Arbetsrätt

Anf. 1 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Ett stabilt och rimligt regelverk på arbetsrättens område är avgörande för goda förutsättningar på svensk arbetsmarknad. Det handlar om att vi ska klara konkurrensen från omvärlden och om att vi ska få fram fler jobb. Både flexibilitet och trygghet är nyckelord i det här sammanhanget. Att Sverige ska gå mot full sysselsättning och att vi ska minska utanförskapet har varit Moderaternas och Alliansens viktigaste mål.

Arbetsrätt

Synen på arbetsrätt kan skilja sig åt mellan oss och vänsterpartierna. Vi vill göra det enklare, billigare och lättare att anställa. Regeringen har aviserat det rakt motsatta, även om vi ännu inte sett några förslag från Rosenbad.

Men vi kan alla konstatera att den svenska modellen fungerar väl. Arbetsmarknadens parter tar faktiskt ett stort ansvar. Det har gett stabila spelregler med få konflikter och strejkdagar. Men arbetsmarknaden förändras allt snabbare. Snabba konjunktursvängningar, arbetstoppar, en hårdnande konkurrens och annat som påverkar både produktion och jobbtillfällen ställer högre krav på rörlighet.

Tillsvidareanställningar är och ska vara grunden på svensk arbetsmarknad. Men tidsbegränsade anställningar är nödvändiga och också den vanligaste vägen in i arbetslivet och till ett fast jobb - det är viktigt att påpeka. Många kollektivavtal har numera regler när det gäller visstidsanställningar. En del har begränsningar, och några har avtalat bort begränsningar. Ett exempel är Handels, som har begränsat sig till högst ett år. Resultatet blev en mycket större personalomsättning, vilket blev sämre både för arbetsgivare och för arbetstagare.

Man kan få uppfattningen när man lyssnar på fack och vänsterpartierna att det som ofta kallas otrygga anställningar har blivit värre och sämre de senaste åren, men det är inte sant. Andelen visstidsanställningar har varit konstant i 15 år. Den ligger på samma nivå och är ca 15 procent av sysselsättningen.

Störst var ökningen på 90-talet. Enligt SCB är det nu 39 000 människor av 4 ½ miljon anställda i Sverige som har arbetat mer än fem år hos samma arbetsgivare utan fast anställning. Av dessa är det 14 000 som har jobbat mer än nio år. Orsaken till detta vet vi inte, för det framkom inte i SCB:s undersökning. Här finns endast spekulationer och antaganden. Något missbruk har man inte kunnat bevisa. Det har även arbetsmarknadsministern fått tillstå i en interpellationsdebatt här i kammaren.

Det är faktiskt så många, herr talman, som 70 000-80 000 som går från en visstidsanställning till ett fast jobb varje kvartal. Andelen var densamma 2006 som 2013. Anställningsformen allmän visstid, som kom 2007, har alltså haft mycket liten påverkan på statistiken.

Vi menar att svensk lagstiftning innebär ett rimligt skydd mot stapling av visstidsanställningar. EU-kommissionens kritik baseras på antaganden, men inte ens de har kunnat konstatera att ett missbruk finns.

Herr talman! Alliansen är och har varit mycket tydlig med att vi måste förenkla för unga att komma in på arbetsmarknaden. Vi har genomfört nya typer av anställningar. Lärlingsjobb och YA-jobb är ett par. En anställning med en samtidig yrkesutbildning ger mycket goda chanser för många fler att få ett jobb i framtiden.

Alliansregeringen lyckades också dämpa arbetslösheten under samma tid som den faktiskt fördubblades inom EU. Men det finns stora utmaningar kvar. Värst är det för de ungdomar som inte har en avslutad utbildning. Vi vill därför förlänga provanställningstiden från sex till tolv månader för att de med liten erfarenhet ska få en större möjlighet att visa vad de går för hos en arbetsgivare. För detta har vi en särskild reservation, reservation nr 2, som jag härmed yrkar bifall till, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det är tydligt att majoriteten vill bygga murar såväl kring anställningar som kring Sverige. Den som har ett jobb ska skyddas medan den som står utanför får allt svårare att komma in. Det finns också en ton av misstänksamhet mot arbetsgivare och nuvarande regelverk. Ordet missbruk förekommer ofta. Vänsterpartierna påstår också att de senaste åren har inneburit en ökad otrygghet för vissa grupper. Det är inte heller sant.

I betänkandet skrivs det en hel del om flexibilitet, men i praktiken motverkar man väldigt mycket det som är nya idéer för att få fram fler jobb och för att få en flexibel arbetsmarknad.

Rätten till heltid har länge varit en debatterad fråga - man har även krävt lag. Men det finns både arbetsgivare och branscher som inte kan erbjuda mer än jobb vissa dagar, vissa timmar eller vissa tider på året. Det kan vara säsongsbetonat, arbetstoppar eller en särskild order som har kommit in. Dessa jobb skulle riskera att aldrig komma till om det fanns en lag om rätten till heltid.

Trots årtionden av debatterande om rätten till heltid ser det fortfarande ganska illa ut i kommuner och landsting, där politiker faktiskt bestämmer. Där finns delade turer och många deltider. Detta drabbar främst kvinnor, vilket absolut inte är bra. Det ser inte bättre ut i kommuner med rött styre. Socialdemokraterna har inte lyckats väl trots stora ord och många löften. År 2012, till exempel, skrev Carin Jämtin, Socialdemokraternas partisekreterare, att alla S-styrda kommuner skulle införa rätt till heltid. Resultatet skulle redovisas efter årsskiftet 2013/2014. Min fråga är nu: Hur gick det? Infriades löftet? Den frågan är berättigad, för nu utlovas samma sak - rätt till heltid - av den nya ordföranden i SKL, som är just S-märkt.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vill göra det krångligare för människor att röra sig över gränserna för jobb. Detta är helt emot tanken i EU och den inre marknaden.

Självklart ska det vara sjysta villkor på svensk arbetsmarknad för alla som arbetar här. Annars missgynnas svenska seriösa företag när det gäller deras konkurrenskraft. Men ibland målas det upp förfärliga problem med både lönedumpning och hemska arbetsvillkor. Som väl är har vi inte sett så många konkreta exempel på detta, vare sig i domstolar eller i övrigt.

Men vi har en klar syn på detta - det har Alliansen också. Det ska vara ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Och vi kan konstatera att den svenska modellen fungerar väl. Det ska vara en god kontroll av att regler och lagar följs. Myndigheter som fungerar ska kontrollera och straffa dem som är kriminella.

Arbetsrätten måste vara balanserad, med rimliga villkor för både arbetsgivare och arbetstagare. Det är oerhört viktigt att hitta fler vägar in i arbetslivet och att sänka trösklarna för dem som står utanför. Den som aldrig fått ett fäste eller som aldrig haft ett jobb ska inte få det svårare att komma in. Här har regelverket, arbetsrätten och synen på och hos parterna en stor betydelse. På arbetsrättens område hoppas jag därför att vi kan ha en bättre samsyn nu, när de rödgröna är i regeringsställning, än tidigare. Målet måste ju vara, oavsett regering, att vi ska riva hinder och inte bygga upp nya för fler jobb. Inte heller ska vi göra det krångligare för arbetsgivare och för företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vi moderater är ständigt beredda att pröva nya vägar för att få fram fler jobb. Tyvärr har vi ännu inte sett några förslag från regeringen. Vi kan konstatera att det är en dåligt förberedd regering och regeringspartier som inte har gjort sin hemläxa under åtta år i opposition. Det är ganska anmärkningsvärt.

Den kritik som förut framfördes mot Alliansen var ofta väldigt hård men sällan konstruktiv. Alliansen var väl förberedd 2006 när vi tog över. Många av de förslag som vi hade genomfördes direkt, och arbetslinjen blev ett faktum i Sverige.

Detta har tjänat Sverige väl, och jag kan lova att vi kommer att vara väl förberedda vid nästa val med ny politik för fler jobb i Sverige.

(Applåder)

Anf. 2 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Först vill jag nämna att det i vår reservation 1 tyvärr har smugit sig in ett fel. Texten borde ha varit: "Vi anser att det ska vara ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden och att minst kollektivavtalsliknande villkor bör gälla för alla som arbetar i Sverige."

Nuvarande skrivning är betydligt skarpare än så, varför vi nu i debatten inte kommer att ställa oss bakom denna reservation.

Vi står bakom övriga SD-reservationer samt vårt särskilda yttrande, men för tids vinnande väljer jag nu att endast yrka bifall till reservationerna 8 och 23.

I betänkandet behandlar utskottet 74 motionsyrkanden om arbetsrättsliga frågor från den allmänna motionstiden hösten 2014. Jag finner efter justering av betänkandet, herr talman, att en utskottsmajoritet avstyrker samtliga motionsyrkanden och bland annat framhåller att den svenska modellen och det arbetsrättsliga regelverket är väl avvägt för att skapa förutsägbarhet och trygghet på arbetsmarknaden.

Man skriver däremot så här: "Samtidigt noterar utskottet att den arbetsrättsliga lagstiftningen under senare år har försvagats i vissa delar och att det finns områden där utvecklingen behöver bevakas. Utskottet utgår från att regeringen är vaksam på en eventuell ökad otrygghet för vissa grupper på arbetsmarknaden."

Man skriver också: "Utskottet finner inte något skäl att med anledning av de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet nu föreslå några ändringar av det arbetsrättsliga regelverket."

Då är läget alltså rätt gott. Är det så?

Herr talman! Med tanke på det höga tonläget i debatten under hela förra mandatperioden och före valet 2014, inte minst från Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen, tycker jag att majoritetstexten är något anmärkningsvärd. Men låt mig återkomma till det lite senare under mitt anförande.

Herr talman! Vi sverigedemokrater föreslår att den som sägs upp på osakliga och oskäliga grunder efter att fått rätt i den arbetsrättsliga prövningen i Arbetsdomstolen ska ha rätt att välja att återgå till arbetet. Den rätten har man inte i dag, för som det fungerar i dag kan arbetsgivaren välja att köpa sig fri.

Vi inser naturligtvis att det ibland kan finnas goda grunder för uppsägning, både på grund av arbetsbrist och av personliga skäl. Men där det finns ett domstolsutslag på att en uppsägning är osaklig och oskälig anser vi att arbetstagaren ska ha laglig rätt att välja att återgå till arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Vi sverigedemokrater har under flera år i vår budgetmotion föreslagit införandet av en särskild anställningsform - lärlingsanställning - där vi i vårt budgetförslag avsatt medel för att kompensera arbetsgivare för handledningskostnader bland annat genom nedsättning av arbetsgivaravgiften.

När nu Kristdemokraterna i en motion från den allmänna motionstiden föreslår just en sådan ny anställningsform väljer vi naturligtvis att stödja detta och hoppas att förslaget så småningom kan finna stöd hos en majoritet av riksdagens ledamöter.

Vidare anser vi att Lavallagen ska rivas upp. För oss är det en självklarhet att svenska fackförbund fullt ut ska kunna vidta stridsåtgärder mot oseriösa arbetsgivare som genom utstationerad arbetskraft, inte minst via utländska bemanningsföretag, genom lönedumpning och genom att kringgå den svenska arbetsmiljölagstiftningen och arbetstidsregler utsätter den svenska arbetsmarknaden för osund och oseriös konkurrens.

Vi anser också att regeringen bör verka för att utstationeringsdirektivet reformeras. Vi vill bland annat införa en tremånadersgräns för utstationerad personal.

Vidare anser vi att månadsrapportering och anmälningsplikt ska vara tvingande för företag som har utstationerad arbetskraft i Sverige.

Sverigedemokraterna föreslår dessutom en lagskärpning så att representanten i Sverige för företag med utstationerad personal också ska vara förhandlingsbehörig för att underlätta och påskynda tecknandet av kollektivavtal.

Vi vill också, precis som Finland, införa en registreringsskyldighet till skattemyndigheten för samtliga företag verksamma inom landet för att motverka svart och grå verksamhet och främja konkurrens på lika villkor.

Den 31 mars 2014 skrevs ett huvudentreprenörsansvar in i byggavtalet, vilket i sig naturligtvis är välkommet. Avtalet gäller dock bara i begränsad omfattning för till exempel utstationerade byggarbetare som inte är medlemmar i svenska Byggnads.

Därför anser Sverigedemokraterna att regeringen skyndsamt bör se över möjligheterna till lagstiftning på området och återkomma med förslag till riksdagen. För oss är det en självklarhet att samtliga företag och anställda inom byggsektorn ska omfattas av ett huvudentreprenörsansvar, oavsett ursprungsland och fackligt medlemskap.

Herr talman! När det gäller offentlig upphandling föreslår Sverigedemokraterna att Sverige ratificerar och implementerar ILO 94 så att man vid offentlig upphandling motverkar lönedumpning och osund konkurrens.

När det gäller turordningsreglerna i LAS föreslår Sverigedemokraterna en utökning av undantagen från två till fem personer. Vi är väl medvetna om att fackföreningar och arbetsgivarorganisationer redan i dag ofta tillämpar en mer generös tolkning av regelverket för att medge företagen att behålla spetskompetens.

Vi vill trots detta ge företagen lagstadgad rätt att undanta upp till fem personer, då vi anser att det skulle gynna matchningen på arbetsmarknaden, gynna de svagaste på arbetsmarknaden samt stärka företagens konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vi vill också stärka föräldrarnas möjligheter att kombinera yrkesrollen med föräldrarollen genom att inom den offentliga sektorn utöka rätten till förkortning av normal arbetstid under barnets första åtta år från dagens 25 procent till 50 procent.

