Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Barnpolitiken - arbetet med strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter

Betänkande 2001/02:SOU23

Socialutskottets betänkande2001/02:SOU23

Barnpolitiken - arbetet med strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas   regeringens  skrivelse
2001/02:166  Barnpolitiken - arbetet  med  strategin
för  att  förverkliga  FN:s  konvention  om  barnets
rättigheter.   I  betänkandet  behandlas  vidare  46
motionsyrkanden  med anledning av skrivelsen samt 86
motionsyrkanden i olika barnfrågor från den allmänna
motionstiden 2001.

Utskottet avstyrker  samtliga motioner, främst med
hänvisning till pågående  arbete  och  till tidigare
ställningstaganden i samma frågor.
Skrivelsen läggs till handlingarna.
I  ärendet  har  Socialdepartementet, genom  bl.a.
statssekreteraren    Agneta     Karlsson,     lämnat
information  till utskottet om världskongressen  mot
kommersiell sexuell  exploatering av barn i Yokohama
i december 2001 samt om  FN:s specialsession om barn
i New York i maj 2002.
I  betänkandet  finns  42 reservationer  och  fyra
särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Inriktningen på barnpolitiken

Riksdagen avslår motion  2001/02:So51 yrkandena
2 och 3.

2. Barnfamiljernas ekonomiska situation,
m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So48
yrkandena   1-6,   2001/02:   So49   yrkande   2,
2001/02:So51  yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande
1.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)

3. En utredning om barns livssituation

Riksdagen avslår motion 2001/02:So577.
Reservation 4 (v)

4. Genomförandet av FN:s barnkonvention

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So49
yrkandena  1  och  3, 2001/02:  So51  yrkande  5,
2001/02:So596, 2001/02:So599  delvis och 2001/02:
So634 yrkandena 1 och 13.
Reservation 5 (c)
Reservation 6 (fp)

5. Barnperspektiv i statsbudgeten

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So49
yrkande   4,   2001/02:So51    yrkande    4   och
2001/02:So617 yrkande 3.
Reservation 7 (v, c, mp)

6. Inkorporering av barnkonventionen i
svensk rätt

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So495 yrkande
24.
Reservation 8 (mp)

7. Arbetet med barnfrågor inom
Regeringskansliet

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So495
yrkande 25 och 2001/02:So599 delvis.

8. Familjeminister

Riksdagen avslår motion  2001/02:So377  yrkande
3.
Reservation 9 (kd)

9. Barnpolitik som eget sakpolitiskt
område

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 1.

10. Stöd i föräldraskapet

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:L260
yrkande  2  delvis,   2001/02:L322   yrkande   5,
2001/02:L370  yrkande  2, 2001/02:Sf392 yrkandena
9-11 samt 2001/02:A211 yrkandena  23  delvis  och
25.
Reservation 10 (kd)

11. Familjerådgivning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So377
yrkande   1,   2001/02:L260   yrkande  2  delvis,
2001/02:L322 yrkande 4, 2001/02:Sf392  yrkande  5
och 2001/02:A211 yrkande 23 delvis.
Reservation 11 (kd)

12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So328
yrkande 2 och 2001/02: Sf392 yrkande 3.
Reservation 12 (kd)

13. Familjecentraler

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Sf392  yrkande
12.

14. Växelvis boende

Riksdagen avslår motion 2001/02:So447.

15. Barns behov av sina pappor

Riksdagen avslår motion 2001/02:A393 yrkande 3.

16. Internationella adoptivbarn

Riksdagen avslår  motion 2001/02:L248 yrkandena
4 och 5.
Reservation 13 (m, kd)

17. Forskning kring separationer

Riksdagen avslår motion 2001/02:So595.

18. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 7.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)

19. Barns rätt till färdtjänst

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 3.

20. Mål för ungdomspolitiken

Riksdagen avslår motion 2001/02:So571.

21. Psykisk ohälsa

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So50
yrkande 4, 2001/02:So325 yrkande 2, 2001/02:So495
yrkandena     10     och    11,    2001/02:So513,
2001/02:So576,    2001/02:So612     yrkande    3,
2001/02:So617   yrkandena   4,   6   och  8  samt
2001/02:So634 yrkande 10.
Reservation 15 (v, fp)
Reservation 16 (kd)

22. Självmord

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So325
yrkande 1 och 2001/02: So634 yrkande 9.

23. Övervikt

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:So316  och
2001/02:So534.

24. Narkotikamissbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:So48 yrkande 8.
Reservation 17 (m)

25. Barnsäkerhet

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So634 yrkande
16.

26. Vård och behandling av olika
sjukdomar

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So432
yrkandena  1 och 2, 2001/02:So436,  2001/02:So619
yrkande 11 och 2001/02:So634 yrkande 12.
Reservation 18 (kd)

27. Fetalt alkoholsyndrom

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So327
yrkandena 1-3 och 2001/02:So505 yrkandena  1  och
2.

28. Förutsättningar för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:So311 och
2001/02:So425 yrkande 2.

29. 4 kap. 26 § barnavårdslagen

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So48
yrkande 13 och 2001/02: So275 yrkande 5.
Reservation 19 (m)

30. Familjerådslag

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So617
yrkande 7 och 2001/02: Sf392 yrkande 13.

31. Second opinion vid
vårdnadsutredningar

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So304  yrkande
2.
Reservation 20 (kd, c)

32. Barns rättigheter enligt
utlänningslagstiftningen

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So49
yrkande 6 och 2001/02:So50 yrkande 5.
Reservation 21 (v, kd)

33. Ensamkommande barn

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So48
yrkande 12, 2001/02:So49 yrkandena 8 och  9  samt
2001/02:So50 yrkande 8.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (kd)

34. Regelverk för god mans uppdrag för
ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 9.
Reservation 24 (v, kd)

35. Barnombudsmannens ansvar för ensamma
flyktingbarn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So49 yrkande 7.

36. Förvarstagande av barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 6.
Reservation 25 (v, kd)

37. Uppehållstillstånd efter inresa

Riksdagen avslår motion 2001/02:So50 yrkande 7.
Reservation 26 (v, kd)

38. Offentligt biträde och tolk i
utlänningsärenden

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:So50 yrkande
10.
Reservation 27 (v, kd)

39. Barns rätt att komma till tals

Riksdagen avslår motion 2001/02:So518.

40. Sänkning av rösträttsåldern

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande 6.
Reservation 28 (mp)

41. Maxtaxereformen

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So48
yrkande 9 och 2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.
Reservation 29 (m, kd, c)

42. Valfrihet inom barnomsorg och skola

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So48  yrkande
10.
Reservation 30 (m)

43. Mobbning

Riksdagen  avslår motion  2001/02:So48  yrkande
11.

Reservation 31 (m, kd, fp)

44. Särskolan

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So50  yrkande
11.

45. Behovet av specialskolor

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:So50 yrkande
13.
Reservation 32 (kd)

46. Tydligare reglering av elevers rätt
till stöd

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So49  yrkande
10.
Reservation 33 (c)

47. Elever med behov av särskilt stöd

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:So50
yrkande 12 och 2001/02: So634 yrkandena 3 och 4.
Reservation 34 (m, fp)
Reservation 35 (kd)

48. Idrott i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51  yrkande 8
delvis.

49. Kultur i skolan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So51 yrkande  8
delvis.

50. Insatser för utsatta barn

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So271
yrkande    1,    2001/02:So403,    2001/02:So478,
2001/02:So496   yrkande   2,  2001/02:So575   och
2001/02:So617 yrkande 9.
Reservation 36 (v)
Reservation 37 (kd)

51. Barnmisshandel

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So341,
2001/02:Ju393 yrkande 1 och 2001/02:Ju397 yrkande
3.

52. Kommersiell sexuell exploatering av
barn

Riksdagen avslår motion 2001/02:So532.

53. Barn i familjer där misshandel
förekommer

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:So51
yrkande 7, 2001/02:So342  yrkandena  1 och 2 samt
2001/02:Ju396 yrkande 5.
Reservation 38 (v)

54. Barn till bl.a. missbrukare och
psykiskt funktionshindrade

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:So49
yrkande 5, 2001/02:So50 yrkande 14, 2001/02:So264
yrkande  5,  2001/02:So304  yrkande  3,  2001/02:
So364 yrkande  1,  2001/02:So495 yrkandena 12 och
13,  2001/02:So497  yrkande   4,   2001/02:So564,
2001/02:So566  yrkande  19  och  2001/02:   So617
yrkande 5.
Reservation 39 (v)
Reservation 40 (kd)
Reservation 41 (fp)
Reservation 42 (mp)

55. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 16 maj 2002

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid
Burman  (v),  Chris  Heister  (m), Susanne Eberstein
(s),  Margareta  Israelsson (s),  Conny  Öhman  (s),
Chatrine Pålsson (kd),  Leif  Carlson  (m),  Lars  U
Granberg    (s),   Hans   Hjortzberg-Nordlund   (m),
Elisebeht Markström (s), Catherine Persson (s), Rolf
Olsson (v), Lars  Gustafsson  (kd), Cristina Husmark
Pehrsson   (m),  Kenneth  Johansson   (c),   Kerstin
Heinemann (fp) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU23


Redogörelse för ärendet


Skrivelsen i huvuddrag

I skrivelsen  ges  en beskrivning av arbetet med att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i
Sverige. Utgångspunkten  för  redovisningen  är  den
strategi för förverkligandet av barnkonventionen som
riksdagen  enhälligt  godkände  i  mars  1999 (prop.
1997/98:182,  bet.  1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171)
och   de  utredningar  och   myndighetsuppdrag   som
aviserades   där.   Regeringen   redovisar  vad  som
hittills  uppnåtts och vilken inriktning  regeringen
avser att ha  i  det kommande arbetet med att stärka
barns och ungdomars rättigheter.
Utskottets överväganden


Allmänna utgångspunkter för
barnpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  motioner  om  satsningar
inom   det   barnpolitiska   området  och  om
barnfamiljernas,      bl.a.      ensamstående
föräldrars,  ekonomiska situation.  Utskottet
hänvisar  i  huvudsak   till  vad  regeringen
anfört om inriktningen av  barnpolitiken  och
om  att  stärka  utsatta  gruppers ekonomiska
situation.   Mot   bakgrund  av   att   flera
myndigheter har i uppgift  att  samla kunskap
om  barns  och  ungdomars levnadsförhållanden
bör riksdagen vidare  avslå  en  motion om en
utredning om barns livssituation.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd),  3  (c)
och 4 (v).

Skrivelsen

I  den  förra  barnskrivelsen  (skr.  1999/2000:137)
angavs att tyngdpunkten i regeringens barnpolitik de
kommande  åren  ligger  i  förbättringar  för  barn-
familjerna,  ökade  resurser  till  skola, vård  och
omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt
ökade    möjligheter   för   barns   och   ungdomars
inflytande.    Enligt    regeringen   ligger   denna
huvudsakliga inriktning fast  även fortsättningsvis.
Regeringen anser att det är särskilt  viktigt att gå
vidare i arbetet med att stärka barns och  ungdomars
rättigheter.    Därutöver   är   det   viktigt   att
uppmärksamma frågor  om  barns stress och föräldrars
tid   för   barnen.   Ensamföräldrarnas   ekonomiska
situation och dess konsekvenser  för barnen är också
en fråga som regeringen funnit alltmer angelägen att
belysa.

För att samhället på olika nivåer skall kunna föra
en  politik som är bra för barn och  ungdomar  krävs
det  enligt   regeringen  goda  kunskaper  om  barns
situation i olika  avseenden  liksom  om  barns  och
ungdomars värderingar, önskemål och krav. Regeringen
betonar  att arbetet med kunskapsinhämtning måste gå
vidare i syfte  att  få  en tydligare helhetsbild av
barns  situation.  Regeringen   påpekar   att  såväl
Barnombudsmannen som Ungdomsstyrelsen samlar kunskap
om  barns  och  ungdomars  levnadsförhållanden   och
villkor   i   samhället   samt   anför   att   dessa
kunskapsbaser kommer att utgöra ett viktigt inslag i
arbetet.    Regeringen    nämner    i   sammanhanget
proposition  2001/02:96  En  förstärkt Barnombudsman
där Barnombudsmannens uppgift  att samla kunskap och
sammanställa statistik föreslås  bli  lagfäst som en
obligatorisk  uppgift. (Socialutskottet  har  ställt
sig  bakom  bl.a.   detta   förslag   i   betänkande
2001/02:SoU17.)
Regeringen ger också en redovisning av Statistiska
centralbyråns    (SCB)    uppdrag    att    utveckla
barnstatistiken.  Målet att ta fram en grundläggande
statistik om barn och  deras familjer har i huvudsak
uppnåtts. SCB har gett ut  tre  publikationer  under
åren 1998-2000. I rapporten "Barn och deras familjer
2000"   (Demografiska  rapporter  2002:2)  redovisas
material om familjesammansättning, separation mellan
föräldrar,   boende,   inkomster,   barnomsorg   och
föräldrars  sysselsättning.  Regeringen anför att en
målsättning i SCB:s fortsatta  uppdrag  bör vara att
ge en så allsidig och heltäckande bild av  barns och
ungdomars situation som möjligt. Intressanta områden
för  fortsatt  arbete är skola, barns hälsa, barn  i
det rättsliga systemet, barn i socialtjänsten m.m.

Enligt  skrivelsen   lever  cirka  180  000  barn  i
familjer som kontinuerligt uppbär ekonomiskt bistånd
till  sin  försörjning  och  där  biståndet  är  den
huvudsakliga försörjningskällan.  Gruppen  domineras
av  ensamföräldrar  och familjer där föräldrarna  är
födda utomlands. Regeringen  påpekar  att  det pågår
ett     arbete    med    att    nedbringa    antalet
biståndsmottagare  genom att förbättra tillgången på
arbete  och genom ett  långsiktigt  socialt  arbete,
vilket är viktigt också för barnen i dessa familjer.
Även om de  mål  som finns när det gäller att minska
antalet socialbidragsmottagare uppfylls, kommer ändå
ett inte oväsentligt  antal barn att leva i familjer
som har behov av bistånd för sin försörjning också i
framtiden.

Enligt regeringen är  kunskapen  om konsekvenserna
av  att under lång tid leva under knappa  ekonomiska
omständigheter  mycket  begränsade.  Vad det innebär
för         självbild,        framtidsförhoppningar,
skolprestationer  och ekonomisk situation för barnen
är  i  stor  utsträckning   obesvarade   frågor.   I
skrivelsen anges att det bör göras en inventering av
befintlig  kunskap  och  därefter  en  bedömning  av
ytterligare  kunskapsbehov.  En  viktig  fråga i det
fortsatta arbetet inom Regeringskansliet är  hur  de
psykologiska  och  pedagogiska  effekterna ser ut av
att under lång tid leva i en familj  som är beroende
av  bistånd för sin försörjning. Regeringen  påpekar
att det  inom  ramen för länsstyrelsernas tillsyn av
socialtjänsten pågår  ett  gemensamt  projekt mellan
Socialstyrelsen    och    länsstyrelserna    benämnt
"Barnperspektivet   i   hanteringen   av  långvarigt
socialbidragsberoende".  Projektet  bedöms  tillföra
kunskaper som kan vara till nytta vid bedömningen av
eventuellt kommande åtgärder, anförs det.

Regeringen  redogör  vidare  för Familjeutredningens
slutbetänkande  Ur fattigdomsfällan  (SOU  2001:24).
Utredningen hade i uppgift att analysera barnbidrag,
underhållsstöd och  bostadsbidrag till barnfamiljer.
Avsikten  var att förutsättningslöst  pröva  möjlig-
heterna  för   att  inom  ramen  för  den  generella
välfärdspolitiken   förändra   och   modernisera  de
familjeekonomiska stödsystemen. Syftet var också att
pröva    om    det    är    möjligt   att   förändra
bidragsgivningen  i  en  riktning  som  innebär  att
marginaleffekterna minskar samtidigt som den fördel-
ningspolitiska träffsäkerheten ökar. Utredningen har
ägnat särskild uppmärksamhet  åt  bostadsbidragen då
de  står  för en stor del av marginaleffekterna  för
barnfamiljer.  Betänkandet  är  för närvarande under
beredning inom Regeringskansliet.


Motioner


I motion So48 av Chris Heister m.fl.  (m) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförs  om  barns
och ungdomars bästa (yrkande 1). Regeringen anger  i
skrivelsen  att  en  viktig  fråga  i  det fortsatta
arbetet    inom    Regeringskansliet   är   hur   de
psykologiska och pedagogiska  effekterna  ser  ut av
att  under lång tid leva i en familj som är beroende
av bistånd  för sin försörjning. Enligt motionärerna
måste i de allra  flesta fall de problem som drabbar
barn ses i sitt sammanhang  för att kunna lösas till
barnens fördel. Att regeringen  nöjer  sig  med  att
utreda  när  det  krävs  omedelbara åtgärder för att
minska barnens utsatthet är  anmärkningsvärt, anförs
det. Motionärerna begär vidare  tillkännagivanden om
barns utsatthet i fattiga familjer  (yrkande  2), om
att  socialpolitiken  skall  vara ett instrument för
att  bryta utanförskap och bidragsberoende  (yrkande
3), om  att  skatterna  orsakar  bidragsberoende och
fattigdom (yrkande 4), om betydelsen av reformer för
att bryta det växande utanförskapet  och tudelningen
av Sverige (yrkande 5) samt om vad i motionen anförs
om handläggningstid för uppehållstillstånd  (yrkande
6). Socialbidraget har för många blivit en permanent
inkomstkälla, som enligt motionärerna låser in  barn
och  familjer  i  bidragsberoende  och  utanförskap.
Skatten  är  den  absolut tyngsta utgiftsposten  för
låg-  och medelinkomsttagarna.  Enligt  motionärerna
borde en  naturlig  princip vara att den som betalar
skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och att den
som får bidrag inte skall  behöva  betala skatt. För
en familj som består av två föräldrar  och  två barn
som helt lever på socialbidrag krävs att, om  en  av
föräldrarna  blir  erbjuden  arbete, ingångslönen är
minst 19 000 kronor för att familjen skall få bättre
standard än vad socialbidraget ger. Många av dem som
uppbär socialbidrag är flyktingar  eller  invandrare
som  efter flera år i Sverige fortfarande inte  fått
fotfäste på arbetsmarknaden. Motionärerna framhåller
att barn  och  ungdomar som växer upp i en miljö där
ingen omkring dem  lever  på  sitt eget arbete löper
stor  risk att ärva det sociala  utanförskapet  från
sin omgivning.  Motionärernas politik för arbete och
egenmakt bygger på  fyra  steg,  varav de tre första
syftar till att skapa förutsättningar  för människor
att stå på egna ben: Var och en som så önskar  skall
kunna  få  ett  arbete.  Resultatet  av arbete skall
trygga  den  egna  försörjningen i stället  för  att
försvinna  i  en rundgång  av  skatter  och  bidrag.
Förutsättningar  och  stimulans  skall finnas så att
man  genom utbildning kan förbättra  sin  situation.
Framgång  på dessa tre områden innebär att de som är
i  behov  av   det   fjärde  steget   den  egentliga
socialpolitiken   minimeras.   Enligt   motionärerna
måste   handläggningstiden   för  uppehållstillstånd
kortas  och  invandrare  ges  möjlighet  till  snabb
etablering  på  arbetsmarknaden.   Det   måste  vara
möjligt att få arbete eller starta företag  utan att
drunkna i regelverk och byråkrati, anförs det.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger
fram  förslag  till en handlingsplan för att åtgärda
de ensamstående  föräldrarnas situation (yrkande 1).
Ensamståendes ansträngda  ekonomi  med psykisk press
och känsla av otillräcklighet riskerar  att  påverka
barnen, anförs det.

I  motion  So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
analys  av  siffrorna   om   barnfattigdom  för  att
förhindra  att  barn  diskrimineras   på   grund  av
föräldrarnas   ekonomiska   situation  (yrkande  2).
Enligt en studie från Rädda Barnen  lever vart femte
barn    i   en   familj   som   antingen   har   låg
inkomststandard  eller  är beroende av socialbidrag.
Enligt barnkonventionen har  alla  barn  lika värde.
Motionärerna  anser  att ingen skall behöva  riskera
att bli diskriminerad  till följd av det utanförskap
som  familjens  bristande  ekonomiska  resurser  kan
skapa.

I motion So51 av  Lotta N Hedström m.fl. (mp) begärs
ett  tillkännagivande   om   att   om   vi   gör  en
kraftsamling  på  barn  redan  i  dag,  får  vi igen
pengarna  senare,  fast  kanske  på  ett annat konto
(yrkande  2).  Motionärerna anför att satsningar  på
mindre barngrupper  och mer personal inom förskolan,
insatser för barn med  psykiska  besvär  samt tidiga
ingripanden   mot   barn-   och  ungdomsbrottslingar
visserligen  kostar  pengar men  att  man  får  igen
satsningarna i ett senare  skede.  I motionen begärs
vidare  ett  tillkännagivande  om att man  inte  kan
prioritera mellan de områden inom  barnpolitiken som
skrivelsen  tar upp (yrkande 3). Motionärerna  anser
att alla områden  är  viktiga.  Slutligen  begärs  i
yrkande    9    ett    tillkännagivande    om    att
socialförsäkringar  och  löner måste anpassas så att
det går att leva som ensam förälder med barn.

I  motion  So577  av Lena Sandlin-Hedman  m.fl.  (s)
begärs  ett  tillkännagivande   om  behovet  av  att
tillsätta  en  utredning  om  barns livssituation  i
Sverige.  Motionärerna tar bl.a.  upp  det  minskade
barnafödandet,   trångboddhet,  barns  hälsa,  barns
möjligheter att påverka, situationen inom skolan och
förskolan,   föräldraförsäkringen   samt   den   nya
tekniken.


Tidigare behandling


Utskottet behandlade  motioner  i  olika  barnfrågor
senast  i  det  av  riksdagen  godkända  betänkandet
2000/01:SoU7  Barn - här och nu. Under avsnittet  om
allmänna utgångspunkter  för  barnpolitiken  anförde
utskottet bl.a. följande:

Barns  och  ungdomars  verklighet  förändras hela
tiden  i  takt  med  de förändringar som  sker  i
omvärlden. För att ge  barn  så  goda  och trygga
uppväxtförhållanden  som  möjligt  bör samhällets
barnpolitik  i  så stor utsträckning som  möjligt
anpassas  till  dessa  nya  förhållanden.  Enligt
socialutskottet är det givetvis en viktig uppgift
för den fortsatta  politiken  att  förbättra  för
alla barn. Den förbättrade ekonomiska situationen
möjliggör  ökade  insatser för barn och ungdomar.
Genom  kraftigt  ökade  statsbidrag  och  växande
skatteintäkter kan  vidare kommuner och landsting
öka  insatserna för barn  inom  vård,  skola  och
omsorg.

Socialutskottet  noterar med tillfredsställelse
att   tyngdpunkten  i  barnpolitiken   under   de
kommande  åren  kommer  att ligga i förbättringar
för barnfamiljerna, ökade  resurser  till  skola,
vård  och  omsorg,  uppmärksamhet  och  stöd  för
utsatta  barn,  ökade  möjligheter  för barns och
ungdomars   inflytande   samt   uppföljning    av
regeringens   strategi   för   arbetet  med  FN:s
barnkonvention.
Socialutskottet anser att det krävs en generell
familjepolitik som ger goda villkor för föräldra-
skap,  en  aktiv  politik mot diskriminering  och
segregering och en  fördelning  av  resurser till
verksamheter  för  barn och unga, så att  de  som
behöver mera stöd än andra för att ha samma chans
i  livet  också  kan få  det.  Vidare  krävs  att
flickor och pojkar  får  lika  mycket utrymme och
stöd   i   förhållande   till   sina  behov   och
förutsättningar.  Att barn och ungdomar  får  ett
reellt  inflytande i  samhällets  beslutsfattande
krävs också (s. 11 f.; res. m).

I    det   av   riksdagen    godkända    betänkandet
2001/02:SoU11      Socialtjänstfrågor     behandlade
utskottet senast motioner  om  utgångspunkterna  för
socialpolitiken.   Utskottet   avstyrkte  bl.a.  ett
yrkande  liknande de här aktuella  yrkandena  2-5  i
motion So48  (m)  (s. 8 f.; res. m) samt motioner om
stöd till ensamstående mödrar (s. 34; res. v, kd).

Socialförsäkringsutskottet  behandlade senast frågan
om  långa handläggningstider i  utlänningsärenden  i
det av  riksdagen godkända betänkandet 2001/02: SfU8
Migration   och   asylpolitik.  Utskottet  avstyrkte
yrkandena med hänvisning  till  att riksdagen hösten
2001  gjort ett tillkännagivande om  att  regeringen
snarast  bör  återkomma  med  ett  förslag  till  ny
instans-   och  processordning  i  utlänningsärenden
(bet. 2001/02:SfU2).


Utskottets ställningstagande


Barns och ungdomars  verklighet förändras hela tiden
i takt med de förändringar som sker i omvärlden. För
att ge barn så goda och  trygga  uppväxtförhållanden
som  möjligt bör samhällets barnpolitik  i  så  stor
utsträckning  som  möjligt  anpassas  till dessa nya
förhållanden.  Utskottet vidhåller att det  givetvis
är en viktig uppgift för den fortsatta politiken att
förbättra   för   alla    barn.    Utskottet   delar
uppfattningen i motion So51 att satsningar inom hela
det barnpolitiska området är en god investering även
för   framtiden.   Utskottet   instämmer  dock   med
regeringen  att  tyngdpunkten  i barnpolitiken  även
fortsättningsvis  bör  ligga  i  förbättringar   för
barnfamiljerna,  ökade resurser till skola, vård och
omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta barn samt
ökade   möjligheter    för   barns   och   ungdomars
inflytande.  Motion So51  (mp)  yrkandena  2  och  3
avstyrks därmed.

Många barnfamiljer  har svårt att få vardagen att gå
ihop   ekonomiskt.   Ensamföräldrarnas    ekonomiska
situation  och  dess konsekvenser för barnen  är  en
fråga som enligt skrivelsen blivit alltmer angelägen
för  regeringen  att   belysa.  I  årets  ekonomiska
vårproposition betonar regeringen att det förutom en
tillväxtfrämjande ekonomisk  politik  även  krävs en
aktiv  rättvisepolitik  för  att minska klyftorna  i
samhället. Regeringen påtalar  bl.a.  vikten  av att
minska  marginaleffekterna,  vilka  är  högst  bland
ensamhushåll  med  ett eller flera barn och med låga
inkomster. Familjeutredningens  slutbetänkande,  som
rör   dessa   frågor,   är   under   beredning  inom
Regeringskansliet.  Utskottet kan vidare  konstatera
att ett antal förändringar har gjorts sedan 1999 för
att förbättra barnfamiljernas  ekonomiska situation,
bl.a.     höjningarna     av    barnbidraget     och
flerbarnstillägget samt införandet  av maxtaxan inom
barnomsorgen.  När  det  gäller barn i familjer  som
uppbär ekonomiskt bistånd  för  sin  försörjning kan
utskottet konstatera att regeringen har  ställt  upp
som  mål  att  halvera  antalet  socialbidragstagare
mellan  åren  1999  och 2004, vilket  mål  riksdagen
ställt sig bakom. Utgångspunkten  i  detta arbete är
att  skapa  trygghet  och  rättvisa  samtidigt   som
fattigdomsfällor  och  marginaleffekter  görs så små
som  möjligt.  Ytterst  handlar  det  om att alla  i
arbetsför ålder skall ges möjligheter till  en  egen
försörjning.  Mot  bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet motionerna  So48  (m)  yrkandena 1-5, So49
(c) yrkande 2, So51 (mp) yrkande 9  och  So328  (kd)
yrkande  1. Riksdagen bör även avslå motion So48 (m)
yrkande 6.

Utskottet  delar  regeringens  uppfattning  att  det
krävs  goda  kunskaper  om  barns  situation i olika
avseenden för att kunna föra en politik  som  är bra
för barn och ungdomar. Bland annat Barnombudsmannen,
Ungdomsstyrelsen och Statistiska centralbyrån har  i
uppgift  att  samla  kunskap  om barns och ungdomars
levnadsförhållanden   och   villkor.   En   särskild
utredning om barns livssituation  i  Sverige  behövs
enligt  utskottets  mening  inte.  Motion  So577 (s)
avstyrks därmed.


Genomförandet av FN:s barnkonvention
i Sverige


Utskottets förslag i korthet

Mot  bakgrund  främst av det arbete som pågår
för att genomföra  barnkonventionen i Sverige
bör riksdagen avslå  motioner  om  att skydda
barn  mot  diskriminering,  om  att införliva
barnkonventionen i svensk rätt, om att utreda
hur   olika  samhällsbeslut  påverkar   barns
situation  samt  om att höja kunskapsnivån om
barn  och  ungdomar   i  olika  verksamheter.
Riksdagen  bör vidare avslå  motioner  om  en
barnbilaga  till  statsbudgeten  och  om  att
inkorporera   barnkonventionen    i    svensk
lagstiftning.    Utskottet    hänvisar   till
tidigare uttalanden i dessa frågor. Riksdagen
bör slutligen avslå motioner om  hur  arbetet
med  barnfrågor  inom  Regeringskansliet  bör
organiseras.
Jämför  reservationerna  5 (c), 6 (fp), 7 (v,
c, mp), 8 (mp) och 9 (kd).

Skrivelsen

Sverige  ratificerade  FN:s  konvention  om  barnets
rättigheter - barnkonventionen  - efter ett beslut i
riksdagen den 12 juni 1990 utan att reservera sig på
någon punkt. Genom detta har Sverige  åtagit sig att
följa konventionens bestämmelser.

Barnkonventionen innehåller bestämmelser  om barns
medborgerliga,  politiska,  ekonomiska, sociala  och
kulturella rättigheter samt om barns rätt till skydd
mot  övergrepp  och  utnyttjande.   Barnkonventionen
utgår  från fyra grundläggande principer  som  skall
vara styrande för tolkningen av övriga artiklar, men
som också  har  en  självständig  betydelse.  Det är
principen   om   icke-diskriminering   (artikel  2),
principen om barnets bästa (artikel 3),  rätten till
liv  och utveckling (artikel 6) samt rätten  att  få
komma till tals och bli respekterad (artikel 12).
Barnkonventionen  är  en  bindande överenskommelse
mellan de stater som har ratificerat  den.  Staterna
är  förpliktigade  att  vidta alla lämpliga åtgärder
för att genomföra konventionen.  Staten  är ansvarig
för  att  förpliktelserna  fullföljs och svarar  för
tillkortakommanden  i  landet   i  förhållande  till
konventionen.    För    att   säkerställa    barnets
rättigheter krävs enligt  regeringen  en kombination
av åtgärder i form av lagstiftning, opinionsbildning
och upplysning. Såväl domstolar och myndigheter  som
kommuner  och  landsting  skall  ta  hänsyn  till de
rättigheter  som  fastslås  i  barnkonventionen. Det
handlar   dels   om   att  beakta  barnkonventionens
intentioner i olika verksamheters  beslut,  dels  om
att  tillämpa  den lagstiftning som har förändrats i
enlighet med barnkonventionens krav.
Regeringen  framhåller   att   förverkligandet  av
barnkonventionen  i Sverige är en ständigt  pågående
process som måste hållas  levande.  Arbetet  med att
förankra det synsätt som genomsyrar konventionen  är
långsiktigt.

Utgångspunkten  för den strategi för att förverkliga
barnkonventionen  som riksdagen godkände i mars 1999
är  att konventionens  anda  och  intentioner  skall
beaktas   i   allt  beslutsfattande  som  rör  barn.
Regeringen uttalar  i strategin att barnkonventionen
är ett viktigt instrument för att ta till vara barns
och ungdomars rättigheter  och intressen. Att sprida
kunskap och medvetenhet om konventionen  är  just nu
det   viktigaste   inslaget   i  förverkligandet  av
barnkonventionen  i  Sverige. Konventionen  skall  i
första  hand  nå  beslutsfattare   vars   verksamhet
påverkar  barns  vardag, vuxna som arbetar med  barn
samt barn och ungdomar själva.

Strategin innehåller följande moment:
·  Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument
och   genomsyra   allt    beslutsfattande    inom
Regeringskansliet som rör barn.
·
·  Barnperspektivet   skall   i  lämplig  omfattning
finnas med i utredningsdirektiv.
·
·  Barnkonventionen  bör på olika  sätt  tas  upp  i
utbildningar för de yrkesgrupper som skall arbeta
med barn.
·
·  Statligt anställda  vars  arbete har konsekvenser
för barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning
för att kunna stärka sin barnkompetens  och  sina
kunskaper om barnkonventionen.
·
    Kommuner och landsting bör på samma sätt erbjuda
sin personal fortbildning.
·  Kommuner och landsting bör inrätta system för att
kunna  följa hur barnets bästa förverkligas i det
kommunala arbetet.
·
·  Barnkonsekvensanalyser  skall  göras vid statliga
beslut som rör barn.
·
    Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i
samhälls- och trafikplaneringen skall utvecklas.
·  Barnombudsmannens  verksamhet  och   organisation
skall ses över i syfte att stärka dess  roll  vid
genomförandet av barnkonventionen i Sverige.
·
·  Barnstatistiken skall utvecklas.
·
Regeringen har sedan budgetpropositionen för år 1999
till och med år 2001 avsatt sammanlagt 32,5 miljoner
kronor    till    insatser   för   att   förverkliga
barnkonventionen i  Sverige.  För innevarande år har
12,5 miljoner kronor avsatts.

