Arbetslöshetsförsäkringen

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2005/06:AU5

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 6 april 2006

Beslut

Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen (AU5)

Riksdagen sade nej till ett förslag från Riksrevisionens styrelse om arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av arbetslöshetsförsäkringen. Skälet var att regeringen redan arbetar med att rätta till de brister som styrelsen pekat på. Regeringens arbete ligger i linje med de rekommendationer från Riksrevisionen som ligger till grund för styrelsens förslag. Riksdagen utgår från att regeringen redovisar vad som gjorts till riksdagen vid lämpligt tillfälle. Riksdagen sade nej till motionsförslag från den allmänna motionstiden 2005 som tog upp frågor om bland annat inträdesvillkor och a-kassa vid studier. Riksdagen hänvisade till pågående utredning.

Utskottets förslag till beslut: Avslag till Riksrevisionens styrelses framställning och till samtliga motioner
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2005/06:AU5 (pdf, 152 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

1 framställning / redogörelse, 27 motioner

Från riksdagens organ

forslag 2004/05:RRS22 Riksrevisionens styrelses framställning angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet

Motioner från ledamöterna

motion 2004/05:A10 med anledning av förs. 2004/05:RRS22 Riksrevisionens styrelses framställning angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
motion 2004/05:A11 med anledning av förs. 2004/05:RRS22 Riksrevisionens styrelses framställning angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet av Anders Wiklund och Camilla Sköld Jansson (V)
motion 2005/06:A204 Familjehemsföräldrar och a-kassa av Magdalena Andersson och Anita Sidén (M)
motion 2005/06:A234 A-kassa vid visstids sjukpenning av Fredrik Olovsson (S)
motion 2005/06:A244 A-kassa av Håkan Larsson (C)
motion 2005/06:A270 Arbetslöshetsförsäkringens roll och utveckling av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2005/06:A272 Skärpta krav i arbetslöshetsförsäkringen av Viviann Gerdin m.fl. (C, M, FP, KD)
motion 2005/06:A281 A-kassorna av Anders Larsson och Staffan Danielsson (C)
motion 2005/06:A282 Slopad karensmånad i a-kassan vid egen uppsägning av Anders Larsson (C)
motion 2005/06:A297 Kraven för medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa av Börje Vestlund (S)
motion 2005/06:A312 Drivkraften att pröva nytt jobb av Torsten Lindström (KD)
motion 2005/06:A313 Arbetslöshetsförsäkring av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)
motion 2005/06:A322 Tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen av Raimo Pärssinen m.fl. (S)
motion 2005/06:A325 Omprövning av fastställd dagsförtjänst av Sonia Karlsson (S)
motion 2005/06:A342 Reglerna för studiestöd och a-kassa av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (S)
motion 2005/06:A343 Överhoppningsbar tid i a-kassan av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (S)
motion 2005/06:A344 A-kassa och sjukersättning av Kurt Kvarnström och Anneli Särnblad (S)
motion 2005/06:A347 Byråkrati vid ungas inträde i a-kassan av Anneli Särnblad och Kurt Kvarnström (S)
motion 2005/06:A360 Medlemskap för studerande i arbetslöshetskassa av Britta Lejon (S)
motion 2005/06:A370 Jämställdhet av Göran Hägglund m.fl. (KD)
motion 2005/06:A386 Studier på deltid och a-kassa av Britta Lejon och Berit Högman (S)
motion 2005/06:A403 Arbetslösas rätt till studier på kvällar och helger av Christer Erlandsson (S)
motion 2005/06:A420 Utgiftsområdena 13 och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv av Stefan Attefall m.fl. (KD)
motion 2005/06:Kr376 Liberal ungdomspolitik av Lennart Kollmats m.fl. (FP)
motion 2005/06:N291 Grundläggande skyddsnät för småföretagare av Birgitta Sellén och Birgitta Carlsson (C)
motion 2005/06:Sf279 Arbetskraftens rörlighet i Öresundsregionen av Tobias Billström m.fl. (M)
motion 2005/06:Sf336 Integrationspolitik - mot rasism och diskriminering av Lars Ohly m.fl. (V)

Beredning

Beredning i utskottet: 2006-02-02
Justering: 2006-03-23
Betänkande publicerat: 2006-03-30
Trycklov: 2006-03-29

Reservationer 7
Betänkande 2005/06:AU5

Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen (AU5)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till ett förslag från Riksrevisionens styrelse om arbetsförmedlingens och arbetslöshetskassornas hantering av arbetslöshetsförsäkringen. Skälet är att regeringen redan arbetar med att rätta till de brister som styrelsen pekar på. Regeringens arbete ligger i linje med de rekommendationer från Riksrevisionen som ligger till grund för styrelsens förslag. Utskottet utgår från att regeringen redovisar vad som gjorts till riksdagen vid lämpligt tillfälle. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motionsförslag från den allmänna motionstiden 2005 som tar upp frågor om bland annat inträdesvillkor och a-kassa vid studier. Utskottet hänvisar till pågående utredning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-04-06

Dokument från debatten

2006-04-06

Protokoll för debatten

Anders G Högmark (M)

Anf. 1 Anders G Högmark (M)

