande 4.
    • Reservation 12 (mp)
  13. Migrationsverkets omvärldsbevakning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf361 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 13 (v)
  14. Rätt till auktoriserad tolk m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf357 yrkande 20 och 2003/04:Sf403 yrkandena 12 och 13.
    • Reservation 14 (kd)
    • Reservation 15 (mp)
  15. Kvinnor i asylprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf278 yrkandena 2, 3, 5 och 7 samt 2004/05:Sf361 yrkande 5.
    • Reservation 16 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m440011
    fp42015
    kd28005
    v02505
    c19003
    mp01304
    Totalt26338147
    Ledamöternas röster
  16. Förvar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf20, 2003/04:Sf257 yrkande 23, 2003/04:Sf357 yrkande 19, 2003/04:Sf403 yrkande 20, 2004/05:Sf265 yrkande 4 och 2004/05:Sf266 yrkande 24.
    • Reservation 17 (c, kd, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (c, kd, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m440011
    fp43005
    kd02805
    v02505
    c01903
    mp01304
    Totalt21785047
    Ledamöternas röster
  17. Övrigt om asylprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf403 yrkande 14, 2004/05:Sf265 yrkande 1 och 2004/05:Sf277 yrkande 20.
    • Reservation 18 (kd)
    • Reservation 19 (c)
  18. Utredning om barns asylskäl

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 5, 2003/04:Sf266 yrkande 1, 2003/04:Sf271 yrkande 4, 2003/04:Sf323, 2003/04:Sf351, 2003/04:Sf403 yrkande 24, 2004/05:Sf208 yrkandena 2, 3 och 5, 2004/05:Sf265 yrkande 7, 2004/05:Sf319 yrkande 4 och 2004/05:Sf335 yrkande 2.
    • Reservation 20 (c, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 20 (c, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m440011
    fp43005
    kd02706
    v25005
    c01903
    mp12104
    Totalt25447048
    Ledamöternas röster
  19. Ansvaret för ensamkommande barn

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 8, 2004/05:Sf208 yrkande 6, 2004/05:Sf276 och 2004/05:So398 yrkande 8.
    • Reservation 21 (s)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 21 (s)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s9121014
    m440011
    fp43005
    kd28005
    v24105
    c19003
    mp13004
    Totalt180122047
    Ledamöternas röster
  20. God man för ensamkommande barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 9, 2004/05:Sf265 yrkande 6, 2004/05:Sf277 yrkande 8 och 2004/05:Sf300 yrkande 2.
    • Reservation 22 (c, fp, kd)
  21. Övrigt om ensamkommande barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf8 yrkande 10, 2003/04:Sf357 yrkande 13 och 2004/05:Sf315 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 23 (kd)
    • Reservation 24 (c)
    • Reservation 25 (mp)
  22. Rapportering till Migrationsverket om apatiska barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf291 yrkande 2.
  23. Övrigt om apatiska barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf265 yrkande 3, 2004/05:Sf319 yrkande 3, 2004/05:So398 yrkande 7 och 2004/05:So597 yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 26 (fp)
    • Reservation 27 (c)
  24. Barns bästa

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf266 yrkande 2, 2003/04:Sf357 yrkande 12, 2003/04:Sf396 yrkande 8 i denna del, 2004/05:Sf277 yrkande 6, 2004/05:Sf316 och 2004/05:Sf335 yrkande 1.
    • Reservation 28 (fp, kd)
    • Reservation 29 (c)
    • Reservation 30 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 28 (fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1290015
    m440011
    fp04305
    kd02805
    v25005
    c01453
    mp00134
    Totalt198851848
    Ledamöternas röster
  25. Övrigt om barn i asylprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf271 yrkandena 3 och 6 samt 2003/04:Sf299.
    • Reservation 31 (kd)
  26. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:53 till handlingarna.