För att få genomslag för arbetet  med  att genomföra
strategin och stärka barnets rättigheter  har enligt
skrivelsen en samordningsfunktion med egen  huvudman
inrättats  inom  Regeringskansliet, med placering  i
Socialdepartementet.  Samordningsfunktionens uppgift
är att utveckla arbetet  med  barnkonventionen genom
att vara såväl pådrivande som stödjande.  En  viktig
uppgift för samordningsfunktionen är att delta i den
gemensamma  beredningen  och att granska regeringens
beslut ur ett barnkonventionsperspektiv.  Det gäller
propositioner, direktiv, uppdrag och andra  dokument
som   lämnar   Regeringskansliet.  En  annan  viktig
uppgift  är  att  uppmärksamma,   samordna   och  ta
initiativ  i  frågor avseende barn och ungdomar  som
rör  flera  departement   eller   där   inte   något
departement har ett tydligt ansvar.

Till  följd  av  den  ovannämnda strategin tillkom
budgetåret 2001 ett nytt politikområde, barnpolitik.
Politikområdet   innefattar    insatser    för   att
förverkliga  barnkonventionen.  Till  politikområdet
hör   Barnombudsmannen   och   Statens   nämnd   för
internationella     adoptionsfrågor    (NIA).    Det
övergripande målet för  barnpolitiken  är  att  alla
barn   skall   växa   upp   under  goda  och  trygga
förhållanden. Politikområdet  är  huvudsakligen  ett
s.k.   mainstreamingområde,   dvs.  inriktningen  på
politiken är att få andra politikområden att anlägga
ett barnperspektiv när det handlar om frågor som rör
barn.    I    skrivelsen   anges   att   det    inom
Regeringskansliet   pågår   ett   arbete   med   att
omformulera  målet  för  barnpolitiken så att det än
bättre skall återspegla barnkonventionens budskap.

Regeringen har givit Barnombudsmannen  en nyckelroll
i  strategiarbetet  genom  myndighetens uppgift  att
påbörja  och  samordna insatser  för  att  genomföra
barnkonventionen nationellt och för att bevaka barns
och ungdomars intressen  i olika sammanhang. Barnom-
budsmannen  har ett treårigt  uppdrag  kopplat  till
strategin, vilket  skall  rapporteras  senast  den 1
juni 2002.

I   Barnombudsmannens  strategiuppdrag  ingår  att
sätta i  gång  program  för  fortbildning av statlig
personal om barnkonventionen samt  att på olika sätt
erbjuda   fortbildning   om  barnkonventionen   till
kommuner  och  landsting.  Myndigheten   skall  även
utveckla modeller för och sprida goda exempel på hur
barnkonventionen   kan   genomföras,   t.ex.   genom
barnplaner,        barnkonsekvensanalyser        och
utvärderingsmodeller.  I uppdraget ingår även att ta
fram   modeller   för  barnkonsekvensanalyser   inom
statliga     myndigheter     i     samarbete     med
Ekonomistyrningsverket (ESV). I skrivelsen redovisas
det arbete med strategin som Barnombudsmannen utfört
hittills samt  anförs  att  myndigheten senare under
innevarande  år  kommer  att  lämna  en  fullständig
rapport till regeringen.
Regeringen anför att arbetet  med  att förverkliga
FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige har
rönt  stor framgång inom ett flertal områden,  medan
det inom  andra  återstår  mycket  att  göra för att
barns och ungdomars rättigheter och intressen  skall
beaktas  och  bli  tillgodosedda.  Under  de  år som
strategiarbetet  har  pågått har också nya kunskaper
och erfarenheter vunnits.  Regeringen  anser att det
därför  finns  skäl  att se över strategin  för  att
ytterligare förstärka  arbetet  med genomförandet av
barnkonventionen  i  Sverige. Regeringen  avser  att
återkomma till riksdagen  i  denna  fråga våren 2003
samt att därefter göra en uppdatering  av  strategin
vart femte år.

I  skrivelsen  anges  vidare att regeringen har  som
målsättning att statsbudgeten  om  några år skall ha
ett tydligt barnperspektiv. Avsikten  är  därför att
tillföra  ett  barnperspektiv  på  nya  områden  och
fördjupa    redan   befintliga   barnperspektiv    i
budgetpropositionen.


Motioner


I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett   tillkännagivande    om    barnkonsekvensanalys
(yrkande 3). Motionärerna välkomnar  att  regeringen
avser     att    tydliggöra    barnperspektivet    i
budgetpropositionen.

I  motion  So377  av  Mikael  Oscarsson  och  Stefan
Attefall (kd)  begärs  ett  tillkännagivande  om att
inrätta  en  familjeminister med övergripande ansvar
för frågor som rör familjen (yrkande 3).

I motion So49  av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett    tillkännagivande     om     att    den    nya
diskrimineringsutredningen skall inkludera skydd för
barn mot alla former av diskriminering  (yrkande 1).
Genom  att  ratificera  FN:s  konvention  om barnets
rättigheter  har  staten  tagit på sig ansvaret  att
tillförsäkra alla barn i Sverige  samma  rättigheter
utan  diskriminering.  Motionärerna  anser att  alla
barn   bör   omfattas  av  ett  lagligt  skydd   mot
diskriminering.   Motionärerna   begär   vidare  ett
tillkännagivande     om     att    barnkonventionens
införlivande i svensk lagstiftning måste ytterligare
harmoniseras, fördjupas och förstärkas  (yrkande 3).
Det   begärs   också  ett  tillkännagivande  om   en
barnbilaga  till   statsbudgeten   (yrkande   4).  I
barnbilagan   skall   samtliga  departement  tydligt
markera vilka utgifter  som är riktade till barn och
unga samt regeringens barnpolitiska  ambitioner  och
prioriteringar   tydligt   framgå.  Barnkonventionen
skall   alltid   efterlevas,  och   alla   relevanta
politiska beslut analyseras  utifrån hur de påverkar
barnets situation, anförs det.

I  motion So596 av Rigmor Stenmark  (c)  begärs  ett
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
lagändringar som medför att  barns  rättigheter  tas
till   vara  i  enlighet  med  FN:s  barnkonvention.
Motionären anser att barnkonventionen på ett tydligt
sätt måste införlivas i svenska lagar.

I motion  So634  av  Kerstin  Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs  ett  tillkännagivande  om att genomföra FN:s
barnkonvention     i     Sverige    (yrkande     1).
Barnkonventionen  skall genomsyra  allt  arbete  som
direkt  eller  indirekt   rör  barn,  på  såväl  det
nationella som det internationella  planet. Av detta
följer  att  alla  barn  skall ha rätt till  en  god
tillsyn,  omsorg  och  utbildning,   anförs   det  i
motionen.     I    motionen    begärs    även    ett
tillkännagivande   om  en  utredning  om  hur  olika
samhällsbeslut sammantaget  påverkar barns situation
(yrkande 13). Enligt motionärerna  behövs en översyn
av   hur   barnen   påverkas   av  alla  sammantagna
transaktioner,  parallella  system  m.m.  som  berör
barnfamiljerna.

I motion So51 av Lotta N Hedström  m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att barn- och ungdomspolitik
bör vara ett eget sakpolitiskt område,  som dessutom
bör   genomsyra  all  annan  politik  (yrkande   1).
Motionärerna   påpekar  att  det  finns  andra  s.k.
mainstreamingområden   som   är   egna  sakpolitiska
områden,   t.ex.   jämställdhet   och   integration.
Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att
statsbudgeten  varje  år bör följas av en barnbilaga
(yrkande  4).  I  barnbilagan   skall   det  tydligt
redovisas  vilka  områden  i  statsbudgeten som  har
koppling  till  barn,  hur  stor del  av  samhällets
resurser som går till barnen  samt hur de föreslagna
budgetposterna förväntas påverka barnen. I yrkande 5
begärs ett tillkännagivande om  att kunskapsnivån om
barn  och  ungdomar måste höjas i alla  verksamheter
som  har med  barn  och  ungdomar  att  göra,  t.ex.
socialtjänst, barnavårdscentraler och skolor.

I motion  So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkas
att  riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag    till    sådan    lagändring    att   FN:s
barnkonvention  ingår  i  den svenska lagstiftningen
(yrkande   24).  Motionärerna   begär   vidare   ett
tillkännagivande  om  att  en särskild barnenhet bör
bildas inom Regeringskansliet  (yrkande 25). Enheten
skall föra in barnperspektivet genom s.k.
mainstreaming, anser motionärerna.

I  motion  So599  av  Marina Pettersson  och  Torgny
Danielsson  (s)  begärs  ett   tillkännagivande   om
insatser  för  barnens bästa. Motionärerna anför att
barnkonventionen      skall      genomsyra      allt
beslutsfattande  som  rör  barn. De framhåller bl.a.
vikten av barnkonsekvensanalyser,  ökad  barnkunskap
inom    socialtjänsten   samt   en   samordning   av
barnpolitiken.  Frågan  om  att inrätta ett särskilt
departement med ansvar för barn-  och  ungdomsfrågor
bör utredas närmare, anförs det.


Bakgrund och tidigare behandling


I   betänkande  2000/01:SoU7  Barn  -  här  och   nu
behandlade    utskottet    motionsyrkanden   om   en
barnbilaga till statsbudgeten och om att inkorporera
barnkonventionen   i  den  svenska   lagstiftningen.
Utskottet behandlade  även  motionsyrkanden liknande
de här aktuella yrkandena 1 och  13  i  motion So634
(fp).  Samtliga motionsyrkanden avstyrktes  (s.  46;
res. kd+c, fp respektive mp).

Socialutskottet  har,  som  tidigare nämnts, nyligen
behandlat  regeringens  proposition   2001/02:96  En
förstärkt Barnombudsman (betänkande 2001/02: SoU17).
Utskottet  ansåg  bl.a.  att Barnombudsmannen  skall
vara pådrivande gentemot myndigheter,  kommuner  och
landsting    när   det   gäller   genomförandet   av
barnkonventionen   i   alla   delar   av  samhället.
Utskottet  ställde  sig  därför bakom förslaget  att
lagfästa  den pådrivande roll  som  Barnombudsmannen
har haft genom strategiuppdraget (s. 9).

Finansutskottet  behandlade  motionsyrkanden  om  en
barnbilaga   till  statsbudgeten  senast  i  det  av
riksdagen    godkända    betänkandet    2001/02:FiU1
Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna, m.m.
Finansutskottet avstyrkte yrkandena med motiveringen
att  kravet  på   att  redovisa  barnfrågorna  i  en
särskild bilaga måste anses underordnat kravet på en
så aktuell och genomarbetad  redovisning som möjligt
(s. 304; res. kd, c respektive mp).

I  regeringens  skrivelse  2001/02:83  En  nationell
handlingsplan   för   de   mänskliga   rättigheterna
presenteras en treårig nationell  handlingsplan  för
de  mänskliga  rättigheterna.  Handlingsplanen skall
lägga  grunden  för  ett  mer  samlat   synsätt   på
mänskliga  rättigheter i Sverige. Det främsta syftet
med handlingsplanen  är  att  främja  och  skydda de
mänskliga  rättigheterna, men den syftar också  till
att skapa ökad medvetenhet kring frågor om mänskliga
rättigheter,   främja  samordningen  av  arbete  med
mänskliga   rättigheter    inom    främst    statlig
förvaltning  och förbättra utbildningen om mänskliga
rättigheter. Enligt  skrivelsen  ser  regeringen det
som   särskilt   angeläget   att   barn,   utan  att
diskrimineras,    kan    åtnjuta    sina   mänskliga
rättigheter  på  lika  villkor.  Barnets  rätt  till
grundläggande välfärd skall garanteras  oberoende av
vilken  del av landet barnet bor i och oberoende  av
barnets föräldrar, anförs det (s. 72).

Konstitutionsutskottet behandlade skrivelsen i det
av  riksdagen   godkända  betänkandet  2001/02:KU15.
Utskottet avstyrkte  motioner bl.a. om en barnbilaga
till statsbudgeten (s. 51; res. mp).

Regeringen har nyligen  tillsatt  en  parlamentarisk
kommitté med uppdrag att bl.a. överväga  en gemensam
lagstiftning   som  omfattar  alla  eller  flertalet
diskrimineringsgrunder   och  samhällsområden  (dir.
2002:11). Därvid skall bl.a.  övervägas  om  skyddet
mot missgynnande av personer med funktionshinder  på
grund av bristande tillgänglighet bör utökas. Vidare
skall  övervägas  om ett skydd mot diskriminering av
s.k. transpersoner  bör  införas.  Utredningen skall
även  i  vissa  avseenden se över bestämmelserna  om
aktiva  åtgärder  och   positiv   särbehandling   på
utbildningsområdet   och  i  arbetslivet.  Kommittén
skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2004.


Utskottets ställningstagande


Riksdagen   har  godkänt   en   strategi   för   att
förverkliga   FN:s    barnkonvention    i   Sverige.
Målsättningen med strategin är att konventionen  och
dess  intentioner skall finnas med i allt offentligt
beslutsfattande  som  rör  barn. Utskottet vidhåller
att    det    är   utomordentligt   angeläget    att
barnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla
nivåer    i    samhället.     Förverkligandet     av
barnkonventionen   är  en  långsiktig  och  ständigt
pågående process som måste hållas levande. Utskottet
kan med glädje konstatera  att arbetet har rönt stor
framgång  på flera områden. Utskottet  ser  positivt
såväl  på  den   särskilda  samordningsfunktion  som
inrättats   inom  Regeringskansliet   som   på   den
aviserade  översynen   av   strategin  i  syfte  att
ytterligare  stärka  arbetet  med  genomförandet  av
barnkonventionen. Vidare lagfästs  Barnombudsmannens
viktiga  uppgift  att  driva  på  genomförandet  och
bevaka efterlevnaden av barnkonventionen fr.o.m. den
1 juli 2002. I motionerna So49 (c)  yrkandena  1 och
3,  So51 (mp) yrkande 5, So596 (c), So599 (s) delvis
och  So634   (fp)   yrkandena   1   och   13  begärs
tillkännagivanden  bl.a.  om  att  skydda  barn  mot
diskriminering, om att införliva barnkonventionen  i
svensk   lagstiftning,   om  att  utreda  hur  olika
samhällsbeslut påverkar barns  situation samt om att
höja  kunskapsnivån  om  barn och ungdomar  i  olika
verksamheter. Motionsyrkandena ryms väl inom den ram
som barnkonventionen och den  antagna  strategin för
konventionens  förverkligande  ställer  upp.  Enligt
utskottet  kan  även  den nationella handlingsplanen
för de mänskliga rättigheterna  ha betydelse för att
främja  och  skydda  barnens rättigheter.  Utskottet
vidhåller  att  det finns  anledning  att  anta  att
barnkonventionen  alltmer  kommer att genomsyra allt
arbete hos myndigheter, kommuner  och  landsting som
direkt    eller    indirekt    rör    barn.    Några
tillkännagivanden  med  anledning  av motionerna kan
enligt   utskottets   mening   därför   inte   anses
erforderliga. Motionerna avstyrks.

Utskottet  ser  positivt  på regeringens målsättning
att statsbudgeten inom några år skall ha ett tydligt
barnperspektiv. När det gäller frågan om en särskild
barnbilaga till statsbudgeten  vill  utskottet  dock
åter   hänvisa   till   den  allmänna  strävan  inom
Regeringskansliet   att   undvika    bilagor    till
budgetpropositionen.  Utskottet  instämmer  vidare i
finansutskottets  bedömning (bet. 2001/02:FiU1)  att
kravet  på att barnfrågorna  skall  redovisas  i  en
särskild bilaga till budgetpropositionen måste anses
underordnat  kravet  på  att  redovisningen  blir så
aktuell  och  genomarbetad  som  möjligt. Motionerna
So49 (c) yrkande 4 och So51 (mp) yrkande  4 avstyrks
därmed.  Motion  So617  (kd)  yrkande  3  får  anses
tillgodosedd.

Såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet har
vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden
om   att   inkorporera   barnkonventionen  i  svensk
lagstiftning, dvs. att det  i författning föreskrivs
att  konventionens  bestämmelser   direkt  gäller  i
Sverige. Konstitutionsutskottet uttalade  i yttrande
1998/99:KU2y  att  barnkonventionen  i  stället  bör
införlivas i svensk rätt genom transformering,  dvs.
genom  att konventionen eller delar av den omarbetas
till  svensk   författningstext.   En  inkorporering
skulle innebära att tolkningsansvaret  skulle läggas
på     svenska     domstolar     och    myndigheter.
Barnkonventionen  innehåller  många   relativt  vaga
formuleringar  och  ett  icke  obetydligt inslag  av
målsättningsartiklar som siktar  till  ett  gradvist
genomförande  och  som är svåra att direkt tolka  av
domstolar eller myndigheter.  Konstitutionsutskottet
ansåg att tolkningen av barnkonventionen  bör  göras
av  riksdagen  för  att rättigheterna i konventionen
skall slå igenom på ett  sätt  som  ger  barnen  det
bästa  skyddet.  Socialutskottet  delar  fortfarande
denna  bedömning  och avstyrker därmed motion  So495
(mp) yrkande 24.

Utskottet kan konstatera  att en samordningsfunktion
med    egen    huvudman    har    inrättats     inom
Regeringskansliet,      med      placering      inom
Socialdepartementet.   Samordningsfunktionen  har  i
uppgift   att   delta  i  gemensam   beredning   och
granskning av regeringens  beslut  och  att i övrigt
driva på och utveckla arbetet med barnfrågorna  inom
Regeringskansliet. Motionerna So495 (mp) yrkande  25
och  So599  (s)  delvis  får därmed anses i huvudsak
tillgodosedda.

I motion So377 (kd) yrkande 3 begärs att en särskild
familjeminister      skall      tillsättas.      Hur
Regeringskansliets inre organisation  skall utformas
är inte en fråga för riksdagen. Utskottet  avstyrker
därmed motionen.

Det  nya politikområdet barnpolitik är huvudsakligen
ett s.k.  mainstreamingområde,  dvs. inriktningen är
att   få   andra  politikområden  att  anlägga   ett
barnperspektiv  när  det  handlar  om frågor som rör
barn. Utskottet finner inte anledning  att  ändra på
detta  förhållande och avstyrker därmed motion  So51
(mp) yrkande 1.


Barn och deras familjer


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  motioner  om  stöd  i
föräldraskapet   och   om  familjerådgivning.
Utskottet  anser att resultatet  av  pågående
arbete  bör avvaktas.  Riksdagen  bör  vidare
avslå  motioner  om  stöd  till  ensamstående
föräldrar,  om familjecentraler, om forskning
kring separationer och om barns behov av sina
fäder. Utskottet  avstyrker även en motion om
växelvis   boende   eftersom    en   kommande
utredning   i  frågan  inte  bör  föregripas.
Slutligen bör  riksdagen  avslå  en motion om
att    utreda    adoptivbarnens    situation.
Utskottet  hänvisar därvid till att forskning
redan pågår  samt  till  att  en utredning på
området bör avvaktas.
Jämför reservationerna 10 (kd),  11  (kd), 12
(kd) och 13 (m, kd).

Skrivelsen

Regeringen  anför  i  skrivelsen  att  familjen  och
familjens förhållanden är grundläggande  för barnens
välfärd och att det därför är av stor betydelse  att
ge  barn  goda  uppväxtvillkor  och föräldrar stöd i
deras  fostrarroll. Samhällets stöd  till  barn  och
familjer är en av de grundläggande förutsättningarna
för såväl välfärd som social trygghet, anförs det.

Regeringen påpekar att trots nedskärningarna under
1990-talet  har  nya  initiativ för samverkan mellan
kommuner  och  landsting   vuxit  fram.  Ett  sådant
exempel är familjecentraler, där det ofta handlar om
att  samlokalisera  mödra- och  barnavårdscentraler,
öppen förskola och socialtjänst.  Enligt  regeringen
ger  familjecentralerna  unika  förutsättningar  för
samverkan  och  gör  det  lättare  att  påbörja  ett
stödjande  arbete  i  en familj i ett tidigt  skede.
Regeringen anför att det  finns  skäl  att fortsätta
och fördjupa detta arbetssätt och har för avsikt att
ta    upp    diskussioner    härom    med    Svenska
Kommunförbundet       och       Landstingsförbundet.
Inriktningen på verksamheten bör  vara  att utveckla
kunskaper, metoder och samverkan när det gäller barn
som   av   olika  skäl  befinner  sig  i  riskzonen.
Regeringen   anför    att    föräldrarnas   stöd   i
föräldrarollen   bör   stärkas,  att   det   sociala
nätverket kring familjen  bör  tas till vara och vid
behov byggas ut samt att konflikter  inom  eller med
familjen bör lösas.

Regeringen  har  givit  Statens folkhälsoinstitut  i
uppdrag att samla in, analysera  och  sprida kunskap
om  hur föräldrastöd av olika slag kan utformas  för
att göra verklig nytta. Bakgrunden till uppdraget är
Föräldrautredningens      betänkande      Stöd     i
föräldraskapet (SOU 1997:161). I betänkandet pekades
på   behovet   av  att  föräldrastödet  stärks  inom
kommuner och landsting,  att frivilligorganisationer
får stöd i sitt arbete med  att  informera föräldrar
och   att  gränserna  mellan  olika  huvudmän   blir
klarare.

Statens  folkhälsoinstitut  skall belysa hur olika
slags  föräldrastöd och föräldrautbildning  påverkar
barnens situation i familjen. Att tillgodose barnets
rätt till  respekt  för  sin person och rätt att bli
hörd i frågor som berör det är en viktig metodfråga.
En annan fråga att studera är hur barn och föräldrar
kan få vara med och bestämma  om  åtgärder som berör
barnet och familjen inom barnomsorg, skola och andra
verksamheter  där  barnen  finns.  Vidare   anges  i
uppdraget   att   det   är   viktigt  att  befintlig
verksamhet utvärderas så att det  står  klart att de
metoder som används är bra och effektiva. Hur barnen
påverkas  av  verksamheterna  skall  också  belysas.
Institutet  skall  ställa  samman beskrivningar  och
analysera  verksamhet  som bedrivs  på  lokal  nivå.
Arbetet skall ske i samverkan  med Barnombudsmannen,
Socialstyrelsen,    Skolverket,    Ungdomsstyrelsen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.
Arbetet skall bedrivas i projektform och pågå fram
till den 30 juni 2004. Institutet skall  fortlöpande
lämna  redovisning  till  regeringen  om hur arbetet
fortskrider  och  slutredovisa  uppdraget   den   31
december 2004.

Motionerna


I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  nätverksstöd  för ensamstående
föräldrar  (yrkande  3). Att få tillfällig  hjälp  i
hemmet när man själv eller  barnet är sjukt kan vara
särskilt  betydelsefullt för ensamstående  föräldrar
utan   släktingar   eller   något   annat   nätverk.
Motionärerna  anser  att samhället bör kunna erbjuda
nätverksstöd genom en  stödperson  eller stödfamilj.
Jourhavande  dagmamma/dagpappa  eller  barnvakt  kan
vara en lösning eller någon form  av nätverksgrupper
i  bostadsområdet.  I  motionen  begärs  vidare  ett
tillkännagivande om familjerådgivning  (yrkande  5).
Motionärerna anför att det är oerhört viktigt att så
tidigt  som  möjligt  när  behov uppstår få stöd och
hjälp för att om möjligt kunna undvika en skilsmässa
eller separation. Motionärerna  anser  att  de många
gånger  långa  väntetiderna för stöd och samtal  hos
familjerådgivningen  måste  ses  över.  Motionärerna
yrkar  vidare  att  riksdagen  begär  att regeringen
lägger  fram  förslag om åtgärder för ett  utvecklat
stöd   i   föräldraskapet    (yrkande   9).   Enligt
motionärerna    finns   många   goda    uppslag    i
Föräldrastödsutredningens betänkande SOU 1997:161. I
motionen  begärs  också   ett   tillkännagivande  om
information om föräldrastödjande verksamhet (yrkande
10). Motionärerna anför att det finns  behov  av att
sammanställa  det utbud av intressant studiematerial
som kan fungera  som  stöd  för  föräldragrupper och
studiecirklar så att det blir tillgängligt för fler.
Bristen på överblick gör det svårt  för dem som vill
starta   föräldracirklar.   Det   begärs  även   ett
tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 11).
Motionärerna anser att par som skall gifta sig eller
flytta ihop bör erbjudas utbildning  om  hur man ger
förhållandet  en  bra  start,  om  övergången mellan
olika  livsfaser  och om hur man undviker  att  låta
kriser  leda  till  splittring.  Mödravården  är  en
självklar   plats   för  föräldrautbildning.   Andra
viktiga platser kan vara  vårdcentraler,  kyrkor och
samfund,  studieförbund  och folkrörelser. Slutligen
begärs   i   motionen   ett   tillkännagivande    om
familjecentraler   (yrkande  12).  I  dessa  arbetar
socialtjänst,   skola,   öppen   förskola,   kyrkor,
föreningar  och vårdcentraler  utifrån  en  gemensam
målsättning och  med  barnets  bästa  i  centrum. En
familjecentral     organiseras     utifrån    lokala
förutsättningar  och  behov  och  utgör   en  viktig
förebyggande   och   stödjande   verksamhet   ute  i
kommunerna, anförs det.

I motion So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd)   begärs   ett  tillkännagivande  om  kommunala
projekt  och  utvecklingsinsatser   för  att  stödja
ensamstående föräldrar med anledning  av kommunernas
skyldigheter att efterleva barnkonventionen (yrkande
2).   Enligt  motionärerna  har  många  ensamstående
föräldrar ett stort behov av sociala kontakter.

I  motion  So377  av  Mikael  Oscarsson  och  Stefan
Attefall  (kd)  begärs  ett  tillkännagivande om att
anta  ett  familjeprogram  för  hur  familjen  skall
stödjas (yrkande 1). Motionärerna  hänvisar till ett
program  som  den  brittiska  labourregeringen   har
formulerat.      Alla      regeringsbeslut     skall
konsekvensbeskrivas utifrån  hur familjerna drabbas.
Alla    familjer    skall    ha    tillgång     till
familjerådgivning,  barnfattigdomen  skall bekämpas,
äktenskapen    skall    stärkas    och    allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.

I  motion  L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)  begärs
tillkännagivanden   om   behovet  av  att  förstärka
familjerådgivningen  (yrkande   4)   samt   om   att
obligatorisk    föräldrautbildning   bör   övervägas
(yrkande 5). Motionärerna  påpekar  att  ett  ökande
antal  barn  mår dåligt och att drygt hälften av  de
cirka 35 000 äktenskap som ingås varje år spricker.

I motion A211 av Maria Larsson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande     om     familjerådgivning    och
föräldrautbildning (yrkande 23).  Motionärerna  vill
ha  en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning
som även  bör  ha  resurser att arbeta förebyggande,
inte bara i krissituationer.  Föräldrautbildning bör
inte  bara  erbjudas  under småbarnsåren  utan  även
under senare år. Motionärerna  framhåller  vikten av
att  även papporna deltar i föräldrautbildningen.  I
motionen  begärs  även  ett  tillkännagivande om att
regeringen   bör   initiera  försöksverksamhet   med
stödprogram för pappor  (yrkande 25). Stödprogrammet
skulle  hjälpa pappor att  bibehålla  kontakten  med
sina barn  efter en skilsmässa och kunna organiseras
via familjecentrum eller socialtjänsten.

I motion L260  av  Tuve  Skånberg  (kd)  begärs  ett
tillkännagivande   om  åtgärder  för  att  förebygga
separationer  (yrkande   2).  Motionären  anser  att
samlevnadsundervisning     bör     tas     upp     i
barnhälsovårdens  föräldrautbildning  samt  att  det
måste finnas lättillgänglig familjerådgivning.

Även i motion L370  av  samme  motionär begärs ett
tillkännagivande om föräldrautbildning (yrkande 2).

I motion So595 av samme motionär begärs ett tillkännagivande om
att  tillsätta  en  utredning  om forskningen  kring
separationer. Utredningen bör sammanställa  aktuella
forskningsrön om separationernas stora mänskliga och
ekonomiska  kostnader  samt  utvärdera  metoder  och
insatser för att minska antalet separationer.

I  motion  So447  av  Berit Adolfsson (m) och Amanda
Agestav   (kd)  yrkas  att   riksdagen   begär   att
regeringen lägger fram förslag till tilläggsdirektiv
för  att  utreda  alternativ  till  barns  växelvisa
boende  efter   det  att  föräldrarna  beslutat  att
separera.  Motionärerna   förordar  en  lösning  som
innebär att barnen bor kvar  i  ursprungshemmet  och
att det är föräldrarna som växlar boende.

I motion A393 av Lars Ångström m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande  om  barns  behov  av  sina  pappor
(yrkande  3).  Motionärerna  anför att även barn som
växer upp med båda sina föräldrar  ser  alldeles för
lite av sina pappor. Karriären, fritidsintressen och
annat går före tiden med barnen.

I  motion  L248  av  Sten  Tolgfors  (m)  yrkas  att
riksdagen  begär  att regeringen utreder situationen
för internationella  adoptivbarn  som  adopterats av
ensamstående respektive par (yrkande 4).  Motionären
anför att barn adopterade av ensamstående i än högre
grad   än   barn   som   är  adopterade  av  par  är
överrepresenterade  i  den barnpsykiatriska  vården.
Vidare  begärs i motionen  ett  tillkännagivande  om
behovet av  forskning om adoptivbarns utveckling och
hur det gått  för de adoptivbarn som hittills kommit
till Sverige (yrkande 5).


Bakgrund och tidigare behandling


I  betänkande  2000/01:SoU7   Barn   -  här  och  nu
behandlades  motionsyrkanden  om  växelvis   boende,
föräldrautbildning och familjerådgivning (s. 37 f.).
Samtliga  yrkanden  avstyrktes  (res.  kd respektive
mp).  Utskottet  avstyrkte  även motionsyrkanden  om
adoptivbarns  levnadsförhållanden  (s.  40;  res.  m
respektive c).

Av budgetpropositionen  för  år 2002 (utg.omr. 9, s.
75, 120) framgår att Statens folkhälsoinstitut skall
stödja  projekt inom området föräldrautbildning  där
metodutveckling  behövs.  Inom ramen för de resurser
som avsätts för att förverkliga  FN:s barnkonvention
avses 1,5 miljoner kronor gå till detta ändamål.

I slutbetänkandet från Kommittén mot  barnmisshandel
(Barnmisshandel  -  Att  förebygga och åtgärda,  SOU
2001:72) föreslås att en myndighet får i uppdrag att
utreda    frågan    om   möjligheten    att    öppna
"föräldrastödsmottagningar". Till dessa verksamheter
skall föräldrar som har  problem med sina barn kunna
vända  sig för att få råd och  stöd.  Mottagningarna
skall ses  som  komplement till befintlig verksamhet
och bör ha ett nära samarbete med socialtjänsten.

I  regeringens  skrivelse   Utvecklingen   inom  den
kommunala sektorn (skr. 2001/02:102) anges att det i
hög grad saknas uppgifter om hur familjerådgivningen
påverkats  av  kommunaliseringen år 1995 och om  hur
rådgivningen  bedrivs  i  kommunerna.  Eftersom  det
saknas offentlig  statistik över familjerådgivningen
i landet har Socialstyrelsen  i regleringsbrevet för
år  2002  fått i uppdrag att redovisa  uppgifter  om
kommunernas familjerådgivning.

I mars 1999  gav  riksdagen,  med  anledning  av  en
motion,  regeringen  till  känna att studier snarast
bör genomföras beträffande hur små barn påverkas vid
s.k.  växelvis  boende  (bet.  1998/99:SoU6,   rskr.
1998/99:171).

Med  anledning av tillkännagivandet gav regeringen
Socialstyrelsen i uppdrag att undersöka hur små barn
påverkas   vid   växelvis   boende.   Undersökningen
redovisas i en rapport som lämnades till  regeringen
i  april  2001. I rapporten konstateras att växelvis
boende kan  vara  ett  bra alternativ som ger barnet
möjlighet till god kontakt  med båda sina föräldrar.
Det förutsätter dock att föräldrarna  kan samarbeta,
att de bor nära varandra samt att de är flexibla och
lyhörda inför barnets behov.

Våren 1999 gav riksdagen regeringen till  känna  att
en  utvärdering  av 1998 års föräldrabalksreform bör
göras såvitt avser gemensam vårdnad mot en förälders
vilja och barnets boende (bet. 1999/2000:LU15, rskr.
1999/2000:176).      Enligt       uppgift       från
Justitiedepartementet     kommer    direktiv    till
utvärderingen att beslutas under våren 2002.

Lagutskottet avstyrkte senast motioner om växelvis
boende  i  det  av  riksdagen  godkända  betänkandet
2001/02:LU9  Faderskap, vårdnad  och  umgänge,  m.m.
Lagutskottet  hänvisade  därvid till den förestående
utvärderingen av föräldrabalksreformen (s. 19).

