Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! I en familj tar man hand om varandra. När barnen växer upp finns föräldrarna där. När någon blir sjuk hjälper man varandra. I takt med att barnen blir större tar de mer och mer ansvar samtidigt som våra äldre ska kunna räkna med att vi finns till hands för dem. Grunden i en familj är att alla hjälper till efter förmåga. Den normen måste vi också ha i vårt samhälle.

Den svenska välfärdsmodellen, med ett starkt skyddsnät och hög kvalitet på den offentliga servicen, bygger på att alla som så kan arbetar. En kan inte försörja många, men många kan försörja en. Om alla hjälps åt har vi medel att låta sjuka vara sjuka och gamla vara gamla och samtidigt ge alla unga den trygga uppväxt som de förtjänar.

Men vi har i Sverige i dag en alldeles för stor del människor i arbetsför ålder som inte försörjer sig själva och inte heller har gjort det på många år. Utrikes födda har en betydligt lägre grad av självförsörjning än inrikes födda, och utrikes födda kvinnor har en särskilt svag ställning i arbetslivet.

År 1971 infördes särbeskattning. Det innebar att gifta kvinnor blev ekonomiskt självständiga individer. Kvinnors självklara rätt att försörja sig själva tog ett stort steg framåt. Effekter av inkomstbeskattning och bidragsnivåer har historiskt haft en avgörande betydelse för kvinnors egenmakt och ställning på arbetsmarknaden.

För länge sedan var kvinnans plats i Sverige i hemmet. Hon födde många barn och hade hand om hushållet. Så är det inte längre, och vi ska inte tillbaka dit. Den utveckling bakåt i tiden som har påbörjats, där utrikes födda kvinnor blir den gamla tidens hemmafruar, måste vändas. Arbetslinjen är högst väsentlig ur ett jämställdhetsperspektiv, och det är nu dags för nästa stora reform.

De jobbskatteavdrag som genomfördes av de borgerliga regeringarna 2006-2014 sänkte trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Låg- och medelinkomsttagare fick också behålla mer av sin lön. Sedan dess har arbetslinjen urholkats. Nu måste den återupprättas.

Den moderatledda regeringen och samarbetspartierna kommer därför att lägga fram förslag som gör det mer lönsamt att arbeta. Vi kommer att genomföra en stor bidragsreform som skapar en betydligt större skillnad i att gå från bidrag till egen försörjning. Målsättningen är också att sänka skatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare.

Tillgången till personal med rätt kompetens är avgörande för det svenska näringslivet. Den är en förutsättning inte bara för att företagen ska kunna utvecklas utan också för att de ska kunna överleva. Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Ingen annanstans jobbar så många människor. Men frågar man företagarna i dag svarar de att kompetensbrist är ett av de absolut största tillväxthindren. Trots att vi har en rekordstor arbetslöshet finns det för få som kan och vill utföra jobben.

Arbetsmarknadspolitiken behöver bli mer effektiv, med åtgärder som gör skillnad. Därför satsar vi på fler praktikplatser och mer arbetsmarknadsutbildning. Det gör det möjligt att få arbetslivserfarenhet och bidrar till att lösa kompetensbristen.

Arbete är också nyckeln till ökad integration. Vi kan inte utbilda bort integrationsproblemen i Sverige, för trots att vi lägger mer pengar på utbildning lyckas vi inte. Men vi kan jobba bort problemen.

Ett språk lär man sig genom att praktisera det. Integration sker inte innanför hemmets fyra väggar utan på arbetsplatsen. Därför satsar vi på sfi kombinerat med yrkesutbildning. Vi tillför nu också extra medel till sfi för ukrainska medborgare för att ta till vara deras kompetens.

Det finns flera pågående initiativ och utredningar för att öka utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Bland annat satsar regeringen tillsammans med SKR på att försöka nå ut genom den öppna förskolan. Förslag för att göra föräldraförsäkringen mer flexibel har vi också presenterat.

Arbetsförmedlingen har i uppdrag att förstärka stödet till långtidsarbetslösa, särskilt i områden med socioekonomiska utmaningar. Arbetsförmedlingen har också i uppdrag att ha en ändamålsenlig lokal närvaro och ge stöd till arbetssökande och arbetsgivare i samverkan med lokala aktörer och kommuner.

Vi står inför stora utmaningar i dag. Inflationen är fortsatt hög, och räntorna stiger. Arbetslösheten, som enligt den socialdemokratiska regeringen skulle vara EU:s lägsta år 2020, steg i stället allra mest i hela unionen, och det trots högkonjunktur. I dag har bara tre EU-länder högre arbetslöshet än Sverige, och vi befinner oss numera i bottenskiktet. I valrörelsen 2014 sa Löfven: Utvärdera oss på jobben!

Jag uppmanar nu Sverigedemokraterna och övriga oppositionspartier att ta sitt förnuft till fånga. Tänk tanken att alla som kan jobbar och att ingen lever på bidrag som inte måste! Det skulle ge oss möjlighet att skapa ett samhälle där alla får plats, samtidigt som det finns utrymme att andas, växa och röra sig framåt. Detta sker nu, med den moderatledda regeringen och samarbetspartierna, och jag vill uppmana till att stötta vårt arbete.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Ett par saker behöver kommenteras. Jag kanske ska börja med det ledamoten sa på slutet om oppositionspartierna. Hon uppmanade även Sverigedemokraterna att agera. Jag uppfattar det som att Sverigedemokraterna har varit en del av regeringsunderlaget och inte en del av oppositionen. Men det kanske ledamoten kan säga någonting om.

Jag konstaterar också att ledamoten nämnde att arbetslinjen ska återupprättas. Det ska vara mer lönsamt att arbeta, och skatten ska sänkas. Man känner igen den borgerliga högerpolitiken från åren 2006-2014. Vi vet också hur det gick. Konsekvenserna blev förödande för en halv miljon löntagare i det här landet. Men nog sagt om det!

Ledamoten nämnde Arbetsförmedlingens lokala närvaro och kompetensbristen. Jag tänker ställa en fråga om långtidsarbetslösheten, som även ledamoten var inne på. Jag delar uppfattningen att det finns ganska stora utmaningar på svensk arbetsmarknad i dag med både kompetensbristen och långtidsarbetslösheten.

Nyligen lämnade Arbetsförmedlingen över en årsrapport till regeringen. Myndigheten konstaterade att det krävs mer resurser för att man ska lyckas möjliggöra för fler långtidsarbetslösa att delta i olika insatser och få anställning. Man hänvisar också till att man under det här budgetåret kommer att behöva mer resurser för att förhindra till exempel långtidsarbetslöshet.

Med anledning av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna, som jag anser är en del av regeringen, drog ned på arbetsmarknadspolitiska insatser med 7 miljarder kronor, i jämförelse med 13 under högkonjunkturåret, vill jag fråga om ledamoten anser att Arbetsförmedlingen har tillräckliga förvaltnings- och programresurser för att klara av sitt uppdrag att minska bland annat långtidsarbetslösheten, inte minst med tanke på det som ledamoten var inne på om lågkonjunktur och ökad arbetslöshet.

Herr talman! Jag får börja med att notera att jag under den här eftermiddagen flera gånger har hört ledamöter säga "vi hoppas" och "vi väntar". Men grunden där vi nu står är att ni i Socialdemokraterna var i regeringsställning i åtta år och att vi har haft ett par månader på oss. Ni hade ett mål om den lägsta arbetslösheten i EU, men det blev nästan den högsta. Ni har uttryckligen bett om att bli utvärderade på jobben. Där har jag en motfråga. Det skulle vara intressant att se hur ni utvärderar er egen politik. Om man på en arbetsplats fick ett antal mål att uppnå skulle det aldrig förekomma att man efter åtta år valde att skylla på en tidigare anställd. Det är häpnadsväckande att höra att Socialdemokraterna skyller på vad Moderaterna gjorde innan ni kom i regeringsställning, vilket är snart nio år sedan, och på vad vi gör nu, trots att vi bara har hunnit börja.

För att svara på Serkan Köses konkreta fråga: Jag ser absolut att det finns stor sannolikhet att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser för att utföra det arbete som de har att göra. Det återstår dock att se. Det som går att säga redan nu är att de verkligen har behov av att effektivisera sin verksamhet. Tidigare har inte heller de medel som tillförts gått åt. Det är en oacceptabel situation att vi i dag har en kompetensbrist hos företagen samtidigt som vi har en rekordstor arbetslöshet. Det är inte en situation som kan få fortsätta. Vi har haft tomma utbildningsplatser på flera av de utbildningar som efterfrågas av företagarna. Till att börja med bör Arbetsförmedlingen se hur de kan jobba effektivt med det de har i dag.