Fru talman! Den här debatten, det här meningsutbytet, gäller Riksrevisionens granskning av arbetslöshetsförsäkringens sätt att fungera eller inte fungera. De viktigaste frågorna som man kretsat kring är om det nuvarande regelsystemet följs, vilka konsekvenser som förändringar och brister i arbetsförmedlingens och kassornas kontrollfunktion har medfört och om arbetslöshetskassorna följer regelverket för kontroll och redovisning av ersättningsärenden. Jag tror att det är viktigt att understryka att den typ av revisionsrapporter som nu kommer från Riksrevisionen - tidigare var det Riksdagens revisorer - är en viktig del som ett underlag för riksdagens kontrollmakt. Jag har ganska ordentligt noterat att kvaliteten på rapporterna från Riksrevisionen blivit allt bättre. De börjar nu närma sig det som Riksdagens revisorer en gång tillhandahöll som underlag för riksdagens beslut. Riksdagens val för ett par dagar sedan av en ny riksrevisor bör väl kunna innebära att den utvecklingen fortsätter. Det välkomnar jag och säkert fler med mig. Man kan konstatera att det beträffande den här granskningen, med de frågor som redovisats, helt enkelt noterats stora brister i tillämpningen av försäkringen. Revisionen och styrelsen som då markerade sin uppslutning kring detta redovisar i huvudsak två förslag. För det första anser styrelsen att regeringen bör göra en samlad analys av vilka åtgärder som krävs för att åstadkomma en skärpt regelefterlevnad inom försäkringen. För det andra menar styrelsen att regelefterlevnaden inom arbetslöshetsförsäkringen regelbundet bör följas upp. Man anser att regeringen bör ta initiativ till en sådan uppföljning och redovisa resultatet av uppföljningen för riksdagen. Det är ett bra förslag. Moderata samlingspartiet liksom de tre övriga allianspartierna har grundinställningen att man kan ställa upp bakom detta förslag. Majoriteten har uppenbarligen lite svårare för detta och envisas med att tala om att regeringen gör så mycket att man liksom inte behöver följa revisionens förslag. Det är alldeles riktigt, fru talman, att det har skett en hel del i rätt riktning. Men jag tror att det är en bra princip för riksdagen att nogsamt följa vad Riksrevisionen i sina rapporter redovisar. Det har varit en principinställning som vi i Moderata samlingspartiet har haft. Den följer vi alltså upp i vår gemensamma reservation - reservation 1, som jag ber att få yrka bifall till. I en annan reservation vill vi från alliansens sida markera karaktären av omställningsförsäkring i fråga om arbetslöshetsförsäkringen. Det väsentliga är att människor som blivit arbetslösa så snabbt som möjligt kommer upp på banan igen, kommer in i ett nytt jobb - att man maximalt från arbetsförmedlingens och den sökandes sida ser till att vederbörande kommer tillbaka i arbete. Det är viktigt att regelsystemet och tillämpningen av regelsystemet - vad granskningen framför allt gått ut på är ju att se hur systemet tillämpas - ute på fältet också fungerar på det sättet att det har karaktären av just omställningsförsäkring. Det är också angeläget att man i de här sammanhangen gör insatser för att arbetsförmedlingen ska fungera så väl som möjligt. Från moderat sida har vi tidigare sagt att det är viktigt att just matchningsfunktionen förstärks, utvecklas, så att man får ett flertal aktörer på arbetsförmedlingssidan och har både konkurrens och samverkan mellan olika aktörer - mellan den offentliga arbetsförmedlingen, olika rekryteringsföretag och akademikerförmedlingar. Det finns ett värde i att det är många aktörer. Det gör att man som arbetssökande har större möjligheter att komma upp på banan igen och att exempelvis en sådan sak som en handlingsplan för den arbetslöse snabbt kommer på plats och upplevs som meningsfull att jobba utifrån. Det leder till kortare arbetslöshetstider, vilket gör att fokus i debatten kanske kan flyttas från ersättningsnivåer till att människor faktiskt får ett arbete och kan försörja sig och dessutom komma in i en arbetsgemenskap och lämna utanförskapet. I reservation 5 pekar vi i Moderata samlingspartiet och även Kristdemokraterna på en grupp som inte riktigt passar in i det här a-kassesystemet, nämligen de som jobbar som familjehemsföräldrar. Det kan konstateras att det system vi i dag har för a-kassan inte är tillämpligt. Vi menar att det finns anledning att se över detta och att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Detta är en viktig sak. Vi vet ju att de här familjehemmen betyder kolossalt mycket. Många gånger är det svårt för kommunen att rekrytera personer som jobbar med detta. Således ska man inte försvåra rekryteringen av personer till det här angelägna uppdraget genom att ha regelsystem som skapar en otrygghet. Detta är angeläget, och det markerar vi i reservation 5. Företagarnas situation uppmärksammar vi i alliansen i en gemensam reservation. Det här med företagare, arbetslöshet, ersättningar och ersättningsgrader är - det måste jag, fru talman, säga - ett svårt område. Vilket system man väljer är ingen självklarhet. Alldeles uppenbart är det beträffande den utredning som riksdagen för ett par år sedan begärt för att få en översyn av företagarnas ekonomiska situation vid arbetslöshet rimligt, tycker vi, att det beslutet och den beställningen från riksdagen till regeringen effektueras. Det är ingen imponerande handlingsförmåga. Två år senare när vi diskuterar detta i utskottet och nu när vi debatterar detta här i kammaren kan vi ju konstatera att regeringen av något skäl - om man nu struntat i det eller kanske har en annan uppfattning - helt enkelt låter bli att effektuera beställningen. Samtidigt går man, fru talman, ut och talar om alla insatser man gör för småföretagen för att Sverige ska blomma. Det blir lite grann som det brukar stå i gamla indianböcker, nämligen att blekansiktet talar med kluven tunga. I det ena fallet passar det väldigt bra att tala om vad man gör. Men när det kommer till kritan och handlingen, eller bristen på handling, ska bedömas konstaterar man från småföretagens sida att det inte är mycket. Jag skulle vilja fråga Christer Skoog om han kan ge något besked om när regeringen tänker effektuera detta. Inför valet kommer väl här - givetvis som när det gäller alla andra förslag - en uppsjö av förslag så jag kan ana att man väntat med detta till alldeles före valet. Det ska tydligen ta två år innan man effektuerar beställningen. Vidare har vi med anledning av ett antal motioner, bland annat en motion med Tobias Billström som första namn, tagit upp frågan om hur man ska samordna a-kassorna och olika arbetsmarknadslagstiftning i olika länder. Människor rör sig mer över gränser och jobbar kanske någon del av året i ett land - i Öresundsregionen eller, kan jag i och för sig tänka mig, i västra Värmland, i norra Bohuslän och i Norge eller i Tornedalen och på den finska sidan. Ju mer det här utbytet sker, vilket är naturligt nu när vi tillhör samma union och eftersom det av tradition gentemot Norge varit ett ganska omfattande utbyte av arbete - dessutom finns det ju vissa regelsystem som kräver att man ska ta arbete där det finns, grannlandet inkluderat - desto mer är det ganska naturligt att det av medborgarna upplevs som mycket besvärande och som mycket märkligt att "de där politikerna", som man brukar uttrycka sig, inte har löst frågan. De ställer sig bakom motionärernas önskemål och krav på att det här klaras ut. Vi brukar då och då ha en debatt om Nordiska rådets verksamhet. Någon eller några ifrågasätter verksamheten, åtminstone numera ganska påtagligt. Man kanske tycker att det för Nordiska rådet - nu ser jag en av rådets verkliga förkämpar har kommit in i kammaren - vore en angelägen utmaning att hantera de här frågorna. Efter alla dessa år borde det ha funnits en formel för hur arbetstagare ska behandlas så att man inte upplever att man faller mellan stolarna. Ytterst handlar det, fru talman, om den politiska viljan, givetvis inte bara i Sverige utan även i våra grannländer. Med tanke på de trivsamma former som jag har förstått att Nordiska rådets ledamöter jobbar, trivs, samlas och träffas under borde ett så gott samarbetsklimat kunna resultera i konkreta förslag och lösningar på den här typen av frågor. Det skulle underlätta kolossalt för enskilda arbetstagare. Det skulle utveckla företagsamheten i trakten, och man skulle få den dynamik som gränsöverskridande samarbete innebär. Med det, fru talman, vill jag upprepa mitt yrkande om bifall till reservation 1. Det är det enda yrkande jag gör för tids vinnande.

Tina Acketoft (Fp)

Anf. 2 Tina Acketoft (Fp)