Utredningen om internationella adoptioner m.m. (dir.
2001:93)  har  i  uppdrag  att  bl.a.  beskriva  den
internationella adoptionsverksamheten,  pröva om det
går  att  stärka  barnets rätt i adoptionsprocessen,
anvisa former för att  förbättra  hemutredningarna i
syfte   att  tillförsäkra  adoptivbarnen   så   goda
förhållanden  som möjligt i det nya hemmet, pröva om
det nuvarande systemet  för  psykosocialt  stöd  och
rådgivning tillgodoser adoptivfamiljernas behov samt
föreslå  författningsändringar  eller andra åtgärder
som utredningens arbete föranleder.  Uppdraget skall
redovisas  till  regeringen  senast den 15  december
2002.

Enligt uppgift från Socialstyrelsen  arbetar  styrelsen löpande
med studier kring adopterade barn. Sedan våren  2001
pågår  studier  av  adopterade barns och fosterbarns
hälsa och sociala anpassning.  De första delarbetena
kommer   att   publiceras   i   olika  vetenskapliga
tidskrifter under de närmaste månaderna.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  delar  uppfattningen  att   familjen  och
familjens förhållanden är av grundläggande betydelse
för  barnens välfärd samt att det därför  är  mycket
angeläget   att  ge  barn  goda  uppväxtvillkor  och
föräldrar stöd  i  deras fostrarroll. Utskottet vill
åter  betona  vikten av  att  det  inom  mödra-  och
barnhälsovården  finns  utrymme för ett förebyggande
arbete,  för  kunskapsöverföring  och  nätverksbygge
samt  för ett riktat  stöd  till  de  föräldrar  som
behöver  extra tid, omtanke och råd. Det kan noteras
att Kommittén  mot barnmisshandel har föreslagit att
möjligheten att öppna s.k. föräldrastödsmottagningar
utreds. En proposition med slutbetänkandet som grund
är aviserad till  hösten  2002.  Utskottet  ser även
positivt     på     det    uppdrag    som    Statens
folkhälsoinstitut har  fått på området, nämligen att
samla  in,  analysera  och  sprida  kunskap  om  hur
föräldrastöd av olika slag kan utformas för att göra
verklig  nytta.  Vidare  har   medel   avsatts  till
institutet för stöd till föräldrautbildningsprojekt.
I  avvaktan  på  resultatet  av  pågående arbete  på
området bör något tillkännagivande  till  regeringen
inte göras. Utskottet avstyrker motionerna L260 (kd)
yrkande  2 (delvis), L322 (kd) yrkande 5, L370  (kd)
yrkande 2,  Sf392 (kd) yrkandena 9-11 samt A211 (kd)
yrkandena 23 (delvis) och 25.

Enligt 5 kap.  3  §  andra stycket socialtjänstlagen
(2001:453)   skall   kommunen    sörja    för    att
familjerådgivning   genom  kommunens  försorg  eller
annars  genom  lämplig   yrkesmässig  rådgivare  kan
erbjudas dem som begär det.  Utskottet anser att det
är  önskvärt  att  kommunerna inom  rimlig  tid  kan
erbjuda familjerådgivning  till  dem  som så önskar.
Socialstyrelsens  uppdrag  att  se  över frågor  med
anknytning till kommunal familjerådgivning  bör dock
avvaktas. Motionerna So377 (kd) yrkande 1, L260 (kd)
yrkande 2 (delvis), L322 (kd) yrkande 4, Sf392  (kd)
yrkande   5   och  A211  (kd)  yrkande  23  (delvis)
avstyrks.

Enligt  utskottets   mening   ankommer  det  på  den
enskilda  kommunen att avgöra huruvida  nätverksstöd
eller    liknande    verksamheter    riktade    till
ensamstående   föräldrar   bör   organiseras   genom
samhällets försorg. Motionerna So328 (kd) yrkande  2
och Sf392 (kd) yrkande 3 bör därmed avslås.

Utskottet    delar    regeringens    bedömning   att
familjecentralerna  dels  ger  unika förutsättningar
för   samverkan  mellan  olika  verksamheter,   dels
underlättar  tidiga insatser i familjer med behov av
stöd. Utskottet  kan konstatera att regeringen avser
att diskutera frågan om fortsatt samverkan i form av
familjecentraler  med  Svenska  Kommunförbundet  och
Landstingsförbundet.  Motion  Sf392  (kd) yrkande 12
får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

När det gäller s.k. växelvis boende kan  konstateras
att  Socialstyrelsen  lämnat  en  rapport på området
samt att direktiv till en utvärdering  av  1998  års
föräldrabalksreform     är     under    utarbetande.
Utvärderingen  skall  bl.a.  avse  frågan  om  barns
boende. Riksdagen bör inte föregripa  resultatet  av
detta  arbete.  Mot  bakgrund  härav avstyrks motion
So447 (m, kd).

Utskottet instämmer självfallet  i  uppfattningen  i
motion  A393  (mp)  yrkande  3 att barn har behov av
sina pappor. Utskottet finner  dock  ingen anledning
för  riksdagen  att rikta ett tillkännagivande  till
regeringen med denna innebörd.

De  adopterade barnens  levnadsförhållanden  har  på
olika  sätt  belysts  i  befintlig forskning. Vidare
bedriver   bl.a.  Socialstyrelsen   för   närvarande
forskning på området. En utredning har i uppdrag att
se över vissa  frågor om internationella adoptioner,
bl.a. det nuvarande  systemet  för psykosocialt stöd
och  rådgivning  till familjerna.  Kommande  förslag
från utredningen bör  avvaktas.  Mot bakgrund av det
anförda   bör   enligt   utskottets   mening   något
tillkännagivande  med anledning av motion  L248  (m)
yrkandena 4 och 5 inte göras.

Utskottet kan inte  ställa sig bakom kravet i motion
So595 (kd) att tillsätta en utredning om forskningen
kring separationer. Motionen avstyrks.


Barn med funktionshinder


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om
hjälpmedelsgaranti för funktionshindrade.
Utskottet vidhåller att en sådan garanti är
orealistisk. Riksdagen bör även avslå en
motion om barns rätt till färdtjänst då
frågan är under beredning i
Regeringskansliet.
Jämför reservation 14 (m, kd, c, fp).

Skrivelsen


Regeringen  upplyser om  att  en  särskild  utredare
tillsatts för  att  se  över vissa hjälpmedelsfrågor
samt vissa insatser enligt  lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade  (LSS).  En
av       uppgifterna      är      att      analysera
hjälpmedelsförsörjningen  inom  förskolan och övriga
skolväsendet. Förtydligandena vad  gäller  LSS avser
bl.a.  reglering  av  insatsen  rådgivning och annat
personligt  stöd där innebörden och  gränsdragningen
till andra insatser är oklar. Utredningen skall vara
klar senast den 15 september 2003.


Motioner


I motion So48  av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande     om    hjälpmedelsgaranti    för
funktionshindrade (yrkande  7).  Motionärerna  anför
att  väntan  på  hjälpmedel  riskerar  att  försvåra
invaliditet och funktionshinder. Det gäller särskilt
barn och ungdomar som dessutom riskerar att försenas
i  utvecklingen om de inte ges rätt förutsättningar.
Motionärerna  föreslår en statlig hjälpmedelsgaranti
som ökar valfriheten för den enskilde.

I motion So50 av  Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om funktionshindrade barns rätt
till  färdtjänst (yrkande  3).  Enligt  motionärerna
framgår det av en rapport från Vägverket att den nya
lagen om  färdtjänst inneburit försämringar för barn
med  funktionshinder.   Barn   som   tidigare   fick
färdtjänst   beviljad   får  numera  avslag  på  sin
ansökan. Vidare tillämpar  kommunerna  lagen  olika.
Motionärerna  anser  att de förslag till lösning  på
problemet som Barnombudsmannen  presenterat  kan tas
som    utgångspunkt    för    en    förbättring   av
färdtjänstlagen.


Bakgrund och tidigare behandling


I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:SoU7
Handikappolitik    behandlade    utskottet    senast
motionsyrkanden om att införa en hjälpmedelsgaranti.
Utskottet  vidhöll  sin tidigare intagna  ståndpunkt
och avstyrkte motionerna (s. 16; res. m, kd, c, fp).

Vägverket med flera myndigheter  har  på regeringens
uppdrag      genomfört     en     utvärdering     av
handikappolitiken       inom       transportområdet.
Uppdragstagarna redovisar ett antal  förslag  som de
anser  att  regeringen  bör  överväga.  I Vägverkets
preliminära slutrapport över färdtjänstens tillstånd
och   utveckling  samt  behov  av  tillsynsmyndighet
(publikation  2001:95),  som  lämnades  hösten 2001,
belyses bl.a. konsekvenserna av lagen (1997:736)  om
färdtjänst  för  barn  med funktionshinder och deras
familjer. Det framgår att  den  nya  lagen  i  flera
avseenden  har  inneburit försämringar för barn. Ett
flertal kommuner  har  bestämmelser  som innebär att
färdtjänst över huvud taget inte beviljas  till barn
eller  endast beviljas om särskilda eller synnerliga
skäl  föreligger.   I  rap-porten  föreslås  att  en
paragraf om barnets bästa,  liknande den som finns i
socialtjänstlagen, införs i färdtjänstlagen.  Syftet
är att stärka barns rätt till färdtjänst. Vidare bör
lagstiftningen klarläggas och förtydligas så att  en
enhetlig  tillämpning  sker.  Enligt Vägverket finns
det  också  ett behov av att klargöra  det  inbördes
sambandet mellan  olika  lagar  som  berör  barn med
funktionshinder,     t.ex.     bestämmelserna     om
föräldraansvar  i  föräldrabalken, socialtjänstlagen
och LSS.

Enligt Barnombudsmannens  rapport  till regeringen
2002 (Många syns inte men finns ändå)  har  BO i ett
yttrande till Näringsdepartementet påtalat vikten av
att  problemen  med färdtjänst för barn och ungdomar
med funktionshinder  löses på ett sådant sätt att de
inte missgynnas i framtiden.  Reglerna om färdtjänst
bör  enligt  BO utformas i enlighet  med  Vägverkets
förslag.

Från   Näringsdepartementet    har    upplysts   att
Vägverkets  rapport  har  remissbehandlats  och  att
bl.a. frågan om barns behov  av  färdtjänst är under
fortsatt beredning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller sin tidigare intagna  ståndpunkt
att  det inte finns realistiska förutsättningar  att
införa   en   hjälpmedelsgaranti.  Motion  So48  (m)
yrkande 7 avstyrks därmed.

Barnombudsmannen och Vägverket har i sina respektive
rapporter till regeringen föreslagit vissa ändringar
och   förtydliganden    av   lagen   (1997:736)   om
färdtjänst.  Enligt  utskottets   mening   bör   den
beredning  av  frågan  om barns rätt till färdtjänst
som redan pågår i Regeringskansliet avvaktas. Motion
So50 (kd) yrkande 3 avstyrks.


Barns rätt till hälsa


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå diverse motioner om barns
och  ungdomars  fysiska och  psykiska  hälsa,
bl.a.  om  psykisk   problematik,  självmord,
fetalt       alkoholsyndrom,        övervikt,
narkotikamissbruk och barnsäkerhet. Utskottet
hänvisar   till   pågående  arbete  samt  sin
tidigare  redovisade   inställning   i  olika
frågor.
Jämför  reservationerna 15 (v, fp), 16  (kd),
17 (m) och 18 (kd).

Skrivelsen

I skrivelsen  anförs  att stor uppmärksamhet behöver
ges åt barns och ungdomars hälsoutveckling, särskilt
när  det  gäller  psykisk   ohälsa   och  barns  och
ungdomars  levnadsvanor.  Under  hösten 2002  kommer
regeringen att redovisa mål och inriktning  för  det
samlade   folkhälsoarbetet   där   trygga  och  goda
uppväxtvillkor är en viktig del. Nästan  hälften  av
all  ohälsa  hos  barn  kan  härledas  från  de  om-
ständigheter  under  vilka  familjen  lever, påpekas
det.

När   det   gäller   barns   psykiska  ohälsa  delar
regeringen Barnpsykiatrikommitténs bedömning att det
är ytterst angeläget att förbättra  omhändertagandet
av barn och ungdomar med psykisk ohälsa.  Regeringen
har  därför slutit ett avtal med Landstingsförbundet
och Svenska  Kommunförbundet i vilket parterna enats
om insatser inom bl.a. psykiatriområdet. Detta avtal
om  utvecklingsinsatser  redovisas  i  propositionen
Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och
sjukvården  (prop.  1999/2000:149).  I avtalet ingår
att  landsting  och kommuner får ett resurstillskott
på  sammanlagt  9  miljarder   kronor   under   åren
2002-2004.   Parterna  har  kommit  överens  om  att
landstingen skall  svara  för  att barn och ungdomar
som visar tecken på psykiska problem  erbjuds tidigt
och  adekvat  stöd.  Regeringen  anser  att  det  är
viktigt  att  arbeta  i  förebyggande syfte för  att
förhindra att nedstämdhet, trötthet, sömnstörningar,
oro,  ångestkänslor  m.m. bland  barn  och  ungdomar
fördjupas och leder till  utvecklandet  av allvarlig
psykisk ohälsa.

Regeringen  påpekar att Institutet för Psykosocial
Medicin (IPM) enligt  regleringsbrevet  för  år 2002
skall ge barn- och ungdomsforskning i relation  till
stress  och  psykisk/psykosomatisk  hälsa en bredare
inriktning  jämfört  med  tidigare  år.  Vidare  har
Socialstyrelsen  under år 2001 bl.a. fått i  uppdrag
att   utreda  förutsättningarna   för   återkommande
mätningar av barns och ungdomars psykiska hälsa.

I skrivelsen  redovisas  vidare det tillkännagivande
som riksdagen gjorde hösten  2000  med  anledning av
motioner  om  barn och självmord (bet. 2000/01:SoU7,
rskr. 2000/01:135). Tillkännagivandet gick ut på att
de  riktlinjer  som   WHO   har   utarbetat  om  hur
självmordsförebyggande  arbete bör bedrivas  snarast
bör omsättas till svenska förhållanden.

I   skrivelsen   framhålls    att    IPM    enligt
regleringsbrevet för år 2002 skall redovisa hur  man
beaktat   riksdagsbeslutet   att   föra   ut   WHO:s
riktlinjer   om   självmordsförebyggande   arbete  i
skolan.  För  skolorna  finns självmordsförebyggande
program     framtagna     i     samverkan     mellan
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut  och IPM.
Målet  är  att  visa  att det går att göra något  åt
problemen och att ungdomar skall veta var man kan få
hjälp.  Regeringen  anser  självmordsprevention  som
mycket angeläget. Orsakerna  till  självmord behöver
angripas på olika nivåer genom prevention  av  olika
slag   och   genom   stabila   vuxenkontakter  under
uppväxtåren. Det gäller att skapa  stödjande miljöer
och att träna bl.a. skolpersonal i konflikthantering
och i att uppmärksamma signaler hos  de  elever  som
har destruktiva familjeförhållanden.

I   skrivelsen   anförs   att  Socialstyrelsen  haft
regeringens  uppdrag  att  ta   fram   underlag  som
beskriver  vilken barnkompetens som bör säkerställas
bland den hälso-  och  sjukvårdspersonal som arbetar
med barn och ungdomar. I  uppdraget  ingick även att
undersöka  möjligheterna  att  ta  fram en  gemensam
standard för att värna om barns rättigheter  när  de
vistas    på   sjukhus   med   utgångspunkt   i   de
kvalitetskrav  som  Nordisk  standard  för omsorg om
barn och ungdomar som vistas på sjukhus  (NOBAB) har
formulerat.  Uppdraget  redovisades  den  30 oktober
2001.  Socialstyrelsen framhåller bl.a. att  det  är
viktigt  med en bred barn- och ungdomskompetens inom
primärvården   samt   att   samverkan   sker  mellan
verksamheter. Styrelsen betonar också vikten  av att
vidareutveckla  metoder  och rutiner att ta hand  om
barn  och  ungdomar i sjukhussituationen.  Rapporten
bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade  hösten  2001  att tillsätta en
barnsäkerhetsdelegation  med  uppgift att  brett  se
över barnsäkerhetsfrågorna samt  att  utreda  vilken
myndighet    som   fortsättningsvis   bör   ha   det
övergripande samordningsansvaret  inom området (dir.
2001:79).      Under      övergångstiden      ligger
samordningsansvaret  på  delegationen.  Delegationen
skall    i    övrigt    öka    medvetenheten   kring
barnsäkerhetsfrågorna,   lämna  förslag   till   hur
kunskaperna  inom  området  kan   förbättras,   visa
metoder  för  hur barn och ungdomar i högre grad kan
involveras  i  säkerhetsarbetet   samt   föreslå  de
lagändringar och andra åtgärder som behövs  för  att
minska  antalet  dödsfall  och skador bland barn och
ungdomar  till  följd  av  olycksfall.  Delegationen
skall   i  januari  2003  lämna  förslag   till   ny
samordningsmyndighet.  Arbetet  i  sin  helhet skall
vara avslutat vid utgången av år 2003.

Regeringen upplyser vidare om att Socialstyrelsen  i
regleringsbrevet  för  år  2001  fått  i uppdrag att
kartlägga  på  vilket  sätt  landstingens barn-  och
ungdomshabiliteringar är tillgängliga  för  barn och
ungdomar  med  olika funktionshinder. Kartläggningen
skall även omfatta  samverkan med andra verksamheter
kring utformningen och  innehållet i insatserna till
barnen och ungdomarna samt deras familjer. Uppdraget
skall redovisas senast den 31 mars 2003.


Motionerna


I motion So571 av Ann-Kristine  Johansson och Helena
Zakariasén  (s) begärs ett tillkännagivande  om  att
ett nytt mål  i  den svenska ungdomspolitiken bör ta
upp barns och ungdomars hälsa.

Åtta motioner rör barns psykiska hälsa.

I  motion  So612 av  Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om  familjens betydelse
för barns hälsa (yrkande 3). Enligt motionärerna kan
en familjepolitik som siktar på att  barnen skall få
en  trygg  och  harmonisk uppväxt där föräldrar  och
barn får mer tid  för varandra motverka stressymptom
hos barn.
I  motion  So50 av  Rosita  Runegrund  m.fl.  (kd)
begärs   ett   tillkännagivande    om    behov    av
barnkompetens på vårdcentraler, inom skolhälsovården
och i det mångprofessionella vårdteamet (yrkande 4).
Om  psykologisk  expertis  finns tillgänglig där kan
man tidigt upptäcka ungdomar  med  psykiska  problem
och  därigenom minska trycket på BUP-mottagningarna,
anförs det.
I motion  So617  av  Rosita  Runegrund  m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande  om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska  problem (yrkande
4).  Enligt motionärerna bör situationen  för  dessa
barn  ses   ur   ett   folkhälsoperspektiv   där  de
förebyggande insatserna ges hög prioritet. Generella
insatser  som  når  alla  barn  och  ungdomar är mer
effektiva  än  riktade  insatser till små  specifika
grupper. I motionen begärs även ett tillkännagivande
om vikten av att barn som  drabbats  av sorg erbjuds
resurs   i   form  av  stödperson  eller  stödfamilj
(yrkande 6). Slutligen  begärs  ett tillkännagivande
om  barns situation vid katastrofhändelser  (yrkande
8). Frågan  bör  lyftas  fram,  kunskapen  om hur en
traumatisk  händelse  påverkar barnen bör förstärkas
och samverkan mellan olika  samhällssektorer behöver
ses över, anförs det.
I  motion  So325  av  Ragnwi Marcelind  och  Maria
Larsson  (kd)  begärs  ett tillkännagivande  om  att
vidta åtgärder för att intensifiera stödet till barn
som förlorat en förälder  genom  självmord  (yrkande
2).
I  motion  So634  av  Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs   ett   tillkännagivande   om   barnpsykiatri
(yrkande  10).  Motionärerna  anser  att  regeringen
snarast bör förelägga  riksdagen  en proposition med
anledning av Barnpsykiatrikommitténs betänkande.
I  motion  So495  av Matz Hammarström  m.fl.  (mp)
begärs tillkännagivanden  om  att  arbetet  för  att
förebygga   barns   och  ungdomars  psykiska  ohälsa
prioriteras  i berörda  myndigheters  regleringsbrev
(yrkande  10)  samt   om  att  barns  och  ungdomars
psykiska ohälsa skall ses  som  ett folkhälsoproblem
(yrkande 11).
I  motion  So513  av  Mona  Berglund  Nilsson  och
Marianne  Carlström (s) begärs ett  tillkännagivande
om betydelsen  av  barns  psykosociala välbefinnande
och   hälsa.  Motionärerna  framhåller   vikten   av
tillgång till skolpsykologer och skolkuratorer.
I motion  So576  av  Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)
begärs  ett  tillkännagivande   om   behovet  av  en
strategi  för  att  ge barn och ungdomar  en  bättre
psykisk hälsa.

I två motioner tas självmord bland barn upp.

I  motion  So325  av Ragnwi  Marcelind  och  Maria
Larsson  (kd)  begärs ett  tillkännagivande  om  att
genomföra  en utvärdering  av  självmordsstatistiken
bland  unga  och  vilka  orsaker  som  ligger  bakom
självmorden (yrkande 1).
I motion So634 (fp) begärs ett tillkännagivande om
barn och självmord (yrkande 9). WHO:s riktlinjer för
hur självmordsförebyggande  arbete  kan genomföras i
skolorna  bör  enligt motionärerna snarast  omsättas
till svenska förhållanden.

Fetalt alkoholsyndrom m.m. berörs i fyra motioner.

I  motion So327  av  Ragnwi  Marcelind  och  Fanny
Rizell  (kd)  begärs tillkännagivanden om behovet av
informationsinsatser    om   fetalt   alkoholsyndrom
(yrkande  1),  om  behovet  av   en  utvärdering  av
informationsinsatserna     till     gravida      vid
mödravårdscentralerna (yrkande 2) samt om behovet av
ett       intensifierat       samarbete       mellan
barnavårdscentraler,        vårdcentraler        och
socialtjänsten  i  arbetet  med att förebygga fetalt
alkoholsyndrom (yrkande 3).
I  motion  So505  av  Tuve  Skånberg   och  Holger
Gustafsson  (kd)  begärs  ett  tillkännagivande   om
åtgärder  mot  fetalt  alkoholsyndrom (FAS) (yrkande
1). Motionärerna efterlyser  bättre information till
kvinnor om alkoholens skador samt  bättre  vård  och
behandling  av  kvinnliga  missbrukare. Motionärerna
begär  vidare  ett tillkännagivande  om  behovet  av
kraftfulla insatser  för  att  stödja  familjer  med
alkoholproblem (yrkande 2).
I  motion  So311  av Maria Larsson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  att  LVM  bör  ändras  så  att
tvångsomhändertagande av  gravida kvinnor kan ske då
barnets möjligheter till friskt liv är i fara.
Även  i motion So425 av Helena  Hillar  Rosenqvist
m.fl. (mp)  begärs ett tillkännagivande om att ändra
LVM så att det väntade barnet får ett skydd (yrkande
2).

Två motioner  tar  upp  problemet  med  övervikt hos
unga.

I motion So534 av Britt-Marie Danestig  (v)  yrkas
att  riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter en
utredning  med  uppdrag  att komma  med  förslag  på
förebyggande åtgärder för  att  motverka  den ökande
övervikten hos barn och ungdomar.
I  motion  So316 av Ingemar Vänerlöv  (kd)  begärs
ett tillkännagivande  om behovet av åtgärder för att
komma till rätta med överviktsproblem  hos  barn och
ungdomar.

I flera motioner tas andra hälsofrågor upp.

I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande om åtgärder mot barns och ungdomars
narkotikamissbruk (yrkande 8). Det ökande missbruket
av  narkotika  kräver enligt motionärerna snabba och
effektiva åtgärder.  Motionärerna  anser  bl.a.  att
antalet   poliser   bör   öka,   att  specialiserade
narkotikaenheter  skall  finnas  i  varje  län  samt
gatulangnings-  och ungdomsgrupper i större  städer,
att  provtagning på  ungdomar  över  tolv  år  skall
tillåtas    vid   misstänkt   missbruk,   att   ANT-
utbildningen   i   skolan  för  elever,  lärare  och
skolpersonal bör tillföras ytterligare resurser samt
att  den  behandling som  ges  vid  Maria  ungdom  i
Stockholm bör  kunna ges även till ungdomar på andra
platser i landet.

I  motion So432 av  Désirée  Pethrus  Engström  (kd)
begärs   ett   tillkännagivande   om   att   Statens
folkhälsoinstitut  bör  få  i  uppdrag  att driva en
upplysningskampanj  om barn och migrän (yrkande  1).
Motionären  anför  att   det   bland   både  lärare,
skolsköterskor och föräldrar finns för lite  kunskap
om  att  barn  kan  drabbas  av migrän och om hur de
drabbade skall tas om hand. I  motionen begärs också
ett  tillkännagivande om att rikta  särskilda  medel
till forskning om barns migrän (yrkande 2).

I motion  So619  av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  hjärnskadade  barns  behov  av
rehabilitering (yrkande  11). Enligt motionärerna är
det   endast   en  mycket  liten   andel   av   alla
hjärnskadade barn som får någon rehabilitering.

I motion So436 av  Gunnel Wallin och Birgitta Sellén
(c) begärs ett tillkännagivande  om  att möjligheter
bör ges att använda den sensomotoriska  metoden  för
att  hjälpa  fler  barn.  Sensomotorisk  mognad  har
enligt     motionärerna    betydelse    för    barns
koncentrations- och inlärningsmöjligheter.

I motion So634  (fp)  begärs ett tillkännagivande om
barnsäkerhet (yrkande 16).  Motionärerna  anser  att
barnsäkerhetskraven i stort sett är tillgodosedda  i
lagstiftningen   men   att   tillämpningen  brister.
Motionärerna    framhåller    bl.a.     vikten    av
informationsinsatser  kring  riskerna  för barn  att
råka   ut   för   olyckor.   Slutligen   begärs  ett
tillkännagivande om smärtbehandling av barn (yrkande
12).  Motionärerna  efterlyser  ökad  utbildning  om
smärtbehandling,    regelbunden    användning     av
smärtanalys,      regelbundna      kontakter     med
smärtbehandlingsteam samt ökad information till barn
och föräldrar om smärta och smärtbehandling.


Bakgrund och tidigare behandling


I  betänkande  2000/01:SoU7  Barn  -  här   och   nu
behandlades  också motioner om barns hälsa, bl.a. om
psykisk   ohälsa,   självmord,   rehabilitering   av
hjärnskadade,  smärtbehandling och barnsäkerhet. Som
nämnts ovan föreslog  utskottet ett tillkännagivande
om  självmordsförebyggande   arbete   men  avstyrkte
övriga yrkanden (s. 24 f.; res. kd respektive fp).

Frågan   om   att  förebygga  fetalt  alkoholsyndrom
behandlade  utskottet  senast  i  det  av  riksdagen
godkända    betänkandet    2000/01:SoU8    Nationell
handlingsplan  för  att  förebygga alkoholskador. En
motion härom avstyrktes med  hänvisning till att den
fick anses i huvudsak tillgodosedd (s. 41; res. kd).

I    det    av    riksdagen   godkända   betänkandet
2000/01:SoU18  Ny socialtjänstlag  m.m.  behandlades
ett motionsyrkande  om  att  ändra  lagen om vård av
missbrukare  i vissa fall (LVM) i syfte  att  skydda
fostret vid missbruk. Yrkandet avstyrktes (s. 79).

Riksdagen har  nyligen  godkänt  regeringens förslag
till  nationell  handlingsplan mot narkotika  (prop.
2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, rskr. 2001/02: 193).
I handlingsplanen  anges  huvudinriktningen  för den
kommande narkotikapolitiken. Målet är att minska ny-
rekryteringen  till missbruk, förmå missbrukare  att
upphöra med sitt missbruk samt att minska tillgången
på narkotika i samhället.  Utskottet avstyrkte bl.a.
motionsyrkanden med samma innehåll  som här aktuella
yrkande 8 i motion So48 (m) (res. m).

I  budgetpropositionen  för  2002 (prop.  2001/02:1;
utg.omr. 9) anförs bl.a. följande:

Psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa är pro-
blem som ökar i samhället.  Regeringen  har  gett
Statens  folkhälsoinstitut  i  uppdrag att arbeta
för barns och ungdomars psykiska  hälsa.  För att
få bättre kunskap om barns och ungdomars psykiska
besvär  har  regeringen  gett  Socialstyrelsen  i
uppdrag  att  ta fram en modell för  återkommande
mätningar av barns  och ungdomars psykiska hälsa.
Dessutom arbetar även  Institutet för Psykosocial
Medicin (IPM) med att främja hälsa såväl för barn
och ungdomar som vuxna och  med vissa områden som
särskilt fokuseras i institutets  verksamhet. IPM
har  under  föregående år gett ut ett  trettiotal
originalpublikationer  fördelade  på samtliga fem
verksamhetsgrenar.  Kunskapsspridning  sker  även
via   publikationer  avsedda   för   allmänheten,
personalvård,  företagshälsovård, studerande inom
vårdyrken och liknande  mottagare  för att sprida
kunskapen    externt   om   genomförda   studier.
Institutet har  även  medverkat med föreläsningar
vid kurser och konferenser  för  exempelvis olika
högskolor, landsting och kommunförbund. Medverkan
har   också   skett   vid   en   del   akademiska
grundutbildningar  för att få en tillämpning  och
användning av den kunskap  som  tagits  fram inom
IPM.    Vid    IPM   drivs   även   Centrum   för
suicidforskning  och  prevention  i samarbete med
Stockholms läns landsting. Inom ramen för arbetet
har bl.a. ett utbildningsmaterial till  skolor om
självmordsprevention tagits fram. - - -

Tillförlitliga och representativa data  om kost
och fysisk aktivitet i befolkningen saknas  idag.
Statens folkhälsoinstitut har därför, tillsammans
med  Socialstyrelsen och Livsmedelsverket, inlett
ett  arbete   med  att  utveckla  enkätfrågor  om
levnadsvanor  inom   området.   Det  är  särskilt
angeläget  att få ett bättre kunskapsunderlag  om
barns  och  ungdomars   kostvanor   och   fysiska
aktivitet.  Livsmedelsverket har dessutom arbetat
fram en ny rekommendation gällande intag av frukt
och grönsaker.  Statens folkhälsoinstitut arbetar
för närvarande med att ta fram strategier för att
öka   konsumtionen   av   frukt   och   grönt   i
befolkningen. - - -

Riksdagen  godkände  hösten  1999  tre  nya  mål för
ungdomspolitiken    (bet.    1999/2000:KrU4).    Med
utgångspunkt  i dessa mål har regeringen beslutat om
41 delmål. I november  2001  reviderades  en  del av
dessa.  Under  målet  att  ungdomar  skall  ha  goda
förutsättningar att leva ett självständigt liv finns
delmål  om  ungdomars  hälsa. Ett av delmålen är att
andelen ungdomar som upplever  sig ha psykisk ohälsa
skall  minska. Andra delmål handlar  om  att  minska
droganvändningen bland ungdomar.

Nationella    folkhälsokommittén    har    i    sitt
slutbetänkande  Hälsa  på  lika villkor - nationella
mål för folkhälsan (SOU 2000:91) lämnat förslag till
nationella   folkhälsomål   och    strategier.   Som
folkhälsomål   1   anges   "Stark  solidaritet   och
samhällsgemenskap",  som mål  2  "Stödjande  sociala
miljöer  för  individen",  som  mål  3  "Trygga  och
jämlika uppväxtvillkor",  som mål 7 "Sunda inne- och
utemiljöer",  som  mål  8  "Skadesäkra  miljöer  och
produkter", som mål 9 "Ökad fysisk rörelse", som mål
10  "Goda matvanor", som mål  13  "Minskat  skadligt
alkoholbruk"  samt  som  mål  14 "Ett narkotikafritt
samhälle".  Kommittén har bl.a.  lyft  fram  psykisk
ohälsa som det mest angelägna folkhälsoproblemet att
angripa på bred front.

Alkoholkommittén,  som  har  i uppdrag att genomföra
den  nationella handlingsplanen  för  att  förebygga
alkoholskador    (dir.    2001:22),    har    enligt
handlingsplanen  och  sina direktiv som ett särskilt
prioriterat delmål att ingen alkohol skall förekomma
under graviditet.

Statens folkhälsoinstitut  fick  i  regleringsbrevet
för   år   2002  i  uppdrag  att  i  samverkan   med
Socialstyrelsen  ta  fram underlag till fortbildning
för personal inom mödrahälsovården  när  det  gäller
sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.
Uppdraget  redovisades i april 2002. I redovisningen
ges förslag  till  hur  fortbildning  kan genomföras
samt  anförs  att  fortbildningen  bör  ha  följande
syften:  att  öka  kunskapen  hos  mödrahälsovårdens
personal om sambandet mellan alkoholkonsumtion under
graviditet  och  fosterskador samt alkoholrelaterade
risker vid amning,  att  visa på metoder att föra ut
denna kunskap till de blivande  föräldrarna samt att
öka  kompetensen  för  att  tidigt upptäcka  gravida
alkoholmissbrukare  och därmed  förebygga  att  barn
föds med fosterskador förorsakade av alkohol.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  delar regeringens  uppfattning  att  stor
uppmärksamhet  behöver  ägnas  åt  hälsoutvecklingen
bland  barn och ungdomar. Utskottet ser  dock  ingen
anledning  att  nu ändra de nyligen reviderade målen
för ungdomspolitiken. Motion So571 (s) avstyrks.

