Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Herr talman! I dag debatterar vi som bekant ratificeringen av det omdiskuterade EU-Kuba-avtalet. Det sker i en tid då vi firar 30-årsdagen av Berlinmurens fall och Europarådets 70-åriga samarbete för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling.

Herr talman! Det blir därför en aning märkligt att samtidigt stå här med vetskapen att en riksdagsmajoritet, i strid med vad flera av de kanske allra främsta människorättsförsvararna från Kuba vill se, önskar bifalla avtalet med Kubas djupt odemokratiska kommunistregim. Det är ett avtal där den politiska oppositionen aktivt har hållits utanför.

Borde vi inte i stället lite extra minnas varför vi står här i demokratins tjänst? Borde vi inte stå fast vid att vi ska kämpa för den demokrati som för oss är så självklar men som för många människor runt om i världen, inklusive kubanerna, är långt ifrån någon självklarhet?

Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är sällan jag använder mig av politiska motståndares ord och citerar dem från talarstolen, men jag tänkte att det nu var dags. "Vår demokratioffensiv kommer att märkas i all vår utrikespolitik. Det handlar om att ge stöd och näring överallt där demokratin kan växa och vara kritiska när den utarmas." Ni känner säkert igen orden. De kommer från Margot Wallström och är en del av regeringens utrikesdeklaration 2019.

Det är fina ord, men en dag som denna betyder de uppenbarligen ingenting. Regeringen väljer att tillsammans med Vänsterpartiet och, förvånande nog, även Moderaterna ignorera de varningar vi hört från exilkubaner och människorättsförsvarare. Man väljer att ratificera ett avtal som saknar krav på förändring, och samtidigt legitimerar man den kubanska kommunistregimens förtryck. Dessutom har den politiska oppositionen som sagt hållits utanför detta avtal. Ändå väljer man att gå vidare.

Herr talman! Kubanska journalister, oppositionsbildare och andra som har nyttjat den yttrandefrihet som i vår del av världen är självklar får finna sig i precis samma förhållanden som tidigare. Och ännu har vi inte sett något tecken på att diktaturen kommer att frige landets alla politiska fångar. De öppet kritiska rösterna kan dessutom bara verka utanför Kuba, just på grund av den censur som råder i landet.

I och med att förhandlingarna inleddes såg vi också hur EU-kritiken mot Kuba i många fall tystnade. Denna tystnad betyder knappast att det kubanska folket eller olika människorättsförsvarare har befriats från det statssanktionerade kubanska förtrycket. Den kubanska säkerhetstjänsten har tvärtom trappat upp detta förtryck. Kubas medborgare är till följd av landets censur fortfarande hänvisade till kubanska medier, styrda av kommunistpartiet, för att få information.

Den kubanska nationalförsamlingen har som bekant antagit en ny konstitution. Man hade kunnat förvänta sig att detta skulle innebära radikala förändringar bland annat för att EU-avtalet skulle kunna godkännas och för att främja den demokratiska utvecklingen. Men så blev det inte. I stället ser vi att den inte skiljer sig nämnvärt från den tidigare konstitutionen. Vi ser hur den bekräftar enpartistyret på Kuba. Det finns med andra ord inga tecken på en demokratisk utveckling, och det hopp om en positiv utveckling i närtid som många hade för några år sedan kan betraktas som bortblåst.

Att godkänna detta avtal innebär således också att vi ger den kommunistiska enpartistaten legitimitet samtidigt som garantierna för Kubas demokratikämpar uteblir. Hur detta är i linje med regeringens utrikesdeklaration i år är något jag har frågat mig under lång tid inför denna debatt. Hur kan man få detta att gå ihop med uttalandena i utrikesdeklarationen?

Vi vet därmed att det kubanska kommunistpartiets inskränkningar av yttrande, press- och organisationsfriheten enkelt kan fortsätta. Detta råkar bara vara det bästa sättet för dem att förhindra kubanska demokratiaktivisters kamp för förändring. Det kommer att fortsätta. Vi vet det. De har inte visat några tecken på att det kommer att förändras.

Av denna anledning är jag stolt över att Sverigedemokraterna tillsammans med några ledamöter från Kristdemokraterna motsatte sig förslaget redan i Europaparlamentet. Därför är det också med nöje som jag här i riksdagen yrkar bifall till reservationen och därmed avslag på ratificeringen. Detta är ett kravlöst och ihåligt avtal.

Herr talman! Det avtal som vi nu diskuterar har värkt fram under lång tid. Sedan 2014, då det började föras diskussioner mellan EU och den kubanska ledningen om ett nytt avtal, har en hel del hänt.

Grunden till att man inledde denna process var att vi alla såg att en förändring verkade ske. En öppning verkade vara på gång. Vi kunde höra att man under 2010-talet helt plötsligt skulle få använda mobiltelefoner. Var det kanske 2014 som man fick tillåtelse? Man fick även möjlighet att ringa bortom sitt eget land. Det öppnades upp för lokala ekonomiska verksamheter. Man fick möjlighet att åtminstone inom vissa ramar starta egna företag. Det fanns hopp om en ny utveckling även på Kuba.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Herr talman! Vi hade sett att Europa förändrades efter Berlinmurens fall. Vi trodde såklart att vi skulle få se en fortsättning här. Men i stället har vi sett något annat. Vi har sett hur den kubanska kommunistiska ledningen har bekräftat sin makt och skrivit in den i konstitutionen som icke reversibel, det vill säga något som inte går att förändra. Man har genom en ganska kort process tagit fram en ny konstitution som också tydliggör att alla avtal i det multilaterala systemet bara gäller i den mån de överensstämmer med den kubanska tolkningen. I annat fall gäller inga avtal.

Den uttolkning eller omtolkning som vi nu ser pågå i många länder och regimer och hos många ledare i den alltmer auktoritära värld som vi lever i är något som vi måste vara vaksamma inför och se upp med. Vi får inte skapa en Potemkinkuliss för aktörer och regimer som avser att omtolka och förändra de multilaterala system som vi har ställt oss bakom och skrivit under. Vi vet ju att de har varit avgörande för utvecklingen i världen under tiden efter andra världskriget.

När jag då i regeringens proposition läser att "avtalet innehåller bestämmelser om grundvalar för relationerna såsom respekt för demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen" ser jag inte, herr talman, var man hämtar underlaget för sådana skrivningar. Det kan inte vara i den nya kubanska konstitutionen, som antagits under innevarande år.

Regeringen bedömer också att "avtalet stärker EU:s och Sveriges möjligheter att främja en demokratisk utveckling och värna om mänskliga rättigheter på Kuba". Från vår utgångspunkt är det viktigt med politisk dialog, herr talman. Men man ska vara tydlig med vad den politiska dialogen handlar om. Man får inte skapa en Potemkinkuliss för något som inte finns.

Mot denna bakgrund hade vi gärna sett att riksdagen inte ratificerar detta avtal, vilket en majoritet nu ser ut att vilja göra. I stället borde man ha låtit det vila. Tillsammans med två andra länder har vi ännu inte ratificerat avtalet i EU. Vi vet att EU ändå agerar som om avtalet i princip gäller. Men så länge det inte är ratificerat kan det vara en signal från ett litet land långt uppe i norr som hävdar mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer om att vi här vill se en annan utveckling.

Detta borde vara en linje för den svenska regeringen, såvida vi inte ratificerar detta i dag, men också för EU och EU-kommissionen. Vi behöver visa att vi ställer upp för det vi säger om demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter enligt de universella tolkningar som vi har trott gäller alla. I alla debatter säger vi ju att de gäller alla. Uppenbarligen friskriver sig dock andra länder och regimer från dem.

När 391 kubanska MR-försvarare skrev brev i vilket de framförde att de inte tyckte att vi skulle gå vidare med detta hör vi i Centerpartiet deras signaler. Vi tycker att regeringen behöver visa att den inte bara talar vackert om, i detta fall, mänskliga rättigheter utan utnyttjar möjligheten att pressa den kubanska regimen och även EU-kommissionen.

Vi hade önskat att detta inte hade behandlats nu, utan att det hade kunnat få ligga i utrikesutskottets byrålåda under denna mandatperiod. Detta ville inte majoriteten, vilket jag beklagar. Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till det avslagsyrkande som finns i betänkandet. Det är inte rätt signal till vare sig de kubanska demokrati- och MR-kämparna eller regionens kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter att nu godkänna avtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Fru ålderspresident! Jag vill inleda med att yrka bifall till den gemensamma reservationen om att riksdagen ska avslå regeringens proposition om EU-Kuba-avtalet.

Det ska självklart välkomnas när steg tas för att stärka politisk dialog, men dessa steg får inte tas inom ramen för den kubanska diktaturens definition av mänskliga rättigheter.

Organisationer som arbetar för frihet och respekt för mänskliga rättigheter är sedan länge förbjudna. Av kommunistpartiet betraktas de som ett hot mot det kubanska samhället.

Detta till trots är bilden på sina håll att Kuba önskar öppna upp mot omvärlden och utvecklas i en mer demokratisk riktning. Det är en bild som den kubanska regimen har ett intresse av att sprida och som vänster- och socialistpartier runt om i omvärlden okritiskt för vidare. Inte sällan framhålls det att det blivit lättare för kubaner att resa utomlands och att tillgången till internet har blivit bättre inom landet. Men det är en ofullständig bild. Verkligheten visar att utvecklingen tyvärr går i en helt annan riktning.

Jag vill nämna några exempel.

Fortlöpande vittnar kubanska organisationer om godtyckliga arresteringar, trakasserier och fängslanden av människor som samlas för att bilda opinion i olika frågor. Ledande oppositionella anser till och med att förtrycket har ökat sedan förhandlingarna om Kubaavtalet inleddes för några år sedan.

Fria och rättvisa val lyser fortfarande med sin frånvaro. Kommunvalet i november 2017 genomfördes först efter att alla former av opposition hade förbjudits.

Den nya konstitution som trätt i kraft under året slår fast att kommunistpartiet fortsatt är den överordnade politiska kraften i samhället. Kuba som enpartistat består.

Här är ytterligare ett exempel: Landets nya president, Díaz-Canel, utsågs i en sluten process. Skiftet på presidentposten, som skulle bli slutet på Castrostyret, hindrar inte att det även fortsättningsvis är Raúl Castro som styr kommunistpartiet, det parti som förbjuder politisk opposition.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna kommer att rösta nej till EU-Kuba-avtalet, dels därför att tydliga krav på den kubanska regimen saknas vad gäller mänskliga rättigheter och demokratiska reformer, dels därför att den politiska oppositionen har hållits helt utanför förhandlingsprocessen.

Till detta ska läggas Kubas utrikespolitiska agerande, inte minst i relation till Venezuela. I det socialistiska experimentet under Nicolás Maduro, som lett till en omfattande humanitär katastrof och tvingat 4 miljoner venezuelaner på flykt, spelar Kuba en mycket aktiv roll.

Banden mellan Latinamerikas två socialistiska diktaturer är starka. Det gäller inte minst inom militär och underrättelsetjänst. Redan under Hugo Chávez kunde Venezuela med hjälp av kubanska militära rådgivare bygga en ökänd underrättelsetjänst, som spionerar på de egna väpnade styrkorna och förtrycker oliktänkande. Från flera håll rapporteras att underrättelsetjänsten använder sig av övergrepp, inklusive tortyr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Mot bakgrund av detta är det illa att man i propositionen om Kubaavtalet inte nämner kubanernas ansvar för det mänskliga lidandet i det havererade Venezuela. I propositionstexten beskrivs dessa länder som bundsförvanter, men tyvärr väljer regeringen att inte ställa några som helst krav på den kubanska regimen när det gäller stödet till Venezuela.

Den svenska vänstern, liksom socialdemokratin, har genom åren kritiserats för att ha en närmast uppskattande inställning till regimen i Havanna. Den tidigare biståndsministern Pierre Schori, känd för att hyllande ha beskrivit Fidel Castro som en renässansfurste, tillhör dem som möjligen har bländats mest. Så sent som 2015 skickade regeringen just honom till Havanna för att inkassera kubanernas stöd för den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Samtidigt firades att det då var 40 år sedan Olof Palme hyllade kommunistregimen under ett lika omtalat som erbarmligt Kubabesök.

Fru ålderspresident! Det är hög tid att göra upp med detta. Det är dags att ställa krav på verklig förändring och reformer som kommer hela det kubanska folket till del. Handel och utländska investeringar har stor betydelse men är inte synonymt med demokrati och frihet.

Kuba är ett exempel på just detta, och det är mot den bakgrunden som den politiska oppositionens tydliga ställningstagande ska ses. Så sent som för någon månad sedan, som vi hörde, vädjade kubanska människorättsaktivister till oss alla i denna kammare att inte godkänna EU:s Kubaavtal.

Kristdemokraterna hörsammar detta. Dessvärre ser den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet ändå ut att kunna samla en majoritet bakom förslaget att godkänna avtalet. Det kommer att ske med hjälp av Moderaterna. Det är, för att uttrycka sig diplomatiskt, djupt beklagligt. Jag tänker inte i dag polemisera mot Moderaternas företrädare i den här debatten. Våra partier står varandra nära i många frågor. Samtidigt är jag övertygad om att åtskilliga borgerliga väljare, inklusive vi i Kristdemokraterna, känner en besvikelse över Moderaternas hållning. Den innebär de facto att Sverige försitter en historisk chans att handfast påverka det kommunistiska enpartisystem som under 60 år plågat det kubanska folket och som tagit livet av oskyldiga och låst in åtminstone 20 000 politiska fångar i diktaturens mörka fängelser.

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen och avslag på propositionen.

I mars 2003 reste jag för andra gången till Havanna för att träffa en rad personer som arbetade för demokrati på Kuba. De var alla svartlistade av den kommunistiska diktaturen. Deras organisationer var förbjudna, deras hem övervakade och deras telefoner avlyssnade. Många av dem togs regelbundet till förhör.

Där fanns fria bibliotekarier som i sina vardagsrum lånade ut böcker till allmänheten, sådan litteratur som kommunisterna förbjudit kubanerna att läsa. Där fanns oberoende journalister som rapporterade om sådana nyheter och händelser som kommunisterna ville att folket aldrig skulle få ta del av. Artiklarna skickades ut ur landet och lästes sedan upp i den fria kubanska Miamiradion, som man kunde pejla in med kortvåg på Kuba.

Där fanns politiker i demokratiska partier - liberaler, konservativa och socialdemokrater - som var förbjudna. Där fanns fackföreningsaktivister, vars organisationer inte heller var tillåtna, eftersom kommunisterna inte tillåter fria fackföreningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Och där fanns aktivister som med hjälp av namninsamlingar försökte mana den kubanska maktapparaten till dialog. De försökte övertyga kubaner att trotsa rädslan och våga sätta sin signatur på en lista, trots att det kunde innebära att man varken hade arbete eller bostad efteråt. Den kubanska demokratirörelsen bestod av dem som valt att stanna kvar på ön och arbeta för en demokratisk förändring, trots att utsikterna att lyckas såg närmast lönlösa ut.

