Anf. 11 Karin Rågsjö (V)
Fru talman! Jag vill börja med att fördöma det väldigt auktoritära Rysslands invasion av Ukraina. Det är en svart dag, det här. Nu gäller det att vi får Ryssland att backa, för det här är totalt mot folkrätten och ett angrepp på hela Europa.
Jag kommer att åka lite mellan olika frågor i mitt anförande.
Jag vill börja med det som kommer i morgon. Då kommer ju Coronakommissionen med sitt slutbetänkande. Jag hoppas att man lyfter fram det som hände med skyddsutrustning och läkemedel som inte fanns att tillgå i Sverige under en period. Det var ett väldigt kritiskt läge.
Här hoppas jag att vi får se lagstiftning när det gäller regionernas absoluta ansvar att ha regionala lager, stora pandemilager, det som man skulle ha men inte hade. Vi hoppas på det, och vi hoppas att vi kan bygga upp ett omsättningslager som är nationellt. Vi måste vara förberedda på ett helt annat sätt för nästa pandemi. Då kan vi inte sitta på läktaren och undra vad som sker.
Jag vill också, innan jag går in på mitt huvudanförande, prata lite om den ojämlika fördelningen av dyra mediciner och läkemedel och dyra behandlingar som är effektiva mot exempelvis cancer men också andra sjukdomar.
Här måste vi bygga upp en annan struktur, anser vi i Vänsterpartiet. Vi måste ha en nationell pott för de dyraste läkemedlen så att det inte blir en regional ojämlikhet. Det tycker vi är superviktigt.
Det här handlar också om den diskussion om särläkemedel som förts de senaste veckorna. Också där måste vi ha en mycket bättre struktur i Sverige för att få ut mediciner och läkemedel snabbt och med jämlik fördelning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor
Fru talman! Nu går jag in på ett helt annat ämne. Nu kommer jag att prata om psykofarmaka i fem minuter.
Jag hade en bipolär morbror som hette Harry. Han självmedicinerade med alkohol. Det är ganska vanligt om man har en psykisk diagnos som inte blir behandlad. Han hade två diagnoser och surfade runt mellan sjukhusen som då fanns i Stockholm, Beckomberga och Långbro - ni vet de här stora, låsta avdelningarna.
Man får väl tacka forskningen för att det i dag finns effektiv medicinering mot psykiska tillstånd. Det ska vi vara oerhört tacksamma för. Det är väldigt värdefullt på olika sätt.
Men det finns också komplikationer med det här som vi måste börja diskutera, fru talman. Det är alltså över 1 miljon svenskar som använder antidepressiva läkemedel, och förskrivningen av antidepressiva och ångestlindrande mediciner ökar kraftigt. Det kan man se också i andra europeiska länder. I Storbritannien har den här förskrivningen ökat avsevärt under pandemin. Vi har inte den typen av mätning i Sverige i dag, så vi kan inte se det. Men det är i alla fall något vi måste titta på, tycker jag.
Statistiken som vi får in kan tolkas som en indikation, anser vi, på att förskrivningen av psykofarmaka i dag till viss del har ersatt andra behandlingsterapier. Det måste vi djupstudera. Vi vill att regeringen ska utreda hur uppföljningen av medicinering inom psykiatrin kan förbättras för att öka patientsäkerheten.
Det är ju inte vår roll som politiker att bedöma om medicinering i den här omfattningen är nödvändig eller inte. Däremot ska vi möjliggöra bästa tänkbara behandlingsterapi för att lindra och bota såväl somatiska som psykiska besvär.
Fru talman! Vi är ganska bekymrade över detta. Farmakologiska behandlingar kan ju till slut bli ett substitut för andra behandlingsterapier som är mer resurs- och kompetenskrävande. Vi anser att det behövs en översyn av effekterna av bristen på psykologiskt stöd från primärvården och hur det kan intensifiera förskrivningen av psykofarmaka. Någonting är det som tickar, anser vi.
Vi vill att regeringen utreder hur medicinering av depression har utvecklats under en tioårsperiod och om medicinering har bidragit till bättre psykisk hälsa i befolkningen. Det blir en lång avhandling, tror jag. Det är vår reservation 8.
Fru talman! Det är också så att förskrivningen av psykofarmaka, i synnerhet ångestdämpande och antidepressiva medel, till barn har ökat markant i Sverige. 2010 förskrevs antidepressiva preparat till cirka 10 000 barn och unga i gruppen 0-17 år. 2020 var siffran närmare 30 000. Utvecklingen ser likartad ut när det gäller läkemedelsgruppen lugnande och ångestdämpande medel i samma åldersspann.
Vi är extremt bekymrade över det här, särskilt eftersom forskningen på området är så pass otydlig när det gäller vilken effekt psykofarmaka har på barn och unga, vilka långvariga konsekvenser det kan ha för dem och så vidare. Vi vill att regeringen tittar på detta omedelbart. Man behöver göra en översyn av förskrivningen till barn och unga och säkerställa att den farmakologiska behandlingen inte sker på grund av resursbrist inom bup eller andra sådana överväganden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor
Fru talman! Vi vill att regeringen tillser en nationell utvärdering av hur medicinering av barn och unga med psykiska diagnoser har utvecklats över tid.
Fru talman! I höstas eller om det var i våras kom det långa artiklar om vad som händer när man ska avsluta sin behandling. Vad händer då? Får man hjälp?
Det finns i dag inga riktiga nationella riktlinjer eller handlingsplaner för en ordnad nedtrappning och avslutning av psykofarmaka. Man måste tillse att det finns. Det finns väldigt många vittnesmål om att det tar tid och kräver energi att avsluta sin behandling. Det är många som vill det. Många vill inte medicinera livslångt. Därför vill vi att man tittar på om det finns förutsättningar att avsluta sin medicinering utan att må alltför dåligt.
Därför vill vi också ha en nationell översyn i kombination med en tydligare plan för avslutning av psykofarmaka. Det är många som vittnar om att det är oerhört svårt att få hjälp med det, och så ska det inte vara. Har man fått en medicin utskriven till sig och vill avsluta, då ska man få hjälp med det.