Anf. 135 Bo Bernhardsson (S)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag som alltså innebär att skrivelsen läggs till handlingarna och att vi avslår samtliga motioner.
Först ska jag bara göra ett konstaterande. AP-fonderna fortsätter att redovisa hyggliga resultat. De första åren efter det att den nya organisationen hade satts i sjön och de nya placeringsreglerna hade börjat gälla var ju, försiktigt uttryckt, inte särskilt framgångsrika, men nu går det bättre.
Sedan ska jag gå över till det här med förvaltningskostnaderna. Utskottet har tidigare, precis som regeringen i sin skrivelse, förundrats över att fondernas förvaltningskostnader har ökat i snabb takt, om än lite långsammare under 2004 än tidigare. Samtidigt har man inte kunnat koppla dessa ökade kostnader till en aktivare och mer framgångsrik förvaltning. Därför underströk utskottet förra gången de här frågorna behandlades i kammaren att kostnaderna måste hållas under uppsikt och att det fanns behov av en fortsatt och fördjupad analys av orsakerna till de ökade kostnaderna. En sådan analys har också genomförts. Där har man kommit fram till att Första till Fjärde AP-fonderna har högre förvaltningskostnader än andra jämförbara fonder i andra länder medan Sjätte och Sjunde AP-fonderna klarar sig bättre vid sådana här jämförelser.
KPMG, som har gjort den här utvärderingen, pekar ut ett antal åtgärder som skulle kunna leda till minskade kostnader. Det är förstås viktigt - jag stryker under detta en gång till - att verksamheten bedrivs kostnadseffektivt. Det skapar förtroende hos allmänheten för pensionssystemet, och vi förutsätter alltså att den fördjupade analys som har gjorts leder till åtgärder för att just hålla nere kostnaderna och förbättra effektiviteten.
En annan viktig fråga som har behandlats några gånger är den om AP-fondernas överföringar till statsbudgeten. Utskottet krävde förra gången vi behandlade frågan att regeringen skulle återkomma med en tidsplan för den slutliga kontrollen och den eventuella överföringen av ytterligare medel. Regeringen har nu återkommit, och det man säger med stöd av Genomförandegruppen är att det under överblickbar tid inte finns möjlighet att föra över medel från AP-fonderna. Utskottet ser naturligtvis ingen anledning att överpröva det ställningstagandet. Därför avslår vi aktuellt yrkande i motion Sf386 från Vänsterpartiet.
Fru talman! I en annan motion, från Folkpartiet, ställs kravet att skrivelsen i framtiden ska utformas som en analys av fondernas avkastning i förhållande till pensionsåtagandena, det vill säga att man egentligen ska ha en mer strategisk och långsiktig inriktning. Om det här finns det ingen oenighet, och det pågår ett arbete som syftar till att bredda och fördjupa analysen i linje med vad som krävs i den här motionen. Därför finns det ingen anledning för riksdagen att vidta ytterligare åtgärder, och därför avslås motionen.
Sedan gäller det Sjätte AP-fonden och Folkpartiets motion om den, som Gunnar Nordmark, har varit uppe och diskuterat. Jag tror i och för sig att man kan ana en större oenighet, en kvarstående oenighet, om vad Sjätte AP-fonden ska syssla med, men det pågår en översyn av regelverket, och det pågår förberedelser för att infoga fonden i pensionssystemet på lämpligt sätt. Vi väntar alltså med spänning på vad regeringen kommer att föreslå. Därför avslår vi motionen från Folkpartiet.
I tre motioner ställs det krav på att AP-fonderna och pensionssystemets tillgångar ska användas för att uppnå närings- och sysselsättningspolitiska syften. Vi avstyrker de motionerna av det enkla skälet att pensionssystemet ingår i en bred politisk uppgörelse som är tänkt att bestå under lång tid. Riktlinjerna för AP-fonderna bör ligga fast. Tillgångarna ska förvaltas så att de ger bästa möjliga långsiktiga avkastning i förhållande till riskerna. Det är så uppdraget är preciserat, men det hindrar naturligtvis inte diskussioner utifrån ett bredare perspektiv, sådana perspektiv som tas upp i motionerna. Det finns ju, om man vidgar perspektiven till att handla om lite mer än om AP-fonderna, starka skäl att föra en prövande diskussion om näringslivets nya ägare till exempel, det vill säga institutionerna och institutionsägandet. Därmed finns det också skäl för en prövande diskussion om pensionsfondernas betydelse och roll för näringslivet, om hur fonderna ska använda sitt inflytande, om hur inflytandet kan utövas över fonderna. Det finns, om man drar det ännu längre, skäl att kritiskt granska det som brukar kallas för kvartalskapitalismen och dess inverkan på tillväxt och sysselsättning - självklart. Diskussionen måste fortgå prövande och kritiskt.
Sammanfattningsvis: Överenskommelsen ligger fast. Vi ändrar inte riktlinjerna för AP-fonderna. Men den prövande diskussionen får inte avstanna om pensionssystemet liksom om andra samhälleliga företeelser. Den måste i stället uppmuntras. Man kan självklart inte för evig tid utesluta att en sådan diskussion får återverkningar vad gäller hur AP-fonderna och pensionssystemet ska vara utformade, men förutsättningen för att man ska göra förändringar är att det finns en fortsatt bred enighet om att göra dem och om hur pensionssystemet ska se ut.
Det sista var alltså argumentationen för avslaget på de motioner där man vill föra in andra motiv i AP-fondernas agerande eller ge dem andra uppgifter.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.