Många föräldrar drabbas bland annat i semestertider av stängda förskolor. Många familjer väljer då att dela upp semestern på olika perioder, vilket ger familjerna mindre tid tillsammans.

Vi vill införa en lagstadgad rätt till fem obetalda tjänstledighetsdagar för en förälder per hushåll tills barnet är fem år när förskolan är stängd för att ge dem möjlighet att få semester tillsammans.

När det gäller oskicket med delade turer föreslår vi att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om att systemet med delade turer inom den offentliga sektorn avvecklas. Vi har även i samband med höstbudgetmotionen tillfört resurser för att ge offentliganställda rätt till heltid.

Sverigedemokraterna vill också ge äldre lagstadgad rätt att kvarstå i anställning fram till 69 års ålder i stället för som i dag till 67 år.

Slutligen ser vi allvarligt på att företrädare och medlemmar i politiska partier utesluts från fackligt medlemskap i vissa fackförbund. Inom de flesta avtalsområden finns inga alternativ, vilket gör att dessa personers möjligheter till arbetsrättsligt skydd urholkas.

I Sverige är det arbetsmarknadens parter som genom avtal och förhandlingar gemensamt upprätthåller stora delar av det arbetsrättsliga området. Särskilt allvarligt är det när en av dessa rättsvårdande parter nekar personer medlemskap, inte minst med tanke på att denna part även utser domare i arbetsdomstolen.

Herr talman! Jag återkommer till det jag sa i början av mitt anförande. Utskottets majoritet väljer i detta läge att avslå samtliga motioner från den allmänna motionstiden inom arbetsrättens område.

Jag upprepar vad majoriteten anför i betänkandet: "Samtidigt noterar utskottet att den arbetsrättsliga lagstiftningen under senare år har försvagats i vissa delar och att det finns områden där utvecklingen behöver bevakas. Utskottet utgår från att regeringen är vaksam på en eventuell ökad otrygghet för vissa grupper på arbetsmarknaden."

Vidare anför utskottet: "Utskottet finner inte något skäl att med anledning av de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet nu föreslå några ändringar av det arbetsrättsliga regelverket."

Herr talman! Vi har i dag ett läge på svensk arbetsmarknad där vissa utländska byggjobbare enligt Byggnads egna ombudsmän har så låga löner som 10 kronor i timmen. Skyddsutrustningen är obefintlig, och byggjobbare arbetar i enkla sandaler utan reglerad arbetstid och sover på arbetsplatsen. Men det är tydligen tillfredsställande.

Arbetsplatsolyckorna och dödsfallen bland just de utstationerade arbetstagarna talar sitt tydliga språk. Vi har ett läge där den svenska åkerinäringen fullständigt håller på att gå över styr. Billiga utstationerade chaufförer konkurrerar ut svenska chaufförer med låga löner, struntar i arbetstids- och arbetsmiljöregler och använder sig av bristfällig dokumentation. Cabotageregler missbrukas, och seriösa svenska åkerier som anställer svenska förare kan inte konkurrera. Det är inte bara jag som säger detta, utan det säger också Transports förbundsordförande. Men läget är tydligen tillfredsställande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Vi har på den svenska arbetsmarknaden personal som med hjälp av den oreglerade arbetskraftsinvandringen utnyttjas av oseriösa företag. Människor får köpa sina anställningsavtal. Kvinnor sexutnyttjas. Löner och villkor i ingångna avtal hålls inte.

Jag kommer bland annat själv ihåg den unga kvinna från Östeuropa som jag av en slump råkade hamna bredvid på ett flygplan. Hon jobbar på en välrenommerad svensk restaurang. Där jobbar hon 60-70 timmar i veckan och får 12 000-13 000 i månaden. Kvinnan var medveten om att hon luras på minst två tredjedelar av sin lön, men hon var rätt nöjd ändå eftersom hon fick fyra gånger mer i lön än hemma. Det är just därför det är så svårt att komma till rätta med problemet. Det är ingen som vågar eller vill ställa upp och ta striden eftersom man har det sämre hemma. Men för Sverige är det katastrofalt eftersom svenska löntagare utsätts för osund konkurrens.

Herr talman! Socialdemokraterna och den svenska fackföreningsrörelsen har mycket att leva upp till. Det finns många vallöften och många till synes självklara fackliga frågor att driva. Och det är berättigade krav från medlemmarna.

Där finns oskicket med delade turer inom offentlig sektor. Ni har fram till valet 2018 att göra något åt detta. Vi sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa. Ni kommer inte undan ansvar.

Man ska ha rätt till heltid inom offentlig sektor. Här räcker det inte att lägga över ansvaret på SKL och arbetsmarknadens parter. Det krävs resurser i statsbudgeten och en handlingskraftig regering. Vi sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa. Ni kommer inte undan ansvar.

Sedan finns den helt öppna, okontrollerade och fria arbetskraftsinvandringen, som innebär att människor förnedras, utnyttjas och skadas på den svenska arbetsmarknaden. Här duger det inte att skylla på Miljöpartiet och migrationsöverenskommelsen. Vi Sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa.

Sedan är det lex Laval, utstationeringsdirektivet och utstationeringslagen. Det är fråga om oseriös och osund lönedumpning samt urholkande av arbetsrätt och arbetsmiljö på svensk arbetsmarknad. Här krävs en handlingskraftig regering. Den måste ha kraft och mod att ta strid för svenska löntagare - även mot EU om så krävs. Vi sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa. Ni kommer inte undan. Ni har fram till valet 2018 på er.

Huvudentreprenörsansvar ska naturligtvis gälla alla på svensk byggarbetsmarknad oavsett ursprungsland och oavsett fackligt medlemskap. Det ska vara samma trygga regler för alla byggjobbare. Vi sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa.

Ni sitter i regeringsställning. Ni har makten att förändra. Ni inom socialdemokratin har lovat era väljare, och fackföreningsrörelsen har lovat sina medlemmar.

Allt jag har räknat upp här går att genomföra om ni menar allvar och om ni är beredda att ta ansvar.

Ni kommer inte undan. Vi sverigedemokrater kommer att jaga er med blåslampa ända fram till valet 2018. Där kommer slutligen era medlemmar, era väljare, kanske våra blivande väljare, att visa om ni har lyckats eller har misslyckats med att ta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

I detta anförande instämde Paula Bieler (SD).

Anf. 3 Annika Qarlsson (C)

Herr talman! Med arbete ser vi till att vi får mat på bordet, att skog och malm utvinns, och vi tillverkar kläder, böcker och bilar. Vi bygger vårt bo, och vi vill nästan alltid ha lite till. Så vi jobbar lite till. Vi byter jobb, ibland för att tjäna mer - fast oftare för att få mer spännande uppgifter.

Det krävs också arbete för att vårda sjuka och gamla, både för den som vårdar och för att få resurser till vården och omsorgen. Det krävs arbete för att få resurser till vägarna, till polisen och till allt det där gemensamma som vi tycker är viktigt.

Arbete är viktigt för människor, men det är också viktigt för ett samhälle. Drivkrafterna för arbete har ekonomisk betydelse för var och en av oss men också för det gemensamma. Förutom den ekonomiska betydelsen i våra liv har arbete också en annan, djupare mening. Genom vårt arbete kan vi vara med och bygga samhället, och vi får möjlighet att bidra till det gemensamma. Arbetets betydelse lyfts fram när vi möter nya människor.

Arbetet kan också medföra frånvaro av mening och betydelse. Alla jobb känns inte meningsfulla. Det finns mängder av jobb som är monotona, tunga och osjälvständiga.

Människor som blir arbetslösa drabbas ofta av en känsla av utanförskap. Det finns också de som tycker att arbetet är ett nödvändigt ont, och det finns de som aldrig vill gå hem. Där finns hela bredden.

Alla från Gud till Marx har haft åsikter om det här med arbete - om än det ibland skiljer lite.

Även om arbetet och tankarna om arbete är tidlöst kan vi lugnt konstatera att arbetsmarknaden i dag inte ser ut som den gjorde förr. Konkurrensen hårdnar, och kraven kommer från andra delar av världen. Det är något vi måste förhålla oss till. Vi måste tänka över hur vi ska ge jobbskaparna möjlighet att möta de förändrade villkoren på ett klokt sätt. Jobbskaparna är alla företag som förverkligar sina idéer, till exempel de 500 jobbskaparna som möts i Stockholm i dag som ingår i nätverket Ambassadörer för kvinnors företagande. Det är sista gången dessa företagare möts. Den feministiska regeringen har lagt ned projektet och i stället inrättat en industrikansler.

Det är inte politiken som skapar jobb, men politiken skapar förutsättningar för jobb. Företagen skapar jobben. Och jobben är det som gör att Emelie kan få nya vårskor när skolgårdarna nu sopas rena från grus och att mamma får fem nya kranskärl lagom till 82-årsdagen. Men för nya skor och kranskärlsoperationer och allt däremellan fordras det av politiken att vi lyssnar in vad som krävs för att jobben ska fortsätta att växa fram.

Debatten i dag rör arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 4, Arbetsrätt. Betänkandet behandlar arbetsförhållanden samt relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Jag står bakom våra reservationer och det särskilda yttrandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2.

När det gäller de arbetsrättsliga reglerna har inte alla delar hängt med i utvecklingen på arbetsmarknaden. För att möta konkurrensen krävs att vi gör saker bra. Då är det inte rättvist eller rätt att turordningsreglerna bygger på anställningsår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det får olyckliga konsekvenser i båda ändar. De unga och nya åker ut, och de äldre vågar inte byta. Reglerna måste helt enkelt sluta diskriminera dem med färre år på arbetsplatsen. Då kan fler unga lättare komma in på arbetsmarknaden och få sitt första jobb.

Herr talman! När Centerpartiet sticker ut hakan i ett antal frågor som rör arbetsrätten är det alltså för att vi vet betydelsen av att vi har jobb och att det är många som har jobb - på den här sidan av jordklotet också - så att vi kan ha det bra där hemma men också samhällsekonomiskt.

Att sticka huvudet i sanden och påstå att det inte har betydelse vilket regelverk vi har eller hur höga skatter vi har på arbete, som nuvarande finansminister gör, kommer att drabba Sverige.

Centerpartiet anser att flexibilitet på arbetsmarknaden är nödvändig. Vi vill se en arbetsrätt som ger trygghet till alla på arbetsmarknaden och som inte bygger upp onödiga trösklar för dem som i dagsläget står utan jobb.

Genom tidsbegränsade anställningar förenklade alliansregeringen för arbetsgivare att anställa och underlättade därmed för unga och andra med svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Fasta anställningar har varit, är alltjämt och ska fortsätta att vara grunden på svensk arbetsmarknad. Visstidsanställningar är ett viktigt komplement och för många en bro in på arbetsmarknaden, men det ska självklart inte missbrukas.

Alliansregeringen lyckades dämpa ungdomsarbetslösheten medan den ökade mer än dubbelt sa° mycket i övriga EU efter finanskrisen 2008. Det är effekten av offensiv politik för att skapa jobb till unga. Men vi inser att det finns utmaningar kvar.

Kostnaderna för att anställa unga och för ett starkt anställningsskydd leder till att unga har en svagare ställning än den etablerade arbetskraften. Hårdast drabbas de ungdomar som inte har en avslutad utbildning.

Att sänka kostnaderna för och osäkerheten i att anställa unga med begränsad erfarenhet minskar arbetsgivarens risktagande. Vi vill därför förlänga provanställningstiden från sex till tolv månader för att ge dem med mindre erfarenhet tid att komma in i arbetet innan arbetsgivaren ska besluta om fast anställning.

Dagens turordningsregler skapar trösklar som stänger ute framför allt unga och utrikes födda. Många fast anställda, oftast äldre, vågar inte byta jobb eftersom den ekonomiska tryggheten är knuten till en tillsvidareanställning.

Centerpartiet vill i stället skapa en trygg flexibilitet på arbetsmarknaden med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens. I kombination med förstärkt stöd till snabb omställning uppmuntrar det fler att byta jobb, och fler företag vågar fastanställa. Pa° sa° sätt gynnas hela arbetsmarknaden.

Herr talman! Tillämpningen av lex Laval utreds just nu. Jag kan konstatera att det finns krafter som på olika sätt vill stänga gränserna. Man skanderar inte längre "Go home!" offentligt, men tonen känns igen.

Men arbetstagarnas och företagens rörlighet över gränserna är något mycket positivt som skapar möjligheter för många, både människor och företag, att utvecklas. Europas möjlighet till utveckling växer med en öppnare arbetsmarknad, både inom unionen och här hemma, inte minst med tanke på den åldrande befolkningen.

Farhågorna om social dumpning och så kallad social turism som Göran Persson gav uttryck för i samband med EU:s utvidgningar 2004-2007 visade sig vara felaktiga. Jag tror att vi lugnt kan konstatera att många av farhågorna även nu kommer att visa sig vara överdrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Jag avslutar mitt anförande med att be om ursäkt till mina debattkolleger för att jag inte kommer att vara kvar i kammaren hela debatten. Jag bokade nämligen in ett besök här i Sveriges riksdag med 50 elever från Alströmergymnasiet hemma i Alingsås under den turbulenta månad då statsministern lovade att utlysa nyval. Till skillnad från statsministern håller jag mina löften.

(Applåder)

Anf. 4 Ali Esbati (V)

Herr talman! Dagens debatt handlar om arbetsrätt. Det är ett viktigt tema, ett tema som man kan säga i grund och botten rör villkoren för frihet och värdighet i hela vårt samhälle.

Arbetsrätten handlar om rätten till skydd från godtycke i en relation som i utgångspunkten är ojämlik till den arbetandes nackdel. Arbetsgivaren har ju som bekant rätt att som det heter leda och fördela arbetet. Arbetssituationen är samtidigt en oerhört viktig del av de flesta människors liv.

I ett samhälle som önskar präglas av individens självständighet och av respektfulla relationer mellan människor är det inte acceptabelt att den som jobbar behandlas godtyckligt. Därför är det viktigt med lagar och regler som handlar om att arbetsgivare inte på vilka grunder som helst ska kunna säga upp personer. Därför måste man motverka godtycke när det kommer till löner för och villkor på samma arbete. Därför är det också viktigt med skydd mot att enskilda arbetstagare ställs mot varandra - det är en otrygghet som de allra flesta förlorar på.

Mer positivt uttryckt handlar arbetsrätten om hur vi kan se till att få ramar för arbetsmarknaden som gör att människors förmågor bäst kan tas till vara i praktiken. Trygga människor vågar mer i ord och handling. Den som inte behöver oroa sig hela tiden kan fördjupa sina kunskaper och färdigheter, samarbeta bättre med andra och inte minst lättare komma hem från jobbet som en hel människa och samhällsmedborgare.

Detta är stora ord, men det är viktigt att påminna om vad det är för storheter som vi faktiskt laborerar med när vi talar om arbetsrätten och om behovet av förbättringar av regelverket.

Herr talman! Den svenska arbetsrätten är i hög grad baserad på kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Det är någonting mycket bra. Med avtalslösningar mellan välorganiserade parter kan man få till villkor som är anpassade till det faktum att arbetsmarknaden är väldigt mångfasetterad och väldigt föränderlig.

Kollektivavtalen utgår samtidigt från lagstiftningen, och det är klart att lagstiftaren måste kunna hänga med när verkligheten förändras så att kollektivavtal kan tecknas på en ny och bättre grund.

Det är just detta, alltså att lagarna måste anpassas till växande problem och förändrade förhållanden på arbetsmarknaden, som är temat för Vänsterpartiets många yrkanden i det här betänkandet. Det har resulterat i elva reservationer.

Jag måste säga att det känns lite trist. Jag har varit i den här kammaren och debatterat arbetsrätt före valet, då vi hade en borgerlig regering vars hållning i arbetsrättsrättsliga frågor kunde sägas täcka ett spektrum mellan starkt ointresse och aktiv arbetarfientlighet. I dag har vi glädjande nog en annan regering. Men regeringspartierna har hittills varit passiva och undfallande i de här frågorna, tycker jag. Det visar sig också i det här betänkandet, där man inte ställer sig bakom ett antal angelägna förslag som skulle förbättra situationen på arbetsmarknaden. Det beklagar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag menar att vi måste ta vårt ansvar som lagstiftare när vi ser otryggheten breda ut sig i delar av arbetsmarknaden och när vi har kunskap om hur stressande det kan vara att behöva vakta sin mobiltelefon för att jaga arbetstimmar och om hur allvarligt det är när arbetstagare i Sverige får oacceptabla löner, arbetsvillkor eller säkerhetsförhållanden bara för att de är födda i ett annat land.

Herr talman! Ett av de viktigaste problemen på dagens arbetsmarknad är otrygga anställningar. Det är en grundbult i svensk arbetsrätt att tillsvidareanställning ska vara norm. Problemet är att inom vissa områden på arbetsmarknaden och för vissa grupper är det i dag snarare tvärtom - det är otryggheten som är norm.

Det här är ett problem för de individer som går långa tider med ständig stress utan att få fast ekonomisk mark under fötterna. Men det är också ett problem för samhällsekonomin och hela samhället. Den som går långa perioder utan fast anställning får också en svagare anknytning till socialförsäkringssystemen, längre steg till facklig organisering och generellt sett svårare att räkna in sig själv i det som vi med rätta och med viss stolthet har kallat den svenska modellen.

Det är viktigt att konstatera att de otrygga anställningarna inte är slumpmässigt utspridda på arbetsmarknaden. Det är vanligare med tidsbegränsade anställningar i LO-grupperna än bland tjänstemän och akademiker. Det är vanligare bland kvinnor än bland män. Det är vanligare bland unga än bland äldre. Och det är vanligare med otrygga anställningar i sektorer som också i övrigt präglas av låga löner och lösliga förhållanden som till exempel hotell och restaurang, lokalvård och detaljhandel.

Sett över längre tid har de tidsbegränsade anställningarna ökat. Men framför allt har otryggheten fördjupats, det vill säga att de icke fasta anställningar som finns i många fall har blivit mer otrygga. Det handlar om behovs- och timanställningar, sms-anställningar och andra arrangemang som gör livet inflexibelt för dem som jobbar.

I dag har vi anställningsformen allmän visstid som öppnar upp för en systematisk osäkerhet, ja, ett systematiskt godtycke. Det menar vi i Vänsterpartiet är orimligt.

Självklart kan det och kommer det att behövas flexibla anställningsförhållanden på den svenska arbetsmarknaden. Det kan handla om provanställningar, vikariat och även andra typer av tidsbegränsade anställningar som parterna kan reglera i kollektivavtal.

Men problemet med allmän visstid som anställningsform är ju att den fråntar arbetsgivaren ansvaret för att motivera varför man inte anställer tills vidare. Det sanktionerar godtycke, och det är hög tid att det ordnas upp i lagen om anställningsskydd. Jag beklagar starkt att övriga partier, inklusive regeringspartierna, inte är beredda att modernisera lagstiftningen på den här punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Jag noterar under den här punkten att de borgerliga partierna i stället har enats om att föreslå en utvidgning av utrymmet för godtycke genom en förlängd provanställningsperiod från sex till tolv månader. Det kan tyckas vara en märklig syn på arbetsgivares kompetens att man tror att de fortfarande efter ett halvår inte lyckats klura ut om en person är lämplig för det arbete hon eller han har rekryterats för. Men oavsett detta skulle en sådan ändring ge en ännu otryggare arbetsmarknad. Det är ännu ett utslag av de borgerligas bakåtsträvande syn på arbete och ekonomi.

Sverigedemokraterna vill till och med utvidga undantagen i lagen om anställningsskydd när det gäller vilka man kan plocka bort från turordningslistorna. Sverigedemokraternas företrädare hade väldigt hög profil här och skulle jaga folk hit och dit med blåslampa. Det är möjligt att det är ett steg framåt från järnrör, men fortfarande innebär Sverigedemokraternas politik sammantaget att man går i denna bakåtsträvande riktning och gör arbetsmarknaden otryggare för många människor.

Herr talman! Ett annat uttryck för förändrade maktförhållanden på arbetsmarknaden till de arbetandes nackdel är användandet av bemanningsföretag, särskilt i situationer där det är uppenbart att arbetskraftsbehovet är långsiktigt. I grunden är detta en fråga om hur vi vill se på arbete och på arbetsplatser. Ska det läggas till rätta för solidaritet och samhörighet, eller ska arbetsgivaren systematiskt kunna organisera för motsatsen?

Det är rent konkret svårare för fackliga organisationer att skydda arbetstagarens anställnings- och arbetsvillkor och undvika att det förekommer godtycke i behandlingen av dem som jobbar. Det är också svårare för anställda i bemanningsföretag att få det inflytande i arbetslivet som de har rätt till. De har, i likhet med den som har ett osäkert anställningsförhållande, ofta mindre möjlighet att ta del av till exempel kompetensutveckling.

Detta var inte något som lagstiftaren fördjupade sig i när man öppnade upp för inhyrning 1993. Nu är det hög tid att lagen moderniseras och anpassas till den faktiska utvecklingen på arbetsmarknaden. Därför behövs det en lagändring som stänger för användning av inhyrning för att tillgodose ett långvarigt arbetskraftsbehov. Behöver man folk tills vidare så bör man anställa dem själv, tills vidare.

En annan nyckelfråga för att upprätthålla en modern och välfungerande arbetsmarknad är att det råder ordning och reda, så att kollektivavtal kan tecknas och faktiskt efterlevas. Här åkte den svenska modellen på ett bakslag i december 2007 i och med den så kallade Lavaldomen i EU-domstolen.

I stället för att kämpa för att värna kollektivavtalsmodellen passade den dåvarande borgerliga regeringen på att gå ännu längre än domen krävde och inskränka konflikträtten på viktiga områden. Det här har varit en stridsfråga ända sedan dess. På senare år har också både ILO och Europarådet kommit med skarpa invändningar mot den svenska lagen. Jag är medveten om att det finns ett pågående utredningsarbete i den så kallade utstationeringskommittén, som försöker hantera frågor runt det här temat. Men jag menar att frågan är av en sådan dignitet att det vore önskvärt med en tydlig signal från den här riksdagen om att Lavallagen ska rivas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det finns också andra förslag som berör samma utvecklingstendenser, som Vänsterpartiet har presenterat inför behandlingen av det här betänkandet. Det gäller tydliggörande av entreprenörsansvar, så att inte ansvaret för avtalsenliga löner och arbetsvillkor kan smulas bort hos underleverantörer. Det gäller anmälningsskyldighet för utländska företag, så att det blir svårare för oseriösa aktörer att operera på svensk arbetsmarknad. Och det gäller krav på att utstationerade företag ska ha en företrädare som är behörig att förhandla om och underteckna kollektivavtal. Jag är fullt medveten om att vi inte kommer att få bort all överexploatering och alla skojare med de här förslagen, men det vore viktiga steg framåt.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som rör arbetstagares rättigheter och villkor i samband med upphandling. För drygt en månad sedan var jag med och besökte busschaufförer som kör för Region Östergötland.

Som på många andra ställen upphandlar man där trafiken med jämna mellanrum. Det som sker i praktiken är att om en ny utförare vinner anbudet måste de anställda söka sina egna jobb igen. Då uppstår stor osäkerhet. Man vet inte om man får behålla jobbet, upparbetade rättigheter kan försvinna, och kanske blir det bara ofrivillig deltid för den som har jobbat heltid. Det betyder alltså permanent visstidsanställning på grund av offentlig upphandling. Dessutom kanske man blir osäker på om fackliga uppdrag kan ligga en i fatet när det blir dags att söka om samma jobb. Det blir en massa sådana problem.

När det här sätts i system blir det också svårt eller kanske till och med omöjligt att vinna anbud flera gånger i rad. Upparbetade rättigheter hos erfaren personal blir en konkurrensnackdel när man ska komma med ett lågt anbud. Det här är inte bra. Det är inte bra för dem som arbetar inom kollektivtrafiken, och det är inte bra för kvaliteten i kollektivtrafiken. Vänsterpartiet menar att offentlig upphandling, alltså gemensamma skattepengar, inte ska kunna användas på det här sättet.

Det är möjligt i dag att ställa krav om att personalen ska följa med och att det ska ske med bibehållna villkor. Men det är inte alltid de kraven ställs. Kommunal har stridit om detta i avtalsförhandlingar och haft en del framgångar, men återigen: Här är det fråga om att lagstiftningen ska hänga med i utvecklingen. Offentliga medel ska inte kunna användas för att främja villkorsdumpning.

Jag konstaterar tyvärr att detta är en fråga som regeringspartierna före valet gav signaler om att de var beredda att ordna, men i det här betänkandet är Vänsterpartiet ensamt om att reservera sig. Det går förstås fortfarande att ändra sig fram till voteringen. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta driva detta. Det är fråga om att skydda arbetstagare mot godtycke.

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om det här betänkandet och våra olika motioner, men jag stannar där. Jag vill bara understryka att jag står bakom Vänsterpartiets samtliga elva reservationer och vårt särskilda yttrande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 3 och reservation 16.

Anf. 5 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Ali Esbati. Vänsterpartiets synpunkter på arbetsrätten verkar handla om att man är emot det mesta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det låter väl på många sätt: Ni säger er vara det goda partiet som vill ha vällovliga regler för arbetstagare, och ni står alltid på arbetstagarens sida och ställer upp för regler. Men i själva verket - i verkligheten - skulle hundratusentals jobb tas bort om era regler skulle gälla på svensk arbetsmarknad.

Ni bygger upp hinder. Ni gör det svårare för arbetsgivare och företag i stort sett på alla sätt och vis. Jag tror till och med att det skulle riskera företags existens.

Ni vill inte ha någon visstid, ingen inhyrning och ingen bemanning - bara arbetsgivare med kollektivavtal. Allt som möjligtvis kan göra det flexiblare på svensk arbetsmarknad är ni emot.

Min fråga är: Ser Ali Esbati något gott med att man har ett jobb, oavsett vilken anställningsformen är, jämfört med att inte ha något jobb alls? Att få ett jobb under ett eller två år, är det bättre eller sämre än att vara arbetslös?

Ali Esbati talar om systematiskt godtycke när det gäller allmän visstid. Det finns inte ett enda bevis för det. Annars har vi helt missat det. Är det något som bara Vänsterpartiet vet om?

Jag skulle gärna vilja veta: Varför vill ni ta bort allting som kan ge flexibilitet och nya jobb och göra det lättare på svensk arbetsmarknad?

Anf. 6 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag tror att Katarina Brännström har fått ganska mycket om bakfoten.

Låt mig börja med hennes påstående att vi skulle vara emot saker. Nu är det ju vi som har presenterat ett femtontal förslag bara i det här betänkandet för olika förbättringar och förändringar av arbetsrätten. Dem har ni röstat emot. Det är alltså tvärtemot vad du just sa, Katarina Brännström, och det är ju tråkigt.

Sedan hävdar Katarina Brännström att hundratusentals jobb skulle försvinna för att man får bättre villkor på arbetsmarknaden. Det är ett fantasifullt inlägg, men det är inget som har mycket till grund i vare sig nutiden eller historien. Om goda arbetsvillkor och trygghet på arbetet verkligen skulle medföra att massvis med jobb försvann borde det finnas en rad länder i världen - de allra flesta - som då skulle ha i det närmaste full sysselsättning, för där har man jättedåliga villkor för dem som arbetar och inga rättigheter alls. I verkligheten funkar det inte på det sättet.

Det blir alltså inte fler jobb för att arbetsgivare får större möjligheter att behandla arbetstagare godtyckligt. Tvärtom visar de samband som vi ser i verkligheten att det fungerar snarare på motsatt sätt.

Sedan är det intressant att Katarina Brännström befinner sig i en verklighet där hon inte har noterat att det finns några problem med visstider. Ett tips är att tala med några som har visstider och som har jobbat med otrygga anställningar under lång tid. Ett annat tips kan vara att ta del av till exempel den forskning och de undersökningar som finns. Det finns massvis med exempel på att det blir svårare att ta del av till exempel kompetensutveckling om man har en otrygg anställning. Det kom en rapport nyligen som visade att sexuella trakasserier är vanligare bland dem som har visstidsanställningar och så vidare.

Anf. 7 Katarina Brännström (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Ali Esbati säger att förändringar är förbättringar. Men jag menar att de förändringar som ni har föreslagit i arbetsrätten är försämringar. Det är försämringar för jobben i Sverige. De skulle säkert vara bra för dem som redan finns på arbetsmarknaden och har jobb. Det skulle bli ännu tryggare med dessa regler. Men det är inte så enkelt det fungerar.

Finns det något land som Ali Esbati känner till som har bättre arbetsvillkor än vad vi har i Sverige? Jag blir lite ledsen när jag hör denna svartmålning om godtycke och detta misstänkliggörande av alla arbetsgivare.

Jag kan konstatera att det under Alliansens tid tillkom mer än 300 000 nya jobb, trots den djupa krisen och lågkonjunkturen, som inte alls hade att göra med att befolkningen ökade. Vi kan jämföra oss med Danmark, där befolkningen också ökade, men de fick inga nya jobb. Alltså tillkom många av dessa nya jobb därför att vi tillförde nya anställningsformer och ökade flexibiliteten. Det är ett sätt att skapa fler och nya jobb.

Vilka förslag har ni för att få nya jobb och inte bara låsa in de människor som redan finns på arbetsmarknaden? Hur ska den som står utanför lyckas få in en fot på arbetsmarknaden på något sätt i Vänsterpartiets Sverige?

Anf. 8 Ali Esbati (V)

Herr talman! Jag förstår att Katarina Brännström tycker att förändringar inte är förbättringar. Det är något slags definition på en konservativ hållning i politiken. Vi föreslår en del förändringar som vi menar är förbättringar.

Jag har inte svartmålat den svenska arbetsmarknaden eller påstått att Sverige är sämst i världen. Som framgick av mitt anförande och min tidigare replik menar jag att Sverige har goda villkor på många sätt för många som arbetar, och det tycker jag är bra. Det verkar finnas en motsättning där mellan mig och Katarina Brännström, att jag tycker att det är bra att Sverige har trygga arbetsvillkor för många. Det är inte ett problem att det finns länder som har sämre villkor och som vi skulle kunna anpassa oss efter.

Däremot konstaterar jag att det har hänt en massa saker på den svenska arbetsmarknaden som det är viktigt att lagstiftaren följer och anpassar sig till. Det gäller till exempel den ökade otryggheten inom vissa branscher för vissa grupper som är ett mycket stort problem för dem som drabbas och för samhällsekonomin som sådan. Man kan tycka att det finns ett problem där som vi som lagstiftare bör se över och försöka göra någonting åt. Där har vi tydligen också olika åsikter, det vill säga om hur man bör se på problem i verkligheten och om man bör anpassa lagar och regler efter det eller inte.

Sedan var frågan hur vi vill skapa nya jobb. Vänsterpartiet anser inte att man får nya jobb genom att ändra i den arbetsrättsliga lagstiftningen utan att man får nya jobb genom en ekonomisk politik där man investerar i forskning och utveckling och i att folk som gör saker som det finns behov av inom den offentliga sektorn faktiskt också blir anställda och där man faktiskt satsar på att man får en förnyad och förbättrad näringsstruktur i Sverige. Det var förslag som fanns bland annat i den budget som vi förhandlade om tillsammans med regeringen och som Katarina Brännström och de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ned.

Anf. 9 Fredrik Malm (FP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Vi ska nu debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande 4, Arbetsrätt. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 från allianspartierna om tidsbegränsade anställningar och till Folkpartiets reservation 20 om LAS och turordningsregler.

Detta betänkande rör yrkanden från riksdagsledamöter under den allmänna motionstiden i höstas om bland annat anställningsformer, arbetstid, arbetsrättsliga regelverk, turordningsregler, utstationeringsdirektiv, som handlar om när människor från andra EU-länder kommer hit och arbetar, med mera.

Vår arbetsmarknadspolitik och den modell som vi har i Sverige för vår arbetsmarknad har tjänat vårt land väl. Sverige har under långa perioder, under årtionden, varit ett av de länder som har haft den högsta tillväxten i världen. Vi har höga sysselsättningstal, en hög produktivitet och ett stort arbetskraftsdeltagande bland kvinnor i jämförelse med de allra flesta länder i världen. Samtidigt är vår arbetslöshet relativt sett låg, även om vi tycker att den är för hög. Våra ersättningssystem är förmånliga och fungerar också förhållandevis väl.

Tack vare ansvarsfulla parter - fackförbund och arbetsgivare - har vi kunnat bibehålla denna ordning och kunnat utveckla den i stället för att alla problem ska tas upp här i kammaren för att vi ska lagstifta om allting.

Men i takt med att vår värld utvecklas i och med globalisering, förändrade villkor för produktion, en fördjupad inre marknad i Europeiska unionen, nya och växande marknader runt om i världen, stora tekniksprång, innovationer och annat behöver vi genomföra reformer även i Sverige för jobb, tillväxt och ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.

Det bästa sättet för oss att värna den modell som vi har är att kontinuerligt reformera den, så att vi möter framtidens utmaningar och stärker vår konkurrenskraft, så att vi klarar matchningen på arbetsmarknaden bättre mellan arbetsgivare och dem som söker jobb, så att vi förbättrar etableringen av nyanlända flyktingar och invandrare och så att vi ökar möjligheterna inte minst för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb.

Att skapa fler jobb innebär också att fler människor åtnjuter ekonomisk trygghet och att fler människor får rättigheter på arbetsplatser. Arbetsrätten handlar alltså inte bara om rättigheterna för dem som har jobb utan hänger intimt samman med arbetet att öka sysselsättningen och skapa nya jobb.

Om Sverige däremot inte genomför viktiga liberala reformer för jobb och tillväxt kommer vi att få svårare att möta de stora utmaningar som vi står inför med en tuffare global konkurrens, en åldrande befolkning, välfärdens finansiering på längre sikt och integrationen av allt fler människor som kommer till Sverige för att söka en ny framtid här.

Vi upplever att den nya regeringen och Vänsterpartiet inte har svaret på de utmaningar som Sverige står inför. I stället föreslår de skattehöjningar för att anställa ungdomar, vilket vi menar är en dålig idé. De föreslår ytterligare regleringar för företag. Det kommer krav från en del håll runt om i landet och från olika partier på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, på mindre flexibilitet för näringslivet och på förändringar som riskerar att minska arbetskraftsutbudet och återigen driva stora grupper invånare i vårt land in i bidragsberoende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Ju mer vi får se av den politiken, desto större problem kommer vi att få på arbetsmarknaden och desto svårare kommer det att bli att klara välfärdens långsiktiga finansiering.

I detta betänkande finns det en del förslag om reformer för en mer flexibel arbetsmarknad, till exempel en alliansreservation om provanställning där vi föreslår att provanställningar ska kunna pågå upp till ett år. Vi i Folkpartiet liberalerna har en reservation om turordningsreglerna, där vi vill att kompetens snarare än när man blev anställd ska styra vid uppsägningar till följd av arbetsbrist.

Det bör dock framhävas och tydliggöras att det stora reformbehovet i Sverige även gäller en rad andra områden. Det gäller inte minst skatter, andra delar av arbetsmarknaden, bostadspolitiken, utbildningssystemet och så vidare.

Herr talman! EU-kommissionen har haft synpunkter på hur Sverige implementerar det så kallade visstidsdirektivet. Den förra regeringen arbetade med detta, och den nya regeringen gör det likaså. Frågan ligger nu på arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons bord, och om jag har förstått det hela rätt har man lovat att ett lagförslag ska komma någon gång under året. Vi förutsätter givetvis att förslaget arbetas fram i dialog med arbetsmarknadens parter och att Sverige även framöver kan ha ett system där vi inte ytterligare höjer trösklarna för dem som står utanför arbetsmarknaden att kunna komma in och få ett jobb.

Fasta anställningar ska, precis som har påpekats, vara grunden på den svenska arbetsmarknaden. Så är det också i dag; ungefär 75 procent av alla på arbetsmarknaden har en fast anställning. Tidsbegränsade anställningar är dock en viktig bro in på arbetsmarknaden för många - ungefär var tionde visstidsanställd kommer att få en tillsvidareanställning under det här kvartalet. Våra regler för ledighet, studier, föräldraledighet, sjukfrånvaro och annat gör att det måste finnas en möjlighet till visstidsanställningar.

Inom vissa yrken kan det vara lätt för en arbetsgivare att på kort tid se om en provanställd är rätt person för jobbet och om personen sköter sina arbetsuppgifter, men det finns också många jobb där det kan ta längre tid att se det. Vi från Folkpartiets och Alliansens sida menar att det är viktigt att det går att provanställa i upp till ett år. Det gör att fler arbetsgivare är beredda att rekrytera ny personal.

Det finns krav från Vänsterpartiet på att allmän visstid ska utgå ur lagstiftningen, herr talman. Det blir i praktiken en återställare till hur det var före 2007, tror jag, då lagen om allmän visstid infördes. Det bör noteras att antalet visstidsanställda har ökat under 2000-talet, men det har också antalet sysselsatta gjort. Sysselsättningen och antalet visstidsanställda har alltså ökat, men andelen visstidsanställda har endast ökat marginellt sedan lagen om allmän visstid infördes. Att det skulle förekomma ett omfattande eller systematiskt missbruk av detta är alltså svårt att hävda, menar jag.

Det system som fanns före 2007 var väldigt krångligt, inte minst för arbetsgivarna. De objektiva grunderna, som det heter, kunde innebära att en person var deltidssjukskriven på kanske måndag och tisdag. Någon annan var föräldraledig på fredagar, och någon var ledig för studier på onsdagseftermiddagar. Från arbetsgivarens sida måste då vikarier sättas in på exakt dessa tider, för låt säga 77,3 procent eller 82,4 procent arbetstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Med dagens system kan arbetsgivaren göra en bedömning att det finns frånvaro för exempelvis sjukskrivning, föräldraledighet eller studieledighet och ta in en person på visstid för att täcka upp det behovet. Det minskar byråkratin och ökar flexibiliteten, vilket vi från Folkpartiets sida menar i grund och botten är bra. Därtill finns ett lagskydd med företrädesrätt till nya tjänster, oavsett om de är fasta eller vikariat, för den som har varit visstidsanställd i tolv månader eller längre.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Folkpartiet och Alliansen såväl i går som i dag och i morgon stod och står upp för arbetslinjen, goda villkor för företag och en god trygghet för arbetstagarna i Sverige. Vi arbetar för lägre trösklar in på arbetsmarknaden och för socialförsäkringar, omställning, rehabilitering, möjligheten att få nytt jobb, möjligheten att komma tillbaka och möjligheten att få en trygg tillvaro.

(Applåder)

Anf. 10 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Det är vår gemensamma alliansreservation, och den är bra.

Min reflektion är att det nu är lite andra tongångar jämfört med när Socialdemokraterna var i opposition. Då höll Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ihop i många frågor, men man kan nu notera att Vänsterpartiet har 11 reservationer i detta betänkande. Det är väldigt mycket. Att partiet ändå ger ett så starkt stöd till den socialdemokratiska regeringen på andra områden gör att jag funderar lite grann på hur propositionerna ska se ut under den här mandatperioden om Vänsterpartiet ska fortsätta stödja Socialdemokraterna.

Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag har sin utgångspunkt i ett stort antal motioner som berör arbetsrättens område. Även om motionerna visar på lite olika inriktningar kan man, med tanke på hur utskottets betänkande ser ut, ändå påstå att det råder en relativt stor samsyn om den svenska modellen på arbetsmarknaden. Där lagen inte är tillämplig tillåter den stor flexibilitet med dispositiv lagstiftning där arbetsmarknadens parter själva kan komma överens om olika frågor. Det har inneburit att vi har få strejkdagar i Sverige, vilket är positivt för företagen, jobben och Sveriges ekonomi.

Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att sträva efter en god anställningstrygghet för anställda. Att ha ett jobb innebär mycket för den enskilda individen. Det ger människor en känsla av att vara behövda och efterfrågade, och det ger en inkomst och livskvalitet på olika sätt.

I går hörde vi i medierna att Ericsson varslar tusentals anställda. Det är inte säkert att alla varslen de facto kommer att leda till uppsägningar, men det krävs en flexibilitet för att förhindra att de här personerna blir långtidsarbetslösa om de nu skulle bli uppsagda. Därför krävs det tidiga insatser, och det behövs oftast ett bra omställningsarbete ute i företagen för att förhindra långtidsarbetslöshet. Här finns en stor möjlighet för fack och arbetsgivare att tillsammans med trygghetsråd, trygghetsstiftelser och andra aktörer hitta lämpliga åtgärder för omställning. Vi får hoppas att det gäller även de Ericssonanställda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det viktigaste för jobben och anställningstryggheten, herr talman, är ändå att vi har en ekonomi i Sverige som går bra - att vi har en hög efterfrågan på arbetskraft. Det är därför viktigt att alla politikområden hänger ihop. Arbetsrätten kan inte stå för sig själv utan är bara en del i att vi har en god arbetsmarknad. Företagande, innovationer, satsningar på infrastruktur, satsningar på ett bra utbildningssystem med mera är jätteviktigt för att vi ska kunna skapa nya jobb.

Alliansen har ju under en lång tid jobbat med att försöka öka, förbättra och snabba på matchningen på arbetsmarknaden så att en arbetsgivare som söker en arbetstagare snabbt får tag på arbetskraft. När matchningen sker så fort som möjligt får vi nämligen en bättre och snabbare ökning i ekonomin.

Herr talman! En fråga som alltid debatteras i arbetsmarknadsutskottet - i alla fall så länge jag har funnits med, det vill säga sedan 2006 - är frågan om Laval och utstationeringsdirektivet. Lex Laval kom 2010, och ursprunget var svenska Byggnads och elfackets tvist med det lettiska företaget Laval. Det gällde kollektivavtalsfrågor i ett byggprojekt i Vaxholm för ett antal år sedan. Företaget tvingades på grund av fackets åtgärder i konkurs, och företaget tog sedan frågan om huruvida fackets åtgärder var rimliga till Arbetsdomstolen - som i sin tur ansåg att frågan behövde ett klargörande i EG-domstolen.

EG-domstolens dom 2007 gick det lettiska företaget till mötes. Man ansåg inte att det var rimliga stridsåtgärder från facket under de förhållanden som rådde i det här fallet. Det man framför allt såg som ett problem var att det var svårt för det utländska företaget att få klarhet i exakt vilka krav som ställdes på dem. Man ansåg även att företaget följde det man kallar den hårda kärnan, alltså att villkoren när det gäller lönesättningen var rimliga. Lönesättningen gick inte under andra svenska kollektivavtal på det här området. De anställda hade också semester och försäkringar. Det är det vi får ställa krav på.

Vi får inte ställa krav på minimilöner, och det vill vi inte heller. Vi vill inte att riksdagen ska fastställa löner. Därför har vi gett den makten till arbetsgivare och fack tillsammans. Det är de som ska avgöra nivån för när det blir fråga om social dumpning.

EU säger tydligt nej till social dumpning. Därför blir jag alltid upprörd när Socialdemokraterna säger att vi är för lönedumpning. Nej, vi får inte lönedumpa, för det säger EU:s regelverk.

Men Byggnads måste ange till Arbetsmiljöverket vad det är för lönenivå och kollektivavtal som alla som vill utstationera folk hit ska följa.

En av de stora kärnorna i problematiken är att inte alla utstationerade företag vet vilka villkor som gäller. Det är upp till facken att bli tydliga här.

Efter Lavaldomen stiftades lex Laval-lagen 2010 för att förtydliga vad som gäller. Nu är en utredning på gång i syfte att ytterligare förtydliga lagstiftningen, vad EU-direktivet säger och vad som ska gälla i Sverige. Jag tror att det blir svårt att hitta nya ingångar i det direktiv som finns. Det Socialdemokraterna kan göra är att försöka förändra EU-lagstiftningen.

Det var dock Socialdemokraterna själva som 1996 gick med på utstationeringsdirektivet som sedan implementerade av Sveriges riksdag 1999. Det faller alltså tillbaka på Socialdemokraterna själva hur denna lagstiftning ursprungligen blev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det vore intressant att få veta vad de tror att de kan ändra på. Det kanske Raimo kan berätta så småningom.

Oppositionen har väckt ett stort antal motioner, bland annat om tidsbegränsade anställningar. Kristdemokraterna tycker inte heller att det är bra om de staplas. Den lagstiftning och de direktiv som finns ska inte undergrävas, och vi vet att kommissionen inte är nöjd med situationen i Sverige. Vi är öppna för att titta på vad vi kan göra för att förbättra situationen om detta utnyttjas mot arbetstagare.

Men vi vet också vikten av att ha kvar möjligheten till tillfälliga anställningar och att det, som flera tidigare har sagt, ofta är en bro in till anställning för unga människor och för människor med invandrarbakgrund som på detta sätt får en chans att pröva på ett arbete.

Alliansen vill förlänga provanställningen från sex till tolv månader. Det skulle kunna vara ett sätt att stävja de tidsbegränsade anställningarna och ge företagen ökad möjlighet att pröva en person innan de bestämmer sig för fast anställning.

Kristdemokraterna vill också se en lärlingsanställningsform där arbetsgivare som anställer en lärling ska få ekonomiskt stöd för att kompensera handledarkostnader. Det kan ge unga ytterligare en chans att komma in på arbetsmarknaden. Det har vi också en reservation om, men den tar jag inte upp i dag.

När det gäller LAS måste vi se till att fack och arbetsgivare fortsätter att ha den möjlighet de har. Vi ska framhålla att den svenska modellen gäller. Fack och arbetsgivare kan komma överens om hur uppsägningarna ska gå till. De kan gemensamt avgöra vilka yrkesgrupper och utbildningar som behöver finnas kvar på en arbetsplats eftersom lagen är dispositiv och ger en stor flexibilitet.

Det finns dock många småföretagare som inte känner till möjligheterna och som inte vet exakt hur de ska använda sig av lagstiftningen. Det är därför viktigt att vi ger stöd till småföretagare i hur de kan använda LAS för att se till att företaget överlever.

Jag tror att många är rädda för att byta jobb och missa sin LAS-tid. Man arbetar ju upp en LAS-tid på sin arbetsplats. Att människor inte vågar byta arbete riskerar att ge inlåsningseffekter.

Jag vill vädja till Socialdemokraterna att titta på hur vi kan få en modern LAS som är anpassad till dagens samhälle där vi har en EU-kontext och en globaliserad arbetsmarknad. LAS måste tittas på, men det ska göras på ett ordnat sätt av arbetsmarknadens parter.

Låt mig nämna något om vår gemensamma reservation om möjligheten för arbetstagare att kvarstå i anställning efter 67 års ålder till 69 års ålder. Medellivslängden ökar, och vi vet att många vill vara kvar i arbete. Det är också viktigt för att vi ska kunna klara av våra välfärdssystem framöver. Precis som vi skriver i texten hoppas jag att Pensionsarbetsgruppen ska fortsätta att ta upp denna fråga så att vi får en arbetsmarknad där många kan känna sig inkluderade långt upp i åldrarna.

(Applåder)

Anf. 11 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla reservationer.

Det är viktigt att komma ihåg vad som är grundbulten i den svenska arbetsmarknaden och värna den. Det är att arbetsmarknadens parter sköter spelreglerna på arbetsmarknaden genom att teckna kollektivavtal. Det kan de göra i framtiden också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det betyder att vi inte ska göra påhopp på arbetsmarknadens parter. Det fanns tyvärr ansatser till det från den borgerliga regeringen när man gav sig på a-kassan, för då försvagade man en part.

Ska vi kunna upprätthålla det här måste vi ha dessa fria, självständiga och starka parter som vi sätter stor tillit till och som har en hög organisationsgrad och kan lösa de många problem som finns i arbetslivet.

Precis som det har sagts tidigare förändras kollektivavtalen i takt med att arbetslivet förändras. Men de är hållbara över tid, och de är inte beroende av vilken politisk majoritet som råder i den lagstiftande församlingen.

Det är en princip som fler partier borde förstå fullt ut. Jag ger en eloge till Katarina Brännström och Moderaterna som har sagt att det är viktigt att parterna sköter detta. Tyvärr finns det andra partier som inte förstår det utan försöker lägga fram förslag utan att ha en aning om hur de kommer att slå där ute.

Finns det kollektivavtal kan man laga efter läge, och det gör man ute i arbetslivet.

Jag ska inte vara elak i talarstolen, men det är bra om man kan hålla fingrarna borta från syltburken. Med det menar jag inte att vi inte ska göra något.

En fördel med Vänsterpartiet är att man ser de problem som finns. Kanske är ni lite för ivriga, åtminstone i detta läge, att föreslå en massa förändringar, Ali Esbati. Många av frågorna håller på att hanteras av parterna.

Å andra sidan ser ni på den borgerliga kanten bekymmer som egentligen inte är bekymmer och föreslår lagstiftning som innebär försämringar. Jag kan inte förstå att en utökad provanställningstid skulle leda till någon förbättring.

Arbetsmarknaden i Sverige är flexibel. Vi hörde det i går när utskottet var på ett mycket trevligt besök hos Saco. Där talade man bland annat om turordningsregler och lagen om anställningsskydd. Deras bild var att det finns myter om det, och det vet vi att det finns.

Å ena sidan finns det de som säger att lagstiftningen är alldeles för rigid och hård och att man hålls utanför. Å andra sidan ser vi att det bara rinner igenom. Det finns löntagare som tror att vi har ett starkt anställningsskydd, vilket vi egentligen inte har. Verkligheten finns någonstans däremellan.

Därför kan jag heller inte förstå att en del partier på den borgerliga kanten vill gå in och förändra lagen om anställningsskydd, till exempel turordningsreglerna. Kan Folkpartiet definiera ordet kompetens? De säger att det ska vara rättssäkert och att det inte ska finnas något godtycke. Det ska vara objektivt när det gäller begreppet kompetens. Då blir det väldigt svårt.

För att hela den svenska modellen ska fungera måste vår roll vara att se till att båda parter har rätt förutsättningar. Dessa ska vara rimliga och balanserade så att både näringsliv och fackföreningar kan fortsätta att ta ett stort ansvar.

Om man kan jobba fram goda villkor och ha en fungerande lönebildning kan vi upprätthålla vår konkurrenskraft mot omvärlden. Men då är det viktigt att verkligen se till att det finns förutsättningar för facken att organisera sig och värva fler medlemmar. Tillsammans med företag som organiserar sig i näringslivets olika organisationer blir detta en grund för ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Herr talman! Ibland hittar man inte dessa lösningar. Då finns det en roll för den lagstiftande församlingen att tillsammans med parterna hitta hållbara lösningar. Till detta kan man lägga en aktiv näringspolitik och en aktiv arbetsmarknadspolitik som ger möjligheter till omställning till nya jobb och en rimlig ekonomi under tiden man befinner sig mellan två jobb, det vill säga när man har drabbats av arbetslöshet.

Det finns en myt - jag vill kalla det så, även om man säkert inte håller med på den borgerliga kanten - nämligen att bara det blir billigt får folk jobb. Jag tror inte att det är så. De arbetsgivare jag träffar säger: Jag vill ha folk som kommer i arbete så fort som möjligt och är produktiva.

När man är produktiv har man kompetens. Då kommer man snabbt in och kan skapa mervärde i sitt arbete. Om det sedan är en tillverkningsindustri eller något annat, herr talman, spelar ingen roll, bara man blir fort produktiv. Det är vad man eftersträvar. Det blir inte jobb bara för att det är billigt.

Jag har heller inte förstått detta med att det skulle leda till fler jobb om vi flyttar mer makt till arbetsgivarna och förändrar eller för den delen försämrar arbetsrätten. Jobben kommer ju när någon efterfrågar de varor man tillverkar och de tjänster man erbjuder. Det är så det blir jobb, inte genom att försämra arbetsrätten eller se till att arbetskraften blir billig.

Herr talman! En annan viktig sak i den svenska modellen och den starka organisationsgraden är att man kan hålla undan de oseriösa företagen och ha en kontroll där, för de är ett växande bekymmer. Arbetsmiljöverket brukar kalla detta för den grå sektorn, som ingen har någon riktig koll på. Där finns inget fack, och de är inte med i några arbetsgivarföreningar. Där måste vi se till att vi kan organisera bättre, både företagen och de anställda. Då får vi bättre ordning.

När det gäller utstationering sitter den kommittén och jobbar. Det är svenska villkor som ska gälla i Sverige - det är en ganska enkel princip. Man ska hålla rufflarna borta och se till att ingen blir utnyttjad. Vad kan vi då göra när vi tittar på den gällande lagstiftningen och det regelsystem som finns? Riktningen är fullständigt solklar: Vi ska gå ditåt.

Herr talman! Jag vill säga något om visstidsanställningar också. Katarina Brännström beskrev föredömligt antalet visstidsanställda. Jag kan inte förstå att man inte tycker att det är ett bekymmer. Jag tyckte att Katarina Brännström sa att så många som 49 000 har varit visstidsanställda i mer än fem år.

Detta har visat sig vara ett bekymmer. Många vittnar om det och säger: Jag får inget fast jobb, och jag kan inte skaffa mig ett eget liv, ta lån på banken eller köpa eller hyra en lägenhet, för jag har ingen säker inkomst. När det går år efter år i samma situation är det klart att det är ett bekymmer.

Ungefär 22 000 personer har haft en sammanhängande visstidsanställning, alltså utan uppehåll, hos samma arbetsgivare i fem år eller mer. Det ser vi socialdemokrater som ett missbruk.

EU-kommissionen har kritiserat oss och hotat med böter, men den förra regeringen gjorde ingenting. Man struntade i det och sa att vi har ett fullgott skydd. Nu sitter den nya regeringen med detta i knät, men som någon här påpekade kommer det en lösning på detta, som ska presenteras för både riksdagen och EU-kommissionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

När det gäller Sverigedemokraterna är det med förlov sagt så att tomma tunnor skramlar. Det är ett parti som inte erkänner att det finns en konflikt mellan arbete och kapital. Sven-Olof Sällström från Sverigedemokraterna står i denna kammare och säger att det som är bra för företagen är bra för löntagarna. Samtidigt lägger de fram en massa förslag som går in i arbetsrätten.

När det gäller delade turer och heltid har man nu givit ett tydligt uppdrag att lösa detta vid förhandlingar om kollektivavtal. Det tycker vi är ett bra förslag och ett bra sätt som följer den tradition vi har i den svenska modellen. Jag tycker att det är jättebra.

Samtidigt säger samme Sällström att det är bra att öka undantagen så att arbetsgivare godtyckligt kan säga upp vem som helst utan att behöva resonera med någon om det, för det är bra för företagen.

Samtidigt säger Sverigedemokraterna att vi ska tvinga fackföreningarna att ta upp medlemmar, och samtidigt har de sagt i arbetsmarknadsutskottet att om man bildar en ny, konkurrerande fackförening på samma arbetsplats ska arbetsgivarna tvingas att teckna kollektivavtal med den.

Har vi inte fria fackföreningar som enligt sina statuter, stadgar och regler bestämmer vad som krävs vid ett medlemskap? Visst är det så, men det tycker Sverigedemokraterna att riksdagen ska ändra på. Det är alltså deras syn på fackföreningarna, deras syn på arbetslivet och deras tomma arbetsrätt.

Sverigedemokraterna har bara en konflikt, och det är konflikten mellan kulturer. Sällström får gärna jaga oss med sin blåslampa; den kommer att slockna ganska fort. När det gäller trovärdigheten i frågor som gäller svensk arbetsmarknad, konflikten mellan löntagare och näringsliv och mellan arbete och kapital samt skyddet för de svenska löntagarnas villkor är de bara patetiska.

Jag hoppas att Sällström har begärt replik på mig.

(Applåder)

Anf. 12 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Först vill jag ge en eloge till Raimo Pärssinen. Plötsligt är vi överens om väldigt mycket - om den svenska modellen och den svenska arbetsmarknaden. Det råder en vänlig ton, och det välkomnar och uppskattar jag.

Vissa saker tänker jag ändå kommentera, till exempel heltider, som Raimo Pärssinen inte nämnde i sitt anförande. Det står numera att det ska vara norm, men man kräver ingen lag, utan parterna ska ordna detta. Det tycker vi är bra. Vi tror att det är bästa sättet.

Men det finns väldigt många arbetsgivare som är politiker och som borde ordna detta ute i kommunerna. Hur tänker man jobba med det? Det har ju inte hänt så mycket, trots fagra ord. Det är något som jag gärna skulle vilja ha en förklaring på.

Visstider är en annan fråga. I SCB-undersökningen var det 39 000. Men vi ska komma ihåg att allt räknas in här. Det kan vara förordnanden av statstjänstemän, högre chefer, alla typer av vikarier för semester, föräldraledighet eller säsongsarbete eller en specialist som ska ha ett förordnande och göra något under en viss tid. Det är alltså allt som finns här, så jag tycker inte att den summan är så stor. Det handlar om att våga anställa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Just beträffande visstider: Om inte vi hade genomfört allmän visstid hade den här regeringen, i jakten på att få fram nya jobb, föreslagit något liknande, för vi måste ha flexibilitet och gummiband på arbetsmarknaden.

Det är skönt att höra att det inte bara är kritik.

Detta med billigt behöver inte betyda lägre löner, utan det kan vara lägre arbetsgivaravgifter, Raimo Pärssinen. Det var bara ett förtydligande.

Anf. 13 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag tycker också att det är skönt att vi kan ha en resonerande ton mellan oss.

När det gäller heltider sa jag att vi på den offentliga sidan vill lösa det via kollektivavtal, eftersom vi tror att det ger större flexibilitet. Vi är inte emot deltider men vill att heltid ska vara den grundläggande normen i avtalen.

Det är precis som Katarina Brännström sa: Vi har inte lyckats bra tidigare. Så är det absolut - jag ska inte förneka det.

Vad vi vill göra nu: Om vi kan få ett centralt kollektivavtal om detta kan det sedan implementeras i alla kommuner. Den lösningen är vi säkert helt överens om.

När det gäller visstider: Jag vet inte hur många ute i handeln som är anställda på noll procent. Det brukar kallas entimmeskontrakt. Det betyder att du får jobba om någon ringer efter dig.

Vi kan ta tjejen som jobbar i en butik i Gävle som exempel. Hon blev föräldraledig. Hon hade ett bra jobb, 30 timmar i veckan. Hon blev, herr talman, ersatt av fyra personer, två på tio timmar i veckan och två på fem timmar i veckan.

Det leder till att många, speciellt ungdomar och kvinnor, finns i den här snurren och inte kan få ihop sitt liv och sin ekonomi, och det leder också till fattigdom.

Vi menar att det finns ett bekymmer här, och det finns tyvärr ett utnyttjande av detta också. Detta vill vi se över. Vi vill också svara upp mot kritiken från EU-kommissionen gentemot staten Sverige men framför allt se vad vi kan göra för att i en del fall städa upp och i andra fall hjälpa både företag och anställda som finns i den här snurren.

Anf. 14 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Detta med att man blir inringd för jobb är absolut inget nytt på svensk arbetsmarknad, och jag tror inte heller att det har ökat ett dugg under de senaste åren.

En god arbetsgivare blir jätteglad över att hitta en duktig medarbetare, vill behålla den personen och ge den så mycket arbete som det bara går. Men i småbutiker, restauranger och annat där det inte är så mycket att göra måndagar och tisdagar är det jättesvårt att ha någon som jobbar när det inte kommer några intäkter.

Jag började mitt yrkesliv på 70-talet och minns att det var mycket vanligt att man ringdes in. Man satt och väntade och hoppades på att bli inringd. Det är inte så enkelt att lösa.

Vad som ska kallas missbruk är inte heller enkelt att avgöra. Det är ingen av oss som vill att det ska vara ett missbruk i det långa loppet. Goda arbetsgivare tror jag inte gör så, och de andra ska vi jaga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Jag tänkte nämna detta med billig arbetskraft, som vi från Alliansens sida framhåller. Jag tror att det är viktigt att påpeka vad RUT och ROT har inneburit, där man får göra avdrag för kostnader för att anställa någon. Men hur många jobb detta har gett är alltid svårt att säga.

Man kanske skulle se på det så att man för jobben med de lägsta lönerna skulle sänka arbetsgivaravgifterna. Vi kanske tillsammans skulle kunna hitta olika lösningar på hur vi kan få fler jobb till dem som inte har någon utbildning, till dem som har svårt med svenska språket. Vi vet ju att det finns behov av många av de här jobben. Men det blir ingen lönsamhet i det.

Jag tror att det kommer att komma nya idéer även från den här regeringen om hur man kan hitta möjligheter och öppna dörrar in på arbetsmarknaden.

Anf. 15 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Som Katarina Brännström vet är jag inte så förtjust i RUT eller ROT. Volymmässigt ligger det runt 18 miljarder kronor eller något sådant. Det fungerar så i ekonomin att om du tar pengar och subventionerar en bransch händer det något annat någon annanstans i svensk ekonomi. Det handlar om var du får störst nytta av pengarna.

Jag tycker personligen att det vore jättebra om vi kunde använda en del av ROT-pengarna för att börja rusta upp lägenheter. Det är ju stor bostadsbrist i Sverige. Det beror på hur man väljer att använda pengarna.

Vad jag tror har varit bra för Sverige är att vi genom den svenska modellen liksom har tryckt på kraven på att produktiviteten ska stiga. Är det ett företag som inte bär sig därför att de måste betala vissa löner har vi sagt: Okej, då får de lägga ned. På så vis har vi tryckt fram nya företag, satsat mer på utbildning, ny teknik och så vidare och haft en framgångssaga under 1900-talet.

Nu är det tyvärr inte så som Fredrik Malm sa i sitt anförande, att vi har hög produktivitet, utan den har faktiskt varit mycket dålig.

(TALMANNEN: Repliken avser Katarina Brännström.)

Jag sa detta apropå produktivitet.

Visst måste vi väl prova alla vägar som finns. Men att satsa på kompetens, bra utbildning och praktik, så att man fort kan bli produktiv i sitt arbete, tror jag är viktigare än att generellt sänka arbetsgivaravgifter och så vidare. Det var också bland annat det vi fick höra i går när vi besökte Saco.

Anf. 16 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag bara använde förnamnet Raimo i mitt huvudanförande - Raimo Pärssinen är hela namnet. Det stod stilla när det gällde efternamnet. Jag får skylla på att jag i morse kom från New York, så att jag har lite jetlag.

Jag satt i arbetsmarknadsutskottet 2006-2010 och vet att Socialdemokraterna pratade mycket om heltider, och jag vill återkomma till det som Katarina Brännström tog upp. Det gäller rätten till heltid. Det har varit valslogan på valslogan om rätt till heltid. Sedan kommer man till behandlingen i utskottet. Det svar som Vänsterpartiet får på sin motion är:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

"Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är välkommet att regeringen för en politik som vilar på grunden att heltid ska vara utgångspunkten på arbetsmarknaden."

Det tycker också vi från Kristdemokraterna. Men jag undrar hur det hänger ihop. Handlar det om en rätt till heltid eller en önskan om en heltid, som vi alla har? Är det inte större skillnad mellan våra partier? Det finns ju inget förslag till lagstiftning, vad jag förstår, och jag antar att det inte heller kommer något förslag från Socialdemokraterna om rätt till heltid.

Vad är det ni har velat driva i opposition som ni nu inte vill driva?

Anf. 17 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Detta har varit en interndiskussion som vi har haft i många år. Hur ska vi handha detta? Vi har försökt trycka på partivägen, precis som Désirée Pethrus nämnde tidigare, men det har inte riktigt fungerat. Vi tror att den rätta vägen är att gå via kollektivavtalsmodellen och de lösningarna.

Alla vill inte ha heltid heller. Det kan också variera över livscykeln ute i arbetslivet, och då är avtal bättre. Vi förordar ingen absolut rättighet, att alla ska ha rätt till heltid, för det fungerar inte i verkligheten - det vet vi - så det är kollektivavtalsvägen som vi ska gå.

Många av frågorna och motionerna som har kommit upp, bland annat från Vänsterpartiet, har goda ansatser, men vi vet samtidigt att parterna sitter och förbereder förhandlingar om turordningsregler och lagen om anställningsskydd, precis som Saco sa i går.

Det finns andra saker, till exempel visstidsregler. Man har hittat olika lösningar för det inom olika fack. Men för att kunna hitta bra vägar framåt förbereder man samtidigt förhandlingar om det. Därför säger vi nu att vi, lite strikt uttryckt, visst kan medverka tillsammans med parterna i det här, men ge dem först chansen att hitta lösningarna. De varierar över landet, och de varierar beroende på bransch och livssituation för den enskilda fackliga medlemmen.

Låt parterna försöka först. Om de inte klarar det måste vi naturligtvis försöka hjälpa till.

Anf. 18 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Jag vill tacka Raimo Pärssinen för svaret. Ska jag uppfatta det som att det ändå är ett hot om lagstiftning? Raimo Pärssinen säger att vi måste gå vidare om det inte går på frivillig väg mellan de fackliga organisationerna.

Jag tycker att det är bra att man säger till facken att det ska lösas mellan parterna. Kristdemokraterna tycker att de fackliga organisationerna har en jätteviktig roll. Jag har själv varit ordförande i vårt fackligt-sociala råd. För oss är den fackliga organiseringen viktig, att människor organiserar sig, tar del av och engagerar sig i sin egen arbetsplats är jätteviktigt.

Raimo Pärssinen nämnde den offentliga sektorn förut, men ska frågan drivas även när det gäller den privata sektorn? Det skulle jag vilja ha svar på.

Avslutningsvis har jag två frågor. Den ena gäller LAS. Kristdemokraterna har stått bakom lagen om anställningsskydd som den ser ut nu. Men jag har jobbat länge inom personalområdet och kan se att många som har varit på en arbetsplats länge tror att de är trygga och blir därför kvar. De, ofta lågutbildade kvinnor, har kanske inte gått vidareutbildning och har stannat i kanske 20 år. Jag skulle ändå vilja öppna upp för att man ska kunna flytta på sig och inte känna att man har 30 års LAS-tid och börjar på noll om man går till ett nytt arbete. Det skapar vissa inlåsningseffekter. Jag skulle vilja höra om Raimo Pärssinen har någon reflexion om den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Den andra frågan gäller att stå kvar till 69 års ålder. Har Raimo Pärssinen någon kommentar till det? Var står Socialdemokraterna när det gäller det?

Anf. 19 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag ska först säga att vi nu har förhandlingar inom SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Våra förtroendevalda ska få i uppdrag att påbörja förhandlingarna där. På den privata sidan driver de andra facken de här frågorna. Vi hotar absolut inte med någon lagstiftning. Vi vill gå kollektivavtalsvägen. Det var svar på den frågan.

När det gäller den andra frågan, om lagen om anställningsskydd, finns det ett utvecklingsavtal mellan parterna.

Jag tycker synd om den kvinnan, ifall hon ska jobba i 30 år på samma ställe utan att få kompetensförstärkning eller ny kompetens och bara göra samma jobb. Med dagens snabba förändringstakt i arbetslivet är det såklart lätt att hamna utanför om man bara sitter och gör samma jobb.

Det finns ett gemensamt ansvar för företagen och facken att driva på så att man kan få ny kompetens. Det värderar tjänstemännen högt i sina avtalsförhandlingar nu. Och det är jätteviktigt.

För den skull vill jag inte öppna för ett godtycke från arbetsgivaren. En arbetsgivare ska inte kunna säga: Det är jag som bestämmer vad som är kompetens. Alltså är det jag som bestämmer vilka som får vara kvar medan andra får gå.

Det är viktigt att hålla fast vid att det ska finnas ett objektivt rättesnöre att hålla sig i.

Jag tror att det kan bli en inlåsningseffekt på grund av lagen om anställningsskydd om man inte får försörjning, ny kompetens, på sin arbetsplats. Det är beklagligt. Och därför är det viktigt, både för rörligheten på arbetsmarknaden och individen, att man ska kunna bygga på sina kunskaper i sitt arbete.

Anf. 20 Fredrik Malm (FP)

Herr talman! Jag förstod av det nyss avslutade replikskiftet att tryckfelsnisse måste ha varit framme på Socialdemokraternas valaffischer. Det skulle alltså inte ha stått "rätt till heltid" utan "rätt så bra med heltid". Det vore en mer rättvisande beskrivning av vad de önskar.

Flera saker i Raimo Pärssinens anförande är viktiga att betona, inte minst att det är bra med hög anslutningsgrad till fackföreningar i Sverige. Jag delar helt den uppfattningen. Det är bland annat bra för att kunna synliggöra oseriösa företag, vilket Raimo Pärssinen tar upp. Men det är också viktigt eftersom det innebär att fackföreningarna i Sverige blir mer pragmatiska och reformistiskt inriktade. I länder där anslutningsgraden är betydligt lägre blir det i stället dominerande fackföreningar som hejar på Lev Trotskij eller Stalin eller något sådant, och då blir det rörigt på olika sätt. Den höga anslutningsgraden är alltså viktig för att vi ska ha seriösa fackföreningsrörelser i Sverige. Jag delar helt den uppfattningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Raimo Pärssinen säger dock vidare att allianspartierna identifierar eller ser problem som inte finns, i och med våra olika förslag. Det är mycket märkligt. Det som vi ser är nämligen reella problem. Vi talar om problemen med höga trösklar in på arbetsmarknaden. Och vi föreslagit en rad olika åtgärder: nedsättning av arbetsgivaravgiften för att anställa unga, förbättrad yrkesutbildning, lärlingsutbildningar, halverad restaurangmoms, ökad grad av avdrag såsom RUT- och ROT-avdrag och annat för att sänka de trösklarna.

Vi upplever att den nya regeringen, framför allt Socialdemokraterna, är starka motståndare till de reformerna och motarbetar dem.

Anf. 21 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag håller med om att trösklarna kan vara höga, speciellt för ungdomar som inte har klarat gymnasieskolan eller särskilt för den arbetslöse som inte får adekvat utbildning till nästa jobb. Då är det höga trösklar. Där är vi helt överens.

Utbildning är alltså avgörande. Det hör vi när vi rör oss i landet. Det viktiga är att man kan få in arbetskraft som är välutbildad och snabbt kan komma i arbete. Däremot är jag inte lika övertygad som Fredrik Malm om att det handlar om momssatser eller arbetsgivaravgifter.

En arbetsgivare på Brynäs i Gävle sa till mig: Det är inte viktigt om det blir lite mindre i arbetsgivaravgift. Det viktiga är att jag kan få någon som snabbt kommer i arbete. Jag har också lite mer kvalificerat arbete. Jag skulle vilja ha ett stödjande utbildningssystem som gör att jag kan testa killen eller tjejen under en tid, samtidigt som jag vet att han eller hon har en bra utbildningsbakgrund men kan förfina sina kunskaper i mitt företag och på så vis kan komma in i jobb.

Jag tror att flera av nycklarna ligger där. Och nu kan vi tyvärr konstatera att det är en stor missmatchning när det gäller att företag inte hittar rätt kompetens. Det är en stor brist. Och vi måste genast försöka åtgärda det på rätt sätt, för att fler ska komma i jobb men framför allt för att vi ska kunna tillverka mer, exportera mer och få i gång ekonomin på ett bättre sätt. Det måste vara den absolut första punkten.

Jag säger alltså ja till kunskap, kompetens, utbildning och praktik, men inte till momssänkning.

Anf. 22 Fredrik Malm (FP)

Herr talman! Såväl kostnader som regelverk kan nog påverka viljan att anställa. Då är det mycket riktigt som Raimo Pärssinen noterar, att många arbetsgivare säger att en lite lägre arbetsgivaravgift inte påverkar särskilt mycket. Det är också dyrt att göra en generell, bred sänkning av arbetsgivaravgiften. Och om man skulle sänka någon procentenhet eller två skulle det sannolikt inte få någon större effekt på sysselsättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Men alliansregeringen genomförde något annat. För att sänka trösklarna genomförde vi en substantiell, omfattande sänkning av arbetsgivaravgiften riktad mot en viss grupp utanför arbetsmarknaden - nämligen de som är unga.

Om man inte anser sig ha råd - vilket inget av våra partier anser oss ha - att genomföra omfattande sänkningar av arbetsgivaravgiften, kan man identifiera olika grupper som står längre bort för att kunna hjälpa dem att komma in på arbetsmarknaden. Vi menar att det är viktigt.

Man kan inte bara peka på att nedsättningen av arbetsgivaravgiften vid anställning av unga nödvändigtvis inte har skapat jättemånga jobb med tanke på finanskrisen och annat. Däremot har det sannolikt räddat ganska många jobb från att försvinna, och det är viktigt att ha med i diskussionen.

I sitt anförande tog också Raimo Pärssinen upp att sänkta löner inte nödvändigtvis skapar nya jobb. Det beror på vilken typ av arbetslöshet som vi diskuterar. Den riktigt svåra nöten för oss att knäcka är ju de ungdomar som inte har någon gymnasieutbildning. Då är det nog inte någon större skillnad om deras ingångslön är 15 000 kr eller 17 000 kr, om de inte har någon utbildning alls. Här krävs helt andra åtgärder. Men vid en korttidsarbetslöshet kan lönen säkert påverka.

Anf. 23 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! I grund och botten handlar det om hur vi vill använda statens resurser. Det är väldigt viktigt att skolsystemet bidrar till att fler unga får bättre kunskaper och gör det lättare att passa in.

Vi måste kunna satsa när det gäller vuxna som finns i arbetslivet men som blir arbetslösa. Man måste ha en bra omställning så att de anställda på Ericsson kan få nya jobb. Det är viktigt för vår konkurrenskraft, och det ökar rörligheten inom arbetsmarknaden.

Sedan är det också viktigt att regeringen riktar blicken även mot industrin. Vad ni har gjort är att ni har tittat på servicetjänsterna och riktat dem mot privata hushåll - det gäller ROT och RUT. Men industrin har ni glömt bort, tyvärr.

Förre statsministern Reinfeldt sa ju att industriarbetaren var practically gone, alltså i princip borta, eller att det var ett särintresse.

Fredrik Malm, fortfarande är ryggraden för Sverige den miljon människor som jobbar antingen direkt eller i anslutning till exportindustrin som också ger oss goda intäkter. Det gör att man kan bygga vidare på våra utbildningssystem. Det ska vi ha mera fokus på, inte bara på avdragen eller momssänkningen. Jag tror inte att det är detta som skapar jobben i framtiden.

Anf. 24 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Jag vet inte vad jag tycker är allvarligast, om det är att utskottets ordförande inte har läst reservationerna och de motioner som ligger till grund för betänkandet eller om han medvetet ljuger om andra partiers förslag. Vi har inte föreslagit några lagändringar. Vi har skjutit till pengar i vår budget för att ge möjlighet till heltid. Dessutom tycker vi att regeringen ska komma tillbaka till riksdagen med förslag om hur regelverket kan förändras när det gäller till exempel de delade turerna. Men vi har inte lagt fram något lagförslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Sedan konstaterar jag att grundbulten för Raimo Pärssinen är att värna de maktstrukturer som finns på arbetsmarknaden mellan arbetsmarknadens parter. En viktigare grundbult för mig, Raimo Pärssinen, är likhet inför lagen. Det ska vara samma rättigheter och samma möjligheter, oavsett vilken partipolitisk åskådning som man har, oavsett övriga omständigheter. Så är det ju inte i dag.

När du åberopar fackliga rättigheter och rätten att själv bestämma vilka som ska få bli medlemmar eller vara förtroendevald i era fackförbund, då ska man komma ihåg att ni är med och dömer i Arbetsdomstolen. Ni förhandlar med arbetsgivarsidan och avgör vem som ska få sparken eller inte. Ni använder er av det arbetsrättsliga regelverket. För mig är likhet inför lagen en betydligt viktigare princip än att bibehålla maktstrukturer som inte fungerar.

Socialdemokratin och framför allt fackföreningsrörelsen måste skärpa till sig. Jag vill att vi ska behålla den svenska modellen med två parter på arbetsmarknaden, men i dag sköter ni inte detta, Raimo Pärssinen.

Anf. 25 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Nu har vi återigen fått höra ett utfall mot svensk fackföreningsrörelse från Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström. Han har sagt här i kammaren att det inte finns någon konflikt mellan arbete och kapital. Någon sådan existerar inte. Däremot gillar han inte fackföreningar. Han är den enda som i riksdagen har hållit ett långt anförande riktat mot Transportarbetareförbundet, fast det inte var någon därifrån som var närvarande.

Sven-Olof Sällström är irriterad över att fackföreningsrörelsen i sin frihet som en rörelse själv bestämmer kriterierna för om någon ska bli medlem i IF Metall, Transport och så vidare. Det tycker han är fel. Han säger att alla borde få en automatisk rätt att bli medlem. Det kallar han för likhet inför lagen.

Men det är fria fackföreningsrörelser och fria parter. Det kallar Sven-Olof Sällström för maktstrukturer. Det kallar jag för ordning och reda. Titta på de länder där det knappt finns någon fackföreningsrörelse, eller där den är starkt försvagad, och se hur arbetsmarknaden där ser ut, Sven-Olof Sällström!

Vi har en tradition här i Sverige där vi har byggt upp starka fackföreningsrörelser för att få balans mellan arbete och kapital. Det har tjänat Sverige väl. Vi har haft en hög produktivitet. Vi har en flexibel fackföreningsrörelse som sagt ja till nya investeringar och ja till innovationer. Detta har hela tiden främjat landet. Vi har sagt nej till arbetsgivare som har låg produktivitet och vill sänka löner. I sin tur har det lett till att vi måste tänka nytt och hela tiden jaga det som är bättre. Då har det kommit fram nya produkter.

Mot detta står Sverigedemokraterna som ett stort hot mot fackföreningsrörelsen.

Anf. 26 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Återigen: Jag vill att vi ska ha två jämbördiga parter på den svenska arbetsmarknaden. Jag vill behålla den svenska modellen. Jag är ingen fiende till svensk fackföreningsrörelse, tvärtom. Men ni måste ju sköta det hela. För mig är principen om likhet inför lagen det viktigaste i en rättsstat. Era fackföreningar är med och dömer i Arbetsdomstolen. Ni kan skippa arbetsrätten tillsammans med arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och fackföreningar. Ni kan påverka människors vardag och framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Om ni inte accepterar alla som medlemmar ska ni inte heller besluta i dessa fall. Då får ni avsäga er rätten att delta i avgörandet av arbetsrättsliga tvistemål i Arbetsdomstolen.

Det finns ett fall i Örnsköldsvik. Den som det handlar om hade inte en sådan tur som jag hade. Jag var nämligen medlem i en opolitisk fackförening. Jag skulle sägas upp av osakliga skäl på grund av mina politiska åsikter. Men den här arbetstagaren var medlem i Pappers. Han hade varit socialdemokrat och medlem i Pappers i över 30 år, men blev sedan sverigedemokratisk företrädare.

Det skulle ske en omstrukturering på företaget, och han ville att facket skulle förhandla. Den lokala fackpampen skrek: Över min döda kropp att jag företräder den människan! Han hade betalat fackföreningsavgift i över 30 år. I dagsläget är det Sverigedemokraterna som har anlitat ett juridiskt ombud som driver hans sak.

Det är så verkligheten ser ut. Stå inte här och ljug om mig och mitt parti! Jag vill ha två jämbördiga parter på svensk arbetsmarknad. Jag vill att den svenska modellen ska fungera. Jag vill att arbetsrätten ska gälla alla på svensk arbetsmarknad.

Om ni inte accepterar alla som medlemmar får ni avsäga er rätten att sitta med och döma i Arbetsdomstolen. Ni får avsäga er rätten att besluta om människors framtid på arbetsrättsliga grunder. För mig är rättsstatens principer betydligt viktigare än fackföreningspampars makt.

(Applåder)

Anf. 27 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Nu var det Pappersindustriarbetareförbundet som åkte på en snyting av Sven-Olof Sällström. Nu hävdar han att alla ska ha rätt att bli medlem och företrädas av Pappersindustriarbetareförbundet. Men så funkar det ju inte.

Då finns det väl skäl för fristående föreningar att ange vad som krävs för att bli medlem. Som sverigedemokrat erkänner du inte ens att det finns en konflikt mellan arbete och kapital.

Din konflikt ligger mellan kulturer, Sven-Olof Sällström, inte på arbetsplatsen som sådan. Den ligger mellan människorna på arbetsplatsen, i kulturerna. Det gör att det blir fullständigt hopplöst för dig att föra någon typ av facklig kamp eftersom det inte finns någon konflikt.

Ni har försökt starta en fackförening som är opolitisk. Den heter Löntagarna, eller något sådant, men jag vet inte hur det går med den. Ni lägger fram förslag i riksdagen om att några på en arbetsplats vill bilda en fackförening och att det ska finnas en förhandlingsskyldighet från arbetsgivaren. Ni lägger fram förslag som är direkt riktade mot fackföreningarna, som att första maj ska avskaffas eftersom första maj sliter isär landet. Det är sådana förslag ni lägger fram.

Nu lägger ni fram förslag om att öka undantagen i lagen om anställningsskydd. Det är för att ge arbetsgivarna ännu mer makt och för att det ska kunna finnas mer godtycke på arbetsplatserna. Det är Sverigedemokraterna i sin prydno, ett högerpopulistiskt parti som påstår sig värna löntagarna när vi vet att det är precis tvärtom. Jag vet att Sven-Olof Sällström inte är någon stor älskare av fackföreningsrörelsen.

Arbetsrätt

(Applåder)

(forts. § 7)

Anf. 94 Marco Venegas (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I mitt yrke som socialarbetare har jag haft mycket kontakt med ungdomar och unga vuxna, och fortfarande har jag en del kontakter i min hemstad Nyköping. I mitt yrkesliv har jag själv under många år arbetat med att möjliggöra för ungdomar att skaffa både sommarjobb och även vanliga jobb.

Arbetsrätt

Herr talman! Jag blir alltid lika glad när ungdomarna som jag har haft kontakt med i min hemstad lyckas få en anställning eller gå vidare till högre studier. Men det finns bekymmer.

Halima, Lisa och Mohammed är visstidsanställda sedan några år tillbaka, och de känner sig oroliga inför framtiden. Visst är de tacksamma över att ha ett jobb att gå till, men samtidigt saknar de tryggheten. Ovisshet om hur länge det aktuella jobbet varar skapar stress, och då blir det svårt att planera för framtiden. De är i ständig jakt efter nya jobb som ger den efterlängtade tryggheten, enligt deras egna utsagor.

Herr talman! Det måste vara självklart för arbetsgivare att till exempel ta in vikarier, öka sin personalstyrka när det är mer att göra eller tillfälligt anlita särskild kompetens. För den enskilde kan det vara en väg in på arbetsmarknaden, och särskilt viktigt ser vi att det är för unga och människor med en annan bakgrund än den svenska. Tyvärr finns det en baksida i den här frågan i form av otrygghet, stress och svårigheter att få lån eller bostad.

Herr talman! Vi miljöpartister tycker att det är bra att möjligheten till visstidsanställning på arbetsmarknaden når grupper som har det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Visstidsanställningar där många ungdomar får sitt första jobb är viktiga. Men det får inte gå över styr.

Flexibiliteten får inte bli en tvångströja för ungdomar som Halima, Lisa och Mohammed, som inte har ett stort kontaktnät och inte heller har möjligheterna att välja och vraka mellan olika arbetstillfällen med bättre villkor.

Vi i Miljöpartiet ser en fara i att visstidsanställningar blir permanenta på grund av att vissa arbetsgivare staplar dessa ovanpå varandra. Vi i Miljöpartiet menar att det måste finnas regler mot ett sådant missbruk. Det väcker frågan om kryphål i lagen om anställningstrygghet. Jag tycker att det är nödvändigt att minska risken för långa perioder med otrygga anställningar som ger människor färre möjligheter att skaffa bostad, planera familjebildning och helt enkelt uppfylla sina drömmar.

Miljöpartiet anser att flera tidsbegränsade anställningsperioder hos samma arbetsgivare måste regleras. Det finns i dag ca 500 000 personer i Sverige som är visstidsanställda, och bland dem finns det en del som trivs bra med den anställningsformen. Andra upplever att det förekommer missbruk i systemet som i sin tur kan leda till en permanent svag och otrygg ställning på arbetsmarknaden. Miljöpartiet vill skapa en tryggare arbetsmarknad och motverka missbruket av visstidsanställningar.

Herr talman! Sverige är ett land som ofta nämns som ett gott exempel i internationella sammanhang, bland annat som fredsmäklare, i jämställdhetsfrågor, i frågor om social rättvisa och inte minst när det gäller arbetstryggheten. Därför blir man bekymrad när EU-kommissionen anser att Sverige bryter mot EU:s visstidsdirektiv. Det finns risk att Sverige ställs inför EU-domstolen för brister i införlivandet av visstidsdirektivet om inte en ändring sker av den nationella lagstiftningen på området.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har redan deklarerat att ett arbete har påbörjats inom Regeringskansliet med att utreda olika alternativ för hur skyddet för tidsbegränsat anställda ska kunna stärkas. Det är viktigt att påpeka att förslagen som kommer ur utredningen ska genomföras i dialog med och i samförstånd med arbetsmarknadens parter.

Herr talman! Till sist vill jag säga att det finns många Halima, Lisa och Mohammed som är visstidsanställda och känner sig oroliga inför framtiden. Därför är det viktigt och nödvändigt att sätta igång med de förändringar som krävs så att dessa personer också kan få den arbetstrygghet som kan göra det möjligt för dem att förverkliga sina drömmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

(Applåder)

Anf. 95 Patrik Björck (S)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Vi har i den här riksdagen ett parti, Sverigedemokraterna, som ofta uttrycker åsikten att vi inte tar debatten med dem. Det, herr talman, är ingen korrekt beskrivning. Vi är många som tar debatten med Sverigedemokraterna, och vi har gjort det under lång tid. Jag gör det i dag, och vi kommer att göra det också framöver.

När man blir invald i Sveriges riksdag är det nämligen viktigt att man får sin politik och sina förslag granskade, att man ställs till svars och att man bedöms. Det är också viktigt att de frågor som ställs till ett riksdagsparti blir besvarade.

Väljarna har nämligen rätt att kräva svar. Väljarna har rätt att få reda på om den motsägelsefullhet som kommer till uttryck i dagens debatt är ett uttryck för ohederlighet eller okunnighet.

Sverigedemokraterna säger sig stödja den svenska modellen men är i själva verket dess dödgrävare. Vi har i dag kunnat ta del av en ganska hård attack mot hela den svenska fackföreningsrörelsen från Sverigedemokraternas representant här i talarstolen. Man attackerar inte bara svensk fackföreningsrörelse utan hela den svenska modellen.

När det gäller att bedöma om Sverigedemokraternas agerande beror på ohederlighet eller okunnighet är det intressant, herr talman, att konstatera vad som händer i dag. Sverigedemokraternas representant inleder med att ta avstånd från sin egen reservation. Först lägger man en reservation i ett betänkande. Sedan läser man den, och då tar man avstånd från den.

Det man tydligen lyckades läsa var att man skulle ställa sig bakom det här med svenska kollektivavtal. Det är ganska betecknande att man då instinktivt ryggade tillbaka.

Det är ett antal frågor, herr talman, som jag skulle vilja ställa här i dag med adress Sverigedemokraterna.

I detta betänkande förs det bland annat en del resonemang kring Europapolitiken. Då tänker jag ställa en fråga. Jag har ställt den förr här i kammaren och aldrig fått svar. Men jag skulle vilja - och jag tror att många väljare skulle vilja - få reda på vad Sverigedemokraterna egentligen vill med sin Europapolitik.

Ska vi vara kvar i EU? Det finns en del i det här betänkandet som möjligen skulle kunna leda spåren dit. Man säger någonstans att man ska arbeta för att ändra utstationeringsdirektivet, och det kan man ju bara göra om man är kvar i organisationen.

Vår arbetsmarknadsminister gjorde i en tidigare debatt en redogörelse för hur den svenska regeringen på ett aktivt och seriöst sätt arbetar för att lösa de här frågorna. Då kom representanten från Sverigedemokraterna upp i talarstolen och höll ett osammanhängande anförande om att det minsann inte ska bestämmas i Bryssel. Är det detta som är Sverigedemokraternas EU-politik, herr talman, då indikerar ju det att man kanske vill lämna Europasamarbetet. Det skulle vara spännande att få reda på om man vill det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

En följdfråga, herr talman: Hur, under vilka former, vill man i så fall lämna Europasamarbetet? Är det så att man har tänkt sig att vara kvar inom EES så att man får tillgång till den fria marknaden? Detta så att inte våra företag hamnar i en väldigt besvärlig situation där vi kommer att få väldigt stora varsel, stor arbetslöshet och svåra problem med svensk ekonomi.

Här kommer en fråga till Sverigedemokraternas representant: Om man väljer den vägen är man ju fortfarande bunden av utstationeringsdirektivet, men man kommer att sakna alla möjligheter att påverka det. Är det detta som är Sverigedemokraternas Europapolitik? Det skulle vara intressant att få ta del av här i dag.

Eller är det så att man inte vill vara med i vare sig EU- eller EES-samarbetet, såsom en del yttranden i den här talarstolen har gett oss anledning att tolka det? Då måste man kunna svara på det också, för det kommer att få stora konsekvenser för svenskt näringsliv och dess anställda.

De här frågorna hoppas jag att jag kan få svar på i dag, herr talman. Får jag inte det lovar jag att återkomma.

Jag vill också få reda på vad Sverigedemokraterna egentligen vill med kollektivavtalen. Man skriver bland annat i ett yttrande till utrikesutskottets utlåtande Kommissionens arbetsprogram 2015, som har behandlats tidigare här i kammaren, att man anser att kollektivavtal ska vara frivilligt. Det är naturligtvis en legitim ståndpunkt. För några år sedan skulle ett företag bygga om en skola i Vaxholm. Företaget hette Laval. Det företaget menade att det här med kollektivavtal ska vara frivilligt och drev den linjen. Även Sverigedemokraternas linje verkar vara att det ska vara frivilligt. Är det så man ser på svenska kollektivavtal? Vi vill ha svar på det.

Men Sverigedemokraterna är motsägelsefulla, herr talman. Den som tittar på dagens betänkande ser att man öppnar upp för att fackföreningsrörelsen ska ha visst handlingsutrymme. Där är man generös - man säger i sitt förslag att facket ska få möjlighet att genomföra stridsåtgärder mot oseriösa företag. Är det så Sverigedemokraterna ska hantera det här arbetsrättsligt tycker jag att de ska ta en diskussion med en arbetsrättsjurist och se hur det lagförslaget i så fall skulle vara utformat. Det skulle vara intressant att få svar på det i dag, herr talman.

Hur ser Sverigedemokraterna egentligen på den svenska fackföreningsrörelsen? Det är kanske onödigt att ställa den frågan. Sven-Olof Sällström svarade ju på den i sitt väldigt onyanserade och affekterade anförande, där han anklagade svensk fackföreningsrörelse för både det ena och det andra.

Men det är ändå lite intressant att läsa förslaget i dagens betänkande, för det man vill är att lagstifta om fackens självständighet. Man vill alltså att vi här i denna kammare ska besluta om fackföreningarnas stadgar. Det förslaget, herr talman, är lite intressant. Att förstatliga fackföreningar ingår i den ideologiska tradition som Sven-Olof Sällström och hans kamrater är en del av, den fascistiska tradition som Sverigedemokraterna är en del av. Där ser vi mönstret för hur man ser på samhället. Den bruna skjortan skymtar fram under kavajen.

Men frågan kvarstår: Hur ser Sverigedemokraterna på svensk fackföreningsrörelse?

Arbetsrätt

Eftersom detta är ett arbetsrättsbetänkande skulle jag också vilja veta på vilka sakliga grunder som Sverigedemokraterna kraftigt vill försämra de anställdas rättigheter genom att urholka anställningsskyddet. Vilka sakliga grunder har man? Man har i sitt betänkande ett något svepande uttalande om att man kan anta att det här skulle underlätta för företagen.

Arbetsmarknadsutskottets ledamöter var på besök hos bland annat Saco i går och diskuterade den här frågan. Jag tycker att vi fick en väldigt bra genomgång av hur det ser ut i realiteten på svensk arbetsmarknad. De beskrev hur de i djupintervjuer med företag och anställdas representanter kommer fram till att det här inte är några stora bekymmer, utan det här löser man i förhandlingar.

Men återigen, herr talman: På vilka sakliga grunder vill Sverigedemokraterna kraftigt försämra för de anställda och utdela ett hårt slag mot de anställda och deras organisationer? Väljarna har nämligen rätt att få veta, och väljarna har rätt att få svar. Är SD ohederliga och manipulativa eller bara okunniga?

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)