Fru talman! Folkpartiet ställer sig bakom de gemensamma alliansreservationer som min kamrat Anders G Högmark har nämnt, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 7. Fru talman! Som folkpartist och socialliberal vill jag säga och understryka - så behöver vi inte ha en diskussion om det - att en väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är en frihetsfråga. Om det finns en ersättning vid tillfälliga perioder av arbetslöshet blir människor tryggare. Vi vågar prova mer. Det är logiskt och mänskligt att bete sig på det sättet. Men resonemanget om a-kassans utformning, om procentsatser och om tidsbegränsningar blir helt lösryckt och alldeles fel om vi inte konstaterar att vi allihop, var och en av oss, naturligtvis allra helst själva vill försörja oss. Då måste frågan hur vi kan försörja oss och hur vi kan få fler som kan försörja sig själva bilda basen också för denna diskussion. För Folkpartiet är den enskilt viktigaste frågan: Hur ska vi få fler jobb i Sverige? Det är mot det som alla politiska diskussioner egentligen borde hållas. Det är grundläggande. Det är fundamentalt. Baserat på den frågeställningen om fler jobb och trygga människor ska vi då diskutera frågan om arbetslöshetsförsäkringen. Vi i Folkpartiet är fullständigt övertygade om att 80 % är vad vi behöver om vi är sjuka, om vi under någon period inte kan arbeta. Räkningar ska fortfarande betalas, vare sig vi har ett jobb eller har blivit av med det av olika skäl. Ett annat grundläggande villkor för att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera är att ersättning bara ges till dem som verkligen behöver det. Därför kan man inte fortsätta att ge ersättning till folk som inte söker arbete eller konsekvent tackar nej till arbete. Dagens regler är mycket strikta på den punkten, det är vi alla överens om. Det är hur vi använder det här regelverket som däremot inte är lika strikt och något som Riksrevisionen har poängterat och som Anders G Högmark också poängterade. Allt felutnyttjande av trygghetssystem måste beivras, hur det än sker, så att vi kan vara trygga under den period då vi verkligen behöver stöd. Det kan inte vara någon politisk skiljelinje där. Fru talman! Poängen med arbetslöshetsförsäkringen är just det som ligger i begreppet försäkring. Det är en tillfällig försäkring vi pratar om. Det är inte en permanent försörjning. Därför behöver försäkringen förändras för att stärka rollen just som en omställningsförsäkring, inte långvarig försörjning. Vi vet dessutom att en sådan modell ökar människors möjlighet att snabbare komma tillbaka till arbete. Vi har flera forskningsrapporter som visar att arbetslösa söker arbete mera intensivt mot slutet av sin period med arbetslöshetsförsäkring. Det är också ett mänskligt beteende, det är inte konstigt. Man ska inte skuldbelägga människor. Man fungerar precis likadant som vem som helst. Har man ett visst mått av press på sig och inser att det är en försäkring, inte en försörjning, blir det mycket lättare att se att man själv har ett ansvar och också tar det ansvaret. För att det inte ska bli en konstig debatt sedan säger jag att det samtidigt naturligtvis måste finnas en politik som gör att det finns arbete att söka. Det går inte att göra den ena insatsen, man måste naturligtvis göra den andra också. Det måste finnas fler arbeten, fler företagare som är villiga att anställa och fler människor som är villiga att bli företagare. Samtidigt måste man se till att omställningsförsäkringen är en försäkring, inte en permanent försörjning - det säger jag igen. Dessutom är det självklart att den här arbetslöshetsförsäkringen borde vara allmän och obligatorisk och inkludera alla som förvärvsarbetar. Det är en trygghet, och naturligtvis måste alla på arbetsmarknaden införlivas i den tryggheten. Fru talman! Det skulle inte bli någon debatt om inte Vänsterpartiet, eller snarare vänsterpartierna, kommer att måla upp alliansen som ett hot mot de arbetslösa igen. Då ber jag er att tydligt minnas vad jag har sagt, att all politik i denna kammare borde utgå från det faktum att vi alla är överens om att vi behöver fler jobb och att alla politiska beslut borde vara underställda det. Sverige sitter, är jag fullständigt övertygad om tillsammans med många andra, liksom många andra EU-stater fast i en politik som har utformats långt före den tid där vi befinner oss i dag. Vi har en helt ny arbetsmarknad. Sverige är inte längre en liten isolerad ö. Därför har vi en ny utmaning som kräver nya lösningar. Nya lösningar är jobbiga för de flesta av oss. Jag ställer frågan: Hur bra mådde alla de i morse som inte hade ett eget jobb att gå till? Är det inte vårt ansvar att se till att det först och främst måste förändras så att de får ett jobb att gå till? Låt mig också säga, för att föregå debatten, att de pengar som alliansen genom sina förslag sparar, genom sänkta ersättningar och förkortade tider och mer därtill, satsar vi på hur vi ska få fler människor att skapa flera arbeten. Igen måste den här balansen till. Det går inte att bara ta och ge, utan man måste balansera upp på den andra sidan - allt igen för att skapa möjligheter för fler jobb, för att säkerställa att så få som möjligt under en så kort period som möjligt inte kan eller får lov att försörja sig själva. Vi talar om arbetslöshetsförsäkring, inte om arbetslöshetsförsörjning, i dag. Jag hoppas att vi alla tar det till oss, precis som det borde vara.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 3 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Jag satt i går och tittade igenom gamla handlingar och debatter om arbetslöshetsförsäkringen som vi haft i kammaren under mina tre och ett halvt år i arbetsmarknadsutskottet. Jag skulle kunna ta ett karbonpapper och hålla samma tal igen eftersom inget egentligen har skett under dessa år. Våra motioner och reservationer från allianspartierna avstyrks. Våra argument från alliansen är lika år efter år eftersom vi tror att vår politik skulle förändra Sverige. Men det finns en väsentlig skillnad, och det är att alla siffror gällande dem som lever i utanförskap, som lever i arbetslöshet, ökar hela tiden. Ingen förbättring har skett med Socialdemokraternas politik. Alla siffror pekar åt fel håll om det så rör sig om arbetslöshet, sjukskrivningar eller förtidspensioner. Allt medan alla förslag från Kristdemokraterna eller alliansen till förbättringar avstyrks! Den 17 mars förra året hade vi samma debatt om arbetslöshetsförsäkringen. Jag tog då upp hur många som var arbetslösa. Då var det 368 000 medborgare. Drygt ett år senare, alltså i dag, är det 373 000 medborgare, en ökning med 5 000. Totalt är det 8,5 % av arbetskraften. Till detta ska läggas alla de som är undersysselsatta, det vill säga alla de som skulle vilja arbeta mer om de bara fick den möjligheten. Det är ytterligare 268 000 medborgare. Sedan tillkommer alla arbetssökande heltidsstuderande, det vill säga alla de som läser vidare fast de hellre skulle vilja arbeta men som inte får något arbete, och det är ytterligare 87 000 medborgare. När man lägger ihop alla dessa siffror visar det hur stor den faktiska arbetslösheten är, och då får man den skrämmande siffran 739 000 medborgare. Det är alltså 16,5 % av den arbetsföra befolkningen som är arbetslösa i någon form! Socialdemokraterna har under alla dessa sina år vid makten dribblat med siffror för att försöka dölja sitt nederlag att de inte klarar av att hantera arbetslösheten. Men detta är verkligheten: 16,5 % av den arbetsföra befolkningen är drabbade av arbetslösheten i Socialdemokraternas Sverige! Till utanförskapet ska också adderas alla de som är förtidspensionerade, och det var 555 000 personer i mars 2006, alltså över en halv miljon medborgare, och flera av dem lever på 64 % av sin tidigare inkomst. Det mest alarmerande är dock att endast 1 % av dessa en halv miljon människor kommer att återgå till ett arbete. De allra flesta blir alltså resten av livet hänvisade till ett utanförskap. Kristdemokraterna och alliansen vill ha en kursändring i Sverige, en kursändring som innebär att allt arbete ska löna sig och att det ska gå att försörja sig på sin lön. Denna kursändring innebär följande: 1. Sänk inkomstskatten genom ett jobbavdrag med 37 miljarder kronor. Folk ska kunna ha mer kvar i sina plånböcker efter skatt, och fler ska slippa leva på bidrag för att få pengarna att räcka månaden ut. 2. Reformera arbetslöshetsförsäkringen genom att stärka dess roll som omställningsförsäkring och för att öka människornas möjligheter att snabbare komma tillbaka till arbete. 3. Arbetslöshetsförsäkringen ska vara obligatorisk och omfatta alla som arbetat tillräckligt länge för att kvalificera sig för ersättning. 4. Alliansen vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare för att stimulera dem att anställa fler. 5. Alliansen vill införa nystartarjobb. Detta förslag innebär att arbetsgivaravgifterna helt tas bort när en person anställs som har haft arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år. 6. Alliansen vill också att företagarnas ersättningsrätt ska stärkas och bli mer rättvis, för vi behöver fler företagare och då måste villkoren ändras så att fler vågar starta eget. Fru talman! Jag har nu redovisat några av de förslag som Kristdemokraterna tillsammans med sina kolleger i alliansen har lagt fram för att stimulera till att flera arbeten skapas och att flera kan komma ur sin arbetslöshet. Mina allianskolleger har redan redovisat några andra reservationer och även kommenterat Riksrevisionens styrelses förslag, så jag vill avstå från att vidare kommentera detta. Jag vill i stället övergå till en annan viktig reservation, och den berör familjehemsföräldrarnas utsatta situation när det gäller just arbetslöshetsförsäkringen. Att vara familjehemsförälder är en viktig uppgift som inte bara tar mycket tid i anspråk utan även kräver stort känslomässigt engagemang. Kommunerna annonserar ofta efter familjehem, men det är ofta svårt att hitta nya familjer som är beredda att öppna sina hem. Med alltfler splittrade och trasiga familjer med otrygga barn som far illa, behövs det fler trygga och omvårdande familjehem som orkar bära den extra arbetsbelastning det innebär att ta hand om ett barn vars föräldrar av olika skäl inte klarar sin föräldraroll. På grund av det stora engagemanget krävs i många fall att en familjehemsförälder stannar hemma på heltid. Att ha ett familjehemsuppdrag räknas emellertid normalt inte som ett förvärvsarbete eftersom det inte är fråga om en anställning utan om ett arvoderat uppdrag. De utför ett heltidsjobb för samhället men får inte tillgodoräkna sig detta när det gäller möjligheten till arbetslöshetsförsäkring. Enligt min erfarenhet från vänner som är familjehemsföräldrar krävs det mycket arbete, tid, tålamod och tårar för att kunna fungera som ställföreträdande förälder. Att alla som utför ett arbete av något slag ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring är en självklarhet, men detta gäller inte för en familjehemsförälder. Den parlamentariska kommittén som arbetade med dessa frågor kom i oktober 2005 med sitt betänkande Källan till en chans - Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården . Där föreslår man att villkoren för familjehemsföräldrar och kontaktpersoner bör utredas särskilt. Kristdemokraterna anser att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Jag vill därför ställa frågan till regeringen och här i kammaren till utskottets socialdemokratiske talesperson Christer Skoog: När kommer familjehemsföräldern att få samma rättigheter inom trygghetsområdet som vi andra arbetande? Fru talman! Jag ställer mig bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation nr 5.