Fru ålderspresident! Just dessa dagar 2003 i mars, när jag befann mig i Havanna, inleddes Irakkriget. Hela världens strålkastarljus riktades mot den amerikanska invasionen och Bagdad. Snabbt som ögat passade den kubanska regimen på att arrestera hela ledningen för den kubanska demokratirörelsen. Flera av dem som jag själv skulle träffa blev gripna kort före eller kort efter våra möten. På nolltid dömdes sedan 75 ledande dissidenter i summariska rättegångar till sammanlagt 1 456 år i fängelse.

Dessa 75 personer var Liberalernas, Kristdemokraternas, Moderaternas och Socialdemokraternas partivänner. Om Kuba hade varit ett fritt land hade samma personer besökt EPP-kongressen, S-kongressen och Liberala Internationalen.

De flesta av de 75 politiska fångarna som greps i mars 2003 tvingades av myndigheterna att gå i exil efter att de blivit släppta. Ett tiotal personer vägrade landsflykt. De ville stanna kvar i sitt hemland och fick därför sitta ytterligare något år i fängelse för att sedan avtjäna resten av straffet i husarrest.

Fru ålderspresident! En av de 75 kubanska dissidenter som greps 2003 var José Daniel Ferrer. Han vägrade att lämna landet efter sin frigivning och har därefter gripits av polisen otaliga gånger.

I det samarbetsavtal som vi i dag debatterar kommer flera talare att hänvisa till den så kallade människorättsdialog som ska hållas två dagar per år mellan EU och Kuba. Denna dialog hölls den 2 oktober i år. Dagen före dialogen greps José Daniel Ferrer på Kuba. Han har hållits fängslad sedan dess utan att få veta vad han anklagas för. När hans fru träffade honom förra veckan var han blåslagen av misshandeln i fängelset och hade tappat många kilo i vikt. Det finns ett ord för detta. Det kallas tortyr.

Den så kallade dialogen för mänskliga rättigheter är Europeiska unionens förevändning för att kunna hävda att det finns ett människorättsperspektiv i samarbetsavtalet med Kuba. Det är något som man kan hänvisa till när det förs fram kritik mot att avtalet är en kapitulation inför enpartidiktaturen i Havanna.

Men denna människorättsdeklaration är ett skämt. Den har noll relevans och är en ren skymf mot den kubanska demokratirörelsen. Faktum är att den kubanska demokratirörelsen också är synnerligen kritisk mot avtalet och vill häva det, inte minst eftersom de inte själva har fått delta i arbetet med att ta fram avtalet.

På det möte mellan civilsamhällesorganisationer på Kuba och EU som hölls den 2 oktober deltog tre kubanska organisationer. Samtliga är beroende av den kubanska regimen. Inga organisationer som vill se en förändring på Kuba fick delta. Det kan tilläggas att Civil Rights Defenders och flera andra europeiska NGO:er som arbetar med Kubafrågan hade ansökt om att få vara med i dialogen, men de tilläts inte vara med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Slutsatsen är väldigt tydlig: Den kubanska regeringen är helt ointresserad av en dialog mellan de kubanska och de europeiska samhällena. Den kubanska regeringen är bara intresserad av två saker: att behålla makten och att missbruka makten.

Liberalerna kommer att rösta nej till samarbetsavtalet mellan EU och Kuba. Förklaringen är väldigt enkel: Vi tror inte att man bekämpar totalitära stater genom samarbetsavtal, särskilt inte den kubanska regimen. Kuba har varit en kommunistisk enpartistat sedan början av 1960-talet. Landets politiska ledning har aldrig sedan Fidel Castro byggde upp sin maktapparat varit intresserad av demokrati, och den nuvarande ledningen kommer aldrig heller att bli det.

Det tydligaste exemplet på detta är den nya konstitution som Kuba antog i början av detta år. Där slås fast att det "socialistiska system" som denna konstitution godkänner är "oåterkalleligt". I stycket efter kan man läsa att det kubanska kommunistpartiet är "den främsta ledande politiska kraften i samhället och staten". Innebörden av detta är att Kuba ska vara en enpartistat. Att kräva något annat är ett brott mot konstitutionen.

Notera att denna konstitution antogs efter - inte före - att Europeiska unionens samarbetsavtal med Kuba hade klubbats och trätt i kraft.

Alla ord om att samarbetsavtalet ska bidra till en förändring på Kuba är således helt tomma. De har inget värde. Det är nonsens. Den kubanska regimen har genom antagandet av den nya konstitutionen sagt precis vad de tycker om samarbetsavtalet, nämligen att de gärna ser europeiska hotellkedjor i Varadero men absolut ingen politisk förändring som skulle hota det kommunistiska maktinnehavet.

Fru ålderspresident! Jag är inte särskilt förvånad, vill jag säga, över att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stöder detta samarbetsavtal med Kuba. För Vänsterpartiets del är det självklart eftersom partiet under årtionden har gått i armkrok med enpartistyret på Kuba. Socialdemokraterna har inte heller visat någon större solidaritet med befolkningen på Kuba. Företrädare som Olof Palme och Pierre Schori har genom åren satt sin prägel på tänkandet inom den svenska socialdemokratin, där Kuba utmålats som någon sorts progressiv kraft trots att landets regim är en av världens allra mest brutala.

Vad som verkligen förvånar mig och många andra är däremot att Moderata samlingspartiet kan ställa sig bakom detta avtal. Hela syftet med samarbetsavtalet med Kuba är att Europeiska unionen ska lägga krav på demokratiska reformer åt sidan i utbyte mot att den kubanska marknaden öppnas upp för vissa europeiska företag.

I 100 år har Moderaterna motarbetat kommunismen. Nu vill man i stället närma sig kommunistledarna. Det vi kommer att få se vid voteringen i eftermiddag är faktiskt ett historiskt skifte. Det här innebär inte att Moderaterna har blivit kommunister. Det är inte där galoschen klämmer. Snarare handlar det om att man tycker att det är jobbigt att få skäll av socialdemokrater på UD och euroepiska hotellmagnater.

Moderaterna har alltid stått upp mot kommunismen i Östeuropa. Det finns till och med ett monument på Norrmalmstorg till minne av kampen för Baltikums befrielse, en kamp som i Sverige huvudsakligen fördes av svensk borgerlighet. Att tona ned krav på demokrati till oigenkännlighet skulle aldrig accepteras av Moderaterna om det handlade om Östeuropa. Det var nämligen precis just detta som Socialdemokraterna och Sten Andersson ägnade sig åt på 1980-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Nu handlar det om Kuba, och då gäller uppenbarligen andra måttstockar, fru ålderspresident. Jag är väldigt oroad över vilka andra diktatoriska stater man kan tänka sig ett närmande till framöver, som tidigare har varit otänkbara för den samlade svenska borgerligheten.

Avslutningsvis har nu riksdagen haft möjligheten att stoppa detta avtal. Tyvärr tycks man försitta den möjligheten och i stället klubba detta avtal i dag. Gladast av alla är kommunistledarna i Havanna.

Fru ålderspresident! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru ålderspresident! Kuba är en enpartistat utan fria och demokratiska val. De medborgerliga och politiska rättigheterna är fortfarande kringskurna. Efter Raúl Castros tillträde som president 2008 inleddes en ekonomisk reformprocess. Denna har emellertid gått långsamt och har ännu inte förbättrat levnadsstandarden för majoriteten kubaner.

Oliktänkande utsätts ofta för godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av polis och säkerhetstjänst. De flesta tryckta medier och alla etermedier är statliga. Spridandet av så kallad kontrarevolutionär information är straffbart. Medlemskap i oberoende och av staten icke godkända organisationer, fackföreningar och politiska partier är förbjudet. Det förekommer att möten och sammankomster bland oppositionella förhindras av säkerhetstjänsten. Oberoende civilsamhällesorganisationer tvingas ofta verka i juridisk limbo eftersom de inte tillåts registrera sig.

Rättsväsendet är i praktiken underställt den verkställande makten, och strafflagstiftningen innehåller svepande brottsrubriceringar som ofta används för att anhålla och ibland döma oliktänkande. Då kränkningar av individers medborgerliga och politiska rättigheter i stor utsträckning sker i enlighet med landets lagstiftning förnekar staten rutinmässigt denna typ av brott och underlåter att utreda dem. Villkoren i fängelserna avseende hygien, kost och utrymme samt tillgång till mediciner är undermåliga. Dödsstraffet är inte avskaffat, men det råder de facto moratorium sedan 2003.

Fru ålderspresident! Samtidigt är alla kubaner garanterade tillgång till utbildning och sjukvård. Medellivslängden är bland de högsta i regionen, och andelen läskunniga är nära 100 procent. Det oberoende civilsamhället har under senare år i någon mån skapats ett större utrymme, och informationsmonopolet har brutits i och med att allmänheten har fått större tillgång till internet. Religionsfrihet och hbtq-personers rättigheter har stärkts, och lagstiftning mot diskriminering av hbtq-personer har införts. Kuba har också öppnat för möjligheten att godkänna samkönade äktenskap.

Numera arbetar 25 procent av befolkningen i den privata sektorn, och antalet ensamföretagare är ca 500 000 - trots byråkratiska hinder.

Fru ålderspresident! Vi ska inte vara naiva och ducka. Kuba och kubanerna står även fortsättningsvis inför stora utmaningar, och det krävs mycket kraft och mod för att få till ökad demokratisering, ökat välstånd, ekonomiska reformer och givetvis rättsstatsreformer för att skönja en tydlig positiv trend för kubanerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Därför är det här avtalet mellan EU och Kuba viktigt. Syftet med avtalet är att konsolidera redan existerande relationer med Kuba samt att skapa ett instrument som underlättar för EU att stödja reformprocesser i landet och främja europeiska värderingar och intressen. Avtalet ger möjlighet till samarbeten och dialog på en rad olika områden. Det gäller demokrati, mänskliga rättigheter, som har nämnts, god samhällsstyrning, utvecklingssamarbete, jämställdhet och handel.

I avtalet betonar parterna särskilt vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna. Det är tydligt markerat. Det gäller de grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen. De ska också samarbeta och följa internationella regler i fråga om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen.

Fru ålderspresident! EU har under det senaste årtiondet stärkt det utrikespolitiska narrativet och blivit en väsentlig aktör i den globala sfär där tuppfäktning mellan de traditionella stormakterna är av nästan daglig karaktär, och den geopolitiska, säkerhetspolitiska och handelspolitiska agendan står under sällan skådad förändring. Därför är det viktigt att EU i verklig mening bidrar till att stärka och följa upp länder där det finns rimliga eller reella chanser till demokratiska och ekonomiska förändringar.

Som sagt; vi är inte naiva, och vi ska inte ducka för utmaningarna. Men alternativet att helt avstå eller, som några vill, lägga avtalet i byrålådan är ett passivt svar till en befolknings strävan efter ökad frihet och ökat välstånd.

USA bidrar med nuvarande president till att skapa ett negativt tryck i många länder. Det gäller till exempel att det senaste decenniets - med EU:s försorg och även tack vare president Obamas intresse - kärnenergiavtal med Iran, Parisavtal och närmande till Kuba ingav ett visst hopp om en lite bättre värld. Där har USA, nu av konservativt politiska skäl, valt att både blockera och lämna pågående avtal. Detta är en sorglig utveckling som har vridit klockan alltmer tillbaka till en kalla-kriget-världsordning, som vi alla hade hoppats var förbi sedan murens fall men som nu har återuppstått i en ny skepnad där USA drar sig ur och Kina ökar sitt inflytande.

Fru ålderspresident! Det är därför avtalet är viktigt. EU har utökat, och bör utöka, samtalen och dialogen med Kuba för att i alla avseenden skapa ett tryck till förändring ekonomiskt, demokratiskt och rättsstatsmässigt. Det kubanska folkets strävan efter frihet och öppenhet måste i alla lägen uppmuntras, och nu när den mäktiga grannen har ökat trycket på landet med sanktioner är det EU:s möjlighet, och till vissa delar skyldighet, gentemot kubaner att visa mod och tålamod samt göra uppföljningar, ställa krav på regimen och kräva att helt nödvändiga reformprocesser tar vid, beslutas och verkställs.

Det är också därför avtalet är viktigt. Vi inser utmaningarna. Men att stå utanför och spana in ger inga, eller få, möjligheter till påverkan och demokratiutveckling. Att stigmatisera och isolera har hittills inte varit en framgångsrik metod för att det kubanska folkets strävan efter frihet och ökat välstånd verkligen ska komma till stånd.

Jag vill också tacka Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för en konstruktiv och framåtsyftande blick och samtal om betänkandet.

Återigen yrkar jag bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Fru ålderspresident! Jag har lyssnat till socialdemokraten Pyry Niemis anförande. Det är många goda ord om demokrati och den kubanska befolkningens strävan efter frihet och öppenhet.

Sanningen är den att en kuban som vill leva i frihet och öppenhet i dag har två alternativ. Det ena alternativet är att bli dissident. Då förlorar man sitt jobb. Då utsätter man sig för ständiga trakasserier av sitt grannskap, glåpord, svartlistning från sin arbetsplats, avlyssning, ständiga polisräder, förhör och så vidare. Man kanske inte får sina mediciner om man är sjuk, och så vidare.

Det andra alternativet är att gå i exil. Hundratusentals kubaner har tagit sig över de hajrika vattnen i Mexikanska golfen för att ta sig till friheten i USA. De har riskerat sina liv för att göra detta. Sedan har de stigmatiserats av vänstern runt om i världen, som har hävdat att de är terrorister fast de är flyktingar. Det är de två alternativen som finns.

Notera då att ingen av de två grupperna, de som är dissidenter på Kuba, demokratirörelsen, eller de kubaner som har flytt sitt hemland och byggt ett nytt liv i något annat land, har fått vara med i processen för att ta fram samarbetsavtalet. Inte en enda gång har Pyry Niemi och de andra som stöder avtalet och de som har förhandlat fram avtalet frågat vad den kubanska demokratirörelsen tycker och vilka önskemål de har.

Hur ska Pyry Niemi tillgodose att åsikterna kommer fram, om man inte ens när man förhandlar avtalet är beredd att lyssna på de kubanska demokraterna och de inte ens vid dialogen får vara med? Det går inte ihop, Pyry Niemi.

Fru ålderspresident! Jag delar Fredrik Malms uppfattning att läget för den kubanska befolkningen sedan 60-talet har varit otroligt kärvt, ibland helt fruktlöst och många gånger helt fruktansvärt.

Läget i Kuba är sådant att de mänskliga rättigheterna fortfarande, återigen, gång efter annan, kränks och följs inte upp. Framför allt pågår många processer som håller befolkningen i schack.

Jag är den förste att beklaga att civilsamhällets aktörer inte har fått delta i diskussionerna, debatterna och framtagandet av avtalet. Jag kan inte ge ett konkret svar på varför, för som Fredrik Malm säkert förstår har jag själv inte deltagit i diskussionerna eller debatterna. Dock har kommissionen medverkat. Men jag kommer självfallet att framföra synpunkten till regeringen att det är ett krav från riksdagen att det så ska vara.

