Associationsrätt

Anf. 27 Mikael Eskilandersson (SD)

Associationsrätt

Fru talman! Regeringen har som mål att företagens administrativa kostnader till följd av regler ska minska. Men i verkligheten, utanför skalskyddet i riksdagen, minskar inte kostnaderna för administration. Anledningen är enkel. Regeringen säger en sak och gör något helt annat. Det är nämligen inte en minskning av administrationen vi har sett sedan regeringen tillträdde. Mångfaldsredovisning är bara en av väldigt många pålagor som regeringen har infört.

Christer Östlund, ansvarig för regelförbättringar på Svenskt Näringsliv, säger så här om regeringens regelförbättringar: "Sverige är på väg i fel riktning. Företagens regelkostnader har ökat årligen med i genomsnitt 1,2 miljarder kr sedan 2013. Samtidigt ser vi hur andra länder går före och arbetar aktivt för att sänka sina kostnader." Det är alltså 1,2 miljarder i ökning, varje år.

Mångfaldsredovisning är bara en liten del. Det kommer ständigt nya påhitt: certifieringar, miljötillstånd, redovisningar och nu senast tillstånd för att lägga upp virke på den egna marken.

När det gäller att lägga nya krav på företagen är uppfinningsrikedomen oändlig. Per år handlar det om en ökning med 1 200 miljoner kronor. Det är vad det kostar att ha en socialdemokratisk regering. Man kan också säga ca 4 800 miljoner mer efter en socialdemokratisk regeringsperiod på fyra år, och vi har haft en sådan i sex år. 4 800 miljoner över en mandatperiod motsvarar många tusen läkartjänster och sjukvårdsplatser. Men detta är inte skatter eller intäkter till staten, utan det är bara utgifter för våra företag som inte ger någon motsvarande nytta.

Kraven på företagen skruvas ständigt åt. Jag har i en tidigare debatt jämfört regerings behandling av företag med kinesisk vattentortyr. Varje droppe gör kanske enskilt inte så stor skada, men den ständiga och säkert återkommande upprepningen driver offret till vansinne. Särskilt jobbigt upplevs det då det inte går att värja sig.

Här finns ytterligare ett problem. Företagen behöver inte stå ut med regeringens plåga utan kan göra något som kan leda till något ännu värre för Sveriges del. De kan nämligen flytta.

Fru talman! Varför måste Sverige alltid vara bäst i klassen? När nya regler kommer från EU väntar många av övriga länder så lång tid som möjligt. Sedan ser de till att så få företag som möjligt drabbas av de nya regelverken. Vår regering gör precis tvärtom. Därmed drabbas våra företag negativt jämfört med företag på andra ställen i EU. Man gör en övertolkning. Man gör lite mer. Man inför lite fler regler som blir lite hårdare på precis alla områden.

Frågan handlar inte om huruvida företagen ska fundera över hur de på bästa sätt drar nytta av kompetensen hos medarbetarna och hur mångfald kan vara en fördel. Jag är helt övertygad om att företagen klarar att arbeta med detta utan särskilda krav på redovisning till staten. Problemet är den påtvingade nya pålagan.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 2. Jag står visserligen bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid kommande votering nöjer jag mig med nr 2.

Anf. 28 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. För att precis som Mikael Eskilandersson spara tid vill jag inte tillföra särskilt mycket mer, utan vi tar det i de förmodade replikerna. Där kan Mikael Eskilandersson lägga fram sina förslag och frågor.

Anf. 29 Mikael Eskilandersson (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Associationsrätt

Fru talman! Som jag sa förut är mångfaldsredovisning bara ännu en pålaga för Sveriges företag. Miljöredovisningar, certifieringar och alla möjliga tillstånd och avgifter är andra pålagor som regeringen har infört. Hur går alla dessa nya pålagor egentligen ihop med regeringens mål om att minska administrationen och regelkrånglet för företag? Hur ser riksdagsledamoten Ola Möller på det faktum att regeringen har ökat kostnaderna för företagen med åtskilliga miljarder bara genom att öka deras administration?

Anf. 30 Ola Möller (S)

Fru talman! Mikael Eskilandersson lyfter upp viktiga frågor. Vi måste självklart diskutera vad företag ska redovisa och vad de ska göra. Om kammaren väljer att det ska finnas arbetsmiljölagstiftning, miljölagstiftning och liknande måste man följa upp det. Då måste man också ha verktyg för det.

Mångfaldsredovisning är något som EU har bestämt. Det vore nog inte särskilt klokt att föregripa det arbete som EU-kommissionen håller på med för att utvärdera detta. Vi kanske kan hålla oss till det som betänkandet handlar om.

Vad gäller mångfaldspolicyn och de redovisningar som ska göras ligger det i linje med svensk kod för bolagsstyrning. Det är inte så att företagen själva, i sin självreglering, tycker att detta är ett problem. Jag tycker att det är viktigt att vi har en uppföljning av hur mångfaldsarbetet i företagen ser ut. Om vi här ska kunna ha en tillämplig och bra lagstiftning om exempelvis jämställdhet i arbetet måste vi också ha en överblick.

Detta handlar dessutom om de absolut största företagen som är noterade på börsen. Det handlar om ungefär 50 företag som behöver hantera detta. De ska ha över 250 anställda. Jag tror inte att det är ett speciellt betungande arbete för dem att redovisa hur könssammansättningen ser ut och vilken kompetens eller bakgrund medarbetarna har.

Svenskt Näringsliv kommer såklart alltid att driva på för att regler och liknande tas bort. Det intressanta är frågan om varför Sverigedemokraterna driver en regelförenklingslinje och exempelvis ifrågasätter miljölagstiftningen, vilket Mikael Eskilandersson gjorde här i talarstolen. Han sa att man kunde ta bort det där. I så fall kan man ju även ta bort arbetsmiljölagstiftningen. Då hamnar vi i ett läge där företagens väl är det som gäller, medan man inte bryr sig om arbetstagarna så mycket.

Anf. 31 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! Det var en lite väl överdriven tolkning att säga att man skulle vilja ta bort arbetsmiljölagarna bara för att man säger att väldigt mycket har tillförts under den socialdemokratiska regeringen i form av ytterligare rapporter. Jovisst, mångfaldsredovisningen är bara en liten rapport, bara en droppe till, som företagen ska stå ut med.

Låt mig då omformulera mig: Regeringen har åstadkommit 1,2 miljarder i ökning varje år. Kostnaderna för företagen har ökat med 4 800 miljoner. Vi hade arbetsmiljölagar och miljölagar redan innan den socialdemokratiska regeringen tog vid. Det här är alltså bara ökade utgifter som företagen har fått under den tid som Socialdemokraterna har suttit vid regeringsmakten. Det är kostnader som är en direkt följd av att regeringen har infört nya regler, certifieringar, mångfaldsredovisningar och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Associationsrätt

När det gäller EU går vi som sagt alltid lite längre. Vi gör alltid lite mer. Vi ska alltid vara lite bättre, till skillnad från andra länder som gör precis tvärtom. De gör nästan lite mindre än vad man måste. De lägger sig vid den undre gränsen, medan vi i stället lägger oss vid den övre gränsen.

Frågan är om detta är ett bra facit för regeringens arbete med förenklingar. Tycker regeringspartierna själva att de är värda ett högt betyg för arbetet med regelförenklingar? Från mig skulle betyget knappast komma över ett F.

Anf. 32 Ola Möller (S)

Fru talman! Det är klart att Sverigedemokraterna inte tycker att regeringen ska få ett högt betyg. Det ligger i sakens natur.

I er reservation skriver ni att det ska finnas ett anonymiserat anställningsförfarande inom offentlig sektor. Detta är intressant, för i de kommuner där Sverigedemokraterna styr - i Skåne gäller det exempelvis Svalöv, Bjuv och Staffanstorp - har man inte infört det. Sverigedemokraterna lägger alltså förslag här i Sveriges riksdag om att man ska göra vissa saker, men när man går till kommunal nivå visar det sig att det inte hänger ihop. De säger en sak här och en annan sak där.

Att Svenskt Näringsliv säger att det blir 1,2 miljarder dyrare måste ses som en partsinlaga. De bakar såklart in alla kostnader som de ser som problematiska, och sedan drar de till med lite till. Det är ungefär som när Almega kritiserar RUT-avdraget och liknande. Jag tar inte den där siffran på särskilt stort allvar.

Det är tydligt att Sverigedemokraterna på punkt efter punkt väljer att ställa sig på företagens sida mot arbetstagarna. Så blir det varenda gång det kommer ett förslag. Det gäller exempelvis skyddsombudsfrågan. Mikael Eskilandersson sa att vi redan hade en arbetsmiljölagstiftning. Men den är ju beroende av att det finns skyddsombud som granskar. Dem vill ni dock ta bort för att försvaga den fackliga organiseringen. Sedan ska en statlig myndighet ta hand om detta. Detta är alltså ett direkt angrepp på arbetstagarna.

Ni gör det när det gäller det här med mångfaldspolicy, som ska se till att man arbetar för jämställdhet. Väck med det! För vem gör ni detta? Jo, ni gör det för företagarna, mot vanliga människor som vill komma in och få en bättre arbetssituation.

Ni gör det när det gäller pengar från välfärden. Ut med pengarna till Saudiarabien, så att Academedia kan starta friskolor! Men att de äldre och yngre barnen ska kunna få en god utbildning för de skattepengar vi har betalat in och att vanligt folk ska få det bättre är Sverigedemokraterna emot.

Så är det på punkt efter punkt. Väck med reglerna! Gör det lättare för företagen! Sedan ska vanligt folk betala priset. Det är det som blir konsekvenserna av Sverigedemokraternas politik.

Associationsrätt

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Spelfrågor