Anders Wiklund (V)

Anf. 4 Anders Wiklund (V)

Fru talman! Som redan påtalats här från talarstolen har Riksrevisionen efter att ha granskat hur arbetsförmedlingar och a-kassor tillämpar försäkringen funnit skäl att vara kritisk. Det är uppenbart att det finns brister. Det är också anledningen till att Ams har fått uppdraget att försöka rätta till bristerna. Det pågår också ett utvecklingsarbete som jag tycker ligger väl i linje med de problembeskrivningar och åtgärder som Riksrevisionen föreslår. Det råder alltså ingen tvekan om att för försäkringens legitimitets och trovärdighets skull är det viktigt att arbetsförmedlingen och a-kassorna tillämpar reglerna på ett så likformigt och rättssäkert sätt som möjligt. Med det sagt kan jag ibland tycka att kritiken blir lite fyrkantig och ensidig. Dels tycker jag inte att man beaktar alla aspekter på regelverket, dels tycker jag att det finns en tendens att förenkla när behovet snarare är att problematisera, för förmedlingarna har i dag en betydligt tuffare uppgift än tidigare. Arbetsmarknadsförutsättningarna har förändrats i grunden. Ta till exempel kravet på vidgat sökområde, geografiskt och yrkesmässigt, efter de första 100 dagarna. Sker inte det ska ersättningen sättas ned. Så ser grundregeln ut. Men ofta glömmer man då bort att förmedlingen, enligt precis samma regelverk, i det enskilda fallet ska ta skälig hänsyn till personliga förhållanden, vilket kan handla om hälsa, ålder, familjesituation eller en rad andra orsaker till lokal bundenhet, vilket kan få till följd att full ersättning kan utgå även efter de första 100 dagarna och helt enligt regelverket. Förmedlarna måste alltså göra bedömningarna. Därmed kan förstås utfallet komma att variera mellan olika handläggare, förmedlingar, ja, till och med delar av landet. Men jag tror att det är ofrånkomligt som regelverket är utformat, och det måste ju finnas utrymme för personligt hänsynstagande och bedömningar i enskilda fall. Allt annat vore ju fullständigt orimligt. Ett annat exempel är kravet på sökintensitet. Som en följd av den kritik som riktats mot förmedlingarna har sökintensiteten ökat under senare tid. Den fråga jag ställer mig, och som vi alla naturligtvis kan ställa oss, är om det har inneburit en förbättring. Det är tveksamt, och jag tror att många arbetsgivare delar min tveksamhet. Det gäller i alla fall dem som plötsligt sitter med travar av ansökningshandlingar att hantera för varje utannonserat ledigt jobb, och som vi dessutom kräver - med rätta - ska behandlas på ett seriöst sätt. Detta klarar de naturligtvis inte. Den administrativa belastningen blir alldeles för stor när man ska hantera kanske hundratals ansökningar för varje ledigt jobb. Risken är uppenbar att arbetsgivaren i större utsträckning i stället förlitar sig på informella nätverk, personliga kontakter och så vidare, när rekryteringsbehov uppstår och därmed också väljer bort arbetsförmedlingen. Dessutom ökar inte jobbchanserna per automatik till följd av att arbetslösa söker fler lediga jobb. Utsikterna till framgång blir ju inte större för att exempelvis en arbetslös ungdom, som kanske hoppat av gymnasiet och inte ens har fullständiga betyg, förmås söka jobbet som personalchef i ett mindre företag, utbildad svetsare eller varför inte kvalificerad säljare bara för att de jobben råkar vara lediga. Utan kvalitet i sökandet blir måluppfyllelsen helt utan värde. Det handlar alltså inte bara om att söka ett ökat antal lediga jobb, utan om att söka ett ökat antal relevanta, lämpliga, jobb, helt enligt a-kassans regelverk. Till detta kan naturligtvis läggas den andra sidan av myntet, nämligen efterfrågan på arbetskraft, som generellt sett är lägre i dag än tidigare och som dessutom blivit mer selektiv. Det finns helt enkelt för få nya jobb att söka, vilket jag tror är det grundläggande problemet, och för att lösa det problemet hjälper det inte att skärpa regelverket. Fru talman! Jag vill helt kort även peka på ett annat aktuellt problem. 2001 höjdes taket i arbetslöshetsförsäkringen. Följden blev att i genomsnitt ca 80 % av alla anslutna medlemmar kunde räkna med att få 80 % av inkomstbortfallet i ersättning om det tråkiga inträffade att jobbet förlorades. 2004 kunde ca 70 % räkna med samma ersättning. Jag har i och för sig inga aktuella uppgifter, men jag skulle tro att det i dag rör sig om 60-65 %. På några få år har försäkringsvillkoren alltså i praktiken förändrats - utan att riksdagen fattat beslut om det. Jag menar att det är en helt orimlig ordning. Lösningen på problemet heter förstås indexering av den högsta dagpenningnivån, det vill säga följsamhet med löneutvecklingen. Det är också orimligt med de stora skillnaderna i villkor mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Det är samma inkomstbortfallsprincip som gäller och ersättningsnivån är densamma, 80 % av förlorad inkomst, men skillnaderna i utfall är stora eftersom färre än 80 % i a-kassa når dessa nivåer på grund av att taket är lägre. Dessutom kommer skillnaderna att förstärkas när den aviserade höjningen i sjukförsäkringen så småningom genomförs. Jag menar nog att detta är en av de allra viktigaste uppgifterna för en ny vänstermajoritet att ta itu med efter valet. Andra uppgifter som en vänstermajoritet också bör ta itu med efter valet är intressevillkoren i försäkringen. De nuvarande reglerna var relevanta för gårdagens arbetsmarknad, men de fungerar allt sämre i dag. Mångfalden av deltider, korta tillfälliga anställningar ibland varvade med studier och så vidare, stänger ute väldigt många. Vi behöver alltså lägre trösklar in i försäkringen. Slutligen, fru talman, anser jag att även den sjuåriga begränsningsregeln för överhoppningsbar tid, som infördes 2001, efter valet borde ses över av en ny vänstermajoritet. Den känns rätt kontraproduktiv mot bakgrund av vänstermajoritetens politiska ambitioner att hjälpa långtidssjukskrivna och förtidspensionerade tillbaka till arbetslivet. Det handlar om personer som kan ha varit frånvarande under mycket lång tid och som har en ganska svår och mödosam väg tillbaka till arbetslivet. Vore det då inte naturligt att se till att de åtminstone hade rätt till ersättning från a-kassan när de så småningom närmar sig arbetsmarknaden? För den skull behöver man ju inte slopa sjuårsregeln helt. Det går att göra undantag om bara viljan finns, och som den naturligaste sak i världen uppstår frågan: Varför skulle den inte finnas nu när den fanns då undantag gjordes för medföljande till utlandsstationerade statstjänstemän? Om jag inte minns fel träder det i kraft den 1 januari 2007. Och ärligt talat, fru talman: Medföljande till utlandsstationerade statstjänstemän hör väl knappast till de mest utsatta och prioriterade grupperna på arbetsmarknaden. Därför utgår jag från att den nya vänstermajoriteten fixar detta efter valet. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 3 och 4. I övrigt ställer vi oss bakom utskottets förslag i betänkandet.