Det är helt fundamentalt för att processen ska kunna verka i en bra och positiv förlängning att alla aktörer medverkar i samtalen. Annars blir det ingen verklig verkstad på sikt, och då kommer heller inte det kubanska folkets strävan efter frihet att kunna få ett bra fotfäste. Jag delar den uppfattningen, och jag beklagar att detta inte har skett.

Fru ålderspresident! På Pyry Niemi låter det som att det är ungefär som när en person har kommit till ett styrelsemöte och inte har fått se verksamhetsplanen förrän någon dag före mötet och att man beklagar detta och säger att man borde vara bättre på att skicka ut information. Det här handlar ju inte om det. Detta handlar om att den kubanska regeringen inte skulle ingå något avtal om deras kritiker på hemmaplan hade fått delta i processen. Då hade det inte blivit något avtal. Detta i sig är beviset på att den kubanska regimen är fullständigt ointresserad av att bidra till någon sorts förändring och fullständigt ointresserad av en dialog mellan de kubanska och de europeiska samhällena. Detta är ett faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är lätt att komma sedan när avtalet har trätt i kraft och säga att man då ska påtala bristerna. Det hade varit klädsamt att ta upp dem redan från början. Europeiska unionen har en halv miljard invånare. Det är en enorm maktapparat. Men man har valt att kapitulera inför den kubanska regimen och inte ställa några krav.

Dessutom måste jag, fru ålderspresident, notera att Socialdemokraterna vill ha mer business med ett land där fackliga rättigheter är förbjudna, där fria fackföreningar är förbjudna och där det inte råder någon yttrandefrihet. I andra länder med den typen av klimat för arbetarrörelsen tror jag att fackföreningar och Socialdemokraterna skulle vara rätt skeptiska till att ingå handelsavtal och annat. I stället skulle man verka för att arbetarnas rättigheter tryggas.

Jag kan inte se framför mig hur Pyry Niemi ska kunna försäkra att de arbetare som ska bygga de hotell som europeiska kedjor ska bygga upp på Kuba får sina löner och rättigheter och inte skadas på sina arbetsplatser. Detta får Pyry Niemi också gärna svara på.

Fru ålderspresident! Jag noterar att Fredrik Malm har väldigt goda insikter i kontakterna med Kubas regim, eftersom han ger uttryck för och uttolkar hur regimen tänker och har tolkat avtalstexterna. Men det är en annan historia.

När det gäller arbetarnas rättigheter står vi alltid bakom fackliga rättigheter, och detta vet Fredrik Malm mycket väl. Vi skulle aldrig backa för att stå upp för de fackliga rättigheterna även på Kuba.

Min principiella uppfattning är att man inte ska stigmatisera eller isolera ett land. Precis som man har gjort med många andra enpartistater eller auktoritära stater är det bättre att ha ingång, tillsyn och insyn i dessa länder och ha bra, fungerande avtal för att verkligen tydliggöra hur demokratiska värderingar fungerar.

Frihandel, vilket jag är säker på att Fredrik Malm står bakom, är ett fundament och en grund för att öppna upp och möjliggöra välståndsutveckling och demokratiska reformer i olika länder. Om EU skulle stå utanför detta sammanhang i samma anda som när USA drar sig tillbaka eller inför sanktioner mot Kuba kommer det kubanska folket bara att isoleras och stigmatiseras ännu mer. Jag beklagar uppfattningen att det är bättre att stå passivt vid sidan om och inte göra något än att försöka göra något över huvud taget. Det är där vi står i dag.

Jag kommer att framföra synpunkten att det är olyckligt att civilsamhällets aktörer inte har fått delta i processen. Detta lovar jag Fredrik Malm här och nu. Men det är bättre att ha avtalet än att inte ha det alls.

Fru ålderspresident! När jag lyssnar på Pyry Niemi låter det som att det inte skulle finnas någonting utan detta avtal, men så är inte fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

År 1996 antog EU en gemensam ståndpunkt med uppdraget att uppmuntra en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. År 2003, när man hade verkat ett tag, fryste man relationerna utifrån att en stor grupp oppositionella hade gripits och fängslats. År 2008 beslutade rådet att återuppta dialogen med Kuba, och så har man fortsatt. År 2016 tecknade man detta avtal, fru ålderspresident, och i och med det verkar man, som vi har hört, ha haft MR-dialoger och andra verksamheter tillsammans.

Detta är inget frihandelsavtal. Dock är det ett avtal som säger sig återspegla de principer och villkor på vilka det framtida samarbetet mellan EU och Kuba kommer att grundas. Dessa principer, fru ålderspresident, tolkas av Kuba i enlighet med den nyligen antagna konstitutionen, som bekräftar kommunistpartiets överhöghet, enpartistaten och det system som i dag verkar. Allt annat är brottsligt och får till och med bekämpas med vapen, om någon gör uppror.

Mot denna bakgrund frågar jag: Hur kommer det sig att Socialdemokraterna vill att arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati ska grunda sig på enpartistatens system? Hur tror ni att ni ska kunna komma fram på den grunden, Pyry Niemi? Lägg avtalet att vila! Rösta inte ja till det! Och se till att ta diskussionen innan man går fram och ger en present i form av ett enigt EU som bekräftar deras syn!

Fru ålderspresident! Om Kerstin Lundgren påstår att vi skulle stå bakom enpartistaten som en form för en demokratisk eller icke-demokratisk statsform är det definitivt fel. Det gör vi självfallet inte, och detta vet Kerstin Lundgren också.

Vi om några, precis som Centerpartiet och andra partier, skulle gärna vilja se fria och oberoende val på Kuba. Det är en självklar förutsättning för att det kubanska folket ska kunna få både demokratiska reformer och välstånd.

Vad jag minns - jag kanske har fel, men jag tror att det var så - var det faktiskt alliansregeringen som påbörjade undertecknandet av avtalet 2014 vid samtalen inom EU. Det är möjligt att jag har fel i min tidsuppfattning, men jag tror att samtalen påbörjades när det var en borgerlig regering och att det var Carl Bildt som var utrikesminister på den tiden. Oavsett vilket skrev vi på det preliminära avtal som nu verkar och fungerar.

Avtalet är absolut inte optimalt - jag köper det - för det finns fortfarande saker som ligger helt fel på Kuba. Det är en enpartistat, precis som jag sa i mitt inlägg, och de mänskliga rättigheterna kränks. Men faktum kvarstår: Ska EU stå vid sidan om och inte agera över huvud taget i dessa frågor? USA har infört nya sanktioner mot det kubanska folket. Det blir ett tuffare läge för dem.

Jag ska inte nämna det, men jag kan i varje fall ta upp lite enkelt vad som händer i Iran nu när sanktioner har införts och bensinpriserna går upp. USA har dragit sig ur kärnenergiavtalet. Det var precis samma grej där. EU står fast och försöker att agera i något slags utrikespolitisk sfär för att bromsa en utveckling i ännu mer negativ riktning. Samma sak kan hända också på Kuba om EU drar sig tillbaka och lägger avtalet i byrålådan. Då blir det ännu mer isolering och stigmatisering och mindre kontroll och möjligheter att verka för att få enpartistaten att agera för bättre reformer för det kubanska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Fru ålderspresident! När jag lyssnar till Pyry Niemi hör jag en person som uppfattar att det utan detta avtal om politisk dialog och samarbete inte finns någonting och att man då står utanför eller till och med inför sanktioner. Men varifrån kommer den bilden? Vi fortsätter naturligtvis att föra dialog, som vi har gjort under hela denna resa. Vi fortsätter att agera som vi har gjort så här långt.

Det enda vi gör genom att ratificera avtalet nu är att ge en present till dem som under processen, från det att vi inledde arbetet med avtalet, har klivit tillbaka och bekräftat den kommunistiska ledningens politik i en ny konstitution, framtagen under en månad, från juni till juli 2018, då den presenterades. Den har nu gått fram till en beslutande konstitution.

Varför ska vi ge en present till kommunistregimen? Borde vi inte i stället försöka påverka och säga "Nej, vi ratificerar inte - vi vill se att ni menar allvar när vi pratar mänskliga rättigheter"? Och det är inte en kubansk tolkning av mänskliga rättigheter som vi ska bekräfta, inte heller en kubansk tolkning av demokrati med en enpartistat. Men det är ju det avtalet gör. Det bekräftar grundvalarna på vilka avtalet vilar. Det kan jag inte förstå hur man kan önska göra 2019, fru ålderspresident.

Fru ålderspresident! Jag blir lite förvånad över att Kerstin Lundgren kallar avtalet en present. Det har föregåtts av tunga förhandlingar i flera års tid. Man har diskuterat, debatterat, fört fram synpunkter, lagt fram ståndpunkter och till slut enats om ett avtal. Hur kan man kalla det en present? Jag blir djupt förvånad över det sättet att uttrycka sig om ett så angeläget avtal.

Jag påstår inte att världen kommer att stanna eller stå still, men det kommer kanske att bli ett halvstopp om avtalet inte ratificeras. Det kanske till och med tas bort. Vad är alternativet då? Hur ska EU formera sig i framtiden efter att i flera års tid ha försökt få till stånd aktiviteter på Kuba genom aktiv dialog?

Det här kommer inte att ske på ett år. Det kanske tar tio år. Det kanske tar fem år. Men nu har man verkligen försökt få fram ett avtal som i ordentliga ordalag ska verka för öppenhet mellan EU och Kuba. Då vore det väl märkligt om vi skulle ta tillbaka det, lägga det i byrålådan och låtsas som ingenting. Det känns ju ganska oseriöst - framför allt att kalla det en present. Det kan jag absolut inte skriva under på.

Fru ålderspresident! Pyry Niemi sa vid ett antal tillfällen att vi inte ska vara naiva. Jag menar bestämt att det är precis vad Socialdemokraterna och även regeringen är.

Situationen för demokratiaktivister och människorättsförsvarare har, som jag nämnde i talarstolen tidigare, förvärrats sedan avtalsförhandlingarna inleddes.

Av den anledningen tänkte jag inte vara så långrandig, utan jag tänkte bara ställa en enkel fråga: Varför ignorerar Socialdemokraterna alla människorättsaktivister och demokratikämpar som varnat för detta? Litar ni inte på dem? Betyder inte deras ord någonting? Det är väl de om några som bäst förstår situationen på Kuba.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Fru ålderspresident! Precis som jag sa i repliken till Fredrik Malm kommer vi att framföra den synpunkten till regeringen, som i sin tur kommer att diskutera på EU-nivå och kräva att civilsamhällets aktörer får möjlighet att delta aktivt i den fortsatta processen. Det är mitt svar på den frågan.

Fru ålderspresident! Det är naturligtvis bra om Socialdemokraterna sätter press på sin regering att agera annorlunda i den här frågan. Men faktum kvarstår ändå att det är Socialdemokraterna som i dag kommer att sitta i denna kammare och trycka på knappen för att driva igenom detta kravlösa avtal.

Avtalet är undermåligt och som sagt kravlöst. Det innebär inga förbättringar för demokratikämparna, vars situation vi har omfattande vittnesmål om. Vi har sett det i tidningar och debattartiklar. Flera exilkubaner har gått ut med det. Ändå kommer socialdemokratiska ledamöter i dag att rösta ja till avtalet.

Fru ålderspresident! Jag är naturligtvis glad över att man försöker påverka regeringen i rätt riktning, men ansvaret ligger ändå på de socialdemokratiska riksdagsledamöterna tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och dessvärre även Moderaterna.

Fru ålderspresident! Jag säger som jag sa i mitt förra inlägg om att det här skulle vara en present. Att kalla avtalet kravlöst är verkligen att underminera hårda och tuffa förhandlingar som pågått under en längre tid. Det är också ett ganska omfattande avtal som ställer krav på uppföljning av demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter, så jag delar inte Sverigedemokraternas uppfattning i den frågan.

Fru ålderspresident! För ungefär ett halvår sedan, i våras, stod jag på gränsen mellan Venezuela och Colombia. Jag var i en stad som heter Cúcuta. Över gränsbron som går där, Simón Bolívar, såg jag flyktingströmmen från Venezuela in i Colombia.

Jag mötte flyktingarna och talade med dem om deras tillvaro och varför de hade tvingats fly. De berättade hur deras tillvaro hade slagits i spillror av en dysfunktionell regim, av en situation som lett till en humanitär katastrof av enorma proportioner. Det handlar om totalt 4 miljoner människor hittills som tvingats lämna Venezuela.

En instrumentell roll i det som sker i Venezuela har den kubanska regimen. Kuba står för tusentals militära rådgivare. Man är med och upprätthåller en underrättelsetjänst som sätter skräck i befolkningen. Också på flera andra områden har Kuba en direkt och aktiv roll i det som är Latinamerikas värsta humanitära kris hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

I regeringens proposition nämns det ingenting om detta. Jag vill fråga Pyry Niemi hur det kommer sig att man när ett sådant omfattande avtal förhandlas fram inte ställer krav på den kubanska regimen att dra sig bort från Venezuela, lämna befolkningen i fred och låta bli att bidra till det som, som sagt, är Latinamerikas värsta humanitära kris hittills.

Fru ålderspresident! Jag trodde att vi talade om EU och Kuba och inte Venezuela i det här sammanhanget. Men för sakens skull ska jag svara på frågan.

Detta finns omnämnt - inte som krav på Kuba, men det står att länderna är bundsförvanter. Men skulle vi börja ställa olika särkrav på Kubas utrikespolitik visavi ett antal länder som det har haft kontakter med eller inte, då är det naturligtvis en diskussion som man måste ta upp i hela avtalstexten. Det är vad det handlar om.

I den här propositionen reflekterar vi över relationen mellan EU och Kuba. Det är där det står. Jag har svårt att föreställa mig att regeringen och även EU skulle sätta upp specifika regelverk i ett sådant här avtal visavi Kubas hela utrikespolitiska agenda. Största fokus har legat på hur man ska demokratisera, skapa mänskliga rättigheter inom Kuba, skapa ekonomiskt välstånd och så vidare.

Jag är lite förvånad över att Venezuela kommer upp som en aspekt på avtalstexten från Kristdemokraterna just nu. Varför regerade inte den dåvarande borgerliga regeringen på det när man väl satte igång att diskutera detta? Det skedde 2014. Skulle man ha tagit in det i avtalsdiskussionerna under EU-flaggan på den tiden? Det gjorde man inte. Uppenbarligen har vi följt den traditionen i de avtalstexter som nu ligger på bordet för ratificering.

Fru ålderspresident! Det oroar mig att Socialdemokraterna inte ser helheten. Det är klart att det spelar roll hur ett land uppför sig om det ska ha handelsrelationer och samarbeta med Europeiska unionen. Det går inte att frikoppla utrikespolitiken och ett utrikespolitiskt agerande som i hög grad måste fördömas från bedömningen av en regim och ett land.

Vi vet sedan tidigare att Socialdemokraterna har haft en eftergiven politik gentemot Kuba. Jag hade hoppats att den tiden var över och att Olof Palmes och Pierre Schoris arv var lagt till handlingarna. Jag blir orolig när jag hör Pyry Niemi, för i det anförande vi just hörde talade han hela tiden om enpartistat.

Varför inte säga som det är? Det handlar om en diktatur, en kommunistisk diktatur, som har plågat sitt lands befolkning i 60 år. Varför inte tala klarspråk? Lämna det gamla socialdemokratiska arvet bakom dig, Pyry Niemi! Berätta om de verkliga förhållandena och hur det ser ut på Kuba! Tala om diktatur, för det är vad det handlar om!

Fru ålderspresident! Jag förstod inte riktigt frågan. Jag kan bara konstatera att riksdagen fanns även innan Lars Adaktusson blev ledamot, och vi har många gånger med skarpa ordalag fördömt diktaturen eller enpartistaten Kuba.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Vi har också vid flera tillfällen haft starka synpunkter på Venezuela. EU har varit en stark kraft för att fördöma. Lars Adaktusson känner till det väl och att EU har faciliterat för att få till stånd ett slags demokratisk process också i Venezuela.

Vi har ett starkt arv när det gäller utrikespolitiken, och vi står alltid upp för mänskliga rättigheter. Vi kommer aldrig att backa från människors strävan efter frihet, ekonomiskt välstånd och demokratiska reformer. Det gäller alla länder. Demokrati står högst upp på agendan för Socialdemokraternas utrikespolitik. Det känner Lars Adaktusson också till. Vi kramar inte några enpartistater, utan vi ställer krav.

Här ställer vi krav utifrån det perspektivet att vi nu får till ett avtal som ger oss insyn i vad som händer på Kuba. Vi ställer krav för att tillförsäkra att människor får bättre ekonomiskt välstånd. Vi ställer också krav på att den demokratiska reformprocessen, trots att Kuba är en enpartistat, hamnar under lupp. Det är EU:s insyn i denna process.

EU har tecknat avtal för att hjälpa till att skapa förutsättningar så att det kubanska folket får det stegvis bättre, större frihet och mer tillgång till omvärlden. Allt annat vore konstigt, och det verkar bara passivt att stå vid sidan om och iaktta i stället för att agera.

Det är alltså därför EU har tecknat detta avtal, och vi kommer att ratificera det.

Fru ålderspresident! Kommunismen är en av 1900-talets största farsoter. Kommunism jämte nazism ska med rätta bekämpas i alla led, och det ska göras med de bästa metoder. Till dem hör kunskap och upplysning om totalitära ideologiers förbrytelser. Det är just vad Forum för levande historia har uppdraget att sprida sedan drygt två decennier.

Det finns dock fortfarande kommunistiska utposter kvar i världen. En av dem är Kuba. Nej, Kuba är inte vilken diktatur som helst. Kuba är sedan 60 år tillbaka en auktoritärt styrd kommunistdiktatur där få förändringar i positiv riktning avseende demokrati och mänskliga rättigheter har skett.

Kubas kommunistregim är en av de sista kvarvarande spillrorna från det kalla krigets tid, då den västerländska demokratin stod i skarpladdad kontrast till den totalitära sovjetiska dominansen över östra halvklotet. Kubakommunismen är på många sätt en asfaltblomma som trots blockader, bojkotter och allehanda diplomatiska sanktioner fortfarande spricker ut i nya knoppar, inte de vackraste men ändå knoppar.

De ansatser som den fria och demokratiska världen utövat mot Kuba för att få till stånd förändring har så här långt dessvärre inte fungerat.

En sak står helt klar: Moderaterna har inget till övers för totalitära, kommunistiska regimer. Men vi har heller aldrig trott på isolering som metod. Kanske är det då dags att efter 60 år pröva en annan strategi. Det är därför vi vill ge avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och republiken Kuba å andra sidan en chans att fungera.

Men vi moderater ställer ytterligare krav.

Fru ålderspresident! Det är Moderaternas mening att Sveriges utrikespolitik ska utgå från svenska intressen. Våra gemensamma värderingar om mänskliga fri- och rättigheter, demokrati, den liberala rättsstaten och marknadsekonomi ska alltid vara vägledande. Dessa värderingar kräver inga enskilda strategier. De står sig väl som klart lysande fyrljus på annars novembermörka och oroliga hav. Dessa utgångspunkter ska genomsyra all svensk utrikespolitik. Politisk dialog och handel ger trots allt effektivare påverkansmöjligheter än isolering och bojkotter. Vägen ur fattigdom går bäst via ekonomisk tillväxt och handel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det nu förelagda avtalet ger EU en möjlighet att ha ett gemensamt och strukturerat förhållningssätt till Kubas förhoppningsvis framtida demokratiska utveckling - en utveckling som man måttligt sagt kan säga har varit ytterst begränsad hittills och som snarare gått bakåt än framåt.

Genom avtalet kan också Sverige vara en aktiv part i dialogen om mänskliga rättigheter och på sätt bidra till en demokratiseringsprocess på Kuba.

Vi moderater vill dock se fler riktade insatser till stöd för oppositionella och i förhållande till regimen oliktänkande. Det är för att ge dem bättre möjlighet att vara en del i Kubas nödvändiga förändringsarbete.

Större delen av avtalet mellan EU och Kuba har tillämpats provisoriskt sedan november 2017. Om Sverige röstar nej till avtalet faller det, och då står vi kvar där vi var innan. Man kan med rätta ha synpunkter på och hysa tvivel om huruvida detta avtal kommer att göra någon betydande skillnad. Det håller jag med så gott som samtliga tidigare talare om.

Men att säga nej nu och inte presentera någon annan konstruktiv väg att gå vidare är inget annat än ansvarslöst mot Kubas förtryckta befolkning. Av denna anledning är avtalet mellan EU och Kuba ett instrument som är alltför värdefullt för att avhända sig. Utan detta avtal finns inga andra formella förutsättningar till hands för EU att vara drivande i Kubas demokratiska utveckling. Alternativet blir då att i ytterligare decennier fortsätta att isolera Kuba, vilket drabbar Kubas befolkning och medborgare på ett värre sätt.

Fru ålderspresident! Samtidigt som Moderaterna är tillmötesgående och villiga att godkänna utskottets förslag, det vill säga att Sverige ska ratificera avtalet, är det av största vikt att vara uppmärksam och noga följa upp efterlevnaden av avtalet. Det är ytterst angeläget med en ambitiös kontroll och en transparent uppföljning.

De hållpunkter som anges i avtalet är alldeles för sparsamma för att kunna fungera i praktiken. Vi vill se fler hållpunkter än dem som anges i avtalet så att EU förutsättningslöst och fortlöpande ska kunna kontrollera utvecklingen av bland annat mänskliga rättigheter på Kuba. Det är att ge detta avtal en möjlighet - inte för att krama någon Kubaregim men väl för att ge Kubas befolkning en möjlighet att få se mer av den sällsynta frihet den längtar efter.

Det måste därför sättas upp en tydlig åtgärdslista, en tydlig tidsplan för detsamma. Blir det alltför uppenbara avvikelser i Kubas efterlevnad ska EU också förbehålla sig rätten att omgående säga upp detta avtal. Därför anser vi att en avstämning och en utvärdering av avtalet bör göras senast fem år från dess fulla ikraftträdande. Har inte väsentliga framsteg och förbättringar fullgjorts avseende mänskliga rättigheter och hur civilsamhället och oppositionella involveras i demokratiseringsprocessen är det alltså dags för den svenska regeringen att se till att avtalet sägs upp från EU:s sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Fru ålderspresident! Det är med denna förhoppningsfulla inställning och samtidigt realistiskt tydliga förbehåll som Moderaterna ställer sig bakom godkännandet av avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och republiken Kuba å andra sidan.

Vi vill ge dialogen med Kuba en chans. Sedan kommer det att vara upp till Kubas styrande regim att visa om den är seriös i att ge Kubas förtryckta befolkning möjligheten att efter ett drygt halvsekel av förtryck på sitt eget lands jord få smaka frihetens och demokratins sötma.

Må de få smaka den Cuba Libre som de är så väl värda.

Fru ålderspresident! Jag skulle vilja börja med att läsa upp ett citat som jag tycker är väldigt bra: "Den dag det finns anledning att rapportera från Havanna är då det tillkännages att diktaturen upphör, oppositionen tillåts och den praktiserade socialismen ersätts av mångfald och en rättsstyrd ordning. Fram till dess är förkärleken för Kuba inget annat än utslag av kommunismnostalgi!"

Hela det här blogginlägget kan man läsa på Hanswallmark.blogspot.com, och det skrevs 2011.

Vad vi nu noterar är ett skifte i moderat utrikespolitik och förhållningssätt till totalitära kommunistdiktaturer. De här orden känns som komna från en svunnen tid, men det är ändå bara några år sedan de skrevs.

Vad Moderaterna skriver i dag är att avtalet mellan EU och Kuba är ett instrument som är alltför värdefullt för att avhända sig. Frågan blir varför Moderaterna väljer att abrupt bryta med den hållning som man har haft i årtionden om att man ska ställa sig mot kommunistiska regimer.

Det enda som har hänt från det att Moderaterna tvekade till att bifalla detta Kubaavtal fram till att man bestämde sig för att göra det är att Kuba har antagit en konstitution som har slagit fast att kommunismen är oåterkallelig. Det enda som har hänt från Moderaternas tidigare hållning till den nuvarande är att utvecklingen har gått bakåt på Kuba, och då väljer Moderaterna att närma sig den kubanska kommunistiska diktaturen. Det framstår som minst sagt märkligt, fru ålderspresident.

Fru ålderspresident! Jag utgår från att Fredrik Malm lyssnade till vad jag sa i mitt anförande. Det var nog det längsta anförandet på länge här som tog upp kommunismen och dess förbrytelser. Det var långt mycket mer än vad Fredrik Malm sa i sitt tidigare inlägg. Där var det mest att man var irriterad på Moderaterna som, vilket jag också sa, vill ge det här avtalet en möjlighet.

Fredrik Malm tar i som om Moderaterna skulle ha ingått en januariöverenskommelse. Ja, om så hade varit fallet hade jag haft stor förståelse för Malms upprördhet. Men i det här sammanhanget handlar det om någonting helt annat. Det ligger ett avtal på bordet. Det är svagt, det är klent. Det är därför som vi har ett särskilt yttrande där vi vill skärpa och ta med det som saknas i avtalet. Men vi vill inte kasta ut barnet med badvattnet.

Jag är lite förvånad över att Fredrik Malm som klassisk liberal och representant för ett parti som alltid har stått upp för konstruktiva lösningar nu kommer till den här kammaren och riktar in sig mer på dem som faktiskt vill göra någonting konstruktivt för att ändra situationen på Kuba, att ge det en chans, än att själv komma med några förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Handelsbojkotter har förekommit i 50 år. Allehanda bojkotter har förekommit under lång tid. Det finns inget land som har varit utsatt för så mycket bojkotter, och med all rätt. Men när det inte har fungerat på 60 år skulle jag vilja höra vad som är Liberalernas förslag för att knäcka kommunistregimen på Kuba.

Det här avtalet tycker man inte passar. Men vad är det som passar? Det är här och nu som man blir det svaret skyldig.

Fru ålderspresident! Moderaterna har inte ingått ett januariavtal med Vänsterpartiet utan snarare ett novemberavtal, då det ju speglar årstidens skymningstid, skulle man kunna säga.

Sedan har Hans Rothenberg fel, fru ålderspresident! Han beskriver det som att hela världen har isolerat och bojkottat Kuba. Det stämmer inte. Sverige har aldrig isolerat eller bojkottat Kuba egentligen. Europeiska unionen har inte, skulle jag vilja hävda, bekämpat någon kommunistdiktatur. Det är bara USA, och USA ensamt, som har bekämpat diktaturen på Kuba, ingen annan.

Sedan lättade USA upp sina regler, och Barack Obama tog bort de restriktioner mot Kuba som inte var en del av lagstiftningen. Det ledde fram till att ett antal amerikanska diplomater och statstjänstemän fick allvarliga hjärnskador till följd av någon sorts ljudvågor, vilket innebar att relationen mellan USA och Kuba började hacka igen och att Donald Trump införde nya sanktioner. Jag skulle kunna tänka mig att också Sverige skulle göra det om vi hade diplomater utomlands som fick den typen av mystiska sjukdomar därför att de opererade i en diktatur.

Fru ålderspresident! När Moderaterna säger att de vill ha en kontrollstation om fem år blir frågan om de vill lägga in någon sorts tilläggsannex i avtalet. Avtalet finns ju och är framförhandlat. Moderaterna kan lägga fram ett särskilt yttrande i riksdagen och säga: Vi vill också ha in det här och det här i avtalet. Men avtalet ligger ju fast. Det Moderaterna nu röstar ja till är det avtal som ligger, inte till någon kontrollstation om fem är.

Med den hållning som Moderaterna nu intar, att man alltid ska främja handel, blir frågan vad Moderaternas hållning blir mot exempelvis Belarus som Europeiska unionen har restriktiva åtgärder mot. Ska Moderaterna nu agera för att man ska riva upp sanktionerna mot Vitryssland och i stället ingå samarbetsavtal?

Fru ålderspresident! Den här debatten kan nog för åhörare synas som något märklig.

Det är inte Moderaterna som har sanktionerat kommunismen på Kuba. Moderaterna vill driva på den svenska regeringen, oavsett vilken regering det är inom fem år. Om inte det här avtalet visar några framsteg ska EU kliva ur detsamma - jag tror inte att den kubanska befolkningen fnissar lika mycket åt det. Det är med detta förbehåll som vi säger att vi vill ge det här en chans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det handlar om att vi har olika syn på hur det efter sex decennier ska bli möjligt att åstadkomma någon som helst förbättring för demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Den gemensamma reservationen från Fredrik Malm och Liberalerna och andra partier är kanske en av årets mest intressanta. Liberalerna och andra partier som inte var beredda att stödja regeringsunderlaget har nu skrivit ihop sig i en ohelig reservation. Den innehåller inte särskilt många förslag eller substans när det gäller vad man egentligen vill.

Jag tror inte att någon här behöver oroa sig över att det är något skifte i Moderaternas syn på Kuba och kommunismen. För att parafrasera en tidigare statsminister: Kom inte och tala om för oss moderater vad Kubakommunismen innebär! Vi har sett den, vi har vuxit upp med den, vi hatar den, och vi vill göra någonting åt den.

Fru ålderspresident! Det låter återigen som om vi bara har att ta ställning för ett ja eller nej. Det som förvånade mig var att vi inte kunde samlas i utrikesutskottet i år, så som vi kunde göra tidigare, för att låta avtalet vila och för att med den vilandeförklaringen sätta press på både regeringen och EU-kommissionen att försöka få något att hända i rätt riktning på Kuba efter det att den kubanska konstitutionen hade blivit verklighet. Det är ju det nya. Vi började förhandla när läget förändrades i positiv riktning, och vi hoppades.

Men precis som vi har fått se i andra sammanhang har vi också sett att utvecklingen går i fel riktning. Det är där vi tycker att det finns skäl att slå bakut.

Fru ålderspresident! När jag läser detta avtal och konstitutionen förstår jag egentligen inte hur man kan rösta ja och säga att detta är grunden för att förändra det kubanska systemet. I detta avtal erkänns ju det kubanska systemet - det respekteras - och den kubanska konstitutionen. Parterna ska komma överens om en dagordning för varje dialogmöte som ska avspegla deras respektive intressen och på ett välavvägt sätt ta upp medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Där har vi grunderna. Dessutom står det tydligt i artikel 12 att avtal som inte överensstämmer med den konstitution som antagits inte är gällande.

Fru ålderspresident! Därför vill jag fråga: Hur kommer det sig att Moderaterna nu vill släppa fram detta avtal?

Fru ålderspresident! Jag tycker att Kerstin Lundgren och Centerpartiet landar i ett försök till en konstruktiv ansats i detta. Sedan landar vi - Moderaterna och Centerpartiet - i lite olika metoder och olika förhållningssätt.

Jag kan ha respekt för att en metod kan vara att lägga detta åt sidan i några år. Men vad händer då? Det är på det sättet att 25 av EU:s nuvarande 28 länder har ratificerat detta avtal. Det är tre länder som inte har gjort det, och det är Sverige, Litauen och Holland. Så länge någon inte säger nej löper detta avtal på, det vill säga att om vi lägger detta åt sidan kommer ingenting att hända. Det kommer inte att vara någon som helst signal till Havanna. Det kommer inte ens att vara en röksignal från en slocknad Kubacigarr. Det ändrar ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är där som vi menar att vi vill ställa extra krav på Sveriges acceptans av detta. Vi vill ha hållpunkter, vi vill ha avstämningar och vi vill i en framtid kunna säga: Nu är det dags för EU att kliva ur detta eftersom det inte fungerar.

Personligen tror jag att det är 5-10 procents sannolikhet att detta kommer att förändra villkoren på Kuba. Men det vore ett historiskt fel att säga nej till möjligheten till dessa 5-10 procent.

Fru ålderspresident! Detta avtal är möjligt att säga upp från endera parten med sex månaders uppsägningstid.

Jag hör att Moderaterna verkar resonera som att om inte något har hänt om fem år vill de att detta ska omprövas. Men då har avtalet trätt i kraft. Då är det mycket svårare. Då krävs det enighet för att säga upp avtalet och få denna sexmånadersperiod att börja verka.

Än så länge har avtalet inte trätt i kraft. Vi har fem års erfarenhet sedan förhandlingarna inleddes, och utvecklingen har gått i fel riktning. Av detta skäl tycker vi inte att det finns anledning att nu släppa fram, säga ja till och ratificera avtalet. Så länge avtalet inte är undertecknat av EU fortsätter nämligen dialogen och samtalen. Men det finns ändå en liten signal som ringer: Utan resultat som går i demokratisk, rättsstatlig MR-riktning får vi inte avtalet att träda i kraft.

Det vore väl bättre att ha denna ingång om man vill förändra än att rösta ja i dag till avtalet?

Det är verkligen inte så att ett särskilt yttrande i denna del förändrar något. Jag tror att det är nästan lika liten chans att tro att hela EU skulle bestämma sig för att säga upp avtalet om fem år om Kuba inte har gått i rätt riktning. Det är faktiskt på det sättet att vi med detta avtal accepterar den konstitution som oåterkalleligt ger kommunistpartiet överhöghet på Kuba.

Fru ålderspresident! Hur förändrar man en diktatur? Hur förändrade omvärlden Sovjetunionens och östblockets fall? Den mest gigantiska och världsdominerande diktaturmakt som någonsin har funnits föll av sig själv. Burma var också en diktatur som någonstans ruttnade sönder inifrån. Det finns tyvärr inget recept på hur man knäcker en diktatur. En del tror att man gör det med vapen, en del tror att man gör det med gerillor, en del tror att man gör det med handelsbojkotter och en del tror att man gör det med någon form av dialog. Det finns inget standardknep. Vi föredrar att vara pragmatiska och testa detta avtal men samtidigt också ställa krav.

Moderaterna har i riksdagen varit drivande för att det måste finnas en ambitiös kontroll för uppföljning av detta avtal. Vi har inget till övers för totalitära kommunistregimer, och vi kommer aldrig att ha det. Men vi har inte heller trott på isolering som metod. Vill man isolera är man också svaret skyldig att tala om vad man vill göra i stället.

Vi vill ge avtalet en chans, och senast fem år efter att det har trätt i full kraft ska en avstämning och en utvärdering göras. Om inte ordentliga framsteg och förbättringar gjorts ska Sverige driva att avtalet sägs upp från EU:s sida. Det kan ske med sex månaders intervall - absolut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Nu är det faktiskt upp till Kuba att visa att man är seriös i fråga om detta. Det är inte upp till Moderaterna, det är inte upp till Centerpartiet utan det är upp till Kubas regim att visa detta. Detta är ett ansvar som vi har i dag.

Kommunism är någonting som världen mår mycket dåligt av, och kommunism är någonting som Kubas befolkning alldeles för länge har mått alldeles för illa av.

Fru ålderspresident! Tonläget inför och under dagens debatt om EU:s avtal om politisk dialog med Kuba har varit mycket högt. Inget land väcker så starka känslor i den svenska borgerligheten som Kuba. Troligtvis är det på grund av landets långvariga motstånd att inordna sig i det kapitalistiska systemet.

Samtidigt är Kuba långt ifrån något mönsterland. Utvecklingen på Kuba är inte entydig. Stora sociala framsteg har uppnåtts samtidigt som brotten mot de mänskliga rättigheterna är mycket omfattande. Den negativa effekten och betydelsen av USA:s blockad mot Kuba kan inte överskattas.

I dag syns tecken på reformer när det kommer till den ekonomiska politiken. Men få signaler, om ens någon, kommer om grundläggande förändringar av landets politiska system.

USA har i praktiken haft nästan samma politik mot Kuba i 60 år - blockad, blockad och blockad - utan att demokratiseringen på Kuba har tagit fart. Under några få år mjukade Obama upp relationerna mellan USA och Kuba, och den ekonomiska utvecklingen började ta fart. Barack Obamas historiska besök på Kuba 2016 utgjorde en milstolpe i de förbättrade relationerna. Strax efteråt öppnades ett antal reguljära flyglinjer mellan USA och Kuba för första gången på 55 år. Men snart vände utvecklingen tillbaka med Donald Trump i Vita huset.

EU ska inte i sin Kubapolitik följa USA i spåren. I stället ska vi använda dialog och samtal som en av våra vägar för att trycka på den kubanska regimen för demokratisering. Isolering har inte fungerat och kommer inte att fungera. Därför säger vi ja till EU:s avtal om politisk dialog med Kuba.

Framför allt är det bara mot Kuba som borgerligheten vill använda denna isoleringstaktik. Det finns kraftfull kritik mot kommunistpartiet som styr enpartistaten Kina. Men näringslivstoppar och andra borgare skulle aldrig gå med på att isolera världens näst största ekonomi på samma sätt som man vill isolera Kuba. Money talks, och i Kina kan man tjäna pengar även om det innebär att mänskliga rättigheter kränks.

Kuba uppfyller inte de nödvändiga krav som måste ställas på en demokrati, och brotten mot de mänskliga rättigheterna fortsätter. Yttrande-, press- och mötesfrihet är kraftigt begränsade, och det saknas möjligheter att bilda och organisera sig i fria, oberoende fackförbund. Vänsterpartiet önskar se en demokratisering och en ökad respekt för mänskliga rättigheter på Kuba. En sådan process måste formas av det kubanska folket. Sverige bör därför stärka stödet till det civila samhället på Kuba och verka för en demokratisering av landet.

Den svenska borgerligheten har ett blint öga när det gäller Kubas sociala framsteg. Vi ser att Kuba i flera hänseenden lever upp till de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som ryms i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Kuba bedriver ett omfattande socialt solidaritetsarbete i många latinamerikanska länder, vilket uppskattas av de mest utsatta på kontinenten. Även när det gäller hållbar utveckling utmärker sig Kuba positivt. Att Kuba har gjort några sociala framsteg ursäktar dock inte på något sätt bristerna i medborgerliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

USA:s blockad är en starkt hämmande faktor för en utveckling mot demokrati, och omvärlden bör därför agera för att den hävs. Den påverkar dessutom miljoner kubaners möjlighet att få tillgång till medicin och medicinsk teknik och är därmed avgörande för deras hälsa. Till detta kan fogas att olika FN-program vid åtskilliga tillfällen har drabbats av indragna leveranser av vaccin, sprutor och annan medicinsk utrustning för att de skulle användas på just Kuba.

Vänsterpartiet delar FN:s generalförsamlings kritik mot USA:s blockad mot Kuba. Det är helt oacceptabelt att en regering beslutar om sanktioner som så uppenbart straffar och drabbar ett helt folk. Det är inget annat än kollektiv bestraffning. Sverige ska tydligt fördöma USA:s ekonomiska blockad mot Kuba och kräva att den omgående upphävs.

Med detta, fru ålderspresident, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och särskilt notera Vänsterpartiets särskilda yttrande.

Fru ålderspresident! I Håkan Svennelings värld är USA roten till allt ont.

I sitt särskilda yttrande skriver han att den negativa betydelsen av USA:s blockad mot Kuba inte kan överskattas. Vidare skriver han att blockaden hämmar en utveckling mot demokrati. Håkan Svenneling nämner inte diktaturen. Han nämner inte avsaknaden av fria val, och han nämner inte förtrycket och de politiska fångarna. Kubas kommunistregim är enligt Håkan Svenneling ett offer för omständigheterna.

Vänsterpartister tycker inte om att bli påminda om sitt kommunistiska förflutna. Det brukar bemötas med fnysningar och överslätande leenden, som om det skulle sakna relevans. Det gör det dock inte. Författaren Magnus Utvik skrev nyligen, apropå Berlinmurens fall för 30 år sedan, att kommunismens idé fortfarande är levande för Vänsterpartiet. I partiprogrammet kan man läsa om kapitalismens avskaffande och ett klasslöst samhälle - den kommunistiska idéns mål. Lägg därtill, Håkan Svenneling, att det finns partiföreträdare i din egen riksdagsgrupp som har beskrivit sig som kommunister.

Fru ålderspresident! Vänsterpartiet strök ordet "kommunisterna" från sitt partinamn 1990, men banden till de socialistiska och kommunistiska systemen finns kvar. Samarbetet med Europas kommunistpartier i Europaparlamentet visar det, och förringandet av det kommunistiska vanstyret på Kuba visar det. Det är ett svek mot diktaturens offer. Det är sorgligt, och det är bedrövligt.

Fru ålderspresident! Jag har inga problem att kalla Kuba en enpartistat och en diktatur, för det är vad det är. Jag lyfte i mitt anförande fram de brott mot mänskliga rättigheter som regimen i Kuba begår varje dag - och har begått under lång tid.

Det intressanta med den här debatten är att det inte var förrän vid replikskiftet mellan Hans Rothenberg och Fredrik Malm som vi började tala om USA:s blockad och vilka effekter den har. Lars Adaktusson nämnde den inte med ett ord, trots att den har pågått i 60 år. Det säger väldigt mycket om den svenska debatten om Kuba: Man ser inte USA:s roll i vad som sker, och man vill inte se det. Man vill nämligen gilla USA:s politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Vänsterpartiets arv är tufft, och det är många gånger jag inte är stolt över det. Själv besökte jag i september massgravarna utanför Petrozavodsk, där Stalin dödade tiotusentals människor. Det gjorde otroligt starka intryck på mig. Men när det gäller vårt arv i förhållande till Kuba valde vi på vår kongress 2008 att anta en ny Kubapolitik. Vi valde att vara tydliga utifrån tre punkter. Det handlar om tydlig MR-kritik gällande de brott mot mänskliga rättigheter som sker, och det handlar om att tydligt kritisera USA:s blockad och vad den ger. Samtidigt handlar det om att se det som borgerligheten i Sverige och på många andra ställen inte ser, nämligen de sociala framsteg som faktiskt sker på Kuba och hur Kuba många gånger lyfter klimatfrågan bättre än vad västerländska länder gör.

Lars Adaktusson försöker få det till att det finns band till kommunismen kvar i Vänsterpartiet. Jag skulle kunna rekommendera honom att titta på Kinas ambassads hemsida och de fördömanden som det kinesiska kommunistpartiet gör av mig som person. Det finns inga sådana band kvar, Lars Adaktusson; du kan släppa den talepunkten.

För mig är det viktigt att inse att förändring kan ske. Det är väl just det Berlinmuren står för: Helt plötsligt sker förändringar - kanske till och med på Kuba.

Fru ålderspresident! Det finns inga band kvar, säger Håkan Svenneling.

"Jag är kommunist", säger Ali Esbati i Aftonbladet, 11 år efter att partiet bytte namn.

"Jag är kommunist för jag tycker att vi har en stolt historia", säger Ida Gabrielsson, 15 år efter att partiet bytt namn.

Vänsterpartiet har inte gjort upp med sin historia, och det märks - inte minst i vurmen för kommunistdiktaturen på Kuba.

Fru ålderspresident! Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt vi har vurmat för den kubanska regimen.

Jag känner det otroligt hårt i mitt hjärta när Fredrik Malm beskriver den tortyr som kubanska människorättsaktivister utsätts för. Det beror på att oavsett var, med vilka motiv och av vem som brott mot mänskliga rättigheter begås tänker jag stå upp och säga att det är fel. Det gör att jag inte känner någon vurm över huvud taget för Kuba.

Det som oroar mig är dock de dubbla måttstockar som den svenska borgerligheten har när det kommer till utrikespolitik. Det oroar mig hur man med precision alltid är kritisk och vill isolera Kuba som den ö det är - låtsas som om den inte fanns och gömma den i Bermudatriangeln - men samtidigt lyfter fram andra länder som begår brott mot mänskliga rättigheter och skapa avtal med dem. Ett sådant land är till exempel Israel, som EU har ett associationsavtal med för att underlätta frihandel. Det har man trots omfattande och dagliga brott mot mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är dessa måttstockar hos den svenska borgerligheten som jag faktiskt inte förstår. Jag förstår inte hur man kan tycka att det är okej i Israel och okej i Marocko, hur man kan ha vapenexport till Saudiarabien och hur man kan låta bli att kalla det som händer i Bolivia en statskupp - men Kuba ska man vara på jakt efter. Det är väl det som gör att många i Vänstern känner att vårt arv kanske är tungt men att vi åtminstone ser brotten. Vi hoppas att dialog och samtal faktiskt kan innebära en demokratisering.

Herr ålderspresident! Det är positivt att Håkan Svenneling ändå är tydlig med att han betraktar Kuba som en enpartistat och en diktatur. Så har det inte alltid varit i Vänsterpartiet, som vi vet.

Faktum är också att det fortfarande inte riktigt är så. Det finns i Sverige en hejarklack för enpartistaten på Kuba. Den kallas Svensk-Kubanska Föreningen, och i den finns det en del personer som är aktiva - och som även har ordförandeposter lokalt - som har kandiderat för Vänsterpartiet och på olika sätt är aktiva i partiet. De håller för övrigt väldigt ofta möten i ABF-huset i Jönköping. ABF är ju en del av socialdemokratin, så det finns en del att göra för arbetarrörelsen i Sverige när det handlar om att hålla en rågång gentemot diktaturen på Kuba.

Bortsett från den kritik som förts fram mot Kubas demokratiska tillkortakommanden och brister håller sig Svenneling fast vid någonting; han måste ju i slutändan någonstans visa att Kuba ändå är okej. Då kommer vi till detta med sociala framsteg.

Faktum är att Kuba var ett av de rikaste länderna i Latinamerika innan Fidel Castro och hans bror startade sin väpnade resning. I dag är Kuba ett av de fattigaste länderna. Man jämför sig i dag i huvudsak med mycket fattiga länder, medan man på den tiden var ungefär i paritet med de rikaste latinamerikanska länderna.

En rad sociala indikatorer pekar på att Kuba nu presterar ungefär lika bra eller dåligt som en rad andra länder i Latinamerika. Skillnaden är att dessa andra länder inte behöver dras med en skäggig diktator i militäruniform vid makten, utan de har en fri press, yttrandefrihet och demokrati. Så varför lyfta fram detta sociala på Kuba som ett sådant föredöme?

Herr ålderspresident! Jag börjar med Svensk-Kubanska Föreningen.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg, Fredrik, att vi har föreningsfrihet och åsiktsfrihet i Sverige, till skillnad från på Kuba. Man får faktiskt vara medlem i en förening så länge man inte aktivt motverkar Vänsterpartiets åsikter.

Det är helt okej att någon som tycker att Kuba är jättebra väcker en motion till Vänsterpartiets kongress. Vänsterpartiets kongress, som bestämmer partiets politik och som bestämmer vilket budskap jag ska framföra, sa dock 2008 att det finns tre saker med Kuba som är viktiga att nämna.

Den ena är att Kuba begår brott mot mänskliga rättigheter.

Den andra är USA:s blockad, vars betydelse för och effekt på Kubas ekonomi inte ska underskattas. Vi kommer att återkomma till detta.

Den tredje saken är sociala framsteg, som vi också ska komma tillbaka till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är helt okej. Efter denna debatt kommer min mejlkorg att bli full av mejl från vänsterpartister som är arga på mig för att jag uttrycker dessa saker om Kuba.

Kuba har en dålig ekonomi, bland annat på grund av USA:s blockad, som vi ser. Det är ju inte så oväntat - om Norge, Finland, Tyskland och Danmark skulle inleda en blockad mot Sverige och hålla fast vid den i 60 år är det klart som sjutton att det skulle påverka vår ekonomi.

Men i Kubas fall har det inte inneburit en demokratisering. Det är därför vi är ett antal partier som tycker att det är viktigt att föra dialog och diskussion om demokrati, men det tycker inte du, Fredrik.

Läskunnigheten är hög på Kuba; det har vi varit inne på tidigare. Sjukvården är gratis och tillgänglig för alla. Det som jag tycker att Kuba gör bra i sin latinamerikanska omvärld är att man utbildar doktorer i större utsträckning än många latinamerikanska länder och att man ser till att hjälpa andra länder att få bra tillgång till sjukvård.

Men till exempel Bolsonaro i Brasilien har utvisat alla kubanska läkare. Vilka drabbas av det? Inte Bolsonaro själv, utan det är givetvis Brasiliens fattigaste.

Herr ålderspresident! Det är mycket riktigt att läskunnigheten på Kuba är hög. Frågan är vad de kubanska invånarna har möjlighet att läsa.

Det finns tre tillåtna dagstidningar på Kuba.

Den första är Granma - det är kommunistpartiets tidning. Den ser ut som tidningen Proletären i Sverige; den är röd och svart. Den kommer ut varje dag.

Den andra dagstidningen är Juventud Rebelde. Det är kommunistpartiets ungdomsförbunds tidning.

Den tredje är en tidning som heter Trabajadores. Det är kommunistpartiets fackförbunds tidning.

Det är dessa tre man kan läsa. Det räcker att läsa en av dem, så att säga, för det står samma sak i alla tre.

Granma, som grundades 1965, har aldrig under hela sin existens ställt en enda kritisk fråga till en kubansk makthavare, av det enkla skälet att det är kommunistpartiets egen tidning.

Det är just tidningen Granma som varje år presenterar de sociala indikatorer som Kuba skyfflar in i det internationella systemet och sedan sprider till Håkan Svenneling och hans partivänner och till andra så kallade progressiva vänsterrörelser i världen för att visa att Kuba är ett land som gör stora sociala framsteg. Detta blir regimen förstås glad för att Håkan Svenneling upprepar i sitt särskilda yttrande i det betänkande vi nu diskuterar.

Men sanningen är ju att det inte går att lita på denna statistik, av det enkla skälet att den är helt omöjlig att kontrollera då det saknas yttrandefrihet på Kuba. Ingen kubansk makthavare behöver sitta i en Agendastudio eller i en CNN-studio och få svåra frågor om denna statistik.

Jag vet inte om Håkan Svenneling blint skulle lita på en statistik som kommer från till exempel mig om den inte gick att kontrollera. Så frågan blir varför Vänsterpartiet år efter år upprepar detta mantra om de sociala framstegen på Kuba när det är helt omöjligt att kontrollera den kubanska statistiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Herr ålderspresident! Precis som Fredrik konstaterade jag i mitt anförande att det inte råder pressfrihet på Kuba. Det är såklart en extremt stor inskränkning av mänskliga rättigheter att man inte kan läsa vad man själv vill.

Det är självklart så att det säkert finns ett intresse från den kubanska regimen att föra en statistik som är gynnsam för regimen. Även i demokratiska länder kan vi se att de som styr försöker att anpassa en statistik som passar.

Men man kan inte komma ifrån det faktum att FN får sina transporter av medicin och medicinsk utrustning till Kuba blockerade på grund av USA:s blockad, eftersom de företag som skulle hjälpa FN att ta dit medicinen och utrustningen också blir blockerade i sex månader från att verka med sina fartyg i USA. Det är ett faktum, och det är ändå så att statistiken säger att man får sämre sjukvård om man blir utsatt för en blockad.

Jag tycker också att det är ganska förmätet av Fredrik Malm att racka ned på läskunnighet. Vi befinner oss i ett land med 100 procent läskunnighet. Vi har fått möjlighet att ha fria rättigheter, att yttra oss och att tycka. Utan att ha varit på Kuba tror jag att väldigt många kubaner ändå uppskattar att de kan läsa vad som står på ett papper. Sedan är det klart att man skulle vilja att detta papper var fritt skrivet av en fritt tänkande människa. Det är ju någonting som vi vill uppnå genom att ha ett politiskt avtal.

Det som förvånar mig i hela denna debatt, herr ålderspresident, är att man för isolationspolitiken bara gentemot Kuba och att man inte från Fredrik Malms sida kan se andra länder som man skulle vilja isolera som en ö eller glömma bort och säga att detta är den bästa taktiken för politisk utveckling.

Jag tror att möjligheterna för en positiv politisk utveckling på Kuba är små. Det har vi ju sett - det har gått 60 år, och vi har inte kommit särskilt mycket längre framåt. Men vi måste försöka; det är vårt ansvar som medborgare i Sverige och i världen för alla kubaners framtida frihet.

Herr ålderspresident! I detta ärende har vi landat i lite oortodoxa konstellationer. Jag tycker att det är viktigt att vi klargör var skiljelinjen går, även om vi - den här gången - råkar hamna på samma planhalva.

Jag förklarade Moderaternas hållning. Vi vill vara toleranta, och vi vill ge detta en möjlighet. Vi tror inte på isolering. Men vi vill också vara med och bidra och ge möjlighet till det som har varit västvärldens lycka - en demokratisk hållning byggd på liberala värderingar, med frihandel - för att också kunna öppna upp Kuba på sikt.

Vi kan konstatera att Vänsterpartiet också ställer upp på detta avtal och att man, precis som vi moderater, har lämnat ett särskilt yttrande. Det är där någonstans vi märker skillnaden våra partier emellan.

I Vänsterpartiets särskilda yttrande nämns Kuba tolv gånger på en A4-sida, men med klassisk retorik nämns USA sex gånger.

Jag tycker att det är lite tråkigt att det när vi talar om världens mest symboliska kvarvarande kommunistregim - Nordkorea må vara den absolut mest obehagliga, men Kuba är den symboliskt viktigaste kommunistregimen - är så viktigt för Vänsterpartiet att ta upp den negativa betydelsen av USA:s blockad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Håkan Svenneling talar om att "den ekonomiska blockad som hållits vid liv av USA i decennier ursäktas med hänvisning till brott mot mänskliga rättigheter" och att Vänsterpartiet håller med om FN:s kritik mot USA:s blockad. Håkan Svenneling anser också att "USA:s ekonomiska blockad mot Kuba tydligt bör fördömas och att USA omgående bör upphäva densamma".

Varför denna fixering vid USA? Varför är det så svårt att säga att den kubanska kommunistregimen ensam har ansvaret för Kubas förtryck?

Herr ålderspresident! Den enkla förklaringen är att det inte är Kubas enskilda ansvar. Genom en 60 år lång blockad av sin närmaste granne, ett betydligt mindre land, bär USA självklart ett stort ansvar för allt mänskligt lidande på Kuba. Genom sin blockad stoppar man allt möjligt som skulle kunna vara av godo för Kubas befolkning. Man bestraffar kollektivt ett helt folk för att man inte gillar deras ledare. Det tycker jag att vi ska säga ifrån mot. Det är också den politiska skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna.

Jag uppskattar att du begärde replik, Hans Rothenberg. Det är bra att vi tydliggör de här skillnaderna. Det är också bra att vi har skrivit var sitt särskilt yttrande där vi tydliggör våra skillnader. Jag håller faktiskt med om mycket av det som står i Moderaternas särskilda yttrande, just för att ni är tydliga med de krav på demokratisering som behöver ställas på Kubas politiska ledning.

Jag tycker också att jag tog upp att USA kan spela en positiv roll, när jag tog upp Obama. Det var ett väldigt litet fönster under en liten period av den 60 år långa blockaden när Obama försökte lätta upp och förändra det. Sedan fick vi tyvärr Donald Trump i Vita huset. Och när det gäller vartenda land vi diskuterar i utrikesutskottet pratar vi om USA:s påverkan. Oavsett om det handlar om Mellanöstern, Latinamerika eller EU pratar vi om USA:s roll. Att inte prata om USA:s roll när vi pratar om Kuba är som att inte prata om något som påverkar jättemycket och som faktiskt finns där. Därför tycker jag att det är helt naturligt och att fler borde prata om USA:s roll när det handlar om Kuba.

Jag tycker ändå att det var lite imponerande att USA:s roll kom upp i ditt replikskifte med Fredrik Malm och att ni erkände att USA finns med. Innan dess var USA helt osynligt i den här debatten.

Herr ålderspresident! Det stämmer; det är bra att Sverige har erkänt USA:s roll.

Jag tycker att det i en debatt som handlar om Kuba är viktigt att också betona Kubas ansvar för Kuba och Kubas regims ansvar för de missförhållanden som den egna befolkningen har levt under och som har tillåtits pågå i decennier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det är på sin plats att fråga Vänsterpartiets representant: Menar Vänsterpartiet på allvar att det är USA:s fel och att USA under 60 år har hindrat Kuba från att utvecklas i en demokratisk riktning? Är det på grund av USA som Fidel Castro och senare hans bror Raúl i decennier har förtryckt sitt eget folk? Är det på grund av USA som Fidel Castro och hans bror genom åren har satt tiotusentals uppemot hundratusentals oppositionella kubaner i fängelse?

När vi talar om EU:s avtal med Kuba bör vi fokusera på vad EU kan göra. Men vi ska också fokusera på vad Kuba i anständighetens namn kan och bör göra för Kuba, trots att det finns andra länder som använder icke fungerande blockader och andra icke fungerande aktiviteter i Kubas närområde.

Jag vill ställa en rak fråga. Hade kommunistregimen på Kuba varit historia om USA inte hade blandat sig i med hjälp av blockader?

Herr ålderspresident! Jag tycker att riksdagsledamoten Rothenberg blandar ihop Kuba och Kubas folk. Den kritik som ska framföras och det ansvar som ska läggas på Kuba ska läggas på Kubas regim, inte på Kubas folk. Kubas folk har nämligen inte fått rösta, eller när man röstar går 98 procent av rösterna till Castro. Alla vi som befinner oss i en riktig demokrati förstår att det inte är fria och rättvisa val.

Det gör att jag tycker att USA:s blockad måste nämnas utifrån att den drabbar alla. Kanske drabbar den till och med folket mer än den politiska ledningen i Havanna. Det gör att jag tycker att det är viktigt att se USA:s roll, och det är därför vi har lagt fram det särskilda yttrandet där vi tydliggör vad USA:s 60 år långa blockad har inneburit för den lilla önationen Kuba och dess folk.

Herr ålderspresident! Hans Rothenberg ställde en retorisk fråga till mig som är svår att gissa svaret på: Om USA:s blockad skulle upphävas, skulle det innebära en demokratisering på Kuba? Jag tycker att det man kunde se under Obamas tid i fråga om förbättrade relationer var steg i rätt riktning.

Jag hoppas att Donald Trump lämnar Vita huset och att det blir en demokratisk president som för en helt annan utrikespolitik så att EU och USA kan samverka för att skapa en demokratisering på Kuba. Det är min bästa förhoppning. Jag känner stor tillförsikt genom att både jag och Hans Rothenberg röstar ja till avtalet i dag. Och om USA:s befolkning väljer en annan ledare kan det kanske få en effekt på utvecklingen på Kuba.

Det som dock oroar mig är risken för en så kallad Kinautveckling, där vi från EU:s sida bara sätter handel och ekonomiska intressen i första rummet och inte ser behovet av förändringar när det gäller mänskliga rättigheter. Det har vi sett i Kina under lång tid. Nu har Moderaterna här i Sverige på ett föredömligt sätt vridit tillbaka klockan och sagt att mänskliga rättigheter måste stå i första rummet. Det hoppas jag att vi kan vara enade om också framöver.

Herr ålderspresident! Jag är näst sista talare, och det mesta har sagts i fråga om EU:s avtal med Kuba om politisk dialog och samarbete. Men jag vill slå fast några saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Detta är ett avtal som är ett ramverk för förbindelserna mellan EU och Kuba. Syftet är att konsolidera redan existerande relationer samt att skapa ett instrument som underlättar för EU att stödja reformprocesser i landet och att främja europeiska värderingar och intressen. Avtalet innebär att EU:s relationer med Kuba förs in under en samlad ram. Inom denna ram har EU också kunnat etablera en årlig dialog med Kuba om de mänskliga rättigheterna tillsammans med andra politiska dialoger.

Avtalet ger alltså möjlighet till samarbete och dialog på en rad olika områden vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, utvecklingssamarbete, jämställdhet och handel. I avtalet betonar parterna särskilt vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt att de ska samarbeta och följa internationella regler i fråga om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen.

Avtalet stärker EU:s och Sveriges möjligheter att främja en demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter på Kuba. I propositionen framhåller också regeringen att Sverige kommer att fortsätta verka för att dessa värden värnas i genomförandet av avtalet och att civilsamhällets deltagande i genomförandet ska säkerställas.

Från vissa partier låter det som att regeringen och de partier som står bakom propositionen inte skulle se de problem som finns på Kuba. Det stämmer inte alls. När det gäller situationen på Kuba är det ingen här som har ifrågasatt att det är en enpartistat utan fria och demokratiska val och att de medborgerliga och politiska rättigheterna är fortsatt kringskurna. Oliktänkande utsätts för godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av polis och säkerhetstjänst. Aktivister hindras från att resa. Det finns politiska fångar. Det finns betydande hinder i fråga om mänskliga rättigheter när det gäller yttrandefrihet och organisering av civilsamhället och många fler inskränkningar som andra här har tagit upp tidigare. Om allt detta finns inget annat att säga än kritik.

Sverige har haft relationer med Kuba under mycket lång tid, och vi har ett långtgående engagemang. Regeringen lyfter tydligt fram att demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer måste vara centrala i Sveriges och EU:s relationer med Kuba, även när avtalet är färdigförhandlat och har ratificerats.

I den fortsatta processen är det därför ytterst angeläget att Kuba visar ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och att representanter från civilsamhällesorganisationer blir delaktiga. Utan detta avtal finns inga formella förutsättningar för EU att vara drivande i Kubas demokratiska utveckling. Alternativet till detta avtal är inget avtal alls, och att isolera Kuba drabbar lokalbefolkningen på ett än värre sätt. Det må vara så att det inte är tillräckligt och att man hade kunnat vara tydligare, men detta är vad vi har.

Skillnaden i dag står inte mellan hur vi ser på Kuba och de övergrepp på demokrati och mänskliga rättigheter som sker, utan vad som är den bästa strategin för förändring: att fortsätta isolera som man har prövat i decennier eller att pröva något nytt genom ökad politisk dialog.

Jag tror på det senare. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Herr ålderspresident! Miljöpartiet är ett frihetligt parti. Det har sina rötter i en rörelse som egentligen alltid har vänt sig emot hierarkier, inte minst statssocialism och det slags projekt som har entusiasmerat andra delar av vänstern. Man skulle kort och gott kunna säga att Miljöpartiet inte gillar polisstater.

Då är frågan varför detta avtal är så viktigt för Miljöpartiet. Under de senaste åren har ju Europeiska unionen förhandlat fram en rad olika avtal. Till alla dem har Miljöpartiet sagt nej. Miljöpartiet motarbetade Europeiska unionens handelsavtal med Kanada av alla länder. Man motarbetade Europeiska unionens omfattande ekonomiska partnerskap med Japan, som för övrigt är världens tredje största ekonomi. Miljöpartiet sa också nej till Europeiska unionens handelsavtal med Sydkorea. Man har varit emot TTIP och en rad andra ekonomiska samarbeten med demokratier.

Frågan är därför varför det är så viktigt för Miljöpartiet att sluta avtal med en kommunistisk polisstat samtidigt som man säger nej till ett frihandelsavtal med Kanada.

Herr ålderspresident! Fredrik Malm hänvisar till handelsavtal som Miljöpartiet tidigare har varit kritiska till. Det har vi varit utifrån miljö- och klimataspekter. Vi har sett att det inte har funnits tillräckligt tydliga skrivningar om att kunna värna bland annat det. Det har varit vår största invändning i dessa delar.

Precis som Fredrik Malm påpekar har vi också sett att det inte har handlat om avtal med stater där människor far otroligt illa och där man behöver se ett byte av regim för att situationen ska förbättras. Detta är vad det här avtalet handlar om. Det handlar inte om handelsutbytet i sig, utan om att kunna starta en dialog för att kunna bryta den utveckling som funnits på Kuba och som inte blir bättre. Vi har under decennier prövat en gammal politik och en gammal väg, men det har inte fungerat. Nu vill vi pröva något nytt.

Jag vill fråga Fredrik Malm vad Liberalerna har som alternativ. Vilka förändringar vill Liberalerna se gentemot Kuba för att det ska bli förbättringar för det kubanska folket?

Herr ålderspresident! I den bästa av världar är samarbetsavtalet med den kubanska regimen ett avtal som bidrar till demokrati på Kuba. Men så förhåller det sig inte. Detta är inte sant.

Det fanns en så kallad common position, en europeisk hållning, från 90-talet som var betydligt tydligare. I den krävdes demokratiska reformer på Kuba innan man skulle öppna upp för investeringar i hotellkedjor och annat.

Orsaken till att detta avtal har kommit till stånd är det motsatta till det som Janine Alm Ericson hävdar. Man vill tona ned kraven på demokrati för att i stället få tillträde till den kubanska marknaden.

När det gäller miljöaspekter måste man fundera på vilket sätt planekonomi är bra för miljön. I alla länder där man tillämpat planekonomi har det visat sig att man hushållat mycket ineffektivt med naturens resurser. Sovjetunionen är väl det tydligaste exemplet på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Att på något sätt tro att Kuba skulle vara bättre på miljöhänsyn än vad Kanada skulle vara är mycket märkligt. I Kanada har man en omfattande intern debatt om hur man ska förhålla sig till sina naturresurser. Om Kuba skulle ha naturresurser annat än socker, såsom olja i Venezuela som är ett till Kuba närstående land, skulle det inte finnas någon fri debatt, någon miljörörelse eller miljöhänsyn över huvud taget. De korrupta makthavarna skulle vräka sig över dessa naturresurser.

Frågan kvarstår. Det blir en lite märklig signal att Miljöpartiet med sin långa historia av att verka för frihet för individen och annat tycker att det är jätteviktigt att EU har ett samarbetsavtal med kommunistdiktaturen och polisstaten Kuba. Men man vill inte att EU ska ha ett avtal med Kanada, Sydkorea och Japan. För mig som liberal framstår det som en fullständigt obegriplig hållning.

Herr ålderspresident! Det känns som att Fredrik Malm tolkar både mitt svar och denna proposition som fan tolkar Bibeln. Det här handlar om att vi behöver få till stånd en förändring och främja demokrati och mänskliga rättigheter. Det är vår utgångspunkt för detta avtal.

Jag noterar att Fredrik Malm inte svarade på frågan vad alternativet till fortsatt isolering är och om han tror att det sätt att agera som inte har fungerat de senaste decennierna skulle börja fungera nu.

Herr ålderspresident! Janine Alm Ericson nämnde att regeringen ska verka för att civilsamhället ska inkluderas i arbetet för att demokratisera Kuba och förbättra de mänskliga rättigheterna. Det känns som en väldigt dålig start när detta helt har ignorerats i avtalet. Man har inte släppt in demokratiaktivister, civilsamhället eller oppositionella krafter från Kuba. Det är en väldigt dålig start.

Det här visar att regeringen, som har ignorerat detta tydliga faktum, nu än en gång sviker dem som kanske allra mest behöver vårt stöd. Jag tänkte därför ställa samma fråga som jag ställde till Pyry Niemi. Hur kan man som miljöpartist ignorera alla de människorättsaktivister och demokratikämpar som har varnat för detta avtal? De har tydligt deklarerat och vädjat till riksdagen om att säga nej till avtalet.

Herr ålderspresident! Tack, Markus Wiechel, för frågan! Jag håller helt med. Det är otroligt dåligt att civilsamhället inte har släppts in i dessa frågor. Men det har de heller inte under de senaste decennierna. Den utveckling som vi har sett har inte bara skett nu, även om man kan diskutera om det har varit en försämring eller förbättring. Situationen på Kuba har oerhört lång tid varit förfärlig när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och civilsamhällets inkludering. Det är därför vi tycker att det är dags att byta strategi. Det är dags att samla sig, få en ram för arbetet och kunna tala med en tydligare röst gentemot Kuba. Jag tror att vi båda är överens om förhoppningen om att det ska vara en fungerande strategi och betydligt bättre än det vi har gjort hittills.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Herr ålderspresident! Det är ett faktum att säkerhetstjänsten har trappat upp sitt förtryck mot oppositionella på Kuba sedan arbetet med avtalet påbörjades. Vi vet också hur situationen på Kuba ser ut tack vare exilkubaner och människorättsaktivister, som har vittnat om den. Det är samma personer som nu vädjar till riksdagen att säga nej till avtalet. De vet hur situationen ser ut, och dem bör man lyssna på.

I min roll som riksdagsledamot är det dem jag lyssnar på. Jag önskar att så vore fallet även för Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna. Men så är det tyvärr inte.

Herr ålderspresident! Jag ville verkligen inte relativisera att det ser ut att bli sämre. Det är väldigt oroväckande signaler som vi får. Det var inte min mening.

Det som är meningen är att vi vill se en förändrad strategi, en strategi som kan leda till förbättring. Jag skulle vilja fråga Markus Wiechel vad förslaget är, men han har ingen talartid kvar. Vi har inte i debatten som förts här hört något om någon annan strategi som skulle kunna leda framåt. Vi är beredda att vara konstruktiva men också sätta press. Det är det som vi hoppas på framöver med det här avtalet.

Herr ålderspresident! När jag hör Janine Alm Ericson från Miljöpartiet argumentera för det här avtalet utifrån att det ska förbättra mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat undrar jag om hon har läst den nya konstitutionen. Har Janine Alm Ericson läst avtalet som vi nu ska ta ställning till? Om man läser avtalet ser man att det är på den här grunden som kommande avtal ska träffas. Det är ett avtal som bekräftar den kubanska tolkningen av mänskliga rättigheter - det har framgått i debatten hur den ser ut. Avtalet bekräftar den kubanska tolkningen av demokrati - ordet "demokrati" finns till och med inskrivet i konstitutionen, men det är inte fråga om den ordning som vi ser framför oss när vi talar om demokrati. Avtalet bekräftar också den kubanska tolkningen av rättsstaten. På den grunden ska vi fortsätta att arbeta för att gå vidare med nya avtal. Det är precis det som det här avtalet syftar till: att lägga grunden för fortsatt arbete.

För min del skulle jag inte vilja ge detta klartecken, detta gröna ljus för att gå vidare utifrån den här grunden, utan jag skulle vilja se en förändring. Varför väljer Miljöpartiet att lägga detta till grund för den fortsatta diskussionen, i stället för att sätta press på både den nuvarande regeringen och EU-kommissionen att kräva en förändring i riktning mot den demokratisyn och MR-syn som vi trodde var universell?

Herr ålderspresident! Jag tänker inte säga någonting om att den nya konstitutionen skulle vara bra eller att vi på något sätt skulle stå bakom den. Men i avtalet betonar parterna vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt att de ska samarbeta och följa internationella regler i fråga om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Det är något som finns där. Jag tycker inte att detta går att tolka som att det har getts något slags carte blanche. Det här ställer stora krav på att man ska förändra sig. Det måste ske en förändring, och vi vill se den mycket hellre förr än senare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Men jag skulle vilja fråga Kerstin Lundgren: Om det här avtalet nu är så dåligt och legitimerar så mycket, hur vill Centerpartiet ändra på den situation som nu råder? Det gamla sättet och den gamla politiken har inte fungerat. Hur vill man hjälpa till att skapa demokrati och respekt för mänskliga rättigheter på Kuba?

Herr ålderspresident! Det låter ungefär som när vi diskuterar kinesisk politik. I Kina säger man: Vi står upp för mänskliga rättigheter och demokrati! För vår del har vi i dag kommit så långt att vi konstaterar att detta är en demokratisyn och en MR-syn som inte är förenlig med vår. Kuba har 2019 antagit en ny konstitution där man använder precis samma metodik. Man gör den kubanska uttolkningen. Den ska inte Sveriges riksdag bekräfta, som vi ser det.

Vi har haft hållningen att vi ska låta det här avtalet vila, vilket innebär att man kan fortsätta att föra samtal. Det har man gjort sedan 2016, när EU beslutade om detta. Man har kunnat fortsätta att föra samtal och föra den politiska dialogen för att se om man kommer vidare.

Men man ska inte gå vidare med nya avtal på den här grunden. Det vill vi inte se, herr ålderspresident. Det är därför vi inte vill ge grönt ljus för avtalet. Vi tycker att man från svensk sida borde ta vara på möjligheten att låta det gula ljuset skina. Egentligen skulle vi tycka att det var bäst. Nu kommer vi att rösta nej, för vi tycker inte att avtalet ska släppas igenom. Vi skulle önska att också Miljöpartiet valde den lösningen. Det skulle ge ett förhandlingsmandat både gentemot EU och gentemot Kuba från den svenska sidan när det gäller den fortsatta hanteringen av de här frågorna.

Herr ålderspresident! Jag tackar Kerstin Lundgren för svaret. Då ska vi förstå det som att Centerpartiet inte vill ha detta avtal just nu. I stället ska vi sväva i limbo. Vad som ska hända i nästa steg återstår i så fall att se.

Jag tycker att det är bra när man ställer hårda krav på utveckling, och jag tycker att det här avtalet lever upp till det. Sverige och EU kommer att fortsätta pressa på för demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Jag hoppas att det kommer att leda till en förändring.

Herr ålderspresident! År 2003 slog den kubanska regimen till med den järnhandske som bara diktaturer har tillgång till, skoningslöst, lögnaktigt, förtryckande och våldsamt, för att krossa den spirande demokratirörelsen på Kuba.

Det var några av mina vänner de arresterade. Jag hade lärt känna dem åren före 2003. De kämpade för frihet och värdighet för det kubanska folket. De visste vad de riskerade, eftersom deras liv redan präglades av trakasserier och hot. Men de gjorde det ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det var Regis Iglesias och Tony Díaz. De greps tillsammans med José Daniel Ferrer, Óscar Espinosa Chepe, Héctor Palacios och ett sjuttiotal andra. De dömdes till i snitt 20 års fängelse. Många av dem tillbringade många år i fängelse innan en del av dem släpptes och tvingades i exil.

Den långhårige Regis Iglesias, som jag via hårdrocken hade funnit en särskild vänskap med åren före, tvångsrakades som en del i den förnedring som den kubanska regimen utsatte honom för. Han misshandlades och förvandlades till oigenkännlighet. Efter en summarisk rättegång med falska anklagelser där inte medier eller utländsk personal var med fick han 18 år i fängelse. Han satt i en minimal cell i en källare i ett av Kubas hårdaste fängelser. Han sov på en betongbädd, i perioder utan tillgång till dagsljus och under långa perioder i isolering.

Vad var då hans brott? Jo, han tycker att alla kubaner, som alla andra folk, har rätt till frihet och demokrati, det vi kallar mänskliga rättigheter. Han hade hotats, trakasserats, isolerats och gått arbetslös. Hans egen familj hade splittrats via regimens försorg. När han satt fängslad i källarhålan ökade hoten mot honom. Han fick höra varje dag: Blir det några protester kommer du att dö här i fängelset! Hans döttrar, i likhet med hans mor, fick försöka färdas till det avlägsna fängelset för att träffa honom två timmar var tredje månad. Efter knappt åtta år släpptes han och tvingades lämna sitt eget hemland för att inte få återvända.

Det är samma regim då som nu. Det är samma kommunistiska diktatur. Det är samma förtryck. Det är samma övervakning. Det är samma hot. Det är samma fängslanden. Det är samma repressalier, utfrysning, angiveri och trakasserier. Inga förändringar av värde har skett gällande demokrati och yttrandefrihet.

Herr ålderspresident! Det finns tillfällen då man kan göra en liten skillnad. I dag är ett sådant tillfälle. I dag är riksdagens tillfälle att säga nej - om inte Kuba genomför förbättringar för demokrati och mänskliga rättigheter på riktigt ska vi inte heller ha det här avtalet. Då ska vi inte flerfaldiga biståndet eller erbjuda förmånliga handelsvillkor.

Mot detta säger man att det handlar om dialog och handel som ska åstadkomma förändringar på Kuba. Jag håller med om att dialog ofta är bra. Så hur vet man då om man ska välja avtalsvägen med dialog eller vägen där man ställer krav innan man ger tillgång till förmånerna?

En bra indikator på det tycker jag är att lyssna på vad de demokratiska krafterna vill. Det är alltid en bra fråga att ställa sig: Vad vill civilsamhällesaktörerna? De som inte går i regimens ledband, de som lever under förtrycket, de som hotas, vad vill de?

Den frågan bör man ställa sig av två skäl. För det första bör ett övergripande mål för ett land som Sverige vara att ge moraliskt och faktiskt stöd till fredliga förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt om de står under ständig press och ständigt förtryck på ett ofta fasansfullt sätt från en auktoritär regim. För det andra kan man ju tänka sig att de vet något om vad som hjälper situationen i diktaturen, kanske bättre än vad vi gör här.

Det talas nu från Moderaterna om att det borde finnas en prövotid på fem år, ett slags försök att hålla upp ett fikonlöv för att skyla över att riksdagen i dag går en diktatur till mötes. Hur det ska gå till får vi inte veta så mycket om. När vi väl har antagit detta avtal krävs nämligen vad jag förstår enhällighet i EU för att säga upp det. Det är nu vi ingår avtalet, eller också gör vi det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

I praktiken har vi haft en prövotid i flera år sedan avtalet provisoriskt trädde i kraft i väntan på det slutliga godkännandet. Vi vet resultatet av att avtalet har tillämpats i flera år. Vad är resultatet så här långt? Jo, läget för demokrati och mänskliga rättigheter har försämrats. Förtrycket av och repressalierna mot demokratiförespråkare har ökat.

Jag ska ta ett exempel. Den 1 oktober greps den kubanske demokratiaktivisten José Daniel Ferrer av kubanska myndigheter i Santiago de Cuba. Han fängslades också på Kuba våren 2003, släpptes efter många år i fängelse och har sedan dess arresterats från och till. Sedan den 1 oktober har han varit fängslad, och han har under lång tid inte haft kontakt med sin familj. Såväl Amnesty International som Civil Rights Defenders har krävt att han friges. Han har i över 15 år varit en av Kubas mest tongivande demokratiaktivister, aktiv inom Movimiento Cristiano Liberación som är mitt systerparti. Han var engagerad redan runt millennieskiftet i Varelaprojektet, den namninsamling där tusentals kubaner trotsade regimen och satte sina namn under ett upprop för övergång till demokrati. Han dömdes till mer än 20 års fängelse och satt fängslad i 8 år. Och nu har han gripits och fängslats igen.

Det som kastar särskilt ljus på detta senaste gripande och fängslande är ju det här avtalet. Gripandet skedde dagen innan EU och Kuba inledde sin årliga människorättsdialog i Bryssel.

Frihetsberövandet av José Daniel Ferrer är bara ett av flera under hösten. När EU:s höga representant Federica Mogherini besökte Kuba i september greps 188 personer för att omöjliggöra protester i samband med besöket. Båda dessa exempel visar att den kubanska regimen helt saknar ambitioner att följa de principer om mänskliga rättigheter som finns inskrivna som något slags grund för hela avtalet mellan Kuba och EU och över huvud taget inte vill tillåta en öppen dialog om mänskliga rättigheter inom landet.

Men EU kanske har lyckats på andra sätt, invänder någon, med sin dialog under de år som avtalet har levt och verkat. Vad sa till exempel EU när de besökte Kuba? Vad skriver EU om Kuba i sina officiella rapporter? EU konstaterar att Kuba är en enpartidemokrati - en enpartidemokrati, står det - som håller val till lokal, regional och nationell nivå. Det handlar inte om att Kuba kallar sig för detta; det är EU som skriver att Kuba är en enpartidemokrati. George Orwell kunde knappast ha formulerat det bättre.

När EU:s utrikesföreträdare Federica Mogherini var i Havanna i september konstaterade hon att Kuba har genomfört ett generationsskifte och antagit en ny konstitution och nu kan koncentrera sig på ekonomiska reformer och miljöfrågor, detta trots att inget i grunden har ändrats när det gäller mänskliga rättigheter. Tvärtom har ju diktaturen och kommunistpartiets ställning slagits fast i konstitutionen. Och generationsskiftet är att regimen lyckats upprätthålla förtrycket efter att Fidel Castro dött och Raúl Castro trätt tillbaka.

Dialogen tycks enbart ha lett till att Kuba påverkat EU med sin perverterade syn på demokrati. Det är det som hittills tycks ha hänt.

Är inte allt detta nog med prövotid, nog för att säga nej till det här avtalet, vet jag faktiskt inte vad som är det.

Efter att den svenska regeringen i juni drog tillbaka propositionen om att godkänna detta avtal från riksdagen skickade 391 kubanska demokratiaktivister ett brev till regeringen där de pläderade för att inte godkänna avtalet. De skrev att Sverige inte borde göra det förrän den kubanska regimen slutat trakassera och förtrycka det kubanska civilsamhället och släppt alla politiska fångar. Är det ett orimligt krav?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Nu är förslaget från regeringen tillbaka, i stort sätt oförändrat. Regeringen pläderar för och vill att vi ska godkänna avtalet.

Sacharovpristagaren Osvaldo Payá, som dog i en bilolycka omgärdad av märkliga omständigheter, har en dotter som heter Rosa Maria och som har tagit upp sin fars mantel. Hon vädjar om att Sverige ska säga nej så att avtalet faller.

Vi vet alltså att demokratiförespråkarna på Kuba vill att vi säger nej. Och de pläderar inte för bojkott. Jag pläderar inte för någon bojkott à la USA. Jag har själv varit mycket kritisk mot den amerikanska blockaden. Men det är inte samma sak som att nu säga ja till detta avtal. Det är två helt olika saker.

Man kan också ställa sig frågan vem som har välkomnat att Sverige skriver under och godkänner avtalet. Det är Svensk-Kubanska Föreningen, diktaturregimens väldokumenterade hantlangare i Sverige, samma personer som inte vill att Sverige har någon dialog över huvud taget med demokratirörelsen och demokratiförespråkarna på Kuba. Det är de som rycker ut till avtalets försvar.

När dessutom exempelvis Civil Rights Defenders säger att vi bör avvisa avtalet för att inte sänka arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba bör man lyssna och göra så, om man inte har extremt starka argument emot. Det har inte regeringen och Vänsterpartiet, och det har inte Moderaterna.

Riksdagen har inte alltid ett så stort inflytande över utrikespolitiken, men i dag har vi det. Det ankommer på var och en av denna kammares ledamöter att anta eller förkasta detta avtal. Tar partier och ledamöter ställning för avtalet tar de också enligt min uppfattning indirekt ställning för den kommunistiska regimen på Kuba och emot den kubanska demokratirörelsen. Avtalet är nämligen utformat som den kubanska regimen vill, utan att kubanska människorättsförsvarare någonsin fått ha en åsikt om dess innehåll.

Jag tycker att det är en ynkedom att Sveriges regering och flera partier i Sveriges riksdag inte kan sortera ut vem man ska stödja, vem man ska hålla under armarna. Jag tycker att det är det som händer här i dag: Vi avvisar de förtryckta demokraterna och välkomnar diktaturens företrädare. Om vi gör det tycker jag faktiskt att det är ynkligt.

Vi måste säga nej till avtalet. Vi kan göra det i dag genom att rösta för bifall till reservationen. Det kommer Kristdemokraterna att göra.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill tacka dig, Jakob, för ditt otroligt starka engagemang för det kubanska folket och dess frihetssträvan. Det var ett väldigt starkt tal; det tog faktiskt i hjärtat när du berättade om de vänner du träffat och har ständig kontakt med. Det tycker jag är bra.

Jag har suttit och lyssnat på alla inlägg från dem som inte vill att vi ska signera och ratificera avtalet. Jag har fortfarande inte fått ett enda konkret svar på vad som är alternativet. Vad är alternativet till avtalet? Hur ska det utformas? Vilken typ av dialog ska det vara mellan EU och Kuba i fortsättningen? Är det isolation och fortsatt stigmatisering, eller är det - som det har framförts väldigt tydligt - att EU nu inför en fortsatt politisk dialog där vi, nu också på uppmaning av Sveriges riksdag, framför att det är otroligt angeläget att civilsamhällets aktörer och oppositionen också ska kunna få ingå i processerna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Är det då bättre att vi i tysthet och stillatigande står vid sidan om, låter bli att agera och inte har någon dialog med Kuba? Är det bättre att vi fortsätter att låta regimen få verka helt i tysthet utan någon form av insyn, kontakter, kommunikation eller andra aktiviteter? Ska omvärlden hålla Kuba borta från radarn och i stället bara stå och hoppas att det ska hända av sig självt?

Det har ju verkligen inte hänt någonting de senaste 60 åren - ingenting. Det står still. Regimen har fortsatt att förtrycka sin befolkning. Den har agerat helt emot internationella, globala mänskliga rättigheter. Vi är i ett läge då vi måste fråga oss: Vad ska vi göra? Nu finns det ett frö till försök och politisk dialog.

Min fråga till dig, Jakob Forssmed, är därför: Vad är alternativet?

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten, för frågan! Som jag sa i mitt anförande tycker jag att det viktigaste man kan göra i sådana här lägen är att lyssna på dem som man vill stödja. Det är de som vill ha demokrati och som kämpar med risk för sina egna liv för att göra det möjligt. Man ska lyssna på vad de vill och vad de tycker, och de vill alltså inte att vi skriver på avtalet. De tycker att det är en dålig idé.

Vad vi i stället borde göra är naturligtvis att avvisa avtalet och säga: Vi kommer att se till att Kuba inte får de här förmånerna och möjligheterna till handel och utökat bistånd med EU med mindre än att man släpper alla politiska fångar och samvetsfångar och att man börjar genomföra demokratiska reformer på riktigt.

Det är så man bör använda den här typen av avtalsmöjligheter. Man bör inte göra som man nu gör: på ett som jag uppfattar det kravlöst sätt. Om jag hade varit förespråkare för detta hade jag varit otroligt bekymrad över vad avtalet hittills har lett till i form av försämringar och att man tillåter och faktiskt genomför dialoger med regimen trots att den fängslar människor för att de inte ska kunna protestera och demonstrera när EU:s företrädare besöker Kuba. Det gäller också dem som från början var positiva till avtalet.

Hur kan ledamoten försvara att vi nu med öppna ögon godkänner detta? Då är det bättre att vi avvisar det. Då har vi handlingsfrihet att försöka få fram en bättre ståndpunkt, där vi involverar demokratiaktivisterna. Då kan vi ha dialogen framför allt med dem och stötta dem och bjuda in dem till våra ambassader. Då kan vi se till att det är dem som EU i första hand för dialog med.

Ge dem råg i ryggen, ge dem moraliskt stöd och ge dem hjälp att faktiskt fortsätta orka med arbetet för demokrati! Vi ser ju att avtalet inte alls verkar lyckas med föresatserna.

Herr ålderspresident! Lite grann har ändå skett under tiden sedan avtalet genomfördes. Förtrycket har inte minskat, men det har ändå getts till exempel mer öppenhet för internet och annan kommunikation. Civilsamhället har fått något lite öppnare möjligheter. Man har tillåtit till exempel hbtq-personer att få större frihet i det kubanska samhället, vilket ledamoten väl känner till.

Men jag får fortfarande inget klart svar. Vad är alternativet? Ska vi bara lyssna? Eller ska vi agera, och hur ska vi agera? De blockader som har funnits i så många år har drabbat civilbefolkningen hårt. Människor har hamnat i ett ekonomiskt underläge. Det ekonomiska välståndet har stått still ganska länge, vilket ledamoten också vet.

Om man fortsätter att låta bli att göra någonting kommer inte det ekonomiska välståndet eller demokratiutvecklingen av sig själva att utvecklas i en positiv riktning, utan man kan hamna i ett läge där det kanske till och med blir värre innan det om 5, 10, 15, 20, 25 eller 30 år kanske blir bättre.

Är det då inte bättre att ha en aktiv politisk dialog, ett försök och åtminstone ett frö till att påverka utifrån? I stället får vi se civilsamhället och de oppositionella som ständigt och jämt möter motstånd och aldrig får en rimlig chans att kunna påverka samhället inifrån.

Det är den här formen av yttre tryck som åtminstone som det ser ut i dag - vi har ingen aning om hur det kommer att se ut om tio år - kan skapa förutsättningar till insyn och uppföljning av det som sker. Kanske kan man då i samtal med civilsamhället och de oppositionella samtidigt få en bättre bild av och en djupare förståelse för hur utvecklingen kan bli mer demokratisk på Kuba.

Herr ålderspresident! Ledamoten talar om ett yttre tryck. Jag har just visat i mitt anförande från talarstolen att det inte finns något yttre tryck från EU. Det är snarare Kuba som i så fall har påverkat EU under de här åren.

Jag är otroligt bekymrad över hur avtalet utvecklas, och jag tycker att de som förespråkar det borde vara väldigt bekymrade och fundera en gång till innan man trycker på ja-knappen i dag.

Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Det här är inte bra. Det tryck som borde finnas finns inte. Ledamoten frågar igen vad alternativet är. Alternativet är att se till att upprätthålla detta tryck och att inte ge Kuba de här förmånerna i form av handelsvillkor, utökat bistånd, utökade toppnivåbesök och så vidare med mindre än att de genomför demokratiska reformer och inte slår fast kommunistregimens primat i sin konstitution. Det är alternativet.

Ledamoten ställer frågan igen: Vad är alternativet? Jag har berättat här vad alternativet är, och det skulle vara långt bättre. Det är också vad civilsamhällesorganisationer på Kuba förespråkar, det är vad demokratiaktivister förespråkar och det är vad människorättsorganisationer, som Civil Rights Defenders, förespråkar. Det är alternativet.

Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan

Alternativet är inte en blockad. Jag är emot en blockad. Jag är emot den amerikanska blockaden. Jag har skrivit artiklar där jag har pläderat för att det inte är någon bra idé. Men det är någonting helt annat att skriva den här typen av förmånliga avtal med en diktatur utan att kräva den typ av motprestation som vi som EU kan kräva i form av att Kuba släpper politiska fångar och ser till att genomföra demokratireformer och reformer som gynnar landets folk på riktigt också när det gäller frihet och demokrati.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Riksrevisionens rapport om bostadsbidrag och trångboddhet