Utskottet  vill  åter   framhålla   att   den  ökade
förekomsten av psykisk ohälsa hos barn och  ungdomar
är  oroande och måste föranleda kraftsamlingar  både
centralt och lokalt i de verksamheter som möter barn
och ungdomar. Utskottet noterar att regeringen också
är av den uppfattningen att det är ytterst angeläget
att förbättra  omhändertagandet av barn och ungdomar
med psykisk ohälsa.  Stora  satsningar  har gjorts i
enlighet med det förslag om inriktning och  åtgärder
för att förbättra stödet till barn och ungdomar  med
psykisk  ohälsa  som  riksdagen  ställde  sig  bakom
hösten    2000    (bet.    2000/01:SoU5).    Statens
folkhälsoinstitut har i uppdrag att arbeta för barns
och  ungdomars psykiska hälsa. Regeringen har vidare
gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en modell
för återkommande  mätningar  av  barns och ungdomars
psykiska  hälsa.  I  sin  redovisning  av  uppdraget
rörande  barnkompetens inom  hälso-  och  sjukvården
m.m.  framhåller   Socialstyrelsen   vikten  av  att
barnkompetensen  stärks  inom  bl.a. barnhälsovården
och elevhälsovården. I begreppet barnkompetens måste
enligt     styrelsen    inkluderas    kunskap     om
barnfamiljernas  belägenhet  i  dagens samhälle, med
stress  och  andra  faktorer  som  medför  risk  för
psykiska problem hos barnen. Socialstyrelsen betonar
därför   behovet   av  psykologisk  och  psykosocial
kompetens inom primärvården samt anför att samverkan
mellan  t.ex.  hälso-  och  sjukvården,  skolan  och
socialtjänsten är  nödvändig för att kunna ge barnen
och deras familjer bästa  möjliga  stöd  och  hjälp.
Rapporten är under beredning inom Regeringskansliet.
Utskottet  utgår vidare från att barns och ungdomars
psykiska ohälsa  kommer att ingå som en viktig del i
regeringens  kommande   redovisning   av   mål   och
inriktning för det samlade folkhälsoarbetet. Med det
anförda  får  motionerna  So50 (kd) yrkande 4, So325
(kd)  yrkande 2, So495 (mp)  yrkandena  10  och  11,
So513 (s),  So576  (s),  So612 (kd) yrkande 3, So617
(kd) yrkandena 4, 6 och 8 samt So634 (fp) yrkande 10
anses åtminstone delvis tillgodosedda.

Utskottet står givetvis bakom  regeringens uttalande
att självmordsprevention bland barn  och ungdomar är
mycket angeläget. Forskning på området bedrivs bl.a.
av  Centrum för suicidforskning och prevention,  som
har  i   uppdrag   att   förebygga   självmord   och
självmordsförsök.      Socialstyrelsen,      Statens
folkhälsoinstitut  och  Institutet  för  Psykosocial
Medicin  (IPM) har tagit fram självmordsförebyggande
program för  skolorna.  Utskottet konstaterar vidare
att IPM har i uppdrag att  föra  ut WHO:s riktlinjer
om  självmordsförebyggande  arbete  i   skolan  samt
redovisa  för  regeringen  hur  riksdagsbeslutet  på
området  beaktats  (bet. 2000/01:SoU7).  Något  nytt
tillkännagivande från  riksdagen behövs inte. Enligt
utskottets mening får motionerna  So325 (kd) yrkande
1  och  So634  (fp)  yrkande  9  anses  i   huvudsak
tillgodosedda.

Utskottet   ser  med  oro  på  ökningen  av  antalet
överviktiga   barn    och    ungdomar.    Nationella
folkhälsokommittén har formulerat mål såväl  om ökad
fysisk  aktivitet  som  om  goda matvanor. Utskottet
utgår från att minskad övervikt  hos  bl.a. barn och
ungdomar  behandlas i regeringens aviserade  förslag
på folkhälsoområdet.  I  avvaktan  härpå  bör  något
tillkännagivande   till   regeringen   inte   göras.
Motionerna So316 (kd) och So534 (v) avstyrks därför.

När  det  gäller  åtgärder  mot  barns och ungdomars
narkotikamissbruk   har   utskottet   inte    ändrat
inställning  till de förslag som läggs fram i motion
So48  (m)  yrkande   8  och  som  riksdagen  nyligen
avslagit. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Utskottet ser positivt  på  regeringens  beslut  att
tillsätta  en  barnsäkerhetsdelegation. Delegationen
har  bl.a. i uppgift  att  öka  medvetenheten  kring
barnsäkerhetsfrågorna,   lämna   förslag   till  hur
kunskaperna  inom  området  kan  förbättras samt  ge
förslag till hur barnolycksfallen kan minska. Motion
So634  (fp) yrkande 16 får därmed anses  i  huvudsak
tillgodosedd.

Utskottet   vidhåller   sin   regelmässigt  uttalade
inställning att det i första hand  är  en  fråga för
sjukvårdshuvudmännen  att bedöma huruvida satsningar
bör göras på enskilda sjukdomar  eller hur vården av
dessa sjukdomar bör organiseras. Utskottet  har inte
heller  ändrat sin uppfattning att riktlinjerna  för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården inte låter
sig förenas  med  en  "lista"  där  vissa  sjukdomar
generellt  prioriteras  före  andra. Vidare kan  det
inte anses vara en fråga för riksdagen  att initiera
forskning kring en särskild sjukdom. Med  det  sagda
avstyrker  utskottet motionerna So432 (kd) yrkandena
1 och 2, So436 (c), So619 (kd) yrkande 11 samt So634
(fp) yrkande 12.

Utskottet vidhåller att det är ytterst angeläget att
informera om  riskerna  med  att använda alkohol och
andra    droger   under   graviditeten.    Utskottet
konstaterar   med   tillfredsställelse  att  Statens
folkhälsoinstitut   och    Socialstyrelsen   nyligen
presenterat  ett  underlag  till   fortbildning  för
personal   inom  mödrahälsovården  när  det   gäller
sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.
Vidare   har  Alkoholkommittén   som   en   särskilt
prioriterad   uppgift  att  verka  för  att  kvinnor
undviker alkohol under graviditeten. Kommittén skall
bl.a. stimulera  ökad  samverkan mellan olika lokala
aktörer  samt  arbeta  för   att   få   till   stånd
stödinsatser     för    riskgrupper,    vård-    och
behandlingsinsatser,         information         och
opinionsbildning.  Motionerna  So327  (kd) yrkandena
1-3  samt  So505  (kd) yrkandena 1 och 2 får  därmed
anses i huvudsak tillgodosedda.

I motionerna So311  (kd)  och  So425  (mp) yrkande 2
begärs  en  ändring av lagen (1988:870) om  vård  av
missbrukare i  vissa  fall  (LVM)  i syfte att kunna
tvångsomhänderta  en  gravid kvinna till  skydd  för
fostret.  Utskottet delar  motionärernas  omsorg  om
fostrets hälsa men vidhåller att det inte finns skäl
att ändra de grundläggande förutsättningarna för när
vård skall  beredas  med  stöd  av lagen. Motionerna
avstyrks.


Barn i socialtjänsten


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motioner   om   att
återinföra 4 kap. 26 § 1960 års barnavårdslag
samt    om    s.k.    second    opinion   vid
vårdnadsutredningar. Utskottet vidhåller  sin
tidigare   redovisade   inställning  i  dessa
frågor. Riksdagen  bör även avslå motioner om
familjerådslag    eftersom     något     nytt
tillkännagivande  på  området  inte kan anses
erforderligt.
Jämför reservationerna 19 (m) och 20 (kd, c).

Skrivelsen

Den  1  januari 1998 infördes principen  om  barnets
bästa och  barnets  rätt  att komma till tals i alla
frågor  som rör barnets i socialtjänstlagen.  I  den
nya socialtjänstlagen,  som  trädde  i  kraft  den 1
januari 2002, har bestämmelsen om barnets bästa fått
en   egen   paragraf  (1  kap.  2  §)  och  det  har
förtydligats att med barn avses varje människa under
18 år.

Enligt   regeringen    har    länsstyrelserna    i
regleringsbreven  för  åren 1998-2000 haft i uppdrag
att följa och redovisa hur bestämmelserna om barnets
bästa  fått genomslag i socialtjänstens  verksamhet.
Vidare har  Socialstyrelsen  haft  i uppdrag att öka
kunskaperna i kommunerna om barnets  bästa  och  att
medverka    till    att   kommunernas   socialtjänst
förbättrar sina insatser  för  barn  och ungdomar. I
skrivelsen    anförs   att   sammanställningen    av
resultatet  av den  sociala  tillsynen  för  år 2000
redovisar  positiva   effekter   av  lagändringarna.
Barnen  och  barnets  bästa  har  fått  en  starkare
ställning i socialtjänstens arbete. Det är vanligare
med riktlinjer för hur barnets bästa  skall tas till
vara och det har blivit vanligare att utredare  även
talar  med  barnen.  Ändå  är  det inte ovanligt att
barnets       behov       inte       framgår      av
barnavårdsutredningarna.   Det   före-kommer    även
alltför  ofta  att  det  saknas ett barnperspektiv i
socialbidrags-ärenden. Det  har framkommit att det i
stor utsträckning saknas en samsyn  om innebörden av
begreppen  barnets bästa och barnperspektiv,  vilket
enligt regeringen  försvårar  arbetet med att stärka
barnens ställning i socialt arbete.  Begreppen behö-
ver därför definieras och konkretiseras, anförs det.
Enligt    regleringsbrevet   för   år   2002   skall
Socialstyrelsen   redovisa  sina  insatser  för  att
hänsynen  till  barnets  bästa  skall  beaktas  inom
socialtjänstens verksamheter  samt göra en bedömning
av effekterna av insatserna.

Regeringen  redogör  för  det  tillkännagivande  som
riksdagen gjorde hösten 2000 om familjerådslag (bet.
2000/01:SoU7,  rskr.  2000/01:135).  Socialutskottet
uttalade med anledning av en motion att det bör vara
en  självklar  rättighet   för   familjer  att  vara
delaktiga   när   beslut   skall   tas  om   sociala
ingripanden  eller om stödåtgärder. Om  familjen  så
önskar   bör   den   därför   ha   rätt   till   ett
familjerådslag eller annan arbetsmodell som i likhet
med familjerådslag  tar  till  vara  de  närståendes
resurser.  Enligt tillkännagivandet borde regeringen
i lämpligt sammanhang  återkomma  till riksdagen med
en redovisning.

Regeringen  anför i skrivelsen att  familjerådslag
introducerades  i  mitten av 1990-talet som en metod
att arbeta med barn  och  familjer.  Med  stöd  från
regeringen  genomförde  Svenska  Kommunförbundet ett
projekt  under  åren 1995-1998 för att  utveckla  en
svensk  modell  för   familjerådslag.  Tanken  bakom
familjerådslag  är  att familj,  släkt,  vänner  och
grannar har en kunskap  om  det  enskilda barnet som
myndighetspersoner  saknar och som  gör  dem  bättre
rustade  att  fatta beslut  om  och  ta  ansvar  för
barnet. Projektet  har utvärderats (Familjerådslag i
Sverige,  FoU-rapport   1999:1).  Enligt  regeringen
visar utvärderingen att de  svenska familjerådslagen
i huvudsak har genomförts enligt  modellen  samt att
rådslaget   har   utnyttjat   den   möjlighet   till
inflytande  som  modellen innebär. Återaktualisering
för ny utredning var  ungefär lika vanlig bland barn
som varit föremål för familjerådslag  som  bland dem
som  utretts  traditionellt.  Hälften av barnen  var
fortfarande aktuella för någon  form av bistånd, och
detta var vanligare vid familjerådslag. Det var lika
vanligt  att  barn placerades utanför  hemmet  efter
familjerådslag  som efter traditionella utredningar.
De  flesta av familjerådslagsbarnen  placerades  hos
släktingar,  medan  detta var ovanligt bland dem som
utretts  på  traditionellt   sätt.   Föräldrar   som
medverkat  i  familjerådslag var i stor utsträckning
positiva   till   att    medverka    i   ytterligare
familjerådslag. Under perioden november  1996 t.o.m.
oktober  1997 användes familjerådslag i ungefär  tio
procent  av  alla  pågående  utredningar  i  de  tio
kommuner som  ingick i det svenska projektet. Två år
efter   det   att   det    första   familjerådslaget
genomfördes  hade  fem  av kommunerna  så  gott  som
upphört   med   att  använda  familjerådslag.   Fyra
fortsatte  i  begränsad  omfattning  och  endast  en
kommun använde det regelbundet. En viktig förklaring
till den låga graden  av  användande  är att åtta av
tio  föräldrar  tackade  nej  till  erbjudandet   om
familjerådslag.
Regeringen  redovisar  sin  avsikt  att  lämna  en
proposition  till riksdagen om medling med anledning
av brott. Medling  och familjerådslag är metoder som
enligt   regeringens   bedömning   kan   komplettera
varandra.
Regeringen  anför  slutligen   att   det  inte  är
lämpligt  att  lagstifta om vissa specifika  metoder
för det sociala  arbetet.  Däremot  är det angeläget
att det utvecklas nya metoder och att socialarbetare
har tillgång till väl beprövade metoder  för att med
stor flexibilitet kunna anpassa sitt arbete till den
enskilda familjens behov. Regeringen betonar Social-
styrelsens  uppdrag  på  området, dels som nationell
expert och tillsynsmyndighet,  dels för genomföra en
samlad   strategi   för   kunskapsutveckling    inom
socialtjänsten.

Motionerna


I  motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande   om   att    26   §  i  den  gamla
barnavårdslagen   bör  införas  i  socialtjänstlagen
(yrkande  13).  Paragrafen   innebar   att   sociala
myndigheter  i  samverkan  med  familjen  och på ett
tidigt  stadium  kunde  inrikta  sitt arbete på  att
hjälpa  och  stötta,  ofta  i  förebyggande   syfte.
Åtgärder vidtogs sedan stegvis i samråd med familjen
och  först som en sista utväg kunde övervakning  och
ett  omhändertagande  bli  aktuellt.  I  dag  kommer
dessvärre  socialnämndens åtgärder ofta överraskande
och ofta för sent.

Ett yrkande  om  att  paragrafen bör införas i LVU
framförs i motion So275 av  Chris  Heister m.fl. (m)
(yrkande 5).

I motion Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  familjerådslag  (yrkande  13).
Motionärerna  anser  att arbetsmodellen bör  spridas
till fler kommuner samt att regeringen bör återkomma
till riksdagen med en  redovisning  av  hur systemet
med familjerådslag fungerar.

I  motion  So617  av  Rosita Runegrund m.fl.  (kd)
framställs ett likartat yrkande (yrkande 7).

I  motion  So304  av  Agne  Hansson   m.fl.   (c)   begärs  ett
tillkännagivande     om     en     utredning     för
kvalitetssäkring  av  vårdnadsutredning  genom  s.k.
second opinion (yrkande 2). Motionärerna påpekar att
det  förekommer fall där det döms till delad vårdnad
om ett  barn  trots  att  det  är  klart  olämpligt.
Motionärerna  anser  att  en  väg att kvalitetssäkra
vårdnadsutredningarna  är  att införa  en  möjlighet
till ytterligare en social prövning om endera parten
anser  sig missbedömd. Frågan  bör  utredas,  anförs
det.


Bakgrund och tidigare behandling


I betänkande  2000/01:SoU18  Ny socialtjänstlag m.m.
behandlade  utskottet  motionsyrkanden   om   att  i
socialtjänstlagen  införa  26 § barnavårdslagen samt
om  kvalitetssäkring  av  vårdnadsutredningar  genom
s.k.  second opinion. Yrkandena  avstyrktes  (s.  41
respektive 49; res. m respektive c).

Regeringen   har   nyligen   överlämnat  proposition
2001/02:126  Medling  med anledning  av  brott  till
riksdagen.  Den  nya lagen  om  medling  skall  avse
medlingsverksamhet   som   anordnas  av  stat  eller
kommun,     dvs.     främst    av    socialtjänsten,
kriminalvården eller polisen.  Med  medling  avses i
lagen  att  en  gärningsman och ett brottsoffer möts
inför en opartisk  medlare  för att tala om brottet.
Medlingen skall vara frivillig  för  båda  parter. I
propositionen  anförs att medling och familjerådslag
är  metoder  som  kan   komplettera   varandra.  Ett
medlingsmöte  kan  även  ha inslag av familjerådslag
genom  att  andra  personer  än  vårdnadshavare  kan
närvara, om det är lämpligt och förenligt med syftet
med medlingen. Lagen föreslås  träda  i  kraft den 1
juli 2002.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vill  åter framhålla att de åtgärder  som
var möjliga att vidta enligt 4 kap. 26 § i den gamla
barnavårdslagen  hade  kommit  att  sakna  betydelse
långt innan lagen upphörde att gälla 1982. Utskottet
vidhåller   vidare   att    de    möjligheter   till
förebyggande   åtgärder  som  lagen  (1990:52)   med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ger får
anses  tillräckliga.   Utskottet  avstyrker  således
motionerna So48 (m) yrkande 13 och So275 (m) yrkande
5.

Riksdagen gjorde hösten  2000  ett  tillkännagivande
till  regeringen om att familjerådslag  eller  annan
arbetsmodell  bör  vara  en  självklar rättighet för
familjen i samband med beslut om sociala ingripanden
eller stödåtgärder samt att regeringen bör återkomma
med en redovisning. I den här  behandlade skrivelsen
gör regeringen sin redovisning på området. Utskottet
delar regeringens bedömning att det inte är lämpligt
att  lagstifta om vissa specifika  metoder  för  det
sociala   arbetet  men  att  det  är  angeläget  att
socialtjänsten   anpassar   sitt   arbete  till  den
enskilda familjens behov. Utskottet  konstaterar att
det   står   kommunerna   fritt   att   arbeta   med
familjerådslag eller andra liknande modeller som tar
de närståendes resurser till vara, t.ex. medling vid
brott. Enligt utskottets mening får motionerna So617
(kd)  yrkande  7  och  Sf392 (kd) yrkande 13 anses i
huvudsak tillgodosedda.  Något nytt tillkännagivande
i frågan är inte erforderligt.  Motionerna  avstyrks
därmed.

När  det  gäller  frågan om s.k. second opinion  vid
vårdnadsutredningar    vill    utskottet   framhålla
Socialstyrelsens  arbete  med  att   genomföra   den
strategi  för kunskapsutveckling inom socialtjänsten
som finns redovisad  i  proposition  2000/01:80  med
förslag till ny socialtjänstlag. Utskottet vill åter
understryka  vikten  av hög kvalitet och kompetens i
socialtjänstens verksamhet men anser att utfallet av
den nämnda satsningen  bör avvaktas. Med det anförda
avstyrks motion So304 (c) yrkande 2.


Barn i asylprocessen


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör  avslå  motioner   om   barns
rättigheter enligt  utlänningslagstiftningen,
om ensamkommande barn,  om  förvarstagande av
barn, om uppehållstillstånd efter  inresa och
om    offentligt    biträde    och   tolk   i
utlänningsärenden. Socialutskottet hänvisar i
huvudsak     till     de    uttalanden    som
socialförsäkringsutskottet  nyligen gjort med
anledning av likartade motionsyrkanden.
Jämför reservationerna 21 (v, kd), 22 (m), 23
(kd), 24 (v, kd), 25 (v, kd),  26 (v, kd) och
27 (v, kd).

Skrivelsen

I  skrivelsen  anges  att  landstingen   sedan   den
1 januari  1997  är ansvariga för att samtliga asyl-
sökande m.fl. erhåller  akut  sjukvård  och tandvård
samt  sjukvård  och  tandvård  som  inte  kan anstå.
Därutöver ges viss annan vård, exempelvis mödra- och
förlossningsvård. Asylsökande barn har rätt  till  i
princip  samma hälso- och sjukvård samt tandvård som
andra i Sverige bosatta barn. Asylsökande skall även
erbjudas  hälsoundersökning   enligt   riktlinjer  i
allmänna  råd  från Socialstyrelsen. För denna  vård
lämnar staten ersättning till landstingen.

Sedan den 1 januari  år  2002 har asylsökande barn
och     barn     som     beviljats     tidsbegränsat
uppehållstillstånd    med   stöd   av   2 kap. 4 a §
utlänningslagen  (1989:529)   (s.k.  massflyktingar)
tillgång   till   utbildning  inom  det   offentliga
skolväsendet, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg
på i huvudsak samma  villkor som gäller för barn som
är bosatta i Sverige.  Detsamma  gäller för barn som
av andra skäl ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
och getts rätt att vistas här medan  ansökan prövas.
Statlig ersättning lämnas till kommunerna.

Regeringen anför att de flesta utländska  barn  som kommer till
Sverige  gör  det tillsammans med sina föräldrar. År
2001 kom dock 461  barn  utan  förälder  eller annan
vårdnadshavare. Enligt regeringen befinner sig dessa
barn i en särskilt utsatt situation.

Regeringen   upplyser  att  Migrationsverket   och
Socialstyrelsen  nyligen  fått  i uppdrag att senast
den   31  maj  2002  gemensamt  och  i  samråd   med
Integrationsverket  och  Barnombudsmannen  förbättra
mottagandet  av ensamkommande barn. Uppdraget  skall
genomföras i samverkan  med Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet      och      andra      berörda
organisationer. Uppdraget innebär för det första att
kartlägga  och analysera bakgrunden  till  att  barn
kommer ensamma till Sverige, i vilken omfattning det
sker och vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas.
Vidare skall samverkan förbättras mellan myndigheter
för att de barn  som  kommer  ensamma  till  Sverige
skall ges samma skydd och stöd som svenska barn  och
för  att  barnets bästa alltid skall komma i främsta
rummet. Uppdraget  innefattar  även att utreda i vad
mån  det finns oklarheter i lagstiftningen  och  vid
behov föreslå författningsändringar. Slutligen skall
myndigheterna   lämna   förslag  om  hur  en  samlad
information  om mottagandet  av  ensamkommande  barn
skall spridas.
Migrationsverket   presenterade  i  februari  2001
rapporten Barn i utlänningsärenden.  Slutsatser  som
dras i rapporten är bl.a. att samverkan internt inom
Migrationsverket  och  i  förhållande  till  externa
aktörer  behöver öka samt att utbildning av personal
bör  prioriteras.   Det   föreslås  också  särskilda
interna  riktlinjer  för  samtal   med   barn  under
asylutredningen.

Motioner


I motion So48 av Chris Heister m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande    om   flyktingbarnens   situation
(yrkande 12). Motionärerna efterlyser ett fungerande
samarbete  mellan  Migrationsverket,   kommuner  och
landsting  när det gäller barn som anländer  ensamma
till Sverige. Ytterst är det dock regeringens ansvar
att se till  att dessa barn inte far illa och att de
ges samma möjligheter  till  utbildning och vård som
andra barn.

I motion So50 av Rosita Runegrund  m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om de asylsökande  barnens rätt
att  höras  (yrkande  5).  Motionärerna  anser   det
anmärkningsvärt  att  Migrationsverket, i strid både
mot utlänningslagen och barnkonventionen, underlåter
att höra barn som uttryckligen  framfört önskemål om
detta. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
om att utreda alternativ till förvarstagande av barn
(yrkande 6). Motionärerna anser att  barn endast bör
kunna tas i förvar i yttersta undantagsfall  och  då
endast   i   några   timmar.   Ett  alternativ  till
förvarstagande av barn kunde vara  placering  hos en
jourfamilj  eller  liknande,  anförs det. Det begärs
vidare   ett  tillkännagivande  om   undantag   från
huvudprincipen   om   att  uppehållstillstånd  skall
beviljas   före   inresa   (yrkande    7).    Enligt
motionärerna bör undantag göras när utlänningen  har
barn  i  Sverige eller kvinnan i förhållandet väntar
barn eller om sökanden med all sannolikhet skulle få
sin ansökan  beviljad  om  den  getts in i sökandens
hemland.     Motionärerna     begär     även     ett
tillkännagivande  om  mottagandet  av  ensamkommande
flyktingbarn (yrkande 8). De enda instruktioner  som
Migrationsverkets  olika grupphem har är att  barnen
skall   ha  mat  och  tak   över   huvudet.   Enligt
motionärerna  krävs det emellertid  personal med hög
kompetens och förståelse för dessa barn. Situationen
skulle   kunna   förbättras   genom   att   överlåta
handhavandet av frågan  till exempelvis kommuner och
frivilligorganisationer.     Vidare    begärs    ett
tillkännagivande om vikten av  att  skapa  regelverk
för   det   uppdrag   gode   män  utför  åt  ensamma
flyktingbarn   (yrkande   9).  Enligt   motionärerna
arbetar  alla  på sitt eget sätt  och  med  en  viss
vägledning av andra  gode  män som arbetar med vuxna
människor. Slutligen begärs  ett tillkännagivande om
tolkar  och  advokater  (yrkande  10).  Motionärerna
anser  att  barn  bör ges rätt  att  byta  tolk  och
advokat om kommunikationen  inte  fungerar  samt att
barnet skall kunna få tolk och advokat av samma  kön
som det egna.

I  motion  So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att  riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om att förtydliga utlänningslagen så att den
innehåller  särskilda  rättigheter för barn (yrkande
6). Motionärerna anser att de myndighetspersoner som
dagligen arbetar med dessa barn måste vidareutbildas
i barnperspektivet, så att  allt  arbete  utgår från
det enskilda barnets bästa. Motionärerna begär  även
ett  tillkännagivande  om att Barnombudsmannens roll
måste   förtydligas  vad  gäller   gruppen   ensamma
flyktingbarn  (yrkande  7).  I motionen yrkas vidare
att  riksdagen  skall begära att  regeringen  lägger
fram  förslag  om  att   socialtjänsten  skall  vara
ansvarig  för  ensamkommande   flyktingbarns  boende
(yrkande 8) samt om att ensamma  flyktingbarn  skall
anmälas   till  utredning  enligt  socialtjänstlagen
(yrkande  9).   Motionärerna   anser   att   ensamma
asylsökande barn skall ha rätt till en kontaktfamilj
eller fosterfamilj.


Tidigare behandling


Socialförsäkringsutskottet  har  i  det av riksdagen
godkända  betänkandet  2001/02:SfU8  Migration   och
asylpolitik  behandlat  liknande motionsyrkanden som
här  är  aktuella.  Motioner   om   mottagandet   av
ensamkommande  barn  avstyrktes  med hänvisning till
det  ovannämnda  uppdrag  som  Migrationsverket  och
Socialstyrelsen  fått.  Utskottet   förutsatte   att
myndigheterna   därvid   analyserar   innebörden  av
begreppet   vistelsekommun  i  socialtjänstlagen   i
förevarande situationer  samt  underströk  vikten av
att   mottagandet   av  ensamkommande  barn  snarast
förbättras (s. 80 f.,  res. kd, c, fp, mp). Avseende
speciella regelverk för  god  man  för ensamkommande
barn ansåg utskottet det angeläget att  denna  fråga
uppmärksammas men avstyrkte en motion härom (s.  82;
res.    v,    kd,    c,    mp).    Vidare   framhöll
socialförsäkringsutskottet att det är  av  stor vikt
att   bestämmelsen  om  barns  rätt  att  höras  får
genomslag så att de asylsökande barnen verkligen får
komma till  tals  i  processen  och  så  att berörda
myndigheter kan klarlägga vad barnet har att anföra.
En motion härom avstyrktes dock (s. 79; res. kd, fp,
mp). En motion om att utlänningslagen bör  innehålla
särskilda   rättigheter   för  barn  avstyrktes  med
hänvisning  till  att det pågår  ett  väl  utvecklat
arbete som syftar till  att  sätta  barn  och  deras
särskilda  behov i fokus i asylprocessen (s. 79 f.).
Socialförsäkringsutskottet   avstyrkte   vidare  ett
motionsyrkande om förvarstagande av barn.  Utskottet
anförde  att ett barn kan tas i förvar endast  under
starkt begränsade  förutsättningar  och  då inte får
skiljas    från    sin   vårdnadshavare.   Utskottet
konstaterade  att det,  sedan  reglerna  på  området
skärptes  1993,   vid   ytterst  få  tillfällen  har
förekommit att barn har tagis  i  förvar  (s. 72 f.;
res.   v,   kd,   c,   fp,   mp).  Likaså  avstyrkte
socialförsäkringsutskottet  en  motion  om  undantag
från  huvudprincipen  om  att  uppehållstillstånd  i
anknytningsfall   skall   beviljas   före    inresa.
Utskottet    konstaterade    att    det   finns   en
undantagsbestämmelse i utlänningslagen  och  att det
mot  bakgrund  av  denna  saknas  skäl  att  i lagen
närmare ange i vilka situationer undantag kan  göras
(s. 33; res. v, kd).

I    det   av   riksdagen   godkända   betänkandet
2000/01:SfU9  Migration  och  asylpolitik  avstyrkte
socialförsäkringsutskottet en motion om rätten  till
offentligt  biträde  och  tolk  av samma kön samt om
rätten   att   byta  biträde  och  tolk.   Utskottet
redogjorde bl.a.  för förslagen från Kommittén om ny
instans- och processordning i utlänningsärenden samt
anförde att rätten  till  offentligt  biträde  är en
väsentlig   del   av   en   rättssäker  asylprocess.
Utskottet utgick vidare från  att en asylsökande vid
behov får en tolk av samma kön (s. 47; res. kd, c).

Utskottets ställningstagande


När det gäller barns rättigheter i asylprocessen kan
det  först  konstateras att det vid  bedömningen  av
frågor  om tillstånd  enligt  utlänningslagen  skall
klarläggas  vad  barn  som  berörs  av  ett beslut i
ärendet   har   att   anföra   (11   kap.   1   a  §
utlänningslagen     [1989:529]).     Socialutskottet
instämmer   med   socialförsäkringsutskottet   (bet.
2001/02:SfU8) att det  är  av  stor  vikt  att denna
bestämmelse  får  genomslag  så  att  de asylsökande
barnen verkligen får komma till tals i processen och
så att berörda myndigheter kan klarlägga  vad barnet
har att anföra i ärendet. En förutsättning härför är
att  de  som  hör  barn  har  tillräcklig  kompetens
härför.     Utskottet     kan     konstatera     att
Migrationsverket   har  beslutat  att  genomföra  en
utbildning  om  bl.a.   barnkonventionen   och  dess
betydelse i utlänningsrätten, om samtalsmetodik  och
om  hur  barn  påverkas  av  en utredningssituation.
Vidare har Utlänningsnämnden en särskild handläggare
som  bevakar  tillämpningen av barnkonventionen  och
den  särskilda  bestämmelsen   om  barnets  bästa  i
utlänningslagen.    Socialutskottet    står    bakom
socialförsäkringsutskottets  uttalande  att  det  är
särskilt   viktigt   att   barnkonventionen  står  i
blickpunkten  för myndigheternas  agerande  när  det
gäller asylsökande barn eftersom dessa på olika sätt
kan ha varit utsatta  för  svåra  trauman  och andra
umbäranden.  Mot  bakgrund av att det pågår ett  väl
utvecklat arbete som  syftar till att sätta barn och
deras särskilda behov i  fokus  i  asylprocessen bör
motionerna So49 (c) yrkande 6 och So50  (kd) yrkande
5 avslås.

Migrationsverket  och  Socialstyrelsen  har  fått  i
uppdrag    att    gemensamt   och   i   samråd   med
Integrationsverket  och  Barnombudsmannen  förbättra
mottagandet  av ensamkommande barn. Uppdraget  skall
vara slutfört  senast  den 31 maj 2002. I likhet med
socialförsäkringsutskottet    (bet.    2001/02:SfU8)
förutsätter socialutskottet att myndigheterna därvid
analyserar innebörden av begreppet vistelsekommun  i
socialtjänstlagen    i    förevarande   situationer.
Socialutskottet              delar             också
socialförsäkringsutskottets uppfattning  att  det är
viktigt   att   mottagandet  av  ensamkommande  barn
snarast förbättras.  Mot  bakgrund  av  det  anförda
avstyrks  motionerna  So48 (m) yrkande 12, So49  (c)
yrkandena 8 och 9 samt So50 (kd) yrkande 8.

Socialutskottet              delar             också
socialförsäkringsutskottets    inställning     (bet.
2001/02:SfU8)  att det är angeläget att uppmärksamma
frågan om speciella  regelverk  för god mans uppdrag
för ensamkommande barn men att riksdagen inte bör ta
något initiativ på området. Motion So50 (kd) yrkande
9 avstyrks därmed.