Margareta Andersson (C)

Anf. 5 Margareta Andersson (C)

Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig försäkring. Det är en omställningsförsäkring som ska omfatta alla. Den behövs när så många människor i dag drabbas av arbetslöshet, och då är det inte bra om den inte tillämpas på ett rättvist och någorlunda likformigt sätt. Det går aldrig att få den absolut rättvis eftersom människors liv inte är exakt likadana, men från Centerpartiets sida instämmer vi naturligtvis i det som riksrevisorerna fört fram i sin rapport. Att likformigheten i regelverket kanske inte riktigt fungerar längre beror nog på att det kom till på 1970-talet när samhället såg annorlunda ut. Jag har ett exempel från min hemkommun. Det gäller en kvinna som börjar komma lite till åren. Hon har jobbat hela sitt liv av och till och haft ganska många jobb. Framför allt har hon jobbat som städerska, eller lokalvårdare eller vad det nu kan heta för tillfället. Hon har i alla fall sett till att det blivit rent och fint på många ställen. Hon skulle gärna vilja utbilda sig lite grann för att ha en större chans att få ett nytt jobb. Just nu är hon arbetslös, men framåt hösten, när flera i kommunen går i pension, tror hon att hon kan få ett nytt jobb. För att ändå kunna känna sig lite säkrare hade hon alltså velat gå en utbildning. Hon kan emellertid inte jobba mer än 80 % då hennes make för några år sedan drabbades av en stroke och därför behöver extra hjälp hemma. Han klarar inte av att göra så mycket själv, utan hon får ta ett stort ansvar. Det betyder att hon inte står till arbetsmarknadens förfogande till mer än 80 %, och därmed är hon utesluten från möjligheten att kunna utbilda sig med a-kassa. Detta är ett exempel på sådant som jag tycker att vi behöver se över. Vi behöver se till att människor får lite större chans till utbildning och till att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande i den grad de klarar av. Alternativet i detta fall skulle vara att kvinnan jobbade heltid och då kanske i stället hemtjänsten behövde komma hem till dem för att serva hennes man. Det skulle inte bli billigare för samhället. En annan grupp som fortfarande lever i samma otrygghet som för ett antal år sedan är företagarna. Det finns många småföretagare som är väldigt oroliga och som inte har samma trygghet som de anställda om företaget skulle gå sämre eller tvingas lägga ned. Dessa företagare vet inte riktigt hur deras a-kassa ser ut, och framför allt tvingas de lägga ned allt innan de kan få ersättning från a-kassan. Jag har en god vän som fick kämpa länge innan hon kunde få sin a-kasseersättning. Det var 711 frågor som skulle besvaras i flera omgångar innan hon fick ut sin rättmätiga ersättning. Det är sådana saker som behöver ses över. Regelverket behöver stramas upp, bli tydligare och enklare. Om vi inte ser till att företagarna som individer får rätt till en bättre trygghet kommer vi inte heller att få fler jobb i det här landet. Och vi måste få fler jobb för att fler människor ska kunna komma i arbete, för att inte alltför många ska behöva leva på den ersättning som a-kassan ger. Därför är tryggheten för företagarna så viktig, så att de vågar starta fler företag, så att de kan anställa och se till att hjulen kommer i gång. Det är oerhört viktigt för hela samhället. Då blir a-kassan en trygghetsförsäkring under en omställningstid, och den kommer inte att överbelastas för att människor känner osäkerhet och otrygghet. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 6.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 6 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag är lite förkyld. Men det ska nog gå bra att få upp ångan även i detta ärende. Naturligtvis är det viktigaste i det här ärendet att skaffa fram jobb. Men jag tänkte inte gå in så mycket på det eftersom den rödgröna majoriteten ganska snart kommer att lägga fram en vårbudget där det bland annat ingår ett småföretagarpaket för att skapa fler arbeten. Den debatten får vi återkomma till längre fram. Det här ärendet handlar om Riksrevisionens styrelses framställning om hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar - kontroll och effektivitet. Granskningen visar på ganska stora brister i tillämpningen av försäkringen. De måste tas på allvar, och jag menar att det också görs. Regeringen har nio olika åtgärder på gång för att åtgärda de brister som finns. Bland annat har vi i budgetförhandlingarna fått mer resurser till Arbetsmarknadsverket för att anställa personer för att stärka kontrollverksamheten. När nu dessa åtgärder har aviserats förstår jag inte riktigt varför det måste göras ett tillkännagivande om just detta. Det verkar lite överflödigt. Mycket handlar om legitimiteten för trygghetssystemet. Det är viktigt att säkerställa att det ingår ett ordentligt kontrollsystem, så att man kan se över de brister som finns. Men i minst lika hög grad handlar det om att se de arbetslösa som individer och inte som en stor klump. Det måste finnas individuella handlingsplaner. Det måste vara en någorlunda likartad behandling och man måste ha respekt för de arbetslösa. Det handlar just om att hjälpa dem att söka arbete. Det är ju anledningen till att vi har en arbetslöshetsförsäkring. Det svenska trygghetssystemet bygger i mycket på inkomstbortfallsprincipen. Det är en viktig princip, men den innebär problem för dem som inte kommer in i arbete som ger inkomst. Det är särskilt tre grupper som har svårt att komma in i systemet på grund av de inträdeskrav som finns, nämligen ungdomar, kvinnor och invandrare. I dessa grupper har man många tillfälliga anställningar och deltidsanställningar. Regelsystemet leder till en strukturell diskriminering av dessa grupper. Jag tycker att man borde se över kravet på medlemskap i arbetslöshetskassan. Regelverket bör ses över så att dess konsekvenser inte blir så påfallande som de är i dag. Jag hoppas att vi kan få en utredning av detta längre fram. Därmed yrkar jag bifall till Miljöpartiets och Vänsterns gemensamma reservation 4 under punkt 8, som handlar om att vi vill få en översyn av detta. Anders G Högmark tog upp företagares rätt till a-kassa. Där gjorde Miljöpartiet och de fyra borgerliga stödpartierna en uppgörelse för två år sedan om att regeringen skulle tillsätta en utredning. Såvitt jag vet tillsattes faktiskt en sådan för någon vecka sedan. Det innebär att det inte är någon större mening med att bifalla den reservationen. Jag får hoppas att Christer Skoog kan utveckla detta, men jag är ganska säker på att en sådan utredning nu är tillsatt. Tyvärr tror jag dock inte att den blir parlamentarisk. Det blir väl i så fall kanske ett ärende för KU längre fram. Jag tycker hur som helst att det är viktigt att vi får en utredning om detta. Småföretagare är faktiskt en utsatt grupp, och deras intressen tas dåligt till vara i det nuvarande systemet. I många fall är de mer utsatta än de anställda. Det betyder att systemet är diskriminerande mot småföretagare. Det är viktigt att det ses över. Den sista punkt jag vill ta upp gäller överhoppningsbar tid. Anders Wiklund var inne på att det finns en regel om att den tid som får hoppas över vid bestämmande av ramtiden är begränsad till sju år. Den bör tas bort. Jag tror att den kan få oönskade effekter och leda i en annan riktning än vi vill när det gäller politiken. Därför är det bra att det i betänkandet står att regeringen ska följa upp effekterna av den regel som finns. Om det inte är tillräckligt är vi i Miljöpartiet beredda på att vi kanske får se över detta under nästa mandatperiod och ändra denna regel så att den inte är kontraproduktiv.

Christer Skoog (S)

Anf. 7 Christer Skoog (S)