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Återigen: Under åtta år med socialdemokratisk regering hade vi ett mål. Vi skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet, vilket också ledamoten nämnde i sitt anförande. För mig är det ganska naturligt. En regering ska ha ett mål, ett politiskt parti ska ha ett mål, och ska därefter jobba för det. Det var det enda den socialdemokratiska regeringen gjorde.

Sedan kan man konstatera, och det står också i budgetunderlaget från regeringen, att vi har den högsta sysselsättningsgraden och det högsta arbetskraftsdeltagandet. Det är klart att om man har ett högt arbetskraftsdeltagande påverkar det också arbetslösheten.

I jämförelse med många andra EU-länder kan man konstatera att väldigt många människor i Europa inte deltar. Det betyder att siffrorna ser olika ut. Den diskussionen kan man fortsätta att ha.

Det vore kul att höra: Vad har regeringen för sysselsättningsmål? Vad har regeringen för mål att sikta på? Vi hade ett mål. Vad har regeringen för mål?

Sedan kan man konstatera att av Arbetsförmedlingens budgetunderlag framkommer det väldigt tydligt vad myndigheten eftersträvar.

Frågan är: Tror inte Moderaterna på sin egen expertmyndighet? Den säger att man behöver mer resurser och fler åtgärder för att komma åt långtidsarbetslösheten och kunna hantera kompetensförsörjningen i Sverige.

Sedan gäller det de medel som inte har gått åt. Låt oss konstatera att 2006-2014 har Arbetsförmedlingen alltid skickat tillbaka pengar, och även under alliansåren. År 2006-2014 har det varit ett stort anslagssparande där pengar har skickats tillbaka. Det är ett problem. Låt oss konstatera det.

Jag har en fråga om obalansen som jag nämnde. Ledamoten var inne på kompetensförsörjningen. Det finns i dag en obalans mellan lediga jobb och antal arbetslösa. Hur tänker Moderaterna agera nu? Företagen, näringslivet och kommunerna kräver en nationell kraftsamling. Är Moderaterna redo att ta steget för att se till att hantera kompetensförsörjningen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för vidare frågor!

Jag noterar att Socialdemokraterna, eller åtminstone ledamoten, inte verkar bekymra sig över att mål inte uppnås. Det är ett ganska viktigt besked till väljarna att få veta det. De målsättningar som man lovar i valrörelsen behöver inte nödvändigtvis alls hållas. Det gör till och med ingenting, som det låter.

När det gäller sysselsättningsgraden konstaterar jag att det inte stämmer att den är högre. Där har vi också tappat rejält. Det är en väldigt oroväckande utveckling.

Vi gör nu vårt yttersta för att ta tag i det besvärliga arv som vi har fått ta vid med. Arbetsförmedlingen har verkligen en resa att göra. Nu har man gjort en reformering. Den organisationen behöver sätta sig och hitta arbetssätten.

Vi träffade Arbetsförmedlingen senast förra veckan och lyssnade till hur de jobbar. Det är väldigt tydligt att man behöver lägga tiden på ett annat vis än vad man gör. Det är en kombination av tydliga krav på de människor som i dag inte jobbar och åtgärder som ska erbjudas som stöd.

Det som är viktigt att reflektera över är att de människor som inte är i jobb försörjs av alla människor med låga inkomster. Det är kanske de som sliter allra mest. Det är inte så att det finns en liten skara rika människor som försörjer den stora skaran av människor som inte jobbar. Det kan låta så ibland, men det stämmer inte.

Det är våra låginkomsttagare, städare, sjuksköterskor, lärare och poliser. Det är alla människor som sliter på sina arbeten som är de som får bekosta de människor som inte går till jobbet. Målsättningen är att alla som kan ska jobba.

Herr talman! Sverige befinner sig i en allvarlig situation där lågkonjunkturen hotar att öka arbetslösheten, samtidigt som inflationen och räntorna urholkar hushållens köpkraft. Därför är det en djupt ansvarslös handling av regeringen att skära ned på jobbpolitiken i en tid då den behövs som mest.

Vad som i stället behövs är en aktiv arbetsmarknadspolitik som både rustar och matchar dem som saknar arbete och underlättar arbetsgivarnas behov av kompetensförsörjning. På tal om mål: Vi socialdemokrater har som mål att uppnå full sysselsättning. Vi vill att arbetsmarknadspolitiken ska utformas utifrån målsättningen att alla som kan jobba ska jobba.

För individen är arbete en förutsättning för försörjning, och det ger frihet att leva sitt liv på det sätt man väljer. Arbete ger också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och samvaron med arbetskollegorna fyller en viktig social funktion.

Vi anser att allt som gör Sverige till Sverige, speciellt vår välfärd, är beroende av att så många som möjligt varje morgon ställer klockan för att ta sig till jobbet.

För att nå full sysselsättning krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik som använder en bred uppsättning av verktyg för att anpassa sig till individers behov. Detta inkluderar subventionerade anställningar, matchningsstöd, arbetsmarknadsutbildning, praktik och arbetslivsinriktad rehabilitering.

Herr talman! En kombination av insatser kan behövas för att få människor som står långt ifrån arbetsmarknaden närmare arbetsmarknaden. Därför är det oroväckande att Sverigedemokraterna och högerregeringen i dessa tuffa ekonomiska tider, när arbetslösheten spås öka, sänker ambitionerna för arbetsmarknadspolitiken och skär ned på anslagen till vuxenutbildningen.

Detta är en direkt attack på vår välfärd och på arbetstagare som kämpar för att få jobb eller behålla sina jobb. Detta tillsammans med nedskärningarna från tidigare år är en dubbelstöt mot alla som är i behov av att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Herr talman! Därför måste vi satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger människor möjlighet att komma tillbaka till arbete och bidra till samhället.

Vi socialdemokrater vill se en statlig aktiv arbetsmarknadspolitik i hela landet, med ökad närvaro och insatser i utsatta områden, där Arbetsförmedlingen har möjlighet att välja arbetsmarknadspolitiska insatser utifrån den enskilde arbetssökandes behov.

Vi socialdemokrater står för en annan inriktning än högerpartierna. Vi strävar efter en stark arbetsmarknad med fler jobb och ökad trygghet för alla arbetstagare på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Under vår tid i regeringen förbättrade vi a-kassan, stärkte Arbetsförmedlingen, skapade nya extratjänster och lade grunden för världens bästa omställningssystem.

Vi lämnade också efter oss en stark arbetsmarknad med 450 000 fler personer i arbete jämfört med 2014. Det är 100 000 fler som nu jobbar inom välfärden. Därtill kan vi lägga den högsta sysselsättningsgraden på 30 år samt en lägre arbetslöshet än innan vi gick in i pandemin.

Herr talman! Vi menar allvar med att bryta segregationen genom att få människor i arbete. Därför anser vi socialdemokrater att det är en fullständigt felaktig prioritering och en avsaknad av ansvar gentemot hela samhället att högerregeringen sänker skatten för höginkomsttagare i stället för att satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det handlar inte bara om att skapa fler jobb utan också om att ge människor möjlighet att utveckla sina kunskaper och förmågor genom utbildning och andra stödinsatser.

Herr talman! Det krävs med andra ord mer utbildning i arbetsmarknadspolitiken och vice versa för att klara dagens och morgondagens kompetensförsörjning.

Herr talman! Under coronapandemin genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen för att fler löntagare skulle kunna få ut 80 procent av sin lön. Vi anser att dessa förbättringar är avgörande för att fler som har jobbat ska omfattas av den trygghet som arbetslöshetsförsäkringen ger. Därför stöder vi förslaget om att behålla de höjda taknivåerna inom inkomstbortfallsförsäkringen och den höjda grundersättningen i försäkringen.

Herr talman! Vi noterar att regeringen föreslår att medel avsätts permanent för att behålla samma högre nivå som under pandemin i budgetpropositionen för 2023. Dessutom har regeringen nu återkommit till riksdagen med förslag om att de tillfälliga lättnaderna i arbetsvillkoret, karensvillkoret och reglerna för företagare som infördes under pandemin ska gälla tills vidare.

Vi utgår från att regeringen kommer att genomföra dessa reformer, och vi kommer att återkomma i andra sammanhang om så inte blir fallet.

Herr talman! Vi ser fram emot en fortsatt utveckling av arbetslöshetsförsäkringen för att kunna ge en tryggare arbetsmarknad för alla löntagare.

Avslutningsvis, herr talman: Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en aktiv arbetsmarknadspolitik som syftar till full sysselsättning och ger alla individer möjlighet att utveckla sina förmågor och bidra till vår gemensamma framtid. Det är vad Sverige behöver för att klara av de utmaningar vi står inför i dag och för att säkra vår gemensamma välfärd.

Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom vår politik och naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4.