I proposition 2001/02:96 En förstärkt  Barnombudsman
anförs  att Barnombudsmannens grundläggande  uppgift
är att företräda barns och ungdomars rättigheter och
intressen  mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt
barnkonventionen.  Det  betonas att Barnombudsmannen
utifrån   icke-diskriminerings-principen   har   ett
särskilt ansvar  för  barn  och  ungdomar  i utsatta
situationer  och  att det är viktigt att myndigheten
ägnar särskild uppmärksamhet  åt  bl.a.  asylsökande
barn. Motion So49 (c) yrkande 7 får därmed  anses  i
huvudsak tillgodosedd.

Ett barn kan enligt 6 kap. 3 § utlänningslagen tas i
förvar     endast     under     starkt    begränsade
förutsättningar  och  får då inte skiljas  från  sin
vårdnadshavare. Barnet  får  hållas i förvar i högst
72  timmar  och  om  det  finns  synnerliga  skäl  i
ytterligare  72  timmar.  Är  det  tillräckligt  att
barnet   ställs   under  uppsikt  får  förvar   inte
tillgripas. Socialförsäkringsutskottet  har  nyligen
konstaterat  (bet. 2001/02:SfU8) att barn har tagits
i  förvar vid endast  ytterst  få  tillfällen  sedan
nuvarande  regler infördes 1993. Mot bakgrund av vad
som anförts avstyrks motion So50 (kd) yrkande 6.

Som  ett  led   i  att  upprätthålla  den  reglerade
invandringen finns  i  utlänningslagen regler om att
uppehållstillstånd i anknytningsfall  skall utverkas
före inresan till Sverige. Undantag kan  dock  göras
om  utlänningen  har stark anknytning till en person
som är bosatt i Sverige  och  det  inte skäligen kan
krävas  att  utlänningen återvänder till  ett  annat
land  för att ge  in  ansökan  där.  Socialutskottet
delar  socialförsäkringsutskottets  bedömning  (bet.
2001/02:SfU8)  att  det  saknas  skäl  att  i  lagen
närmare  ange  i  vilka  situationer  undantag  från
huvudregeln  kan  göras.  Motion So50 (kd) yrkande 7
bör avslås.

Inom Regeringskansliet bereds för närvarande förslag
till   en   ny   instans-   och   processordning   i
utlänningsärenden.  En  proposition  kommer   enligt
uppgift  att föreläggas riksdagen under hösten 2002.
I  avvaktan   härpå  bör  riksdagen  inte  ta  något
initiativ  när det  gäller  rätten  till  offentligt
biträde  och  tolk.  Motion  So50  (kd)  yrkande  10
avstyrks därmed.


Barns delaktighet och inflytande


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå en motion om barns rätt
att  komma  till tals  mot  bakgrund  av  det
arbete som pågår för att öka barns inflytande
i samhället.  Riksdagen  bör  även  avslå ett
motionsyrkande  om att sänka rösträttsåldern.
Socialutskottet         delar          därvid
konstitutionsutskottets tidigare bedömning  i
frågan.
Jämför reservation 28 (mp).

Skrivelsen

Enligt regeringen har det stor betydelse för  en ung
människas  utveckling  att  få  vara delaktig och ha
inflytande. I en demokrati är det  emellertid  också
en  rättighet att delta i utformningen av samhället.
Regeringen  anser  att  det är en kärnfråga för alla
politikområden, men i synnerhet  för barn-, ungdoms-
och demokratipolitiken, att öka och stärka barns och
ungdomars  inflytande. I dag är också  medvetenheten
stor om behovet  av  insatser  för  den demokratiska
återväxten, anförs det. En viktig förutsättning  för
att   demokratin  skall  vara  hållbar  är  att  den
förankras  bland  barn  och  ungdomar samt att deras
deltagande i samhället utvecklas  och uppmuntras. En
prioriterad fråga framöver är således  att  utveckla
metoder för att ta till vara och uppmuntra barns och
ungdomars engagemang. Särskild tyngd bör också  läg-
gas  vid  att  utveckla metoder för att förankra ett
demokratiskt medvetande bland barn och ungdomar.

Regeringen redogör för propositionen Demokrati för
det nya seklet (prop. 2001/02:80, bet. 2001/02:KU14,
rskr.   2001/02:190)    vari   bl.a.   föreslås   en
medborgerlig förslagsrätt.  Kommuner  och  landsting
skall få möjlighet att låta den som är folkbokförd i
kommunen  eller  landstinget,  dvs.  även  barn  och
ungdomar,  väcka  förslag  till  fullmäktige.  Genom
initiativrätten  kan  barn  och  ungdomar göras mera
delaktiga    i   den   kommunala   demokratin.    En
initiativrätt bidrar enligt regeringen även till att
barn och ungdomar  får  bättre  kunskaper om hur den
kommunala  politiken  och  förvaltningen   fungerar.
Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2002.

Regeringen  anser  att  det  är  viktigt  att skolan
förmedlar  goda kunskaper om samtliga samhällsnivåer
samt  främjar   politisk  verksamhet  och  debatt  i
skolan. Skolverket  bör  få  i  uppdrag  att se över
vilka  hinder  som  finns för de politiska partierna
och deras ungdomsförbund  att  få  informera  om sin
verksamhet  i  skolan  samt  ge exempel på hur sådan
verksamhet kan underlättas, anförs det.

I  skrivelsen  redovisas olika  projekt  m.m.  med
syfte att öka barns  och  ungdomars  delaktighet och
inflytande.    Regeringen    redogör    bl.a.    för
utvecklingsarbetet  Tid  för Demokrati, vari ärenden
om  bidrag till demokratiutvecklingsprojekt  bereds.
Det  redogörs   också  för  den  referensgrupp  till
barnministern  som  bildats  i  syfte  att  fördjupa
kunskaperna om barns och ungdomars livssituation och
för att göra dem  delaktiga  i frågor som rör dem. I
skrivelsen  beskrivs även det uppdrag  som  Boverket
m.fl. myndigheter  haft  med  uppgift  att  utveckla
metoder för hur barns och ungdomars inflytande skall
förverkligas i kommunerna i frågor som rör samhälls-
och trafikplanering.

Motioner


I motion So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)  begärs
ett  tillkännagivande  om  att rösträttsåldern skall
sänkas  till 16 år (yrkande 6).  Motionärerna  anför
att  det  är   viktigt   att   ungdomars   politiska
engagemang uppmuntras och att deras inflytande  blir
reellt.

I  motion  So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om barnens rätt och möjligheter
att komma till  tals och myndigheters ansvar för att
detta  fullföljs.   Motionärerna   anser   att   den
speciella  kunskap  som  behövs för att ge barn rätt
och möjlighet att få uttrycka  sin mening, höras och
respekteras  utifrån barnkonventionen  skall  finnas
hos alla berörda myndigheter.


Bakgrund och tidigare behandling


Konstitutionsutskottet  behandlade  senast  i det av
riksdagen    godkända    betänkandet    2001/02:KU13
Författningsfrågor,  m.m.  en  motion  om att  sänka
rösträttsåldern  till  16 år. Utskottet vidhöll  sin
tidigare    uppfattning   att    sambandet    mellan
rösträttsålder  och myndighetsålder bör behållas och
avstyrkte motionen (s. 29; res. mp).

Socialutskottet anförde  i  betänkande 2001/02:SoU17
En  förstärkt  Barnombudsman  att   tyngdpunkten   i
Barnombudsmannens  verksamhet  bör  vara  att  skapa
möjligheter  för  barn och ungdomar att själva komma
till  tals, få framföra  sina  åsikter  direkt  till
aktuella   beslutsfattare   och   få   sina  åsikter
respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift
i att skapa metoder för att barn och ungdomar  skall
tillförsäkras  inflytande  och  delaktighet  samt få
beslutsfattare och andra att inse att det också blir
bättre  kvalitet  på  verksamheterna  om  barns  och
ungdomars  egna  synpunkter  tas till vara, anfördes
det (s. 9).


Utskottets ställningstagande


Barns  rätt  att  få komma till tals  är  en  av  de
grundläggande principerna  i barnkonventionen. I den
av  riksdagen  antagna strategin  ingår  att  sprida
kunskap och medvetenhet  om  konventionen  bl.a.  på
myndighetsnivå. Vidare framgår av den här behandlade
skrivelsen  att det ingår som en prioriterad fråga i
regeringens barnpolitik  att  öka  möjligheterna för
barns  och ungdomars inflytande. Olika  projekt  med
detta   syfte    pågår    redan.    Den   föreslagna
medborgerliga  förslagsrätten kommer att  göra  barn
och  ungdomar  mer   delaktiga   i   den   kommunala
demokratin.  Vidare  har  Barnombudsmannen en viktig
uppgift  att bl.a. skapa möjligheter  för  barn  och
ungdomar  att   själva   komma   till  tals.  Enligt
utskottets  mening  får  motion So518  (s)  med  det
anförda anses i huvudsak tillgodosedd.

Konstitutionsutskottet  har   vid  flera  tillfällen
uttryckt  att  sambandet  mellan rösträttsålder  och
myndighetsålder   bör   behållas.    Socialutskottet
ställer  sig  bakom  denna  bedömning och  avstyrker
därför motion So51 (mp) yrkande 6.


Barn i skolan


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om maxtaxan, fri
etableringsrätt inom barnomsorgen,  nationell
skolpeng,  mobbning,  särskolan,  behovet  av
specialskolor  för  funktionshindrade   barn,
tydligare  reglering  av  elevers  rätt  till
stöd,  stöd till elever med dyslexi, stamning
och s.k. bokstavsdiagnoser samt om idrott och
kultur i  skolan.  Utskottet  hänvisar  bl.a.
till  den  bedömning som utbildningsutskottet
nyligen gjort  i  flera av frågorna samt till
pågående arbete på området.
Jämför reservationerna 29 (m, kd, c), 30 (m),
31 (m, kd, fp), 32  (kd),  33 (c), 34 (m, fp)
och 35 (kd).

Skrivelsen

Den   1   januari   i  år  infördes   maxtaxa   inom
förskoleverksamhet  och  skolbarnsomsorg.  Förslaget
motiverades med att inget  barn  skall  behöva avstå
från förskola på grund av höga avgifter eller av ett
regelsystem  som  utestänger  barn  till  arbetslösa
eller barn till föräldralediga. Maxtaxan innebär att
ett  tak  sätts  för  hur stora avgifter föräldrarna
maximalt får betala för  barnomsorgen, vilket medför
minskade barnomsorgskostnader  för  de  allra flesta
barnfamiljer  liksom lägre marginaleffekter.  Enligt
Skolverket  hade   alla  kommuner  utom  två  infört
maxtaxa i januari 2002.

Regeringen påpekar vidare att en allmän avgiftsfri
förskola   kommer  att   införas   för   fyra-   och
femåringarna  fr.o.m.  den 1 januari 2003. På så vis
vill regeringen ge alla barn, oberoende av bakgrund,
möjlighet till en bra start  i  livet,  anförs det i
skrivelsen.
Enligt  regeringen  har  det  på  handikappområdet
under  de  senaste  åren  pågått  ett  genomgripande
reformarbete  som  bl.a. har inneburit att  resurser
samordnats     i    två    myndigheter:     Special-
skolemyndigheten  och Specialpedagogiska institutet.
Specialskolemyndigheten,     SPM,    ansvarar    för
undervisningen  vid  specialskolorna  för  döva  och
hörselskadade,    döva   och    hörselskadade    med
utvecklingsstörning samt dövblindfödda barn och ung-
domar   i   åldern   7-17   år.   Specialpedagogiska
institutet    har    till   uppgift    att    stödja
skolhuvudmännen, i de  flesta  fall  kommunerna, att
fullt  ut ta sitt ansvar för att erbjuda  utbildning
av  god kvalitet  anpassad  efter  elevernas  behov.
Regeringen påpekar att Specialpedagogiska institutet
har erhållit medel för riktad kompetensutveckling av
personal   som  arbetar  med  dels  gravt  tal-  och
språkstörda  elever,  dels  elever  med synskada och
ytterligare funktionshinder. Dessutom har Skolverket
fått  medel för att stimulera och stödja  pedagogisk
forskning  inom  området elever med funktionshinder.
Regeringen har vidare  tillsatt en särskild utredare
med  uppgift  att  göra  en   översyn   av   statens
engagemang   för  framställning  och  anpassning  av
läromedel och  studiematerial  för  barn, elever och
vuxna  med  funktionshinder  i förskola,  skola  och
vuxenutbildning.
I   skrivelsen   redovisas  regeringens   åtgärder
avseende  utbildning   och   kompetensutveckling  av
lärare när det gäller elever med  behov  av särskilt
stöd.  Det  anges  också  att  kommunerna  under  en
femårsperiod tillförs 17,5 miljarder kronor  för att
öka personaltätheten i skolor och på fritidshem.
Slutligen  anförs  att regeringen har tillsatt  en
parlamentarisk kommitté  som  har i uppdrag att göra
en översyn av den obligatoriska särskolan, gymnasie-
särskolan  och  särvux. Regeringen  anser  det  vara
viktigt att utveckla  principen om en skola för alla
när    det    gäller   barn   och    ungdomar    med
utvecklingsstörning.

Motioner


I motion So48 av  Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om  maxtaxans  effekter på kvalitet
och   alternativ   i   barnomsorgen   (yrkande   9).
Motionärerna  anför att föräldrakooperativ  ser  sin
verksamhet  hotad,   samtidigt  som  trycket  på  de
kommunala  daghemmen  ökar   med   köer  och  större
barngrupper    som   följd.   Kvaliteten   försämras
drastiskt för både  barn  och personal. Motionärerna
begär  vidare  ett tillkännagivande  om  rätten  att
välja barnomsorg  och  skola  (yrkande  10).  Enligt
motionärerna  måste  det  finnas  utrymme  för många
olika   barnomsorgsalternativ,   vilket   bara   kan
garanteras  genom  att fri etableringsrätt råder för
ny barnomsorg. Vidare  måste det enligt motionärerna
finnas många kommunala eller  fristående  skolor med
olika inriktningar. Motionärerna anser att den skola
som  eleven väljer skall få en skolpeng direkt  från
staten.  Slutligen  begärs  ett  tillkännagivande om
mobbning i skolan (yrkande 11). När  en  ung  person
gör  sig skyldig till upprepade förseelser eller  en
allvarligare  gärning  som skulle varit straffbar om
han  eller  hon varit över  femton  år  gammal,  bör
enligt motionärerna åtgärder vidtas enligt tre steg.
Först  görs  anmälan  till  rektor  för  samtal  med
vårdnadshavare.   Därefter  sker  hänskjutande  till
elevvårdskonferens   med   obligatorisk  närvaro  av
socialtjänsten.    Socialtjänstens    åtgärdsgaranti
faller ut. Slutligen  tas  eleven ur skolan under en
14-dagarsperiod  och får göra  praktik  i  lagmiljö.
Motionärerna    anser     att     grundskole-    och
gymnasieförordningarna bör skärpas i detta syfte.

I motion So50 av Rosita Runegrund m.fl.  (kd) begärs
ett tillkännagivande om kvalitetsförsämringarna inom
barnomsorgen  (yrkande  1). Enligt motionärerna  har
kvaliteten  i förskolan försämrats  ännu  mer  sedan
maxtaxan infördes,  bl.a. genom att barngrupperna är
för stora på många håll.  I  motionen  begärs vidare
ett tillkännagivande om maxtaxans effekter i form av
brist  på  mångfald (yrkande 2). Motionärerna  anför
att många föräldrakooperativ  och  privata förskolor
kommer  att  få  slå  igen  sin verksamhet  eftersom
möjligheten att erbjuda mindre  barngrupper  och små
enheter, men något högre avgifter, inte längre finns
kvar. Även familjedaghemmen och de öppna förskolorna
är   i  riskzonen  i  många  kommuner,  anförs  det.
Motionärerna  begär även ett tillkännagivande om att
placering av barn  i  särskola  aldrig får styras av
vilka resurser som finns (yrkande  11). Motionärerna
framhåller  vikten  av att särskolan får  förbli  en
skolform     för    barn    och     ungdomar     med
utvecklingsstörning och inte för alla andra barn som
av olika anledningar har det svårt i skolan, t.ex de
s.k. bokstavsbarnen.  Kommunerna  måste  se till att
det  finns tillräckliga resurser för att möta  dessa
barns behov i grundskolan. Motionärerna begär vidare
ett tillkännagivande om att utveckla metoder för att
möta de  s.k.  bokstavsbarnens  behov  (yrkande 12).
Enligt    motionärerna    borde    Institutet    för
handikappvetenskap   vid   Linköpings   och   Örebro
universitet kunna utveckla former för utbildning för
dessa  barn.  Ett  tillkännagivande  om  behoven  av
specialskolor  för  funktionshindrade  barn begärs i
yrkande 13. Motionärerna befarar att vissa  kommuner
inte  kommer  att  klara  av  att  erbjuda  barn och
ungdomar  med funktionshinder anpassad utbildning  i
sin hemkommun.  Vidare  har exempelvis gravt hörsel-
eller  synskadade  barn  svårt   att   bli   socialt
integrerade i vanliga klasser.

I  motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande  om  en  översyn av skollagen,
syftande   till  en  tydligare  reglering   av   den
enskildes  rätt   till   utbildning   (yrkande  10).
Lagstiftningen  är  tydlig  när  det gäller  skolans
skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.
Det framgår dock inte vad som ingår  i  rätten  till
stöd,  och  det  finns  ingen  faktisk möjlighet att
utkräva denna rätt.

I  motion  So634  av  Kerstin Heinemann  m.fl.  (fp)
begärs   ett   tillkännagivande   om   att   berörda
personalgrupper bör få adekvat utbildning om dyslexi
(yrkande 3). För  att  hjälp  skall  kunna sättas in
redan på förskolenivå krävs enligt motionärerna  att
förskole- och specialpedagogerna har fått en gedigen
utbildning  om  dyslexi, om habiliteringsmetoder och
om  åtgärdsprogram.   I  motionen  begärs  även  ett
tillkännagivande om behovet  av  fler logopeder samt
om kompetensutveckling av berörda personalgrupper om
stamningens   orsaker   och   behandlingsmöjligheter
(yrkande 4).

I motion So51 av Lotta N Hedström  m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att barn måste  ha  tillgång
till idrott och kultur i skolan (yrkande 8).


Bakgrund och tidigare behandling


Utbildningsutskottet  behandlade  i det av riksdagen
godkända   betänkandet  2001/02:UbU13   Elever   med
funktionshinder motionsyrkanden med i huvudsak samma
innehåll som  de här aktuella. När det gäller frågan
om att ge elever med funktionshinder ett fullvärdigt
stöd redogjorde  utskottet  för  den  nya samordnade
organisationen för statens stöd i specialpedagogiska
frågor,  Specialpedagogiska  institutet.   Utskottet
konstaterade  bl.a.  att  institutet  har  tillförts
extra  medel  för kompetensutveckling av lärare  som
arbetar  i  det offentliga  skolväsendet.  Utskottet
hänvisade vidare  till  ett  kommande  uppdrag  till
institutet  att  kartlägga och analysera kommunernas
ekonomiska och kompetensmässiga  förutsättningar att
ta   sitt  ansvar  för  synskadade  flerhandikappade
elevers och språkstörda elevers skolgång. Motionerna
avstyrktes (s. 12 f.; res. mp). Utbildningsutskottet
behandlade   vidare  ett  yrkande  om  att  se  över
skollagen i syfte att tydligare reglera den enskilda
elevens rätt till stöd. Utskottet hänvisade till att
1999 års skollagskommitté  har  i  uppdrag att bl.a.
överväga  frågan om att stärka den enskilde  elevens
rätt till stöd.  Yrkandena  avstyrktes  (s. 14). Ett
motionsyrkande  om  att  särskolan  måste förbli  en
skolform      för     barn     med     intellektuell
utvecklingsstörning     avstyrktes     också,    med
motiveringen   att   en  parlamentariskt  sammansatt
kommitté skall se över  utbildningen  för bl.a. barn
och ungdomar med utvecklingsstörning (dir. 2001:100)
(s. 18 f.; res. m resp. kd).

Utbildningsutskottet behandlade ett yrkande om att
Institutet   för   handikappvetenskap  bör  utveckla
metoder för utbildning  av  de s.k. bokstavsbarnen i
det  av riksdagen godkända betänkandet  2001/02:UbU1
Utgiftsområde        16        Utbildning        och
universitetsforskning.   Yrkandet   avstyrktes  utan
närmare motivering (res. kd).
I    det   av   riksdagen   godkända   betänkandet
2001/02:UbU10  Skolan,  m.m.  avstyrkte utskottet en
motion   om   att  följa  upp  maxtaxans   effekter.
Utskottet erinrade  bl.a.  om  att Skolverket fått i
uppdrag  av  regeringen att följa  upp  reformen  om
maxtaxa, medlen  för  kvalitetssäkring m.m. samt att
avrapportering skall ske  första gången senast den 1
mars 2003 (s. 16; res. m, kd).  Utskottet  avstyrkte
även  motioner om att utöka antalet idrottstimmar  i
skolan.  Utskottet  delade motionärernas uppfattning
att  det är angeläget  att  uppmärksamma  barns  och
ungdomars hälsomässiga utveckling i såväl fysisk som
psykisk  mening  och  att  skolan  här har en viktig
uppgift.
Motioner   om  mobbning  har  utbildningsutskottet
nyligen  avstyrkt   i   det  av  riksdagen  godkända
betänkandet   2001/02:UbU6    Hälsa,   lärande   och
trygghet.  Inledningsvis  framhöll   utskottet   med
bestämdhet att varje form av kränkande behandling är
otillåten  och  i  strid med de grundläggande värden
som gäller för skolan.  Utskottet  behandlade frågan
om elever som mobbar skall kunna flyttas från skolan
där  den  mobbade  går. Utskottet redogjorde  därvid
bl.a.  för  gällande  bestämmelser   om  discipliära
åtgärder  för  elevers  tillrättaförande.  Utskottet
ansåg  det  viktigt  att  avstängning   som  en  ren
repressiv  åtgärd  mot en elev som inte bättrat  sig
genom de åtgärder som  elevvårdskonferensen beslutat
inte bör få förekomma. En  eventuell flyttning av en
elev skall vara en del i en  väl genomtänkt plan för
att få eleven att bättra sig (s.  22  f.; res. m och
fp).
Motioner  om  en nationell skolpeng har  avstyrkts
vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i det av
riksdagen    godkända    betänkandet    2001/02:UbU1
Utbildning  och   universitetsforskning.   Utskottet
anförde  bl.a.  att  en  schablonberäknad  nationell
skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna
för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet
för   alla  elever  skall  kunna  uppfyllas.  Enligt
utskottets   mening   skall  resurser  till  skolans
verksamhet fördelas med  utgångspunkt  i  behov  som
enskilda  elever, olika grupper av elever och skolor
faktiskt har (s. 25; res. m).
Utbildningsutskottet   behandlade  frågan  om  att
återinföra etableringsfriheten  inom  barnomsorgen i
det av riksdagen godkända betänkandet 2000/01:  UbU5
Maxtaxa  och  allmän förskola m.m. Utskottet vidhöll
sin  tidigare  redovisade  uppfattning  att  enskild
barnomsorg kan berika barnomsorgen och bidra till en
positiv utveckling  men att det inte finns anledning
att ändra reglerna om  att det är kommunen som avgör
om     bidrag     kan     lämnas    till     enskild
förskoleverksamhet. Motionerna avstyrktes (s. 13 f.;
res. m, kd, c, fp).
I   det   av   riksdagen   godkända    betänkandet
2000/01:UbU13   Skolan  behandlades  en  motion   om
kulturens roll i  skolan. Utskottet konstaterade att
det framgår av de kursplaner  som  gäller  för såväl
grundskola     som     gymnasieskola    att    olika
kulturaspekter  skall  behandlas   inom   i  princip
samtliga ämnen. Det närmare tillvägagångssättet  för
att   uppnå   de  angivna  målen  och  ansvaret  för
utformningen av  skolmiljön i dess helhet är dock en
kommunal angelägenhet.  Yrkandet  avstyrktes (s. 24;
res. kd).

Till   maxtaxan   inom   förskoleverksamheten    och
skolbarnsomsorgen  är  två statsbidrag kopplade. Det
ena bidraget, totalt 500  miljoner  kronor  per  år,
skall användas till kvalitetshöjande åtgärder, t.ex.
anställning      av      mer      personal     eller
kompetensutveckling. Det andra bidraget,  totalt 3,4
miljarder  kronor  per  år,  är  en  ersättning till
kommunerna  för  det inkomstbortfall som  de  sänkta
avgifterna ger upphov till.

Skolverket   skall   följa   upp   och   utvärdera
effekterna av statsbidragen.  Verket har även fått i
uppdrag  att  göra  en  bred  uppföljning   av  hela
reformen,  dvs.  maxtaxan, förskoleverksamheten  för
arbetslösas  och föräldraledigas  barn  samt  allmän
förskola  för 4-  och  5-åringar.  Skolverket  skall
bl.a. studera  vistelsetider, förändrad efterfrågan,
kommunal   avgiftspolitik,    kvalitetsfrågor   samt
effekter  på  kommunalekonomi,  sysselsättning   och
arbetskraftsutbud   i   samband  med  reformerna  på
området. Skolverket kommer  att  lämna  en  rap-port
till regeringen senast den 1 mars varje år fram till
2007. Den första rap-porten kommer att lämnas  den 1
mars 2003.
Till  följd  av  det  stora intresset för reformen
kommer enligt uppgift från  Utbildningsdepartementet
en lägesrapport att lämnas redan  under  hösten 2002
med  det  material som då finns framtaget. Uppdraget
att lämna lägesrapporten  kommer  troligen  att  ges
till Skolverket.

Riksdagen har ställt sig bakom den handikappolitiska
principen  att barn och ungdomar med funktionshinder
så långt det  är  möjligt skall erbjudas en anpassad
utbildning i sin hemkommun  och  därmed  ha rätt och
möjlighet  att  bo  hemma  med  sina  föräldrar.   I
enlighet   med  denna  princip  beslutade  riksdagen
hösten 1999  att elever med synskada respektive grav
språkstörning   inte   längre   skall  tillhöra  den
statliga specialskolans målgrupp (prop. 1998/99:105,
bet. 1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14).  Ändringar
i  skollagen med denna innebörd trädde i huvudsak  i
kraft  den  1  juli  2000. För döva, dövblinda eller
hörselskadade    elever    finns     den    statliga
specialskolan  kvar medan kommunerna har  det  fulla
ansvaret  för  synskadade   och   gravt  språkstörda
elever. I syfte att stödja kommunerna när det gäller
elever med funktionshinder skapades  det  ovannämnda
Specialpedagogiska    institutet.   Vidare   har   i
skollagen införts en bestämmelse  om att barn som är
synskadade eller gravt språkstörda  får fullgöra sin
skolplikt  i  särskilda  resurscenter.  Utbildningen
skall    med    nödvändiga    avvikelser    motsvara
utbildningen i grundskolan respektive särskolan.

För    elever   med   synskada   och   ytterligare
funktionshinder  samt för gravt tal- och språkstörda
elever   finns   vidare    möjlighet    till    s.k.
visstidsplacering vid två resurscenter, Resurscenter
syn  i  Örebro  (Ekeskolan) och Resurscenter tal och
språk  i Sigtuna.  En  särskild  utredare  har  fått
regeringens  uppdrag att vidareutveckla formerna för
visstidsplaceringar   vid  dessa  resurscenter  samt
redovisa uppdraget senast  den  31  oktober  2002. I
direktiven     framhålls     att     staten     även
fortsättningsvis  har ett stort ansvar för de nämnda
elevgrupperna. Utredaren  skall  utgå  från  att  en
visstidsplacering   även   bör  kunna  innebära,  om
elevens behov och förutsättningar  så  kräver,   att
elevens hela skolgång förläggs till resurscentret.

Utbildning     av     barn    och    ungdomar    med
utvecklingsstörning sker  i  huvudsak  i  särskolan.
Särskolan vänder sig också till elever som  har fått
ett   betydande   och   bestående  begåvningsmässigt
funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt till elever
med autism eller autismliknande tillstånd.

Regeringen beslutade i december 2001 att tillkalla
en parlamentariskt sammansatt  kommitté  för  att se
över  utbildningen för barn, ungdomar och vuxna  med
utvecklingsstörning  (dir.  2001:100). Som grund för
översynen  ligger bl.a. en rapport  från  Skolverket
vari redovisas en markant ökning av antalet elever i
särskolan  och   en   förändring   av   elevgruppens
sammansättning till att omfatta även elever  utanför
särskolans personkrets. Kommittén skall slutredovisa
sitt uppdrag senast den 1 oktober 2004.

Utskottets ställningstagande


Maxtaxereformen inom förskolan och skolbarnsomsorgen
har  nyligen  trätt  i kraft. En lägesrapport kommer
att lämnas under hösten  2002  och en första rapport
från  utvärderingen  av reformen den  1  mars  2003.
Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta några
initiativ på området i  avvaktan på dessa rapporter.
Motionerna  So48  (m)  yrkande   9   och  So50  (kd)
yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.

När  det  gäller frågan om fri etableringsrätt  inom
barnomsorgen  har utbildningsutskottet uttalat (bet.
2000/01:UbU5)  att  enskild  barnomsorg  kan  berika
barnomsorgen och  bidra  till  en positiv utveckling
men att det inte finns anledning  att ändra reglerna
om  att  det  är  kommunen som avgör om  bidrag  kan
lämnas  till  enskild   förskoleverksamhet.   Vidare
anförde     utbildningsutskottet     i    betänkande
2001/02:UbU1   att   en  schablonberäknad  nationell
skolpeng inte ger de grundläggande förutsättningarna
för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet
för alla elever skall kunna uppfyllas. Resurser till
skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i
elevernas    och    skolornas     faktiska    behov.
Socialutskottet ser ingen anledning  att  göra någon
annan    bedömning   än   utbildningsutskottet   och
avstyrker därför motion So48 (m) yrkande 10.

Utbildningsutskottet  har  i betänkande 2001/02:UbU6
uttalat  att varje form av kränkande  behandling  är
otillåten  och  i  strid med de grundläggande värden
som gäller för skolan  samt att skolans arbete skall
präglas av en nolltolerans  mot  mobbning.  När  det
gäller     disciplinära     åtgärder    konstaterade
utbildningsutskottet att bestämmelser om avstängning
av elev från undervisningen endast  finns vad gäller
gymnasieskolans  elever.  För en elev i  grundskolan
som  gjort  sig  skyldig till  upprepade  förseelser
eller  en  allvarligare   förseelse   gäller  enligt
grundskoleförordningen att saken dels skall  anmälas
till      rektorn,      dels     hänskjutas     till
elevvårdskonferensen.   Konferensen    skall   efter
kontakt med elevens vårdnadshavare försöka få eleven
att bättra sig genom åtgärder som är avpassade  till
elevens  individuella  förhållanden.  Om  detta inte
hjälper     skall     elevvårdskonferensen    anmäla
förhållandet  till  styrelsen   för  övervägande  om
lämplig  åtgärd.  Utbildningsutskottet   ansåg   att
avstängning   inte  bör  få  förekomma  som  en  ren
repressiv åtgärd  mot  en  elev som inte bättrat sig
genom de åtgärder som elevvårdskonferensen beslutat.
En eventuell flyttning av en  elev skall vara en del
i  en  väl  genomtänkt plan för att  få  eleven  att
bättra sig och  inte  utsätta  kamrater eller lärare
för      mobbning,     övergrepp     eller     fara.
Utbildningsutskottet framförde också att rutiner för
t.ex.  rapporteringsskyldigheten   till   rektor  om
förekomst  av  mobbning,  rutiner för kontakter  med
föräldrar, vilka metoder som  en  skola vill använda
för att bekämpa mobbning samt huruvida  man  vill ha
stöd  från  någon  utanför den egna skolan i arbetet
mot mobbning bör beslutas lokalt på respektive skola
i  samband med utarbetandet  av  handlingsprogrammet
mot  mobbning.  Socialutskottet,  som inte har någon
annan uppfattning än utbildningsutskottet, avstyrker
mot bakgrund av det anförda motion  So48 (m) yrkande
11.

En  kommitté har i uppdrag att se över  utbildningen
för bl.a. barn och ungdomar med utvecklingsstörning.
Resultatet  av  detta  arbete  bör enligt utskottets
mening  avvaktas.  Motion  So50  (kd)   yrkande   11
avstyrks därför.