Fru talman! Ibland undrar jag om vi lever i olika världar. Vi i arbetsmarknadsutskottet får en hel del information om hur arbetsmarknaden utvecklas. Vi brukar få ett litet grönt plånboksinlägg. Om man studerar det, Annelie Enochson och andra, och jämför december i fjol med december året innan, finner man att antalet arbetade timmar har ökat med fem miljoner. Hur man kan få det till ökad arbetslöshet och minskad sysselsättning övergår mitt förstånd! Det är väl en högre matematik som ni har er emellan. Det skulle vara klädsamt om vi höll oss till de officiella fakta som finns, och som vi ju brukar lita till. När man hör det som sägs från de partier på högerkanten som försöker samarbeta för en eventuell valseger kan man få intrycket att det snart inte är en enda människa kvar som jobbar här i landet. Det är direkt fel. Det finns faktiskt rätt många människor som har ett arbete att gå till varje dag. I den statistik som ni tar fram - jag vill kalla den för lögn, för det finns ingen sanning i den - är det ett alldeles för högt antal som är öppet arbetslösa. Man har räknat in studerande, personer som vistas utomlands, dem som fullgör sin värnplikt och dem som är tjänstlediga för att till exempel utföra politiska uppdrag här i riksdagen eller andra politiska uppdrag. Man säger att de är arbetslösa. Som jag uppfattar det har både Annelie Enochson och andra här i kammaren arbetat mycket hårt, så jag tycker att det är fel att räkna in dem i statistiken över arbetslösa. Vi skulle tjäna på att hålla oss till fakta. Vi behöver inte framställa situationen som värre än den är. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Det är en försäkring med lång och god tradition i svensk vardag. Det är en del av den svenska modellen, sprungen ur de svenska fackföreningarna när man inte hade möjlighet att hålla de anställda med jobb hela året. Det finns i dag 37 olika arbetslöshetskassor. Av dessa är fem avsedda för företagare. Företagares arbetslöshetsförsäkringsmöjlighet är egentligen rätt väl tillgodosedd. Det finns fem olika möjligheter för en företagare att vara med i en a-kassa. Enligt statistik från SO, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, betalades det ut 31,2 miljarder i fjol. Det är mycket pengar, men det är 1,4 miljarder mindre än året innan. Alltså kan man se en tendens till minskad arbetslöshet och en ökad efterfrågan både på den privata marknaden och på tjänstemarknaden över huvud taget, men man ser också resultat av en del av de arbetsmarknadspolitiska insatser som vi i denna kammare har fattat beslut om. Man kan titta på det antal som har fått ersättning. Statistiskt sett var det, om man ser på ett genomsnitt förra året när det gäller dem som fick ersättning från a-kassorna, 230 000 personer. Det är långt ifrån de där 1,5 miljarderna eller miljonerna som ni använder. I det här betänkandet redovisades lite grann av de förslag som Riksrevisionen har kommit med. Man kan titta på kontroll och effektivitet i arbetslöshetsförsäkringen. Låt mig då göra en reflexion - den bygger inte på min egen erfarenhet utan på erfarenheter som finns, jämförelser internationellt! Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är mycket effektiv administrativt. Det är låga administrativa kostnader tack vare många duktiga medarbetare men också tack vare den tekniska utvecklingen och införandet av datorsystem och annat. Vad gäller kontrollen tycker jag att det finns en övertro i debatten på att man bara ska kontrollera och kontrollera. Den arbetssökande ska söka ett visst antal arbeten. Det är självklart att man ska söka de arbeten som är lämpliga. Men att bara sitta och räkna kryss för hur många jobb man har sökt tycker jag är dåligt. Det gäller ju att söka de jobb som man har chans att få. Annars belastar det bara personalavdelningar och annat. Dessutom tappar man kanske som arbetssökande sugen när man blir tvingad av reglerna, som en del upplever det, att söka även de jobb som är omöjliga och man bara får nej hela tiden. Företagandet och arbetslöshetsförsäkringen nämns vid flera tillfällen. Som jag sade tidigare finns det fem olika kassor där företagare kan vara med om de vill, och de flesta företagare är väl det. Anders G Högmark lever i Småland i ett företagsintensivt område. Jag lever också i ett företagsintensivt område. Jag tror att Sölvesborg, min hemkommun, har nästan fler företagare per invånare än till och med Gnosjö. Jag vet att det här är viktiga frågor, men de flesta väljer att vara med i en av de här kassorna. Sedan får vi se vad som händer med utredningen framöver. Inträdesvillkoren är diskuterade, och jag kan väl hålla med om att de är lite snåriga. Det kan vara lite svårt att förstå detta, så det behöver man kanske se över i en framtid. Utlandsarbete är också upptaget i en del reservationer. Låt oss ta ett exempel från den allmänna debatten! De som lyssnar och läser protokollet har kanske hört historien om byggnadsarbetaren från Värmland som, när han var arbetssökande, blev anvisad ett jobb i Norge av arbetsförmedlingen. Han kände inte för det och kunde inte ta detta av olika skäl. Och hans a-kassa, Byggnads a-kassa, stängde av honom. Som lagstiftare kan man väl säga att lagen i detta avseende inte är knivskarp när det kan vara en sådan tolkning. Jag tycker - och det tror jag att flera tycker - att det är viktigt att man tar de arbeten som finns, även om det skulle vara en nationsgräns emellan, så länge det sker på frivillig väg. Och man ska vara medveten om de olika förutsättningar som gäller i olika länder med olika socialförsäkringssystem, så att man inte drabbas av något som man egentligen inte skulle behöva drabbas av om man hade kunskap. Men att gå därifrån till att med hjälp av svensk lag kunna "tvinga" en människa att ta ett jobb i ett annat land ifrågasätter jag starkt. Det här tycker jag att vi verkligen behöver se över och rätta till, om det skulle behövas. Den överhoppningsbara tiden har nämnts av både Anders och Ulf. Och den överhoppningsbara tidens begränsningsregel på sju år tror jag också är en lite förlegad administrativ åtgärd. Vi kan väl inte direkt fatta något beslut om det i dag, men jag uppskattar väldigt mycket att utskottet, enigt, har skrivit så hårt att vi utgår från att regeringen noga ska följa den här frågan och komma tillbaka med åtgärder om så erfordras. Jag kan ta ett exempel från verkligheten. En kvinna - jag kan kalla henne Jessica - gick in i väggen, som man brukar säga. Hon arbetade alltså för mycket. Hon hade svårt att komma tillbaka och gick igenom en lång rehabilitering. När hon nu har rehabiliterats tillbaka och kunnat söka ett arbete igen har helt plötsligt sju år gått, och hennes tidigare intjänade dagar har då bara försvunnit. Jag tror att det är svårt för oss politiker, vilket parti vi än tillhör, att försöka förklara rimligheten i detta när vi alla vill och strävar efter att folk ska komma tillbaka, även om det ibland, tyvärr, kan ta lång tid att rehabiliteras. Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anders G Högmark (M)

Anf. 8 Anders G Högmark (M)

Fru talman! Man skulle kunna säga att den här debatten nästan är onödig med tanke på att alla partier i den här kammaren borde kunna ställa sig bakom de slutsatser som Riksrevisionen presenterar, de två konkreta förslagen. Men det ligger på något sätt i sakens natur att regeringen ska tala om att man egentligen har tänkt även på detta. Det märkliga är då att man inte har åstadkommit mer när man har varit så klarsynt. Det är ju faktiskt Christer Skoogs partivänner som sitter i regeringsställning. Det finns också en annan iakttagelse i den här debatten, och det är att väldigt mycket intresse fokuseras kring vikten av att så många som möjligt inte behöver beröras av arbetslöshetsförsäkringen. Med andra ord handlar det om att det skapas flera jobb. Någon sade här att problemet ligger i att det finns för få jobb. Det ligger säkert mycket i detta. Den sittande regeringen har varit för dålig på att skapa goda förutsättningar för småföretagsamheten. Det är givetvis basen att det finns en ekonomisk aktivitet som gör att människor är intresserade av att förverkliga sina idéer, framför allt då i de mindre företagen, starta nytt. Det är allvarlig kritik. Jag tror att den kom från något av samarbetspartierna inom regeringsgrupperingen. Så där finns det en klar poäng, och det är ganska uppenbart att det har brustit. Sedan är det alldeles uppenbart att det finns brister hos arbetsförmedlingen. Det finns de arbetsförmedlingar som gör ett väldigt gott jobb, men det finns också de som gör ett mycket dåligt jobb och redovisar väldigt dåliga resultat. Här är det viktigt att vi får förbättringar av matchningen mellan de sökande och de som kan erbjuda någon form av arbete. Sedan talade Christer Skoog om att han skulle släppa något stort meddelande här om att det skulle ha hänt någonting på utredningsfronten. Företagare har nu i två år undrat varför man inte effektuerar riksdagens beslut. Är det så lyckligt att Christer Skoog, tillsammans med Ulf Holm, nu kan meddela att utredningen är i gång?