(Applåder)

Herr talman! I detta betänkande hanterar vi cirka 80 yrkanden från allmänna motionstiden som berör arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringen, vilket visar att det finns ett stort engagemang för dessa viktiga frågor i riksdagen. Samtidigt visar betänkandet att regeringen redan arbetar med dessa frågor samt att det pågår ett stort antal utredningar som kommer att komma till riksdagen vartefter att de blir klara.

Jag yrkar därför avslag på alla dessa motionsyrkanden samt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi befinner oss i dag i det läget att vi har många som står utanför arbetsmarknaden samtidigt som vi har kommuner och företag som har svårt att hitta arbetskraft.

I mars 2023 uppgick antalet arbetslösa till 434 000. Detta motsvarar en arbetslöshet på 7,7 procent. Långtidsarbetslösheten minskar men från höga nivåer. Sverige har 123 800 personer som varit arbetslösa i mer än ett halvår.

Detta måste vi klara av att hantera. En av de viktigaste vägarna för att lösa detta är att vi skapar nya vägar till jobb. Etableringsjobb, enklare skatteregler för att underlätta egenföretagande, lärlingsutbildning, vuxenutbildning, folkhögskolor och fungerande regler avseende gigjobb - allt som jag nu räknar upp är olika metoder som gör det möjligt för fler att komma i försörjning.

En egen försörjning gör att man blir mer självständig och fri och att man kan utveckla det egna livet. Man får också en arbetsgemenskap som gör att man hittar nya vänner. Med den ekonomiska integrationen öppnas dörren in till den samhällsgemenskap som vi kristdemokrater har som vår vision. Arbetsmarknadspolitiken är därför ett viktigt område där vi tillsammans med arbetsmarknadens parter gör det möjligt för alla, såväl ungdomar som nya svenskar, att bli en del av vår samhällsgemenskap.

Herr talman! I betänkandet finns enskilda motioner från två kristdemokratiska ledamöter som lyfter fram behovet av att komplettera sysselsättningsmålet med ett självförsörjningsmål.

Jag har förståelse för att det är regeringen som beslutar om vilka ämnes- och statistikområden det ska finnas officiell statistik för samt vilka myndigheter som ska vara statistikansvariga. Därefter är det myndigheterna själva som ansvarar för metod och kvalitet samt för vilka statistiska mått som ska användas. Jag anser ändå att detta är ett intressant förslag, och jag kommer därför att ta med mig det i fortsatta samtal med övriga partier inom regeringsunderlaget.

Herr talman! Det är väldigt bra att parterna har förhandlat fram ett nytt omställningsstudiestöd. Samtidigt är det viktigt att staten fortsätter att utveckla arbetsmarknadsutbildningarna via folkhögskolor och vuxenutbildning samt olika former av arbetsmarknadsåtgärder. Målet måste vara att få fler av dem som befinner sig utanför arbetsmarknaden anställbara.

Samtidigt räcker det inte med att man blir anställbar. Vi måste underlätta för människor att flytta dit där jobben finns. Jag personligen tror därför att man bör titta på hur vi arbetade under 80-talet, när södra Sverige behövde arbetskraft. Vi löste det med att folk från Norrland flyttade söderut samt genom en arbetskraftsinvandring som fokuserade på att anställa personal inom våra bristyrken, och då framför allt inom industrin.

I dag har vi behov av att få människor att flytta norrut, samtidigt som jag är övertygad om att vi behöver reformera migrationspolitiken så att vi underlättar för studenter och strategiskt viktig arbetskraft att komma hit och jobba - både i den offentliga och i den privata sektorn. Detta kommer att vara en av våra riktigt stora utmaningar under kommande år.

Herr talman! Arbetsförmedlingen har befunnit sig i förändring under de senaste åren. I grunden är det bra förändringar, som öppnar upp för att fler kan vara med och förmedla arbeten. Samtidigt har förändringarna resulterat i en osäkerhet avseende Arbetsförmedlingens samverkan med kommuner.

Det är därför viktigt att påpeka att Arbetsförmedlingen har ett tydligt uppdrag att samverka med kommunerna samt att Arbetsförmedlingen ska underlätta och bistå samverkan mellan kommuner och de fristående aktörerna. Samverkan ska också ske så att övergång från arbetslöshet till studier i kommunal vuxenutbildning underlättas.

Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har ett tydligt uppdrag, då vi behöver få till en bra samverkan om vi ska få fler personer att komma ut i jobb. Det är också viktigt att Arbetsförmedlingen finns väl representerad i hela landet.

I vår uppgörelse med Tidöpartierna betonar vi att den arbetsmarknadspolitiska insatsfloran bör förenklas med färre och mer kostnadseffektiva insatser som leder till jobb. Detta är en bra inriktning.

Herr talman! I betänkandet finns flera motioner som berör insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga och Samhall. I dessa frågor står vi kristdemokrater bakom utskottets bedömning, men jag vill ändå passa på att påpeka att vi behöver se över hela detta område i syfte att underlätta för dem som på olika sätt har nedsatt arbetsförmåga.

För egen del har jag vid flera tillfällen lyft fram behovet av en mer individualiserad ersättningsmodell, där den enskilde får en arbetsförmågebedömning och därefter kan ta med sig samhällsstödet till vilken arbetsgivare som helst. En sådan mer personlig stödmodell hade gett den enskilde ett större utbud av arbetsplatser samt bättre möjligheter att komma in i en arbetsgemenskap.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Magnus Jacobsson för ett bra anförande. Ett par frågor dök upp när jag lyssnade på Magnus Jacobsson när han pratade om nya vägar till jobb.

När man läser regeringens budgetproposition kan man konstatera att där står att subventionerade anställningar är en viktig insats för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vidare skriver regeringen med hänvisning till ett flertal studier att det kan vara svårt för utrikes födda, särskilt flyktingar, att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen anser därför att det behövs särskilda insatser som bidrar till att påskynda arbetsmarknadsetableringen.

Jag delar regeringens uppfattning att subventionerade jobb är viktiga, och jag menar att de är ett viktigt komplement till utbildningsinsatser och förmedlingsstöd från Arbetsförmedlingen för de grupper som har svag anknytning till arbetsmarknaden.

Även i Arbetsförmedlingens budgetunderlag för perioden 2022-2024 kan man läsa att subventionerade anställningar är en av de insatser som kan vara effektiva för att hjälpa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden till jobb. Det gäller inte minst utrikes födda kvinnor, där extratjänster har varit framgångsrika för att dessa ska komma ut på arbetsmarknaden.

Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till ledamoten eftersom regeringen nu har valt att avveckla en så pass viktig arbetsmarknadspolitisk insats, inte minst för de här grupperna - kvinnor som behöver detta.

Hur ser ledamoten på de specifika åtgärder som regeringen planerar att vidta för att hjälpa personer med svag arbetsmarknadsanknytning, särskilt med fokus på utrikes födda kvinnor, så att de ska få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden?

Herr talman! Först en lite mer folkbildande upplysning: När man bildar en ny regering efter val har man ett valresultat. Man har ett antal partier som sätter sig och förhandlar. De här förhandlingarna tar den tid de tar, men budgetlagen i riksdagen tar inte hänsyn till det. På samma sätt är det i kommuner och regioner: Man har en bestämd tid för när ett förslag ska ligga på bordet.

Det här innebär i praktiken - vilket jag tycker att vi i politiken borde vara tydligare med - att den första budget man lägger fram i en kommun, i en region eller i riksdagen i mycket är en budget som hänger ihop med föregående regering. Det gör att man får en del sådana här överlappningseffekter. En som jag själv har lyft fram gäller de stöd som har funnits till Bilda, som har jobbat med att få enskilda att komma ut på arbetsmarknaden med soltakstekniker. Det är ett typiskt exempel som antagligen inte ens var med i budgetförhandlingen. Det var en tillfällig åtgärd som föregående regering tog beslut om, men man tog också beslut om en sluttid.

Rent principiellt, sett till tidigare budgetar och avsatta resurser, är det korrekt att det - vilket ledamoten tidigare påpekade, herr talman - har skett en viss besparing. Men som ledamoten Serkan Köse - jag hoppas att jag uttalar namnet något så när rätt - också mycket riktigt har påpekat skedde en del av dessa besparingar därför att man helt enkelt inte använde resurserna.

Det är ett jätteproblem om vi är överens om att vidta åtgärder och för resurser till en myndighet men pengarna blir kvar och återbetalas. Då är det faktiskt bättre att använda dem på annan plats, exempelvis i den övriga offentliga sektorn.

Jag tror ändå att vi på den principiella nivån, herr talman, är väldigt överens.

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att ledamoten uttalade efternamnet rätt. Jag får tacka för det.