I   motion   So50   (kd)   yrkande   13  begärs  ett
tillkännagivande  om  behovet  av specialskolor  för
funktionshindrade barn. Utskottet kan konstatera att
den  statliga  specialskolan finns  kvar  för  döva,
dövblinda eller hörselskadade elever. När det gäller
synskadade   och  gravt   språkstörda   elever   har
kommunerna  numera   det  fulla  ansvaret.  Den  nya
samordnade  stödorganisationen,   Specialpedagogiska
institutet,  skall  dock tillhandahålla  information
och kunskap för att kunna  erbjuda barn och ungdomar
med    funktionshinder    förskoleverksamhet     och
skolbarnsomsorg  respektive utbildning likvärdig den
som andra barn får.  Skolförvaltning,  lärare, övrig
personal    och    vårdnadshavare   skall   erbjudas
information      och      fortbildning.       Liksom
utbildningsutskottet    (bet.   2001/02:UbU13)   kan
socialutskottet  konstatera  att  Specialpedagogiska
institutet har tillförts  extra  medel - 12 miljoner
kronor  för  andra  halvåret  2001 och  15  miljoner
kronor  för år 2002 - för att kunna  bygga  upp  och
utveckla   verksamheten.   Dessutom  har  institutet
erhållit  medel  för  riktad kompetensutveckling  av
personal  som  arbetar  med  dels   gravt  tal-  och
språkstörda elever, dels  elever  med  synskada  och
ytterligare  funktionshinder. Vidare har en särskild
utredare fått  i  uppdrag  att utveckla formerna för
visstidsplaceringar för dessa elevgrupper. Slutligen
kan nämnas att Specialpedagogiska  institutet kommer
att   få  i  uppdrag  att  kartlägga  och  analysera
kommunernas    ekonomiska    och    kompetensmässiga
förutsättningar   att  kunna  ta  sitt  ansvar   för
synskadade flerhandikappades och språkstörda elevers
skolgång. Mot bakgrund av vad som anförts får enligt
utskottets mening motion  So50 (kd) yrkande 13 anses
åtminstone delvis tillgodosedd.

I  uppdraget  till  1999 års Skollagskommitté  (dir.
1999:15) ingår att utreda  och  föreslå  hur en ökad
rättssäkerhet    för   eleverna   kan   åstadkommas.
Kommittén  har bl.a.  att  överväga  frågan  om  att
stärka den enskilda elevens rätt till stöd genom att
införa en möjlighet  att  överklaga såväl offentliga
som fristående skolors beslut  att  inte  ta emot en
elev.   Kommittén  skall  också  utreda  om  statens
sanktionsmöjligheter   gentemot  kommunerna  behöver
stärkas. Socialutskottet delar utbildningsutskottets
bedömning i betänkande 2001/02: UbU13 att kommitténs
ställningstaganden, som  skall  redovisas i december
2002, bör avvaktas. Motion So49 (c)  yrkande  10 bör
avslås.

När det gäller elever med dyslexi, stamning och s.k.
bokstavsdiagnoser kan för det första konstateras att
Specialpedagogiska  institutets  verksamhet omfattar
dessa   elevgrupper.  Institutet  skall   bl.a.   ge
skolhuvudmännen  stöd  och  råd  samt sprida kunskap
genom  kompetensutveckling och informationsinsatser.
Bestämmelserna  om  åtgärdsprogram  för  elever  med
behov  av  särskilt stöd har förstärkts och gäller i
alla skolformer  i  den  obligatoriska  skolan och i
gymnasieskolan.  Liksom  utbildningsutskottet  (bet.
2001/02:UbU13)   utgår  socialutskottet   från   att
kommunerna och skolorna  tar  sitt  ansvar  för  att
underlätta för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Det kan också noteras att den nya lärarutbildningen,
som  riksdagen  beslutade  om  hösten  2000, betonar
vikten  av  specialpedagogisk  kompetens  hos   alla
lärare  och  vikten  av  att  lärare kan identifiera
problem där det kan vara aktuellt med särskilt stöd.
I  statsbudgeten  har under åren  2000-2002  avsatts
särskilda medel för  kompetensutveckling  av lärare,
där   det  specialpedagogiska  området  är  särskilt
prioriterat.  Slutligen  konstateras  att regeringen
har  tillsatt  en särskild utredare med uppgift  att
göra   en  översyn   av   statens   engagemang   för
framställning   och   anpassning  av  läromedel  och
studiematerial för bl.a.  barn med funktionshinder i
förskola  och  skola. Med hänvisning  till  vad  som
anförts avstyrker  socialutskottet  motionerna  So50
(kd) yrkande 12 och So634 (fp) yrkandena 3 och 4.

Socialutskottet      delar     utbildningsutskottets
uppfattning (bet. 2001/02:UbU10) att såväl föräldrar
som skola har en viktig  roll som främjare av en god
livsstil och ett långtgående  ansvar  vad gäller att
motverka    fysisk    inaktivitet   och   en   osund
kosthållning hos barnen  respektive  eleverna. Såsom
utbildningsutskottet påpekade (s. 42)  är  barns och
ungdomars rörelsebehov större än vad som normalt kan
tillgodoses   inom  ramen  för  skolans  verksamhet,
varför  det  är  viktigt   att   skolan   uppmuntrar
elevernas fysiska aktivitet även på fritiden. Enligt
socialutskottets  mening  bör  riksdagen  inte  göra
något tillkännagivande med anledning av motion  So51
(mp) yrkande 8 (delvis).

Av  kursplanerna  för grundskolan och gymnasieskolan
framgår det att olika kulturaspekter skall behandlas
inom  i  princip  samtliga   ämnen.  Socialutskottet
ställer   sig   dock   bakom   utbildningsutskottets
ställningstagande i betänkande 2000/01:UbU13 att det
närmare  preciserade  tillvägagångssättet   för  att
uppnå de angivna målen och ansvaret för utformningen
av   skolmiljön   i   dess  helhet  är  en  kommunal
angelägenhet. Motion So51  (mp)  yrkande  8 avstyrks
därmed även i denna del.


Utsatta barn


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motioner om insatser för
utsatta  barn,   barnmisshandel,  kommersiell
sexuell exploatering av barn, barn i familjer
där  misshandel  förekommer  samt  barn  till
missbrukare, psykiskt funktionshindrade m.fl.
Utskottet hänvisar  bl.a.  till  vidtagna och
pågående åtgärder för att stärka skyddet  för
utsatta   barn  och  ungdomar  samt  till  en
kommande   proposition   med   anledning   av
slutbetänkandet     från     Kommittén    mot
barnmisshandel.
Jämför reservationerna 36 (v),  37  (kd),  38
(v), 39 (v), 40 (kd), 41 (fp) och 42 (mp).

Skrivelsen

I  skrivelsen  redogör  regeringen  för lagändringar
m.fl.  åtgärder som vidtagits på det straffrättsliga
området  under de senaste åren i syfte att förstärka
skyddet för barn och ungdomar mot övergrepp av olika
slag.

Den 1 juli  1998  infördes  det  nya  brottet grov
fridskränkning  i brottsbalken. Den som utsätter  en
närstående person,  såsom ett barn, för till exempel
upprepad    misshandel   kan    dömas    för    grov
fridskränkning.  Brottet är en särskild markering av
allvaret i brottslighet  som  riktar  sig  mot  när-
stående  och  gör  det enligt regeringen möjligt för
domstolarna  att  väsentligt   höja   straffet   för
systematiskt våld riktat mot ett barn.
Den 1 januari 1999 genomgick straffbestämmelsen om
barnpornografibrott  en  omfattande  förändring  som
innebär   att   i   princip   all   befattning   med
barnpornografi,  även innehav samt in- och utförsel,
numera är kriminaliserad.  Det har också införts ett
grovt brott med en särskild straffskala.
Regeringen   påpekar   vidare   att   förordningen
(1988:691) om tillämpning  av  lagen  (1988:688)  om
besöksförbud    har    kompletterats   med   en   ny
bestämmelse,  4  a §. Av denna  följer  att  när  en
domstol eller åklagare fattar beslut om besöksförbud
skall socialnämnden  genast  underrättas  om den som
beslutet avser att skydda och den som beslutet avser
har gemensamma barn under arton år.
I  propositionen Stöd till brottsoffer presenteras
en  strategi   för   det   fortsatta   arbetet   med
brottsoffer  (prop.  2000/01:79, bet. 2000/01:JuU20,
rskr. 2000/01:205). Enligt  strategin  är barn en av
de grupper som regeringen bedömer som viktigast  att
prioritera i sitt fortsatta arbete med att förstärka
skyddet för och stödet till brottsoffer.
I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för
att  motverka  våld  i  nära relationer (Ds 2001:73)
föreslås bl.a. att besöksförbud  skall kunna omfatta
den  egna  bostaden  och  att förbudet  skall  kunna
omfatta ett större geografiskt område än i dag.
Vidare redovisar regeringen  det breda uppdrag som
Kommittén  mot  barnmisshandel  har   haft.  I  sitt
utåtriktade  arbete vände sig kommittén  bl.a.  till
yrkesgrupper som  arbetar  med  barn upp till 10 års
ålder.  Syftet  var  att  informera  om   tecken  på
barnmisshandel och om anmälningsskyldigheten  enligt
socialtjänstlagen.   Kommittén   föreslog   i   sitt
delbetänkande    Barnmisshandel   -   Polisens   och
åklagarnas handläggningstider och arbetsmetoder (SOU
2000:42)   flera   åtgärder    för   att   förstärka
barnperspektivet  och  förbättra  handläggningen  av
barnmisshandelsärendena.   Enligt   regeringen   har
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren  tagit fasta på
dessa förslag. Förordningsändringar som  innebär att
större  krav  kommer  att  ställas på den som  leder
förhör  med barn och på hur förundersökningen  skall
bedrivas  trädde i kraft den 1 november 2001. I sitt
huvudbetänkande  Barnmisshandel  - att förebygga och
åtgärda   (SOU   2001:72)  föreslår  kommittén   hur
samverkan  mellan berörda  aktörer  kan  förbättras.
Bland annat  bör  socialtjänsten  få  ett lagstadgat
ansvar  för att samverkan kommer till stånd.  Vidare
föreslås  att  det i relevanta lagar skall finnas en
referens    till    anmälningsskyldigheten    enligt
socialtjänstlagen  för  att  höja  benägenheten  att
anmäla   till   socialtjänsten.    Kompetens-    och
kvalitetshöjande   åtgärder   inom   socialtjänsten,
förskolan, skolan och fritidshemmet samt inom hälso-
och  sjukvården är andra förslag. Tonvikt  läggs  på
förebyggande  åtgärder,  och  kommittén föreslår att
möjligheterna    att    inrätta    ett    nationellt
riskbarncentrum   utreds.   Betänkandet   är  enligt
skrivelsen under beredning i Regeringskansliet,  och
en proposition planeras till hösten 2002.
Regeringen    påpekar    vidare   att   1998   års
Sexualbrottskommitté    i    sitt     slutbetänkande
Sexualbrotten  -  Ett  ökat  skydd för den  sexuella
integriteten  och angränsande frågor  (SOU  2001:14)
bl.a.    föreslår    särskilda    bestämmelser    om
straffansvar  för handel med vuxna människor respek-
tive  med  barn  för   sexuella  ändamål.  Kommittén
föreslår också en skärpning  av  förbudet mot köp av
sexuella  tjänster  av  underåriga samt  ett  stärkt
skydd  för  ungdomar mot att  användas  för  sexuell
posering. Enligt  skrivelsen  planerar regeringen en
proposition med förslag till ny straffbestämmelse om
människohandel under våren 2002.

När det gäller myndighetsuppdrag upplyser regeringen
bl.a. att Rikspolisstyrelsen enligt regleringsbrevet
för 2002 skall redovisa det brottsbekämpande  arbete
som  har  bedrivits  när det gäller våld mot kvinnor
och barn, inklusive barn som inte själva misshandlas
men på annat sätt tvingas uppleva våld i sin familj.
Redovisningen   skall  innehålla   en   sammanhållen
nationell beskrivning och analys av hur verksamheten
har utvecklats och  dess  resultat. Av redovisningen
skall framgå bl.a. vilka åtgärder  som vidtagits för
att vidareutveckla polisens bemötande  och stöd till
brottsoffer och vittnen.

Riksåklagaren  skall  enligt regleringsbrevet  för
2002 redovisa åklagarinsatser som genomförts när det
gäller  bekämpning av bl.a.  våld  mot  kvinnor  och
barn.
Socialstyrelsen   fick  i  juni  2001  regeringens
uppdrag att bedriva ett  utvecklingsarbete till stöd
för socialtjänsten i dess  arbete  med  brottsoffer-
frågor. Socialstyrelsen kommer inom ramen  för  sitt
uppdrag   att   särskilt   fokusera   på   barn  som
brottsoffer och vilket stöd socialtjänsten kan  ge i
olika situationer.
I  juni  2001  gav regeringen också i uppdrag till
Brottsoffermyndigheten  att  förbereda,  utforma och
genomföra  ett  program för brottsofferforskning.  I
uppdraget framhålls  att  bl.a. forskning om utsatta
barns  handlingsmönster  är angelägen.  Det  kan  ge
personal inom barnomsorg och i skola den kunskap som
är nödvändig för att tidigt  upptäcka  om  barn  far
illa.  Vidare  anges att det är av central betydelse
att det bedrivs  forskning  om  hur  man bäst förhör
barn  och  hur  man  skall  tolka  barns vittnesmål.
Dessutom bör forskningen om barn som lever i socialt
utsatta miljöer med bl.a. drogmissbruk,  fysisk  och
psykisk misshandel utökas och fördjupas.

Regeringen  gör  även  en  redovisning av satsningen
inom  ramen  för  att  förverkliga   den  nationella
handlingsplanen   för  att  förebygga  alkoholskador
(prop.   2000/01:20,    bet.   2000/01:SoU8,   rskr.
2000/01:144).  Särskilda  resurser  är  avsedda  för
insatser  för  barn  till  missbrukare  och  barn  i
familjer  där  våld  och  övergrepp   mellan   vuxna
förekommer.  På nationell nivå skall Socialstyrelsen
tillsammans med  Statens folkhälsoinstitut följa upp
och utvärdera hur anvisade medel används.

I december 2001 ägde  den andra världskongressen mot
kommersiell  sexuell  exploatering  av  barn  rum  i
Yokohama, Japan. Syftet  var  bl.a.  att  följa  upp
utvecklingen  sedan  kongressen  i Stockholm 1996. I
den svenska handlingsplanen mot kommersiell  sexuell
exploatering   av   barn,   som  uppdaterades  inför
kongressen  i  Yokohama,  åtar  sig  regeringen  att
förbättra arbetet på området. Det  finns  endast ett
fåtal   uppgifter   att   tillgå   när   det  gäller
förekomsten  av kommersiell sexuell exploatering  av
barn i Sverige.  Regeringen  anser  det därför ange-
läget att ta reda på mer om hur situationen  ser  ut
här.  Det  finns  uppgifter om att yngre flickor och
pojkar  förekommer  i   mindre   synliga  former  av
prostitution. Ett växande antal barn som kommer till
Sverige  utan  legal  vårdnadshavare   kan  vara  en
särskilt utsatt grupp att uppmärksamma, anförs det.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med
uppdrag   att  göra  en  nationell  inventering   av
kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige.
Vidare skall  olika aktörer identifieras i syfte att
bygga nätverk för  utbyte  av erfarenhet och kunskap
och för samverkan. Gruppen skall också följa upp den
svenska  handlingsplanen samt  överväga  behovet  av
ytterligare    åtgärder   från   regeringens   sida.
Arbetsgruppen   skall    lämna    delrapporter   och
slutredovisa   uppdraget   till  Socialdepartementet
senast den 27 februari 2004.

Motionerna


I  en  rad motioner framställs  synpunkter  när  det
gäller arbetet för utsatta barn i allmänhet.

I motion  So478  av  Berit  Adolfsson (m) begärs ett
tillkännagivande  om  ökad  forskning,  kunskap  och
information  angående  barn.  Motionären  anser  att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag  att undersöka
barns  behov av trygghet, harmoni och vuxenkontakter
och vad  avsaknad  av  detta  kan  förorsaka barnens
uppväxt  och  vuxenliv, att starta en  informations-
och upplysningskampanj om vad som krävs för att barn
skall  utvecklas   fysiskt  och  psykiskt  samt  att
förändra    socialtjänstens     rutiner    så    att
misshälligheter och farliga eller  miserabla miljöer
där barn vistas undanröjs.

I motion So496 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om fortbildning för  personal  som
möter  barn  (yrkande  2).  Motionärerna  anser  att
exempelvis  lärare   och   förskollärare   bör   ges
möjlighet  till  fortbildning om utsatta barn och om
personalens anmälningsplikt.

I motion So271 av  Margareta  Andersson  och  Gunnel
Wallin  (c)  begärs  ett  tillkännagivande  om vad i
motionen  anförs  om en informationsförstärkning  av
myndigheters skyldighet  att  stödja barn i familjer
med problem (yrkande 1). Motionären  anför att många
av  dessa  barn inte får det stöd de har  rätt  till
enligt bl.a.  socialtjänstlagen  utan  hamnar mellan
stolarna.

I motion So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs
ett  tillkännagivande  om  behovet  av  analys   och
förslag på insatser för barn i riskzon (yrkande 9).

I  motion  So403  av  Christina Pettersson m.fl. (s)
begärs  ett  tillkännagivande   om   vikten  av  att
särskilt    uppmärksamma    barnens   situation    i
storstäderna.

I motion So575 av Lars Lilja  och Carin Lundberg (s)
begärs ett tillkännagivande om barn och ungdomar som
far  illa.  Motionärerna  anser  bl.a.  att  de  som
arbetar med barn måste ha förmåga  att  upptäcka när
barn  far  illa  liksom kunskap om vilka möjligheter
till skydd av barnet som finns. De efterlyser vidare
bl.a. bättre samarbete  och  samverkan  mellan olika
yrkesgrupper och huvudmän.

Tre motioner rör barnmisshandel m.m.

I motion So341 av Birgitta Carlsson m.fl.  (c,  s,
m,  v,  kd,  fp,  mp) begärs ett tillkännagivande om
ökad  forskning, kunskap  och  information  angående
barnmisshandel. Motionärerna anser det angeläget att
öka forskningsinsatserna,  göra  samlad  analys  och
genomföra gemensamma insatser för att hjälpa utsatta
barn.  Det är också nödvändigt  att alla som arbetar
med och kommer i kontakt med barn får goda kunskaper
såväl om hur man upptäcker att ett barn far illa som
om anmälningsskyldigheten.
I motion  Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
yrkas att riksdagen  beslutar att andra meningen i 8
a  §  socialtjänstlagen   (1980:620)   skall   lyda:
Socialnämnden   bör   härvid   särskilt  beakta  att
kvinnor, barn och ungdomar som är  eller  har  varit
utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet  kan
vara  i behov av stöd och hjälp för att förändra sin
situation (yrkande 3).
I motion Ju393 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att kunskapscentrum bör inrättas
för hjälp  till  barn  som  utsatts  för brott eller
försummelse  samt  att  dessa  centrum  bör  ha  ett
samordningsansvar  och  tillgång  till juridisk  och
psykologisk kompetens (yrkande 1).

En    motion    handlar   om   kommersiell   sexuell
exploatering av barn.

I  motion  So532   av  andre  vice  talmannen  Eva
Zetterberg m.fl. (v, kd,  mp)  yrkas  att  riksdagen
begär  att  regeringen tillsätter en kommission  med
syfte att kartlägga  den kommersiella barnsexhandeln
och   föreslå  åtgärder  mot   denna.   Motionärerna
hänvisar  till  ECPAT:s  studie  Kommersiell sexuell
exploatering  av  barn i Sverige, vilken  visar  att
verksamheten här är  mer  omfattande än man tidigare
trott.

Barn i familjer där misshandel  förekommer  berörs i
tre motioner.

I  motion So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c,  s,
m, v, kd, fp, mp) begärs ett tillkännagivande om att
barn i  familjer  där  misshandel  förekommer  måste
synliggöras  genom förbättrade rutiner mellan polis,
socialtjänst  och  barnpsykiatri  (yrkande  1).  Det
begärs vidare ett  tillkännagivande  om  att polisen
måste  få  utbildning  i  hur  man  hanterar barn  i
familjer där misshandel förekommer (yrkande 2).
I  motion Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd  m.fl.
(m) begärs  ett  tillkännagivande  om vad i motionen
anförs  om  en stödperson till barn i  familjer  där
kvinnomisshandel  förekommer (yrkande 5). Att hjälpa
barnen  att bearbeta  sina  upplevelser  är   enligt
motionärerna en viktig brottsförebyggande insats.
I motion  So51  av  Lotta  N  Hedström  m.fl. (mp)
begärs   ett   tillkännagivande   om  att  barn  som
bevittnar  våld  också  är brottsoffer  och  att  de
behöver mycket stöd (yrkande 7).

I tio motioner begärs tillkännagivanden  kring  barn
till bl.a. psykiskt sjuka och missbrukare.

I  motion  So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas
att riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning  om  situationen  för  barn  till psykiskt
funktionshindrade   ur   ett  nationellt  perspektiv
(yrkande 5).
I motion So566 av Alf Svensson  m.fl.  (kd) begärs
ett tillkännagivande om en lagändring om information
och  stöd  till  barn  med  psykiskt sjuka föräldrar
(yrkande 19). Motionärerna hänvisar  till  förslaget
från    Barnpsykiatrikommittén    att    införa   en
bestämmelse  i  hälso-  och  sjukvårdslagen  om  att
sjukvården   skall   uppmärksamma   barns  behov  av
information och stöd när föräldrarna  har allvarliga
sjukdomstillstånd.
I  motion  So564  av Per Landgren (kd) begärs  ett
liknande tillkännagivande.
I  motion  So50  av Rosita  Runegrund  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande  om situationen för barn
till   psykiskt   sjuka  föräldrar   (yrkande   14).
Motionärerna  anser   det   viktigt   att   etablera
samarbete  över gränserna inom hälso- och sjukvården
liksom med socialtjänsten på ett tidigt stadium.
I motion So617  av  Rosita  Runegrund  m.fl.  (kd)
finns ett liknande yrkande (yrkande 5).
I motion So364 av Rosita Runegrund (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  hälso-  och sjukvårdens ansvar
för   patientens  minderåriga  barn   (yrkande   1).
Motionärerna framhåller vikten av att vårdpersonalen
tillgodoser behovet av stöd hos barn till exempelvis
psykiskt  sjuka,  missbrukare  eller  föräldrar  som
försökt  ta sitt liv eller blivit allvarligt skadade
i olyckor.
I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas
att  riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om ytterligare åtgärder för att ge vård och
stöd  till   barn  till  missbrukare,  intagna  inom
kriminalvården och psykiskt sjuka (yrkande 5). Dessa
barn far ofta  illa,  och det är enligt motionärerna
av yttersta vikt att de sociala myndigheterna på ett
tidigt stadium får kontakt  med dem och erbjuder dem
hjälp. Vuxenpsykiatrimottagningarna  bör regelbundet
ta reda på om en patient har barn under  18  år  och
kontakta socialtjänsten om så är fallet.
I motion So304 av Agne Hansson m.fl. (c) finns ett
likartat yrkande (yrkande 3).
I  motion  So497  av  Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
begärs ett tillkännagivande om barn till missbrukare
(yrkande 4). Motionärerna  anser att Socialstyrelsen
bör  få  i  uppdrag  att  tillsammans   med  Statens
folkhälsoinstitut initiera hur arbetet med barn till
missbrukare  kan  implementeras  i  olika  ordinarie
verksamheter inom socialtjänsten, skolan samt hälso-
och  sjukvården. Utbildning av olika personalgrupper
om dessa  barns behov måste komma till stånd, anförs
det.
I motion  So495  av  Matz  Hammarström  m.fl. (mp)
begärs tillkännagivanden om stöd och hjälp dels till
barn  till  missbrukare  eller  till  psykiskt eller
svårt kroppsligt sjuka (yrkande 12), dels  till barn
till utvecklingsstörda (yrkande 13).

Tidigare behandling


I   betänkande   2000/01:SoU7  Barn  -  här  och  nu
avstyrkte utskottet olika motionsyrkanden om utsatta
barn, bl.a. om sexuell  exploatering av barn (s. 31;
res. kd, mp), om barn till  psykiskt  sjuka och till
missbrukare  (s. 32; res. c), om barn som  bevittnar
familjevåld (s. 32; res. mp) samt om socialtjänstens
arbetssätt och  behovet  av  samverkan bl.a. när det
gäller barnmisshandel (s. 33; res. mp).


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller att det är  viktigt  att utsatta
barn  tidigt  uppmärksammas  och  erhåller  stöd.  I
skrivelsen   betonar  regeringen  vikten  av  breda,
generella  och   förebyggande   insatser.   Det   är
nödvändigt  att  de  personalgrupper  som  kommer  i
kontakt  med  barn  har kunskap om hur man upptäcker
barn i riskzon och om  anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen.  Utskottet   vill   vidare   åter
framhålla  att  en  fungerande  samverkan  mellan de
personalgrupper  som  kommer i kontakt med barn  som
far illa är av största värde. Utskottet ser positivt
på  Socialstyrelsens arbete  med  kunskapsutveckling
inom  socialtjänsten. Utskottet kan också konstatera
att   omfattande    åtgärder   har   vidtagits   och
fortfarande pågår på det straffrättsliga området när
det gäller att stärka  skyddet för barn och ungdomar
mot olika slags övergrepp.  Utskottet noterar vidare
att Kommittén mot barnmisshandel ger förslag rörande
samverkan        mellan        olika        aktörer,
anmälningsskyldigheten     samt    kompetens-    och
kvalitetshöjande     åtgärder    inom     exempelvis
socialtjänsten, skolan  samt  hälso- och sjukvården.
En  proposition med förslag till  åtgärder  för  att
barn  skall  skyddas  mot att misshandlas eller fara
illa  på  något  annat  sätt   samt   förslag   till
förebyggande   åtgärder   på   området   kommer  att
presenteras under hösten 2002. Mot bakgrund  av  vad
som  anförts  saknas  det  enligt  utskottets mening
anledning    för    riksdagen    att    göra   något
tillkännagivande  med anledning av motionerna  So271
(c)  yrkande 1, So403  (s),  So478  (m),  So496  (v)
yrkande 2, So575 (s) och So617 (kd) yrkande 9.

Kommittén    mot    barnmisshandel    har   i   sitt
slutbetänkande föreslagit åtgärder som  syftar  till
att  skapa  bättre förutsättningar för att förhindra
att barn misshandlas,  utökad  samverkan  mellan  de
verksamheter    som   skall   utreda   och   åtgärda
barnmisshandel,  förbättrad   kunskap   hos  berörda
yrkesgrupper  samt ökade möjligheter till  stöd  och
hjälp  till berörda.  Kommittén  föreslår  även  att
möjligheten     att     inrätta    ett    nationellt
riskbarncentrum för forskning  kring  barn  som  far
illa  eller  riskerar  att  fara illa utreds. Enligt
utskottets  mening  bör  inte  regeringens  kommande
proposition på området föregripas.  Motionerna So341
(c, s, m, v, kd, fp, mp), Ju393 (kd)  yrkande  1 och
Ju397 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.

Regeringen  har nyligen tillsatt en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet  med  uppgift  att bl.a. inventera
kunskaper  om  sexuell  exploatering   av  barn  och
åtgärder  mot  företeelsen,  bygga  nätverk   mellan
berörda    aktörer,    följa    upp    den   svenska
handlingsplanen på området samt överväga  behovet av
ytterligare    åtgärder   från   regeringens   sida.
Utskottet anser  att motion So532 (v, kd, mp) därmed
i huvudsak är tillgodosedd.

Kommittén mot barnmisshandel  inkluderar i begreppet
psykisk  misshandel  av  barn  att   barnet  tvingas
bevittna våld i sin närmiljö eller leva  i  en miljö
där  våld eller hot om våld är ett ofta förekommande
inslag.  Även  i  andra  sammanhang  har  dessa barn
uppmärksammats.  När  beslut  fattas om besöksförbud
skall numera socialnämnden genast underrättas om den
som  beslutet avser och den som  skall  skyddas  har
gemensamma   barn.   Vidare  har  Rikspolisstyrelsen
uppdrag  på  området,  bl.a.   när  det  gäller  att
vidareutveckla  polisens  bemötande  och  stöd  till
brottsoffer  och  vittnen.  Insatser   för   barn  i
familjer   där   våld  och  övergrepp  mellan  vuxna
förekommer sker också inom ramen för arbetet med den
nationella   handlingsplanen   för   att   förebygga
alkoholskador.   För  detta  syfte  har  satsats  50
miljoner kronor för  2001 och 25 miljoner kronor för
2002.  Mot  bakgrund  av   det   anförda  kan  något
initiativ  från  riksdagens  sida med  anledning  av
motionerna So51 (mp) yrkande 7,  So342  (c, s, m, v,
kd, fp, mp) yrkandena 1 och 2 samt Ju396 (m) yrkande
5 inte anses erforderligt.


I en rad motioner begärs
tillkännagivanden om barn till bl.a.
psykiskt funktionshindrade och
missbrukare. Att en vuxen person
försummar att tillgodose barnets
grundläggande fysiska eller psykiska
behov är enligt Kommittén mot
barnmisshandel också en form av
barnmisshandel. Som exempel på barn
som kräver särskild uppmärksamhet
nämns barn till föräldrar med
psykisk ohälsa, barn till
förståndshandikappade föräldrar och
barn till föräldrar som missbrukar
alkohol och narkotika. Kommittén
föreslår bl.a. en hänvisning i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
till anmälningsskyldigheten enligt
socialtjänstlagen i fall där ett
barn kan behöva socialnämndens skydd
eller stöd. Vidare kan utskottet
konstatera att insatser görs för
barn till missbrukare inom ramen för
den nationella handlingsplanen för
att förebygga alkoholskador. Även på
detta område anser utskottet att
pågående arbete bör avvaktas.
Motionerna So49 (c) yrkande 5, So50
(kd) yrkande 14, So264 (v) yrkande
5, So304 (c) yrkande 3, So364 (kd)
yrkande 1, So495 (mp) yrkandena 12
och 13, So497 (fp) yrkande 4, So564
(kd), So566 (kd) yrkande 19 och
So617 (kd) yrkande 5 avstyrks
därmed.


Regeringens skrivelse


Utskottet  anser att riksdagen bör lägga regeringens
skrivelse till handlingarna.
Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)


av Chris Heister, Leif Carlson,  Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So48  yrkandena  1-5 och
2001/02:So49   yrkande   2  samt  avslår  motionerna
2001/02:So48 yrkande 6, 2001/02:So51  yrkande  9 och
2001/02:So328 yrkande 1.

Ställningstagande

Socialbidraget,  som från början var avsett att vara
en  tillfällig  hjälp,   har  för  många  blivit  en
permanent  inkomstkälla  som   låser   in  barn  och
familjer    i   bidragsberoende   och   utanförskap.
Hundratusentals  människor,  som inget hellre önskar
än att själva försörja sig och  sina  familjer  är i
dag   hänvisade  till  socialbidrag.  180  000  barn
beräknas växa upp i socialbidragsberoende familjer.

Vi anser att det absolut största samhällsproblemet
i dag är  den klyfta som går mellan dem som med eget
arbete kan  försörja  sig och sin familj och dem som
för en bidragsberoende  tillvaro.  Många  av dem som
uppbär  socialbidrag  är flyktingar eller invandrare
som efter flera år i Sverige  fortfarande  inte fått
fotfäste   på   arbetsmarknaden.  Detta  innebär  en
tragedi även för  deras  barn. Barn och ungdomar som
växer upp i en miljö där ingen  omkring dem lever på
sitt eget arbete löper också stor  risk att ärva det
sociala utanförskapet från sin omgivning.
Skatten  är den absolut tyngsta utgiftsposten  för
låg-  och  medelinkomsttagarna.  Någon  hänsyn  till
försörjningsbörda tas inte. För en familj som består
av två föräldrar  och  två  barn  som  helt lever på
socialbidrag  krävs  att, om en av föräldrarna  blir
erbjuden arbete, ingångslönen är minst 19 000 kr för
att  familjen  skall  få   bättre  standard  än  vad
socialbidraget   ger.  Skattetrycket   slår   därför
särskilt hårt mot  invandrade  familjer  som  oftast
startar på en mycket låg lönenivå. Enligt vår mening
borde  det  vara  en  naturlig  princip  att den som
betalar skatt inte samtidigt skall behöva bidrag och
att  den  som  får  bidrag  inte skall behöva betala
skatt.
Vår politik för arbete och egenmakt bygger på fyra
steg.   De   tre  första  syftar  till   att   skapa
förutsättningar  för  människor att stå på egna ben.
För det första skall var  och en som så önskar kunna
få  ett arbete. För det andra  skall  resultatet  av
arbete  trygga  den egna försörjningen i stället för
att försvinna i en  rundgång  av skatter och bidrag.
För det tredje skall förutsättningar  och  stimulans
finnas så att man genom utbildning kan förbättra sin
situation. Framgång på dessa tre områden innebär att
de  som  är  i  behov  av  det  fjärde  steget   den
egentliga socialpolitiken  minimeras.
Regeringen  anger i skrivelsen att en viktig fråga
i det fortsatta  arbetet  inom  Regeringskansliet är
hur de psykologiska och pedagogiska  effekterna  ser
ut  av  att  under  lång tid leva i en familj som är
beroende  av  bistånd  för   sin   försörjning.  Att
regeringen nöjer sig med att utreda  när  det  krävs
omedelbara åtgärder för att minska barnens utsatthet
är  enligt  vår mening anmärkningsvärt. Vi är av den
övertygelsen  att  de många problem som drabbar barn
och ungdomar inte kan  lösas  om  de inte ses i sitt
sammanhang.   Exempelvis  har  barn  som   lever   i
fattigdom och utanförskap  i  själva verket drabbats
av        arbetsmarknads-,        bidrags-       och
integrationspolitikens misslyckanden.
Enligt barnkonventionen har alla  barn lika värde,
dvs.  alla  barn  skall ha samma möjligheter.  Ingen
skall således behöva  riskera  att bli diskriminerad
till   följd   av  det  utanförskap  som   familjens
bristande ekonomiska  resurser  kan  skapa. Vi anser
att   regeringen   bör   analysera   siffrorna    om
barnfattigdom  och  vidta åtgärder för att förhindra
att  barn diskrimineras  på  grund  av  föräldrarnas
ekonomiska situation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


2. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)


av  Chatrine  Pålsson  och  Lars Gustafsson (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 2. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So49   yrkande  2  och
2001/02:So328   yrkande  1  samt  avslår  motionerna
2001/02:So48 yrkandena  1-6 och 2001/02:So51 yrkande
9.