Christer Skoog (S)

Anf. 9 Christer Skoog (S)

Fru talman! Jag tror att många enskilda tjänstemän och arbetsförmedlare som finns i vårt avlånga land gör ett gott jobb. De har olika förutsättningar och ser lite olika på saker och ting. Det är väl inte konstigt om det vid något tillfälle skulle hända att man behandlar sökande olika. Det är inte bra. Men så länge det är människor som hanterar människor är det klart att det kan bli olika. Det viktiga för oss är ju att se till att det blir en lagstiftning som är lika för alla och en rättssäkerhet för alla. Där tror jag att vi har nått ganska långt. Jag är medveten om att det, i och med att vi har en förändrad situation på arbetsmarknaden, krävs att vi lagstiftare hänger med. I vissa avseenden har vi kanske inte gjort det. Jag tänker inte minst på arbetslösa som studerar. Det var ju otänkbart för ett tjugotal år sedan att man skulle kunna ha en arbetslöshetsförsäkring när man studerade till exempel. Vi har nog anledning att gemensamt se över detta, och mig veterligt ligger det en proposition på riksdagens bord där man tar upp vissa delar av arbetslöshetsförsäkringen. Det är en proposition som kommer att behandlas i utskottet så småningom. Det tillkännagivande som kom fram i riksdagen för två år sedan genom en annorlunda, jag vill inte säga ohelig, allians innebar att regeringen skulle återkomma med en utredning om hur småföretagens arbetslöshetsförsäkring skulle utvecklas. I ett pressmeddelande, den 30 mars, meddelade Thomas Östros, eftersom frågan ligger där, att regeringen ska tillsätta en enmansutredare med en parlamentarisk grupp, en referensgrupp. Men det ska vara ett lite bredare anslag. Det ska inte bara handla om arbetslöshetsförsäkring utan om sjukförsäkring, föräldraförsäkring och liknande ur företagarperspektivet. Därför tror jag nog att vi i det avseendet är väl tillgodosedda, och jag tror att företagen kommer att uppskatta detta.

Anders G Högmark (M)

Anf. 10 Anders G Högmark (M)

Fru talman! Ja, då har vi fått besked. Efter två år har regeringen äntligen kommit till skott och kunnat redovisa någon form av direktiv som om ytterligare några år ska kunna innebära att företagare av kött och blod, som sitter i en verklighet, kan känna att några, kanske påtagliga, förbättringar kommer till stånd. Det är verkligen att nonchalera dem. Det är visserligen bättre sent än aldrig, men jag tycker att det är beklagligt. Sedan förs det en debatt här, och Christer Skoog talade om att det var si eller så många som var arbetslösa. Min fråga till Christer Skoog är: Är det inte för många som är arbetslösa? Det är alliansens utgångspunkt. Det är för många som är arbetslösa. För den enskilda personen, som bor i Småland eller i Norrland eller någon annanstans, är det ganska ointressant om det är 1,1 miljon eller 1,2 miljoner eller 0,9 miljoner som är arbetslösa och känner utanförskapet. Vår poäng är att det är för många som i onödan är arbetslösa. De är arbetslösa på grund av att regeringen har fört och uppenbarligen tänker fortsätta att föra, om olyckan skulle vara framme att man får fortsatt förtroende efter valet, en politik som inte ger den där kraftiga farten åt småföretagen. Det är för många som är arbetslösa. Delar Christer Skoog alliansens uppfattning att det är för många som är arbetslösa och att det finns ett samband mellan den förda politiken och antalet arbetslösa? Eller tror han på något slags krafter uppifrån eller någon annanstans som något slags okänd hand som vilar över detta? Vi ser att det finns ett samband med regeringens valhänthet att hantera arbetsmarknadspolitik, näringspolitik och småföretagarpolitik. Det handlar om hela attityden till småföretagandet. Det finns ett samband mellan det och de många människor som går arbetslösa. Det handlar om ungdomsarbetslösheten och oförmågan att ha en bra utbildning i ungdomsskolan. Det gör att unga människor har för dåligt på fötterna när de ska möta arbetsmarknaden. Det är ni, Christer Skoog och hans regering, som bär det fulla ansvaret. Det är inte någon osynlig hand som på något sätt styr och ställer. Socialdemokraterna har under ett stort antal år haft ansvaret. Det är ni som ansvarar för att vi har många arbetslösa. Delar Christer Skoog uppfattningen att det är för många som är arbetslösa?

Christer Skoog (S)

Anf. 11 Christer Skoog (S)

Fru talman! Jag kan säga till Anders G Högmark och alla andra som vill lyssna på detta eller läsa protokollet så småningom att det är självklart att jag och Socialdemokraterna tycker att det är alldeles för många som är arbetslösa. Det är därför vi gör allt vad vi kan för att satsa alla tillgängliga resurser som går att få loss för att få i gång sysselsättningen igen. Det kan inte ha undgått ens Anders G Högmark, och det gör det inte. Han är en erfaren politiker. Han vet att vi satsar mycket hårt inte minst i den kommande vårpropositionen på att se till att ungdomar kommer i arbete igen. Regeringen har inte nonchalerat några småföretagare. Regeringen vill tillskynda fler småföretag. Det är i dag fler småföretagare än vad det på länge har varit i vårt land. Tänk om alla småföretagare kunde anställa en till. Då vore arbetslösheten nästan borta. Men det är inte alltid så att det stämmer med företaget, oavsett om det är ett litet företag eller ett stort företag, och dess krav och den utbildning som de arbetssökande arbetslösa har eller den plats som de bor på. Det är den så kallade matchningen som är själva finessen med arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingen. Det gäller att hitta rätt person till rätt jobb så att arbetsgivaren får rätt arbetskraft och den anställde får rätt arbete för att utveckla sina förtjänster, något som alla människor har. Jag tror inte på den lösning som den så kallade alliansen har, Anders G Högmark, och där man är överens om vissa saker. Det gäller åtminstone det som man kom överens om i Bankeryd att man ska sänka ersättningarna. Jag tror inte på att en arbetstagare som är otrygg kan känna sig mer tillfreds med sin tillvaro. Det behövs fler jobb och fler insatser i avvaktan på att jobben kommer. I den kraftigare ekonomiska tillväxten måste vi se till att hålla arbetsmarknadspolitikens fana högt så att människor känner att de är efterfrågade och eftertraktade på arbetsmarknaden. Det står vi socialdemokrater för.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 12 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Lever vi i olika världar? frågar utskottsmajoritetens talesman här, Christer Skoog. Det är ganska illa när Christer Skoog anklagar Kristdemokraterna och alliansen för lögn och samtidigt anklagar ett statligt verk. Vi har tagit våra uppgifter från Statistiska centralbyrån. Jag har tagit ut dem i dag. Det är precis de siffror jag tidigare läste upp. Bland annat står det att från förra året till i år har antalet i konjunkturberoende program ökat med 7 412 personer. Jag sade att ni dribblar med siffror, och ni gör detta. Ni talar om öppen arbetslöshet. Men ni talar inte om hur många det är som är i konjunkturberoende program. De är i alla dessa plusprogram och allt vad ni kallar dem för. Då blir det tyvärr så som jag säger till er. Det är fel. Siffrorna ökar hela tiden när man lägger ihop dem. Läs Statistiska centralbyråns siffror så ska du se att vi har rätt. Vi lever i olika världar. Den verklighet jag lever i innebär att det är 13 % arbetslöshet. Jag har ungdomar hemma som just nu har jobb. Men väldigt många av deras kamrater har inte jobb. Det är en verklighet jag lever i. Ungdomarna i dag är oroliga för framtiden. Under de år som ni nu har suttit vid makten har de inte blivit tryggare när det gäller deras framtid. Om jag var utskottsmajoritetens talesman skulle jag vara mycket oroad för den utveckling som ungdomarna i dagens Sverige har. Känslan är att det gäller att kanske kunna få ett jobb utomlands. Så tänker ungdomarna i dag. De har nästan gett upp om Sverige. När vi kommer till makten till hösten hoppas jag att vi kan ge tillbaka framtidstron till våra ungdomar igen. Jag hade en direkt fråga till Christer Skoog. Jag frågade vad som kommer att hända med familjehemsföräldrarna och om de kan uppleva en trygghet i morgondagens Sverige. Jag har inte fått något svar på den frågan, och jag vill ha det.