Jag vet sedan tidigare att Kristdemokraterna har varit ganska på när det gällt inte minst arbetsintegrerade sociala företag, som är en viktig insats inte minst för kvinnor med utländsk bakgrund. Där har vi också haft en gemensam syn. Detta saknas lite grann, både i Tidöavtalet och i budgeten.

Det är klart att man inte kan få in allting i en budget. Det förstår jag också. Men jag tror att den politiska viljeinriktningen är otroligt viktig. Hur ska vi komma åt att vi har väldigt många, inte minst kvinnor med utländsk bakgrund, som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden?

Där tycker vi socialdemokrater att extratjänsterna har varit viktiga. Det har också SKR skrivit i sina rapporter. Jag vet att även väldigt många kristdemokratiska kommunalråd ute i landet har tyckt att det är viktigt med extratjänster så att inte minst kvinnor kan etablera sig på arbetsmarknaden. Men det är också viktigt för kontinuiteten när det gäller det vi pratade om tidigare, nämligen kompetensförsörjningen.

Det finns alltså vinn-vinn i jämförelse med regeringens stora satsning på nystartsjobben, som är en rättighetsbaserad åtgärd. Många bedömer att dessa personer som befinner sig väldigt nära arbetsmarknaden ändå skulle kunna få jobb, så där behöver man kanske inte sätta in dubbelt så mycket anslag. Men det är en diskussion vi kan ha.

Sedan vill jag bara kort kommentera resurserna. Sveriges riksdag fattade 2019 beslut om M-KD-SD-budgeten, och där skar ni ned anslaget till Arbetsförmedlingen, vilket innebar att Arbetsförmedlingen tvingades varsla över 4 000 medarbetare. Av dessa har 3 000 fått gå.

Med de ekonomiska förutsättningarna och det minskade antalet anställda på myndigheten, och så en pandemi på det, är det klart att det har varit svårt att göra av med alla pengar. Det förstår alla. Det framkommer också i Arbetsförmedlingens årsredovisning att det har varit väldigt tufft för myndigheten att man inte gjort av med alla sina medel.

Men låt oss gå tillbaka till diskussionen. Vilken konkret plan ser regeringen för de personer som har svag anknytning till arbetsmarknaden? Vad tänker ni göra för dem?

Herr talman! Tack, Serkan Köse, för en väldigt bra fråga!

Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har, vilket inte alla alltid är medvetna om, ett antal likheter. En av dem är att vi är folkrörelsepartier med stark anknytning ute i Folkrörelsesverige. Det gör att vi ofta lyfter frågor som handlar just om perspektivet att ha samverkan mellan kommuner, det offentliga och civilsamhället.

När det gäller människor som är långt ifrån arbetsmarknaden är det vår uppfattning, som vi också förfäktar på olika sätt, att man behöver jobba med utbildning. Man behöver jobba med de nya åtgärder som följer med den nya arbetsmarknadsmodellen. Vi är positiva till det som de fackliga parterna ihop med arbetsgivarna har kommit överens om när det gäller utbildning. Självklart måste vi i förlängningen också titta på hur man använder resurser.

Det är korrekt att det i den budget vi lade fram nu har skett en del neddragningar på vårt område. Men dessa är också kopplade till Arbetsförmedlingens situation över tid. Det handlar inte bara om covidåren. När jag själv var kommunalråd fick vi en signal från Arbetsförmedlingen där hemma där de sa: Vi kommer att få föra tillbaka 1 miljard i vårt område. Då kunde vi som kommun sätta in en del egna resurser, och så fick vi till ett projekt där vi fick närmare hundra ungdomar i jobb.

Men det där har varit ett problem länge. Oavsett regering har vi tillfört resurser som vi allokerat i budgeten men som sedan inte använts. Där hoppas jag att den regering som jag stöder, uppmuntrar och tillstyrker ska bli duktigare på att träffa rätt. Fel använda pengar, eller rättare sagt fel placerade pengar, är också ett svek, för det är pengar som inte landar där de behöver vara.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 1.

Sverigedemokraterna vill att en ny form av lärlingsanställningar ska skapas. Förebilden är Norge, Danmark och Tyskland, där detta har fungerat som ett mycket effektivt sätt att skapa nya arbetstillfällen för inte minst ungdomar. Det finns egentligen inget skäl att tro att det skulle fungera sämre här i Sverige.

I Sverige har vi två parallella problem. Å ena sidan har vi en hög arbetslöshet inom vissa kategorier av befolkningen. Samtidigt saknas det å andra sidan arbetskraft inom en rad sektorer. De arbetssökande har helt enkelt inte den utbildning som krävs för de arbeten som utannonseras.

Det är Sverigedemokraternas uppfattning att lärlingsanställningar är en viktig pusselbit för att lösa de här problemen. Alla människor har inte så kallat läshuvud. Många människor lär sig bättre genom att göra än genom att läsa. Att gå som lärling skulle underlätta för dessa människor att komma ut och ta ett arbete inom en bristsektor.

Vi vet också att den grupp av människor där arbetslösheten är som högst är personer med invandrarbakgrund och icke-västlig bakgrund. Inom den kategorin är det många som kanske inte behärskar språket så bra, vilket givetvis gör det svårare att studera på högre nivå. Det är en barriär. Även för denna grupp skulle det underlätta att komma ut på arbetsmarknaden med lärlingsanställningar. På så vis är detta inte bara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan även en integrationspolitisk dito.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Låt mig när det gäller lärlingsanställningar konstatera att det redan i dag i skollagen finns gymnasielärlingsutbildning som man kan börja första, andra eller tredje läsåret. Det är väl bra att det finns gymnasielärlingsutbildning, och det är bra för elever att få praktisk erfarenhet. Utbildningsformen finns också redan i dag för väldigt många olika utbildningar - frisör, kock, elektriker och liknande - på den svenska arbetsmarknaden. Därför delar jag utskottets mening när utskottet skriver att det är viktigt att sådana här arbetsrättsliga förändringar är förankrade hos parterna, inte minst när det gäller nyanställningar.

Jag tänker dock inte uppehålla mig vid det, utan jag tänker uppehålla mig vid Sverigedemokraternas senaste kommittémotion, som ledamoten inte sa någonting om. Där skriver Sverigedemokraterna att man vill ta bort "särlösningar baserade på födelseland", på tal om icke-västlig bakgrund. Man tycker också att "lönesubventioner som utgår ifrån födelseland" på sikt ska avvecklas.

Då vill jag fråga ledamoten vilka konkreta åtgärder Sverigedemokraterna planerar att vidta för att avskaffa de så kallade särlösningar som baseras på den arbetslöses födelseland. Dessutom är jag väldigt intresserad av om Sverigedemokraterna kan ge exempel på de lönesubventioner man vill avveckla som i dag utgår från födelseland.

Herr talman! Tack, ledamoten, för relevanta synpunkter och relevanta frågor!

Inom politiken pekar vi ut riktlinjer. Innan vi går ned på detaljnivå ska det givetvis utredas ordentligt. Jag tänker inte stå här och säga att vi ska göra ditt eller datt på detaljnivå. Det handlar om en bredare politisk vilja för vad vi ska åstadkomma.

Vi kan konstatera ett par saker om arbetsmarknadspolitiken i Sverige. Det ena är att den inte regleras i Tidöavtalet. Dessutom har våra två partier faktiskt majoritet i den här kammaren. Jag har alltså en förhoppning att vi ska kunna finna samförstånd mellan våra två partier, även om ledamoten inte verkar hålla med om just de här synpunkterna. Men i många andra frågor finns det ändå bred samsyn mellan våra två partier. Det finns definitivt större samsyn mellan våra partier än det gör med vissa partier som ingår i ledamotens regeringsunderlag.

Min motfråga blir alltså: Ska vi inte sätta oss ned tillsammans och försöka hitta gemensamma lösningar på detta?

Herr talman! Jag känner inte riktigt att jag fick svar på min fråga. Ledamoten var inne på samförstånd och Tidöpartierna. Förstår jag rätt? Menar ledamoten att det i dag finns någon sorts samförstånd i majoritetskonstellationen om att ta bort särlösningen baserad på födelseland och att man vill att lönesubvention som utgår från födelseland ska avvecklas på sikt? Jag undrar om det finns någon typ av samförstånd - bara så att jag förstår.

Jag vill ändå komma tillbaka till min fråga. Vilka konkreta åtgärder planerar Sverigedemokraterna att man ska vidta för att avskaffa de så kallade särlösningarna? Om ledamoten kan säga någonting om det blir jag tacksam.

Herr talman! Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig otydligt. När jag talade om samförstånd menade jag inte samförstånd inom Tidösamarbetet. Arbetsmarknadspolitik berörs som sagt inte där. Det jag menar är att det i många delar av arbetsmarknadspolitiken borde kunna finnas utrymme för samförstånd mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Givetvis tycker vi inte likadant i alla frågor, men jag vill argumentera för att våra två partier står närmare varandra än vi kanske står några av våra respektive samarbetspartier.

Återigen - vi politiker ska peka ut riktningen. Detaljerna måste utredas. Jag tänker inte stå här och säga att vi ska göra exakt det ena eller det andra. Men vi pekar ut åt vilket håll politiken ska gå.

Herr talman! Liberal arbetsmarknadspolitik är avgörande för att säkerställa en växande ekonomi. För att göra det möjligt för företag att expandera och anställa fler arbetstagare måste vi ha en flexibel arbetsmarknad.

Den inledningen i ett anförande kan vara den första i denna kammare som inte är skriven av en politiker eller politisk sekreterare utan av en chatrobot. Säker kan jag inte vara, då politiker precis som alla andra inte vill visa att någon eller något annat kan göra vårt jobb minst lika bra. Min inledning visar, trots att tekniken är ny, att vi står inför en stor omställning på arbetsmarknaden, precis som i resten av världen.

Vidare säger chatroboten: AI kommer att påverka arbetsmarknaden genom att ta över vissa arbetsuppgifter men samtidigt skapa nya möjligheter som kräver nya färdigheter från arbetstagare.

Även det låter rimligt. Men resten av detta anförande har jag både tänkt ut och författat själv. Ovan exemplifierar att utvecklingen och förändringen går i en hisnande hastighet, oavsett om vi tycker att det är bra eller dåligt. Vi behöver därför ha en framåtsyftande och flexibel arbetsmarknadspolitik. Nya arbetssätt och nya marknader har startats, och vi kommer att få se fler framöver. Det ställer krav på oss som lagstiftare att hitta nya rimliga avvägningar mellan marknadens efterfrågan och arbetstagarnas förutsättningar.

Ett exempel är gigekonomin. Flera av oss fick mer kunskap om den vid ett seminarium för några veckor sedan. Ett citat från en av medarbetarna på Foodora löd: Jag är inte ett offer för plattformsföretagen; jag är ett offer för svensk arbetsmarknad.

Mer än 50 procent av de som jobbar på plattformsföretaget har minst treårig högskoleutbildning, berättade Linda Weidenstedt, som är sociologiforskare vid Stockholms universitet. Samtidigt måste vi komma till rätta med de arbetsmiljöproblem och den otrygghet som finns. Men likväl kan vi inte blunda för de fördelar som gör att en grupp medarbetare under en övergångsperiod eller på längre sikt uppskattar och trivs med att arbeta för ett plattformsföretag.

Herr talman! Om man har en fullgod gymnasieexamen är arbetslösheten i det närmaste noll. Som liberal konstaterar jag att det förebyggande arbetet och arbetsmarknadspolitiken börjar redan i grundskolan. Likväl har vi en stor grupp som inte har gymnasieexamen.

Förutom att stärka skolan har regeringen tillfört 8 350 fler utbildningar på yrkesvux och yrkeshögskolan för att åtgärda det orimliga i att arbetsgivare skriker efter kompetens samtidigt som vi har hög arbetslöshet.

Alla som kan jobba ska jobba. Då måste det också löna sig bättre. Vi måste sänka skatten på låga inkomster och öka avståndet mellan den som arbetar och den som trots arbetsförmåga inte arbetar. Och egenmakten för den enskilde ska öka genom att det alltid ska löna sig att arbeta.

Som liberal vill jag att vi betonar den enskildes ansvar att göra sig anställbar och tillsammans med myndigheterna hitta de åtgärder som bäst och snabbast leder till egenförsörjning och med den frihet att forma sitt liv. Det kan betyda att man måste veckopendla eller kanske ta med sig familjen och flytta dit arbete finns. Stöd måste därför utformas tillsammans med kommuner och regioner. Det är nämligen inte bara ett jobb som behövs utan även barnomsorg, skola och andra välfärdstjänster för att man ska kunna göra sig anställbar.

Om du är frisk har du ett ansvar för att söka och ta de jobb som finns tillgängliga. Om du står långt ifrån arbetsmarknaden kan du behöva långtgående stöd, till exempel via supported employment, som är ett omfattande individbaserat stöd.

Herr talman! På Arbetsförmedlingen finns 220 000 anmälda lediga jobb. Jag tror att det är långt fler. Som tidigare arbetsgivare med erfarenhet från rekrytering och med många vänner som är småföretagare hör jag berättelser om att de i jakten på arbetskraft har slutat att anmäla lediga jobb till Arbetsförmedlingen.

De berättar att minst hälften av ansökningarna på varje platsannons kommer från arbetslösa som inte är kvalificerade och framför allt inte intresserade av att ta jobbet. Det förfarandet skapar mängder av administration men kanske framför allt frustration hos näringslivet. Hos den arbetslöse skapar det incitament och processer som på intet sätt stärker chanserna att få arbete, utan det skapar onödig byråkrati och fokus på fel saker. Du måste söka ett visst antal jobb för att få din a-kassa. Om du är kvalificerad eller intresserad av jobbet spelar mindre roll.

Vi måste tänka om. Det är inte antalet ansökningar som bevisar att man står till arbetsmarknadens förfogande. Visst måste vi kunna ha bättre fantasi.

Varje jobb är viktigt. Uppdelningen mellan fina och fula jobb har varit förödande. Varje ung person har rätt att få uppleva friheten med sin första ihoptjänade lön. Varje vuxen ska få möjlighet att vara en samhällsbyggare, oavsett vad man arbetar med. Låt oss göra mer för den arbetslinje som skapar möjligheter för alla.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag ställde en fråga till Sverigedemokraternas ledamot. Jag tänker ställa samma fråga till Camilla Mårtensen.

I sin senaste kommittémotion driver Liberalernas samarbetsparti Sverigedemokraterna ett yrkande om att regeringen bör överväga att avveckla lönesubvention som utgår från födelseland. I motionstexten vidgas innebörden något, till att vara: Vi anser att regeringen även bör se över och på sikt avveckla särskilda lösningar baserade på födelseland.

Det är sant att det finns arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Men det kan ifrågasättas om det verkligen finns lönesubventioner som riktar sig uteslutande till arbetsgivare som anställer bland annat utrikes födda.

Med tanke på detta och inte minst att det finns med i betänkandet, då Sverigedemokraterna fortsätter att driva frågan, vill jag ställa en fråga till Liberalerna, som styr arbetsmarknadspolitiken och Arbetsmarknadsdepartementet med stöd av Sverigedemokraterna, som innehar ordförandeposten i arbetsmarknadsutskottet. Håller man med om att det finns lönesubventioner eller så kallade särlösningar inom den arbetsmarknadspolitiska insatsfloran som utgår från de arbetssökandes födelseland? I så fall undrar jag om Liberalerna planerar att vidta några åtgärder för att hantera detta.

Herr talman! Tack, ledamoten Köse! Om jag förstår saken rätt vill ledamoten att jag ska kommentera Sverigedemokraternas kommittémotion. Men jag ställer inte ledamoten till ansvar för Vänsterpartiets, Miljöpartiets eller för den delen Centerpartiets motioner. Och nej, jag kan inte se att jag som liberal eller mina liberala kollegor har någon anledning att stödja en sådan motion.

Herr talman! Tack, ledamoten! Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Det är klart att det är viktigt att få veta vad regeringen avser med de förslag som läggs fram i betänkandet. Det är bra att det förtydligas från ledamotens sida hur man ser på den här frågan. Jag har även ställt den till Johan Pehrson, och han konstaterade ganska enkelt att det inte finns några lönesubventioner eller andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken som utgår från den arbetssökandes födelseland. Det var bra att han var väldigt tydlig, för det var inte riktigt tydligt tidigare.

Men tillbaka till diskussionen. En fråga som ledamoten också var inne på handlar om arbetsmarknadspolitiska insatser för att förstärka kompetensförsörjningen. Jag vill ställa en fråga eftersom ledamoten nämnde antalet utbildningsplatser. För mig blir det lite problematiskt att förstå. Regeringen tar ju bort 1 miljard från utbildningsinsatserna och lägger tillbaka två tredjedelar av de pengarna. Regeringen tar bort 200 miljoner kronor från Arbetsförmedlingen och lägger tillbaka 50 miljoner. De kastas mellan två anslag till Arbetsförmedlingen, från program till förvaltning.

Hur ska det gå ihop? När regeringen dragit ned på resurserna till utbildningsinsatserna och den aktiva arbetsmarknadspolitiken - hur ska man då kunna klara antalet utbildningsplatser, inte minst nu när väldigt många har blivit av med sina utbildningsplatser? På folkhögskolorna syns redan konsekvenserna av neddragningarna regeringen gjorde.

Jag skulle gärna vilja veta hur ledamoten tänker kring resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken för att man ska klara kompetensförsörjningen och till fler utbildningsplatser. Man kallar det en satsning när det i själva verket är en minskning av anslagen.

Herr talman! Jag måste först kommentera det faktum att det är andra gången jag står här i talarstolen i dag och behöver försvara ett annat partis motioner. Min partiledare arbetsmarknadsministern har mycket tydligt tidigare sagt att vi liberaler inte ser de problemen.

Det skulle bli ganska märkliga debatter framgent om jag gör detsamma mot ledamoten Köse. Det ska jag försöka undvika. Det behövs en högre höjd på debatterna här, tack!

När det gäller antalet utbildningsplatser har ledamoten rätt - inte i att vi har dragit ned, men i att vi har genomfört den förändring efter pandemin som var planerad. Jag tycker att det är ganska rimligt. Det avslutades precis i enlighet med det Socialdemokraterna hade planerat, och nu efter pandemin tar vi nya tag och ser vad som behövs. Därför har vi inrättat fler arbetsmarknadsutbildningar.

Jag vill ge ledamoten rätt i att det inte kommer att räcka. Trots att man i dag ännu inte riktigt ser effekterna på svensk arbetsmarknad tuggar varslen på, och det kommer förmodligen att bli stor arbetslöshet. Därför tänker jag att vi måste fortsätta jobba och ha träffsäkra åtgärder. Jag räknar lugnt med att det blir mer resurser i höstens budget.

Herr talman! Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet fram till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder. Så är det tyvärr inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts.

Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden har dessvärre ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. "Reformeringen" av Arbetsförmedlingen, som innebar att en stor del av myndighetens verksamhet privatiserades, är ett led i den här utvecklingen.

Herr talman! Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver dels en arbetsförmedling som fungerar, dels större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens. Fokus ska ligga på att förebygga och bryta arbetslösheten.

Vänsterpartiet förespråkar som sagt en aktiv statlig arbetsmarknadspolitik med tonvikt på god matchning, kompetenshöjande insatser och funktionella stöd riktade till de individer som behöver dem. Insatserna ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad där människors kompetens och vilja att arbeta tas till vara.

En sammanhållen statlig arbetsförmedling med nationell överblick är en förutsättning för att kunna föra en sådan aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var de bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Insatserna ska vara individuellt anpassade och effektiva.

Samrådet mellan Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas i syfte att ta till vara parternas unika kunskap om arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens samverkan med kommuner, regioner och näringsliv bör utvecklas. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse, och antalet privata aktörer bör begränsas.

Herr talman! En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger akassan inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå även i tider av arbetslöshet.

Arbetslöshetsförsäkringen har en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet.

För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar ens kompetens behöver a-kassan ge en rimlig ersättning. 80 procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen. Så ser a-kassan inte riktigt ut i dag. Under de senaste decennierna har arbetslöshetsförsäkringen försämrats. Ersättningen har urholkats över tid, och allt färre får dessa 80 procent.

Vänsterpartiets mål är som sagt att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet, indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren, avskaffa karensdagarna i a-kassan och återinföra studerandevillkoret. Dessa reformer ska ske stegvis, och vi har givetvis en jättefin och bra modell presenterad i vår budgetmotion.

Herr talman! Jag vill också prata lite om subventionerade anställningar, som är en viktig del av den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan. Det är en viktig åtgärd för att hjälpa nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning att få en fastare anknytning till den reguljära arbetsmarknaden. Under lång tid har dock det nuvarande systemet för subventionerade anställningar inneburit en del risker och problem. Oseriösa arbetsgivare har använt sig av subventionerade anställningar för att sänka sina kostnader, dumpa priser och slå ut konkurrenter.

Varje år betalas dessvärre stora summor ut i anställningsstöd till olika privata företag. Vilka företag som har tagit del av bidragen och hur mycket pengar de har fått är dock belagt med sekretess. Jag anser därför att regeringen bör komma med förslag som gör det möjligt för myndigheter och journalister att granska vilka företag som tar emot statliga lönesubventioner, samtidigt som skyddet för den enskildes integritet såklart värnas.

Herr talman! Jag menar vidare att det över huvud taget är nödvändigt med en större kartläggning av förhållandena för personer som har subventionerade anställningar för att dessa personer ska garanteras rätt lön, sjysta arbetsvillkor och rimliga arbetstider. Arbetsförmedlingen saknar nämligen i dag ofta heltäckande uppgifter på området. Jag anser därför att regeringen bör genomföra en kartläggning av arbetstider, lönenivåer och arbetsvillkor för dem som har subventionerade anställningar.

Jag tycker också att man bör tillsätta en utredning för att dels se över regelverk och rutiner för subventionerade anställningar, dels föreslå ytterligare åtgärder för att motverka missbruk och överutnyttjande av arbetsmarknadspolitiska insatser. Därför vill jag yrka bifall till reservation nummer 7.

Herr talman! Vi befinner oss i ett allvarligt ekonomiskt läge med skyhög inflation. Högerregeringen gör ingenting utan överlåter inflationsbekämpningen till Riksbanken och låter vanligt folk ta smällen.

När Riksbankens räntehöjningar tagit knäcken på svensk ekonomi kommer vi sannolikt att gå in i en djup lågkonjunktur med hög arbetslöshet som följd. I det läget måste vi ha en arbetsmarknadspolitik som fungerar och en arbetslöshetsförsäkring som ger trygghet. Det har vi inte nu. Jag förutsätter att högerregeringen tar sitt förnuft till fånga och återupprättar den aktiva arbetsmarknadspolitiken och förbättrar arbetslöshetsförsäkringen så att de som blir arbetslösa ges möjlighet till omställning under trygga villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 5.

Under de senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Vår ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och många svenskar upplever nu ett tufft ekonomiskt läge. Detta påverkar givetvis också arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka och sysselsättningen falla tillbaka.

Fler svenskar behöver gå till jobbet. Grunden för att fler ska ha ett arbete är rätt enkel. Ett: Det behövs fler arbetstillfällen. Två: Matchningen på svensk arbetsmarknad behöver bli mycket bättre.

Det behövs en förnyad politik för våra jobbskapare i Sverige, och i ärlighetens namn behövs en arbetsmarknadspolitik över huvud taget från regeringen.

Om vi ska skapa fler jobb behöver vi vara ett världens bästa länder att driva företag i. Det behövs enklare regler och mindre krångel. Det måste bli billigare att anställa, och det behövs mer rörlighet på arbetsmarknaden. Förändringarna i samhället betyder även förändrade behov när det gäller reell trygghet för de anställda. Pandemins effekter på arbetsmarknaden har också gjort att de reformer som inleddes genom januariavtalet är viktigare än någonsin.

Herr talman! Det är av största vikt att bryta tudelningen på arbetsmarknaden, motverka långtidsarbetslösheten och se till att alla som kommer till Sverige får möjlighet att på riktigt komma in i och bli en del av vårt svenska gemensamma samhälle. För detta behövs effektivt stöd och matchning för arbetssökande.

Arbetsförmedlingen har tidigare haft ensamrätt på att förmedla nya jobb till den som är arbetslös, ett uppdrag som de inte har klarat av. Regeringen bör, eller nej, regeringen måste vidta åtgärder för att säkerställa att reformeringen av Arbetsförmedlingen blir så bra som möjligt, för den är inte slutförd, bara påbörjad. För en effektiv och fungerande arbetsmarknadspolitik krävs vidare att Arbetsförmedlingens lokala närvaro återupprättas i hela landet. Alla svenskar ska ha bra tillgång till Arbetsförmedlingen.

Herr talman! Jag tänkte avsluta med att säga några ord om arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen behöver fokusera på omställning, uppmuntra till rörlighet och underlätta för människor att snabbt byta arbete.

Arbetslöshetsförsäkringen behöver möjliggöra en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Att regeringen nu, mer eller mindre rakt av, väljer att permanenta de krisåtgärder som vi antog under pandemin ser jag som ytterst allvarligt. I stort behövs en bred översyn av arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Jag brukar ibland säga att jag inte blev medlem i Centerpartiet utan i Alliansen. En av anledningarna till det är att jag betraktar mig som marknadsliberal och som någon som älskar arbetslinjen. Jag tycker att regeringsförklaringen var beklaglig, men det som ändå gjorde mig lite glad var att höra ord som att bidragslinjen ska försvinna och att arbetslinjen ska inrättas.

Att fler svenskar ska gå till arbetet varje morgon tror jag är viktigt för alla i denna kammare, men vi har olika lösningar för att nå dit. Jag delar i mångt och mycket Kristdemokraternas, Liberalernas och Moderaternas syn på arbetslinjen, men det ekar väldigt tomt om arbetsmarknadspolitiken. Det är väldigt mycket ord och twittrande, ibland lite mindre lyckat får man väl erkänna, ibland lite mer lyckat.

I går kväll när jag kom hem efter en lång dag i riksdagen fick jag bild från en av mina vänner. Det var på Playstation 5. Jag frågade: Vadan detta? Jo, han hade precis fått beskedet att han gått från provanställning till att numera vara tillsvidareanställd. Och vet ni vad? Den 17 april hade regeringen suttit i sex månader. Provanställningen för regeringen är slut. Det är dags att sluta prata och börja leverera.

Oavsett vad man tycker om arbetsmarknadspolitiken behöver det komma några konkreta förslag, några reformer och några propositioner, inte bara prat om att det är tufft och coolt att vara arbetslös. Det behövs konkreta åtgärder så att fler människor kan gå till jobbet varje dag och så att fler barn - pojkar och flickor - får se sina föräldrar gå till arbetet.

Provanställningen är slut, och det är dags att leverera. Jag hoppas på besked, men mina förväntningar är inte jättehöga.

Herr talman! Jag inser att jag retar upp en del kollegor denna sena timme.

Det finns olika sätt att uttrycka sig på. Här i kammaren i dag vill jag ändå berömma Ciczie Weidby och Jonny Cato för god retorik. Jag tycker också att de utifrån sina två ideologiska perspektiv fyller kammaren med innehåll, begrepp, känsla och tydlighet om vad just dessa två partier önskar.

Det enda jag inte riktigt får ihop är hur de stackars Socialdemokraterna ska få ihop det här till ett regeringsunderlag. Därför blir min fråga till Jonny Cato: Allt det här vackra du säger, som jag i många stycken delar, var någonstans har du tänkt att genomföra det?

Herr talman! Jag börjar känna mig som en papegoja. Varför det? I förra veckan debatterade jag i kammaren. Det var samma frågor från Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, det vill säga hur vi ska få ihop regeringsunderlaget.

Det är nästan fyra år till nästa val. Sluta prata så mycket om vad oppositionen eventuellt ska göra i framtiden och börja leverera politik till dem som inte har ett arbete gå till. Det är vad jag vill att regeringspartierna ska göra.

Hur gick det senast när Centerpartiet samarbetade med Socialdemokraterna? Jo, man fick igenom en historisk reformering av LAS, en historisk reformering av Arbetsförmedlingen och sänkta skatter på arbete.

Vad får man då med den moderatledda regeringen som samarbetar med Kristdemokraterna och Liberalerna? Jo, man får höjda arbetsgivaravgifter, och man får höjd a-kassa, det vill säga bidragslinjen, inte arbetslinjen.

Vi har visat att vi tillsammans med Socialdemokraterna kan göra mycket bra. Vi tycker inte alltid lika, men vi står på samma värdegrund, det vill säga alla människors lika rätt och värde. Den kommer jag aldrig att kompromissa om. Jag kan kompromissa i frågor om skatter, om skola, om vård och omsorg, men jag kommer aldrig att kompromissa om människors lika rätt och värde. Om ni hellre kompromissar om det än om arbete, då beklagar jag vart den svenska kristdemokratin har tagit vägen.

Herr talman! Högt tonläge är sällan ett exempel på att man är trygg i sin hållning. Att Centern fick igenom en del frågor tillsammans med S är ett faktum. På samma sätt som att det är ett faktum att vi kristdemokrater under dessa fyra år kommer att få igenom en hel del av våra frågor, framför allt inom vårdområdet, som är ett av våra hjärteområden. Vi ser redan att vi kan förbättra föräldraförsäkringen, vilket också är en viktig fråga för oss.

Men frågan kvarstår, herr talman, även om Centerpartiet inte uppskattar den: Hur ska ni få ihop ett regeringsunderlag?

Herr talman! Jag börjar tro att vi har olika utgångspunkter till varför vi engagerar oss politiskt. Jag har inte engagerat mig för att mitt parti till varje pris ska sitta i regeringen, utan jag har gjort det för att mitt parti ska kunna påverka. Det kan man göra utanför regeringen, och man kan göra det i regeringen.

Jag ser jättegärna ett samarbete i mitten av svensk politik. Jag ser jättegärna ett samarbete med Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna - om ni vill komma hem till Alliansen igen.

Man kan skratta åt detta, men om man tittar på reservationen i kammaren är det vi som står för Alliansens arbetarlinje och jobbskaparlinje. Men det är ni som höjer a-kassan. Det är ni som står för bidragslinjen.

Sverigedemokraterna skrattar, och jag förstår dem eftersom de får igenom sin politik. Jag köper inte premissen om att utgångspunkten ska vara Sverigedemokraternas politik eller Vänsterpartiets politik. Det finns många val och alternativ däremellan.

Ska det verkligen vara tre och ett halvt år till i kammaren med att allt är Socialdemokraternas fel, att de har gjort för lite, eller frågan om hur vi ska få ihop regeringsunderlaget? Ledamoten säger att man har ett högt tonläge när man inte är säker. Jag kan konstatera att ni vill prata om allt förutom regeringens egna politik. Det, om något, är ett tecken på osäkerhet.

Ni har fått igenom mycket, och det återstår att se vad det faktiskt blir av det. Johan Pehrson var ute i veckan och sa att det inte ska genomföras utan bara utredas. Sedan blir det nog svårt att genomföra i praktiken. Det går att konstatera mycket om generalavtalet, men samarbetet fungerade faktiskt bra. Det vi var överens om genomfördes. Det återstår att se om ni har ett lika lyckat samarbete dessa fyra år. Exempelvis är det rätt många kristdemokrater som inte står bakom alla delar av Tidöavtalet. Det kan vi ta i en annan debatt, till exempel om aborträtten.

Herr talman! 128 000 människor i Sverige är långtidsarbetslösa. Om vi ska tro arbetsmarknadsministern beror det på att det är så "fett" att vara arbetslös. Pehrsons tweet säger mycket om regeringens inställning till arbetslösa. Att det skulle vara "fett" att vara arbetslös saknar helt verklighetsförankring. Tvärtom visar forskning att utöver utanförskap kan långvarig arbetslöshet också leda till allvarlig ohälsa. Arbetsmarknadsministerns föraktfulla syn på människor i arbetslöshet förklarar varför regeringen monterar ned utbildningsmöjligheterna och i stället fokuserar på bidragstak och pekar ut arbetslösa som latmaskar och giriga människor.

Men grundproblemet för långtidsarbetslösa är att de i många fall saknar kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Därför är utbildning helt avgörande och regeringens nedmontering av utbildningsmöjligheter helt obegriplig. Människor behöver utbildas till de jobb som finns på arbetsmarknaden. Det vore bra för de individer som därigenom kan komma i arbete och vidare för vårt samhälle som behöver fler människor i arbete.

Miljöpartiet har länge drivit en arbetsmarknadspolitik som sätter individens behov av stöd i centrum. Det måste finnas fler vägar till jobb för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Individers behov är olika, och det är nödvändigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna reflekterar detta.

Vad gäller personer med funktionsnedsättning rör statistiken knappt på sig. Den internationella övervakningskommittén för funktionshinderkonventionen har kritiserat hur Sverige och andra länder lever upp till konventionens krav om rätt till arbete. I september fastslog den internationella övervakningskommittén för konventionen hur rätten till arbete för personer med funktionsnedsättningar ska tolkas. Den ger en tydlig vägledning för en radikal kursändring i svensk arbetsmarknadspolitik.

Kritiken handlar bland annat om särlösningar, synen på arbete och att lön inte ges på lika villkor. Det är angeläget att regeringen tar kritiken på allvar och startar ett analysarbete med förslag på förändringar. Behoven är individuella. En funktionsnedsättning behöver inte innebära nedsatt arbetsförmåga om personen får rätt hjälpmedel, stöd och förutsättningar.

I den fortsatta reformeringen av Arbetsförmedlingen är det viktigt att regeringen säkerställer att rätt stöd finns. Funktionsrättsrörelsen har kommit med ett 73-punktsprogram, och rörelsen bör involveras i det fortsatta reformarbetet.

Miljöpartiet har länge sett behovet av mer flexibla system som kan möta den oförutsägbarhet som det innebär att en människa kan ha en dagsform som kan skifta, se olika ut olika dagar och ibland skifta timme för timme. Det system vi har i dag bygger i hög utsträckning på att en individs funktionalitet ser likadan ut varje dag, vilket inte överensstämmer med verkligheten för kroniskt sjuka och multisjuka individer.

Vi vill se ett system som i högre grad premierar aktivitet, att prova på, att bryta isolering och att i större utsträckning och i högre grad styra själv för att kunna vara mer aktiv när ens hälsotillstånd tillåter det och mindre aktiv till exempel i tider av skov.

Ett sådant system kan utformas i likhet med det som gäller i arbetslöshetsförsäkringen, där den som är arbetslös markerar vilka dagar den arbetat och då inte får arbetslöshetsersättning för just de dagarna. Det skulle ge en grundtrygghet och möjliggöra för människor att prova på utan rädsla för att det ska leda till att hela ersättningen ifrågasätts. Det skulle bidra till att tillvarata det friska, och kombinerat med mer av supported employment och bättre arbetshjälpmedel skulle fler kunna hitta en nivå som fungerar.

Herr talman! Sämst förankring på arbetsmarknaden har utrikes födda kvinnor. Etableringsprogrammet måste bli mer individanpassat, och Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att matcha utrikes födda kvinnor mot jobb och utbildning.

Miljöpartiet vill även öka tillgången till yrkesutbildningar, med särskilt fokus på nyanlända kvinnor och bristyrken. Vi har sett att kvinnor med utländsk bakgrund missgynnas i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen på grund av diskriminering. De får inte ta del av insatser i samma utsträckning som män och har svårare att komma i kontakt med handläggare.

Det krävs ett tydligt jämställdhetsperspektiv i alla etableringsåtgärder. Kvinnor och män ska mötas med samma förväntningar och ges likvärdiga möjligheter.

Det handlar dels om bättre utformade insatser och ett jämställt bemötande, dels om att hitta fungerande vägar att nå ut till de kvinnor som i dag har lite kontakt med myndigheter och samhälle. De satsningar som gjorts på öppna förskolor med språkstöd, där föräldralediga tillsammans med barnet kan lära sig svenska, är ett exempel på verktyg för att möta dessa kvinnor.

Vi vill individanpassa etableringsprogrammet så att det kan pågå i minst fyra år för dem som behöver mer stöd att etablera sig.

Vi vill öka antalet platser på korta yrkesutbildningar på komvux och folkhögskola, inriktade mot bristyrken och med särskilt fokus på nyanlända kvinnor.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram vikten av arbetsintegrerande sociala företag. De spelar en viktig roll i samhället genom att de skapar möjligheter för grupper som annars har svårt att få tillträde till arbetsmarknaden. Samhällsvinsterna är uppenbara och väldokumenterade.

Tillväxtverket har konstaterat att arbetsintegrerande sociala företag har fördelar som är särskilt bra för målgruppen nyanlända och långtidsarbetslösa.

Det är dags att vi får en ny strategi för utveckling av de arbetsintegrerande företagen i Sverige. Kristdemokraterna har tidigare uttryckt intresse för dessa frågor och har nu chansen att visa att man menar allvar. Många människor skulle kunna få stöd av de arbetsintegrerande företagen på vägen ut ur långtidsarbetslöshet, men såväl regelverk som information behöver förbättras för att det ska bli verklighet.

Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 12 och reservation 14.

Herr talman! Jag ska inte använda hela talartiden, men jag tycker att ledamoten Serkan Köse förtjänar ett svar på sin fråga.

Sverigedemokraternas grundinställning när det gäller arbetsmarknadspolitiken är att vi vill ta bort särlösningar grundade på födelseland. Det är inte så kontroversiellt som det låter. Jag tycker att vi förklarar det ganska bra i det särskilda yttrande som ligger i betänkandet. Det är ingen motion vi yrkar på.

Vi vill i stället skapa breda lösningar som arbetssökande kan ta del av utifrån behov, oavsett om de är inrikes födda eller utrikes födda. Jag anser inte den frågan vara särskilt kontroversiell.

Det handlar om att ge individen en aktivitet eller sysselsättning och inte förminska individen och placera den i ett fack: Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du är utrikes född. Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du är kvinna. Du ska vara på den arbetsmarknadsåtgärden, för du en svensk kille som står långt från arbetsmarknaden. Jag tycker att det är fel väg att gå. Jag tycker att alla ska känna sig delaktiga, oavsett ursprung. Det är ingen kontroversiell fråga över huvud taget.

Sedan försöker man såklart vinkla frågan och göra den till något som den inte är. Det är bara att beklaga.

Jag är övertygad om att särlösningar på arbetsmarknaden skapar motsättningar. Jag kan ta ett exempel från min egen lilla by i Bromölla kommun. När man kom in på Arbetsförmedlingen där för ett antal år sedan, när vi hade Sveriges högsta ungdomsarbetslöshet, möttes man av en tavla där det stod ungefär så här: Anställ en utrikes född och få hälften av arbetsgivaravgiften betald! Det skickade väldigt märkliga signaler till alla de arbetslösa svenska ungdomar i Bromölla kommun som inte fick chansen att ta del av den åtgärden.

Jag tycker att det är fel att skapa åtgärder grundade på etnicitet, kön med mera. Jag anser inte den frågan vara kontroversiell.

Jag hoppas att Serkan Köse fått svar på sin fråga. Annars får vi ta det i ett replikskifte.

Herr talman! Tack, Magnus Persson, för att du försökte förklara vad ni menar!

När man läser kommittémotionen och i betänkandet ser man dock att det som står inte riktigt är det som Magnus Persson försökte föra fram. Det står faktiskt att man vill ta bort särlösningar baserade på födelseland och att lönesubventioner som utgår från födelseland på sikt bör avvecklas.

Jag ställde tidigare frågan till Sverigedemokraternas ledamot Erik Hellsborn vilka konkreta åtgärder Sverigedemokraterna planerar att vidta för att avskaffa de här så kallade särlösningarna, som man anser baserar sig på den arbetssökandes födelseland, och om man kan ge exempel på de lönesubventioner man vill avveckla som utgår från födelseland. Jag kände inte riktigt att jag fick svar på den frågan när ledamoten Magnus Persson försökte svara på den.

Jag frågar igen om ledamoten kan beskriva konkret för oss vilka åtgärder man tänker avskaffa som är så kallade särlösningar baserade på födelseland.

Herr talman! Ja, vi kan till exempel ta spårbytena, bland annat snabbspåren.

Vi har de nya så kallade etableringstjänsterna, som är framtagna mellan parterna, där det står klart och tydligt att de vänder sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Man behöver inte ha benämningen nyanlända; det räcker med långtidsarbetslösa. Annars skapar man en diskussion och en debatt i samhället som man inte behöver ha. Det är inga konstigheter med det. Men vi får se vad som händer med etableringsjobben. Nu börjar fackförbunden också morra lite om dem, så vi får se vart de tar vägen.

Det är ingen hemlighet att vi är motståndare till sådana särlösningar. Det vi menar är att arbetsmarknadsåtgärder ska vara riktade till samtliga individer som har ett behov av dem. De ska inte grunda sig på etnicitet.

Så ser det ju ut i dag. Många arbetsmarknadsåtgärder prioriterar utrikes födda och långtidsarbetslösa.

Herr talman! Återigen när det gäller snabbspårsdiskussionen och att detta var riktat till nyanlända: Det är klart att det finns ett antal arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig till nyanlända långtidsarbetslösa. De finns i dag. Men frågan gäller, återigen, att Sverigedemokraterna skriver att man vill ta bort särlösningar som är baserade på födelseland. Det är det som är frågan. Jag vill gärna förstå vad Sverigedemokraterna menar med födelseland och att lönesubventionerna som utgår från födelseland ska avvecklas.

Jag känner fortfarande att jag inte riktigt får svar om särlösningarna som ni pratar om, Magnus Persson. Vilka av dem är det ni ska avveckla? Det vore intressant att veta.

Sedan har jag ju nämnt att Johan Pehrson har svarat på frågan. Han säger att det inte finns några lönesubventioner eller andra insatser inom arbetsmarknadspolitiken som utgår från arbetssökandes födelseland. Gör ni två olika analyser?

Herr talman! Johan Pehrsons tolkningar får Johan Pehrson stå för. Vi har inga uppgörelser när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Jag tycker att jag förklarade det ganska bra i mitt anförande när det gäller särlösningar för utrikes födda. Det är som i förslaget som jag nämnde att man möttes av på Arbetsförmedlingen: Anställ en nyanländ och få hälften av arbetsgivaravgiften betald! Det är en typisk särlösning som skapar motsättningar i samhället, och jag vill inte ha motsättningar i samhället. Jag vill definitivt inte nedvärdera individen, och det är var det handlar om här.

Det är precis samma sak som att jag inte skulle vilja bli inkvoterad i en bolagsstyrelse bara för att jag är man. Jag tror inte att en kvinna vill bli inkvoterad i en bolagsstyrelse bara för att hon är kvinna. Hon vill ha den posten tack vare sin kompetens och sitt kunnande.

Det är samma sak när det gäller arbetsmarknadsåtgärderna. Man har för mycket fokus på var du kommer ifrån och vem du är i stället för att se mycket bredare. Jag tror att samhället hade blivit betydligt bättre om vi haft en lite bredare syn i dessa frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)