Ställningstagande

Under   1990-talet   försämrades   de   ensamstående
mammornas ekonomiska situation allvarligt till följd
av   samhällets   besparingar.   Trots   den   långa
högkonjunkturen befinner  sig  många  ensamföräldrar
fortfarande  utanför  den ordinarie arbetsmarknaden.
Ansträngd ekonomi orsakar  psykisk  press och känsla
av  otillräcklighet,  vilket  riskerar  att  påverka
barnen.  Enligt  vår mening måste det finnas  reella
möjligheter  för  de  ensamstående  föräldrarna  att
skapa en tillvaro med  arbete  och  egen inkomst. Vi
anser därför att regeringen bör lägga  fram  förslag
till   en   handlingsplan   för   att   åtgärda   de
ensamstående föräldrarnas situation.

Enligt  barnkonventionen har alla barn lika värde,
dvs. alla barn  skall  ha  samma  möjligheter. Ingen
skall  således behöva riskera att bli  diskriminerad
till  följd   av   det   utanförskap  som  familjens
bristande ekonomiska resurser  kan  skapa.  Vi anser
att    regeringen   bör   analysera   siffrorna   om
barnfattigdom  och  vidta åtgärder för att förhindra
att  barn diskrimineras  på  grund  av  föräldrarnas
ekonomiska situation.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


3. Barnfamiljernas ekonomiska situation, m.m.
(punkt 2)


av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 3. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So49  yrkande  2  och  avslår
motionerna  2001/02:So48 yrkandena 1-6, 2001/02:So51
yrkande 9 och 2001/02:So328 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt en studie  från Rädda Barnen lever vart femte
barn   i   en   familj   som    antingen   har   låg
inkomststandard eller är beroende  av  socialbidrag.
Det handlar om hundratusentals barn som  lever under
social    stress    och    i   utanförskap.   Enligt
barnkonventionen har alla barn lika värde, dvs. alla
barn skall ha samma möjligheter.  Ingen skall alltså
behöva riskera att bli diskriminerad  till  följd av
det  utanförskap  som familjens bristande ekonomiska
resurser kan skapa.  Jag  anser  att  regeringen bör
analysera  siffrorna  om  barnfattigdom  och   vidta
åtgärder för att förhindra att barn diskrimineras på
grund  av  föräldrarnas  ekonomiska situation. Detta
bör ges regeringen till känna.


4. En utredning om barns livssituation
(punkt 3)


av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So577.

Ställningstagande

I samhället  råder numera en etablerad syn på barnen
som självständiga  individer  med  egna rättigheter.
Barn och ungdomar i Sverige har det i jämförelse med
barn i de flesta andra länder mycket  bra. Det finns
dock fortfarande problem och brister. Vi  anser  att
det   bör   tillsättas   en   utredning   om   barns
livssituation i Sverige. Områden som bör belysas  är
exempelvis det minskade barnafödandet, trångboddhet,
allergier,   övervikt,   psykisk   ohälsa,   skolan,
barntätheten   inom   barnomsorgen,  barnfamiljernas
ekonomi samt den nya tekniken.  Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.


5. Genomförandet av FN:s barnkonvention
(punkt 4)


av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 5. Riksdagen  bifaller
därmed motionerna 2001/02:So49 yrkandena 1 och 3 och
2001/02:So596  samt  avslår  motionerna 2001/02:So51
yrkande  5, 2001/02:So599 delvis  och  2001/02:So634
yrkandena 1 och 13.

Ställningstagande

Genom att  ratificera  barnkonventionen  har  staten
tagit  på sig ansvaret att tillförsäkra alla barn  i
Sverige   samma   rättigheter  utan  diskriminering.
Enligt min mening bör  alla  barn  omfattas  av  ett
lagligt skydd mot alla former av diskriminering. Den
nya  diskrimineringsutredningen  bör därför överväga
även denna fråga.

Jag vill vidare framhålla vikten  av  att barn har
grundläggande  medborgerliga, politiska, ekonomiska,
sociala       och      kulturella       rättigheter.
Barnkonventionens införlivande i svensk lagstiftning
måste därför ytterligare harmoniseras, fördjupas och
förstärkas. De  yngsta  i  samhället  måste  utifrån
barnkonventionen ges särskilt stöd i svensk lag.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


6. Genomförandet av FN:s barnkonvention
(punkt 4)


av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So634 yrkandena 1 och 13 samt
avslår motionerna  2001/02:So49  yrkandena  1 och 3,
2001/02:   So51   yrkande   5,   2001/02:So596   och
2001/02:So599 delvis.

Ställningstagande

Jag  vill  framhålla  vikten av att barnkonventionen
verkligen genomsyrar allt  arbete  som  direkt eller
indirekt rör barn, på såväl det nationella  som  det
internationella  planet.  Av  detta  följer att alla
barn  skall ha rätt till en god tillsyn  och  omsorg
samt utbildning  anpassad  till det enskilda barnets
behov, förmåga och förutsättningar.

Barnens situation påverkas  av  flera  sinsemellan
olika  och  av  varandra oberoende beslut i riksdag,
kommuner  och landsting.  Jag  anser  att  det  vore
önskvärt med  en  översyn  av hur barnen sammantaget
påverkas  av alla transaktioner,  parallella  system
m.m. som berör  barnfamiljerna. Syftet med översynen
bör   vara   att   finna   en   helhetssyn,   minska
marginaleffekterna och  eliminera  onödiga  kilar  i
systemet.
Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.


7. Barnperspektiv i statsbudgeten (punkt 5)


av  Ingrid  Burman  (v), Rolf Olsson (v), Kenneth
Johansson (c) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  7.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So49  yrkande   4   och
2001/02:So51    yrkande   4   samt   avslår   motion
2001/02:So617 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att statsbudgeten  bör  kompletteras med en
barnbilaga där det tydligt markeras  vilka  utgifter
som är riktade till barn och ungdomar, hur stor  del
av samhällets resurser som går till barnen, samt hur
de   föreslagna   budgetposterna  förväntas  påverka
barnen.  Även regeringens  barnpolitiska  ambitioner
och prioriteringar  bör  tydligt  framgå.  Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.


8. Inkorporering av barnkonventionen i svensk
rätt (punkt 6)


av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkande 24.

Ställningstagande

Jag anser att FN:s barnkonvention bör inkorporeras i
den   svenska   lagstiftningen.   Genomförandet   av
konventionen  blir  därmed  effektivare än om enbart
transformeringsmetoden  används.   Detta   bör   ges
regeringen till känna.


9. Familjeminister (punkt 8)


av  Chatrine  Pålsson  och  Lars Gustafsson (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 9. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So377 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör överväga möjligheten att
tillsätta en familjeminister med övergripande ansvar
för  frågor   som   rör   familjen.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.


10. Stöd i föräldraskapet (punkt 10)


av  Chatrine Pålsson och  Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:A211  yrkandena 23 delvis och
25  samt  avslår motionerna 2001/02:L260  yrkande  2
delvis, 2001/02:L322 yrkande 5, 2001/02:L370 yrkande
2 och 2001/02:Sf392 yrkandena 9-11.

Ställningstagande

Vi anser det  angeläget  att föräldrautbildning inte
enbart    omfattar   tiden   före    födelsen    och
småbarnsåren,    utan    strävan    bör   vara   att
föräldragrupperna  består genom åren.  För  blivande
pappor och mammor som  känner  sig  osäkra i sin nya
roll  kan en personlig mentor i form av  en  erfaren
förälder,   tillika   mogen   vuxen,   erbjudas  som
samtalspartner.    Såväl   föräldrautbildning    som
mentorskap    kan    organiseras     via     ideella
organisationer, landsting och/eller kommuner. Mammor
går i stor utsträckning på föräldrautbildning  redan
i  dag  medan  pappornas närvaro är lägre. Pappornas
betydelse när det  gäller  barns uppväxt och fostran
har länge undervärderats. Enligt  vår  mening är det
därför   viktigt   att   man   vid   inbjudan   till
föräldrautbildning  informerar  om  pappans  viktiga
roll.

Vi  anser  vidare  att regeringen i några kommuner
bör  initiera en försöksverksamhet  med  stödprogram
för pappor.  Stödprogrammen  skall  stärka pappornas
möjligheter  att  behålla  kontakten med  sina  barn
efter en skilsmässa. Programmen  kan organiseras via
familjecentrum eller socialtjänsten.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


11. Familjerådgivning (punkt 11)


av  Chatrine  Pålsson  och Lars Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  11. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So377    yrkande    1,
2001/02:L260 yrkande 2 delvis, 2001/02:Sf392 yrkande
5  och 2001/02: A211 yrkande 23 delvis samt bifaller
delvis motion 2001/02:L322 yrkande 4.

Ställningstagande

De senaste  årens besparingar och neddragningar inom
kommunerna har  drabbat även familjerådgivningen med
bl.a. oacceptabelt  långa  väntetider  som följd. Vi
anser   det  angeläget  att  samhället  kan  erbjuda
kompetent,     lättillgänglig     och    kostnadsfri
familjerådgivning. Det är enligt vår  mening ett bra
sätt att  främja familjestabilitet.

Vi  anser  vidare att regeringen bör överväga  att
anta   ett   familjeprogram    med   den   brittiska
regeringens program för hur familjen kan stödjas som
förebild. Programmet innebär bl.a. att alla familjer
skall   ha  tillgång  till  familjerådgivning,   att
äktenskapen   skall   stärkas   och  att  allvarliga
familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


12. Nätverksstöd m.m. till ensamstående
föräldrar (punkt 12)


av  Chatrine  Pålsson  och Lars Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  12. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:Sf392 yrkande  3  och  avslår
motion 2001/02:So328 yrkande 2.

Ställningstagande

Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller
ens barn  är  sjukt kan vara särskilt betydelsefullt
för ensamstående  föräldrar.  För  den  som inte har
släktingar  eller något annat nätverk bör  samhället
enligt  vår  mening   kunna   erbjuda   hjälp  genom
nätverksstöd   i   form   av   en  stödperson  eller
stödfamilj.   Jourhavande  dagmamma/dagpappa   eller
barnvakt kan vara  en  lösning, men även något slags
nätverksgrupper i bostadsområdet.  Vad  vi nu anfört
bör ges regeringen till känna.


13. Internationella adoptivbarn (punkt 16)


av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund  (m),  Lars
Gustafsson  (kd)  och  Cristina  Husmark Pehrsson
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:L248 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Kunskapen om adoptivbarns utveckling och om hur  det
gått  för  de  adoptivbarn  som hittills kommit till
Sverige är ännu ofullständig.  Det saknas i huvudsak
longitudinella studier om hur adoptivbarnens liv och
situation   ser  ut  över  tid.  Det  saknas   också
tillräcklig kunskap  om  situationen  för  barn  som
adopterats av ensamstående. Samtidigt framgår det av
tillgänglig  forskning  och  statistik  att barn som
adopterats av ensamstående i ännu högre grad än barn
som adopterats av par är överrepresenterade inom den
barnpsykiatriska vården. Vi anser sammanfattningsvis
att  situationen för de adoptivbarn som kommit  till
Sverige   löpande   bör   följas  upp  samt  att  de
adoptivbarn som adopterats  av  ensamstående  därvid
bör uppmärksammas särskilt. Detta bör ges regeringen
till känna.


14. Hjälpmedelsgaranti (punkt 18)


av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson  (m),  Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars
Gustafsson (kd),  Cristina  Husmark Pehrsson (m),
Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 7.

Ställningstagande

Väntan   på   hjälpmedel   riskerar   att   försvåra
invaliditet   och   funktionshinder.   Detta  gäller
särskilt barn och ungdomar som dessutom riskerar att
försenas   i   utvecklingen  om  de  inte  ges  rätt
förutsättningar.  Vi  anser  därför  att  en statlig
hjälpmedelsgaranti  bör  införas.  En  sådan garanti
ökar dessutom valfriheten för den enskilde.  Det  är
enligt  vår  uppfattning  bättre  om  de som behöver
hjälpmedel själva kan få driva utvecklingen  framåt,
som  krävande konsumenter. Vad vi nu anfört bör  ges
regeringen till känna.


15. Psykisk ohälsa (punkt 21)


av Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Kerstin
Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So634  yrkande  10 och avslår
motionerna  2001/02:So50  yrkande  4,  2001/02:So325
yrkande  2,  2001/02:So495  yrkandena  10  och   11,
2001/02:So513,  2001/02:So576, 2001/02:So612 yrkande
3 och 2001/02:So617 yrkandena 4, 6 och 8.

Ställningstagande

Vi  anser  att det  förebyggande  arbetet  har  stor
betydelse för  barns  och  ungdomars psykiska hälsa.
Särskilt  invandrarbarnens situation  är  allvarlig,
eftersom den gruppen har en något högre förekomst av
psykiska och  sociala problem än andra barn. Det kan
konstateras att  nedrustningen  inom skolhälsovården
har    medfört    belastningar    för   barn-    och
ungdomspsykiatrin. Vi anser att en kraftansträngning
är nödvändig för att förebygga psykiska  problem hos
barn och för att förbättra för de barn som  redan är
drabbade.  Regeringen  bör  därför snarast förelägga
riksdagen  en samlad proposition  med  anledning  av
Barnpsykiatriska   kommitténs   slutbetänkande   Det
gäller livet (SOU 1998:31). Vad vi nu anfört bör ges
regeringen till känna.


16. Psykisk ohälsa (punkt 21)


av  Chatrine  Pålsson  och  Lars Gustafsson (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So50  yrkande   4   och
2001/02:So617  yrkandena  4,  6  och  8  samt avslår
motionerna  2001/02:  So325 yrkande 2, 2001/02:So495
yrkandena  10 och 11, 2001/02:So513,  2001/02:So576,
2001/02:So612  yrkande  3  och 2001/02:So634 yrkande
10.

Ställningstagande

Det  kommer  alltfler  signaler   om  att  barn  mår
psykiskt dåligt. Vi anser att situationen  för  barn
och  ungdomar  med  psykiska  problem bör ses ur ett
folkhälsoperspektiv  där de förebyggande  insatserna
ges en hög prioritet.  Generella  insatser  som  når
alla barn och ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv
mer effektiva än riktade insatser till små specifika
grupper.

Vi  vill  också  betona  vikten av att psykologisk
kompetens     finns    på    vårdcentraler,     inom
skolhälsovården   och   i   det   mångprofessionella
vårdteamet.    Om    psykologisk   expertis    finns
tillgänglig  kan  psykiska   problem   hos  ungdomar
upptäckas tidigt. Därigenom minskar trycket på barn-
och ungdomspsykiatrimottagningarna.
Ett exempel på en viktig åtgärd när det gäller att
förebygga psykisk ohälsa är att barn som  drabbas av
sorg,  t.ex.  när en förälder eller ett syskon  dör,
erbjuds  hjälp  i   form   av  en  stödperson  eller
stödfamilj.   Vidare   bör   barns   situation   vid
katastrofhändelser lyftas fram.  Kunskapen om hur en
traumatisk händelse påverkar barnen  bör  förstärkas
och  samverkan  mellan  olika  samhällssektorer  ses
över.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


17. Narkotikamissbruk (punkt 24)


av Chris Heister, Leif Carlson,  Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 8.

Ställningstagande

Narkotikamissbruket  bland  barn och ungdomar kräver
snabba  och  effektiva  åtgärder.  Lagändringar  som
underlättar tidig upptäckt av missbruk kan vara helt
avgörande för den unges framtid.  Vi  har föreslagit
att antalet platser på Polishögskolan år  2004  ökar
med  360  platser fler än vad regeringen föreslagit.
Vidare anser  vi att specialiserade narkotikaenheter
skall finnas i  varje  län samt att det skall finnas
gatulangnings- och ungdomsgrupper  i  större städer.
Vid misstänkt missbruk skall provtagning på ungdomar
över   tolv   år   tillåtas.   Vi  anser  också  att
kriterierna måste förändras så att  fler kan komma i
fråga  för  metadonbehandling samt att  arbetet  med
dokumenterat     framgångsrika    behandlingsmetoder
intensifieras. Vi föreslår vidare en förstärkning av
ANT-utbildningen i  skolan  för  elever,  lärare och
skolpersonal.  Slutligen anser vi att den behandling
som ges vid Maria  ungdom  i Stockholm bör kunna ges
även till ungdomar på andra platser i landet. Vad vi
nu anfört bör ges regeringen till känna.


18. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 26)


av  Chatrine  Pålsson och Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So619 yrkande  11  och  avslår
motionerna   2001/02:So432   yrkandena   1   och  2,
2001/02:So436 och 2001/02:So634 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi vill påtala de stora bristerna i rehabiliteringen
av barn med hjärnskador. Skillnaden mellan barns och
vuxnas  rehabilitering  beror sannolikt på att vuxna
hjärnskadade är sjukskrivna  och  då får hjälp genom
försäkringskassan.  Epidemiologiska   undersökningar
har visat att endast en mycket liten andel  av  alla
hjärnskadade  barn får någon rehabilitering. Antalet
barn  med  förvärvad   hjärnskada   i   Sverige  har
uppskattats  till ca 750 stycken. Det finns  således
ett   större   antal   barn   som   inte   får   den
rehabilitering de  behöver.  Hjärnskadade  barn  som
grupp  måste  enligt vår mening uppmärksammas och få
den hjälp de behöver.  Detta bör ges regeringen till
känna.


19. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (punkt 29)


av Chris Heister, Leif  Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande  13  och bifaller
delvis motion 2001/02:So275 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi  vill  betona  att respekten för en familjs  egna
möjligheter skall gälla  också i de fall då ett barn
råkat illa ut eller befinner sig i riskzonen för att
göra det. Enligt 4 kap. 26 § barnavårdslagen, vilken
upphörde att gälla 1982, kunde sociala myndigheter i
samverkan med familjen, och  på  ett tidigt stadium,
inrikta sitt arbete på att hjälpa och stötta, ofta i
förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs sedan stegvis i
samråd med familjen, och först som  en  sista  utväg
kunde   övervakning   och  ett  omhändertagande  bli
aktuellt.  I  dag  kommer  dessvärre  socialnämndens
åtgärder ofta överraskande och inte sällan för sent.
Vi anser därför att  denna  paragraf skall införas i
socialtjänstlagen.  Vad  vi  nu   anfört   bör   ges
regeringen till känna.


20. Second opinion vid vårdnadsutredningar
(punkt 31)


av  Chatrine  Pålsson  (kd), Lars Gustafsson (kd)
och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  20. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So304 yrkande 2.

Ställningstagande

Av gällande lagstiftning framgår  tydligt  att  i de
fall  ett  barn  riskerar att fara illa eller om den
ene föräldern är klart  olämplig som vårdnadshavare,
skall   inte  dömas  till  gemensam   vårdnad.   Det
förekommer  dock  fall  där  det  döms till gemensam
vårdnad trots att det är klart olämpligt.  Vi  anser
därför att det finns anledning att kvalitetssäkra de
vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för.
En  väg  kan  vara  att införa "second opinion", det
vill  säga  möjlighet  till  ytterligare  en  social
prövning om endera part anser sig missbedömd. Frågan
om  kvalitetssäkring  av  vårdnadsutredning  med  en
"second opinion" bör utredas.  Vad  vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.


21. Barns rättigheter enligt
utlänningslagstiftningen (punkt 32)


av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So50  yrkande  5  och avslår
motion 2001/02:So49 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi  anser  det  anmärkningsvärt att Migrationsverket
inte hör barn som  uttryckligen framfört önskemål om
detsamma,   trots  stadgandet   i   11   kap   1   §
utlänningslagen om att det skall klarläggas vad barn
har  att anföra.  Även  enligt  FN:s  barnkonvention
skall    barn    beredas    möjlighet   att   höras.
Migrationsverkets agerande strider enligt vår mening
mot såväl intentionerna i det  nämnda  lagrummet som
de  åtaganden  Sverige  har enligt barnkonventionen.
Detta bör ges regeringen till känna.


22. Ensamkommande barn (punkt 33)


av Chris Heister, Leif  Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  22. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So48 yrkande  12  och  avslår
motionerna  2001/02:So49  yrkandena  8  och  9  samt
2001/02:So50 yrkande 8.

Ställningstagande

De barn som kommer ensamma till Sverige för att söka
asyl  tas  i  dag om hand av Migrationsverkets olika
grupphem. De enda  instruktioner  grupphemmen har är
att barnen skall ha mat och tak över  huvudet. Detta
räcker  inte långt för barn som befinner  sig  i  en
mycket utsatt  situation.  Enligt  vår mening skulle
mottagandet  av  barnen kunna förbättras  genom  att
överlåta   handhavandet   av   dessa   frågor   till
exempelvis kommuner  och  frivilliga organisationer.
Vi  välkomnar det uppdrag som  Migrationsverket  och
Socialstyrelsen  fått  för att förbättra mottagandet
av ensamkommande barn. Vi  vill emellertid framhålla
att det är av största vikt att en förändring snarast
sker för att tillförsäkra barnen  en trygg situation
under sin vistelse i Sverige. Personalen  bör  också
snarast  få  klara  direktiv och befogenheter i sitt
arbete. Detta bör ges regeringen till känna.


23. Ensamkommande barn (punkt 33)


av Chatrine Pålsson  och  Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So50  yrkande  8  och avslår
motionerna  2001/02:So48 yrkande 12 och 2001/02:So49
yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

Händelseutvecklingen  kring  de  barn  som  anländer
ensamma   till  Sverige  har  visat  att  det  råder
oklarheter  kring  ansvaret  för  dem. Vi efterlyser
därför     ett     fungerande    samarbete    mellan
Migrationsverket, kommuner och landsting. Ytterst är
det dock regeringens  ansvar  att  se till att dessa
barn inte far illa och att de ges samma  möjligheter
till   utbildning   och  vård  som  andra  barn.  Vi
förväntar  oss  ett tydligt  ställningstagande  från
regeringen i denna fråga samt att regeringen snarast
presenterar  en proposition  för  riksdagen  om  det
finns   behov  av   att   förtydliga   eller   ändra
lagstiftningen  för att omsorgen om de ensamkommande
barnen  skall  kunna   garanteras.   Detta  bör  ges
regeringen till känna.


24. Regelverk för god mans uppdrag för
ensamkommande barn (punkt 34)


av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 9.

Ställningstagande

I  dag finns inget regelverk för det uppdrag som  en
god  man  utför för ensamkommande barn. Alla arbetar
på sitt eget  sätt  och  med  en  viss vägledning av
andra gode män som dock arbetar med vuxna människor.
Enligt vår mening finns det ett uppenbart  behov  av
någon  form  av  regelverk  och  riktlinjer  för  de
ensamma  flyktingbarnens  gode  män.  Detta  bör ges
regeringen till känna.


25. Förvarstagande av barn (punkt 36)


av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt  utlänningslagen får barn tas i förvar endast
i undantagsfall och aldrig ensamma. För en vuxen kan
förvarstagandet  upplevas  som  psykiskt nedbrytande
och   integritetskränkande.  Det  är   därför   inte
orimligt  att  anta att förvarstagandet kan upplevas
som än mer skrämmande  och traumatiskt för ett barn.
Vi anser att barn endast  skall kunna tas i förvar i
yttersta undantagsfall och då endast i några timmar.
Enligt  vår  mening  bör  därför   alternativ   till
förvarstagande av barn utredas, exempelvis placering
hos  jourfamilj eller liknande. Vad vi nu anfört bör
ges regeringen till känna.


26. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 37)


av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 7.

Ställningstagande

Även om det är viktigt att vidmakthålla principen om
att uppehållstillstånd  skall  beviljas före inresan
anser  vi  att  det bör finnas undantag  från  denna
huvudregel. Undantag  bör  således  kunna  göras när
utlänningen  har  barn  i  Sverige  eller kvinnan  i
förhållandet  väntar barn. Uppehållstillstånd  skall
även kunna beviljas  efter inresan om det står klart
att sökanden skulle ha  beviljats uppehållstillstånd
om ansökan getts in i sökandens  hemland. Regeringen
bör snarast återkomma med förslag i enlighet med vad
som anförts. Detta bör ges regeringen till känna.


27. Offentligt biträde och tolk i
utlänningsärenden (punkt 38)


av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Rolf
Olsson (v) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi   vill   framhålla   vikten   av   att   det  i
utlänningsärenden används tolkar som förstår och har
stor   respekt  för  barnens  situation.  Det  krävs
auktoriserade  tolkar  med  hög  kompetens. Vi anser
också  att i de fall kommunikationen  mellan  barnet
och  tolken   eller  det  offentliga  biträdet  inte
fungerar tillfredsställande  bör  barnet ha rätt att
byta tolk eller advokat. Det är också  önskvärt  att
barnet ges möjlighet att få en advokat eller tolk av
samma  kön.  Vissa obehagliga upplevelser som barnet
kan ha genomlevt kan vara lättare att tala om med en
person av det  egna  könet. Detta bör ges regeringen
till känna.




28. Sänkning av rösträttsåldern (punkt 40)


av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  40
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So51 yrkande 6.

Ställningstagande

Unga människor  är  intresserade  av samhällsfrågor.
Ungdomsråd och ungdomsparlament finns  redan i flera
kommuner.  Jag anser det viktigt att ungdomarna  får
se resultat av sitt engagemang och sina insatser och
att deras inflytande blir reeellt. Enligt min mening
bör regeringen återkomma med förslag innebärande att
rösträttsåldern  sänks  till  16  år.  Detta bör ges
regeringen till känna.


29. Maxtaxereformen (punkt 41)


av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund  (m),  Lars
Gustafsson  (kd),  Cristina  Husmark Pehrsson (m)
och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29.  Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So48  yrkande   9   och
2001/02:So50 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Maxtaxereformen  har redan fått effekter i form av
såväl  sämre  kvalitet  som  minskad  mångfald  inom
barnomsorgen. Barngrupperna  är  för  stora på många
håll. Förskollärare har slagit larm om  att  de inte
kan garantera barnens säkerhet, än mindre ge dem den
omsorg  de  behöver.  Maxtaxan  leder också till att
många   föräldrakooperativ  och  privata   förskolor
kommer att  få slå igen sin verksamhet. Vi anser att
regeringen bör  återkomma till riksdagen med förslag
till lösning på problemet  med kvalitetsförsämringar
och  minskad mångfald inom barnomsorgen.  Detta  bör
ges regeringen till känna.




30. Valfrihet inom barnomsorg och skola
(punkt 42)


av  Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-
Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 10.

Ställningstagande

För att barnens  behov  av omsorg och trygghet skall
kunna  tillgodoses krävs en  barnomsorgspolitik  som
anpassar  sig till de enskilda människornas önskemål
och till familjernas  behov.  Vi anser att det måste
finnas       utrymme       för      många      olika
barnomsorgsalternativ, vilket bara kan garanteras om
fri etableringsrätt råder för  ny barnomsorg. Stödet
till barnomsorgen skall också omfatta  alla barn och
underlätta   de  flexibla  lösningar  som  gör   att
föräldrar på ett  bättre  sätt  än  i dag kan förena
ansvaret för barn med ett aktivt yrkesliv.  För  att
alla  elever  skall  kunna hitta en skola som passar
måste  det  vidare finnas  många  skolor,  kommunala
eller fristående, med olika inriktningar. Enligt vår
mening måste  alla  skolor ha likvärdiga möjligheter
och rättvisa villkor, oavsett vem som driver dem. Vi
anser att staten skall stå för kostnaderna för varje
elevs skolgång. Den skola som eleven väljer skall få
en  skolpeng  direkt från  staten  som  skall  täcka
elevens skolgång och kunna variera om eleven behöver
särskilt stöd. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen  med  förslag   i  enlighet  med  vad  som
anförts. Detta bör ges regeringen till känna.


31. Mobbning (punkt 43)


av Chris Heister (m), Chatrine Pålsson (kd), Leif
Carlson (m), Hans Hjortzberg-Nordlund  (m),  Lars
Gustafsson  (kd),  Cristina  Husmark Pehrsson (m)
och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So48 yrkande 11.

Ställningstagande

Mobbning är ett av skolans allra största problem. En
av orsakerna till att det har blivit  så  är att man
alldeles för länge har valt att antingen blunda  för
problemen  eller att bagatellisera dem. Vi anser att
det måste finnas konkreta åtgärder att ta till om en
ung person gör sig skyldig till upprepade förseelser
eller en allvarligare  gärning  som  skulle ha varit
straffbar om han eller hon varit över femton år. Som
ett första steg skall anmälan göras till  rektor för
samtal    med    vårdnadshavare.    Därefter   skall
hänskjutande   ske   till   elevvårdskonferens   med
obligatorisk      närvaro     av     socialtjänsten.
Socialtjänstens åtgärdsgaranti  faller  ut.  Som ett
tredje  steg  tas  eleven  ur  skolan  under  en 14-
dagarsperiod   och  får  göra  praktik  i  lagmiljö.
Åtgärden  skall  i  första  hand  vara  frivillig  i
samförstånd med vårdnadshavare.  Fungerar inte detta
kan eleven få förlängd praktik. Om inte heller detta
visar    sig    vara    effektivt    återstår    ett
omhändertagande av den unge enligt LVU. Vi anser att
regeringen   snarast  bör  skärpa  grundskole-   och
gymnasieförordningarna   i   enlighet  med  vad  som
anförts. Detta bör ges regeringen till känna.


32. Behovet av specialskolor (punkt 45)


av  Chatrine  Pålsson och Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So50 yrkande 13.

Ställningstagande

Barn och ungdomar med funktionshinder  skall  numera
så långt som möjligt erbjudas anpassad utbildning  i
sin  hemkommun.  Vissa  kommuner  kan  hantera denna
uppgift medan andra saknar kompetens och  ekonomiska
resurser     för    att    kunna    tillgodose    de
funktionshindrades  behov.  Det finns också risk för
att de funktionshindrade får  svårt  att bli socialt
integrerade  i  en  vanlig  klass.  Detta  bör   ges
regeringen till känna.


33. Tydligare reglering av elevers rätt till
stöd (punkt 46)


av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 46
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So49 yrkande 10.

Ställningstagande

Skolförfattningen  är  tydlig när det gäller skolans
skyldighet att stödja barn med svårigheter i skolan.
Bestämmelserna ger ett bra  skydd  i  teorin,  men i
praktiken  är det oklart vad som ingår i rätten till
stöd, och det  finns  ingen  faktisk  möjlighet  att
utkräva  denna  rätt.  Jag  anser att bestämmelserna
tydligare  bör utgå från den enskilde  elevens  rätt
till utbildning och att eleven bör ha en laglig rätt
att få sina  behov  utredda  och  tillgodosedda. Jag
anser  att  skollagen  bör ses över i  detta  syfte.
Dessutom bör bestämmelserna  vad  avser  kommunernas
möjlighet  att  lokalt bestämma hur man skall  uppnå
dessa mål förenklas.  Detta  bör ges regeringen till
känna.


34. Elever med behov av särskilt stöd
(punkt 47)


av  Chris  Heister (m), Leif  Carlson  (m),  Hans
Hjortzberg-Nordlund    (m),    Cristina   Husmark
Pehrsson (m) och Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Riksdagen  bifaller
därmed  motion 2001/02:So634 yrkandena 3 och 4  samt
avslår motion 2001/02:So50 yrkande 12.

Ställningstagande

Läs- och  skrivsvårigheter till följd av dyslexi kan
framgångsrikt  justeras  genom  habilitering. Det är
emellertid  viktigt  att  hjälpen sätts  in  tidigt,
helst  redan på förskolenivå.  Vi  vill  påpeka  att
sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om
dyslexi,     om    habiliteringsmetoder    och    om
åtgärdsprogram.

I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling
som botar stamning.  Det  finns  dock en stor samlad
kunskap   hos   logopederna  om  hur  stamning   kan
förebyggas och om  miljöns  påverkan  på hur barnets
yttre och inre utvecklas. Även för barn  som stammar
är det viktigt med tidig diagnos och behandling.  Vi
anser  att  BVC-personal, skolhälsovårdspersonal och
lärare måste  få  utbildning om stamning och hur man
kan hjälpa barnen med  detta  problem.  Det är också
viktigt  att  resurserna  för  att behandla stamning
blir jämnare fördelade över landet  samt att bristen
på  logopeder  vid  barnavårdscentralerna  åtgärdas.
Socialstyrelsen och Skolverket  bör få i uppdrag att
utarbeta  ett  rikstäckande program  för  hur  barn,
ungdomar och vuxna  som stammar skall kunna få hjälp
med sina problem i ett tidigt skede.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


35. Elever med behov av särskilt stöd
(punkt 47)


av Chatrine Pålsson  och  Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So50  yrkande  12  och
2001/02:So634 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Läs- och skrivsvårigheter  till följd av dyslexi kan
framgångsrikt justeras genom  habilitering.  Det  är
emellertid  viktigt  att  hjälpen  sätts  in tidigt,
helst  redan  på  förskolenivå.  Vi vill påpeka  att
sådana tidiga insatser förutsätter att förskole- och
specialpedagogerna har fått en gedigen utbildning om
dyslexi,    om    habiliteringsmetoder    och     om
åtgärdsprogram.

I dag finns ingen medicinsk eller annan behandling
som  botar  stamning.  Det finns dock en stor samlad
kunskap  hos  logopederna   om   hur   stamning  kan
förebyggas  och  om miljöns påverkan på hur  barnets
yttre och inre utvecklas.  Även för barn som stammar
är det viktigt med tidig diagnos  och behandling. Vi
anser  att BVC-personal, skolhälsovårdspersonal  och
lärare måste  få  utbildning om stamning och hur man
kan hjälpa barnen med  detta  problem.  Det är också
viktigt  att  resurserna  för  att behandla stamning
blir jämnare fördelade över landet  samt att bristen
på  logopeder  vid  barnavårdscentralerna  åtgärdas.
Socialstyrelsen och Skolverket  bör få i uppdrag att
utarbeta  ett  rikstäckande program  för  hur  barn,
ungdomar och vuxna  som stammar skall kunna få hjälp
med sina problem i ett tidigt skede.
Vi vill också framhålla  vikten  av  att  utveckla
metoder   och   former   för   att   möta   de  s.k.
bokstavsbarnens  behov  när  det  gäller utbildning.
Enligt vår mening borde detta kunna  vara en uppgift
för Institutet för handikappvetenskap vid Linköpings
och Örebro universitet.
Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


36. Insatser för utsatta barn (punkt 50)


av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So496  yrkande  2 och avslår
motionerna  2001/02:So271  yrkande 1, 2001/02:So403,
2001/02:  So478,  2001/02:So575   och  2001/02:So617
yrkande 9.

Ställningstagande

Den    låga    frekvensen   av   anmälningar    till
socialtjänsten om  att  barn  far illa förklaras med
att det är svårt att upptäcka dessa barn och att det
finns en osäkerhet om vad som händer med anmälan. Vi
anser det därför angeläget att  personal  som  möter
barn,  t.ex. lärare och förskollärare, ges möjlighet
till fortbildning om utsatta barn och om personalens
anmälningsplikt.   Detta  bör  ges  regeringen  till
känna.


37. Insatser för utsatta barn (punkt 50)


av Chatrine Pålsson  och  Lars  Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So617  yrkande  9 och avslår
motionerna  2001/02:So271  yrkande 1, 2001/02:So403,
2001/02:   So478,  2001/02:So496   yrkande   2   och
2001/02:So575.

Ställningstagande

Det finns en mängd rapporter som belyser hur barnens
situation ser  ut  i dag. Av rapporterna framgår att
det finns anledning  till  oro  för barn i så kallad
riskzon.  Sedvanliga insatser till  dessa  barn  och
ungdomar förefaller  otillräckliga.  Vi anser därför
att det behövs en mer samlad genomgång,  analys  och
förslag  på  insatser  för  barn  i  riskzon. Det är
orsakerna  till  barns  ohälsa  och  utsatthet   som
vuxenvärlden  måste  ta ansvar för och inte i första
hand  symptomen.  I  arbetet   bör   också  ingå  en
genomgång av den kunskap och forskning  som finns om
störningar  hos  vuxna  (t.ex.  i  form av missbruk,
kriminalitet   och   psykiska   problem)   och    de
riskindikatorer  som  finns i barndomen. All kunskap
om barns utveckling och  behov bör sammanställas och
utgöra grund för vidare forskning  och utveckling av
arbetet kring barn på central och övergripande  nivå
i  Sverige. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till
känna.


38. Barn i familjer där misshandel förekommer
(punkt 53)


av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So342 yrkandena 1 och 2 samt
avslår  motionerna   2001/02:So51   yrkande   7  och
2001/02:Ju396 yrkande 5.

Ställningstagande

Barnen  i  familjer  där  misshandel förekommer blir
alltför ofta osynliga i det  kaos och de svårigheter
som familjen lever i. Det är inte  alltid som barnen
nämns i polisrapporter rörande familjen. Även om det
finns  uppgifter om barn i en rapport  är  det  inte
självklart  att  socialtjänsten får dessa uppgifter.
Mot  denna bakgrund  anser  vi  det  nödvändigt  att
utarbeta  bättre  rutiner i samarbetet mellan polis,
socialtjänst och barnpsykiatri. Vidare måste polisen
genom utbildning få  kunskap om hur den skall bemöta
barn i familjer där misshandel förekommer. Vad vi nu
anfört bör ges regeringen till känna.


39. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)


av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  39. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So264 yrkande  5  och  avslår
motionerna   2001/02:So49  yrkande  5,  2001/02:So50
yrkande 14, 2001/02:So304  yrkande 3, 2001/02: So364
yrkande  1,  2001/02:So495  yrkandena   12  och  13,
2001/02:So497      yrkande     4,     2001/02:So564,
2001/02:So566 yrkande  19 och 2001/02: So617 yrkande
5.

Ställningstagande

Trots viss uppmärksamhet  har  det enligt vår mening
inte gjorts tillräckligt för att  belysa situationen
för barnen till psykiskt funktionshindrade.  Framför
allt   saknas   det  fortfarande  tillfredsställande
kunskaper om dessa  barns situation i ett nationellt
perspektiv.  Vi  anser  därför  att  regeringen  bör
tillsätta en utredning  för  att se över dessa barns
situation och utforma förslag  till  åtgärder. Detta
bör ges regeringen till känna.


40. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)


av  Chatrine  Pålsson  och Lars Gustafsson  (båda
kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  40. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2001/02:So50    yrkande    14,
2001/02:So566  yrkande 19 och 2001/02: So617 yrkande
5  samt avslår motionerna  2001/02:So49  yrkande  5,
2001/02:So264  yrkande  5, 2001/02: So304 yrkande 3,
2001/02:So364 yrkande 1,  2001/02:So495 yrkandena 12
och 13, 2001/02:So497 yrkande 4 och 2001/02:So564.

Ställningstagande

I vården av människor med psykiska  sjukdomar  glöms
ofta  dessa  personers  barn bort. Vi vill framhålla
vikten av samarbete över  gränserna  inom hälso- och
sjukvården och med kommunernas socialtjänst  när det
gäller  dessa  barn.  Socialtjänsten  får  ofta inte
vetskap  om  situationen förrän stora problem  redan
blivit  befästa   och   svårare   att   åtgärda.   I
Barnpsykiatrikommitténs  slutbetänkande  Det  gäller
livet  (SOU  1998:31)  föreslogs  ett  tillägg  till
hälso-  och  sjukvårdslagen  (1982:763) med innebörd
att   sjukvården   skall  beakta  barns   behov   av
information, råd och  stöd  bl.a.  när  en  förälder
lider    av    psykisk    sjukdom   eller   psykiskt
funktionshinder.  Vidare  föreslogs  en  erinran  om
anmälningsskyldigheten enligt  socialtjänstlagen. Vi
anser  att  regeringen  snarast  bör  återkomma  med
förslag  till lagändring i enlighet  med  kommitténs
förslag om barn till psykiskt sjuka föräldrar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.


41. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)


av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 54
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So497  yrkande 4 samt avslår
motionerna  2001/02:So49  yrkande   5,  2001/02:So50
yrkande  14, 2001/02:So264 yrkande 5,  2001/02:So304
yrkande 3,  2001/02:So364  yrkande  1, 2001/02:So495
yrkandena  12  och  13, 2001/02:So564, 2001/02:So566
yrkande 19 och 2001/02:So617 yrkande 5.

Ställningstagande

På de flesta håll i landet  finns  fortfarande inget
stöd  att  erbjuda  barn till missbrukare.  Inom  de
flesta  verksamheter intar  arbetet  med  barn  till
missbrukare   en   undanskymd   plats,   med  osäker
finansiering och oklar ansvarsfördelning.  Jag anser
att  detta  är  otillfredsställande och i strid  mot
FN:s barnkonventions  intentioner. Enligt min mening
bör Socialstyrelsen få i uppdrag att tillsammans med
Statens folkhälsoinstitut  utveckla  metoder för hur
arbetet med barn till missbrukare kan  implementeras
i  olika ordinarie verksamheter inom socialtjänsten,
skolan  samt  hälso-  och  sjukvården. Utbildning av
olika  personalgrupper om dessa  barns  behov  måste
komma till  stånd.  Detta  bör  ges  regeringen till
känna.


42. Barn till bl.a. missbrukare och psykiskt
funktionshindrade (punkt 54)


av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  54
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  42. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So495 yrkandena 12 och 13 samt
avslår    motionerna   2001/02:So49    yrkande    5,
2001/02:So50  yrkande  14,  2001/02:So264 yrkande 5,
2001/02:So304 yrkande 3, 2001/02:  So364  yrkande 1,
2001/02:So497      yrkande     4,     2001/02:So564,
2001/02:So566 yrkande  19  och 2001/02:So617 yrkande
5.

Ställningstagande

Av tradition har verksamheter  inom  missbruksvården
och vuxenpsykiatrin behandlat missbrukare  utan  att
på   allvar   beröra   föräldraskapet   och  barnets
situation.     Trots    att    barnets    perspektiv
uppmärksammas  mer  i  dag,  finns  det  fortfarande
svårigheter att  få  den  personal  som  arbetar med
missbrukaren  att  se barnets behov. När det  gäller
minderåriga barn till  patienter  inom psykiatrin är
anmälningsskyldigheten    enligt   socialtjänstlagen
eftersatt. Ytterligare en grupp utsatta barn är barn
vars föräldrar drabbats av  svår  kroppslig sjukdom.
Förälderns  sjukdom  hamnar  i centrum  och  barnets
psykiska och fysiska behov åsidosätts.  Framför allt
gäller  det  att  utveckla  metoder  för att hantera
detta  inom  sjukvården. Barn till utvecklingsstörda
kan också i många  fall  befinna sig i riskzonen för
att fara illa. Barnets rätt  att få en trygg uppväxt
bör komma före den vuxnes rätt att bli förälder. Det
vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten  att  sörja
för  att  dessa  barn och ungdomar får det skydd och
det stöd de behöver.  Detta  bör ges regeringen till
känna.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Inriktningen på barnpolitiken

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Vänsterpartiet  har under en lång tid drivit  frågor
om  barnens rätt och  vi  vill  nu  erinra  om  våra
ställningstaganden.

Vi  delar  uppfattningen  hos utskottets majoritet
att barnkonventionen bör införlivas  i  svensk  rätt
genom  s.k.  transformering.  I sammanhanget vill vi
dock   framhålla   vad  som  anförs  i   proposition
2001/02:96 En förstärkt  barnombudsman, nämligen att
det  är  viktigt  att  det regelbundet  bedrivs  ett
aktivt arbete för att identifiera och åtgärda luckor
och svagheter i lagstiftningen  och  för  att bevaka
att barnkonventionen beaktas vid tillkomsten  av  ny
lagstiftning som rör barn.
Det  finns i dag många indikationer på att barnens
situation  har försämrats kraftigt under 1990-talet.
För många barn  har  den  negativa trenden inte vänt
trots   förbättrade   statsfinanser   utan   snarare
förstärkts.  Det  gäller   framför  allt  barn  till
ensamstående  föräldrar,  barn  till  föräldrar  som
uppbär försörjningsstöd, funktionshindrade  barn och
barn som söker asyl. Vänsterpartiet har därför under
flera  år  ställt  krav på barnperspektiv och analys
utifrån  barnens  situation   när  det  gäller  alla
politiska  beslut  och  i synnerhet  i  samband  med
statsbudgeten.
För att ta till vara barnens  rätt  behövs  det en
stark, självständig och fristående barnombudsman.  I
propositionen  En förstärkt barnombudsman tas nu ett
steg i rätt riktning genom att även Barnombudsmannen
skall   ingå   i   utredningen    om   ombudsmännens
organisation. Vänsterpartiet avvaktar nu utredningen
om ombudsmännens ställning.
I   Sverige   har   vi  kommit  långt,  men   inte
tillräckligt     långt,     när      det      gäller
funktionshindrades   rätt   till  ett  normalt  liv.
Vänsterpartiet  anser  att  vi  måste  se  till  att
funktionshindrade barn kan delta  i  samhällslivet -
på fritiden och i skolan - som alla andra  barn. Det
innebär  att  det  måste  finnas  resurser  för ökad
tillgänglighet  och  ökad  medvetenhet.  Det handlar
också  om  att  förändra  attityder  och se att  ett
funktionshinder   blir   ett  handikapp  först   när
omgivningen gör det till det. Funktionshindrade barn
är i första hand barn med ett barns behov i centrum.
Väntetiderna för asylsökande  barn är oacceptabelt
långa. För barn som bär med sig svåra upplevelser av
krig,  våld och förföljelse innebär  ovissheten  ett
mänskligt  lidande  som inte bör finnas i ett humant
och demokratiskt Sverige.
Ojämlikhet och ojämställdhet  drabbar  även  barn.
Socioekonomiska  skillnader  är  lika  tydliga bland
barn som bland vuxna. Vi kan konstatera  att  det  i
Sverige  -  där de flesta barn har det rätt så bra -
finns   över  300   000   barn   som   lever   under
fattigdomsstrecket.   Det   påverkar   såväl  hälsa,
boende, skolgång som fritid. Många barn  kan  i  dag
inte  bjuda  hem  sina  kamrater eller delta i olika
aktiviteter i skolan eller på fritiden av ekonomiska
skäl. Det finns även stora skillnader mellan flickor
och  pojkars  villkor. Det  satsas  fortfarande  mer
resurser på pojkars  intressen  än  på flickors. Den
rådande  könsmaktsordningen  där  mannen   är   norm
genomsyrar även flickors och pojkars vardag.
Barns  hälsa  i Sverige är generellt sett god. Det
finns dock allvarliga  skillnader  i hälsan beroende
på  socioekonomiska  förhållanden.  Det   är   också
allvarligt  att  den  psykiska  ohälsan ökar och att
användandet av antidepressiva läkemedel  krupit allt
längre  ned i åldrarna. Vänsterpartiet anser  därför
att det bör  ske  en  satsning på bl.a. elevvårdande
funktioner i skolan och  på  fritids  samt att barn-
och   ungdomspsykiatrin   och   socialtjänsten   bör
förstärkas.
Barns kostvanor och motionsvanor har förändrats så
att  alltfler  blir  överviktiga,  vilket   kan   få
allvarliga  konsekvenser  för hälsan. Vänsterpartiet
anser därför att kost och motion  på  ett  naturligt
sätt bör ingå i skolans undervisning.
Barn  till föräldrar som sitter i fängelse  är  en
stor, osynlig  och bortglömd grupp. Få insatser är i
dag  riktade direkt  till  de  intagnas  barn.  Barn
behöver  båda  sina  föräldrar.  Det  är viktigt att
komma  ihåg  att den som blivit dömd för  ett  brott
inte automatiskt  är  diskvalificerad  som förälder.
Vänsterpartiet     vill    därför    att    samtliga
kriminalvårdsanstalter   inrättar  besöksavdelningar
som är anpassade för barn.
Även barn till psykiskt  funktionshindrade  är  en
tyst  och bortglömd grupp som behöver uppmärksammas.
Vänsterpartiet  vill  därför  ge  Socialstyrelsen  i
uppdrag att göra en nationell översyn av dessa barns
behov  och utforma riktlinjer för insatser för dessa
barn.
För att  barn skall sättas i centrum krävs det att
barnen själva  kan göra sin röst hörd och bli hörda.
Barnens  rätt  måste   stärkas   och   den   direkta
demokratin   stärkas  på  dagis,  i  skolor  och  på
fritids.

2. Övervikt bland barn och ungdomar

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).

Alltfler barn och ungdomar lider av övervikt. Enligt
vår mening behövs  ett antal förebyggande strategier
för att komma till rätta  med detta problem. Således
krävs   en   väl   fungerande  kostrådgivning   från
barnavårdscentralernas   sida  redan  under  barnets
första levnadsår samt en effektiv  hälsoundervisning
i   skolan.  Vidare  bör  ämnet  idrott  och   hälsa
förstärkas  i  skolan.  Slutligen  krävs  stöd  från
samhällets  sida  till motionsverksamhet som sporrar
till kamratskap mer än till konkurrens.

Vi förutsätter att  problemet  med  övervikt bland
barn och ungdomar kommer att behandlas i regeringens
aviserade  proposition hösten 2002 med förslag  till
mål och strategier  på  folkhälsoområdet. Om så inte
sker har vi för avsikt att återkomma i frågan.

3. Barn i asylprocessen

av Kenneth Johansson (c).

Jag  vill för det första framhålla  att  asylsökande
barn inte är objekt som kan behandlas utifrån att de
utgör  en  homogen  grupp  med  liknande  behov. Vid
arbetet  med  asylsökande  barn skall utgångspunkten
alltid  vara  att  de  är  enskilda   individer  med
rättigheter.     Enligt     min     mening     måste
myndighetspersoner  som  dagligen  arbetar med dessa
barn vidareutbildas i barnperspektivet  så  att allt
arbete  utgår  från det enskilda barnets bästa.  När
myndigheterna utreder  en  familjs  situation  skall
även  barnen  tillfrågas.  Enligt  min mening skulle
utlänningslagstiftningen kunna bli tydligare när det
gäller  barns  särskilda rättigheter.  Jag  avvaktar
emellertid resultatet  av  det  arbete  som  pågår i
syfte  att  sätta  barn och deras särskilda behov  i
fokus i asylprocessen.

De asylsökande barnen  befinner  sig  i  en mycket
utsatt situation, i synnerhet de barn som är ensamma
på  flykt. För att förbättra vården och stödet  till
ensamkommande   flyktingbarn  vore  det  enligt  min
mening önskvärt om  ansvaret  för dessa barns boende
flyttas  från Migrationsverket till  socialtjänsten.
Vidare bör  socialtjänsten  på  ett  tidigt  stadium
förordna  en  kontaktfamilj  eller  fosterfamilj för
barnen   i   syfte   att   trygga   deras  fortsatta
utveckling. Jag utgår från att regeringen återkommer
i frågan om ensamkommande flyktingbarn efter det att
Migrationsverket och Socialstyrelsen  redovisat sitt
uppdrag på området.
Mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen  är
många  gånger  undermåligt och handläggningstiden är
för lång. Ofta behandlas  de på samma sätt som vuxna
asylsökande, trots att de har  andra  behov.  Enligt
min  mening har Barnombudsmannens roll inte fungerat
tillfredsställande för dessa barn. Barnombudsmannens
uppdrag  har  förtydligats genom de lagändringar som
träder i kraft  den  1 juli 2002. Jag avser dock att
följa  frågan  om  Barnombudsmannens  roll  när  det
gäller ensamkommande  flyktingbarn  och återkomma om
det visar sig nödvändigt.

4. Ensamkommande barn

av Ingrid Burman och Rolf Olsson (båda v).
Ensamkommande  barn  som  söker  asyl  i   Sverige
befinner  sig  i  en  mycket utsatt situation. Dessa
barn   tas   om  hand  av  Migrationsverkets   olika
grupphem. Grupphemmen  har instruktioner som i stort
sett endast går ut på att  barnen  skall  ha mat och
tak  över  huvudet.  Enligt  vår mening är det  inte
tillräckligt  för  att verkligen  kunna  möta  dessa
utsatta barns behov.  Vi är därför positiva till det
uppdrag  som  Socialstyrelsen  och  Migrationsverket
fått för att förbättra  mottagandet av ensamkommande
barn.  Vi  anser emellertid  att  konkreta  insatser
snarast behöver  komma  till stånd för att förbättra
nu  rådande  situation  för  dessa  barn.  De  måste
garanteras ett tryggt omhändertagande  som  omfattar
alla  deras  behov. Personalen på de grupphem som  i
dag tar hand om  ensamkommande  barn  bör  därför få
klara direktiv och befogenheter för att utföra  sitt
arbete   och   relevant  utbildning  för  att  kunna
tillgodose de behov  som  dessa  många  gånger svårt
traumatiserade barn har.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:166 Barnpolitiken -
arbetet med strategin för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter.

Följdmotioner


2001/02:So48 av Chris Heister m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  barns  och
ungdomars bästa.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om barns utsatthet i
fattiga familjer.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
socialpolitiken skall vara  ett instrument för att
bryta utanförskap och bidragsberoende.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  skatterna
orsakar bidragsberoende och fattigdom.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om betydelsen av
reformer  för att bryta det växande  utanförskapet
och tudelningen av Sverige.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om handläggningstid
för uppehållstillstånd.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om hjälpmedelsgaranti
för funktionshindrade.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot barns
och ungdomars narkotikamissbruk.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter
på kvalitet och alternativ i barnomsorgen.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om rätten att välja
barnomsorg och skola.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om mobbning i skolan.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  flyktingbarnens
situation.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att 26 § i den
gamla barnavårdslagen återinförs.

2001/02:So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  den nya
diskrimineringsutredningen  skall  inkludera skydd
för barn mot alla former av diskriminering.

2. Riksdagen begär hos regeringen förslag  om analys
av  siffrorna  om  barnfattigdom för att förhindra
att barn diskrimineras  på  grund  av föräldrarnas
ekonomiska situation.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs    om    att
barnkonventionens     införlivande     i    svensk
lagstiftning   måste   ytterligare   harmoniseras,
fördjupas och förstärkas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en barnbilaga till
statsbudgeten.

5.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag om ytterligare  åtgärder  för  att ge vård
och  stöd  åt barn till missbrukare, intagna  inom
kriminalvården och psykiskt sjuka.

6.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag om att förtydliga utlänningslagstiftningen
så att den innehåller  särskilda  rättigheter  för
barn.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
barnombudsmannens  roll   måste   förtydligas  vad
gäller gruppen ensamma flyktingbarn.

8.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om att socialtjänsten skall vara ansvarig
för ensamkommande flyktingbarns boende.

9.  Riksdagen   begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om att  ensamma flyktingbarn skall anmälas
till utredning enligt socialtjänstlagen.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
skollagen, syftande till en tydligare reglering av
den enskildes rätt till utbildning.

2001/02:So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
kvalitetsförsämringarna inom barnomsorgen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om maxtaxans effekter
i form av brist på mångfald.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om funktionshindrade
barns rätt till färdtjänst.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  behov  av
barnkompetens      på     vårdcentraler,      inom
skolhälsovården  och   i   det  mångprofessionella
vårdteamet.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om de asylsökande
barnens rätt att höras.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  utreda
alternativ till förvarstagande av barn.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att undantag  från
huvudprincipen  om  att  uppehållstillstånd  skall
beviljas  före  inresa skall göras när utlänningen
har barn i Sverige  eller  kvinnan  i förhållandet
väntar barn eller om sökanden med all  sannolikhet
skulle få sin ansökan beviljad.

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  mottagandet  av
ensamkommande flyktingbarn.

9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
skapa regelverk för det uppdrag god  man  utför åt
ensamma flyktingbarn.

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  tolkar  och
advokater.

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att placering av
barn  i  särskola   aldrig  får  styras  av  vilka
resurser som finns.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att utveckla
metoder  för  att  möta  de  s.k.  bokstavsbarnens
behov.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behoven  av
specialskolor för funktionshindrade barn.

14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om situationen  för
barn till psykiskt sjuka föräldrar.

2001/02:So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att barn- och
ungdomspolitik  bör  vara  ett  eget  sakpolitiskt
område,  som  dessutom  bör  genomsyra  all  annan
politik.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att om vi gör en
kraftsamling  på  barn  redan i dag, får  vi  igen
pengarna senare, fast kanske på ett annat konto.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att man inte kan
prioritera mellan  de  områden  inom barnpolitiken
som skrivelsen tar upp.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att statsbudgeten
varje år bör följas av en barnbilaga.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att kunskapsnivån
om barn och ungdomar måste höjas.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
rösträttsåldern skall sänkas till 16 år.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att barn som
bevittnar våld också är brottsoffer.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att barn måste ha
tillgång till idrott och kultur i skolan.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
socialförsäkringar och löner måste anpassas så att
det går att leva som ensam förälder med barn.


Motioner från allmänna motionstiden


2001/02:Ju393 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
kunskapscentrum inrättas  för  hjälp till barn som
utsatts för brott eller försummelse  och att dessa
centrum  har  ett  samordningsansvar och  tillgång
till juridisk och psykologisk kompetens.

2001/02:Ju396 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en stödperson till
barn i familjer där kvinnomisshandel förekommer.

2001/02:Ju397 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

3.  Riksdagen  beslutar att andra meningen i 8 a § i
socialtjänstlagen     (1980:620)    skall    lyda:
Socialnämnden  bör  härvid   särskilt  beakta  att
kvinnor, barn och ungdomar som  är eller har varit
utsatta  för våld eller andra övergrepp  i  hemmet
kan  vara i  behov  av  stöd  och  hjälp  för  att
förändra sin situation.

2001/02:L248 av Sten Tolgfors (m):

4.   Riksdagen    begär   att   regeringen   utreder
situationen för internationella    adoptivbarn som
adopterats  av  ensamstående  respektive   par   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad som i motionen anförs  om  behovet  av
forskning  om  adoptivbarns utveckling och hur det
gått för de adoptivbarn  som  hittills kommit till
Sverige.

2001/02:L260 av Tuve Skånberg (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om åtgärder för att
förebygga separationer.

2001/02:L322 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
förstärkning av familjerådgivningen.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om övervägande av
obligatorisk föräldrautbildning.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
föräldrautbildning.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om nätverksstöd för
ensamstående föräldrar.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om familjerådgivning.

9.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  åtgärder för  ett  utvecklat  stöd  i
föräldraskapet.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om information  om
föräldrastödjande verksamhet.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
föräldrautbildning.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om familjecentral.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om familjerådslag.

2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning om situationen för  barn  till  psykiskt
funktionshindrade ur ett nationellt perspektiv.

2001/02:So271 av Margareta Andersson och Gunnel
Wallin (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad    i   motionen   anförs    om    en
informationsförstärkning      av      myndigheters
skyldighet att stödja barn i familjer med problem.

2001/02:So275 av Chris Heister m.fl. (m):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  förändringar  i
lagen om vård av unga (LVU).

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en  utredning  för
kvalitetssäkring  av  vårdnadsutredning genom s.k.
second opinion.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  om ytterligare åtgärder för att  ge  barn
till missbrukare,  intagna inom kriminalvården och
psykiskt sjuka vård och stöd.

2001/02:So311 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  en  skärpning av lagen om
vård  av  missbrukare  vad  gäller gravida  kvinnors
missbruk då barnets möjligheter till friskt liv är i
fara.

2001/02:So316 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av åtgärder för
att komma till rätta med överviktsproblem  hos  barn
och ungdomar.

2001/02:So325 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  genomföra  en
utvärdering  av  självmordsstatistiken  bland unga
och vilka orsaker som ligger bakom självmorden.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att intensifiera stödet till barn som förlorar
en förälder genom självmord.

2001/02:So327 av Ragnwi Marcelind och Fanny Rizell
(kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
informationsinsatser om fetalt alkoholsyndrom.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
utvärdering av informationsinsatserna till gravida
vid mödravårdscentralen.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  av ett
intensifierat  samarbete mellan barnavårdscentral,
vårdcentral  samt   socialtjänst   i  arbetet  att
förebygga fetalt alkoholsyndrom.

2001/02:So328 av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson
(kd):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om  en  handlingsplan  för att åtgärda de
ensamstående föräldrarnas situation.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om kommunala projekt
och    utvecklingsinsatser    för    att    stödja
ensamstående    föräldrar    med    anledning   av
kommunernas     skyldigheter     att     efterleva
barnkonventionen.

2001/02:So341 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och
information angående barnmisshandel.

2001/02:So342 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m,
v, kd, fp, mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  barn  i
familjer    där   misshandel   förekommer    måste
synliggöras  genom   förbättrade   rutiner  mellan
polis, socialtjänst och barnpsykiatri.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om utbildningen i hur
man  hanterar  barn   i  familjer  där  misshandel
förekommer.

2001/02:So364 av Rosita Runegrund (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  hälso-  och
sjukvårdens   ansvar  för  patientens  minderåriga
barn.

2001/02:So377 av Mikael Oscarsson och Stefan
Attefall (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att anta ett
familjeprogram för hur familjen skall stödjas.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om inrättandet av en
familjeminister.

2001/02:So403 av Christina Pettersson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om vikten  av  att  särskilt
uppmärksamma barnens situation i storstäderna.

2001/02:So425 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en lagändring  för
att skydda fostret.

2001/02:So432 av Désirée Pethrus Engström (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Folkhälsoinstitutet  får   i  uppdrag  att  ha  en
upplysningskampanj om barn och migrän.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  rikta
särskilda medel för forskning om barns migrän.

2001/02:So436 av Gunnel Wallin och Birgitta Sellén
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjligheter bör ges att
använda den sensomotoriska  metoden  för  att hjälpa
flera barn.

2001/02:So447 av Berit Adolfsson och Amanda Agestav
(m, kd):

Riksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag
till tilläggsdirektiv för att utreda alternativ till
barns växelvisa  boende  efter  det  att föräldrarna
beslutat att separera, i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:So478 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ökad forskning, kunskap och
information angående barn.

2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att förebyggande
arbetet för barns  och  ungdomars  psykiska ohälsa
prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att barns och
ungdomars  psykiska  ohälsa  skall  ses   som  ett
folkhälsoproblem.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad som  anförs  i  motionen  om  barn till
sjuka föräldrar.

13.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening   vad   som    anförs    i    motionen   om
socialtjänstens ansvar.

24.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag    till    sådan   lagändring   att   FN:s
barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.

25. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  angående en
särskild barnenhet inom Regeringskansliet.

2001/02:So496 av Ingrid Burman m.fl. (v):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  fortbildning för
personal som möter barn.

2001/02:So497 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  barn  till
missbrukare.

2001/02:So505 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  åtgärder  mot
fetalt alkoholsyndrom (FAS).

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
kraftfulla  insatser  för  att stödja familjer med
alkoholproblem.

2001/02:So513 av Mona Berglund Nilsson och Marianne
Carlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  betydelsen   av  barns
psykosociala välbefinnande och hälsa.

2001/02:So518 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  barnens  rätt  och
möjligheter  att  komma till tals  och  myndigheters
ansvar för att detta fullföljs.

2001/02:So532 av Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, mp):

Riksdagen  begär  att   regeringen   tillsätter   en
kommission  med syfte att kartlägga den kommersiella
barnsexhandeln och föreslå åtgärder mot denna.

2001/02:So534 av Britt-Marie Danestig (v):

Riksdagen  begär   att   regeringen   tillsätter  en
utredning  med  uppdrag  att  komma  med förslag  på
förebyggande  åtgärder för att motverka  den  ökande
övervikten hos barn och ungdomar.

2001/02:So564 av Per Landgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  snarast komplettera
hälso-        och        sjukvårdslagen       enligt
Barnpsykiatrikommitténs förslag.

2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om en lagändring  om
information  och stöd till barn med psykiskt sjuka
föräldrar.

2001/02:So571 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  ett  nytt  mål i den
svenska   ungdomspolitiken  bör  ta  upp  barns  och
ungdomars hälsa.

2001/02:So575 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om barn och ungdomar som far
illa.

2001/02:So576 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  behovet av en strategi för
att ge barn och unga en bättre psykisk hälsa.

2001/02:So577 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om barns  situation  i Sverige
och förutsätter att regeringen följer dessa frågor.

2001/02:So595 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att tillsätta en utredning
om forskningen kring separationer.

2001/02:So596 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lagändringar som medför att
barns  rättigheter tas till vara i enlighet med FN:s
barnkonvention.

2001/02:So599 av Marina Pettersson och Torgny
Danielsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  i  motionen  anförs om insatser för barnens
bästa.

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om familjens
betydelse för barns hälsa.

2001/02:So617 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
barnkonsekvensanalys.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om generella insatser
för barn och ungdomar med psykiska problem.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att  etablera
samarbete   över   gränserna   inom   hälso-   och
sjukvården och med kommunernas socialtjänst.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  barn  som
drabbats   av   sorg  erbjuds  resurs  i  form  av
stödperson/familj.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om familjerådslag.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om barns  situation
vid katastrofhändelser.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behovet av analys
och förslag på insatser för barn i riskzon.

2001/02:So619 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns
behov av rehabilitering.

2001/02:So634 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1.  Riksdagen tillkänna ger för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att genomföra FN:s
barnkonvention i Sverige.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  beröda
personalgrupper   får  en  adekvat  utbildning  om
dyslexi.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet av fler
logopeder  och  kompetensutveckling   av   berörda
personalgrupper när det gäller stamning.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  barn   och
självmord.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om barnpsykiatri.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om smärtbehandling av
barn.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om utredning om  hur
olika samhällsbeslut  sammantaget  påverkar  barns
situation.

16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns säkerhet.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om familjerådgivning
och föräldrautbildning.

25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om försöksverksamhet
med stödprogram för pappor.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om  barns behov av sina
pappor.


Tillbaka till dokumentetTill toppen