Christer Skoog (S)

Anf. 13 Christer Skoog (S)

Fru talman! Statistik är det möjligas konst. Jag vet inte hur Annelie Enochson kan tolka det så att hon säger precis som många andra företrädare för alliansen om hur många som står utanför. Men man måste givetvis tala om varför människor står utanför. Det kan knappast vara fel med åtgärder för den som har blivit arbetslös genom en så kallad strukturrationalisering så att företaget har flyttat eller vad som helst. Det är sådant som sker i den globaliserade världen. Att han eller hon går på en arbetsmarknadsutbildning eller är i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd måste vara rätt. Det ska gälla Nisse, Stina eller vad de nu kan heta. De kan heta vad som helst. Det måste vara rätt att de får en chans att öka sina kunskaper och sina möjligheter att komma in på arbetsmarknaden igen. Det måste kunna vara rätt. De får ett politiskt slagträ i nacken för att de drar ned statistiken när de gör allt vad de kan för att stärka sin ställning och komma fram och få jobben. Antalet jobb ökar. Enligt tillgänglig statistik blir det 60 000-70 000 nya arbetstillfällen detta år. Det är klart att det är lite jobbigt för Annelie Enochson och de som hör till alliansen att erkänna det. Jag vet inte vilka räknenissar ni har. Men tittar man i det lilla gröna häftet stämmer faktiskt det jag sade. Jämför man december i fjol med december året dessförinnan är det fem miljoner fler arbetstimmar i Sverige. Det finns anledning att följa de statliga statistikuppgifter som finns. Vi ska inte ifrågasätta också dem. Jag tror att politiken skulle tjäna på om vi höll oss till fakta när vi diskuterar, Annelie Enochson. Att vi sedan har andra värderingar är en helt annan sak. Det är självklart och viktigt i den svenska demokratin. Jag ska ställa en fråga tillbaka till Annelie Enochson. Ni säger att ni ska regera ihop med Centerpartiet. Vad tror Annelie Enochson om hur många ungdomar som blir tryggare med det förslag som Centern har lagt fram om att man ska vara undantagen från lagen om anställningsskydd upp till 26 års ålder och kunna kastas ut från en dag till en annan? Jag tror inte att ungdomarna gillar det. Åtminstone gjorde de inte det i Frankrike, och det är samma förslag.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 14 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Den sista frågan får Christer Skoog ställa till Centerpartiet. Jag har inte fått svar på min fråga, så jag vill heller inte svara på den frågan från dig. Jag ställde en fråga om familjehemsföräldrar. Den frågan gav du mig inget svar på. Du talar om konjunkturberoende åtgärder och att man ska redovisa att det är bra att människor går i åtgärder. Självklart är det bra. Vad jag säger är att man måste redovisa allihop. Det gäller de som är öppet arbetslösa och de som är i åtgärder. Man ska redovisa hela arbetslösheten. Då ser man att den har ökat. Det ser man om man tittar i den lilla gröna skriften som ni hänvisar till eller om man som jag hänvisar till ett statligt verk, Statistiska centralbyrån. Läs på, Christer Skoog, så ska du få se. När det gäller åtgärder vill jag tala om för Christer Skoog att vi i en kommitté besökte Estland för ett halvår sedan och såg hur de gjorde för att lösa arbetslösheten. De har 23 % i skatt. De sade så här: Vi vill att fler ska komma i arbete, alltså sänker vi skatten till en platt skatt på 20 %. Då kommer fler i arbete. Detta säger era bröder i Estland. Det är också en socialdemokratisk regering. Vi tror på den idén. Vi tror att om man sänker skatten så kommer fler i arbete. Då får man mer pengar i sin plånbok, slipper gå på bidrag och känner att arbete lönar sig. Det är grunden i alliansens förslag. Sedan gäller det dribblandet med siffror. Ta och läs på lite bättre, så ska ni se att våra siffror stämmer.

Christer Skoog (S)

Anf. 15 Christer Skoog (S)

Fru talman! Denna dag i Sveriges riksdag är en intressant dag. Företrädaren för ett av de presumtiva medregeringspartierna, Kristdemokraterna, Annelie Enochson säger: Fråga Centern. Det gör jag gärna när Centern ska debattera med mig. Svenska folket har blivit vilselett om det inte är sant att ni skulle regera ihop. Då utgår jag ifrån att den politik som förs fram ska gälla. Annars är det en marknadsföring som är vilseledande och borde anmälas för Konsumentombudsmannen.

Beslut

Beslut: 2006-04-06

15 förslagspunkter, 9 acklamationer, 6 voteringar

Protokoll med beslut

2006-04-06

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2005/06:201

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Framställning från Riksrevisionens styrelse angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår framställning 2004/05:RRS22 punkterna 1 och 2 samt motionerna 2004/05:A10 yrkandena 1 och 2, 2004/05:A11 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:Kr376 yrkande 14.

Reservation 1 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
s	110	0	1	33
m	0	39	0	16
c	0	12	0	10
fp	0	36	0	12
kd	0	23	0	10
v	19	0	0	9
mp	12	0	0	5
-	1	0	0	1
Totalt	142	110	1	96
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. En allmän försäkring

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2004/05:A10 yrkande 3.

Reservation 2 (m, c, fp, kd)

3. Ersättningsnivåer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A270 yrkandena 3-5.

Reservation 3 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (v)
s	111	0	0	33
m	40	0	0	15
c	14	0	0	8
fp	35	0	0	13
kd	23	0	0	10
v	0	19	0	9
mp	11	0	1	5
-	1	0	0	1
Totalt	235	19	1	94
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. IAF:s föreskriftsrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A325.

5. Begränsat sökområde

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A272.

6. Avstängningstid och karens

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A282, 2005/06:A312 och 2005/06:A313.

7. Administration av arbetslöshetsersättningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A281.

8. Inträdesvillkor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Sf336 yrkande 20, 2005/06:A270 yrkande 2, 2005/06:A297, 2005/06:A347 och 2005/06:A360.

Reservation 4 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (v, mp)
s	111	0	0	33
m	40	0	0	15
c	14	0	0	8
fp	36	0	0	12
kd	23	0	0	10
v	0	18	0	10
mp	0	12	0	5
-	0	1	0	1
Totalt	224	31	0	94
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. A-kassa vid deltidssjukskrivning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A234 och 2005/06:A344.

10. Familjehemsförälder och a-kassa

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A204, 2005/06:A370 yrkande 20 och 2005/06:A420 yrkande 15.

Reservation 5 (m, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (m, kd)
s	111	0	0	33
m	0	40	0	15
c	14	0	0	8
fp	34	2	0	12
kd	0	23	0	10
v	19	0	0	9
mp	12	0	0	5
-	1	0	0	1
Totalt	191	65	0	93
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Företagarnas ersättningsrätt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:N291 och 2005/06:A420 yrkande 14.

Reservation 6 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (m, c, fp, kd)
s	111	0	0	33
m	0	40	0	15
c	0	14	0	8
fp	0	36	0	12
kd	0	23	0	10
v	18	1	0	9
mp	12	0	0	5
-	1	0	0	1
Totalt	142	114	0	93
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Studier och a-kassa

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:A342, 2005/06:A386 och 2005/06:A403.

13. Överhoppningsbar tid vid familjehemsuppdrag

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A322.

14. Begränsningsregeln för överhoppningsbar tid

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2005/06:A343.

15. A-kassa och arbete i annat land

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Sf279 yrkandena 3 och 4 samt 2005/06:A244.

Reservation 7 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 7 (m, c, fp, kd)
s	111	0	0	33
m	0	40	0	15
c	0	14	0	8
fp	0	36	0	12
kd	0	23	0	10
v	19	0	0	9
mp	12	0	0	5
-	1	0	0	1
Totalt	143	113	0	93
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen (AU5)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen (AU5)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Framställning från Riksrevisionens styrelse angående arbetslöshetsförsäkringen - kontroll och effektivitet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. En allmän försäkring

3. Ersättningsnivåer

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. IAF:s föreskriftsrätt

5. Begränsat sökområde

6. Avstängningstid och karens

7. Administration av arbetslöshetsersättningen

8. Inträdesvillkor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

9. A-kassa vid deltidssjukskrivning

10. Familjehemsförälder och a-kassa

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Företagarnas ersättningsrätt

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Studier och a-kassa

13. Överhoppningsbar tid vid familjehemsuppdrag

14. Begränsningsregeln för överhoppningsbar tid

15. A-kassa och arbete i annat land

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag