Avfall och kretslopp

Anf. 59 Sara Karlsson (S)

Fru talman! Nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 15, Avfall och kretslopp. Det behandlar 90 motionsyrkanden från allmänna motionstiden i höstas. Det handlar om cirkulär ekonomi, som kommit allt högre upp på den politiska dagordningen. Jag tror att frågor om material - nya material som är lättare eller på andra sätt har egenskaper som har bäring på hållbarhet och som görs av förnybar råvara men också återvunna material och nya sätt att återvinna - kommer att vara stora frågor framöver. Det är frågor som den här regeringen har tagit flera initiativ kring och satsat forskningspengar på, och det är frågor som är mycket aktuella inom EU just nu. Regeringen har också tillsatt en delegation för cirkulär ekonomi som just har påbörjat sitt arbete.

Nyligen släppte Återvinningsindustrierna en rapport där man har räknat på de ekonomiska förlusterna av återvinning som inte blir av eller av ineffektiv materialanvändning när det gäller stål, aluminium och plast. Enligt den rapporten går 42 miljarder förlorade varje år på grund av just ineffektiv materialanvändning. Slöseriet med resurser och brutna kretslopp är i grunden en miljöfråga, men rapporten visar också att det är en fråga om ekonomi. Det vore ekonomiskt rationellt att investera för mer effektiva materialströmmar. Det jobbar branschen med, men det behövs också politik i form av forskningsmedel för både grundforskning och tillämpad forskning. Det behövs ekonomiska styrmedel och regelverk som styr mot det cirkulära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Som sagt pågår det inom EU ett arbete med dessa frågor, och det är väldigt viktigt att det arbetet också ger resultat. Det är någonting som den här regeringen noga följer och arbetar för. Ett exempel är plast som vi har stora problem med. Mycket plast återvinns inte och hamnar i stället i våra vatten och skapar problem för vattenmiljön och för vattenlevande djur.

Regeringen har tillsatt en utredning om plast med ett ovanligt brett uppdrag. Den ska tyvärr inte vara färdig förrän senare i höst, men jag ser mycket fram emot att den ska komma. Utredningen lämnade nyligen ett delbetänkande om nedbrytbar plast. Bara den frågan är nog så komplicerad, inte minst ur ett konsumentperspektiv. Vad är egentligen plast? Ska man prioritera återvinningsbar plast eller nedbrytbar plast? Och finns det ens nedbrytbar plast?

För att få fungerande plastströmmar måste det utvecklas någon typ av standarder för plast, och de farliga ämnena måste bort. Annars får vi inte till en fungerande återvinning på området. Därför är det bra att EU har riktat särskilt fokus mot detta i en plaststrategi och att regeringen tagit initiativ till den här breda utredningen. Det finns mycket att göra, och vi måste ta tag i frågan också ur ett producentperspektiv och inte bara med fokus på vad det är vi konsumerar och sådana saker som plastbärkassar, vilket är nog så viktigt men inte räcker för att komma åt problemen.

Ibland handlar det om små saker som ställer till det för företag som återvinner och utvecklar nya produkter, till exempel reglerna för när något övergår från att vara avfall till att bli en vara. Här finns olika myndigheter som har tillsyn men som inte alltid har en samsyn i frågan. Detta måste fungera bättre, och eventuellt måste vi också se över regelverken och ändra dessa.

Fru talman! Sist vi stod i denna kammare och debatterade avfall och återvinning - förra våren - handlade mycket av diskussionen om insamlingsansvaret för framför allt förpackningsavfall från hushåll. Det är kanske inte så konstigt, eftersom det är en fråga där vi inte har varit överens över partigränserna. Men det är ändå synd om diskussionen om en övergång till cirkulär ekonomi ska fastna där.

Sedan förra våren har miljöministerns rundabordssamtal avslutats. Samtalen har fortsatt, men de har kanske inte nått dit vi hade önskat. Nu finns ett förslag på remiss som handlar om att stärka och utveckla producentansvaret samtidigt som hårdare krav ställs på producenternas insamling. När remisstiden är slut senare under våren är tanken att regeringen ska gå vidare med förslagen, som är förordningsförändringar som inte kommer att behandlas i denna kammare.

Det är bra och välavvägda förslag som skulle höja servicenivån och göra det enklare för den enskilde att göra rätt. På många håll har man löst frågan genom fastighetsnära insamling, men då till dubbel kostnad för konsumenten, som betalar avgift både för förpackningen och för insamlingen. Med regeringens förslag tydliggörs att det är producenterna som har det ekonomiska ansvaret och att kommunerna inte får samla in avfallet med mindre än att det finns ett avtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Bättre förutsättningar för den enskilde att göra rätt stärker också förutsättningarna för att öka återvinningen. Samtidigt är det en lösning som inte, som oppositionen varit oroad över, riskerar att skapa problem i den kedja som producentansvaret innebär. Producenterna äger och förfogar över materialet.

Fru talman! Detta löser såklart inte alla frågor. Insamling är ju just bara en del av en hel kedja och ett helt system som ska fungera och som måste reformeras för att vi ska gå mot en cirkulär ekonomi. Jag försökte inledningsvis beskriva detta lite övergripande.

Fru talman! I betänkandet finns ett tillkännagivande om en utredning om utökat producentansvar för möbler och bygg- och rivningsavfall. Producentansvaret är ett sätt att få till fungerande system och strömmar. Det har på de områden där det finns bidragit till ökad återvinning, även om det också finns brister.

Vi är inte främmande för att utöka och utveckla producentansvaret där man kan anta att det skulle bidra till fungerande återvinning och främja bättre avfallsförebyggande design. Senast detta utreddes konstaterades att det finns svårigheter kopplade till livslängden hos de produkter som tillkännagivandet gäller. Men det är, som påpekas i betänkandet, länge sedan det utreddes, och saker har utvecklats mycket sedan dess. Men vi tycker ändå att det är onödigt att göra ett tillkännagivande med en så tydlig beställning av just en lösning för en begränsad del produktgrupper.

Det pratas ofta om producentansvar också för textilier. Även detta är något man bör titta på i ett sådant sammanhang. Men där finns i dag inte fungerande materialströmmar, och det vore svårt med ett producentansvar i det läget.

Fru talman! Det kan finnas fler produkter som ett producentansvar vore en bra lösning för, men producentansvar är nog inte alltid lösningen. Vi menar att ingången måste vara bredare än så och att man i arbetet med ökad återvinning måste titta på alla de styrmedel som finns tillgängliga att använda.

Fru talman! Jag vill också säga något om en fråga som kanske inte är så stor men som är ett irritationsmoment, nämligen nedskräpningen med fimpar, snus och tobaksprodukter. Man kan tycka att det är en självklarhet att vuxna människor inte ska skräpa ned på det sättet, och jag förstår att det finns en irritation och en vilja att göra något åt problemet. Men frågan är om man verkligen ska använda straffrätten på det sättet och om det verkligen är proportionerligt att göra det. Jag tycker inte att man ska utesluta detta, men det är en fråga som man bör ställa sig, vilket jag tror har skett på den borgerliga kanten.

Det pågår en utvärdering av hela bötessystemet för nedskräpning, och detta gör att man kanske inte ska ta några nya initiativ just nu. Jag tycker också att man, med den situation som råder inom polisen och andra rättsvårdande myndigheter just nu, bör fundera över om detta är ytterligare en arbetsuppgift som bör läggas till i ett redan ansträngt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Sammanfattningsvis vill jag säga att regeringen har en ambitiös miljöpolitik. Man har höjt miljöbudgeten kraftigt och vidtagit en mängd åtgärder på en lång rad områden, inklusive detta. Men mycket mer behöver göras - det är jag den första att erkänna. Och jag tror att om det klimatpolitiska ramverket var den här mandatperiodens stora fråga att landa hem över blockgränserna kommer återvinning och cirkulär ekonomi att vara en sådan fråga under nästa. Där behövs olika paket av regelförändringar och ekonomiska styrmedel som tar fasta också på produktionsledet, vilket kräver mer fokus.

Detta arbete kommer också att drivas av resursknapphet och i viss mån geopolitik. Titta bara på EU:s lista över kritiska råmaterial! Det kommer att behövas en fortsatt utvinning av dessa metaller och mineraler om vi på allvar ska göra en omställning som handlar om att till exempel elektrifiera trafiken. Men vi måste också säkra att vi tar hand om de resurser som vi redan har grävt upp, och detta är väldigt tydligt i det uppdrag som Näringsdepartementet har gett till SGU i denna fråga.

Som sagt: Den här diskussionen kommer att fortsätta, för denna utveckling kommer att fortsätta. Och politiken har en viktig roll i att bejaka och undanröja hinder för denna omställning.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till de delar av utskottets förslag som Socialdemokraterna står bakom.

(Applåder)

Anf. 60 Gunilla Nordgren (M)

Fru talman! Som Sara sa har vi i dag att behandla ett motionsbetänkande från den allmänna motionstiden, och det handlar om avfall, kretslopp och cirkulär ekonomi.

Det är ca 90 motioner som huvudsakligen rör resurseffektivitet, hållbar produktion, materialåtervinning, plaster med mera. De flesta motioner avstyrks, dock med några undantag, vilket medför att betänkandet innehåller ett tillkännagivande. Jag återkommer till det.

Avslag föreslås på övriga motioner, i många fall med hänvisning till att arbete pågår i frågorna. Motionerna berör flera viktiga områden som med rätta står högt på den globala dagordningen, som Sara påpekade.

En ökande befolkning kommer att innebära en ökad konsumtion som sätter ännu hårdare tryck på våra naturresurser. Dessa är inte oändliga, så det återstår mycket miljöarbete.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1 och till reservation nr 3.

Reservation nr 1 handlar om att vi anser att resurssnålhet och energieffektivitet bör stå i centrum under omställningen till en cirkulär ekonomi. Sverige bör verka för att det fortsatta arbetet med EU-kommissionens åtgärdspaket bidrar till att minska mängderna och deponierna i hela Europa. Det ser nämligen väldigt olika ut i de olika EU-länderna. Sverige ligger i framkant, vilket är jättebra, men det är viktigt att riktlinjerna anpassas till de olika ländernas förutsättningar.

Sverige är på många sätt ett föredöme för övriga Europa, där avfallshierarkin ofta åsidosätts och en stor andel avfall läggs i deponier eller ligger kvar på soptipparna, med läckage som följd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det ser mycket olika ut i EU-länderna i hur långt man har kommit i arbetet, och vi har påpekat att det är viktigt att Sverige och regeringen driver på för att EU-kommissionens förslag om en cirkulär ekonomi utformas på ett sådant sätt att det blir ett starkt verktyg i arbetet med att minska avfallsmängderna.

Nu har EU-parlamentet nyligen röstat ja till en ny avfallslagstiftning och därmed en omläggning av politiken mot en cirkulär ekonomi inom EU. Målet är nu att andelen av det kommunala avfallet som ska återvinnas till nytt material höjs till 55 procent år 2025 och slutligen till 65 procent år 2035. För förpackningsmaterial höjs målen till 65 procent respektive 70 procent.

Deponering ska minska till max 10 procent år 2035. Vissa länder får anstånd till år 2040. I Sverige uppgår deponeringen till mellan 1 och 2 procent, så vi berörs inte av detta beslut. Men det här visar hur olika det ser ut i övriga Europa, och det är därför som man är tvungen att ge anstånd.

Fru talman! Reservation nr 3 gäller den moderata motionen angående att vi vill att möjligheterna att förändra kraven på reningsverken ska utredas för att möjliggöra ökad återföring av näringsämnen i avloppsslam. Det behövs både investeringar i ny teknik och fortsatt forskning på området, till exempel hur man ska återföra fosfor från avloppsslam.

Även läkemedelsrester är skadliga och det är ytterst viktigt att vi kan få bort dessa rester vid reningen så att läkemedelsrester inte åker ut i våra vattendrag. Detta kräver stora investeringar och därför föreslår Moderaterna att det ska satsas 500 miljoner på fem år för att täcka en del av dessa investeringskostnader.

Något som verkligen bidrar till en cirkulär ekonomi är biogasen. I den nyligen antagna livsmedelsstrategin står det att det är viktigt att vi i ökad omfattning tar vara på restprodukter från livsmedelsindustrin.

Ökad användning av biogasproduktion ger dubbel miljönytta då den både minskar avfall och ersätter fossila drivmedel. Avloppsslammet kan dessutom användas som gödsel och innebär alltså ett minskat användande av andra gödningsmedel.

Men den svenska biogasproduktionen befinner sig i en akut kris. Anläggningar läggs ned, läggs i malpåse eller säljs till utlandet. Anledningen är att stöden för produktion är olika i olika länder. I till exempel Danmark sker subventionen i produktionsledet medan subventionen i Sverige sker i konsumentledet.

Men EU:s regler är sådana att en importerad produkt ska ha samma regler som i Sverige, det vill säga Danmark får dubbla subventioner eftersom man får ta del av samma subvention i konsumentledet som i Sverige.

Detta är allvarligt, och jag vet att regeringen är medveten om det. Jag har bland annat haft en debatt med energiministern om detta. Vi är helt överens, men det börjar nu bli väldigt bråttom att lösa frågan. I dag läggs anläggningar ned. Vi måste alltså reformera vårt system så att det harmonierar med övriga länder i EU.

Likformiga regler och framför allt långsiktiga regler är viktigt. Tillgången till egen tillverkning av biogas är dessutom viktigt från beredskapssynpunkt - inte att förglömma.

Fru talman! Jag är glad att en majoritet i utskottet är för att en utökning av producentansvar för fler produkter ska utredas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Producentansvar innebär att producenten ansvarar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter under produktens hela livscykel. Producentansvaret syftar även till att motivera producenterna att ta fram mer resurssnåla produkter som är mer lätta att återvinna och som inte innehåller giftiga ämnen. Det är mycket möjligt att det ska vara fler produkter där det ska gälla producentansvar, som Sara var inne på. Textilier är ett exempel, men där är det problem med materialströmmarna.

I dag gäller producentansvaret för åtta produkter: bilar, däck, batterier, elutrustningar, förpackningar och returpapper med mera. Senast som producentansvar utreddes var 2001 och sedan dess har det skett en stor kunskapsutveckling. Vi - alltså en majoritet i utskottet - vill nu att fler produkter ska omfattas och att man börjar med att utreda ett inrättande av producentansvar även för möbler och byggmaterial.

Även textiler är viktigt att kunna återvinna, och det är bra med en satsning på hållbara textilier. Men då väldigt stor produktion sker långt ifrån oss så är det viktigt med ett internationellt samarbete.

Men det är bra om vi kan öka återvinningen av textilier och det behövs en förbättring av insamlandet av textilier. Tillverkningen av nya textilier borde kunna ske hållbart och utan giftiga ämnen.

Det sker en snabb produktutveckling, vilket är glädjande. Man kan nu till exempel köpa nya dammsugare som helt och hållet är tillverkade av återvunnen plast.

Plast är ju ett annat stort problem, inte minst då plast bryts ned väldigt långsamt och vi har problem med plast i haven och med mikroplaster. I går kunde man höra om konstgräsplaner som snart finns i varenda kommun - de är ett jätteproblem.

Det har förts många samtal om insamling av förpackningar och returpapper, som Sara var inne på. Diskussionen har rört vem som ska ansvara för insamlingen.

Än så länge är vi inte överens i denna fråga. Jag antar att den kanske kommer upp i riksdagen en dag, för ska ansvaret flyttas ska beslutet fattas här i kammaren och inte via en förordning. Nu är det en förordning där man skärper kraven ute på remiss.

Det finns en politisk samsyn om att det ska vara lätt att göra rätt. Det ska vara lätt för medborgarna att källsortera och öka mängden sopor som kan återvinnas.

Remissen avser att öka den fastighetsnära insamlingen. Målet är att det ska finnas fastighetsnära insamling från 60 procent av alla bostadsfastigheter. Det är ett tufft mål och det kommer att behövas undantag där det inte kan anses skäligt med hänsyn till fastighetens utformning. I många kommuner är man dock på god väg och har i dag åtta fraktioner för hushållsnära sortering och insamling.

Fru talman! Politikens uppgift är att skapa bra förutsättningar för aktörer att ta ansvar samt värna om principen att förorenaren ska betala.

Generationsmålet beskriver att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där många av miljöproblemen ska vara lösta. Det kommer att krävas hårt miljöarbete i många länder och i många år framöver.

Miljön är det mest globala som finns. Vi delar ett jordklot, vi delar samma luft och vi delar samma vatten som cirkulerar runt vår jord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

I miljöarbetet måste hänsyn tas till var effekterna av olika åtgärder blir som störst, det vill säga var miljövinsterna blir som störst för den globala ekonomin.

(Applåder)

Anf. 61 Sara Karlsson (S)

Fru talman! Gunilla Nordgren pratade i sitt anförande om den väldigt ansträngda situationen för biogas, och det är ett engagemang som jag, mitt parti och regeringen delar. Vi har till exempel infört ett metangasreduceringsstöd för att förbättra förutsättningarna för biogasproduktionen.

Den situation som Gunilla Nordgren beskriver behöver lösas på både kort och lite längre sikt. När det gäller på kort sikt har vi i den vårändringsbudget som presenterades anslagit 270 miljoner för att öka stödet till biogas och för att bredda det till att omfatta fler substrat. På längre sikt behöver det utredas hur man kan komma åt de problem som pressar svensk biogas utan att man hamnar i konflikt med kommissionen om statsstödsreglerna, vilket är ett ständigt återkommande tema i dessa diskussioner.

Man jag vill ändå fråga Gunilla Nordgren hur Moderaterna ställer sig till denna kortsiktiga lösning. Jag kan ha missat det, men jag har ännu inte noterat den moderata inställningen till det kortsiktiga ökade stödet och breddningen av det.

När det gäller frågan om insamling säger Gunilla Nordgren att vi inte är överens. Så har det ju varit, men det förslag som nu är ute på remiss handlar om att försvara, stärka och utveckla producentansvaret. Det verkade som att Gunilla Nordgren inte riktigt hade någon uppfattning om de förslag som är ute på remiss. Jag undrar om Gunilla Nordgren vill utveckla sin syn på de förslag som regeringen har lagt fram.

Anf. 62 Gunilla Nordgren (M)

Fru talman! Jag tycker inte att det är något större problem med förordningarna. Man förtydligar informationen, och dessa ändringar var delvis uppe i augusti 2014 men de har fortfarande inte införts. Det är väl inget större problem med det.

När det gäller stöd är det absolut viktigaste att vi har samma regler som övriga EU. I min del av landet ligger Danmark väldigt nära. Jag har förstått av energiministern att det är vi som måste anpassa oss. Danmark och övriga EU kommer inte att ändra sina regler så att det blir samma regler som i Sverige. Då får lilla Sverige ändra sina regler till de regler som gäller i övriga EU. Klarar Danmark statsstödsreglerna borde ju Sverige klara det.

Vad jag är bekymrad över - och jag vet att vi inte är särskilt oöverens i den frågan - är att anläggningar läggs ned. De läggs i malpåse. Jag vet ett antal anläggningar bara i Skåne som nu inte blir av eller som säljs utomlands. En av dem har sålts till Finland. Sedan står vi där. Det är därför som jag menar att det är bråttom. Investerarna avvaktar bara eller säljer till utlandet.

Om vi befinner oss i en bredskapssituation kan det bli ett embargo så att man inte kan importera gas. Då har vi inget drivmedel för till exempel jordbruksmaskiner. De har svårt att gå på el, om man säger så. Det är tunga maskiner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Om Danmark klarar statsstödsreglerna hittar jag ingen anledning till att inte Sverige skulle göra det. Vi måste ju bli lika behandlade inom EU.

Anf. 63 Sara Karlsson (S)

Fru talman! Vad gäller de förordningsförändringar som föreslås är det mycket riktigt så som Gunilla Nordgren säger. Förändringar gjordes i förordningen även 2014. De handlade snarare om återvinningsmålen.

Här handlar det om att höja servicenivån för att göra det enklare för medborgarna eller konsumenten att göra rätt och därmed skapa bättre förutsättningar för återvinning. Jag välkomnar att Moderaterna inte verkar ha något att invända mot dessa förslag.

Man behöver helt riktigt hitta en lösning vad gäller biogasen som gör att vi har samma slags regler, så att vi inte får snedvridande effekter. Det här är dock något som behöver utredas och kan inte göras över en natt. Även om Danmark klarar statsstödsreglerna behöver vi göra en egen bedömning av detta och en anpassning till våra regelverk. Så är det vid varje enskild fråga. Det handlar också om hur man gör saker i relation till energiskattedirektivet och liknande. Det här är som sagt inget som görs över en natt.

Jag tycker också att Gunilla Nordgren ganska väl beskriver den akuta situation som biogasproducenterna befinner sig i. Det gäller även i hennes del av landet. De behöver få besked här och nu om bättre förutsättningar. Jag hoppas att Moderaternas besked till dem är att man vill göra saker här och nu och att beskedet inte är att man vill säga nej till regeringens kortsiktiga stöd. Producenterna behöver ju verkligen detta.

Anf. 64 Gunilla Nordgren (M)

Fru talman! Låt mig börja med förordningarna. Vi vill ju ändra även målen i förordningarna och vill att förbättrad information ska gå ut till hushållen. Dessa förslag lades fram, men den nya regeringen införde dem aldrig så det gjordes inga ändringar.

Insamlingsansvaret är en fråga för riksdagen. Det har Karolina Skog sagt i talarstolen vid en debatt. Där finns det inga problem. Och jag tror att vi väldigt ofta är överens över partigränserna om att vi måste öka detta. Men vi ser också svårigheterna.

Vad gäller biogasen är frågan akut. Jag har inga problem med ett kortsiktigt stöd, men vi i Moderaterna vill ha långsiktiga regler som är konkurrensneutrala. Vi talar ofta om lika konkurrensvillkor, och det gäller i stor utsträckning här.

Man skulle kunna se det som en krisberedskapsfråga, men det hör inte hemma i detta utskott. Jag som sysslar med beredskap i andra frågor kan tycka att det åtminstone hade varit bra om man hade lyft fram biogasen. Den dag då vi får elavbrott och annat fungerar inte elbilarna. Då behöver vi fordonsgasen. Om vi dessutom kan producera den själva och få ut ett rent avloppsslam på åkrarna blir det en vinn-vinn-vinnsituation. Biogas är en bra grej.

Det hade varit väldigt bra om vi hade kunnat komma överens. Jag sa att det är bråttom. Jag utgick då från att jag har läst att en utredning ska tillsättas. Sätt fart på den snabbt för det här är bråttom! Jag håller dock med om att det hela måste utredas. Men när man får beskedet att en utredning ska tillsättas vet man ju aldrig vad det kan innebära. Mitt råd är därför att sätta igång den väldigt snabbt.

Anf. 65 Martin Kinnunen (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Vi debatterar i dag avfall och kretslopp. Globalt är detta ett enormt problem. Vi behöver inte åka särskilt långt ned i Europa för att komma till länder där man "löser" avfallsproblemen nästan till fullo genom att deponera merparten av avfallet. Man gräver helt enkelt ned soporna för att bli av med problemet.

Världen över kan vi se hur soptippar växer och orsakar sanitära problem. Man deponerar eller bränner sopor utan någon egentlig tanke på resurseffektivitet. Avfallet varken materialåtervinns eller energiåtervinns. Man vill helt enkelt bara få bort skräpet. Detta innebär att resurser underutnyttjas, och det medför andra stora miljöproblem.

Här i Sverige är situationen en helt annan. Deponering är väldigt ovanligt. Ungefär 99 procent används till annat. Vi har fått en situation där företagarna och kommunerna ibland till och med strider om vem som har rätt till avfallet.

Jag kan till exempel nämna att det länge har varit oklart hur man ska se på äganderätt rörande spillfett inom restaurangsektorn. Slutligen satte Naturvårdsverket ned foten och förtydligade att detta ska ses som verksamhetsavfall. Det är en bra och rimlig bedömning som bidrar till långsiktighet och tydlighet på marknaden. Det är ändå glädjande att man bråkar om vem som ska få ta hand om avfallet.

Fru talman! En av få politiska stridsfrågor när det gäller avfallspolitiken är frågan om vem som ska ha insamlingsansvaret. Det är lite symtomatiskt att konfliktlinjen ligger här. Det bör kanske ses mot bakgrunden av att utvecklingen är god och att målen uppnås.

Vilken betydelse har det vem som ansvarar för att tidningspapperet och glasflaskorna samlas in? Vi i Sverigedemokraterna tycker att det i grunden är ointressant. Det kan inte finnas en ideologisk ingång här, utan människor ska ges bra service när det gäller att återvinna. Man ska samla in avfallet på det sätt som är mest pragmatiskt. Det ska fungera.

Är det då enklast att det ligger på kommunerna? Det kanske det är, eller så är det inte det. Det är svårt att svara på det. Vi har haft ett producentansvar för insamlingen under lång tid, och det fungerar. För att bryta upp detta måste det vara uppenbart att vi kan förbättra något.

Vi tycker att det är relevant att titta på de utvärderingar som görs. Man kan gå in på Naturvårdsverkets hemsida och läsa följande: "Producentansvaren i Sverige har bidragit till att öka återvinningen av avfall. Målen för återvinning nås idag i hög grad."

Detta tyder inte på ett allvarligt läge. Det tyder inte på att nuvarande system fungerar dåligt. Det tyder heller inte på att vi har en situation på avfallsområdet som är i närheten av den situation vi har inom sjukvården, migrationspolitiken eller polisen.

Fru talman! Vi ska inte slå sönder ett fungerande system, införa kommunala monopol och slå ut mängder av småföretagare utifrån lösa förhoppningar. Vi ska bygga vidare på nuvarande system, mer ansvar bör läggas på producenterna och fler områden bör omfattas av producentansvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det som däremot orsakar problem är att regeringen trots en tydlig vilja från riksdagen väljer att dra frågan i långbänk. Av allt att döma sker det utifrån prestige. Av någon anledning var just ett kommunalt monopol för insamlingen ett av löftena som Stefan Löfven talade om här i kammaren när han läste upp sin första regeringsförklaring efter valet 2014. Nu kommer dock glädjande signaler om att regeringen börjar fokusera på att förbättra nuvarande system. Man får hoppas att arbetet fortsätter.

Fru talman! Det är samtidigt viktigt att politiken även på detta område kännetecknas av kostnads- och nyttoanalyser och en strävan efter samhällsekonomisk effektivitet. Energiåtervinning är i grunden något bra. Materialåtervinning är ofta betydligt bättre, men så som fallet är med många plaster i dag är det ännu inte samhällsekonomiskt effektivt att återvinna alla.

Att komma upp till 100 procent för alla produktgrupper bör heller inte vara ett självändamål. Man ska såklart satsa på forskning och produktutveckling, men i närtid får man vara på det klara med att majoriteten av förpackningar av en hel del plaster inte kommer att kunna materialåtervinnas. Det är ändå ingen katastrof. Vi har trots allt lyckats uppnå återvinningsmålet även för plaster.

Fru talman! Det finns dock förbättringspotential. Samordningen mellan kommuner och producenter kan bli bättre, och graden av fastighetsnära insamling bör öka ännu snabbare. Vi behöver också fler områden med producentansvar. Ett starkt producentansvar ger företag incitament att se över hela sin produktions- och avfallskedja. Då kan avfallet i bästa fall ses som en resurs, vilket ytterligare bidrar till att öka återvinningen. Genom att företag tar ansvar för avfallet stimulerar man till att anpassa produktdesign och material så att återvinningsprocessen kan bli så effektiv som möjligt.

Vi välkomnar således tillkännagivandet som utskottets majoritet gör i detta ämne. Det går helt i linje med hur vi i Sverigedemokraterna ser på återvinningspolitiken och hur den ytterligare kan utvecklas.

Fru talman! Ett annat område där man kanske inte har kommit lika långt är textilierna. Trots ett stort intresse från branschen att samla in textilier bryter många företag i dag mot lagen när de själva samlar in begagnade kläder, då textilier i dag är att betrakta som hushållsavfall som ska brännas tillsammans med annat restavfall.

Det är märkligt att denna fråga dragits i långbänk i flera år samtidigt som man ägnar stor energi åt plastpåsars nedskräpningsproblem, som inte ens är ett nedskräpningsproblem om man frågar Naturvårdsverket i Sverige.

På textilområdet är vi övertygade om att producentansvar är en bra väg att gå. På det sättet kan man stimulera till ökad återvinning, nya andrahandsmarknader och förbättrade möjligheter för privatpersoner att återvinna.

Med detta sagt vill jag avsluta med att yrka bifall till reservationerna 13 och 9.

Anf. 66 Emma Nohrén (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Avfall och kretslopp. Jag står givetvis bakom vår reservation, men för tids vinning avstår jag i dag från att yrka bifall.

Fru talman! Hemma för mig är Backa utanför Lysekil. Det är mest känt för sina hällristningar. På sommaren kommer turister och tittar på de 3 000 år gamla carvings som är gjorda. Men för tre fyra år sedan hände något annat som också var revolutionerande och som jag inte trodde skulle hända. Jag fick fastighetsnära insamling.

Det var två stora tunnor med fyra fack i varje plus två mindre fack. Det gör att jag kan sortera tio fraktioner hemma. Det är allt från papper och matavfall till batterier och glödlampor. För mig som bor på landet och måste ta bilen till återvinningsstationen var det en revolution.

Inga mer rullande glasflaskor i bilen när man har glömt att åka förbi återvinningsstationen på vägen till affären. Inga mer illaluktande kattmatsburkar. Inga mer tveksamheter vid diskbänken om man verkligen orkade skölja ut den sista grejen. Den kanske råkade hamna i brännbartpåsen i varje fall.

Det är så skönt. Jag har dessutom fått ett helt köksskåp till övers där jag tidigare hade mina återvinningslådor. Jag blev så glad när det hände att jag skrev ett Facebookinlägg om att det var det bästa som hänt i Backa sedan hällristningarna.

Det var kanske överord. Men vardagsnära lösningar är någonting som gör livet så mycket enklare. När man dessutom vet att man gör någonting som är både klimatsmart och miljörätt känns det extra bra.

I min hemkommun var det avfallsbolaget Rambo tillsammans med kommunen som själva gick i bräschen. Det kostar inget extra att ha fyrfackskärlen. Det kostar samma som om man har två sorteringskärl. Tyvärr är det inte så i andra kommuner.

Därför har regeringen nu efter samtal skickat ut en promemoria på remiss med ett antal förslag som förtydligar producentansvaret för förpackningar och returpapper. Förslaget innebär att insamling vid bostadsfastigheter - det som kallas för fastighetsnära insamling - ska vara regel.

Det är en lång process bakom detta med rundabordssamtal, och alla berörda aktörer har varit involverade. Samtalen har mynnat ut i att man efterfrågat ett förtydligande av producentansvaret med höjda krav. Det är vad den rödgröna regeringen nu levererar.

Så som det ser ut i dag innan remissrundan är klar vill regeringen att det ska bli enklare för hushållen att göra sig av med sina förpackningar och sina tidningar. Det betyder att mer avfall kommer att återanvändas och mindre avfall kommer att förbrännas.

Producentansvaret kommer att utvecklas. Det kommer att bli tydligt att det är producenterna - de som släpper ut förpackningar och tidningspapper på marknaden - som har det finansiella ansvaret att samla in detta.

Själva förslaget gör att det blir bättre service till medborgarna, men det är klart att det inte är någonting man gör över en natt. För att aktörerna ska få tid att anpassa sig hoppas vi att det ska vara fullt implementerat till 2025. Ett etappmål är att 60 procent av alla fastigheter ska ha det till 2021.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det finns också ställen där man inte kan ha detta. Det är till exempel gamla områden med smala gator eller tätbebyggda områden där man helt enkelt inte kommer fram med de bilar som krävs för att samla in det eller om man bor på en ö. Avfallet ska då hämtas så nära bostaden som möjligt.

Det kommer också att finnas producentansvar för sådant som händer ute, det vill säga insamling utomhus. Väldigt mycket av det avfall vi ser i dag, framför allt runt städerna, är till exempel take away-lådor.

På västkusten där jag bor ser vi att strandskräp är framför allt plastförpackningar och sådant från övriga Europa. Tittar man i Östersjön är det väldigt mycket från den moderna livsstilen. Det är take away-lådor, plastgafflar, kaffemuggar och så vidare. Därför kommer man att ha ett ordentligt producentansvar. Det ska kunna finnas förpackningsinsamling även utomhus där många rör sig, till exempel vid badplatser och i parker.

Det kommer också att finnas krav på förpackningsdesign. När producentansvaret infördes 1994 var tanken att man inte skulle släppa ut onödiga förpackningar samt göra smartare förpackningar som skulle vara lättare att samla in. Nu kommer detta att skärpas. Det kommer att bli tydliga krav på att man inte ska ha onödiga förpackningar.

Det är producenterna som står för förpackningarna och tidningspapperet som ska bekosta insamlingen, inte kommuner och bostadsrättsföreningar. Det är själva grunden i hela förslaget.

Många har varit uppe här i debatten och talat om den cirkulära ekonomin. Jag tror precis som Sara Karlsson att det kommer att bli allt viktigare. Nästa mandatperiods stora fråga kanske blir hur vi ska få ihop det ordentligt. Det vi måste sträva efter är att sluta cirklarna och se till att det inte finns något läckande såll någonstans. Vi behöver implementera avfallshierarkin fullt ut.

Vi ska minimera avfall genom förebyggande åtgärder, och om det inte går återbruka, och om det inte går materialåtervinna och om det inte går återvinna på något annat sätt, till exempel med energiåtervinning. Vi kan se att efter fyra år har den rödgröna regeringen tagit detta på stort allvar. Den har kommit med många strategier och många förslag. Den försöker att ställa om samhället till detta.

Vi har redan talat om strategin för hållbar konsumtion, nyindustrialiseringsstrategin och strategin för smart industri, politik för hållbart företagande och livsmedelsstrategin. Mycket sker i hemmen, men mycket sker också med det som släpps ut på marknaden.

Vi har hört att vi i Sverige är bra på att återvinna, men i andra länder är det inte likadant. Därför måste vi vara aktiva i den EU-politik som förs och i de förhandlingar som pågår om avfallspaketet. Det gäller till exempel cirkulär ekonomi och även den plaststrategi som håller på att tas fram.

Vi har i budgeten för 2018 tillfört pengar för mer strandstädning för att plocka upp skräp på framför allt Sveriges västkust. 80 procent av förpackningarna som spolas upp har ett annat ursprungsland än Sverige. Det är inte hållbart att det fortfarande läggs saker på deponi.

Vi har också avsatt mer pengar för att utveckla andra material än plast och också göra plast 2.0. Bara för någonting är gjort av en förnybar råvara kan det ibland framställas som en miljövänlig plastpåse. Men den har samma egenskaper som en fossil plastpåse. Vi måste ha en gemensam standard som gör att vi kan ha nedbrytbara plastpåsar, komposterbara plastpåsar eller något annat alternativ som fungerar men som går in i den cirkulära ekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Vi måste arbeta hårt för att gå från köp-och-släng. Det tycker jag att den rödgröna regeringen har gjort. Vårt fokus måste gå från köp-och-släng till återanvändning, återvinning och ett cirkulärt system. Det är vars och ens ansvar att sortera ut mjölkförpackningar och konservburkar hemmavid. Men då måste det vara lätt att göra rätt. Det måste vara en förpackning som går att återvinna. Det måste vara ett lätt val när man står vid diskbänken och funderar på om det är värt att skölja ur den att faktiskt göra det.

(Applåder)

Anf. 67 Gunilla Nordgren (M)

Fru talman! Emma Nohrén talade om förordningen om fastighetsnära insamling och hur det ser ut på landet där Emma bor. Jag bor också på landet och har också åtta eller tio fack. Det är nämligen ofta på landet som man klarar av det. De stora problemen finns här i närheten. Vi kan ta Gamla stan. Det är gamla fastigheter och trånga gator. Det kommer att behövas undantag. Har man tänkt sig något slags bestraffning av de fastighetsägare som inte kan? Det kan vara att utrymmen nere på bottenvåningen där grejerna ska vara är sådana att de helt enkelt inte får plats. Då ska man ha det så nära som möjligt - är det i närmaste park då? Hur ska det se ut i staden? Det är ofta i storstäderna som det blir problem, för där bor många människor och därför blir det mycket avfall där.

Min fråga är egentligen om man har tänkt på något slags straff för fastighetsägare där det inte går. Det är bra med fastighetsnära insamling, och man kan dessutom göra som man gör därhemma, det vill säga lägga in i anbudet att sopbilarna ska köra på biogas. Då har man förenat nytta med nöje. Men nu är problemet att man har för få anläggningar där man kan tillverka biogas av all mat som samlas in.

Jag kommer tillbaka till biogasen sedan.

Anf. 68 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack för frågan, Gunilla Nordgren! Den ger mig möjlighet att förtydliga en del.

Nej, det kommer inte att vara någon straffavgift så länge man har gjort det som är möjligt. Det finns ibland fysiska hinder för att man rent praktiskt ska komma fram, och då gäller så nära som möjligt.

Det här ligger också lite längre fram i tiden. Givetvis ska man börja där det är enkelt, men etappmålet är att 60 procent av fastigheterna ska ha det här till 2021, och sedan ska det vara fullt ut implementerat till 2025. På vissa ställen kanske man till och med måste bygga om, men då finns det skäl för det. Det går ju inte direkt att bygga om Gamla stan för att en sopbil ska komma fram. Det tror jag inte att någon skulle tycka. Där finns det säkert andra lösningar. Det är ju meningen att det ska bli enkelt och bra, inte att det ska krånglas till.

Eftersom Gunilla Nordgren kom tillbaka till biogasen vill jag säga att den rödgröna regeringen har sett problemen med detta, och det är också därför vi skjuter till 270 miljoner kronor till dem som producerar biogas. Vi har även sett till att det kan vara fler substrat - till exempel gödsel, som Gunilla Nordgren själv pratade om - liksom matavfall och sådant som har varit svårt att gå vidare med på grund av statsstöds- och EU-regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Nu tror vi dock att vi har en lösning på det, men för att få en långsiktig lösning och en strategi på plats som faktiskt fungerar och gör att de här företagen vågar satsa måste vi ha en utredning som kan pinpointa precis att det här är problemet, och så här kan vi lösa det. Men det här är den lösning vi har nu.

Anf. 69 Gunilla Nordgren (M)

Fru talman! Tack för svaret att det inte ska vara något straff! Men som Emma Nohrén var inne på går det inte att bygga om i Gamla stan. Problemet är att det ofta är inne i stora städer som det är svårt att bygga om, och det är där människor bor, om vi nu snackar om mängden avfall. Men det var ett bra svar att man alltså inte ska straffa fastighetsägarna. Då är vi där igen: Man ska försöka stimulera fram.

De 270 miljonerna räcker inte så väldigt långt. Det är inget fel på satsningen som sådan, men som vi var inne på i den förra debatten räcker det inte på sikt. Problemet är alltså att eftersom det nu är åtta fraktioner i många kommuner i min närhet och även andra så ökar matinsamlingen så kraftigt att Sysav, sopbolaget, har svårt att göra biogas av det. Anläggningen räcker inte, och den andra anläggningen med en investering på miljarder ligger i malpåse.

Vi har alltså en svår situation här, både på kort och på lång sikt. Det är bra med de 270 miljonerna, men som vi sa i den andra debatten måste den där utredningen komma igång bums. Ni kan inte bara säga att ni ska tillsätta en utredning, utan nu måste ni tillsätta den där utredningen så att vi så snart som möjligt kan komma framåt. Det här är ingen lätt materia; det gäller EU-regler och så vidare. Än en gång: Om Danmark klarar statsstödsreglerna, varför skulle inte Sverige göra det?

Anf. 70 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Problemen för biogasen är ingen ny företeelse, utan det är någonting som vi har kryssat oss förbi och försökt att komma fram till lösningar på. Men de 270 miljoner som vi lägger i den här vårbudgeten, tillsammans med den satsning som har varit på biogas och metangas i investeringsstöd, ger i alla fall 300 miljoner mer än vad jag vet att Alliansen har satsat i sin budget och vad ni gjorde under er tid vid makten. Vad jag vet kom det inte fram någon biogasstrategi då heller.

Låt oss nu hoppas att de här pengarna kan se till att hålla biogasproduktionen uppe i Sverige och att vi får en utredning som kan visa hur vi ska få långsiktiga spelregler så att vi kan rädda den svenska biogasen.

Anf. 71 Kristina Yngwe (C)

Fru talman! När jag i början av denna mandatperiod fick ansvar för avfallsfrågorna ska jag ärligen säga att jag inte var superentusiastisk. Men efter att ha jobbat med den här så kallade skitfrågan i ett par år måste jag säga att det är både är ett väldigt spännande och framför allt ett väldigt viktigt ämne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Ska Sverige och världen klara av att möta klimat- och miljöutmaningarna som vi har framför oss behövs grön tillväxt - en grön tillväxt där vi skapar förutsättningar för företag att kunna skapa nya hållbara affärsidéer, inte minst genom att vi slutar se avfall som skit och i stället ser det som den resurs det verkligen är.

Att fortsätta främja innovativa företag och hållbara trender ger inte bara miljövinster. Det finns även en stor potential för att skapa fler hållbara, gröna jobb. Detta kräver dock politiska beslut och långsiktiga regelverk som främjar en cirkulär ekonomi.

Fru talman! Ett område där det finns en otrolig potential att utveckla ett mer cirkulärt system är våra kläder och textilier. Varje år handlar vi över 12 kilo textilier per person. Vi slänger omkring 8 kilo var i soporna, medan 2,4 kilo återanvänds på något sätt. Av det som samlas in säljs ca 0,9 kilo via second hand, näthandel eller välgörenhet.

Globalt sett återvinns mindre än 1 procent av materialet till nya kläder. Genom att tillvarata textilierna som slängs i soporna skulle vi kunna skänka mer till välgörenhet, återanvända på annat sätt eller använda fibrerna i kläderna för att skapa nya plagg. Redan nu finns ett antal spännande företag som producerar kläder av återvunnet material eller som tillverkar kläder av material som påverkar miljön mindre än bomull och polyester.

Ett exempel är Swedish Stockings, som skapar nya strumpbyxor från trasiga och använda strumpbyxor. Eftersom nylon är en oljebaserad produkt från en väldigt koldioxidintensiv framställningsprocess sparar de både utsläpp av växthusgaser och energi.

Ett annat spännande initiativ är svenska Renewcell som återvinner cellulosabaserade textilfibrer, vilket minskar textilavfallet och samtidigt ser till att produktionen av hållbara textilier ökar.

Men för att vi ska kunna få ett fungerande kretslopp av textilråvara och ett mer hållbart mode behövs arbete för en giftfri vardag. För såväl konsumenter som avfallshanterare saknas i dag information om vilka kemikalier som finns i olika varor. Centerpartiet vill därför införa en innehållsförteckning för textilier för att skapa transparens, stärka konsumentskyddet och skapa medvetenhet om ett plaggs innehåll.

Vi vill också fortsätta att utveckla EU:s kemikaliepolitik så att farliga kemikalier fasas ut. Vi vet samtidigt att trots de lagar och regler som finns i EU förekommer farliga ämnen som är förbjudna eller för höga halter av ämnen som är begränsade. Det här sker inte minst via e-handeln som ökar lavinartat och där man som konsument står under ett annat regelverk om man direktimporterar från ett land utanför EU. Vi vill därför öka kontrollen av varor för att säkerställa att de produkter man får verkligen följer EU:s krav.

Kretsloppsarbetet handlar också om att underlätta för återanvändning och mer hållbara produkter. För hållbar design krävs att man tänker till redan i designstadiet. Vi behöver använda material och processer som är bättre för miljön, vi behöver säkerställa att kläderna inte innehåller eller avger farliga ämnen och vi behöver se till att kläderna är designade så att materialen lätt kan återvinnas, detta genom att utveckla regelverk på EU-nivå.

Genom att stärka konsumentskyddet kan vi också skapa incitament för företag att producera varor som håller längre och som konsumenter kan använda längre. Ju längre en vara håller, desto bättre är det för miljön. Vi vill därför utöka konsumenträtten för produkter så att företag ska bevisa ursprungliga fel i upp till ett år i stället för dagens sex månader. För att stödja återanvändning och vidareförsäljning av produkter som den enskilda inte längre behöver vill vi också att reklamationsrätten följer varan i stället för att stanna vid den ursprungliga köparen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

För ett hållbart mode krävs slutligen att vi säkerställer råvara till framtidens kläder och textilier. Det handlar om goda och långsiktiga spelregler för skogsnäringen så att tencel och andra material kan fortsätta ta plats i klädbutikerna.

Men framför allt handlar det om en fungerande insamling och återvinning. Senast i helgen uppmärksammade Sveriges Radio att allt fler butikskedjor samlar in textilier i butik. Fortfarande är dock regelverken väldigt oklara. Om en butik samlar in kläder som är hela och kan återanvändas är det inga problem. Men om butiken samlar in kläder som är smutsiga eller trasiga och bara kan materialåtervinnas räknas de som sopor, och då är det kommunens ansvar även om butikskedjan skulle ha egna kanaler för att materialåtervinna.

Vi i Centerpartiet anser att producentansvar för kläder, där den som sätter ut något på marknaden också ska ha ansvar för att samla in det, är den långsiktigt bästa lösningen för att stimulera innovation och företagande. Precis som utskottet ser vi gärna att producentansvaret utreds inom fler produktgrupper. Samtidigt tycker vi att det är viktigt med möjligheterna för secondhandverksamheter, och det är viktigt att hitta en modell för producentansvar där även dessa verksamheter får plats.

För att öka insamlingen av textilier, tillvarata resurser och spara energi vill Centerpartiet också se ett nationellt mål för insamling av textilier. Inom tio år bör 50 procent av insamlade textilier gå till återanvändning och 90 procent av den totalt insamlade mängden återanvändas eller återvinnas när återanvändning inte är möjlig. Syftet är att öka insamlingen av textilier, effektivisera resursutnyttjandet och även skapa fler arbetstillfällen i Sverige genom textilåtervinning, textilåteranvändning och innovation.

Sverige har varit en stor textilnation tidigare. Låt oss genom att stödja och skapa långsiktiga spelregler för den svenska hållbara textilindustrin se till att det blir så igen.

Fru talman! När vi stod i kammaren i fjol och debatterade ämnet hängde eventuella blocköverskridande samtal om avfallspolitiken som ett frågetecken i debatten. Sedan dess har samtal både inletts och avslutats, men tyvärr utan att vi har lyckats komma fram i frågorna.

Vi i Centerpartiet ser ett stort värde i en långsiktig samsyn i frågorna. Då skapas förutsättningar för investeringar, ny teknik och bättre service. Det är med det målet som vi har deltagit i samtal med regeringen. Det finns en stor efterfrågan från både företag och kommuner på tydliga och långsiktiga regler. Vi tycker att det är viktigt att bygga vidare på det som fungerar med ett sammanhållet producentansvar. Även om Sverige ligger i topp vad gäller återvinning finns mycket som behöver förbättras.

Det handlar om skärpta miljökrav på insamling och återvinning, som vi har talat om tidigare. Det handlar om ökad innovation i återvinningssektorn genom att öppna för fler aktörer att vara med. Ett stort ansvar vilar på enskilda, producenter, kommuner och myndigheter. Politiken måste tydliggöra långsiktiga mål och ansvar. Men utifrån detta är det viktigt att aktörerna samlas och kommer överens om detaljer, rutiner och samarbetsformer. På så sätt kan ett effektivt system byggas. Både insamling och återvinning av avfall behöver utvecklas för bättre service och miljönytta. Det är bra för miljö, hushåll och företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Jag står bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 10.

(Applåder)

Anf. 72 Jens Holm (V)

Fru talman! Var och en av oss producerar ett halvt ton hushållsavfall per år, det vill säga 500 kilo per svensk och år. Det är 50 procent mer än för bara 20 år sedan.

Den enorma produktionen av avfall är förstås ett gigantiskt resursslöseri när en stor del av avfallet inte återanvänds eller återvinns. Den leder också till helt onödigt stora utsläpp av växthusgaser. Precis som Sara Karlsson från Socialdemokraterna sa tidigare är det fråga om förlorade affärsmöjligheter för progressiva företag i mångmiljardklassen, som hade kunnat göra nytta av avfallet som nu går till spillo.

Vi måste ta ett helhetsgrepp på avfallspolitiken, och det finns mycket att göra. Ett problem som vi ser i den här debatten, och i många andra avfallsdebatter, är att man utgår från någon form av status quo, det vill säga att det är så här mycket avfall vi ska producera i framtiden.

Men vi borde självklart utgå från avfallshierarkin och tanken om att vi ska förebygga mängden avfall. Vi ska så långt som möjligt minimera användningen av papper, av förpackningar, av påsar och annat. Där finns mycket att göra.

En viktig del i detta är att vi behöver en tydligare standardisering av förpackningar och material överlag. Med gemensamma standarder kommer det också att vara lättare att återanvända och återvinna förpackningar. Det är självklart svårt att återvinna flaskor om det finns 100 olika flasksorter på marknaden. Det var därför som i det gamla systemet i Sverige alla dryckesflaskor, öl och läskedryck ingick i ett retursystem. Vi behöver tänka likartat i dag. Det är det som är det moderna sättet att tänka.

Vi behöver också ställa högre krav på producenterna av olika former av prylar. Jag tänker inte minst på tekniska saker på marknaden.

Låt oss titta på en modern mobiltelefon. Den är inte designad för att man ska kunna plocka ut en del som kanske har gått sönder och ersätta den med en annan. Det vanligaste problemet med en så kallad smart telefon är att batteriet blir dåligt efter ungefär ett och ett halvt år. Om jag själv skruvar isär mobilen, plockar ur batteriet och sätter in ett nytt batteri, då har jag gjort en yttre åverkan på telefonen, hävdar tillverkaren. Då gäller ingen garanti längre på telefonen. De är designade för att vi ska byta ut dem efter ungefär ett och ett halvt år, trots att resten av funktionerna i telefonen skulle fortsätta att fungera i många år till.

Här behöver politiken ta ett mycket större ansvar. Vi måste vara mycket tuffare mot industrin och ställa krav på utbytbara delar och att man ska kunna reparera och rekonditionera allt det som finns på marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Låt mig säga något apropå det tidigare inlägget från Centerpartiet om tankar om förlängd garantitid och överlag starkare konsumenträtt. Det är helt rätt. Det är också ett sätt att pressa tillverkarna att ta fram saker som fungerar och håller, som inte går sönder så fort garantitiden har gått ut.

Vidare angående det tidigare anförandet från Centerpartiet tycker jag också att det finns en stor poäng med att göra något åt det stora slöseriet med kläder och textilier. Mer än åtta kilo textilier per person och år slängs i Sverige. Vi i Vänsterpartiet tycker att en väg att gå skulle vara att man använder den EU-lagstiftning som finns i dag, det så kallade ekodesigndirektivet. Det används i dag för teknikprodukter och elprodukter. Vi skulle kunna använda ekodesigndirektivet för att också ställa högre krav på textilproducenterna, så att man inte ska behöva slänga något bara för att en liten del har gått sönder. Det handlar om att exempelvis ställa krav på att kläderna ska hålla längre. Detta är åtgärder som behöver vidtas för att det helt enkelt ska komma ut en mindre mängd skräp på marknaden, men vi kommer förstås att fortsätta att producera avfall i framtiden.

Vi i Vänsterpartiet tycker att dagens pantsystem har varit ett effektivt sätt att samla in förpackningar och sedan återanvända eller återvinna dem. Insamlings- och återvinningsgraden på burkar och petflaskor ligger på 80-85 procent. Det är bra, men det kan bli bättre. Därför borde fler förpackningar omfattas av pantsystemet. Vi tror också att en höjd pant på vissa förpackningar skulle ge tillbaka ännu mer via pantsystemet.

Vi har med intresse tittat på det förslag som finns i Storbritannien. Det är bara ett konkret förslag av många förslag som diskuteras nu runt om i världen. I Storbritannien förbereder man i dag en avgift på engångsmuggar som främst används på kafeterior och liknande. Om en avgift, en pant, på 25 pence läggs på muggen, som jag tror förslaget är i Storbritannien, kan kunden få tillbaka dessa 25 pence, alltså ungefär 3 kronor, när denna lämnar tillbaka muggen, och sedan återvinns muggarna i systemet.

Fru talman! Jag skulle också vilja kommentera det som har anförts här om insamlingsansvaret för hushållsavfallet och för de förpackningar och tidningar som behöver samlas in från hushållen.

Vi hörde tidigare Sara Karlsson från Socialdemokraterna, Emma Nohrén från Miljöpartiet och även Kristina Yngwe från Centerpartiet tala varmt om de förordningsändringar som nu föreslås av regeringen. Man har framfört att syftet är att öka den hushållsnära insamlingen av tidningar, papper och förpackningar. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är en bra grundambition. Men jag är lite orolig för om det verkligen kommer att bli så i praktiken.

Att vi ska samla in där människor bor är det absolut mest rationella och effektiva; det är inte tu tal om det. Men varför vill Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet inte låta kommunerna ha det fulla ansvaret för insamlingen av förpackningar och tidningar? Kommunerna samlar ju in resten av hushållsavfallet. De är experter på att samla in vårt avfall. Precis som till exempel Emma Nohrén anförde här tidigare ser vi också att när kommunen får det ansvaret, ja, då blir det så mycket effektivare.

Nu säger ni att med de här reformerna kan det bli på just det sättet. Men det är ju endast i de fall då kommunerna sluter avtal med förpackningsindustrin. Vad händer i de fall då producenterna inte vill sluta ett sådant avtal med kommunerna? Vi ser ju att det tyvärr finns rätt många olyckliga låsningar mellan kommuner och producentorganisationer runt om i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Ni går fram med en förordningsförändring. Ett argument skulle kunna vara att ni behöver göra en bred överenskommelse, men de här frågorna har alltid hanterats i förordningar. Den tidigare borgerliga regeringen gjorde också en förordningsförändring. Regeringen äger alltså den här frågan. Ni skulle ha kunnat återkommunalisera ansvaret för insamlingen av förpackningar och tidningar. Jag är besviken på att ni inte har gjort det.

Fru talman! Jag står förstås bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men jag vill yrka bifall särskilt till reservation 17. Den handlar om att vi behöver en svensk plaststrategi med ambitionen att minska användningen av plast och i synnerhet minska miljö och klimatpåverkan från plast.

Man blir lite lätt förskräckt när man läser EU:s plaststrategi, där man ser att plastanvändningen i världen har mer än tjugofaldigats sedan 1960. Mer än tjugofaldigats! Det är otroligt mycket plast som används i dag, och väldigt mycket av den plasten hamnar i våra hav eller i naturen eller dumpas i utvecklingsländer.

Här borde vi i Sverige ha en mycket mer proaktiv hållning. Vi borde kunna vara mycket effektivare när det gäller att minimera användningen av plast och standardisera, återanvända och återvinna den som finns på marknaden. Därför är en svensk plaststrategi en bra idé.

Anf. 73 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack, Jens Holm! Jag blev ju nämnd här, så jag kunde inte låta bli att trycka på knappen.

Jens Holm säger att det är ett felaktigt beslut att göra så här. Men det vi gör är ju att fastslå att producenterna har ett producentansvar, att det är de som ska stå för kostnaderna och att insamlingen ska vara fastighetsnära. Hur man sedan upphandlar det, om det är med kommunen eller andra entreprenörer, får man se. Men det är fortfarande producenterna som ska stå för kostnaden. Det är det hela förslaget går ut på - att man fastslår det. Jag förstår inte riktigt vad du har för invändningar mot det, Jens Holm.

Anf. 74 Jens Holm (V)

Fru talman! Om Emma Nohrén hade lyssnat noga hade hon hört att jag ställde frågan hur ni ska göra i de fall då en kommun inte lyckas sluta avtal med producentorganisationer.

Så som ni har lagt fram detta förslag förutsätter det att man har avtal med förpackningsindustrin. Det är lite det som är problemet runt om i landet redan i dag. Man kan redan i dag sluta sådana avtal. I din kommun, Emma Nohrén, har man uppenbarligen lyckats göra det. Men vem vet hur länge det avtalet löper, vilka villkoren är och så vidare.

Därför skulle jag vilja bolla tillbaka frågan till Emma Nohrén. När kommunerna nu har ansvaret för all annan insamling av hushållsavfall, varför inte låta det vara så som det var tidigare och som jag trodde att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet egentligen anser att det ska vara - att kommunerna ska ha det fulla ansvaret för insamling även av tidningar och förpackningar? Det har föreslagits av, tror jag, två statliga utredningar som har tittat noga på den här frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Att producenterna ska ha det ekonomiska ansvaret är vi helt överens om. Men det kan man utforma genom till exempel en avgift för producenterna, där man har räknat på de summorna. Varför vill ni inte ge kommunerna, som är experter på insamling, det fulla ansvaret?

Anf. 75 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Ja, kommunerna är experter på insamling, och det är de som har ansvaret i dag. Men det här förslaget har ju inte kommit out of the blue. Det har kommit efter långa rundabordssamtal och samtal med berörda aktörer om hur man ska lägga upp detta för att få genomslag för ett sådant här förslag, där man också har vridit och vänt på de olika argumenten. Vi har sett att genom att förtydliga producentansvaret och tydligt visa att de har det ekonomiska ansvaret och vilken servicegrad man ska förvänta sig som invånare har vi också gett underlag och förutsättningar för att sluta entreprenörsavtal med till exempel kommuner. Sedan kan man upphandla åt andra också om man skulle vilja, men jag tror att det kommer att vara ganska självklart att det är kommunerna man vänder sig till.

När vi har en nivå för hur det ska vara, att det ska vara fastighetsnära insamling, då får vi också ett kostnadsläge som fungerar. Det är den varianten som man kan se att både branschen och kommunerna och övriga inblandade aktörer tycker är det som fungerar. Framför allt är det ju det här som gör att det blir lätt och enkelt för medborgarna att göra sorteringen.

Anf. 76 Jens Holm (V)

Fru talman! Det som regeringen går fram med är tyvärr en halvmesyr. Jag har själv suttit och förhandlat med regeringens företrädare i de här frågorna. Vi har hela tiden framfört att en återkommunalisering, så att vi vet att det är kommunerna som har rätten att samla in även tidningar och förpackningar, hade varit att föredra. Det har föreslagits av två statliga utredningar, och det är det som våra kommunpolitiker vill i SKL och andra sammanhang.

Nu får vi ett väldigt komplicerat system som förutsätter att man sluter avtal, uppnår olika insamlingsnivåer och så vidare. Det kan fungera bra på vissa platser; det tror jag. Det kommer att fungera sämre på andra platser. En återkommunalisering hade varit det enda raka och det absolut mest effektiva i sammanhanget.

Anf. 77 Nina Lundström (L)

Fru talman! Jag står bakom alla förslag där Liberalerna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 18.

Fru talman! Avfallshantering är en viktig fråga som också påverkar en hållbar utveckling. Mängden avfall borde ju på sikt minska. Att sortera avfall ger möjlighet att återvinna material. Att sortera avfallet sätter också press på producenter. Vill vi konsumenter släpa hem onödiga förpackningar och sedan hantera dem hemmavid?

En välfungerande avfallshantering gör det också möjligt att samla in material och kemikalier som bör hanteras professionellt. Avfallshanteringen gör det möjligt att samla in matavfall, som sedan kan bli till ny energi. Vi kan också se hur den yttre miljön påverkas när hanteringen på något sätt brister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det är viktigt att på sikt minska deponier och avfallsmängder, i Sverige men också inom hela EU. Sverige bör av denna anledning verka för att det fortsatta arbetet med EU-kommissionens åtgärdspaket bidrar till att minska avfallsmängderna och deponierna.

Producentansvaret är en fråga som har berörts i debatten. Syftet är att producenterna ska ha det ekonomiska ansvaret för sina produkter under hela livscykeln. Producentansvaret innebär att producenterna ansvarar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter. Genom att lägga ansvar på producenterna skapas incitament att tänka igenom hela kedjan så att produkterna blir mer resurssnåla och lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Ett utökat producentansvar kan bidra till att minska producenternas användning av farliga kemikalier, liksom konsumenternas exponering för sådana ämnen.

I Sverige finns lagstiftning om producentansvar för åtta produktgrupper: batterier, bilar, däck, elutrustning, förpackningar, returpapper, läkemedel och radioaktiva produkter. Det finns också frivilliga åtaganden som liknar producentansvaret. Räcker detta? Nej. Det finns all anledning att utreda hur fler produkter kan omfattas av ett producentansvar. I betänkandet anges bland annat möbler och byggmaterial.

En utökning av producentansvaret för ytterligare produktgrupper utreddes senast 2001. Då konstaterades att materialåtervinning och minskad användning av kemikalier inom bland annat byggsektorn och möbelbranschen skulle kunna uppnås genom frivilliga åtaganden och att tiden ännu inte var mogen för att lagstadga producentansvaret för just dessa fraktioner. Samtidigt framhöll utredaren många skäl som talar för ett sådant införande, bland annat den stora mängd material och varor som årligen produceras samt önskan om bättre kontroll över de kemikalier som produkter kan innehålla.

Kunskapen om hur till exempel kemiska ämnen i byggprodukter kan påverka människans hälsa har ökat sedan 2001. Både kunskapsläget och det rättsliga sammanhanget är med andra ord mycket annorlunda i dag jämfört med när frågan utreddes förra gången. Därför bör det lagstadgade producentansvaret utredas på nytt, och det finns därför ett tillkännagivande. Jag noterar att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har reserverat sig mot detta.

Det anförs också att det finns andra sätt och andra möjligheter att klara producentansvaret. Jag tänker ibland på en helt annan debatt som visar att det, även om det finns andra lagrum, inte är helt okomplicerat. Just den frågeställning som jag tänker ta upp berörs inte här, men jag vill påminna om debatten om återvinning och nedmontering av vindkraftverk. Där finns också andra möjligheter att vidta åtgärder, men det har varit väldigt komplicerat. Möjligheten att utreda och se över producentansvaret är alltså väldigt viktig.

Fru talman! Nedskräpning är en stor fråga för många medborgare. Vi som har varit aktiva på lokal nivå kan konstatera att det är en mycket vanlig fråga, där medborgarna har synpunkter.

I Sverige slängs varje år över 1 miljard cigarettfimpar på våra gator och torg. I den kommun där vi nu befinner oss, där riksdagen finns, finns en stadsdel som har 13 miljoner fimpar årligen. I min kommun handlar det om stora mängder, och renhållningen kostar totalt ungefär 15 miljoner kronor per år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Skräpmätningar visar att fimpar står för runt 60 procent av allt skräp i vår yttre miljö. Förutom att fimpar förfular vår miljö innehåller de också giftiga ämnen som nickel, kadmium och plast, som gör att de bryts ned väldigt långsamt. Därför har också många länder vidtagit åtgärder för att komma åt detta. Fimparna stannar kvar länge i miljön om inte någon plockar upp dem, och det innebär stora omkostnader för kommunerna. Många har egna erfarenheter av hur detta ser ut.

Lagstiftningen om nedskräpning bör skärpas så att även tobaksprodukter omfattas av nedskräpningsböterna, men regeringspartierna tycker att detta är en fråga som är av ringa art. Det anser inte vi i Liberalerna.

Fru talman! Haven håller på att förvandlas till stora soptippar. Det marina skräpet vållar stor skada på fåglar, fiskar och däggdjur. Plast bryts ned till mikroplast som tar sig in i näringskedjan, vilket är skadligt för människor, djur och natur. Mikroplast står för långtgående miljöhot. Den plast som ligger på stränderna faller sönder och blir till sekundär mikroplast.

Även konstgräsplaner är i dag en väsentlig källa till mikroplaster - en av de största med tanke på att bildäck är en stor fråga i sammanhanget. Liberalerna har i sin reservation nr 18 påpekat hur viktigt det är att vidta åtgärder och förebyggande åtgärder för att begränsa spridningen av plast från bland annat konstgräsplaner. Mikroplast kommer in i våra ekosystem med hälsoeffekter på både människor och djur.

Vidare anser vi i Liberalerna att den svenska havskusten återkommande bör städas från skräp som plast, så att våra stränder blir renare.

Fru talman! Nedskräpning kostar, både i form av tråkig utemiljö och för att det går åt mycket skattepengar för att städa upp allt skräp. Alla borde fundera på vad det kostar att städa upp och vad det kostar att slänga skräp och fimpar i vår utemiljö. Att städa kommunernas gator och torg kostar ansenliga belopp varje år - pengar som skulle kunna användas till något annat och mycket bättre.

Fru talman! Återvinningen av material och avfall måste ständigt förbättras. Produktens design spelar en viktig roll för att främja att den återanvänds eller återvinns. Livslängd och hållbarhet är centralt.

Det kan handla om att samutnyttja, som exempelvis i bilpooler, eller hyra, vilket också ger producenter incitament att ta fram hållbara produkter med längre livslängd. Avfallets värde måste tas till vara genom ökad återanvändning och materialåtervinning. Det handlar om att stoppa slöseriet med jordens resurser genom hållbar konsumtion och smarta affärslösningar som gynnar miljö och klimat.

(Applåder)

Anf. 78 Sara Karlsson (S)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag studsade lite på något som Nina Lundström sa gällande frågan om nedskräpning med fimpar och tobaksprodukter, som vi skulle tycka är en ringa fråga. Jag tycker inte att det är riktigt hederligt att säga att det är det vi påstår.

Däremot konstaterar vi, vilket även tidigare riksdagsmajoriteter har gjort, att det är att betrakta som ett ringa brott. Brottet är ju att kasta den enskilda fimpen. Man har då inte ansett det proportionerligt att använda straffrätten mot människor för det ringa brottet. Det är inte samma sak som att säga att den totala nedskräpningen är en ringa fråga; jag vill bara reda ut det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

I sammanhanget kan man också fråga sig om det, när vi ser att vi har en ansträngd situation på de rättsvårdande myndigheterna, vilket jag tror att alla här är överens om, är rätt läge att lägga denna typ av uppgifter på dessa myndigheter.

När jag ändå står här vore en annan sak intressant att ta upp. Nina Lundström använde en stor del av sitt anförande till att tala om producentansvaret och om hur det är en självklarhet att producenterna ska ta det ekonomiska ansvaret för sina förpackningar. Förra året var det inte Nina Lundström utan hennes partikamrat Lars Tysklind som tog debatten. Då diskuterade vi behovet av en höjd servicenivå i insamlingen av förpackningarna.

Nu finns det sådana förslag på bordet, som tydliggör det ekonomiska ansvaret och höjer servicenivån. Det vore intressant att höra Nina Lundströms syn på regeringens förslag.

Anf. 79 Nina Lundström (L)

Fru talman! Det är viktigt att också diskutera hur det ser ut i vår utemiljö. Jag tror att säkert också Sara Karlsson möter mycket synpunkter från våra medborgare och från invånare i olika kommuner. Jag, som en gång i tiden var ansvarig för de yttre underhållsåtgärderna i en kommun, förfasas över vad det årligen kostar att plocka upp, ofta efter vuxna människor. Man får lägga ned väldigt mycket skattepengar på att städa upp i den yttre miljön.

Det finns anledning att fundera över det personliga ansvaret och vilka metoder som finns. Vi har ju nu möjlighet att utfärda böter för nedskräpning generellt sett. När man ser siffrorna i de mätningar som görs - i de siffror som jag har fått mig till handa kan man se att 60 procent handlar om fimpar i den yttre miljön - får man anledning att fundera över hur vi använder våra resurser på bästa sätt.

Men detta är en fråga som inte bara handlar om Sverige. Jag noterar att det finns länder ute i världen som jobbar mycket effektivare med frågorna där det är samma typ av problematik. Det handlar ju inte bara om att det är nedskräpning utan också om vad fimparna innehåller. De innehåller kadmium och mycket annat som hamnar ute i naturen.

Det är viktigt att fundera över vilka ytterligare verktyg vi har för att komma åt de problem som finns. Sedan håller jag med Sara Karlsson om att vi har ett polisväsen som också kräver andra typer av insatser. Polisen är hårt belastad. Men vi har öppnat för att detta är en viktig fråga att se över.

Där är jag lite nyfiken på att få höra från Sara Karlsson, som representerar regeringspartierna, vad ni tänker göra. Kommer ni att vidta några åtgärder för att komma åt den här typen av problematik? Vilka åtgärder är det i så fall, om nu inte dessa åtgärder är rimliga? Jag tror att det är viktigt att lyssna in medborgarnas synpunkter och försöka vidta åtgärder, men jag skulle gärna vilja ha ett svar om detta från Sara Karlsson.

Anf. 80 Sara Karlsson (S)

Fru talman! Som jag sa tidigare delar jag och mitt parti bilden av att vi har stora problem med nedskräpning. Givetvis får också vi ta emot synpunkter från allmänheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Som jag sa i mitt anförande och som också Nina Lundström sa i sin replik: Det handlar om vuxna människor som ju i största möjliga mån borde undvika att skräpa ned. Fimpar är en typiskt onödig sak att kasta.

Sedan är frågan om man ska använda straffrätten för att komma åt detta problem. Som Nina Lundström säkert vet pågår en utvärdering av möjligheten att använda botinstrumentet för att komma åt nedskräpning. Den utvärderingen tycker jag att man ska invänta. Sedan utesluter jag inte att man kan gå vidare med det verktyget även på andra områden, till exempel när det gäller fimpar. Men man bör noga fundera över proportionaliteten eftersom det rör ringa brott. Man bör också noga överväga om man verkligen ska lägga på ansträngda rättsvårdande myndigheter ytterligare uppgifter.

Jag fick aldrig något svar om Nina Lundströms syn på de förslag som regeringen har lagt fram för att stärka producentansvaret, tydliggöra det ekonomiska ansvaret och höja servicenivån. Det vore intressant att få det.

Anf. 81 Nina Lundström (L)

Fru talman! I mitt anförande uppehöll jag mig ganska länge vid producentansvaret. Det handlar också om hur man kan utvidga det och få in fler olika produktområden. Detta tycker jag är den första fråga som man måste ta sig an här: På vilket sätt ska producentansvaret utövas i bred mening?

Sedan finns det mycket annat som också måste göras. Det ska vara enkelt att göra rätt. Det ska vara möjligt för konsumenter och medborgare att bidra i processen och att vi vet vem som är ansvarig för det som finns ute på marknaden. Där delar jag uppfattningen att vi måste göra mer.

Det är dock intressant att notera att det är Sara Karlsson, regeringspartierna och Vänsterpartiet som invänder mot det som föreslås i betänkandet när det gäller producentansvaret. Jag skulle vilja höra varför. Varför vill ni inte utvidga så att det blir fler produkter som omfattas av ett tydligt producentansvar?

Anf. 82 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Kristdemokraternas miljöpolitik grundar sig på förvaltarskapsprincipen. Människan har ett ansvar för att aktivt förvalta de ändliga resurserna och naturvärdena och inte förbruka eller förstöra dem. Vi som lever nu ska överlämna en jord som nästa generation kan ha som sitt hem. Det är en viktig princip att tänka på.

Politiken ska därför utformas så att det ska vara lätt att göra rätt - det har vi hört flera säga här i dag - för det offentliga, våra företag, civilsamhället och enskilda. Vi måste göra det möjligt att styra i riktning mot ett solidariskt och resursbevarande samhälle och mot ett gott förvaltarskap och en hållbar utveckling.

Kristdemokraterna har länge drivit på för en grön skatteväxling. Jag var i går på Klimattimmen hos Fores. Där noterade man att vi var först med att prata om detta med skatteväxling för jobb och miljö. Ja, vi var först, och vi fortsätter också att driva på i den frågan. Generellt vill vi sänka skatten på arbete och pensioner och höja skatten på miljöförstörande verksamhet.

Slitoch-släng-epoken är definitivt över. Vårt samhälle måste ställas om från linjär produktion till cirkulära produktionsflöden. Denna samhällsutveckling har redan påbörjats, men nu behövs en bättre samordning mellan olika politikområden. Administrativa och skattemässiga hinder som riskerar att hämma utvecklingen måste snabbt röjas undan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Att förebygga och minska mängden avfall är det viktiga. Samtidigt måste vi öka återanvändningen och återvinningen av produkter och material. Detta är något som enskilda, privata och offentliga aktörer behöver ta ett större ansvar för.

Fru talman! Vi förväntar oss i vårt land att medborgarna ska källsortera. Man har börjat införa fastighetsnära insamling, vilket är jättebra, och det finns också smarta fyrfackslösningar som vi har hört berättas om i dag. Detta är vad vi väntar oss ska ske. Det fungerar bra där det sköts fastighetsnära.

Samtidigt är det dock många kommuner som förbränner osorterade sopor i sina värmeverk. Man till och med importerar och förbränner osorterade sopor från andra länder. För mig är detta rent pedagogiskt nästan omöjligt att försvara och förklara. Med ena handen gör man en sak, och med den andra gör man en annan. Jag förstår varför man gör det, men det är svårt att få ihop detta när vi nu vill källsortera.

Därför har Kristdemokraterna föreslagit en skatt på förbränning av osorterade sopor som är utformad så att den leder till ökad materialåtervinning och minskade utsläpp av miljöfarliga ämnen. Denna skatt bör omfatta allt osorterat avfall som förbränns i Sverige, vare sig det är inhemskt eller importerat och vare sig det går till värme- eller elproduktion. Utgångspunkten ska vara att osorterat material, till exempel osorterat hushållsavfall, beskattas högt, och att rena fraktioner av till exempel restprodukter från skogen inte ska träffas av skatten.

Utifrån principen att det är förorenaren som betalar har vi i Sverige infört ett producentansvar för en rad produkter, bland annat förpackningar av olika material, tidningar, elskrot och batterier.

Logiken är den att när producenten har ett ansvar att ta hand om en produkt efter det att den använts finns det också ett incitament att designa produkten på ett hållbart sätt, så att den är lätt att återanvända, återvinna eller i sista hand destruera.

Fru talman! Vi skriver i en gemensam alliansreservation om betydelsen av att ytterligare stärka hållbarhetsarbetet och samtidigt stärka konkurrenskraften. Då är det viktigt att resurseffektiviteten ökar och att det cirkulära systemet sluts.

Sverige ska av denna anledning verka för att det fortsatta arbetet med EU-kommissionens åtgärdspaket för en cirkulär ekonomi bidrar till att minska avfallsmängderna och deponierna i hela EU.

Vi påpekar också att nationella mål och riktlinjer inte får vara för stelbenta utan ska kunna anpassas till medlemsländernas olika förutsättningar. Resurssnålhet och energieffektivitet bör stå i centrum under omställningen till en cirkulär ekonomi.

Vi är eniga med regeringen om att såväl miljöresultat som servicenivå behöver bli bättre. Därför vill Alliansen utveckla och förstärka befintliga sammanhållna producentansvar och ta fram höjda miljömål för återvinning.

I Sverige konsumeras ca 15 kilo textilier per person och år. Av dessa går endast 3 kilo till återanvändning. Enligt en analys från forskningsinstitutet IVL är Sverige bland de sämsta i Europa på att samla in textilier. Så kan vi inte fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Kristdemokraterna har lyft frågan om att införa en råvaruskatt på icke återvunna textilier. Det skulle innebära åtskilliga intäkter, och det skulle samtidigt innebära styrande effekter.

Ansvaret för omhändertagandet av textilier som inte ska återanvändas ligger i dag på kommunerna, eftersom det betraktas som hushållsavfall. Samtidigt är intresset för att ta hand om gamla textilier stort. För att man ska stimulera till ökad återvinning och produktionsutveckling bör det sättas upp nationella mål för insamling och återanvändning av textilier.

Vi vill införa skärpta miljömål och skärpta krav på insamlingssystem med ökad tillgänglighet och likvärdig service i hela landet. Vi vill också höja målen för insamling och återvinning. Samtidigt måste kommunernas inflytande öka när det gäller utformningen av insamlingssystemen. Vi menar att det är kommuner, företag och fastighetsägare som bäst kan avgöra vad som fungerar lokalt för att man ska nå de högre målen. Branschen, kommuner och fastighetsägare har länge efterlyst långsiktiga spelregler och tydliga mål för att kunna utveckla insamling och återvinning. Politiken måste svara upp mot dessa förväntningar.

Fru talman! Runt om i landet finns secondhandbutiker som ofta drivs av ideella organisationer eller av sociala företag. Dessa har en viktig roll att spela i den cirkulära ekonomin genom att möjliggöra återbruk av produkter. Det är angeläget att de kan få finnas kvar, att de kan utvecklas och att de har sin viktiga roll att spela.

Även om många redan i dag lämnar in sina begagnade kläder, möbler, husgeråd och annat slängs fortfarande mycket som skulle kunna återanvändas. Ännu fler varor skulle kunna återanvändas om mer skulle göras för att underlätta återbrukskedjan.

Vi kristdemokrater har också föreslagit en utredning om lämplig utformning av ett producentansvar för läkemedels negativa miljöeffekter. Läkemedel och rester av läkemedel i våra avloppsvatten gör att extra rening krävs vid reningsverken, och många gånger räcker det inte för att helt reducera miljögifterna. Det är rimligt att läkemedelsbranschen, likt andra branscher med miljöfarliga ämnen, tar ett producentansvar och täcker miljökostnaden för att gifter läcker ut via avloppsnätet eller i dagvattnet från produktionen.

Fru talman! Självfallet ställer jag mig bakom samtliga Kristdemokraternas reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall enbart till reservation nr 13.

(Applåder)

Anf. 83 Jens Holm (V)

Fru talman! Lars-Axel Nordell sa mycket som jag kan hålla med om. Men jag har två frågor där jag inte är riktigt säker på var jag har Kristdemokraterna.

Jag kan gå in i en butik och köpa en läsk. Då är den belagd med pant. Sedan kan jag gå tillbaka med flaskan och få pant för den. I samma butik kan jag köpa en likartad plastflaska som innehåller juice. På den är det oftast ingen pant. Jag tycker att det vore rimligt att fler förpackningar och flaskor skulle omfattas av pantsystemet. Då skulle vi också veta att fler skulle återvinnas. Vad anser Kristdemokraterna om att utvidga pantsystemet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det andra gäller vem som ska ha ansvaret för förpackningar och tidningar. Så som det ser ut i dag är det inte bra. Det kan vem som helst se som går förbi de gröna insamlingsiglorna i stan. Man förskräcks rätt ofta. Det ser ibland ut som att det är ett större sopberg utanför än inuti.

I dag har producenterna ansvar för att ta hand om kartonger, tidningar och förpackningar. Vi människor får knata runt halva stan med våra tidningar, påsar och kartonger för att komma till redan överfulla insamlingsstationer.

Då tycker jag att Lars-Axel Nordell sa något intressant. Du sa så här: Kommuner och företag är bäst lämpade för att lokalt bestämma över sina lösningar. Då undrar jag: Vore det inte en bra idé ifall vi såg till att kommunerna fick det fulla ansvaret för insamling av förpackningar och tidningar, så att de kan bestämma hur detta ska samlas in? De samlar in det andra hushållsavfallet. Det är väl logiskt att de också tar med sig tidningarna och förpackningarna på en gång?

Anf. 84 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Ja, Jens, jag är precis som du en person som gillar detta med pantsystem. Det har jag gjort sedan jag var barn. Min farfarsfar startade ett bryggeri. Där införde man pantsystem väldigt tidigt, och det har fungerat väldigt bra. Jag kan mycket väl tänka mig att det utvidgas i den mån det fungerar med olika innehåll, naturligtvis. Det finns tydligen innehåll som inte skulle fungera för återvinning, men det är en teknisk fråga. Jag är för detta - absolut. Där är vi överens.

Ska kommunerna ta ansvar för allting? Här skiljer ni er från övriga här i lokalen. Vi har Socialdemokraterna, som är funktionssocialister. Ni vill gå längre - det förstår jag. Ni tycker: Låt dem ta hand om allting! Där är vi inte överens. Vi tycker att det fungerar bra på så sätt att det finns en marknad för detta. Förpacknings- och tidningsinsamlingarna har ett ansvar, men det bör tydliggöras.

Jag råkade nyss visa dig en bild på hur det kan se ut utanför de gröna containrarna. Det ser förfärligt ut runt om i Sverige. Där måste det göras någonting. Det är lite olika i fråga om vad man anser sig ha ansvar för. Men kommunerna kan naturligtvis inte undandra sig sitt ansvar för att få detta att fungera på ett bra sätt. Jag tycker då att det är fel att förbjuda detta för kommuner där det i dag fungerar och där man har bra insamlingssystem för förpackningar och tidningar. De ska inte förbjudas att driva det vidare, vilket finns med i regeringens förslag.

Anf. 85 Jens Holm (V)

Fru talman! Som bekant står inte vi heller bakom regeringens förslag, som jag beskrev som en halvmesyr. Men det är någonting som inte riktigt hänger ihop i Kristdemokraternas resonemang, tycker jag.

Ifall kommunerna har ansvaret för den resterande delen av hushållsavfallet, varför ska de inte ha ansvaret även för tidningar och förpackningar? Den frågan har utretts två gånger i statliga utredningar. Båda gångerna har man föreslagit en återkommunalisering, alltså att kommunerna ska få ansvaret för insamlingen. Men det går också att lösa så att producenterna har det ekonomiska ansvaret. Att förorenaren ska betala ska självklart gälla.

Jag tror, Lars-Axel Nordell, att dina lokalpolitiker, var i Närke de nu sitter någonstans, tycker att det är en ganska bra idé att kommunerna ska ha ansvaret för insamling även av förpackningar och tidningar. Det är i alla fall så man resonerar från SKL:s håll, som organiserar våra kommunpolitiker.

Jag tycker att det är den enda rationella lösningen. Om Kristdemokraterna har ett bättre förslag på hur vi ska få bort sopberget utanför de gröna insamlingsboxarna, berätta det då här och nu! Vi vill höra.

Anf. 86 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Producentansvaret är viktigt, och det vill vi behålla. Hur det utformas kan man diskutera, precis som du säger, men det ska finnas ett producentansvar. Att man själv har ansvaret att ta hand om produkten är, som jag sa i mitt inlägg, ett viktigt incitament att utforma eller designa produkten på ett sådant sätt. Det är en finess i detta. Det finns en sådan lösning. Därför vill vi inte återkommunalisera detta, som du föreslår.

Däremot menar vi att det måste finnas rimliga möjligheter för kommunerna att vara med och påverka hur detta utformas och att få bort de sopberg som i dag finns runt dessa containrar så att man ibland knappt kommer fram för att slänga det som man ska återvinna.

Just denna del måste man göra någonting åt. Vissa medborgare förstår inte att det inte går att slänga vad som helst där - det måste tydliggöras. Kommunen är ju intresserad av att det ska vara fint och snyggt i alla delar av kommunen men känner inget ansvar för det, och det måste man komma åt.

Avfall och kretslopp

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)